Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo' här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro, nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

Men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Jag hjälper dig. Det är väl bra?

Ja, du är min lilla piga.

Det är tur att jag har dig när alla andra är borta.

Det är allt tur för dig...

...och att jag hjälper dig.

Oj, mamma!

–Nu blev det nog ordentligt sköljt. –Ja, det blev det nog.

Varför finns det blommor?

Ja, varför? Det är väl för att de ska stå där och vara vackra.

–De är inte nyttiga, va? –Nej, nyttiga...

–Jag tycker om blommor. –Då är det väl därför de finns, då.

Vi ska väl inte bara ha sånt som är nyttigt.

–Den har jag gjort till dig. –Ska jag få den?

Ja, för du är så snäll.

–Är jag vacker nu? –Nej, inte särskilt...

–Men du är rätt fin med blommorna. –Jag tycker du ska ha dem.

Hon är söt, men att hon dansar tycker de underjordiska inte om.

–Då ska de få med mig att göra. –Hon borde vara försiktig.

Nej, det är inte bra.

Det är tyst och konstigt när Emil inte är hemma.

Ja, lite tomt nästan.

Emil är som blommorna: onyttig, men man tycker om Emil ändå.

Ja, fast jag skulle vilja veta vad han tar sig till på auktionen.

Emil var på auktion i Backhorva och gjorde vanvettsaffärer.

Var en brödspade något att ropa in? Det tyckte inte Emils pappa.

Vad ska vi med en brödspade till och vem ska betala den?!

–Jag själv, jag har egna pengar! –Jaså...

Var har du fått dem ifrån?

–Dem tjänade jag som grindpojk. –Jaså?

Få se, då.

Ja, ja...några vanvettsaffärer vill jag inte veta av!

Lina flamsade med Kråkstorparn och åt karameller.

Det var bra, tyckte Emil.

Om hon gifte sig med Kråkstorparn skulle Alfred slippa henne.

Alfred råkade i slagsmål, för det blev alltid slagsmål på auktioner.

Var är du, Alfred?

Nu blev det kreatursauktion, och en mjölkko ville Emils pappa köpa.

74 kronor för en ko är för lite.

Hörde jag 75...? 75 kronor bjudet!

–76. –76 kom där, det var rejäla tag!

Nej, Bastefall, du fick de andra sex! Den här ska jag ha. 50 öre till.

–76:50 bjudet! –77!

Vad har vi där, då?

–77...första...andra...tredje... –80 kronor jämnt!

–80 kronor. Ingen mer som bjuder? –Nej.

Där gick Rölla till Katthult för 80 kronor.

Vi har en hoper höns...15 stycken.

–10 kronor. –11 kronor.

11 kronor där...11 kronor...

–Där gick hönsen till Bastefall. –Den halta hönan vill jag inte ha.

–Halta Lotta är vår bästa värphöna. –25 öre ger jag för Halta Lotta!

Hur många vanvettsaffärer ska du göra i dag?

Det blir snickerboa dubbelt upp!

Auktionen började ta slut, och alla skulle hem med den bråte de köpt.

Det är mitt alltihop.

Det är bra mycket – en brödspade, en sammetsask–

–och två djur: en häst och en höna.

Ja, en häst och en halt höna.

Hör du... Hör du!!!

Bäst du släpper och låter koa gå. Hon går bättre själv.

Nej, koa är galen. Hit med ett gevär, hon ska skjutas!

Han ryste när han sa det, men en galen ko har man ju ingen glädje av.

Skjuta får du göra själv.

–Är den laddad? –Javisst.

Men Anton, ska du verkligen...?

Vänta, om du ska skjuta henne kan jag väl lika gärna få henne?

Vad ska du med en galen ko till? Har du inte gjort nog med affärer i dag?

Jag kan väl få henne!

Ja, om du får henne till Katthult.

Hon välter väl ikull lagårn för mig, koskrället.

Hur mycket får jag om jag driver dina sex kor till Katthult?

–25 öre kan det väl vara värt. –Kör till.

Emil drev ut de sex korna, som Bastefallarn hade köpt, till Rölla–

–och då blev Rölla snäll.

Emil förstod att Rölla var arg för att hon inte var med de andra korna.

Hjälp till, Alfred, jag ska bara hämta Lukas.

Nu är jag väl till spektakel för hela Lönneberga i all framtid.

Rör på påkarna! Nu ska vi hem till Katthult.

Kila på bara!

Katthultspojken är nog inte dum, han.

Kreatursägare Emil Svensson! Nu har du en häst, en höna och en galen ko.

–Ska du inte ha mer? –Jo, med tiden ska jag nog ha mer.

Lille katt, lille katt, lille söte katta

Vet du att, vet du att det är mörkt om natta

Lille gris, lille gris, lille söte grisen

om du frys', om du frys', så gör eld i spisen

Lille ko, lille ko, lille söte koa

det var ho', det var ho', ho' som sket på broa

Lille mor, lille mor, lille söte mora

ho' fick skor, ho' fick skor, men di var för stora

Lille far, lille far, lille söte faren

En sån karl, en sån karl, det är tur vi har'en

Lille ja', lille ja', lille söte Ida

ja' vill ha, ja' vill ha, rotemos till midda'

–Mamma, nu kommer de! –Gör de?

Nej, Gud sig förbarme!

Jag har aldrig sett på maken!

Nu har käre far i Katthult tagit i så han spräcker sig.

–Sju kor... Han har blivit tokig. –Ja.

Sju kor! Är du eller jag galen, Anton?

De är Bastefallarns. Den jag köpte är galen, så hon är inte min heller.

Jag vill inte ha henne för allt smör i Småland.

Vad har Bastefallarns kor här att göra?

Det behövdes mycket förklaring innan Emils mamma förstod.

Gud välsigne dig, Emil! Utan dig hade vi aldrig fått hem koa.

Men hon är min nu. Glöm inte det.

–Här får du, Ida. –Åh, vad du är snäll, Emil.

–Hon har minsann värpt ett ägg. –Det är en bra värphöna, Emil.

Men Alfred, var har du varit med den näsan?

På auktion i Backhorva. Nästa vecka bär det av till Knashult me'na.

–Vad är det med dig? –Tandvärk.

Stackars Lina, Kråkstorparn gav dig för mycket karameller, tror jag.

Visst var det synd om Lina.

Hon måste mjölka Katthults–korna för det var långt över mjölkdags.

Emil hade redan mjölkat Backhorva–korna och Rölla.

Det är jobbigt att mjölka så här många kor.

Jaså, Emil, du har blivit mjölkpiga.

Jag kan inte hjälpa att Bastefallarn inte mjölkar sina kor själv.

Varsågod, det är från Halta Lotta...

...och det här är från Rölla.

En bra brödspade. Hur kunde du veta att min gamla sprack nyss?

–Ja, säg det. –Den duger bara till kaffeved.

Anton, det var väl klokt av Emil att ropa in en brödspade åt mig?

Lina la en het potatis mot tanden och då värkte den sju gånger värre.

Känn på, du! Är du dum, så...

Det var en farlig Kråkstorpare att bju' på karameller...

Honom borde du gifta dig med.

Den gubbstrutten! Han är ju 50 år, dubbelt så gammal som jag.

Han kan väl vara bra för det.

Ja, det går väl an nu–

–men när jag är 50...då är han 100.

–Oj oj, sånt besvär jag skulle få. –Du räknar som du har förstånd till.

Vanvettsaffär! En gammal sammetsask.

Emil, jag kan inte öppna.

Så bra! Om jag behöver skriva brev, har jag de här som redan är skrivna.

Lilla Ida älskade sin ask. Hon la sin sångbok i den...

...sin fingerborg, sin sax...

...en vacker blå glasbit...

...och sitt röda hårband.

Jaha, så var det snickerboa.

Det har du väl inte förtjänat i dag, du har ju gjort en del bra.

Det förstås, men sagt är sagt.

Nöjd med sig själv gick Emil ut till snickarboden och täljde en trägubbe.

Rölla låg förnöjd i hagen tillsammans med Katthults–korna–

–och Halta Lotta satt på sin pinne i hönshuset.

–"Förbannat." –En gång till.

–"Förbannat." –"Förbannat."

–"Fy tusan." –"Fy tusan."

Vänta, jag ska tänka lite. "Tusingen" kan man säga också.

–"Susingen." –Nej, "tusingen", sa jag.

–Det finns många fler... "Jäklar." –"Jäklar."

Man kan säga "helvete" också. Det är bland de värsta.

–"Helvete också." –"Helvete också."

–"Jävlar anamma." –"Jävlar i mamma."

Tyst, Ida! – Förgrömmade unge! Ska du lära din syster att svära?

Jag har bara sagt att hon aldrig får säga "i hundan"–

–och andra ord som hon också ska akta sig för som ögat.

Ja, akta dig som ögat du med!

Förgrömmade unge! Lära sin syster att svära...

Nu vet du vad Emil gjorde på auktionen i Backhorva.

Allt var väl inte bra, men han gjorde klipska affärer.

Tänk att skaffa så mycket! En duktig mjölkko, en utmärkt värphöna–

–en präktig brödspade och mjölk till en stor ost.

Det var bara sammetsasken hans pappa kunde grumsa över.

Nu sov hans pappa för det var kväll och natten sänkte sig över Katthult–

–med ro till alla som bodde där, både människor och djur.

Till alla utom Lina, som hade tand- värk. Hon låg i sin soffa och kved–

–medan den korta juninatten kom och gick, och det blev en ny dag.

Hujedamej, sånt barn han var – ej värre tänkas kan

och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej sing–dudel–dudel–dej

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej hujeda–jedamej!

Text: SVT Undertext (c) Sveriges Television AB