Original subtitles

Hör nu på, go'vänner, så ska jag för er berätta

vad en gosse gjorde, det är nu länge sen

Men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar

Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem

Emil som bodde på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland–

–har du hört talas om honom?

I Lönneberga kände alla till Katthultarnas hemska lilla pojke–

–som gjorde fler hyss än det var dagar på året.

Stackars Svenssons i Katthult...

Ja, stackars Svenssons i Katthult som hade en sån pojk'.

När hans pappa hade glömt sin hatt vid bäcken, vad gjorde Emil då?

Han ville bara se om hatten flöt eller inte...

Hujedamej, sånt barn han var, ej värre tänkas kan!

Och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han

Emil gjorde sällan samma hyss två gånger, utan hittade jämt på nya.

Skitstövel!

Nej, de stövlarna var inte vatten- täta. Men andra kanske var det.

En god sida hos Emil var att han ville undersöka världen.

De håller vatten bättre än mina. Hur kommer det sig?

HÄST GNÄGGAR

Emil!

Emil!!!

–Öppna, förgrömmade unge! –Jag är väl inte galen, heller.

Öppna!

Ååå... Oooj...

Snickarboden kunde haspas både från utsidan och från insidan.

Emils pappa haspade den på utsidan.

Emil haspade så att pappa inte kunde komma in. Klokt båda delarna!

Ja, sitt där då och tänk över dina hyss!

Varje gång Emil satt i snickarboden täljde han en trägubbe.

Det är nog den största trägubbssamlingen i hela Småland.

–Det var en vacker liten samling. –Och fler blir det undan för undan.

Gården Katthult låg på en kulle bland äppelträd och syrener–

–och runt omkring låg åkrar, ängar och hagar.

Det var här Emil bodde.

Och så hans pappa, Anton Svensson...

...och Emils mamma, Alma Svensson.

–Vad får vi till middag? –Köttsoppa.

–Och Emils syster, Ida. –Hujedamej! Köttsoppa nu igen.

En dräng som hette Alfred och en piga som hette Lina.

–Bare dra på! Bare stann' inte! –"Bare dra på"!

Ja, ja...

Krösa-Maja får vi inte glömma. Hon bodde i en stuga uppe i skogen–

–men hon kom ofta till Katthult för att hjälpa till–

–och för att sätta skräck i Emil och Ida med sina hemska historier.

Drängen i Bastefall hade ett förskräckligt humör.

Han stack fästmön med kniv.

Han lade henne under ett stenröse. Inte försvann hon av sig själv, inte.

–Skräm inte barnen, Krösa-Maja! –Jo, gör det!

Två saker tyckte Emil mycket om. En mössa som hans pappa köpt–

–och en träbössa som Alfred hade täljt åt honom.

Det gick nästan inte en enda dag utan att Emil gjorde hyss.

De hade aldrig en lugn stund i Katthult.

Emil!!!

Och det fick de höra i Lönneberga–

–för Krösa-Maja sprang omkring och berättade.

Nu ska ni få höra vad Emil har ställt till!

Emils mamma skrev varje kväll upp Emils hyss i en blå skrivbok.

–Emils pappa tyckte det var onödigt. –Vad ska det tjäna till?

Med alla hyss den ungen gör så sliter du ut vår blyertspenna!

–Då köper jag en ny. –Du är inte rädd för utgifter!

Emils mamma skrev: "Gud hjälpe mig för den gossen!"

"I dag har han suttit i snickarboden hela dan."

Den natten hände något hemskt i Katthult.

Men den gången var det nog inte Emils fel.

–Vad skriker du för? –En råtta!

–Rakt i ansiktet på mig! –Har vi fått råttor i köket?

–De kan äta upp både bröd och fläsk! –Ja, och mig!

Ja, men vårt bröd och fläsk, du!

–Här är råtthålet! –En sån rackare! Det måste vi laga.

–Du, Lina, får ha kattan hos dig. –Jag ska sätta dit min råttfälla.

Ja, men nu lägger vi oss. – Sov lite, Lina. Snart ska du ut och mjölka.

Ja, ja, jag kommer!

Varje morgon brukade Emils pappa dricka morgonkaffe i lugn och ro.

Han tyckte om att sitta ensam och höra fåglarna och hönsen utanför–

–medan han drack sitt kaffe.

Pa-bom-pa-da-pom-pa-pom...

–Är du redan oppe, Emil? –Ja, jag ska gillra min råttfälla.

–Råttan kommer inte förrän i natt. –Nä, men då åker hon fast!

Jaa, då blir det inte nådigt att vara råtta! Pom-pa-dom-pom...

–Hur många trägubbar har du gjort? –97 stycken.

–Har du gjort så många hyss? –Mmm.

Alla gubbarna finns kvar än i dag, utom en som mamma grävde ner–

–för att den var så lik prosten. "Man kan inte visa prosten så".

När jag får ihop 100, då ska jag ställa till kalas här i snickerboa.

–Vem ska du bjuda? –Bara dig.

–Du och jag, Alfred... –Tror jag, det! Du och jag, Emil.

Nu, Månsan, är du så god och tar råttan åt mig i natt.

Gud, som haver barnen kär, se ti...

Nu sov hela Katthult.

Lina i sin kökssoffa, precis som tusen andra pigor i Småland.

Pappa och mamma och lilla Ida sov i kammaren bredvid köket.

Alfred i sin drängkammare, som tusen andra drängar i Småland.

Ja, nu sov hela Katthult, både människor och djur.

Bara Månsan var ute och jagade råttor, fast inte i köket.

Och i sin säng i kammaren låg Emil vaken.

Det är kanske inte så bra att råttfällan står vid råtthålet.

Hon kanske blir misstänksam när hon får syn på den med detsamma.

Jag skulle kanske sätta den i Linas ansikte, där är ju där den ränner.

Men då vaknar hon väl och skriker, lättskrämd som hon är.

Under bordet blir bäst! Dit går nog råttan och letar efter brödsmulor.

Och då får hon se fläskbiten!

Och sen kröp Emil till sängs och somnade, mycket nöjd med sig själv.

Da-doj-da-di-doj-da di-doj-da-da-do-di...

ETT VRÅL

Aaa...!

Var är Emil?! Emil! Ååå...

Aaa...!

De är så glada så de skriker för att råttan är fast.

Fort ut i snickerboa, annars tror jag din sista stund är kommen!

–Mamma, mi bysse! –Bysse, ja...

Emil!!! Ååå...

Emils mamma haspade på utsidan–

–och Emil haspade på insidan.

Han tyckte det var bäst att de inte träffades på ett par timmar.

Emil började tälja sin 98:e trägubbe.

Han gladde sig åt att snart få ha sitt jubileumskalas.

Frampå eftermiddagen blev han utsläppt.

–Vi får palt till middag. –Härligt!

Du kanske inte vet vad palt är? De hade slaktat en gris i Katthult–

–och palt görs av grisblod och mjöl, som kokas i klumpar med fläsk inuti.

Det smakar som blodpudding – fast bättre.

–Jag ska äta 18 stycken. –Det får du inte för pappa.

–Och du orkar bara en! Var är han? –Han ligger där ute och vilar sig.

Emils pappa brukade inte vila förrän efter middagen–

–men man blir kanske trött, när man börjar dan i en råttfälla.

Emil skämdes när han såg kluten runt tån och ville göra sin far glad igen.

Pappa, vi får palt till middag!

–Hm! –Titta, så mycket paltsmet!

Oj!

–Å, Gud hjälpe mig! –Emil!!!

Fort ut i snickerboa med dig!

Förgrömmade unge! Vänta bara, du! Vänta bara...!

Nu är det slut med kära far i Katthult!

Emil har slagit honom så blo'n stritter!

Du kan väl skrapa opp där ute till tre, fyra paltar.

–Nä. Är det förspillt, så är det. –Hihi! Vi får ingen middag i dag.

Åjo... Mamma satte Lina till att göra raggmunk.

Raggmunk är pannkakor med riven potatis i, och det är mycket gott.

Nä, nu måtte väl middagen vara klar snart! Det är långt över tiden.

Nu är jag trött på att springa och ta ut dig!

–Sicken blås! –Sicken blås!

Ska du gå i bara skjortan hela dan?

Det var väl ändå inte Emils fel att hans hungriga pappa just kom in?

–Emil!!! –Snickerboa, Emil!

Emil!!!

Farsan är i vägen överallt!

Man kan inte ens gillra en råttfälla utan att han fastnar i den.

Det var inte som Emil tänkt sig! Det var lördagskväll–

–så han kunde inte ens bjuda Alfred.

...som ängel mild och som ros om våren

när Herman henne sin trohet svor – men falskhet uti hans hjärta bor

Nej, det var inte som Emil hade tänkt sig.

Sitta här en hel lördag!

Nu var Emil arg. Men det var väl här de ville ha honom!

Och då ska de få det!

Då fattade Emil ett hemskt beslut.

Han skulle stanna i snickarboden.

Ensam och övergiven av alla skulle han stanna där så länge han levde.

Då blir de väl äntligen nöjda!

Men försök inte komma in hit, för då skjuter jag!

Emil lille! Du behöver inte vara rädd längre, Emil. Pappa har lugnat sig.

–Ha! –Varför säger du så? Kom ut!

Jag kommer aldrig ut! Kom inte in, för då skjuter jag!

Kom ut så jag får tala med dig!

Nämen...Emil!

–Emil... –Nä, har jag sagt!

Emil sitter i snickerboa och vill inte komma ut.

–Vad är det för galenskaper? –Tala honom till rätta, Anton!

Emil? Emil!

–Du kommer ut när du blir hungrig... –Haha!

Emils pappa visste inte att det i en låda i spisen fanns ett matförråd!

Han hade sett till att han inte skulle svälta ihjäl.

Då tar vi ut dig med våld, för där kan du inte sitta!

Försök bara! Den förste som kommer in, den skjuter jag!

Emil! Kom ut nu, så går du och jag till sjön och badar.

Å nej! Sitt du på bänken med Lina! Jag stannar här.

Låt honom sitta tills han tröttnar. Vi lägger oss.

Ska man inte få sova på nätterna heller?

Bara man kunde lita på att han satt kvar där inne!

Äh!

Det var en sorglig lördagskväll. De saknade sin lilla pojke–

–som brukade ligga i lillsängen med sin "mysse" och sin "bysse".

Amanda gångar sig ner till stranden

Hon tager avsked med vita handen

Adjö, farväl, min otrogna vän!

Vi träffas åter i himmelen

Jag skulle kunna gå med Alfred och bada och krypa in i snickerboa igen.

Det gör jag!

–Emil förstod vem som haspat dörren. –Jag ska visa henne, den maran!

Titta, det är en myling på taket!

Nä... Den lille mylingen känner jag igen.

Mylingar var en sorts små spökbarn–

–som Krösa-Maja berättat hemska historier om.

–Kom ner nu, Emil! –Nää! Nu ska jag riva snickerboa!

Äh... Kom nu, så går vi och badar. Hopp!

Och Lina som trodde du var en myling!

Ja...det var den lördagskvällen...

–Du simmar ju riktigt bra. –Det är tack vare dig, Alfred.

–Du och jag, Alfred! –Du och jag, Emil! Tror jag, det!

Och så var den dagen slut. Men det kom nya dagar med nya hyss.

Hujedamej, sånt barn han var ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, hujeda-jedamej!

Sing-dudel-dej, sing-dudel dej, sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, hujeda-jedamej!

Textning: SVT Undertext (c) Sveriges Television AB