Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo' här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

Men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej!

En vårnatt hände nåt förskräckligt. Emil hade ont i magen och måste ut.

Det var tur, för dasset låg alldeles nära svinhuset–

–och det var i svinhuset det förskräckliga hände.

Stackars lille Knoen...

Pappa, vakna! Pappa!

–Vad i allsin dar vill det här säga? –Det har hänt något förskräckligt!

Ja, suggan som Emils pappa ropat in på auktionen hade fått smågrisar–

–och hon bet genast ihjäl tio av dem för så gör suggor ibland.

Hon skulle ha bitit ihjäl den elfte också, om inte Emil hade kommit.

Såja. Stackars lille Griseknoen, en sån mor du har.

Det vilar en förbannelse över Backhorvas kreatur.

Jag kan ta grisen. Mig gör det inget att den är förbannad.

Du ska bara ha och ha.

Stackars Emils pappa. Några dagar senare blev suggan sjuk.

Nu är suggan död också.

Auktionen i Backhorva kunde jag ha låtit bli. Vad fick jag?

En enda usel liten gris. Han dör väl han också.

–Hur går det med grisen? –Han är förbannad och vill inte äta.

Jaså, varför är han arg?

Han är inte arg. Det är en förbannelse över honom.

–Han dör nog snart. –Det gör han inte alls.

Den här grisen ska jag hålla vid liv. Det har jag bestämt.

–Det vill jag se innan jag tror. –Han ska inte dö har jag bestämt.

Ja, ja...

Den lilla grisen växte och blev större och duktigare för varje dag.

–Det skulle allt behövas lite regn. –Ja, bara vi hinner få in höet först.

–Förgrömmade...! –Var kom den ifrån?

Vi har en pojke som heter Emil.

Det var inte meningen, pappa. Den bara for iväg. Det är säkert.

Snälla pappa, vi kan väl få bollen?

–Ja, men kasta inte mot fönstren. –Nej, då.

Jag ska hämta kalven.

–Förgrömmat! –Det var inte meningen.

–Slog du dig? –Jag tror att ryggen är av.

–Den där Emil! –Emil är en rar gosse. Egentligen.

–Det kan väl gå på tok för dig med? –Ja, men inte en gång i kvarten.

Nu skulle Emil och Ida varje dag gå med kaffe till skördefolket.

Överallt i gårdarna var det barnen som fick gå med kaffet.

Pissmyror...lukta.

–Usch! Blä! –Kom!

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart

på sommarn och gör lite somrigt då kommer blommorna snart

Jag gör så att blommorna blommar jag gör hela kohagen grön

Och nu så har sommaren kommit för jag har just tagit bort snön

Jag gör mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far

Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar

Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där

Jag gör himlen vacker om kvällen för jag gör den alldeles skär

Och smultron det gör jag åt barna för det tycker jag dom kan få

Och andra små roliga saker som passar när barna är små

Och jag gör så roliga ställen där barna kan springa omkring

Då blir barna fulla med sommar och benen blir fulla med spring

–Kliver du på marken är du dödens. –Det är du med.

Jag kliver inte på marken.

Haha, nu är du dödens.

Haha–haha–haha!

Emil!

La–la–la–la–la...

–Du sjunger för jämnan. –Ja, tänk för att jag gör det.

Da–raj–da–dam–da–da...

–Titta. –Vad är det?

Var inte rädd. Jag är inte farlig.

–Vad ska du ha henne till? –Jag ska inte ha henne.

Fast kanske ett litet tag, förresten.

Hon kan behöva komma ut och ha lite roligt.

Varför stoppade du henne i kaffekorgen?

Var skulle jag annars ha henne? Det är hål i mina byxfickor.

Förresten ska hon snart få komma tillbaka till sitt kärr igen.

Sing–du–sing–da–la–la–lej...

...de skola kallas förgätmigej

–Nu kommer vi med kaffe. –Jaså, är det dags att komma nu?

–En halvtimme över tiden. –Ja, men nu är vi här.

–Nu ska det smaka gott med en tår. –Ja, sannerligen.

–Hjälp! –En groda!

Om de underjordiska får varmt kaffe över sig blir de rasande.

Förgrömmade unge!

–Varför la du grodan i kaffekorgen? –Det var hål i mina byxfickor.

Låt grodorna vara där de ska vara. Annars blir det en ny trägubbe!

Skönt att ta igen sig.

Visst hade Lina det skönt.

Om du har haft kafferast ute på åkern en varm julidag–

–vet du hur trevligt det kan vara–

–när man dricker kaffe, doppar smörgås och vilar sig.

Du får ta den här åt mig.

Emils pappa var fortfarande lite arg.

Han gör bara hyss, den pojken.

Är du från vettet, pojk! Ska du reta de underjordiska?

Gör han inga hyss så råkar han ut ändå.

Emil!

Griseknoen, kom då!

Emil behövde inte vara ensam i snickarboden.

Där Emil var kunde man hitta Griseknoen också.

Kom då!

Kom då!

Lukas!

Här får du.

Knoen! Knoen!

Här ska du se. Vänta ska du få.

Sitt, Knoen! Sitt!

Sitt, Knoen!

Såja, nu får du inget mer.

Kom nu, Knoen! Sätt i gång bara!

Han tror nog att du är hans mamma.

Nu tror du att Emil inte hade tid med hyss, men då tar du fel.

Mitt på dagen sov Griseknoen middag, och då passade Emil på.

–Det här är en båt på havet. –Ja, vi leker det.

Det är en båt som tar in vatten alldeles förskräckligt.

Snart sjunker den.

Sitt! Sitt, då!

Nu täljde Emil inga trägubbar mer. Han övade Griseknoen i konster–

–som ingen drömt om att en vanlig Smålandsgris kunde lära sig.

Sitt! Sitt, då!

Vad du är duktig!

Griseknoen kan inte ta mig! Kom då, Griseknoen!

Vad är det för stolleprov?!

–Griseknoen tycker det är roligt. –Grisar ska inte ha roligt!

Grisar ska det bli julskinka av. Han blir ju mager som en jakthund!

Julskinka... Det var hemskt sagt av pappa, tyckte Emil.

Håll dig mager som en jakthund så kanske det går lyckligt.

Du känner inte far min.

Hopp, Knoen!

Hopp då, Knoen!

–Hopp, då! –Bra, Knoen!

–Hopp! –Stolleprov!

Ser du, Ida, vad duktig han är.

Nej, från vettet är de.

Duktig Knoe!

Såja. Lugna dig.

Såja...

Och så full fart!

Mer och mer gick det upp för Knoen hur härligt ett grisliv kan vara–

–bara man hamnar där det finns en Emil.

Griseknoen, kom då!

Emil satt och funderade på hur mycket han tyckte om Griseknoen–

–och vem han annars tyckte om.

Först kommer Alfred, sedan kommer Lukas och sedan Ida–

–och så Griseknoen tätt efter förstås.

Oj, jag har ju glömt mamma! Det är klart att mamma...

...men annars är det Alfred, Lukas, Ida och så Griseknoen.

Och pappa och Lina.

Jag tycker om pappa somliga dar, men inte somliga dar.

Lina... Jag varken tycker om henne eller inte tycker om henne.

Hon får gå här som katta ungefär.

Oj, inte trodde jag att den skulle gå sönder.

Emil! Är du i farten nu igen? Ut till snickerboa med dig!

Vilket uselt porslin de har nu för tiden.

Nämen, lille Griseknoen. Kommer du här?

–Tänk att han klarade sig. –Ja, det gjorde du bra, Emil.

Du har ju räddat honom till livet två gånger.

Hur många gånger ska jag rädda livet på honom innan jag får honom?

Tjata inte på pappa. Du har ju Rölla och Halta Lotta efter auktionen.

Då måste pappa få ha grisen.

Vad i alla tider! Här kommer fru Petrell.

–Varför får vi så fint främmande? –Jag ska egentligen till prästgården.

Men jag tog omvägen runt Katthult.

–Alma, vad ska vi bjuda på? –Nej, tack. Jag har bråttom.

Lite körsbär får vi skicka med, för vi har så mycket. Anton, hämta...

Vad gör ni med såna mängder körsbär?

Jag har saftat, syltat och torkat så jag har matboden full.

Då kan Alma göra vin, tycker jag.

Körsbärsvin? Det skulle Anton aldrig gå med på. Han är ju nykterhetskarl.

–Dricker han aldrig någonting? –Nej.

Jo, när han blir bjuden på öl säger han inte nej.

Då är det gratis. Jag betalar bra om Alma brygger vin åt mig.

Han behöver ju inte få veta det.

Jag gör inget i hemlighet, men jag kan ju fråga honom.

Körsbärsvin...nej, aldrig på tiden!

Nåja, du gör som du vill.

Hur mycket sa hon att hon skulle betala?

Vi ses när det jäst färdigt.

Akta så att du inte får ont i magen.

–Han är som en hund. –Kom så får ni smaka jordgubbar.

–Nej, tack. –Hur har du burit dig åt?

Med finurlighet, skorpor och potatis kan man lära en gris vad som helst.

Sitt! Sitt...ja, såja.

Sitt! Sitt! Såja, vad duktig du är.

Vacker klöv.

–Å, vad han är söt. –Men det är onaturligt för en gris.

–Såja, vacker klöv. –Vad fin han är, Emil.

Hopp!

Hopp!

Bra, Knoen! Maken till gris har de inte i hela Lönneberga.

–Maken till dig har de inte heller. –Nej.

Hujedamej, sånt barn han var ej värre tänkas kan

och Emil var det namn han bar ja, Emil hette han

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej sing–dudel–dudel–dej

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej hujeda–jedamej!

Text: SVT Programtextning