Original subtitles

Det är en allvarlig kränkning av Sveriges suveränitet och territorium.

Vad som är ännu allvarligare...

...och vad som jag nu för första gången ger offentlighet åt är–

–att enligt undersökningar som vi har företagit–

–så är den sovjetiska ubåten med stor sannolikhet–

–bestyckad med kärnvapenladdningar.

Med ännu större sannolikhet, en sannolikhet som gränsar till visshet–

–kan det sägas att uran 238 finns ombord.

Ingen har kunnat finna någon annan rimlig användning för detta uran.

Detta gör att det här i själva verket rör sig om–

–den mest uppseendeväckande kränkningen i Sverige–

–sedan andra världskriget.

–Har jag missat nåt? –Nej.

Fälldin: Har vi några frågor?

Fan, vad mäktigt, Håkansson! Det är nu det händer.

Nu vet till och med fårbonden att det finns kärnvapen ombord.

Nu tar vi ryssen en gång för alla.

–Är du redo att gå ut i krig? –Jo, det är jag men...

Inga men, Håkansson! Inga men. Nu kör vi!

Nej...

Tryck ner gaspedalen när du vrider om nyckeln.

Där, ja. Kör nu!

Jag har informerat kommendörkaptenen att påbörja operation Utbogsering.

Om ett par timmar kanske vi kan andas ut, om vi har tur.

Hur är det, Ola? Du är helt blek.

Det ser nästan ut som om nån försökt sticka kniven i dig.

–Eller en spruta. –Va?

Evi och jag ska skiljas.

–Hon tycker jag jobbar för mycket. –Det var verkligen tråkigt att höra.

Jag har slarvat bort henne, Thorbjörn.

Inrikespolitiken kan vara slitsam.

Världspolitiken mer än så.

Nu verkar dessutom som att den politiske officeren på ubåten–

–löjtnant Tarasenko, har bestämt sig för att hoppa av.

Jaså, minsann. När hade du tänkt berätta det för ambassadören?

Det verkar inte som om det behövs.

Hon har redan rekvirerat frun och deras nyfödda bebis till Sverige.

De sitter och trycker på ett rum på Sheraton just nu.

Tarasenko hoppar av, en högt uppsatt politisk officer i Sovjetsystemet.

Och Sovjets ambassadör plockar hit fru och barn och sammanför dem?

Det kallas för kohandel, Ola.

Uppfunnen av oss bondeförbundare nån gång på 30-talet.

Ge och ta, helt enkelt.

Du tar en avhoppare, vad vi nu ska med honom till...

–Vad ger du då? –Ubåten, förstås!

Han har redan läckt som ett trasigt durkslag, så vi har allt vi behöver.

Om du vill kan jag ta hand om Tarasenkos familj.

Men det vore ju helt strålande!

Kan du gömma undan dem så att de inte går att hitta? /DÖRRKNACKNING/

Barbro Hultén: Statsministern har den ryska ambassadören på telefon.

Och Thorbjörn, glöm inte att tvätta händerna.

Visst, fan.

–Hallå där! –Hej.

Jag måste tillstå att du är enormt professionell på tv, Thorbjörn.

Man tackar.

Nu när löjtnant Tarasenko med familj är i era trygga händer–

–borde ni kunna låta ubåten återvända hemåt med resten av manskapet.

–Enligt vår överenskommelse. –En fårbonde kan man alltid lita på.

Utrikesministern har tagit över ärendet med familjen Tarasenko–

–och jag själv har en annan brådskande sak att ta tag i.

–Vad? –Snarare vem.

Giv akt!

Manöver.

–Har alla sina roller klart för sig? –Ja, general!

Utmärkt. Operationen bygger alltså på överraskningsmomentet.

Jag har en liten fråga.

Har överstebefälhavaren regeringen bakom sig i den här operationen?

Får jag påminna dig om att jag är rikets överbefälhavare?

Alltså, chef för landets samtliga militära styrkor, där du ingår.

Några fler idiotfrågor på det innan vi ändrar världsordningen?

Nej, general.

Vad bra.

–Vilken jävla idiot! –Tönt.

Första gruppen utgår från land. Grupp två ansluter via gummibåtar.

Grodmännen tar sig sen obemärkt via styrbord sida upp på däck–

–och snabbt in i ubåten, griper besättningen och för dem iland.

–Frågor på det? –Hultman!

Ja. Hur är tanken att grodmännen tar sig upp på ubåten–

–om det är halt ute, tänker jag. Har vi med oss stegar då, tänker ni?

Och hur får vi i så fall med oss dem?

Jag återvänder nu till marinbasen för att hålla skenet uppe.

Då vi inte vill bli avlyssnade kommer all kommunikation från nu att ske–

–via fälttelefon och min eminente sekundant Håkansson.

Den givna ordern lyder: Inled operation Revelj.

Och ta inga egna initiativ. Alla sådana ankommer mig och enbart mig.

–Är det uppfattat? –JA, GENERAL!

Utmärkt.

Martinsson, du håller ställningarna. Koppla upp dig på stolpen–

–och sen ringer jag dig på fältapan från den bärbara telefonapparaten.

Vad?

Så.

General, jag skulle bara vilja säga att det har varit en stor ära–

–att få tjänstgöra vid din sida.

Och... Det var bara det jag ville säga, inget mer.

För Sverige i tiden, Håkansson. Idag skriver vi militärhistoria.

Sen blir det medalj av kungen, middag på Operakällaren – hela baletten.

Det blir nåt att berätta för barnbarnen. Nu kör vi, Håkansson.

Mitt namn är Martinsson. Håkan Martinsson.

Ja, hallå?

Jag kan informera om att ÖB lämnade Hästholmen för 4 minuter sen–

–och är på väg mot marinbasen i Karlskrona.

Tack för det, Håkansson.

Jag heter Håkan Martinsson. Hur jävla svårt ska det vara?

–Jörgensson. –Hallå, det är Tobba.

Det är dags. Släpp ut dem.

Jävla kukminister.

Hip-hop, the hippie to the hippie Hip-a-hop and you don't stop rockin'

To the bang, bang the boogie

To the rhythm of the boogie, the beat

Now what you hear is not a test I'm rappin' to the beat

And me, the groove, and my friends are gonna try to move your feet

Varför svarar du inte, din gås?

Hallå?

Kamrat Andropov? Amiral Kalinin här. Vi är klara för operation fritagning.

Vi inväntar order. Vad säger diplomaterna?

Diplomaterna? Vad är det för ett jävla skitord?!

Gå i strid, för fan! Verkställ min Djävulska plan!

Ring mig sedan och rapportera.

–Ska ske, kamrat generalsekreterare. –Så där, ja.

Så ska en slipsten dras.

Vi har fått order om att verkställa Djävulska planen.

–Vad? –Larma!

Hör upp!

Hela flottiljen ska gå mot ubåten och hämta hem våra kamrater.

Full maskin framåt! Verkställ!

Uppdrag i Genève, Moskva Vi mötte faran varje dag

Men livet var en dans, kvinnor och champagne

Där skuggor svepte... Vad fan?

Men vad i helvete är detta?!

Hamnar mitt i en jävla djurpark!

Snälla, ur vägen! Vilken ärthjärna har hand om det här?

Håll ordning på dina djur, bondjävel!

Jag är Sveriges överbefälhavare och jag befinner mig i krig.

Vilket jävla sammanträffande. Det gör vi också.

Svenska fåravelsföreningen är här på uppdrag av gamla ordföranden.

Vi har lite att snacka om, du och jag. Hoppa ur bilen.

Nu!

Nu har Sveriges statsminister bekräftat att ubåten är kärnvapenbestyckad.

Samtidigt är ett stort antal sovjetiska fartyg och två ubåtar på väg till den.

Vi har alla skäl att befara ett fritagningsförsök, herr president.

Herr president, hur vill ni gå vidare?

Ett chickenrace.

Vi ska visa dem vad vi har!

–Det är en order, general. –Ja, herr president.

Vill ni leka? Jag ska hinna först till ubåten, västsvin!

–Vad är det som händer? –Vi vet inte, kommendörkapten.

Plötsligt kör några fartyg utav bara helvete mot ubåten.

Skicka en bogserbåt. Se till att dra loss ubåten nu.

Vad som än händer, kom ihåg vad statsministern sa: Håll gränsen.

–Ny order om att hålla gränsen. –Va? Jag trodde allt var klart.

–Vi måste hålla gränsen. –Det innebär att vi måste skjuta.

Vad händer om vi träffar dem? Vi har inte gjort nån korrektionsskjutning.

Dra iväg den bara. Lägg skottet vid nationella gränsen.

Eld!

Vi är i krig.

Det här är bogserbåt Karlshamn.

Vi påbörjar bogsering och hoppas vara klara innan nån annan hinner fram.

Kapten! Moskva meddelar att de skickat alla befintliga enheter för att fritaga oss.

Kamrat kapten, svenskarna är också här!

Kamrat kapten!

Fan! Det ryggradslösa svinet Tarasenko har gjort myteri!

Vad hände?

Kapten!

Vi rör på oss. Hör ni, vi rör på oss! Hurra!

Kamrat Vasiljeva, varför svarar ni inte?

Kamrat överbefälhavare! Djävulska planen har inletts, men svenskarna har öppnat eld.

–Får jag tillstånd att besvara elden? –Är du galen?! Retirera omedelbart!

Avbryt operationen!

Uppfattat, kamrat Andropov!

Nya order från Moskva! Vi avbryter omedelbart Djävulska planen. Verkställ.

Jag går ut och tar en nypa frisk luft.

Jävlar.

Amerikanskt stål...fungerar varje gång.

–Herr president... –General Cooper?

–Sir...ni borde inte. –Det är svenskarnas fel att jag röker igen!

–Hur går det med vår plan? –Ni menar chickenracet?

Tyvärr, sir. Det är avblåst.

Svenskarna bogserar just nu ut ubåten på internationellt vatten.

Saken verkar ha lösts genom diplomati.

Diplomati?

–Vad är det för ett jävla skitord? –Jag tycker det är ett vackert ord.

Vad var det jag beslöt om den där ubåten?

Att spränga den i luften, kamrat generalsekreterare–

–med 56 mans besättning, kärnvapen...

...och allt annat i ett främmande lands vatten, kamrat generalsekreterare.

Vi har enligt uppgift 50 000 döda.

Större delen av södra Sverige finns inte längre.

Det var värst. Inte illa.

Vad säger svenskarna om det?

Först blev de sura.

Men vi talade lite med dem, och nu har de kommit fram till att sådant händer.

Förståndigt av dem.

Herr minister, vad händer? Vad gör vi här?

–Ryssland? Inte Ryssland! –Nej då, Amerika.

Just det, herr Tarasenko, USA. Vi vill hälsa er välkomna långt från Moskva.

–New York? –Om ni vill. Det är ett fritt land.

–Julija, New York? –Nej, Dima.

Hollywood.

Hollywood?

Hollywood? Visst. Överenskommet?

Ja.

–Hallå, ja? –Imorgon ska jag lämna in...

Sakta i backarna, Börje. Jag förstår att du försöker be om ursäkt.

Men kan du vara så vänlig och ta det en gång till–

–fast från början och lugnt och sansat, tack.

För det första vill jag be om ursäkt för att jag kanske inte alltid–

–har behandlat dig med den respekt jag borde.

För det andra vill jag informera om att jag imorgon bitti–

–kommer att lämna in min avskedsansökan till regeringen.

Det var sannerligen ett klokt beslut, Börje.

Tack för den här tiden. Givetvis kommer du att få mina bästa vitsord.

En sak till. Det löste sig alldeles utmärkt med ubåten–

–även utan dig. Adjö och lycka till.

Om jag förstår protokollet rätt–

–överlåts allt ansvar för ubåten nu på oss. Är det korrekt?

Detta är Sveriges kustbevakning. Ni kan nu återvända hem.

Leve vår barmhärtige generalsekreterare!

Kvinnan är allt! Familjen är allt!

Hurra, grabbar!

/FÅGELLÄTE/

–Gratulerar till den fina utmärkelsen. –Tack, kamrat.

Men det viktigaste var förstås att jag fick tjäna mitt älskade fosterland.

Att placera ut radiofyrar så nära länderna i Östersjön är ett stort projekt i sig.

Men jag passade på att be teknikerna att rapportera havsbottnens beskaffenhet.

Får man fråga varför?

Tänk er framtiden... Vi kan lägga en enorm gasledning på havsbottnen–

–från Sovjetunionen till det giriga, energislukande Europa.

Ur ett militärstrategiskt perspektiv är det genialt.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det helt enkelt svindlande.

Nåväl. Tänk över det...

Vi misstänker att den tidigare ryska ambassadören inte är–

–vad hon utger sig för att vara.

Sannolikt jobbar hon för den ryska underrättelsetjänsten.

Nja, det där har du nog fått om bakfoten, Anders.

Aleksandra är numera vår mullvad i Moskva.

Hon ringde förut och gav mig de mest häpnadsväckande underrättelser–

–om alla de radiofyrar som numera ligger gömda i Blekinge skärgård.

–Och som du har att städa upp. –Vad säger du?

Jo du, vi fårbönder håller ihop.

Hon nämnde också nånting om nån gasledning på havsbotten.

Vad sägs? Vill du att vi talar vidare över en finlunch på min stamkrog?

Jo, jag tackar. Inte mig emot.

–Välkommen till Operakällaren. –Det var statsminister Fälldin.

–Jag undrar vad dagens lunch är? –Idag serverar vi rimmad fårfiol.

Det blir alldeles utmärkt! Vi är två personer.

Vi fortsätter som vanligt att banda allt.

Välkomna.

–Flaggan? –Den är nere.

/DÖRRKNACKNING/

Ska du eller jag...?

–Båda. –Ja.

–Björklund? Det var inte igår. –Harry. – Gustav.

Hammaren.

Jaha, vill du ha en kopp kaffe?

Med knuff.

Jag har redan ordnat med den saken.

Jag tog med lite whiskey. Har ni någon is?

Ja, kom in. Kom in.

Översättning: Eva Åkerberg © Sveriges Television AB 2024

Textning: Karin Hagman © Sveriges Television AB 2024