Original subtitles

KRASCH!

Eeemil!

Emil!

Du käre lille snickerbo' här kommer jag igen

Nu är det bråttom, kan du tro, nu är det klippt igen!

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Till snickerboa ränner ja' när det är nåt jag gjort

Men farsan löper också bra fast inte lika fort

Snickerboa, hopp fallera, å snickerboa, hopp fallerej

är bra att ha, hopp fallera för stackars mej, hopp fallerej

Det är synd om Svenssons i Katthult som har en sån illbatting till pojk!

På gården Katthult i Lönneberga i Småland bodde Emil–

–som alltid gjorde hyss. Det tyckte inte Lönneberga-borna om.

–Goddag! Vi har gjort en insamling. –Vad ska den vara till?

–Till att skicka Emil till Amerika. –Det skulle bli lugnare här då.

Emil är en rar gosse och vi älskar honom precis som han är!

Skicka Emil till Amerika! Jag har aldrig hört på maken!

Amerikanerna har inte gjort oss något så varför ska vi dyvla på dem Emil?

Det står ju i Vimmerbytidningen om jordbävningen i Amerika...

–Och om nu till på köpet Emil... –Tyst nu, Lina!

Gå ut i ladugården och mjölka. Det är det enda du förstår dig på.

Allt elände ska väl inte amerikanerna ha heller.

Men jag skulle gärna byta med dem. Jag skriver till dem:

"Här har ni Emil, skicka hit jordbävningen."

Oj!

–Förgrymmade unge! –Emil!

Vänta bara!

Öppna!

Snickarbo'n kunde haspas både från utsidan och från insidan.

Ibland tyckte Emil det var lugnare att haspen låg på på insidan.

Emil! Öppna!

Öppna, sa jag!

Sitt där då och tänk över dina hyss så du inte gör om det!

Det är nyttigt för dig att tänka! Det skadar ingen att tänka.

Att skära trägubbar är inte skadligt heller!

Tälja trägubbar var ju Emil van vid. En vacker samling hade han gjort–

–och fler skulle det bli om han fick leva och ha hälsan.

Varje kväll skrev Emils mamma upp hans hyss i en blå skrivbok.

Hon fick ihop en vacker samling, hon också.

En gång tog Emil med ett par av skrivböckerna till söndagsskolan.

Han ville göra en affär med fröken.

Fröken!

Vill fröken köpa de här?

–Vad ska jag med dem till? –Lära andra att inte bli som jag.

Emil visste att han var en byting.

Annars kunde Lina tala om det.

Jag har aldrig sett maken till unge! Inte lönt att ha den i söndagsskola.

Han kommer ändå inte till himlen. Jo, om de behöver hjälp med åskan...

Tacka vet jag dig, Ida, du är snäll.

–Emil gör väl inte hyss jämt. –Nä, men han råkar jämt ut ändå.

–Jag har aldrig sett maken till unge! –Men jag tycker om Emil.

Lina tyckte alltså inte om Emil. Men gissa vem hon tyckte om...

Ja, just det – Alfred.

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går bak min lie...

I skimrande bruddräkt så vit som en snö

kom djurtämjar'ns dotter, en blomstrande mö

Hon lovat att giva en främling sin hand

I morgon går färden till främmande land

Du Alfred, du minns väl vad du har lovat? Att vi ska gifta oss!

Ja, ja... Om du så nödvändigt vill... Men det är väl ingen brådska.

Men nästa år i alla fall!

Du blickar så ömt, du mig säkert förstår

Förlåt, käre vännen, jag torkar en tår

Men hör hur din brudgum nu ropar igen

Farväl nu för alltid, min älskade vän!

Farväl, nu ska Emil och jag bada.

Emil och Emil!

Varför bad du om mitt unga hjärta, varför tvang du mig att älska dig?

Varför brann din kärlek icke längre och varför har du övergivit mig?

Lina, låt oss få matro!

–Du sjunger dag som natt. –Ja, tänk att jag gör det!

Den dan hade de köttsoppa med grönsaker till middag.

Måste du sörpla så, Emil?

Annars vet en inte att det är soppa.

När alla ätit så mycket de orkade var det bara en liten slurk kvar.

Enda sättet att komma åt den var att köra ner huvet i skålen och sörpla.

Emil!

–Jag sitter fast! –Kära barn! Jag ska hjälpa dig...

–Vad skulle du köra ner huvet för? –Skålen sitter fast.

Vad ska vi ha ärtsoppa i på torsdag?

Vi ska väl inte ha pojken i skålen till på torsdag, din dumming!

–Vi slår till med spiskroken... –Nä! Skålen har ju kostat 4 kronor!

Stackars Emil!

Låt bli!

Släpp ner mig! Låt bli har jag sagt!

–Emil gråter... –Nä, det är köttsoppa!

–Vi får ta till spiskroken ändå... –Aldrig! Skålen kostade ju 4 kronor!

Doktorn i Mariannelund tar bara 3 kr.

–Köp nåt åt mig där. –Köp och köp, jag hör aldrig annat!

Gå och spänn för, Alfred.

Nu fick de bråttom i Katthult.

–Vi får snygga till han lite. –Kamma honom går inte.

–Tvätta örona går inte heller. –Men det skulle behövas...

–Aj! –Oj! Aj! Jag sitter fast!

Jojo, så går det!

Finns det ingen mer som ska klämma in sig i soppskålen?

Gör det, så kan jag frakta hela Katthult till doktorn!

Du får nog ha örona som de är.

Då har jag ju nytta av soppskålen!

Detta elände, ska det aldrig ta slut? År ut och år in!

Lycka till!

–Det kommer att pratas om det här. –Ja, det ser du nog till, Krösa-Maja.

–Se efter lilla Ida ordentligt! –Adjö, Emil!

Och ajöss med soppskålen! – Vad ska jag laga till kvällsmat?

–Ta vad du vill! –Då tar jag köttsoppa...

Nää...det får bli paltbröd och fläsk.

Titta!

–Vad i alla tider... –Ja, den ungen. Stackars Svenssons!

–Titta! –Det måste vara Emil!

Det är märkligt vad han kan hitta på!

Man far omkring som ett spektakel.

Men tänk på att du tjänar en krona.

–Det ser inte klokt ut! –Ska det där föreställa Emil?

–Goddag, Jocke. Hur är det med dig? –En underlig mysse han fått, Emil.

–Ska de ha såna nu? –Nä, det ska de inte!

Att komma till Mariannelund tyckte Emil var roligt–

–fast han inte såg mer än sina kängor.

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp

Och en mus i vårt hus svär och tuggar snus

Lammet skäller, värper karameller

Hunden jamar, lilla grisen gal

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp

Och vår stut flyger ut Nu är visan slut

Och där rider prinsen på en häst...

–Hur har det gått till? –Fryser du om örona?

–Varför har du den där på huv'et? –För annars fryser jag om örona!

Emil kunde också vara rolig.

–Nästa, var så god! –Gå före ni.

Får vi verkligen det? Tack!

–Hm! –Ett ögonblick...

–Ni har alltså hosta? –Nää, det är pojken vår. Han...

–Han har fastnat. –Goddag, du! Hur mår du där inne?

Tackar, bra.

Där rök 4 kronor.

Kostar den 4 kronor? Då har ni tur.

Jag tar minst 5 kronor för att ta ut huvuden ur soppskålar.

–5? Jag trodde doktorn bara tog 3. –5 kronor, aldrig ett öre under.

–Men han klarade det själv. –Ja, han gjorde det, ja...

–Kostar det ingenting, då? –Nej, det gör det inte.

Det var ju...angenämt.

Där finns en soptunna till skärvorna.

–Soptunna? Nej, vi limmar ihop den. –Vad köper vi för kronan vi tjänat?

Här köps ingenting! – Men det var bra gjort av dig, Emil.

Därför ska du få 5 öre som du kan lägga i din sparbössa!

Om Emil hade varit en vanlig unge, så hade inget mer hänt.

Men Emil var ingen vanlig unge.

Oj!

Femöringen! Den ligger i magen nu.

–Det menar du inte! –Jo!

Far, hur ska vi få ut femöringen? Vi får fara tillbaka till doktorn!

Jo, du kan räkna ut det fint! Ska vi betala 5 kr för att få 5 öre?

Vad hade du för betyg i skolan?

Här inne ligger han, det gör inget. Jag kan vara min egen spargris.

Ni pratar! Jag sa inget när han åt upp sina byxknappar–

–men en femöring är mer hårdsmält.

Kan det verkligen vara farligt? Bäst vi vänder om då.

–Ska ni till Mariannelund igen? –Ja, ja, ja,! Vi ska det!

–Har ni glömt nånting? –Nä, nu har Emil svalt en femöring.

–Och han har verkligen svalt den? –Ja, Emil kan allt!

Kan doktorn operera för 5...4 kr? Femöringen får han behålla.

–Försök inte, den är min! –Någon operation behövs knappast.

Senast torsdag kommer femöringen ut. Det sköter naturen.

Men ät fyra vetebullar, så att femöringen inte river dig i magen.

Jaha, vad kostar det den här gången?

–Ingenting. –Det var ju angenämt. Tack då!

Nästa, var så god!

Ingenting tog han. Tänk vad pengar vi har tjänat nu!

Det är en bra doktor.

–Nu går vi och köper bullar åt Emil. –Aldrig! Vi har bullar hemma.

Men jag är hungrig NU!

Om jag får låna 5 öre så betalar jag tillbaka om några dagar.

Det var den bästa medicin jag fått i hela mitt liv.

Mi' märr ho lunker fälle mä' fast ho' så knägelbenter ä'...

Emils pappa var glad – en så här bra affär hade han inte gjort på länge.

Lina! Nu kommer de!

Åh, så skönt att vara hemma igen!

Du lilla Ida, kom till mamma.

–Nämen...! –Men ingen får röra den!

Nu du, Alfred! Nu blir det köttsoppa igen i Katthult!

–Här får du, Ida. –Tack, snälla pappa!

Vi har gjort så fina affärer i dag.

Titta, jag kan hoppa så här långt!

Ja, med femöring i magen och allting!

–Hur långt kan du hoppa, pappa? –Det ska vi strax se.

Jo, du! Hoppa och skena har jag alltid varit bra på.

–Törs du hoppa härifrån då? –Ja, det må du tro att jag törs!

Men inte när folk ser på. Det har varit nog med åtlöje i dag.

Jag törs i alla fall!

Det ska du nog bli varse... Jag törs...jag också!

Härifrån törs JAG hoppa!

Nästa gång får du ta emot mig!

Om någon ser mig nu, så tror de jag är från vettet.

Nu får det vara sluthoppat för i dag.

Vi berättar inte det här för mamma.

Tur att pappa kunde laga soppskålen!

–Men hur fick du in huv'et i skålen? –Jag gjorde bara så här.

Aj! Jag sitter fast!

Förgrymmade unge!

Två dagar senare fick Emils pappa tillbaka femöringen.

Var så god! Betalar mina skulder gör jag i alla fall.

Det var historien om Emil i soppskålen.

Hujedamej, sånt barn han var ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar ja, Emil hette han...

Textning: SVT Undertext (c) Sveriges Television AB