Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo' här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro, nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

Men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Varje år sista onsdagen i oktober var det höstmarknad i Vimmerby.

Alla for dit för att träffa folk, skaffa sig fästmän, äta polkagrisar–

–dansa, slåss och ha roligt.

Katthultarna skulle också dit.

Da-di-da-da-di...

–Go' morron, Alfred! –Go'morrn.

Da-di-da-da-di-da...

I dag, du Alfred. I dag tycker jag vi smäller till!

–Vad då med? –Med förlovningen, dumming!

I dag ska det bli en annan smäll har jag läst i tidningen.

Du menar kometen? Tror du den kommer?

Om det står i tidningen är det väl sant.

Folk i Småland väntade på en stor komet. Det stod i Vimmerbytidningen–

–att 31 oktober skulle den komma och kanske slå jordklotet i bitar.

Klart den fulingen kommer just på Vimmerby marken!

Stackars Krösa-Maja, du vill väl med?

I Lönneberga har jag bott och här vill jag dö!

Ska du dö, Krösa-Maja?

Om det ramlar stora kometer i skallen då är det döden!

–Mi' märr ho' lunker fälle mä' –Fast ho' så knägelbenter ä'

Vad hjälper dä' ?

–Pinner å ve' kan ho' väl dra –Traver de' gör ho' tämligt bra

På jämner väg!

På jämner väg, ja. Men Jullan är gammal.

–Jag tycker vi ska köpa en ny häst. –Ska vi inte skaffa ny piga också?

Jag skojar bara, Lina. Men Jullan får nog hänga med ett par år till.

Då kan väl Lina också hänga med ett par år till?

...att häcka i säven som förut om åren

Vi byggde vårt bo uti kärlek och tro

Du och jag, Emil, ska väl se kreaturen även om vi inte ska köpa.

–Ska du också det, Alfred? –Nä, vi ska gå och dricka kaffe!

Du och jag, Ida, går och säljer våra ägg och vår ull.

Och vi ska köpa en ny skrivbok också, till Emils hyss.

Det glömmer jag inte.

–Glöm inte middagen hos fru Petrell! –Inte glömmer jag en sån sak!

Nu håller du dig i skinnet, begriper du det?

–Ska du köpa en kviga? –Nja...

–Då ska du slå till med en gång. –Jag ska se mig om lite först.

–Vad heter han? –Lukas.

Den skulle passa till våran Markus.

–Hur gammal är han? –Tre år.

En sån fin häst du är. Dig skulle jag vilja ha!

–Den är inte illa. Vad kan den kosta? –300.

–Är det inte mycket? –Inte för den här rara hästen.

–250? –Nej, 300!

Tänk om Emil haft 300 kronor! Men var var pappa?

Att klämma fram 300 kronor ur pappa var omöjligt, det förstod Emil.

Emil slet i alla möjliga bönder, men när man vände på dem–

–så var det aldrig Anton Svensson från Katthult i Lönneberga.

Är det någon som känner igen den här lille gossen?

Hans far har kommit bort!

Emil!

Förgrymmade unge! Måste du ge dig iväg?

–Kom, det är en häst du måste se! –Här ska inte köpas nån häst!

–Du kan väl titta i alla fall! –Ja, ja, vi tittar väl då.

100, 200, 300. Då var det klart.

–Det är väl en snäll häst? –Visst.

–Men varför är det inte skodd? –Den...är ju bara tre år.

Det måste göras. Det finns väl en hovslagare i stan?

Emil lille, gråt inte. Vi kunde ändå inte ha köpt hästen.

Han kostade för mycket. 300 kronor... Det förstår du väl?

Nu går vi till torget! Där ska jag köpa en strut polkagrisar till dig.

Kosta vad det kosta vill!

Alfred...att du ska vara så omöjlig. Alla människor förlovar ju sig!

Ja, det finns stollar!

Men så finns det de som tänker sig för – sån är jag.

Men vi är ju fästfolk. Då kan du väl köpa mig en ring?

Bju' på kaffe, det gör jag. Och jag håller om dig lite...ibland.

Men nån ring köper jag inte.

–Men vi är ju fästfolk! –Ja, men... Där är husbond' och Emil!

Alfred! Du må tro att jag har sett en häst!

Lukas heter han. Det är precis en sån häst som vi skulle ha!

Det var konstigt att fru Petrell ville bjuda katthultarna på middag.

Inte var det för att Emils mamma brukade ha med sig korv.

Katthultarna skulle minsann få upp- värmd fiskpudding och blåbärssoppa.

Välkomna! Så roligt! God dag på er.

Det var roligt att få komma hit.

Fru Petrell, jag har korv med mig, om det skulle smaka. Håll till godo!

Men vilken överraskning... Så snällt!

Du lille...men var är Emil?

Den som det visste! Det vore lättare att hålla reda på en näve loppor!

I huset mitt emot fru Petrell bodde borgmästarn. Där var lille Gottfrid.

När två små gossar av samma skrot och korn träffas–

–så tänds liksom ett ljus i deras ögon.

Jag skulle vilja ha en sån mysse som du har. Får jag låna den?

Nä, den behöver jag själv. Men får jag låna dina styltor?

–Ja, men du kan nog inte gå på dem. –Vi får väl se.

–Kan jag kliva över staketet? –Du kan ju försöka.

Lite blåbärssoppa.

–Jag är så nervös i dag! –Varför då?

–Nog har ni väl läst om kometen? –Jo, det har vi ju.

Det är ju i dag den ska komma.

Ja, hujedamej! Det här är kanske den sista blåbärssoppan man äter.

Då är det bäst jag får lite till.

Kometen!

Emil!

Det blir en vecka i snickerboa!

Spring efter lite kallt vatten! Vi måste badda henne på pannan!

Ska det behöva ta sån tid att få hit lite vatten? Stackars fru Petrell.

Vi ska se om inte det här hjälper.

Det är bra att göra mycket soppa, så att det räcker vid olycksfall.

Jag har redan kurerat henne.

Emil!

Förgrymmade unge! Jag vet en som ska bli kurerad i snickerboa!

–Anton! –Va?

Olyckliga unge! Nu är du visst ren.

Du har lite blåbärssoppa i örat, men det får du ha.

–Ska jag hjälpa till? –Nä, bevare oss väl!

–Försvinn tills vi ska åka hem! –Nämen, Anton.

Vält inte omkull hela Vimmerby! Om du nu kan låta bli!

Du kan väl inte gå genom Saharas öken utan att stöta emot här och var!

Anton och Anton!

Snart var marknadsdagen förbi. Men folk fortsatte skratta och väsnas.

Det var ju borgmästarns födelsedag–

–och kanske sista dagen på jorden om kometen skulle komma rykande.

Å Gud välsigne vår gamla mor, som går på golvet och lullar...

Det var en jädra häst att bära sig åt!

Många hästar har jag skott...

Sköt ditt, du, så ska vi nog klara hästen!

Kom här med hoven.

–Det var då märkvärdigt! –Det där klarar du inte.

–Där fick du dig en redig smäll. –Nä nu jädrar!

Hästen bar sig åt som Lina när man kittlade henne, tyckte Emil.

–Det går inte att sko den hästen. –En sån lushund som inte sa det!

–Då hade du aldrig köpt hästen. –Vad ska jag med den hästen till?

–Ta den vem som helst! –Jag kan ta den!

Dig skulle han sparka ihjäl!

Det var inte på allvar han ville ge bort hästen–

–men han måste försöka komma ur knipan.

Du kan få hästen på ett villkor... Att du håller han så vi kan sko'n!

Jag vet att du är kittlig. Men jag ska sko dig i alla fall. Lugna dig.

Just så var det. Hästen var kittlig. Han sparkade och gnäggade–

–för att han höll på att skratta ihjäl sig när nån rörde hans bakben.

Jag lovar att inte kittla dig.

Jag tar inte i benet, bara i hoven. Det får jag väl?

Försöker du prata med den? Går det bättre då?

Vi får väl se.

Nä, låt bli, pojk! Du blir ihjälsparkad!

–Sko nu, då. Jag håller. –Jag har aldrig sett på maken!

Han begriper sig bättre på hästar än du, så hästhandlare du är!

När hästen var skodd, ville ju inte hästhandlarn ge bort den.

–Det räcker väl med den här. –Å, nä! Du har lovat pojken hästen.

–Det är ju orimligt. –Sagt är sagt!

Ta den då, för tjyven!

Och ge dig av, så jag slipper se er bägge två!

Min häst...

Min Lukas!

Gottfrid! Kom får du se!

–Vems häst är det? –Min!

Och så säger pappa att jag är för liten för att ha häst!

Ingen pojke i min ålder har häst, säger han.

–Så fin han är! –Ja. Din pappa skulle se honom.

Han sitter bara där och håller kalas, det går ju inte att få ut honom.

–Det får vi ordna på annat vis. –Hur då?

"Vimmerbys störste son genom tiderna." Där överdriver ni lite.

Fastän...rörd blir jag över allt ni har sagt.

Mina vänner, jag lyfter mitt glas och dricker för allas välgång!

Vad sa du nu då? Ser du att det finns de som har hästar?

Om du har varit på ett kalas, där det plötsligt kommit in en häst–

–så vet du att somliga hoppar till som om de aldrig sett en häst förr.

Så näpet!

–Är det din egen häst? –Javisst!

Det var en grann häst.

Hej då! Jag måste i väg.

Ja, innan pappa kommer fram ur grädden.

Vad du är lycklig som har en häst! Men vi ska ha fyrverkeri i kväll.

Det skulle jag vilja se. Jag har aldrig sett nåt fyrverkeri.

–Vi skulle kunna provskjuta en! –Bara den här lilla hoppeloppan, då.

Akta, de tar futt allihop!

Hjälp, det brinner!

Ropa på brandkåren!

Kometen!

–Hjälp! –Kometen kommer!

Ja, nu har jag sett ett fyrverkeri.

Ja, nu har du minsann sett ett fyrverkeri.

Hujedamej, sånt barn han var ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar ja, Emil hette han

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej hujeda-jedamej!

Textning: SVT Undertext (c) Sveriges Television AB