Original subtitles

Vem är du?

Jag är Jurij Andropov, kamrat generalsekreterare.

KGB:s fjärde ordförande.

Var är de andra tre?

Det är mer än jag vet, kamrat generalsekreterare.

–Vi måste spränga den där ubåten. –Det är just därför jag är här.

Att spränga en kärnvapenbestyckad ubåt–

–som står på ett neutralt lands territorium som vi har kränkt...

Det kan skapa fler problem än det löser.

Eller vad tror ni?

Du pratar klokt. Jag fattade inte hälften. Kom hit!

Vi ska se efter var ubåtsjäveln befinner sig.

Det där är Filippinerna.

Enligt mina uppgifter har ubåten gått på grund här någonstans.

–Sverige? –Ja.

Var det inte från dem vi tog Finland häromåret?

Det var ett tag sedan, kamrat general- sekreterare. 1809 om jag minns rätt.

Då är det dags att påminna dem om–

–vilka som bestämmer.

Ja, kamrat generalsekreterare.

Om ni så vill kan ni gå och vila en stund, så ombesörjer jag utplånandet av Sverige–

–och löser de diplomatiska förvecklingar som kan uppstå i samband med det.

Nu fattade jag inte hälften. Men det var en bra idé.

Jag tar en tupplur och du tar hand om ubåten.

God natt, kamrat generalsekreterare.

Kära kamrat Vasiljeva, var snäll och koppla mig till ambassaden i Stockholm–

–och ambassadör Aleksandra Kosygina.

Kosygina.

Det här är ställföreträdande generalsekreterare Jurij Andropov.

Vi är bekanta sedan Budapest, eller hur?

Det stämmer bra. Så hedrande att ni minns mig.

Jag tycker mig märka att jag har lite bättre minne än kamrat Brezjnev.

Hur mår kamrat Brezjnev?

Han pekade nyss ut positionen för vår ubåt S-363...i Sydkinesiska sjön.

Jag tror jag förstår.

Själv har jag etablerat goda relationer till den svenske statsministern.

–Och hur lyder er analys? –Han är välvillig och lösningsinriktad.

Men han biter ifrån om det behövs.

Vad föreslår ni att vi gör, kamrat Andropov?

Bege er ut till ubåten. Gå ombord.

Kontakta mig så fort ni fått bekräftat att besättningen är lojal mot Sovjetunionen.

Det sista vi vill ha nu är avhoppare.

Och kamrat Brezjnev...?

Han sover just nu djupt–

–och är oförmögen att blanda sig i våra diplomatiska ansträngningar.

Och jag har vissa idéer om hur det ska kunna förbli på det viset.

Bra, kamrat Andropov.

God dag, kamrat. Som ni hörde är jag Sovjetunionens ambassadör i Sverige.

Jag heter Aleksandra Kosygina. Det här är kommendörkapten Anders Karlsson.

Vi är här på Sveriges statsministers och generalsekreterare Brezjnevs uppdrag.

Vi vill träffa kapten Peskov.

Ni får ursäkta, men jag väntade mig inte att Moskva skulle skicka...en kvinna.

Besättningen på den här ubåten består tydligen av en samling idioter till män–

–som dragit in Sovjetunionen i historiens mest förödmjukande diplomatiska incident!

Så varför skulle man då inte skicka hit en kvinna?

Den här vägen, kamrat ambassadör.

Kaptenen väntar er.

Kapten Peskov?

Skål för De socialistiska rådsrepublikernas union.

Skål, kamrat kapten.

Jag har nya order från kamrat Brezjnev:

Ubåten får inte under några omständigheter sprängas i luften.

Svenskarna måste släppas ombord och få inspektera ubåten.

Ni låter er förhöras av svenskarna–

–och jag framför personligen vår officiella ursäkt till Sverige.

När allt det är klart anhåller vi ödmjukt om–

–att ubåten ska ledsagas ut på internationellt vatten.

–Har ni förstått den nya ordern, kapten? –Han har min fru.

Han har mina barn, mina döttrar.

–Vem har dem? –Kamrat Brezjnev, förstås.

Men jag har talat med honom. Han ser allt på ett helt nytt sätt nu.

–Jag är här för att meddela er det. –Alltihop är löjtnant Tarasenkos fel.

Om han inte haft födelsedag och fått en dotter samtidigt hade det här aldrig hänt.

–Tarasenko? –Vår politiske officer. Han har mina döttrar.

–Har Tarasenko era döttrar? –Inte Tarasenko. Brezjnev!

–Kamrat ambassadör, förstår ni det? –Ja, självklart förstår jag.

Ett ögonblick.

–Var är er kommunikationscentral? –Den här vägen.

Vem är du?

–Här. –Tack så mycket.

Det var gott. Tack.

Har du ingen respekt för mig?

Jag är kommendörkapten Anders Karlsson.

Jag vill tala med er, kaptener emellan.

En svensk...som pratar tyska ombord på vår ubåt.

Jag dör!

Tack så mycket.

Adjö.

Jag har sökt statsministern två gånger! Jag är USA:s president, för tusan.

Jag är inte Natoansluten, jag är Nato.

Varför skulle jag skydda ert lilla skitland och skicka fartyg och flygplan till er?

–Förlåt, vem är det ni söker? –Om inte er statsminister ringer genast...

...så invaderar jag ert lilla skitland, före ryssarna. Vad säger ni då?

Ska det jämt vara jag som räddar alla länder? Jag får skicka några fartyg.

Förbannade svenskar.

–Var snäll och lämna mig ensam nu. –Ska bli.

God dag, kamrat Kosygina. Andropov här.

Om jag förstått saken rätt befinner ni er redan på ubåten.

–Det stämmer, kamrat Andropov. –Beskriv läget i korta drag.

Dessvärre är kapten Peskov berusad och totalt uträknad.

Jag tror att han är beredd att starta ett världskrig för att rädda sin familj.

Kamrat Kosygina, vad föreslår ni?

En rockad.

Beskriv er plan mer i detalj.

Situationen är ytterst allvarlig, kamrat ambassadör.

I det avseendet är vi eniga. Vad var det egentligen som hände?

Som kapten Peskov redan informerat Moskva–

–fick vi problem med navigationssystemet, vår gyrokompass.

Ursäkta.

–Ni är väl Dmitrij Tarasenko? –Det stämmer.

Ni är löjtnant och ubåtens politiske officer, och rapporterar alltså direkt till KGB.

Och KGB vet exakt var er familj finns.

–Ni menar så? –Precis.

Det pratas ombord om att kapten Peskov har stora problem...

–...med alkohol. –Jag har anat det. Något mer?

Själv anser jag att man ska vara nykter och skärpt när man är i tjänst.

Men jag talade för döva öron. Han ville skåla för sina döttrar, han älskar dem så.

–Och ni drack bara vatten? –Mest mjölk.

Raketer?

Rake...kärnvapen?

Nej.

–Kärnvapen där? –Dit får ingen gå in.

Uran-238?

Dit får ingen gå in.

–Vart ska ni? Inte dit! –Jag har tillstånd.

–Allt är i ordning. Jag måste... –Inte dit!

Snälla ni, jag måste...inspektera.

–Jag sa ju att ingen får gå dit in! –Passa dig! Jag har tillstånd.

Ett ögonblick.

Om vi helt hypotetiskt antog att ubåtens befälhavare var ur slag.

–Vem vore då högst i rang här? –Jag.

Och vad skulle ni göra i den rollen, om situationen var som ni beskrivit?

Jag skulle göra exakt det ni ber mig om, kamrat ambassadör.

–Det var ett klokt beslut, kamrat löjtnant. –Men på ett villkor.

–Vilket villkor? Dubbel mjölkranson? –Nej.

Att ni bjuder in mig, min fru och min dotter till Sverige.

–Varför då? –För att jag gör exakt det ni ber mig om.

Exakt det.

Jag behöver visa upp en ubåtskapten för Sverige och världspressen.

Det duger inte med en löjtnant.

Två nya objekt. Kalla på löjtnanten, det är nog Nato!

Ni och kaptenen har visst samma klädstorlek...

Invänta mina instruktioner, kamrat löjtnant.

–Löjtnant! Okända fartyg på radarn! –Kamrat ambassadör.

Kamrat amiral, två amerikanska Nato-fartyg markerar närvaro. Vad gör vi?

Kamrater, vår arsenal är större än fiendens. Vi har fått order från Moskva.

Om det blir nödvändigt har jag rätt att trycka på den röda knappen.

Marininfanterister, fritagning av ubåten om amerikanerna kommer för nära. Verkställ.

Översättning: Eva Åkerberg © Sveriges Television AB 2024