Original subtitles

Hej på dig, du. Vad kan jag hjälpa dig med?

-Kikare. -Ja, kikare.

Det här är vår bästsäljare.

Jag vill ha den.

Okej.

Ja...

Vad jagar du?

Hej. Det här är Kenneth och transporten har gått bra.

Så där.

Är det du som är ny här?

-Jag kom i går. -Nice.

-UV. -Kenneth.

Välkommen till paradiset, Kenneth.

-Har du sovit gott? -Nej.

-Jag drack nog för mycket kaffe igår. -Jag fattar.

Du kan bara säga till om det är nåt.

-Min tjej är gravid. -Grattis!

Tack.

Det ska bli jävligt kul.

Den kommer ett par veckor efter att jag kommer ut härifrån, så...

Jag ska fan inte missa en jävla dag med den ungen.

Men du har suttit två år. Hur blev hon gravid?

-Vi har umgängesrätt i besöksrummet. -Jaha.

Du, passa dig. Dröm inte om sånt du aldrig kan få.

-Är det dags att låsa? -Ja, snart.

Men jag har en grej till dig. Det är en i personalen som fyller år.

Det blev över en bit.

Tack, vad snällt.

Den var jättegod.

-När är du född? -Varför frågar du det?

-12 mars -89. -Okej.

-Då har du Saturnus i tolfte huset. -Vad då för nåt?

Du är en ganska farlig person.

Ja... Jag är nog det.

Men jag har Neptunus.

Jag är den enda som kan matcha nån med Saturnus i tolfte.

Jaha.

Det blir gemensamt julfirande från typ tolv och framåt.

Vad gör du?

-Interner får inte röra anställda. -Vad händer då?

Då måste jag ringa på larmet.

Gör det, då.

Sista tiden går fort. Du är ute snart. Då är jag farsa.

Fan, vad jag längtar, alltså.

Så fort ungen är stor nog så ska vi ut och köra skoter och åka skridskor.

Du kommer att bli en asgrym farsa.

Tack.

Kan vi köra?

Bra.

Ja, här är det.

-Du är långt borta från kontoret. -Det är trevligt att komma ut ibland.

Ja.

Grodorna och paddorna vandrar från skogen hit till sjön vid lek-

-men om de där ungarna dumpar grejer riskerar det att störa deras lek.

-Men vad är det de har dumpat, då? -Kolla.

Ser du inte? Det blåa där?

-Men det där ser ju ut som en bil. -Jag säger ju det.

-Vad tror du? Ska man ringa polisen? -Ja.

Jag känner ett par stycken där, så jag ringer dem.

Säg åt dem att skynda sig så att leken inte störs.

Hej. Du har kommit till Thomas. Lämna gärna ett meddelande.

Nu är jag hemma i alla fall, om du undrar.

Det är fullt ställ på jobbet. Det är en massa konstigheter.

Jonte, kommer du ihåg honom?

Han är död. Plus en massa annat också.

Så jag kommer nog inte att vara hemma så mycket de kommande dagarna.

Ja, ja... Hoppas att du har det bra.

Du är väl i stugan, gissar jag. Okej, hej.

Vi måste få fast jäveln som har gjort det här.

-Sånt här händer inte i Haparanda. -Nej. Det har du nog rätt i.

I Stockholm kanske, men inte i Haparanda.

Jonte har inte gjort nånting.

Visst, han hade problem med droger men han gjorde inte en fluga förnär.

-Tror du inte? -Tror? Jag vet.

Jag har ju känt honom sen han var grabb.

-Han var en bra kille. -Ja...

Jag har pratat med Luleå. De ska skicka nån att hjälpa oss.

-Jag har pratat med Noa i Stockholm. -Ska de skicka nån?

Nej, men vi har en löpande dialog.

Vänta. Vi fick ett samtal från Elsa på Länsstyrelsen.

-Vad ville hon, då? -Nån har dumpat nåt i Lillträsk.

Hon sa att hon trodde att det var en bil. En blå bil.

Vad bra att du kunde komma. Det blir grillat.

-Du eldar ju upp köttet. -Det är lugnt.

Jag vill bara bränna bort fettet, så att man får den rökiga smaken.

-Var har du fångvaktaren, då? -Hon jobbar.

Du svarade inte i går kväll.

Du drog efter att snuten varit hos mig. Vad håller du på med?

Ja, just det. Det var därför jag ville att du skulle komma.

Det här måste stanna mellan oss.

Sandra dödar mig om hon visste att jag berättar.

-Plitarna ska inte få reda på allt. -Ja...

Ja?

Jag och Sandra var ute och söp för några veckor sen.

Vi båda var ju fulla, så vi tog skogsvägen.

Ja. Och ute i nowhere så...

...körde jag över nåt.

-Ni körde över nåt? -Mest en bil.

Okej...

Så när vi kom utanför såg vi att det låg massor med pengar-

-och typ droger i bilen.

Kenneth, vad fan...!

Så vi tog pengarna och typ drogerna.

-Ni tog dem. Varför det? -För att...

-Vi tog det bara. -Kenneth, för i helvete!

Du åker in för minsta lilla grej. Vad fan tänkte du på?

Va?

-Var det Sandras idé? -Nej, det var bådas.

Maten är nog snart klar. Jag hämtar potatissalladen och bean.

Vänta nu. Säg för helvete att du inte har grejerna här hemma.

Jo, men vi har ju gömt det.

Om polisen hittar ett jävla gram på dig åker du in på flera år.

Ja, men det är lugnt. För vi ska ligga lågt.

Och Sandra har sagt att vi ska ha en femårsplan.

Tror du att det kommer att funka?

Inte fan vet jag. Det låter helt jävla vansinnigt.

Jag ska bara hämta ut resten av maten.

Hörru! Kom ut!

Ut med dig! Hörru!

Om jag säger det, så måste du göra det.

Vem fan är du?

Jag vill ha mina väskor.

-Vad då för väskor? -En med droger, två med pengar.

Jaha, och?

Du ska hitta dem åt mig. 24 timmar.

M-hm...

Vad får jag för det, då?

Du får leva.

Jag får leva? Och det bestämmer du?

Ja.

Hej! Igen.

Vad har vi här nu, då?

-Det här är Uno. Han är fältbiolog. -Ja, precis.

-Vi löser det här nu. -Ja.

-Paddorna måste kunna leka. -Ja.

-Ja. Ni hade hittat nånting. -Ja, precis.

Som jag sa på telefon så sticker det upp en bil ur vattnet.

Ja, det där är ju en bil.

Ja, vi får väl ta och ringa bärgare.

Ja, bra.

Gordon...

Jag öppnar.

Vi får bara 40 timmar i veckan från och med nu. Vi har inte råd.

-Finns det ingen högre instans? -Nej. Vi har redan försökt det.

-Kan man överklaga till nån? -Vem då?

Jag orkar inte mer. Jag gör inte det.

Jag vet att det är fel att känna så, men jag vill inte längre.

-Jag vill inte ta hand om vår dotter. -Det går över.

Vi har haft det så här sen hon föddes och det blir inte bättre.

Jag menar allvar. Jag orkar inte mer.

Jo, det kommer att gå.

För vi har varandra.

Hör du det?

Vi har klarat så mycket skit tillsammans. Vi klarar det här också.

Ja... Jag går och försöker sova lite.

Sandra?

Sandra...

-Sover du? -Nej.

Tänk om...

Tänk om de kommer hit och typ ser drogerna?

Jag åker in på livstid.

Vem då, menar du?

Det är ingen som vet.

Ja, just det.

Det är ingen som vet.

Hej på dig, du.

Ja, jag...

Jag var ute och...och i...

Fan, jag tror att jag behöver prata lite.

I min stuga... De här bilderna på väggen, kommer du ihåg dem?

Det är vår dotter.

Hon försvann.

För länge sen. Över tjugo år sen.

Och... Vi vet inte vad som hände.

Om hon är död eller om hon är vid liv, eller vad...

Och min fru. Hon höll på att gå under av det där.

Och så en dag var det bara som hon hade bestämt sig för...

...att inte prata mer om det.

För... Jag får inte ens nämna min dotters namn för min fru.

Elin...

Hon hette Elin. Hon heter Elin.

Och vi var...en vanlig familj en gång i tiden.

Men sen när Elin försvann... var det som slut med det.

-Jag har ingen familj. -Har du inte?

Det var tråkigt att höra.

Nån har skjutit framifrån genom rutan och från framsätet bakåt.

Skottet har gått ut här.

Och geväret?

Det är ryskt, som militären använder.

Jag har lite intresse för sånt. Det är därför jag vet.

Vi får gå ut med en uppmaning till allmänheten-

-att höra av sig om de sett en blå Golf.

Vi går ut om Golfen och ser om allmänheten har sett nåt.

Ja...

-Ja, det är Hannah. -Hej. Jag söker Thomas Wester.

-Han är inte hemma. -Hur jag kan få tag på honom?

Jag har försökt på hans mobil, men han svarar inte.

Vad gäller det, då? Jag är hans fru.

De smärtstillande som han ska ta är slut.

Jag ville kolla om det gick bra med ett annat märke.

Så var det om han hade funderat nåt mer på cellgiftsbehandling.

Cellgift...?

Hej! Kommer du hit?

Är det nåt du vill berätta?

Ja... Jag har ju cancer.

Bukspottkörteln.

Jaha...

Jag har ett par månader kvar kanske, i bästa fall.

Varför har du inte...sagt det innan?

Nej, det är inget att prata om.

Det är ju jag som ska dö, så...

-Nämen Thomas, för fan... -Jag ville ju inte störa dig.

Va?

Ja, men jag... Jag...

Du tycker ju inte om att prata om sånt.

Jobbiga saker.

Nämen... Vad fan...

Men du... Nu tar vi en promenad istället.

-Varför det? -Jo...

Runt sjön.

Det är fint, och så kan vi prata lite på vägen.

Kom.

Det måste ju finnas nåt man kan göra.

Hon som ringde pratade och cellgiftsbehandlingar.

Ja, men det är ju rätt krångligt.

Och så får jag en eller två veckor extra. Vad spelar det för roll?

Av all cancer man kan få så är det här den jävligaste.

-Ska du inte följa med hem? -Nej, jag stannar nog hellre här.

Det blir bäst så.

Ja, bra.

Yes. Vi fortsätter att kolla hotell och campingar i närheten-

-om de har sett några ryssar eller finnar den senaste tiden.

Teorin är att de inblandade ryssarna fortfarande är i området.

Och så har vi pratat med Noa i Stockholm.

-De säger väl inte mycket? -Nej.

Bara att de har sett en ökad mängd narkotika komma.

Jo, det har ju ökat. Det har vi sett också.

Vad bra...

Eh... Ja.

Vem är det som bestämmer över vem nu då, ditt jävla miffo?

Tjena! Är du här igen? Ska du ha en bira?

-Sandra kommer hem sent. -Nej, vi kan vara här ute.

Jag är ledsen, men jag har inget val. Stina och jag klarar det inte mer.

-Vad menar du? -Pengarna ni hittade.

Ge mig 500 000 så går jag inte till polisen.

Vad håller du på med, UV?

Vi har överklagat beslutet om assistans.

Vi får bara 40 timmar i veckan. Allt över det måste vi betala själva.

Fy fan, UV...

Nu är det så. Ge mig bara pengarna, så...

-De är inte här. -Nähä. Var är de, då?

Du sa att jag inte ska ha dem i huset så jag gömde dem nån annanstans.

-Okej. När kan du få fram dem, då? -Jag vet inte.

I morgon.

Fan... Helvete.

Shit... Fan, fan!

Jag har inte sagt det här till nån men jag har en svinrik släkting.

Typ på mammas sida.

Du vet, äkta gruvmiljonär.

Hon har ju inga egna arvingar.

När hon dör så kommer ju jag att få ärva allt.

Jag tänker att då blir det typ att bygga hus.

-Satsa på sig själv. -Pool, eller?

Hundra procent pool.

Det låter ju nice.

Det kommer att bli svinbra.

Det blir svinbra.

-Hej, älskling. Vad gör du? -Odlar gräs.

Okej. Varför då?

Vi har gjort det så dåligt. Om nån går här ser de att det är nåt.

Okej, men gräs tar jättelång tid på sig att växa.

Vi kan ta nåt förodlat i såna fall. Buske? Perenner?

Perenner? Var har vi det nånstans?

Nej, det får vi köpa i såna fall.

Det är jättebra initiativ. Det är så här vi kommer att klara det här.

-Hej. -Nej. Inga ryssar här senaste tiden.

Nej, precis. Det är ju bara Juri som bor här borta.

-Han har ju bott i tre månader här. -Då ska jag prata med honom.

Okej, tack.

-Hej. -Hallå.

Haparandapolisen. Kan vi komma in?

Visst.

-Hur länge har du varit här, då? -Tre månader.

-Varför då? -Jobbar. Bara jobbar här.

Mm...

-Med vad då? -Skogen, snickra.

-Inget annat? -Nej, inget annat. Hur så?

Finns det några andra ryssar här?

-Inga ryssar. Balter. -Ljug inte för mig.

Jag ljuger inte.

Vi vet att det finns ryssar här, med militär bakgrund.

Jag ljuger inte.

Ni håller ihop och skyddar varandra. Ljug inte. Du får väl berätta!

-Hannah... -Jag ljuger inte.

-Berätta! -Okej, vi har det vi behöver nu.

-Det räcker. Vi är klara. -Tack.

-Vad är det som händer? -Inget.

Det har varit en allvarlig olycka vid avfarten vid Nikkala.

Vi får åka direkt.

-Vad fan är det som har hänt här? -En smitningsolycka, verkar det som.

-Är det nån som har sett nåt? -Vi får kolla om det finns vittnen.

Ja...

-Hör med dem där borta. -Ja, absolut.

-Vi får behålla avspärrningen. -Ja, vi får ju vänta in teknikerna.

-Hittade du nåt? -Nej.

Text: Pontus Janhunen Iyuno