Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo', här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro, nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera, för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera, för stackars mej, hopp fallerej!

–Tack, Alfred! Ska ni på auktionen? –Ja, vi ska ge oss i väg snart.

Det var auktion i Backhorva-

-och alla skulle dit, för auktioner tyckte man om i Småland.

Katthultarna skulle också dit.

Emil ska också med. Gå och släpp ut honom, Ida.

–Vad ska Emil på auktion och göra? –Nä, det blir nog bråk ändå.

–Om Emil vill med så ska han med! –Ja, gärna för mig.

Tänk på hur du uppför dig själv i stället.

Nu ska du komma ut, Emil!

–Köp nåt åt mig på auktionen! –Köp och köp... Jag hör aldrig annat!

Köpte jag inte för 10 öre bröstsocker till din födelsedag i januari?

–Nå, Emil, ska du med? –Åk, ni. Jag kommer efter på Lukas.

–Det bästa vore om du höll dig hemma. –Kom hem med armar och ben i behåll.

Hej då!

Som det går till på auktioner kommer de väl knappast hem levandes.

Åjo, det gör de väl ändå.

Man får hoppas att Alfred har en tjock skalle som håller när de slåss.

Mi' märr, ho' lunker fälle mä' fast ho' så knägelbenter ä'

Va' hjälper dä?

Pinner å ve' kan ho' väl dra Traver det gör ho' tämligt bra

på jämner väg!

Utan pengar kan man ju inte vara på auktion.

Att be pappa var meningslöst.

Ville han ha pengar fick han skaffa dem själv. Men hur?

Om du hade varit barn i Småland då–

–så skulle du veta hur många grindar det fanns.

Smålands-ungarna tjänade pengar genom att öppna åt hästskjutsarna.

Emil hade aldrig tjänat nåt, för Katthult låg i utkanten.

Bara Backhorva låg längre bort.

–Jaså, Emil, du är grindpojke. –Ja.

Tackar!

Du blir ju riktigt rik, Emil.

–Har du tid? Vem ska då göra hyss? –Det ordnar sig nog!

–Vad stänger du grinden för?! –För att kunna öppna sen.

Varför ställer du inte upp grinden?

–Inte nu när jag har nytta av den. –Tro inte att du får nån grindpeng!

Lukas, nu ska vi till Backhorva! 5:75 – inte illa!

På auktioner får folk ropa och säga vad de vill betala för en sak–

–och den som vill betala mest, han får det man bjuder på.

Hitåt, nu ska vi börja auktionen!

Som ni alla vet säljer vi varan som han står och befinns.

Vi börjar med en hammare och en tång. Får jag 25 öre för hammare och tång?

–10 öre! –15 öre!

20...25 har vi där! 30 där! Bjud på bättre!

35! 40! Första, andra, tredje! De går till Johan i Knivshult för 40 öre.

–En yxa! Bjuder ni 15 öre för den? –20 öre!

25 öre bjudet...30! För dåligt!

Backhorva–folket skulle flytta till Amerika.

De kunde inte ta med sig så mycket, så allt skulle säljas på auktion.

Jaså, Katthults–pojken kommer. Då är det lika bra att åka hem.

23! Inga mer bud? Första, andra och tredje gången! Den går för 23 kronor.

Så har vi en rejäl soffa. Får jag bud!

–Fyra! –Fyra kronor...

–Fyra och femtio! –Fem!

–Fem och femtio, för jag ska ha den! –Hon verkar enveten. Bjuder du över?

Då går den för fem och femtio.

Där hade jag tur! Vad skulle jag ha en soffa till?

En brödspade! Vad får jag för den?

Bakar ni aldrig hemma? Jag får väl åtminstone 50 öre, va?

Det är bjudet!

Ja, då går den till Emil i Katthult för 50 öre!

–25 öre? –Bjudet!

Emil bjöd friskt på nästan allting och fick på så vis flera fina saker.

–Ska du slå dig på bakning? –En brödspade är alltid bra att ha.

–Men asken, vad ska du med den? –Ge till Ida!

–Den är fin! Det är sammet... –Den har inte varit fin på 50 år!

Vad bjuder ni för brandsprutan? En krona? 75 öre då? 50 öre?

Tänk om elden kommer lös hemma hos er! Nog får jag 25 öre?

–25 öre bjudet! –25 öre!

Första, andra, tredje gången!

–Hjälp! Den hade jag inte velat ha. –Nu kan du släcka eldsvådor, Emil!

–Alfred! Var är husbonn? –Han är uppe på lagårdsbacken.

25 öre. Kontant.

Ett par skidor. Får jag bud! 10 öre!

–Husbonn! Husbonn! –Ja, vad är det?

Emil köper brandsprutor för fullt!

–Brandsprutor? Är han från vettet?! –Ja, det tror jag!

Emil! Är du där?

Var kan han hålla hus? Vänta bara!

Man får ju skämmas ögonen ur sig för hans skull.

Brandspruteägare Emil Svensson... Vad ska du ha den till?

Om åskan slår ner och det börjar brinna.

Förgrömmade unge!

Vad ska du med en brandspruta till?! Vem ska betala den?

–Jag har egna pengar! –Jaså...

–Var har du fått dem ifrån?! –Dem tjänade jag som grindpojke!

Nåja...få se då!

Ja, ja...några vanvetts-affärer vill jag inte veta av! Har du köpt mer?

Förgrömmade unge! En brödspade har vi ju där hemma.

Och en totalt värdelös sammetsask! Jag har ju sagt till dig att du...

Du ska inte köpa annat än nödvändiga saker, Emil lille.

Sockerdricka! Är det nödvändigt?

Det tycker jag! Och när det nu finns sockerdricka, och jag har pengar...

Vilken tur att det stöter ihop!

En öl!

En sockerdricka till!

En sockerdricka till.

Ska du dricka lemonad när du äntligen har tjänat ihop lite pengar?!

Nu blir jag arg! När jag inga har KAN jag inte dricka sockerdricka!

När i hundan ska jag köpa sockerdricka?!

Förgrömmade unge! Det blir snickerboa när du kommer hem!

Emil skämdes. Det värsta var att han hade sagt "i hundan"–

–för det var nästan en svordom, och Emils pappa var ju kyrkvärd.

Snickerboa, Emil!

När Emil hade skämts färdigt köpte han en sockerdricka till.

–Du och jag, Alfred. –Du och jag, Emil.

Det var den godaste dricka jag har smakat i hela mitt liv!

Auktioner och Vimmerby marknad är nästan det roligaste man har.

–Då kommer man ifrån arbetet lite. –Tycker du inte om att arbeta?

Jo, men det är så efterhängset för en bonddräng. Det tar aldrig slut.

–Men jag hjälper dig ju, Alfred. –Ja. Det är tur jag har dig, Emil.

Nä, du Lina! Sätt dig här nu...

Mamma var rädd att det skulle bli slagsmål här.

Farsan var på en auktion i Frödinge där en blev ihjälslagen.

–Skallen sprack. –Var det din farsa?

Nä, en som hette August. För tunt ben i skallen, sa doktorn efteråt.

När han som hade slagit fick höra det, sa han:

"Hur kunde August vara så dum så han for på auktion med en sån skalle?"

Har du sett Lina och Kråkstorparn?

Oj!

Om vi kunde gifta bort Lina med honom, då skulle du slippa henne.

Ja, det vore en god sak.

Lina hade utsett Alfred till sin fästman, men Alfred ville inte.

Nu blev de upplivade. Tänk om de kunde få Kråkstorparn att ta Lina!

Han var nästan 50 år, men Lina ville nog bli kära mor i Kråkstorp.

Vi får se till att ingen stör dem.

–Och annars mår du bra? –Jo tack, jag har inga plågor...

Det kommer tattare och rallare från Vimmerby, och då blir det slagsmål.

Det skulle vara skönt med ett slagsmål.

Det ska vi väl försöka ordna till.

Ja den, du! För lång, kanske.

15 kronor bjudet! Nä, mer ska jag ha. Får jag 20 kronor för suggan?

–20! –20 kronor bjudet...

21 kronor bjudet... 22 kronor! 22...

–23! –23 kronor! 23... Första...

–25 kronor! Det hjälps inte. –25 kronor...

Första, andra och tredje gången! Suggan går till Katthult.

Ja, där får du det bra! Där bor Emil. Den har du väl hört talas om?

Hör hur glad hon blidde!

Hadelittan hadeliålej Här kommer Bulten i Bo

Han är snäll och glad Ja, han är snäll och glad...

Bulten i Bo var den värsta slagskämpen i Lönneberga.

Att det blev så vilda slagsmål på auktionerna var oftast Bultens fel.

Han visste inte vad han skulle göra med det vilda som bubblade i honom–

–när han hade tagit ett par supar. Alla drack inte bara sockerdricka.

Inte Bulten i Bo åtminstone.

Skäms du inte, Lina? Begriper du inte att han är för gammal för dig!

–Säg om det där om du törs! –Nä, sitt kvar! Bulten klarar jag!

–Du ska låta folk vara i fred! –Nu, du...!

Låt bli pojken, annars får du bära hem armar och ben i ett knyte!

Jaså, det tror du? Kom an bara, så ska jag ändra om plytet på dig!

Jag ska nog visa dig... Kom an!

Det här var vad alla väntat på. Nu kom de löpande och ville vara med.

–Det är mig de slåss om! –Det tror du bara.

–Alfred! Ligger du underst? –Ja, jag tror det, Emil...

–Sluta nu, det blir fler auktioner! –Spara lite blod till dess.

Nä, Lina, nu får du hjälpa till. Kom och pumpa!

–Har du slagit dig mycket, Alfred? –Ånej...fast näsan är visst avriven.

Det är auktion igen nästa vecka. Då ska vi på't igen!

–Ånej, inget slagsmål på min auktion! –Det kan han inte vara säker på.

Nej, just det! Du kan nog behöva en brandspruta. Den här är till salu.

–Kanske det. Vad ska du ha för den? –50 öre.

25 öre gav jag. Jag fick 50. Jag tjänar 25 öre.

Ja, du är inte dum. Du blir nog affärsman.

Hujedamej, sånt barn han var Ej värre tänkas kan

och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han

Sing–dudel–dej, sing–dudel–dej, sing–dudel–dudel–dej

Sing–dudel–dej sing–dudel–dej, hujeda–jedamej!

Text: SVT Programtextning