All language subtitles for Snow Animals - Swedish.swe

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Varje år förändrar vintern
vår värld...

...och skapar bländande uppvisningar
av frost, snö och is.

För oss är det en magisk säsong.

För djuren
kan det vara årets tuffaste tid.

Men de har utvecklat
extraordinära strategier-

-för att ta sig igenom
de utmanande månaderna.

De samlar på sig ett stort lager.

De utvecklar geniala sätt
att hålla sig varma-

-i några av planetens
kallaste temperaturer.

De hittar till och med mat
i den djupaste snön.

När vintern närmar sig sitt slut-

-kommer en ny generation snödjur
på fötter.

Detta är de fascinerande historierna
bakom djuren som lever-

-på några av jordens
mest krävande platser.

De anpassar sig för att överleva,
oavsett vad vintern för med sig.

Vintern, den glittrande,
isiga skönhetens årstid.

Men den här tiden på året
är svår för djuren.

När vintern kommer
börjar temperaturen sjunka-

-och snön kan vara flera meter djup.

Över hela världen måste djur
möta förhållandena dag som natt.

Det är svårare att hitta mat,
de flesta växter har dött-

-och det är mycket svårare
att jaga i is och snö.

Och dagarna blir kortare-

-vilket ger djuren mindre tid
att hitta mat och vatten.

Vare sig det gäller isen i norr...

...eller på världens botten...

...måste alla djur försöka
ta sig igenom den tuffa säsongen.

Nyckeln till att överleva vintern
för många djur är förberedelser.

Arbetet måste börja
flera månader i förväg.

På ön Hokkaido i Japan-

-är skogarna upplysta
av höstens strålande färger.

Förändringen är ett tecken
på att vintern snabbt närmar sig.

För den sibiriska jordekorren
är det ett kritiskt ögonblick.

Hanen måste samla
så mycket mat som möjligt-

-för att klara sig igenom
det som väntar.

Det är en kamp mot klockan.

Jordekorren är en av de minsta
i ekorrfamiljen.

För att överleva vintern-

-måste de hitta och skydda
upp till fyra kilo mat-

-i sina underjordiska hålor.

De har en genial teknik
för att samla in sitt lager-

-med hjälp av
ett eget inbyggt förråd.

Kindpåsarna kan bli tre gånger större
än jordekorrens huvud.

Det gör att de kan samla
upp till 165 ekollon om dagen.

Han måste få tag i så många
som möjligt innan han går i ide.

Han har jobbat hårt i veckor
för att bygga upp sitt vinterförråd.

Det kan vara svårt
att hinna före andra.

Konkurrensen är hård.

Särskilt när ett djur som är
tre gånger så stort dyker upp.

Den här jordekorren låter inte
den röda ekorren besegra honom.

Han försvarar sitt revir med våld.

Hans liv hänger trots allt på det.

När matinsamlingen är klar-

-samlar han in löv och gräs
för att skapa ett mysigt bo.

Han gör sig bekväm och vaknar
med några dagars mellanrum-

-och äter av sitt lager.

Att lagra mat inför vintern
ger många djur en livlina.

Men strategin funkar inte för alla.

De tar till en annan metod-

-och resultatet är några av planetens
största naturuppvisningar.

När vintern närmar sig
är miljontals djur i rörelse.

I luften...

I havet...

Och på land.

De ger sig ut på episka vandringar
i jakt på nya matkällor-

-eller för att fly vädret.

Caribou, som i Europa kallas ren.

I Nordamerika-

-migrerar dessa ihärdiga djur
till sina vinterområden i grupp.

Det kan finnas drygt 200 000
i en hjord.

Majestiska narvalar tillbringar
somrarna vid Arktis kust-

-men när vintern närmar sig
beger sig valarna långt ut till havs.

Här hittar de mytiska varelserna mat
djupt under ytan-

-och kommer upp
för att andas genom hål i isen.

I Alaska beger sig hundratusentals
prärietranor söderut till Mexiko-

-över 4 000 km bort.

Tranor är en
av världens äldsta fågelfamiljer-

-och har rest så här i miljontals år.

Det är en mödosam tur
som de måste ta för att överleva.

Det är inte alla djur
som flyr vinterns grepp.

En arktisk specialist
väntar ivrigt på dess ankomst.

Isbjörnen.

Den solar sig
i höstens sista solstrålar.

Här i Kanadas Arktis
samlas björnarna vid kusten-

-och väntar på att havet ska frysa
så att de kan jaga på isen.

Deras huvudbyte är ring-
och storsälar-

-men de tillbringar mycket tid
ute till havs-

-och björnarna behöver isen
som plattform för att nå dem.

Björnarna måste bida sin tid på land.

På sommaren lever de
på fettreserver, men nu minskar de.

Många björnar börjar äta växter,
rötter och bär-

-men det räcker inte
att livnära sig på.

När klimatet förändras-

-bildas vinteris allt senare på året,
och den krymper.

Björnarna måste överleva
på de små ransonerna ännu längre.

Isbjörnar lever oftast ensamma-

-så det är ovanligt
att se dem tillsammans så här.

För dem är det en chans
att bedöma framtida rivaler-

-men det förbrukar också
värdefulla energireserver.

Äntligen är väntan över.
Isen är på väg.

När den djupa vintern kommer-

-genomgår majoriteten
av planeten en magisk förvandling.

När temperaturen sjunker
fryser sjöar och floder...

Snöflingor dansar i luften.

Naturen blir ett vinterlandskap.

Men nu är livet mycket tuffare.

En av djurens största utmaningar
är att hitta mat.

I Klippiga bergen i Nordamerika
kan snön ligga i enorma drivor.

I den här storslagna bergskedjan
lever ett skyggt kattdjur.

Rödlon, en lodjursart.

För att överleva här är den alltid
på jakt efter nästa måltid.

Rödlon har utmärkt hörsel-

-med öron som kan vridas fram
och tillbaka oberoende av varandra-

-för att precisera ljud
som kommer från bytet.

De karakteristiska örontofsarna
tros förstärka ljudet.

Men ju djupare snön är,
desto svårare är uppgiften.

Inte ens experterna lyckas alltid.

Floden kanske kan ge en möjlighet?

Den värms upp av vulkaniska källor,
så den fryser aldrig till is.

Det är en tillflyktsort för värme
som lockar djur från när och fjärran.

Rödlon föredrar kanin och hare.

Men den är påhittig och prövar lyckan
med nästan vad som helst.

Den här verkar inte
vilja bli blöt om tassarna.

Den måste hitta ett lämpligt mål.

Ingen tur den här gången.

Men de här beslutsamma katterna
är mästare på uthållighet.

Den här rödlons otroliga öron-

-kanske har snappat upp
de svagaste ljuden under snön?

Tassarna är mjuka och vadderade.

Med stenblocken som språngbräda
kan den röra sig ljudlöst.

I den här katt-och-råtta-leken
finns det en klar vinnare.

För att övervinna problemet
med att hitta mat i djup snö-

-använder ett djur en annan strategi.
De ändrar sin kost på vintern.

Det här är Shiretokohalvön
i norra Japan-

-där snön täcker bergstopparna
åtta månader om året.

Här lever ett otroligt ihärdigt djur
- sikahjorten.

Så här års finns det inte mycket
att äta i de snötäckta skogarna.

Bara att ta sig runt
i de här förhållandena är svårt nog.

Dessutom är många honor dräktiga.

De ska föda på våren.

För att hitta mat gräver hjortarna
i snön med sina hovar-

-och letar efter växtlighet.

Men under hårda vintrar
kan sikahjorten anpassa sin kost-

-till en annan födokälla
som är lättare att hitta:

Trädbark.

Förvånande nog
har trädbark viss näring.

Hjortar kan bara överleva på bark-

-på grund av hur deras
matsmältningssystem har utvecklats.

Hjortens mage består av fyra fack-

-med enzymer som gör att de kan
smälta växter, kvistar och bark.

Samt bryta ner cellulosa-

-ett material som står i vägen
för allt näringsrikt de behöver.

En anmärkningsvärd anpassning-

-som gör att de kan ta vara på
den knappa födan.

Över hela världen måste djur
vara påhittiga och kreativa-

-för att säkra maten de behöver
på vintern.

Vargar samarbetar för att jaga
stora byten som bisonoxar-

-som kan ge mat åt hela flocken
i veckor.

Sorkar gräver ner sig under snön
för att nå växtligheten de behöver.

Och vithövdade havsörnar slåss
mot alla konkurrenter.

Det är inte lätt
att hålla sig mätt på vintern.

Djur som kan anpassa sig
till nya omständigheter-

-är de som lyckas.

Fjällräven kan överleva
iskalla vintrar-

-tack vare sin tjocka, vita päls.

Det är en skicklig jägare
som mest äter lämlar och sorkar.

Men det är en ständig kamp
för att hitta nog med mat.

Här i Alaska
dyker nya möjligheter upp.

Staden Deadhorse är
en av världens mest avlägsna-

-över 300 km norr om polcirkeln.

Fjällräven vet att det finns mat här.

Den måste vara försiktig.

Den måste undvika människor
och maskiner.

Rödräven bor också här.

De har också lockats till stan
av löftet om mat.

Fjällrävens luktsinne
leder den till maten den behöver.

Men rödräven är dubbelt så stor
och kan lätt döda den.

Fjällräven har hittat
vad den letade efter.

Den frusna måltiden
räcker för ett tag.

Det modiga däggdjuret utnyttjar
en ny värld för att överleva.

Den har också förmågan att försvinna
in i det arktiska landskapet-

-tack vare sin vita päls.

Men det är inte det enda vinterdjuret
som gör så här.

Yukon är Nordamerikas kallaste plats.

Temperaturen kan falla
till 63 minusgrader-

-och snön täcker marken
fem månader om året.

Det ger ett djur en klar fördel -
om man kan hitta det.

Snöskoharen.

Dess päls matchar den vita världen.

Men haren ser inte ut så här
året runt.

Under vår- och sommarmånaderna
är pälsen rödbrun-

-för att matcha miljön.

Men när vintern närmar sig
och snön börjar falla förändras den-

-från brun till vit.

Snöskoharen har många fiender,
från prärievargar till kungsörnar...

...och lodjur.

Harens vintervita päls
är ett utmärkt kamouflage.

Med sin perfekta förklädnad,
även ute i det öppna-

-kan den fortfarande gömma sig
för uppmärksamma ögon.

Om den tror att den blivit upptäckt
har den en flyktplan.

Snöskoharen har särskilt stora,
lurviga tassar-

-som hindrar den
från att sjunka ner i snön.

Den är snabb, smidig
och kan hoppa tre meter i ett språng.

Alla imponerande anpassningar
och lite tur-

-gör att snöskoharen lever vidare.

Isbjörnar å andra sidan-

-behåller sin magnifika vita päls
året runt.

Ute på isen är förhållandena
bland de tuffaste på jorden.

Björnarna står inför starka vindar
och temperaturer på 50 minusgrader.

Deras isolerande vita päls
är deras huvudsakliga skydd.

I den frusna världen räcker inte
pälsen för att hålla dem varma.

Isbjörnar har ett tjockt lager späck
under pälsen-

-som kan vara
upp till tio centimeter tjockt.

Det skyddar dem också
när de jagar sälar-

-och måste simma mellan isblocken.

Deras enorma tassar
fungerar som paddlar.

Kombinationen av fettlagret
och tjock vit päls-

-innebär att isbjörnar förlorar
väldigt lite värme till miljön.

Värmekameran av en isbjörn
visar mestadels blått och grönt.

Bara björnens extremiteter
förlorar värme-

-så de blir gula och orangea.

Den extremt effektiva isoleringen
hjälper dem genom-

-en av världens kallaste vintrar.

Det här är Valdez Harbour i Alaska.

En vinteroas
för ett karismatiskt litet djur.

Havsuttrar tillbringar
nästan hela livet i vattnet.

Men till skillnad från isbjörnar
och andra marina däggdjur-

-har de inget lager späck
som håller värmen.

De har utvecklat
den tjockaste pälsen av alla djur.

Det yttre lagret består av långa,
vattentäta hårstrån.

Under finns ett kort,
kompakt underpälslager.

Det håller kallt vatten
helt borta från huden.

Den här honan
har en extra utmaning framför sig.

Havsuttrar kan föda hela året
och tajmingen är inte optimal.

För att hålla ungen varm
måste hon hela tiden putsa den.

Hon blåser in luft i pälsen.
Ju fluffigare, desto varmare.

När den är lite äldre
tar hon med den ut på jakt.

När hon letar mat
måste hon lämna den vid ytan.

Men tack vare dess fluffiga päls
och stora lungkapacitet-

-flyter den så bra
att den inte sjunker.

När hon kommer upp leds hon tillbaka
av skriken, så att hon kan mata den.

Utvecklingen av tjock vinterpäls
är ännu en viktig anpassning-

-som gör att djuren klarar
de kallaste temperaturerna.

Men ibland räcker inte ens det.

Vissa djur har utvecklat-

-en annorlunda,
men effektiv överlevnadsstrategi.

I de frusna bergsskogarna
i södra Kina-

-2 500 meter över havsnivån,
lever ett häpnadsväckande djur.

Den här apan lever högst upp
i hela världen.

Den svarta trubbnäsapan.

Aporna har utvecklat otroliga sätt
att anpassa sig-

-för att klara kylan i sitt hem
i Himalaya.

Deras nosar är nästan helt platta
för att undvika köldskador.

De är täckta av tät päls
som kan bli upp till 15 cm lång.

Men det räcker inte
i det tunga snöfallet.

Så de gör nåt väldigt smart.

Trubbnosapor är sociala djur
som lever i stora familjegrupper.

När natten närmar sig
samlas de i trädgrenarna.

Mammor och ungar
brukar vara i mitten-

-med alla andra familjemedlemmar
runt sig.

Att krypa ihop med familjen
håller aporna varma på två sätt.

De förlorar inte kroppsvärmen
till den kalla luften-

-och de absorberar värme
från varandra.

I den bittra kylan skulle de inte
överleva natten ensamma.

En art har tagit kura ihop sig
till en annan nivå.

Forskarna reder fortfarande ut
komplexiteten bakom strategin.

Kejsarpingviner är
en av naturens stora överlevare.

De kan uthärda den extrema kylan
under en antarktisk vinter-

-där temperaturen kan sjunka
till 40 minusgrader.

Nyckeln till deras överlevnad är
hur de kurar ihop sig.

Kejsarpingvinhanarna
ställer sig tätt tillsammans-

-för att hålla sig varma
och skydda sig från vinden.

Klungorna kan bestå
av så många som 4 000 pingviner.

Och de är ständigt i rörelse.

De på utsidan pressar sig framåt-

-för att komma närmare värmen
i mitten-

-och bort från de antarktiska
stormarnas fulla kraft.

Men pingvinerna längst in
i klungan rör sig också-

-för att inte bli för varma.

Studier visar att temperaturen
i mitten kan nå 37 grader.

Pingvinerna flyttar på sig
för att inte bli överhettade.

Det är ett fenomenalt exempel
på samarbete i naturen.

Och en viktig strategi
för kejsarpingvinernas överlevnad.

Från att hitta mat till geniala sätt
att hålla sig varm...

Våra djur har utvecklat
otroliga överlevnadsstrategier.

Men andra kan helt enkelt
undvika problemet.

För att spara energi
när det är ont om mat-

-går vissa djur i ide.

Efter att ha ätit på hösten
hittar igelkottarna ett mysigt bo.

De hamnar i ett inaktivt tillstånd
som kan vara hela vintern.

Kroppstemperaturen sjunker,
pulsen sjunker-

-och de lever på sina fettreserver
i ungefär fyra månader.

När vintern kommer till Nordamerika-

-drar sig den arktiska siseln
tillbaka under den frusna marken.

Där sover den
i otroliga åtta månader.

En värmekamera i en filmande håla-

-visar hur ekorrens
kroppstemperatur sjunker.

Den kan sjunka
till otroliga tre minusgrader.

Dess viktigaste organ
lägger nästan av helt.

Men med några veckors mellanrum
skakar den-

-och musklerna skickar ett flöde
av varmt blod i kroppen.

Det startar om hjärnan.

Den gör det ett dussin gånger
under vintern-

-tills det äntligen
är dags att vakna igen.

Fladdermöss är ett annat djur
som går i ide.

En anmärkningsvärd ny upptäckt
har avslöjat att en fladdermusart-

-murina ussuriensis i Japan,
går i ide i snö.

Det är det enda djuret i världen,
förutom isbjörnshonor-

-som är känt för att göra det.

I många år visste man inte
var de tillbringade vintern.

Men nu tror forskare
att när temperaturen sjunker-

-lämnar de sina sommarbon i träden,
och slår sig ner i snön på marken.

Sen täcks de av mer snö
när den faller.

Deras rörelser skapar ett hålrum
där de rullar ihop sig-

-och inväntar våren.

Årets kortaste dag inträffar
i december på norra halvklotet.

Det kallas vintersolståndet.

Dagarna blir gradvis längre-

-och vissa djur
börjar planera för framtiden.

Himalaya.

Där en av jordens mest majestätiska
och skygga varelser bor.

Snöleoparden.

Den lever i världens högsta berg-

-och dess hem kan vara så stort
som 1 000 kvadratkilometer.

De är utrotningshotade.

Forskare tror att det kan finnas
så få som 4 000 kvar i det vilda.

Så oddsen är verkligen emot dem-

-när det gäller att hitta en partner
i det här vinterlandskapet.

Den här snöleoparden verkar inte
besvärad av utmaningen.

Han har en beprövad strategi.

Först patrullerar han
revirets slitna spår, om och om igen.

Det här är hans revir-

-men det kan överlappa
med en honas revir.

Med lite tur
kommer deras vägar att korsas.

Sen använder han doftmarkering
för att visa sin närvaro.

Snöleoparder doftmarkerar revir
genom att spreja urin och doft-

-och gnida sina doftkörtlar
mot stenar eller jordfläckar.

Han letar också
efter en potentiell partners doft-

-som kan ha passerat.

Han är flitig, ibland sprejar han
så mycket som 20 gånger i timmen.

Han vill inte missa chansen.

Det kan ta en snöleopard
över en vecka att täcka sitt revir.

Han går hundratals kilometer
i jakt på en partner.

Inte ens den djupaste snön
stoppar honom.

Äntligen lönar sig hans beslutsamhet.
Han känner doften av en hona.

Ivrigt gnider han sin egen doft
över doften hon har lämnat-

-för att visa sin närvaro
och sitt intresse.

Han kanske kan känna lukten
av honan-

-men nu måste han hitta henne.

Plötsligt, på andra sidan bergen,
hörs en snöleopardhona.

Han besvarar ropet.

Om de äntligen träffas-

-har de sällsynta leoparderna chans
att bidra till nästa generation.

Med ett så litet bestånd
är varje ny kull värdefull.

Snön börjar smälta.

Solens strålar blir starkare
och våren är snart på väg.

Högt upp på norra halvklotet-

-börjar arktiska sislar vakna
från sin djupa sömn.

Det tar tre timmar för dem
att bli varma-

-och en hel dag för deras kroppar
att fungera igen.

Så fort de är uppe,
sätter hanarna igång.

Först måste den här hanen
återta sitt revir.

Han jagar bort rivaler.

Han är redo för årets viktigaste dag.

Honorna kommer fram
några dagar efter hanarna.

Han måste se bra ut.

Men han får inte missa chansen.

Honorna är bara fertila
12 timmar om året.

Han närmar sig försiktigt.
Han vill inte skrämma bort henne.

Men vad kommer hon tycka
om honom?

Han hälsar artigt,
och hon gör detsamma.

Han kan inte vara självbelåten.

Hon kan leta efter en annan partner
när som helst.

Så han lämnar inte hennes sida
på 24 timmar.

Med lite tur
börjar livets kretslopp om igen.

Medan vissa djur
börjar para ihop sig-

-ligger andra redan några steg före.

Fjällrävsungar kommer ut ur boet
när de är drygt tre veckor gamla.

Deras mamma har fullt upp
med sex stycken.

Men de kan få upp till 14 ungar
i en enda kull.

Flest av alla i rävfamiljen.

Weddellsälkutarna föds på isen.

De dubblar sin vikt
den första veckan-

-och snart tar de sin första simtur.

Unga vilda getter beger sig
till vårbete-

-när de bara är några veckor gamla.

De följer mödrarna som skyddar dem
under deras första år i livet.

Unga djur är ute
och utforskar sin nya värld.

De stigande temperaturerna
får fart på alla.

De sista platserna som känner av
vårens fulla effekt är polerna.

Under snön i Arktis
dyker nytt liv upp.

De här isbjörnsungarna
är bara två månader gamla.

De föddes under snön-

-medan deras mamma låg
i sin djupa vintersömn.

De ser världen för första gången.

De måste komma på fötter.

Och mamma hjälper till.

Efter fem månader i ide är det här
en chans att sträcka på benen.

Efter den långa vintern är mammans
första uppgift att hitta mat.

Hon är på väg till havsisen
för att jaga-

-innan den smälter helt
om några månader.

Isbjörnar är hängivna
och beskyddande mödrar.

De håller ungarna nära och ropar
när de går för långt bort.

Under de kommande två åren
ska hon lära dem att simma och jaga.

Och hur de överlever
de arktiska vintrarna på egen hand.

Tills dess,
när de kliver ut i det nya året-

-kommer hon alltid
att vara vid deras sida.

Från den första frosten
till det första tövädret...

Djuren har utvecklat
otroliga sätt för att anpassa sig.

Från att se till
att de har nog med mat...

...till att hålla sig varma
under de kallaste månaderna.

Strategierna de har utvecklat
för att klara av våra vinterlandskap-

-lägger grund för naturens
mest inspirerande historier.

Översättning: Louise Bengtsson
Iyuno