Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

Varje år förändrar vintern vår värld...

...och skapar bländande uppvisningar av frost, snö och is.

För oss är det en magisk säsong.

För djuren kan det vara årets tuffaste tid.

Men de har utvecklat extraordinära strategier-

-för att ta sig igenom de utmanande månaderna.

De samlar på sig ett stort lager.

De utvecklar geniala sätt att hålla sig varma-

-i några av planetens kallaste temperaturer.

De hittar till och med mat i den djupaste snön.

När vintern närmar sig sitt slut-

-kommer en ny generation snödjur på fötter.

Detta är de fascinerande historierna bakom djuren som lever-

-på några av jordens mest krävande platser.

De anpassar sig för att överleva, oavsett vad vintern för med sig.

Vintern, den glittrande, isiga skönhetens årstid.

Men den här tiden på året är svår för djuren.

När vintern kommer börjar temperaturen sjunka-

-och snön kan vara flera meter djup.

Över hela världen måste djur möta förhållandena dag som natt.

Det är svårare att hitta mat, de flesta växter har dött-

-och det är mycket svårare att jaga i is och snö.

Och dagarna blir kortare-

-vilket ger djuren mindre tid att hitta mat och vatten.

Vare sig det gäller isen i norr...

...eller på världens botten...

...måste alla djur försöka ta sig igenom den tuffa säsongen.

Nyckeln till att överleva vintern för många djur är förberedelser.

Arbetet måste börja flera månader i förväg.

På ön Hokkaido i Japan-

-är skogarna upplysta av höstens strålande färger.

Förändringen är ett tecken på att vintern snabbt närmar sig.

För den sibiriska jordekorren är det ett kritiskt ögonblick.

Hanen måste samla så mycket mat som möjligt-

-för att klara sig igenom det som väntar.

Det är en kamp mot klockan.

Jordekorren är en av de minsta i ekorrfamiljen.

För att överleva vintern-

-måste de hitta och skydda upp till fyra kilo mat-

-i sina underjordiska hålor.

De har en genial teknik för att samla in sitt lager-

-med hjälp av ett eget inbyggt förråd.

Kindpåsarna kan bli tre gånger större än jordekorrens huvud.

Det gör att de kan samla upp till 165 ekollon om dagen.

Han måste få tag i så många som möjligt innan han går i ide.

Han har jobbat hårt i veckor för att bygga upp sitt vinterförråd.

Det kan vara svårt att hinna före andra.

Konkurrensen är hård.

Särskilt när ett djur som är tre gånger så stort dyker upp.

Den här jordekorren låter inte den röda ekorren besegra honom.

Han försvarar sitt revir med våld.

Hans liv hänger trots allt på det.

När matinsamlingen är klar-

-samlar han in löv och gräs för att skapa ett mysigt bo.

Han gör sig bekväm och vaknar med några dagars mellanrum-

-och äter av sitt lager.

Att lagra mat inför vintern ger många djur en livlina.

Men strategin funkar inte för alla.

De tar till en annan metod-

-och resultatet är några av planetens största naturuppvisningar.

När vintern närmar sig är miljontals djur i rörelse.

I luften...

I havet...

Och på land.

De ger sig ut på episka vandringar i jakt på nya matkällor-

-eller för att fly vädret.

Caribou, som i Europa kallas ren.

I Nordamerika-

-migrerar dessa ihärdiga djur till sina vinterområden i grupp.

Det kan finnas drygt 200 000 i en hjord.

Majestiska narvalar tillbringar somrarna vid Arktis kust-

-men när vintern närmar sig beger sig valarna långt ut till havs.

Här hittar de mytiska varelserna mat djupt under ytan-

-och kommer upp för att andas genom hål i isen.

I Alaska beger sig hundratusentals prärietranor söderut till Mexiko-

-över 4 000 km bort.

Tranor är en av världens äldsta fågelfamiljer-

-och har rest så här i miljontals år.

Det är en mödosam tur som de måste ta för att överleva.

Det är inte alla djur som flyr vinterns grepp.

En arktisk specialist väntar ivrigt på dess ankomst.

Isbjörnen.

Den solar sig i höstens sista solstrålar.

Här i Kanadas Arktis samlas björnarna vid kusten-

-och väntar på att havet ska frysa så att de kan jaga på isen.

Deras huvudbyte är ring- och storsälar-

-men de tillbringar mycket tid ute till havs-

-och björnarna behöver isen som plattform för att nå dem.

Björnarna måste bida sin tid på land.

På sommaren lever de på fettreserver, men nu minskar de.

Många björnar börjar äta växter, rötter och bär-

-men det räcker inte att livnära sig på.

När klimatet förändras-

-bildas vinteris allt senare på året, och den krymper.

Björnarna måste överleva på de små ransonerna ännu längre.

Isbjörnar lever oftast ensamma-

-så det är ovanligt att se dem tillsammans så här.

För dem är det en chans att bedöma framtida rivaler-

-men det förbrukar också värdefulla energireserver.

Äntligen är väntan över. Isen är på väg.

När den djupa vintern kommer-

-genomgår majoriteten av planeten en magisk förvandling.

När temperaturen sjunker fryser sjöar och floder...

Snöflingor dansar i luften.

Naturen blir ett vinterlandskap.

Men nu är livet mycket tuffare.

En av djurens största utmaningar är att hitta mat.

I Klippiga bergen i Nordamerika kan snön ligga i enorma drivor.

I den här storslagna bergskedjan lever ett skyggt kattdjur.

Rödlon, en lodjursart.

För att överleva här är den alltid på jakt efter nästa måltid.

Rödlon har utmärkt hörsel-

-med öron som kan vridas fram och tillbaka oberoende av varandra-

-för att precisera ljud som kommer från bytet.

De karakteristiska örontofsarna tros förstärka ljudet.

Men ju djupare snön är, desto svårare är uppgiften.

Inte ens experterna lyckas alltid.

Floden kanske kan ge en möjlighet?

Den värms upp av vulkaniska källor, så den fryser aldrig till is.

Det är en tillflyktsort för värme som lockar djur från när och fjärran.

Rödlon föredrar kanin och hare.

Men den är påhittig och prövar lyckan med nästan vad som helst.

Den här verkar inte vilja bli blöt om tassarna.

Den måste hitta ett lämpligt mål.

Ingen tur den här gången.

Men de här beslutsamma katterna är mästare på uthållighet.

Den här rödlons otroliga öron-

-kanske har snappat upp de svagaste ljuden under snön?

Tassarna är mjuka och vadderade.

Med stenblocken som språngbräda kan den röra sig ljudlöst.

I den här katt-och-råtta-leken finns det en klar vinnare.

För att övervinna problemet med att hitta mat i djup snö-

-använder ett djur en annan strategi. De ändrar sin kost på vintern.

Det här är Shiretokohalvön i norra Japan-

-där snön täcker bergstopparna åtta månader om året.

Här lever ett otroligt ihärdigt djur - sikahjorten.

Så här års finns det inte mycket att äta i de snötäckta skogarna.

Bara att ta sig runt i de här förhållandena är svårt nog.

Dessutom är många honor dräktiga.

De ska föda på våren.

För att hitta mat gräver hjortarna i snön med sina hovar-

-och letar efter växtlighet.

Men under hårda vintrar kan sikahjorten anpassa sin kost-

-till en annan födokälla som är lättare att hitta:

Trädbark.

Förvånande nog har trädbark viss näring.

Hjortar kan bara överleva på bark-

-på grund av hur deras matsmältningssystem har utvecklats.

Hjortens mage består av fyra fack-

-med enzymer som gör att de kan smälta växter, kvistar och bark.

Samt bryta ner cellulosa-

-ett material som står i vägen för allt näringsrikt de behöver.

En anmärkningsvärd anpassning-

-som gör att de kan ta vara på den knappa födan.

Över hela världen måste djur vara påhittiga och kreativa-

-för att säkra maten de behöver på vintern.

Vargar samarbetar för att jaga stora byten som bisonoxar-

-som kan ge mat åt hela flocken i veckor.

Sorkar gräver ner sig under snön för att nå växtligheten de behöver.

Och vithövdade havsörnar slåss mot alla konkurrenter.

Det är inte lätt att hålla sig mätt på vintern.

Djur som kan anpassa sig till nya omständigheter-

-är de som lyckas.

Fjällräven kan överleva iskalla vintrar-

-tack vare sin tjocka, vita päls.

Det är en skicklig jägare som mest äter lämlar och sorkar.

Men det är en ständig kamp för att hitta nog med mat.

Här i Alaska dyker nya möjligheter upp.

Staden Deadhorse är en av världens mest avlägsna-

-över 300 km norr om polcirkeln.

Fjällräven vet att det finns mat här.

Den måste vara försiktig.

Den måste undvika människor och maskiner.

Rödräven bor också här.

De har också lockats till stan av löftet om mat.

Fjällrävens luktsinne leder den till maten den behöver.

Men rödräven är dubbelt så stor och kan lätt döda den.

Fjällräven har hittat vad den letade efter.

Den frusna måltiden räcker för ett tag.

Det modiga däggdjuret utnyttjar en ny värld för att överleva.

Den har också förmågan att försvinna in i det arktiska landskapet-

-tack vare sin vita päls.

Men det är inte det enda vinterdjuret som gör så här.

Yukon är Nordamerikas kallaste plats.

Temperaturen kan falla till 63 minusgrader-

-och snön täcker marken fem månader om året.

Det ger ett djur en klar fördel - om man kan hitta det.

Snöskoharen.

Dess päls matchar den vita världen.

Men haren ser inte ut så här året runt.

Under vår- och sommarmånaderna är pälsen rödbrun-

-för att matcha miljön.

Men när vintern närmar sig och snön börjar falla förändras den-

-från brun till vit.

Snöskoharen har många fiender, från prärievargar till kungsörnar...

...och lodjur.

Harens vintervita päls är ett utmärkt kamouflage.

Med sin perfekta förklädnad, även ute i det öppna-

-kan den fortfarande gömma sig för uppmärksamma ögon.

Om den tror att den blivit upptäckt har den en flyktplan.

Snöskoharen har särskilt stora, lurviga tassar-

-som hindrar den från att sjunka ner i snön.

Den är snabb, smidig och kan hoppa tre meter i ett språng.

Alla imponerande anpassningar och lite tur-

-gör att snöskoharen lever vidare.

Isbjörnar å andra sidan-

-behåller sin magnifika vita päls året runt.

Ute på isen är förhållandena bland de tuffaste på jorden.

Björnarna står inför starka vindar och temperaturer på 50 minusgrader.

Deras isolerande vita päls är deras huvudsakliga skydd.

I den frusna världen räcker inte pälsen för att hålla dem varma.

Isbjörnar har ett tjockt lager späck under pälsen-

-som kan vara upp till tio centimeter tjockt.

Det skyddar dem också när de jagar sälar-

-och måste simma mellan isblocken.

Deras enorma tassar fungerar som paddlar.

Kombinationen av fettlagret och tjock vit päls-

-innebär att isbjörnar förlorar väldigt lite värme till miljön.

Värmekameran av en isbjörn visar mestadels blått och grönt.

Bara björnens extremiteter förlorar värme-

-så de blir gula och orangea.

Den extremt effektiva isoleringen hjälper dem genom-

-en av världens kallaste vintrar.

Det här är Valdez Harbour i Alaska.

En vinteroas för ett karismatiskt litet djur.

Havsuttrar tillbringar nästan hela livet i vattnet.

Men till skillnad från isbjörnar och andra marina däggdjur-

-har de inget lager späck som håller värmen.

De har utvecklat den tjockaste pälsen av alla djur.

Det yttre lagret består av långa, vattentäta hårstrån.

Under finns ett kort, kompakt underpälslager.

Det håller kallt vatten helt borta från huden.

Den här honan har en extra utmaning framför sig.

Havsuttrar kan föda hela året och tajmingen är inte optimal.

För att hålla ungen varm måste hon hela tiden putsa den.

Hon blåser in luft i pälsen. Ju fluffigare, desto varmare.

När den är lite äldre tar hon med den ut på jakt.

När hon letar mat måste hon lämna den vid ytan.

Men tack vare dess fluffiga päls och stora lungkapacitet-

-flyter den så bra att den inte sjunker.

När hon kommer upp leds hon tillbaka av skriken, så att hon kan mata den.

Utvecklingen av tjock vinterpäls är ännu en viktig anpassning-

-som gör att djuren klarar de kallaste temperaturerna.

Men ibland räcker inte ens det.

Vissa djur har utvecklat-

-en annorlunda, men effektiv överlevnadsstrategi.

I de frusna bergsskogarna i södra Kina-

-2 500 meter över havsnivån, lever ett häpnadsväckande djur.

Den här apan lever högst upp i hela världen.

Den svarta trubbnäsapan.

Aporna har utvecklat otroliga sätt att anpassa sig-

-för att klara kylan i sitt hem i Himalaya.

Deras nosar är nästan helt platta för att undvika köldskador.

De är täckta av tät päls som kan bli upp till 15 cm lång.

Men det räcker inte i det tunga snöfallet.

Så de gör nåt väldigt smart.

Trubbnosapor är sociala djur som lever i stora familjegrupper.

När natten närmar sig samlas de i trädgrenarna.

Mammor och ungar brukar vara i mitten-

-med alla andra familjemedlemmar runt sig.

Att krypa ihop med familjen håller aporna varma på två sätt.

De förlorar inte kroppsvärmen till den kalla luften-

-och de absorberar värme från varandra.

I den bittra kylan skulle de inte överleva natten ensamma.

En art har tagit kura ihop sig till en annan nivå.

Forskarna reder fortfarande ut komplexiteten bakom strategin.

Kejsarpingviner är en av naturens stora överlevare.

De kan uthärda den extrema kylan under en antarktisk vinter-

-där temperaturen kan sjunka till 40 minusgrader.

Nyckeln till deras överlevnad är hur de kurar ihop sig.

Kejsarpingvinhanarna ställer sig tätt tillsammans-

-för att hålla sig varma och skydda sig från vinden.

Klungorna kan bestå av så många som 4 000 pingviner.

Och de är ständigt i rörelse.

De på utsidan pressar sig framåt-

-för att komma närmare värmen i mitten-

-och bort från de antarktiska stormarnas fulla kraft.

Men pingvinerna längst in i klungan rör sig också-

-för att inte bli för varma.

Studier visar att temperaturen i mitten kan nå 37 grader.

Pingvinerna flyttar på sig för att inte bli överhettade.

Det är ett fenomenalt exempel på samarbete i naturen.

Och en viktig strategi för kejsarpingvinernas överlevnad.

Från att hitta mat till geniala sätt att hålla sig varm...

Våra djur har utvecklat otroliga överlevnadsstrategier.

Men andra kan helt enkelt undvika problemet.

För att spara energi när det är ont om mat-

-går vissa djur i ide.

Efter att ha ätit på hösten hittar igelkottarna ett mysigt bo.

De hamnar i ett inaktivt tillstånd som kan vara hela vintern.

Kroppstemperaturen sjunker, pulsen sjunker-

-och de lever på sina fettreserver i ungefär fyra månader.

När vintern kommer till Nordamerika-

-drar sig den arktiska siseln tillbaka under den frusna marken.

Där sover den i otroliga åtta månader.

En värmekamera i en filmande håla-

-visar hur ekorrens kroppstemperatur sjunker.

Den kan sjunka till otroliga tre minusgrader.

Dess viktigaste organ lägger nästan av helt.

Men med några veckors mellanrum skakar den-

-och musklerna skickar ett flöde av varmt blod i kroppen.

Det startar om hjärnan.

Den gör det ett dussin gånger under vintern-

-tills det äntligen är dags att vakna igen.

Fladdermöss är ett annat djur som går i ide.

En anmärkningsvärd ny upptäckt har avslöjat att en fladdermusart-

-murina ussuriensis i Japan, går i ide i snö.

Det är det enda djuret i världen, förutom isbjörnshonor-

-som är känt för att göra det.

I många år visste man inte var de tillbringade vintern.

Men nu tror forskare att när temperaturen sjunker-

-lämnar de sina sommarbon i träden, och slår sig ner i snön på marken.

Sen täcks de av mer snö när den faller.

Deras rörelser skapar ett hålrum där de rullar ihop sig-

-och inväntar våren.

Årets kortaste dag inträffar i december på norra halvklotet.

Det kallas vintersolståndet.

Dagarna blir gradvis längre-

-och vissa djur börjar planera för framtiden.

Himalaya.

Där en av jordens mest majestätiska och skygga varelser bor.

Snöleoparden.

Den lever i världens högsta berg-

-och dess hem kan vara så stort som 1 000 kvadratkilometer.

De är utrotningshotade.

Forskare tror att det kan finnas så få som 4 000 kvar i det vilda.

Så oddsen är verkligen emot dem-

-när det gäller att hitta en partner i det här vinterlandskapet.

Den här snöleoparden verkar inte besvärad av utmaningen.

Han har en beprövad strategi.

Först patrullerar han revirets slitna spår, om och om igen.

Det här är hans revir-

-men det kan överlappa med en honas revir.

Med lite tur kommer deras vägar att korsas.

Sen använder han doftmarkering för att visa sin närvaro.

Snöleoparder doftmarkerar revir genom att spreja urin och doft-

-och gnida sina doftkörtlar mot stenar eller jordfläckar.

Han letar också efter en potentiell partners doft-

-som kan ha passerat.

Han är flitig, ibland sprejar han så mycket som 20 gånger i timmen.

Han vill inte missa chansen.

Det kan ta en snöleopard över en vecka att täcka sitt revir.

Han går hundratals kilometer i jakt på en partner.

Inte ens den djupaste snön stoppar honom.

Äntligen lönar sig hans beslutsamhet. Han känner doften av en hona.

Ivrigt gnider han sin egen doft över doften hon har lämnat-

-för att visa sin närvaro och sitt intresse.

Han kanske kan känna lukten av honan-

-men nu måste han hitta henne.

Plötsligt, på andra sidan bergen, hörs en snöleopardhona.

Han besvarar ropet.

Om de äntligen träffas-

-har de sällsynta leoparderna chans att bidra till nästa generation.

Med ett så litet bestånd är varje ny kull värdefull.

Snön börjar smälta.

Solens strålar blir starkare och våren är snart på väg.

Högt upp på norra halvklotet-

-börjar arktiska sislar vakna från sin djupa sömn.

Det tar tre timmar för dem att bli varma-

-och en hel dag för deras kroppar att fungera igen.

Så fort de är uppe, sätter hanarna igång.

Först måste den här hanen återta sitt revir.

Han jagar bort rivaler.

Han är redo för årets viktigaste dag.

Honorna kommer fram några dagar efter hanarna.

Han måste se bra ut.

Men han får inte missa chansen.

Honorna är bara fertila 12 timmar om året.

Han närmar sig försiktigt. Han vill inte skrämma bort henne.

Men vad kommer hon tycka om honom?

Han hälsar artigt, och hon gör detsamma.

Han kan inte vara självbelåten.

Hon kan leta efter en annan partner när som helst.

Så han lämnar inte hennes sida på 24 timmar.

Med lite tur börjar livets kretslopp om igen.

Medan vissa djur börjar para ihop sig-

-ligger andra redan några steg före.

Fjällrävsungar kommer ut ur boet när de är drygt tre veckor gamla.

Deras mamma har fullt upp med sex stycken.

Men de kan få upp till 14 ungar i en enda kull.

Flest av alla i rävfamiljen.

Weddellsälkutarna föds på isen.

De dubblar sin vikt den första veckan-

-och snart tar de sin första simtur.

Unga vilda getter beger sig till vårbete-

-när de bara är några veckor gamla.

De följer mödrarna som skyddar dem under deras första år i livet.

Unga djur är ute och utforskar sin nya värld.

De stigande temperaturerna får fart på alla.

De sista platserna som känner av vårens fulla effekt är polerna.

Under snön i Arktis dyker nytt liv upp.

De här isbjörnsungarna är bara två månader gamla.

De föddes under snön-

-medan deras mamma låg i sin djupa vintersömn.

De ser världen för första gången.

De måste komma på fötter.

Och mamma hjälper till.

Efter fem månader i ide är det här en chans att sträcka på benen.

Efter den långa vintern är mammans första uppgift att hitta mat.

Hon är på väg till havsisen för att jaga-

-innan den smälter helt om några månader.

Isbjörnar är hängivna och beskyddande mödrar.

De håller ungarna nära och ropar när de går för långt bort.

Under de kommande två åren ska hon lära dem att simma och jaga.

Och hur de överlever de arktiska vintrarna på egen hand.

Tills dess, när de kliver ut i det nya året-

-kommer hon alltid att vara vid deras sida.

Från den första frosten till det första tövädret...

Djuren har utvecklat otroliga sätt för att anpassa sig.

Från att se till att de har nog med mat...

...till att hålla sig varma under de kallaste månaderna.

Strategierna de har utvecklat för att klara av våra vinterlandskap-

-lägger grund för naturens mest inspirerande historier.

Översättning: Louise Bengtsson Iyuno