Original subtitles

Satans bolsjeviker! Och sen den där förbannade kommendörkapten Karlsson–

–som hann dela ut militära order i maskopi med statsministern.

Som om kommunisterna viker ner sig för lite simpelt rörligt artilleri.

–Eller vad säger du, Håkansson? –Jag heter Martinsson...

Om vi tillät civilister styra skulle de driva landet i fördärv.

Och uppkomlingen till kommendörkapten går inte att lita på heller.

Ringa till fårbonden? Jävla påhitt.

Verkligen. /DÖRRKNACKNING/

Vad bra! Nu är han här. Experten Börje Ljungklint på FOA i Stockholm.

–Experten? –Japp.

–Välkommen till Karlskrona. Stig in. –Tack.

Det är...två Börje.

–Möt min kollega Martin Håkansson. –Håkan Martinsson.

–Jag kan ta den där. –Jaha...

–Ja... –Akta!

Instrumenten fångar upp gammastrålning, om sån nu finns.

Hur nära ubåten måste du vara för att kunna ta upp radioaktivitet?

Med det här lilla instrumentet måste jag nog vara ombord.

Eller åtminstone vägg i vägg med ubåten för att upptäcka kärnvapen.

Jag måste skanna av ganska stora ytor – det tar en stund.

–Och en stund är...? –Ja, upp till en timme.

–En timme? –Ja, en halvtimme...

Förbannat!

Hur gör vi nu då?

Du ska hälla upp kaffe, Håkansson. Och jag ska tänka.

Eh...

–Tar du socker till kaffet? –Nej, men gärna en skugga mjölk.

Ja.

Nu har jag tänkt klart. Men vi väntar tills det är mörkt.

Det...

–Det är redan mörkt nu. –Ännu mörkare, Håkansson.

Martinsson. /DÖRRKNACKNING/

–General. Jag kom så fort jag kunde. –Manöver.

Det är bra, Hammarberg. Du är en klippa på ett stormigt hav.

Varsågod, kom in.

General, jag står bakom er. Och min elitstyrka står bakom mig–

–den dagen det behövs. Det är bara att säga till.

–Ska jag ha med två civilister? –Vad sa han?

För fan, Börje.

Min kunskap kan vara värdefull.

Jag är uppbackad av massvis med duktiga tjänstemän.

Jag kan döda honom med mina bara händer om det behövs.

Dmitrij, vakna.

Kapten har visst fått order–

–att spränga ubåten åt helvete om svenskarna intar den.

Vad?

–Är det tillräckligt mycket grönt? –Ja, jag antar det.

Kapten, blev sminket bra?

Det är inget smink, det är kamouflage.

–Vad händer nu? –Handlingskraft är en dygd.

Visa nu att ni har mod, kraft och spänst.

Ta med utrustningen och kliv ner i båten.

Från och med nu råder fullständig ljud- och ljusdisciplin. Uppfattat?

Ja, det är uppfattat, kapten Hammarberg.

–Åh, vad kallt det är! –Civilist, sluta gnäll.

Mm.

–Ljuddisciplin? –Vad sa du?

Jag tänkte ljuddisciplinen.

Det är bara ett test. Bara...ett...test.

Ett test.

–Mårtensson ror. –Förlåt?

–Kapten, jag mår lite i... –Sch!

Jag mår lite illa när det guppar. Jag blir lätt åksjuk.

Det är...nåt med balansnerven.

Fokusera på era uppgifter! Det är för fan helt vindstilla.

Mårtensson, ro. Informera mig när vi närmar oss objektet.

Närmar oss objektet...

–Kapten, jag tror att... –Ljuddisciplin.

–Ljuddisciplin. –Men det är... Kapten, jag tror...

Civilist, hur jävla svårt ska det vara att förstå?

Alarm! Alarm!

Backa, backa, backa!

Kamrat kapten, svenskarna försöker borda ubåten. Vad gör vi?

Släpp dem inte ombord. Skjut om ni måste, för fan!

–Varför sa du inget? –Jag försökte ju!

Vänd om. Vänd om!

Fort!

Full reträtt!

Få igång motorjäveln, då!

Vi sticker upp händerna i luften och sen ger vi upp.

–Jävla Lagercrantz... –Blås ut! Jag får panik!

Vi är fiskare!

–Inget vatten på väskorna. –Jävla pissmotor!

Akta utrustningen.

–Kosygina här. –Vem då?

–Kosygina här. –Ja...

Jag är här, ditt jävla arsel.

–Din ryggradslösa padda! –Vilken ära att ni minns mig...

De förbannade svenskarna anföll oss med en roddbåt.

Hälsa deras gristrynade statsminister att de ska kapitulera. Förstått?

Jag tror nog att jag förstår.

Nu har jag inte tid med dig längre. Jag måste gå och skita.

Lös frågan, så att jag får växla några ord med den där idioten på ubåten.

Åh, god morgon, Ola. Välkommen. Kommer du med senaste nytt?

–Nu är jag arg, tror jag. –Hurså?

Har du beordrat bordning av ubåten utan att konsultera mig?

Den ryska ambassadören hävdar att Sverige ska ha försökt borda i natt–

–medelst roddbåt!

Vad sa du nu? Nu ska han allt få sina fiskar varma.

–Vem? –Lagercrantz!

/TELEFONEN RINGER/

–Ja. –Nu har de ringt en gång till.

Vilka?

Reagan, Brezjnev, Solveig... Ska jag ringa upp dem i nämnd ordning?

Nej... Kan du ordna så att bilen körs fram?

–Ska du ut och åka? –Ja, till sovjetiska ambassaden.

Ring och berätta att jag är på väg.

Varför kallar du mig till Stockholm mitt under en pågående invasion?

Jag har bara en liten fråga. Vad är det du håller på med?

–Hur menar du...? –Larva dig inte.

Det finns nog bara en människa på den här jorden som kan komma på idén–

–att attackera en sovjetisk ubåt i roddbåt.

Och det är du, Börje. Vad var du ute efter?

Jag städslade FOA:s Börje Ljungklint för att mäta radioaktivitet.

–Räcker det inte med Börje? –Lägg av, Thorbjörn!

Statsminister Fälldin.

Fan, statsministern. Vi måste veta om det finns kärnvapen ombord.

Och det tog du reda på utan att tala med mig eller utrikesministern innan?

Eller med kommendörkapten Karlsson som leder operationen.

–Du är ju upptagen hela tiden. –Det...det kallas för statskupp.

Du närmar dig inte ubåten med dina mätinstrument en gång till–

–utan mitt godkännande. Har du förstått?

–Har du förstått? –Ja, för fan!

Bra, Börje. Bra.

Då har vi samförstånd i frågan.

Då kan du utgå. Eller som vi civilister säger:

Försvinn!

–General, vad gör vi nu? –Vi närmar oss ubåten igen.

–Statsministern sa ju... –Han är fårfarmare, Håkansson.

–Precis. Fårfarmare är vad han är. –Just det.

Martinson. Men, ja...

Tack för att ni tar emot mig helt oanmäld.

Statsministern är alltid välkommen. Inte minst i dessa besvärliga tider.

Varsågod att slå er ner, herr statsminister.

Vi känner ju inte varandra, men vi har faktiskt träffats en gång förut.

Middagen på utrikesdepartementet när ambassadören var helt ny.

–Det minns jag mycket väl. –Ni verkade både klok och sympatisk.

Men framför allt, ni talar svenska.

Även om jag, utan att skryta, anser att jag är hyfsat bra på mycket–

–så måste jag erkänna att språk inte är min kopp te, så att säga.

Jag är heller ingen vän av att blanda in tolkar i samtalet.

Vissa saker reder man bäst ut mellan fyra ögon.

Men nu jagar både Reagan och Brezjnev mig.

Hittills har jag lyckats hålla mig undan, men det håller inte länge.

Situationen vi har hamnat i känns för viktig–

–för att språkförbistring ska bli en del av allt.

–Jag förstår. –Jag sa ju det – klok och sympatisk.

Förresten, hur kommer det sig att ni talar svenska?

Jag utbildades till att infiltrera det svenska regeringskansliet.

Jag skulle heta Rose-Marie Ekdahl.

–Skojar du nu? –Inte alls.

Lite uppriktighet kan inte skada när vi är ett felsteg från krig.

Jag är utsatt för press från Moskva. Jag tänker att ni förstår.

Vi är... Både du och jag...

Vi är utsatta för press fast från olika håll.

Kamrat Brezjnev är minst sagt missnöjd med att ni anföll oss–

–med en roddbåt igår natt.

Ja, inte lika missnöjd som jag.

Jag har fåt ärva en idiot till överbefälhavare.

Och inga fler roddbåtar – det kan jag lova.

–Är du bondflicka från början? –Jo.

Jag är från Kolga, en liten by i Estland.

–Åkerbruk? –Nej, får.

Alexandra!

Vad?

Här anländer överbefälhavaren från Stockholm för att hantera–

–den ytterst allvarliga situationen som uppstått i Karlskrona.

Jag tycker det är konstigt att stockholmare och fint folk–

–inte kan åka tåg och buss som vanliga människor.

Ja, det är konstigt.

Ja.

Begriper du vad som står på spel här?

Bolsjevikerna intar Sverige för att införa proletariatets diktatur.

–Sen tar de Norge och Danmark snabbt. –Är vi verkligen säkra på...

Jag måste bevisa att ubåten är kärnvapenbestyckad–

–annars får jag dem inte med mig.

–Vilka då? –Fälldin och Ullsten!

Det gick inte jättebra med roddbåten.

Det var du som inte kunde navigera. Vi måste lura dem, inte smyga.

–Kan ni inte bara fråga om kärnvapen? –Bolsjevikerna?

Det finns skäl till att jag är general och du är sekundant.

Vi måste komma väldigt nära för att Ljungklint ska kunna göra sitt jobb.

–Hur lång tid behövde han? –30 minuter.

–Hur är det med honom? Ljungklint. –Han blir lätt åksjuk.

–Hur är det med dig? –Det är okej.

Han är okej.

Allmogefår, gotlandsfår, dalapälsfår, finskt finullsfår, helsingefår–

–klövsjöfår, pälsfår som är väldigt lätt att förväxla med gutefår.

Jag kan hålla på hur länge som helst.

I Sovjet har vi över 25 olika raser.

40 miljoner djur över unionens tidszoner.

Kamrat ambassadör, kamrat Brezjnev ringer.

Hälsa honom att jag är...på audiens hos kungen, eller någonting.

Be honom faxa om det är viktigt.

–Ska jag ljuga för generalsekreteraren? –Ser ni inte att jag är upptagen?

Nu ser jag det. Ursäkta, kamrat ambassadör.

–Vad handlade det om? –Brezjnev är stressad, men får vänta.

–Var var vi nånstans? –Jag tror att vi talade om får.

Om vi öppet kunde erbjuda dem nåt de behöver. Pizza eller vad som helst.

–Äter ryssar verkligen pizza? –Nu vet jag!

Vi erbjuder en radiomast så att de kan kommunicera–

–med fartyg på internationellt vatten, och med Moskva.

Vi installerar masten precis ovanpå skrovet. Det tar minst en halvtimme.

–Ja...det tar nog högst tio minuter. –Minst en halvtimme, sa jag.

Om de kan kommunicera med fartyg och med Moskva – är det så bra?

–Det kan de göra via telegrafen. –Fast direkta samtal.

–Har statsministern gett klartecken? –Det var ett jävla tjat!

Utrikesministern?

Som gav Serafimerorden till Ceausescu?

Utrikesminister Ullsten är kommunist, Håkansson.

Är generalen säker på det? Jobbade inte han för Rockefeller i New York?

–Kommunist, sa jag ju! –Rockefeller också?

Vi ska ha med en kameraman också. Lite bra tv är aldrig fel.

Fri press stressar bolsjevikerna.

Kör nu!

Jag behöver gå ombord ubåten, inspektera och förhöra kaptenen.

Frågan är hur.

Om man kunde leverera nåt som de verkligen behöver.

Vad tänker du att man mest saknar ombord?

Mat, värme, förströelse.

Bra! Mat ordnar vi. Extra filtar har de själva.

Och jag kom just på vad våra egna grabbar förströr sig med.

Kila bort och vänd på alla madrasser så hittar vi vad vi behöver.

–Du är ett geni, Anders. –Eller idiot. Det får vi se.

Thorbjörn, vi måste skåla.

Man tackar, man tackar.

Skål, herr statsminister.

–Na strovie. –Za zdorovje.

Från kamrat generalsekreterare Brezjnev, kamrat ambassadör.

Tack...kamrat Akupova.

Är det...Brezjnev?

Är du okej med att jag läser upp det?

Vi har snart inga hemligheter för varandra.

–Brezjnev har ett mustigt språk. –Det har fårbönderna hemma också.

Läs nu.

"Aleksandra, ditt helvete!"

"Du ska svara i telefon när jag ringer."

"Kontakta..."

"...ollonet till statsminister"–

–"och kräv att de sätter upp en radiomast vid båten."

"Jag måste prata med Peskov och få honom att förstå på riktigt"–

–"att han ska spränga sig och båten i luften när jag säger till."

Ja, det var ju mustigt.

Jag ber om ursäkt för ordförande Brezjnevs språkbruk.

Strunt i det.

Men det här med att spränga sig själv och ubåten i luften...

Oss emellan...

Är den kärnvapenbestyckad?

Jag vet ärligt talat inte.

Men det skulle inte förvåna mig. Vi behöver köpa oss tid.

Köpa oss tid?

Förslag: du ansöker om audiens hos statsministern i eftermiddag.

Det är jag. På grund av situationens allvar ger jag dig tid i morgon.

Du framför ditt ärende, d.v.s. en önskan om att bygga en radiomast.

Jag lovar dig besked till dagen därpå.

Bra där, Thorbjörn. Då har vi köpt oss två dagar.

Za zdorovje, herr statsminister.

–Skål. –Skål!

Tarasenko!

Halt!

De vill visst komma ombord.

Hallå... – På vilket språk ska jag säga det?

–De lär ju inte kunna engelska. –Ryska, då?

–Kan du ryska? –Nej.

Prova med tyska.

Hallå!

Vi kommer med proviant och förnödenheter.

Hur i helsike säger man köttbullar på tyska?

Fleischbällchen, tror jag.

Svenska Fleischbällchen!

Är det färsbiffar?

Får vi komma ombord?

–Kamrat kapten... –Hoppa över krusidullerna.

–Säg rakt ut vad du vill. –Kamrat kapten... Ni har besök.

Besök? Av vem då?

Två svenska kaptener från ett fartyg intill. De vill komma ombord och träffa er.

Dessutom fick vi 60 portioner svenska köttbullar–

–med potatismos och lingonsylt, 30 liter mjölk... Och det här.

Vad fan är det här?

Perverterade monarkister!

Vad är det för ett kvinnoförnedrande land vi har hamnat i?

Vad som än händer släpper du inte en endaste svensk ombord, hör du det?

De bluffar och tänker anfalla oss!

Se till att de drar åt helvete! Uppfattat?!

Kapten Peskov hälsar och tackar för gåvorna.

Särskilt för litteraturen...

Han säger att ni inte kan komma ombord.

Dålig i magen.

Hälsa kapten Peskov att jag gärna vill träffa honom–

–när han känner sig bättre i magen.

–Ja visst. –Tack så mycket.

Kapten!

Kapten!

Jag ska spränga det här jävla järnskrotet i bitar! Det är ändå ute med oss!

Låt bli det där! – Hjälp!

Det är jag som är befälhavare på ubåten!

Jag ska ställa er inför krigsrätt, era jävlar!

Översättning: Anders Simonsson © Sveriges Television AB 2024

Textning: Karin Hagman © Sveriges Television AB 2024