Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo', här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro, nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera, för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

Men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera, för stackars mej, hopp fallerej!

Det blir visst inget kaffe i dag.

Nä, jag förstår inte vart barnen har tagit vägen. Det är långt över tiden.

Emils mamma gjorde körsbärsvin åt fru Petrell från Vimmerby.

Hon hällde upp det medan Emils pappa var på åkern–

–så slapp han känna sig syndig för att det bryggdes vin i hans hus.

Det blir skönt att få det här ur huset.

Bra att ni är tillbaka! Emil, gräv ner de här körsbären i sophögen.

De blev väl glada för kaffet?

–Särskilt pappa. –Jaså...pappa?

Hej, Griseknoen! Trodde du jag kom med mat åt dig?

Nä, du. Det här ska jag gräva ner. Fast varför det, förresten?

Då kan väl lika bra du få dem – du som är så tokig i körsbär.

Gott, va?

Tuppen var lika förtjust i bären som Griseknoen. Hönorna fick inte smaka.

Vad är det med dig?! Ska du ligga och sova så här dags?

Plötsligt blev tuppen som galen.

Vad i allsin dar?

Och Griseknoen... Har han blivit tokig, han också?

Stackars höns. En vildsint gris som satte efter dem, det var för mycket.

Det VAR för mycket. Man kan bli så rädd så man dör.

Vad ska mamma säga?

De är döda allihop.

Stackars Lotta...

Ja, nu var det slut med Halta Lotta och hennes goda ägg.

Emil kunde bara ge henne en hederlig begravning.

Han visste vad det skulle stå på hennes gravsten:

"Här vilar Halta Lotta, ihjälskrämd av Griseknoen."

Skrämma ihjäl hönsen och sen vräka i dig körsbär som om inget hänt!

Varför gör du så där?

Du har blivit av med alla dina fruar men det tar du alldeles lugnt!

Skäms du inte?! Du behöver väl inte trilla omkull för det.

Vad går det åt dig? Är det nåt fel med körsbären? Konstigt...

Nää, de är goda.

Hur kunde mamma hitta på att gräva ner så goda bär?

Det är blott för dig, min vän, det är blott för kärleken...

Z, å, ä, ö, kunde jag dö...

Gör inte det, snälla Lina... Men var är Emil?

Gå och titta efter, Lina.

–Sitter inte han i snickerboa? –Nä, tänk att han inte gör det!

Är du trött, Krösa–Maja?

Jaa...det känns att man är gammal. Min rygg värker.

...han får ut genom dörra gå!

–Vi kan bli klara med rågen i morgon. –Ja du, om det inte blir regn så...

Vad är det med dig? Har det hänt nåt?

Jaa...om nåt har hänt... Tja, jag vet inte vad jag ska säga...

–Men...hönsen är i alla fall döe. –Va', är hönsen döe?!

–Och...tuppen är full. –Full?!

Och...Griseknoen är...full.

Och vad Emil beträffar, så...

Ja?

–Emil är... –Ja, vad är det med Emil?

–...är också full. –Nää!

–Lille Emil... Emil! –Ja, titta! Vad var det jag sa?

–Men vad är detta? –Han luktar sprit.

–Ett sånt elände! –Jag ska ta'n.

–Ska jag hjälpa dig? –Jag bär honom.

–Hjälper vatten? –Vi får se vad som hjälper. Oj, oj...

Krösa–Maja måste genast ut i bygden och berätta för alla och envar.

Såja, Alma, ta det nu lugnt.

–Alfred, bär in honom i kammarn! –Det är nog bättre i friska luften.

Lita på Alfred, han förstår sig på såna här saker bättre än du och jag.

Såja... Såja...

Alfred satt hela kvällen på bänken med Emil i famnen.

Han hjälpte honom när han kräktes och tröstade honom när han grät.

Emil förstod inte varför han var full.

Men när körsbär jäser blir de fulla med sånt man blir full av.

Stackars Svenssons i Katthult!

Emil har supit sig full och slagit ihjäl alla hönsen! Sånt elände!

När solen sjönk och månen steg upp över Katthult satt Alfred med Emil.

–Hur är det med dig? –Än lever jag.

Men om jag dör, då ska du ha Lukas.

Inte dör du, Emil. Det ska du inte tro.

Emil i Katthult har supit sig full och slagit ihjäl alla hönsen!

Emil i Katthult söp sig full i kväll och slog ihjäl hönsen!

Emil i Katthult söp sig full...

Stackars Halta Lotta...

Oj! Hujedamej!

Ida visste inte vad hon skulle tro.

Kunde hon trolla med sina händer och få liv i det som var dött?

Hokus pokus... Nu är du inte död längre!

Nej, hönsen var inte döda, de hade bara svimmat av förskräckelse.

Så gör höns ibland.

Hokus pokus...

Hokus pokus...

Hokus pokus filiokus!

Hokus pokus filiokus!

Hokus pokus!

Hokus pokus filiokus!

Jaha...

Nu har jag väckt upp hönsen från de döda.

Nästa morgon var alla någorlunda återställda.

Men tuppen, stackarn, kunde inte gala på tre dar fast han försökte.

Hönorna såg förebrående på honom, och då gick han undan och skämdes.

Jaså, du är på benen igen? Haha! Lägga sej full ihop med en gris...!

Ni är riktiga fyllesvin bägge två!

Emils mamma skrev i den blå boken:

"Gud hjälpe mig för den gossen! Men i dag var han åtminstone nykter."

Framåt eftermiddagen kom en vagn rullande på vägen mot Katthult.

Tre godtemplare från Lönneberga godtemplarförening kom på besök.

Du vet nog inte vad en godtemplare är.

Godtemplare behövdes i hela Småland i gamla tider.

Godtemplarna ville få bort superiet–

–som gjorde så många olyckliga förr i världen...och än i dag.

–Här lär inte stå så bra till... –Vad menar du med det?

–Emil... –Vad är det med Emil nu igen?

–Det sägs att han var full i går. –Vad är det för dumheter!

Ni har väl hört hur det gick till?! Han åt körsbär som jag bryggt vin på!

Det skulle nog inte skada om Emil fick lite nykterhetspredikan i kväll.

Om han nu fått smak på starkvaror, så vet ju ingen hur det går...

–Jag får väl komma med honom. –Ska han dit, så ska JAG gå med!

Det är jag som har bryggt vinet och behöver nykterhetspredikan!

Men jag kan ju ta med Emil om ni vill. – Kom, Anton!

Adjö!

Emil hade inget emot att gå. Det var roligt att komma ut bland folk.

Nä, Griseknoen, inte du! Gå hem!

Gå hem, sa jag!

Du unge man som glaset tar

med dödligt gift uti

Du arma själ som fallit har

i spritens slaveri

som tar all ungdoms fröjd från dig

vänd om och lämna syndens stig

Vänd om, vänd om

så blir du glad och fri

Visst finns det ännu hjälp för dig...

Det var inget glas han tog!

Och så var det mitt fel!

Vi vet hur rusdryckerna skövlat hem–

–framkallat änkors sorg och föräldralösa barns tårar.

Vi har sett dessa drycker ödelägga lysande framtidsutsikter–

–bringa ungdomlig oskuld i last och skam–

–och sett dem bryta ner mannaålderns kraft.

Och nu frågar jag: Vill du, Emil Svensson...

...giva ett nykterhetslöfte för hela livet?

–Ja, det kan jag väl göra. –Vår uppgift är att rädda...

Griseknoen, vad gör du här?

–Jag förstår inte... Vad är det där? –En gris.

Den får du ta ut.

Han behöver göra ett nykterhetslöfte också – han åt mer körsbär än jag.

Duktig Griseknoe!

Såja. En gång till, Griseknoen! Sitt vackert!

Såja... Duktig Griseknoe! Vacker tass! Nej, vacker klöv...

Alla blev så intresserade att de höll på att glömma löftet.

Nå, ska jag lova nåt eller inte?

–...avhålla mig från starka drycker. –...avhålla mig från starka drycker.

–Och att verka för ökad nykterhet... –Och att verka för ökad nykterhet...

–...bland mina medmänniskor. –...bland mina medmänniskor.

Det du, Griseknoen, det gäller dig också.

Alla i Lönneberga sa att ingen förut gjort nykterhetslöfte med en gris.

Men Katthultspojken är ju så besynnerlig, sa de.

Där är du...

Jag har lovat att vara spik nykter i hela mitt liv!

Om du håller det, då ska du få...

–Du får den förgjordade grisen! –Är det säkert?!

Fläsket är nog inte gott efter hans skutt...

Tack! Annars kunde jag nog ha hållit mej nykter alldeles gratis.

Dagen därpå kom fru Petrell för att hämta sitt körsbärsvin.

–God dag, Alma! –Välkommen!

–Är vinet färdigt? –Ja.

–Vad gör du, Emil?! –Jag verkar för nykterheten.

Jag tänkte börja med fru Petrell.

Hujedamej, sånt barn han var ej värre tänkas kan

och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej sing–dudel–dudel–dej

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej hujeda–jedamej!

Text: SVT Programtextning