Original subtitles

För längesen skapade den store Frith världen.

Han skapade alla stjärnorna...

...och världen levde bland stjärnorna.

Frith skapa alla djur och fåglar Han gjorde dem lika i början

Bland djuren fanns El-Ahrairah - Kaninfursten

Han hade många vänner.

De åt alla gräs tillsammans.

Men sen vandrade kaninerna omkring, förökade sig och åt medan de gick

Då sa Frith till El-Ahrairah:

"Om du inte kan kontrollera ditt folk, ska jag hitta ett sätt"-

"Mitt folk är starkast i världen."

Frith blev arg och beslöt sig för att kuva El-Ahrairah.

Han gav alla djur och fåglar en gåva, vilken var och en var unik.

När räven kom - och andra som hunden och katten...

...och höken - och vesslan...

...gav Frith dem en vild lust att jaga och döda El-Ahrairahs barn.

El-Ahrairahs insåg att Frith var för klok för honom.

Han blev rädd. Han hade aldrig förr sett Dödens Svarta Kanin.

"Min vän", sa Frith. "Har du sett El-Ahrairah?"

"Jag vill ge honom en gåva." -"Nej, jag har inte sett honom."

Då sa Frith "Kom ut, så välsignar jag dig i stället."

"Nej, jag är upptagen. Räven och vesslan ska komma."

"Vill du välsigna mig får du välsigna min...bakdel."

"Då gör jag väl det, då"

El-Ahraiah svans blev gnistrande vit som en stjärna-

-och han bakgen blev långa och kraftiga.

Han sprang över kullen snabbare än någon annan varelse i världen.

"Hela världen blir din fiende, Furste Med Tusen Fiender."

"När de fångar dig, kommer de att döda dig."

"Men först måste de fånga dig. Grävare, lyssnare, löpare."

"Furste med den snabba föraningen".

"Var slug och full av knep..."

"...så kommer ditt folk aldrig att utrotas."

- DEN LÄNGA FLYKTEN -

Kuslen är klar. Femman.

Det är fortfarande nåt konstigt med kolonin i kväll.

-Är det farligt? -Inte direkt farligt...

Det är nåt tryckande, som åskvader Men det är nog ingen fara nu.

Försök hitta en hästhovsört åt mig Kan inte du det, så kan ingen det.

-Vad händer? -Det är bara Femman.

Han jagar spyflygor igen.

-Skynda dig -Femman hillade den.

Vi äter den. Gullvivor ar för owslan Det vet du mycket väl.

Jag börjar bli Irolt pä det. Ibland har jag lust all lämna kolonin

Men nu glömmer vi del och har lite kul i kväll.

Hassel? Å, Hassel...! Det är härifrån det kommer.

-Nånting fruktansvärt kommer. -Vad menar du?

Fältet...! Fältet är täckt av blod.

Blod? Larva dig inte.

Okej, Femman... Det börjar bli mörkt.

-Vi återvänder till hålan. Till hålan? Det kommer dit.

-Det finns överallt omkring oss! -Sluta Femman..."

-Vi måste bort härifrån, allihop. Hela kolonin!

-Innan det är för sent. De andra lär tro all du är galen.

Hassel, det kommer alt hända nånting hemskt

Då går vi lill Kaninhövdingen, men han tycker nog inte om idén.

Vi måste lämna kolonin! Innan det är för sent.

-Vad har hänt? Är det farligt?

Vi kollar vad det är...!

Hassel? Det är väl Hassel? Vad gör du här?

-Vi vill träffa Kaninhövdingen. -Han också?

-Jag måste..! -Vad gäller saken?

-Vad vill de? -Träffa Kaninhövdingen.

-Skicka i vag dem! -Jag tar hand om det.

När har jag nånsin bett om att få träffa Kaninhövdingen förut?

Okej, då.

Vänta här.

Ursäkta mig, men det är ett par stycken som söker er.

Kom, då Men jag får väl öronen avbitna på kuppen...!

-Jaha, är du Valnöt? -Nej. Jag är Hassel.

Jag kände din mor mycket väl. Och din vän?

Min bror - Femman.

Vad kan jag hjälpa er med? En stor fara hotar, säger han.

En stor fara?

Upprörande. Vad för slags fara?

Jag vet inte. Men det är verkligen illa,

-Vad ska vi göra, då? Ge oss av, på en gång!

I maj, under parningstiden? Vart skulle vi ta vägen?

Han har haft rätt förut. Jag måste fundera på det här.

-Sen kan vi diskutera det i sommar. -Vi kan inte vänta!

Det var snällt att du kom.

Högdjuret! Vad var det där för nåt?

Din plikt som officer är att skydda den här hålan.

Håll ögonen på de där dårarna

-Vem är det? -Jag.

Maskros? Nej, Björnbär.

Maskros sa att du tänker lämna kolonin i kväll.

Om det är sant vill jag hänga med Del här är illavarslande.

Vi måste få med allesammans.

Ju förr vi kommer i väg, desto bättre.

Det är owslan. De kommer!

Ni är inte många kvar, va? Är inte du i tjänst?

Nej. det är jag inte. Jag har lämnat owslan.

Femman, jag har funderat på det du sa. Är du säker?

-Vi ska ge oss i väg -Vart nånstans?

-Vet inte, men i väg ska vi. Ni är gripna, allihop!

-För vad? -För all sprida osämja...

...och förberedelse till myteri -En stor fara närmar sig.

-Ni följer med mig. -Är han ensam?

-Jag är kapten i owslan. -Gå - nu! Annars dödar vi dig.

Det är du som blir dödad.

-Högdjuret? -Ja Du känner mig.

-Han är snart tillbaka med owslan -Jag tror att jag följer med.

Hassel, vi måste stanna här. Femman och lillen mäste få vila.

Bortom skogen slipper vi owslan och vi kan vila där.

Jag var aldrig varit i en skog förut. Hassel. Den ser farlig ut.

Följ med mig.

En grävling! Den här vägen.

Den hade nyss dödat. Jag såg blod på läpparna.

Tur för oss, det. Annars hade den nog varit snabbare

-Vi måste ta oss över den -Varför vill du ta dig över den?

-Är du säker? -Jag kan nog inte simma.

Jag är helt slut. Vi kan inte sitta här.

Jag vet vad vi ska leta efter. En enslig höjd med torr mark.

Där vi kan se och höra allt. och dit människan aldrig kommer.

-En hund lös i skogen! -Typiskt...

Vad händer när den fär vitlring på oss? De som kan simma - simma.

De andra får klara sig själva Vi var tillsammans från början...

-...och vi ska klara del tillsammans. -Hassel, titta...

-Den flyter. -Perfekt!

Femman, hoppa upp - fort!

Silver, Högdjuret... Sätt nosen under och skjut ut den.

Sitt still!

-Allt väl? -Ja.

-Bra ide, Björnbär. Ja. Vi kan behöva göra det igen.

-Vet nån vart vi ska? -Hassel vet nog.

-Nåt sånt där jag jag aldrig sett. -En människosak dödade den.

En hru-du-du. Den springer på den.

-Springer på den? -Fortare än vi

-Då är den farlig och kan ta oss. Den struntar i oss. Kolla nu.

Den är inte alls intresserad.

Vad väntar ni på? Kom igen, då!

-De behöver vila, Hassel Del är nåt där framme.

-En varm och skön håla -Nej, ett fält med doftande växter...

-...som döljer oss tills vi vilat ut. -Du börjar låta som en hövding.

Jag kommer aldrig att kalla honom hövding...!

Viol är borta...!

Vi måste fortsätta.

Vi måste stanna snart. Hassel. De är rädda och trötta.

-Där kan vi vila. -Det är ju en människoplats!

Det finns inga människor där nu.

Det verkar okej.

Jag undrar hur det är där hemma. Tänk när vi bodde i egna hålor.

Vi hade torra, mjuka och varma kroppar.

-Vi kan inte fortsätta så här. -Det blir bara värre och värre.

-Vart ska vi? -Vi är snart framme, sen vilar vi.

-Hur långt är det kvar? -Tänk om Femman hade fel?

-Vi vänder om och tar reda på det. -Efter allt som hänt?

Bli dödade för att vi sårat kapten Järnek? Prata förnuftigt!

Vi måste fortsätta till kullarna. De som vänder... är inte säkra.

Inle säkra...!

-Du vet inte vart du är pä väg. -Lyssna pä mig, era skitgrisar!

-Ni verkar komma långväga från. -Bor du här?

-Ja. Det här är var koloni. -Vi vill bo här ett tag.

Javisst. Men ni är nog för få för att klara er på egen hand.

Vi kan nog försvara oss.

Vem är du? Vad vill du? Gullviva. Jag vill ingenting.

-De andra, då? -Vi har gott om tomma hålor.

Ursäkta mig. Jag hatar regn.

-Det luktar konstigt. -Gullviva och hans koloni...

-...är ingenting lör oss. -Säkert torrare där inne.

-Om vi inte går in, då? -Då tror han vi är rädda.

-Vem ur rädd? -Han verkade schysst.

-Men varför bjuda in oss till sig? -Vi kan inte sitta här som idioter!

Du vet att jag inte är galen, men du lyssnar ända inte på mig.

Hassel?

Femman. kom nu...!

.Nu luktar det så där igen -Det är nästan som...människa.

-Jaså, är det ni? Så trevligt. -Ganska stor koloni.

Ta lite foder Det finns färska rotsaker här varje dag.

-Människan kastar ut dem -Vilken människa?

Mänga hålor är tomma, så ni kan ta vilka ni vill.

Var är alla då andra? Ät vad ni vill. Vi lämnar er...

...åt er själva.

-Var är allihop? -Fråga Gullviva om det.

De verkar ledsna, som träd i november.

-Vi har det nog bättre här. -Lägger människan ut maten...

-...av gott hjärta? -Den är inte förgiftad.

Det här stället verkar onaturligt och olycksbringande på nåt sätt.

Del känns som dimma. Som att bli vilseledd och gå vilse.

Vi samlas och föreslår historier. Ni kan väl berätta nån?

Hassel kan berätta om våra äventyr och om att vi hade tur att hitta er.

-Maskros, ber alla om El Ahrairah. -Han och hans knep betyder inget!

-Kaniner behöver alltid knep. -Nej, vi behöver värdighet.

-Vi måste acceptera vårt öde. -Som en av våra poeter säger...

"Vart går du, ström? Långt, långt bort".

"Ström. Ta med mig. Ta med mig på din mörka färd."

"Herre Frith. Ta med mig långt bort, till ljusets hjärta."

"Tystnaden, jag ger dig min anda, mitt liv - tystnaden."

Nu har jag fått nog!

-Vart ska du gå? -Till Kullarna.

-Helt ensam. Du kommer att dö. -Du är närmare döden än jag.

-Du vill förstöra för oss, va? -Nej!

-Jag, jag, jag...hela tiden! -"Jag går i en dimma så hemsk."

"En konstig känsla i tån.” -Nej, nu är jag trött på dig!

Jag ska se till att alla andra också blir det!

Du har fastnat i en snara. En snara! Vad sa de i owslan?

Hjälper inte att bita tråd...! -Femman, spring och hämta de andra.

-Fort han dör! -Björnbär. Maskros - kom fort!

Det är Högdjuret!

-Han andas. Vad gör vi? -Vi måste lossa tråden

-Men hur? -Gullviva kanske vet.

-Han ville inte höra talas om det. -Tråden sitter på en påle.

-Vi måste gräva upp den. -Pålen är smalare nertill.

Jag får inte tänderna i den. -Försök, du...!

Flisorna sticks...! Det är svårt att andas.

-Pålen är nästan av...! Femman, gå ner.

-Han andas inte. -Nu är den av...!

-Pålen är uppe - du är fri! -Han är död, tror jag.

Vi har fått loss dig. Du är fri.

-Dö inte, snälla. Du är loss nu. -Vad ska vi göra utan honom?

Mitt hjärta har nätt de Tusende, för min vän slutade springa i dag.

Betala för mat och logi. men ingen får fråga var nån var-

-eller prata om trådarna! Det ligger snaror överallt, varje dag!

De lämnade Högdjuret att dö. Vi kör ut dem, tar kolonin...

-...och bor där själva! -Tillbaka till kolonin!

Idioter! Kolonin är en dödställa!

-Jag ska döda dem...! -Du lever!

-Vi trodde du var död. -Låt honom få vila.

-Vad gör vi nu. Femman? -Går härifrån!

Titta! Det där är platsen för oss.

Höga, ensliga kullar. där vind och ljud hörs.

-och där marken är lika torr som halm i en lada. Där bör vi vara!

Koppen?

- Vi går och kollar vid gården. -Gården?

-Varför? Katter och hundar... -Jag har en liten plan.

-Farligt? -Naturligtvis inte.

Ofarligt? -Naturligtvis.

-Vi går, allihop. Nej. Bara du och jag.

-Jag tror jag ser en hund. -Var?! Den är bunden.

Hall dig på avstånd. Vi får inte väcka hela gården.

-De är vakna. Hassel, vi vänder. -En liten bit till.

Kaniner? Ja, det var din hemliga plan?

Jag går in och kollar.

-Är del ofarligt där inne? -Javisst. Vänta här.

Om du får se en katt...

-...så talar du väl om det? Självklart.

Jag heter Hassel.

Mitt namn är Klöver. Var kommer du ifrån.

Långt bortifrån. Mina vänner och jag lever som vi vill.

Vi äter gräs och ligger i solen. Kommer ni ut ibland?

-Ett barn sätter ut oss i gräset. -Vill ni komma till oss?

-Hur skulle vi kunna göra det? -Hassel...det är en katt utanför.

Jag måste tillbaka till mina vänner. men de som vill får följa med oss.

-Var är den? -Där. Den har nog vädrat oss.

Jag ska ta dig härifrån. Följ efler mig.

-Spring när jag gör det. -Springa när du gör det?

Du ser hungrig ut, Råttorna är väl för smarta, antar jag?

Du kan väl inte springa alls?

Dumma skålslickare...! Kan du springa?

-Du får väl se...! -Det tror jag inte.

Vad händer?

Lät honom vara...!

-Vad är det? -Det är nåt borta vid häcken.

Ser du det? Jag hör det. Det är nåt stort.

En katt? -Jag vel inte.

Högdjuret...!

Tyst! Jag vill lyssna.

Högdjuret...!

-Del är Inlés Svarta Kanin. -Prata inte så där!

Vi mäsle lyda Svarta Kaninen. När han kallar, så mäste man gå.

-Vem är det? -Alla är döda...!

Det är kapten Järnek!

-Järnek, det är jag - Högdjuret! -Jag har hittat dig...!

Han är skadad. Titta på såret på axeln.

Dig minns jag. Du såg att det skulle komma.

-Vad hände? -Vår koloni...förstörd!

-Hur? -Män kom och täppte igen hålorna.

Vi kom inte ut. Det hördes ett konstigt ljud.

Luften blev dålig. Gångarna blev igenproppade med döda kroppar!

Vi kunde inte komma ut. Allt blev kaos!

Kolonin, jorden, rötterna, gräset. Allt sköt upp i luften!

-Människorna har alllid hatat oss. -Nej. De förstörde kolonin...

-...för all vi var i vägen för dem -De kommer att ödelägga jorden.

Jag försökte hitta er. Jag vandrade i dagar.

Efrafanerna släppte mig inte De rev sönder mitt öra.

-Jag försökte hitta er. Efrafaner? Vad dillar han om?

Låt honom vara. Han får berätta när han vilat sig.

En ung hona har en vädjan. Hon representerar en grupp.

-Ditt namn? -Glitterdaggpäls.

Var inte rädd. Du går säker här.

Ut med språket!

Flera av oss föreslår en expedition för all starta en ny koloni.

-Aldrig i livet! -Systemet brakar ihop.

Inga nya kullar Överbefolkning. Vi går så långt ni vill.

-Tack. -Håll ögonen på henne.

Där är det, Hassel! Där ska vi vara...!

-Femman, ska vi klättra upp? -Ja.

Kom nu!

Kom och titta! Man ser hela världen!

Jag har hittat en håla. Ingen lukt av död eller sjukdom.

Frith uppe i bergen...! Han har skapat det åt oss!

Det var Femman som hittade det.

-Har aldrig sett dess like. -En fågel.

Är du skadad?

-Kolla om du hittar några maskar. Varför gräva efter maskar?

Mig komma upp snart...! Han måste få hjälp.

-En fågel? Varför det? -Vi hjälpa dig.

Försvinn! Varför hjälpa mig?

-Vad är det som har hänt? En kattjäkel flög på mig. Bondkatt.

Henne känner vi till.

-Vi tar dig till håla. -Gå! Vinge inte bra, men jag gå bra.

-Vara långt? -Var du komma från?

Från stort, stort vatten...! Ha hem vid stort vatten.

Stort vatten...stora vågor.

Trodde allt skulle bli bra här, men tyvärr. Det är inte så enkelt.

-Det är lika tryggt som Femman sa. -Vi har fått det bra här.

Vi har inga honor. Inte en enda.

Inga ungar, alltså. Efter oss - ingen koloni

Jag tänkte vi kunde få hit några av kaninerna från gården.

-Ska vi i väg igen? -Här finns inte en enda kanin.

Fågeln! Kehaar... Fågeln ska leta åt oss.

Vilket hem? Det här hålet? Var är fruar - och ungar?

Fruar göra ägg - jag ruva på ägg. Kläcka många ägg. Vi mata unge.

Aggtjuvar komma - vi slåss!

Dumma kaniner! Ni har inga fruar! Var är fruar? Var är ungar?!

Ni är illa ute. Behöva fruar! Det funkar, Hassel.

Ni sakna hjärnor! Ni behöva fruar för plan!

Jag har plan åt er. Vingen bättre - jag flyga.

-Flyga åt er. Jag hitta fruar. -Lysande idé. Kehaar!

Du mycket fin fågel. När kan du flyga?

Jag flyga när som helst Ni flytta er...!

Jag behöva plats. Vingar bra - fjädrar rena!

Jag sväva - jag glida! Jag kretsa!

Sen jag sväva...!

Björnbär, hämta Maskros så ses vi här när de andra har somnat.

-Ingen idé att hindra dig, va? -Jag ska vara ytterst försiktig.

Klöver?

-Vem är det? -Jag... Vi är tillbaka.

Hassel...!

-Vad gör du där? -Följer ni med oss?

Vi har det bra här.

Skynda er!

-Lucys kaniner är ute. -Vi måste få in dem igen!

Tilta, en vildkanin! -Där är den!

-Jag vet inte om du träffade -Han är nog i nässlorna!

Femman, det har hänt tråkigheter. Hassel har blivil skjulen.

Nej...!

Svarta Kaninen tjänar Herren Frith.

Men han gör inte mer än sin avtalade uppgift.

Hassel är inte död.

Det ligger en dimma över horisonten

En märklig glöd på himlen

Men ingen tycks veta vart du går

Och vad betyder det?

Är det en dröm?

Gnistrande ögon som brinner som eld

Gnistrande ögon Hur kan du blunda och tyna bort?

Hur kan det ljus som brinner så klart

plötsligt brinna så blekt Gnistrande ögon

Gnistrande ögon som brinner som eld

Gnistrande ögon Hur kan du blunda och tyna bort?

Hur kan det ljus som brinner så klart

pötsligt brinna så blekt Gnistrande ögon

Perfekt landning.

Hassel är sårad Bonden sköt honom. Följ med mig.

-Kom, då! -Du ta ut svarta stenar?

Alllid med gevär komma små svarta stenar. Du aldrig sett?

Ta ut svarta stenar, han bli bättre.

Låt mig se ben. Många stenar!

Hittade du nåt under flygturen?

-Efrafa. -Kan du ta oss dit?

Många kaniner

-Alltför många kaniner. -Vi klarar inte deras patruller.

De gjorde det här. Ett igenkänningsmärke.

Så man vet när man får vara över marken.

-Vem ska hindra dig? -Deras owsla.

Deras hövding heler Knölsyska. ’ General Knölsyska. Inte ens du...

...kan mäta dig med honom. Och han har kaptener under sig.

Hittas man över mark vid fel tid. blir man bestraffad inför Rådet

-Några undkommer väl? -De tog en som försökte rymma

-när jag var där. När de var klara med honom hade han inga öron kvar.

Tur att han inte dödades. Det fanns en till - Glitterdaggspäls.

-Hon hjälpte mig att fly. -Varför följde hon inte med dig?

-Hon ville inte lämna de andra. -Vissa kan övertalas att ge sig av?

-Man får inte ul dem ur Efrafa. -Du kom ju ut.

Herren Frith skickade en av sina budbärare.

Jag såg inte vad som hände. men det måste ha mejat ner dem.

Vi har inget val. Vi ger oss av när jag kan resa.

Ingen bra idé Järnek, du stannar här.

-Det kan bli farligt för dig. -Jag har varit i Efrafa.

Ni kan bli dödade, allihop.

-En räv -Häll er stilla.

-Vad sysslar han med? -Avleder honom, antar jag

Nu sticker vi - kom igen!

-Är du inte sårad? -Jag har aldrig mått bättre!

-Vad var det där? -Jag har varit spänd hela dan.

-Men nu känns det bättre. -Varför skrek du om du mår bra?

Del gjorde jag inte. Jag var redo all springa snabbt-

-när jag stötte på en hop kaniner. Jag försökte varna dem för räven-

-men de hindrade mig. En av dem sa: "Du stannar här"

Då slog jag ner honom och stack. Sen hörde jag ett hemskt skrik.

-Räven tog kaninen? -Jag ledde dem rakt in i det-

-men jag såg inte vad som hände.

-Inte vila här. De komma! -En patrull?

Komma för all hitta er. De är nära! Till floden. Där de inte hitta er!

Spring under bron - om ni inte vill få öronen avbitna!

Pä andra sidan väg av järn...!

Fortsätt. Det här kan vara min chans att komma in i Efrafa.

Sköl om dig. Kehaar möter upp i kålfältet i morgon kväll.

Hassel, vad vänta på?!

-Han har rätt. Ni måste gå nu. -Vi går till floden och inväntar...

-...ett meddelande från dig. - De får inte följa efter oss!

En stor patrull. Var försiktig.

-Vi har gripit en kringströvande. -Vem är du?

-Jag heter Högdjuret. -Vad gjorde du?

-Jag ville bo i Efrafa. -Varför?

Det förvånar mig att ni frågar...sir.

-Är det konstigt all vilja det? -Jag ställer frågorna.

-Vad kan du göra? -Jag kan springa och slåss.

Jag har varil officer i en owsla.

-Du vill alltså gå med oss? -Ni kanske behöver mig.

Du får tjänstgöra i en patrull. Du tar order av kapten Klätt.

Om du vill ha en hona, är del bara att välja här.

Det lönar sig att vara officer. -Tack, sir.

Och du kan bli igenkänd genom ditt märke.

Efrafanerna är snabba och vilda. Vi måste komma undan från dem.

-Vi slår dem inte i en strid. -Då får vi lista ut nåt annat.

Vad är det där för nåt?

- Hassel, kom och titta. -Vad är det där?

Båt! Människan får den att gå på vatten...!

Den flyter, Hassel.

-Ska inte du gå och beta? Jag betar inte så här dags.

Berälla varför du är här, Svarltng -Jag är här för att märket...

Märket ska visa hur jag straffats för att försöka rymma från kolonin.

-Rådet var barmhärtigt. -Han försöker jämt rymma.

Kapten Klätt grep honom. Nu måste han visa upp sig vid betningen-

-som ett varnande exempel. Han håller inte länge till.

-Vad heter honan där borta? -Henne gillar du. va?

Hon heter Glitterdaggpäls. Men du bör välja nån annan.

Hon är en bråkmakare. Rådet håller ögonen på henne.

-Gå och prata med Högdjuret. -Jag tala med herr Högdjuret.

Han finns vid vägen av järn. Leta upp honom.

-Jag leta upp honom...! -Han ger dig planen.

-Jag vet planen! -Dra inte till dig uppmärksamhet.

Jag vara tyst och klok. De inte se mig.

Du vänta här!

-Glitterdaggpäls... -Sir?

-Jag vill prata med dig. -Jag lyder era order.

-Minns du en ljusgrå kanin, Järnek, som du hjälpte att rymma?

-Ni har misslagit er. -Lyssna noga.

Jag kommer frän en koloni där man får leva som man vill.

Jag vill ta med mig er ut från Efrafa.

-Ni kan vara en Rådets spion -Det vet du att jag inte är.

Vill du och dina vänner gå med oss? Mina vänner är inte långt borta.

-Jag är inte lika modig som förr. -Vi kan rymma från Efrafa, tro mig!

Jag tror att jag gör det.

Lyssna noga.

-Vi ger oss av vid solnedgången. -Bra.

Vi blir många. Vi ses vid järnbron. I solnedgången.

Sen måste du leda oss till floden.

-Mycket bra knep. -Vad för knep?

Om du ser nån patrull. så skräm bort dem.

Jag flyga på dem!

Kom ihåg - solnedgången.

Mycket bra karl...!

Del är klar! Ta med dig så många som möjligt vid solnedgången.

-Om det händer nåt, då? -Nej. Vi klarar det.

Ja, det gör vi nog. Ibland vet jag om saker och ting är sant.

Ibland kan jag se det. En kulle med träd och...

-Vad dum jag är...! -En vän till mig pratar så där.

-Vi ska vara klara. -En fågel ska slåss för oss.

Inle ens Knölsyska förväntar sig det...!

-Den vita fågeln du pratade med... -Du var väldigt nära den - varför?

-En fågel har aldrig skadat mig. Inte det jag frågade om.

Jag försökte bara att imponera på er.

Häll dig till ditt eget märke i fortsättningen.

Vad vet du om en viss räv? Du ledde den till några kaniner.

-Jag visste inte att de var där. -Du anmälde det inte.

Allt utöver det vanliga rapporteras.

Ar det ovanligt att springa för en räv?

Patrullen jagade främlingar Vet du nåt om dem?

-Jag sag några spår. Inget mer -En patrull skickas ut i morgon.

Till vägen av järn. Du ska följa med dem.

Javisst, sir.

Klätt, följ efter honom. Släpp honom inte ur sikte.

-Betet är inställt i kväll. -Det har ingen berättat.

Kolla där, så förstår du varför.

-Den nye officeren är borta! -Högdjuret?

Han sårade Chervil och tog några av märket med sig!

Jag ska göra honom blind!

-Var är fågeln? -Han kommer.

Var är den där fågeln?

Vad gör jag här? Jag vänta länge.

Inte vara solnedgång. Inte vara bra här.

-De borde vara här nu. -Silver, gå upp till järnbron-

-och se om du hittar dem.

-De kommer...! Högdjuret? Generalen... Vad gör vi?

Nära ögat. Vi tar med oss ett par innan det är över.

Förrädare! - Ta hem de här. Dig ska jag själv ta hand om!

Du kan ju försöka, slavdrivare!

Försvinn!

Försvinn, vita fågeljävel!

Rakt fram - till floden!

Fortsätt. Det är en vän.

-Du klarade det, Högdjuret! -Javisst,. Det är inte över än.

Fortsätt ner mot floden!

Generalen är bakom mig. Vart går vi, Hassel?

Jag litade pä dig. Nu kan du lita på mig.

Gå i floden eller slitna i stycken. Ni kan inte fly!

När jag säger till går ni rakt på dem.

-Fågeln kan inte rädda er nu. -Där är den!

-Vad ni göra nu? -Vi ska hem till vår koloni!

Ni gå- och jag flyga! Nu vara slut för mig!

-Jag flyga till stort vatten! -Var rädd om vingen!

Myckel kallt i vinter, då jag komma tillbaka!

Tack. Kehaar!

Stort vatten!

Fyll igen hålen! Allesammans - under mark!

-Vad är det? -Generalen!

-Skogen ar full av efrafaner -Jag vänder inte om.

-Jag tänker inte ge mig av -Om Svarta Kaninen tar mig...

-...åker några efrafaner med. -Vi fyller igen hålen rejält.

-Utanför får de lätt fiender. -Efrafanerna ger aldrig upp.

-Vi borde kanske ge oss av. -Vi stannar. Vänta, förresten...!

-Jag följer med dig. -Jag går ensam. Fyll igen hålen.

-De för oss tillbaka till Efrafa. -Det är inte kört än.

Du var med på flodstranden. Har Högdjuret skickat dig?

-Jag är en vän till honom. -Nu ska allt avslutas.

-Det är bättre att vi gör upp. -Göra upp? Javisst.

Det här är mina villkor: Överlämna genast alla desertörer.

-Jag kan erbjuda nåt bättre. -Du har ingen rätt att förhandla.

Vi borde inte bekämpa varann. Vi kanske skulle hålla ihop?

-Jag har inte tid med nåt tjafs! -Ska jag döda honom?

Nej. Han ska framföra våra villkor. Hälsa Högdjuret att om inte han-

-Glitterdaggpäls och de andra väntar utanför när jag kommer...

-...sliter jag ut varenda strupe! -Minns du råttorna i ladan?

Vi klarade oss ur det.

De stötte på rötterna och börjar i den här änden nu

-Jag fryser...! -Vad är det?

Jag försöker lyssna, men hör det inte. Jag går bort, Hassel...!

Jag svävar. Fryser...!

Femman, hör du mig?

De har nåt konstigt där nere.

Ut!

De hade en stor fågel som förvandlades till en blixt.

Och ett annat djur som tog dem nedför floden.

-Vi ska nog vända hemåt. -Vem sa det?!

Fortsätt gräva!

-Få honom at sluta! Vakna...!

Del går en hund lös i skogen...!

Vi måste över - för det går en hund lös i skogen.

-Jag behöver löpare -Glitterdaggpäls kan springa.

Om min plan funkar är det kört för Knölsyska.

Blockera gången. Samla alla. Uppehåll dem så länge som möjligt.

Vart ska du, då? -El Ahrairah har visat vägen.

Låt dem springa Jag vill komma åt Högdjuret. Leta upp honom!

Göm dig här. Sen återvänder du till kolonin. Allt hänger på dig.

Herre Frith, du har gjort myckel för oss, men mitt folk är i fara

Jatj ger mitt liv i utbyte mot deras.

Varje dygn offrar en hona sitt liv för sina ungar-

-och en owsla-kapten offrar livet för sin hövding.

Men det går inte att köpslå. Det som är - det måste vara.

-Björnbär, vi lämnar dig här. -Ligg still. Spring inte fram.

General!

Lägg dig i gräset där, mittemot honom.

Om vi ses igen kan vi berätta världens bästa historia.

Kan du springa? Det tror jag inte.

Det tror jag inte.

Jag hoppas jag har imponerat på er. Och jag sa att jag själv-

-skulle döda dig! Det finns ingen vit fågel här.

Varför kasta bort ditt liv?

Kom ut!

Min hövding har sagt att jag ska försvara den här gången.

Spring! Spring för livet!

Kom tillbaka, era dårar!

Kom tillbaka och slåss. Hundar är inte farliga!

General Knölsyskas kropp påträffades aldrig.

Han kanske fortfarande lever, men från den dagen sa kaninmammor-

-att om ungarna inte gjorde som man sa, skulle generalen ta dem.

Knölsyska hade kanske tyckt att det var bra.

Frith var hans vän. Varje kväll. när Frith gjort sitt dagsverke-

-och ligger i röda himlen, brukar El-Ahrairah hans barn och barnbarn-

-komma ut ur sina hålor och äta och leka. För de är hans vänner.

Hassel?

-Du känner mig. va? Nej.

-Jo herre, jag känner dig -Jag undrar om du vill komma med-

-i min owsla? Vi vill ha dig och du kommer att tycka om det.

Du har känt dig trött, eller hur? Vi kan gå nu, om du är redo.

Lugn. De klarar sig. I likhet med tusentals andra.

Om du följer med mig. ska jag visa vad jag menar.

Hela världen blir din fiende. Furste Med Tusen fiender.

När de fångar dig, kommer de att döda dig.

Men först måste de fånga dig. Grävare, lyssnare, löpare.

Furste med den snabba föraningen.

Var slug - och ditt folk kommer aldrig att utrotas.

Översättning: Weine Erickson