Original subtitles

(Delvis Värdelöst...) Översatt av: M www.swesub.nu

Hej kompis.

- Du slösar inte med tiden. - Försöker att inte göra det.

- Behöver du hjälp? - Visst.

Vill du berätta vad fan det där handlade om.

- Jag tycker inte om avsked. - Det som är meningen med avskedsfester.

La ju ner mycket tid på det så du kunde väl ha stannat en lite stund.

- Ätit lite av maten vi tillagat. - Jag ber om ursäkt, Harry.

Varför flyttar du redan? Du blev ju nyligen omplacerad.

- Du fick proffesuren vid Stanford. - Visst!

Taquitos, kycklingvingar rostade godsaker och öl.

Om jag hade mer tid hade jag gjort något mer graciöst.

Middag med stearinljus på McDonalds. Strippor.

- Taquitos duger. - Okej.

Art kommer också, han pratar med en student.

Tar George över efter dig?

George eller Trimbell. Har Dean bestämt sig än?

- Han har inte ringt. - Vad är detta?

Ser ut som en van Gogh, men jag har aldrig sett den innan.

- Är den äkta, John? - Nej, det är bara en present.

Det är en bra kopia. Samtida tror jag. Får jag se närmare?

Ja visst.

- Samma sorts duk som van Gogh använde. - Det står något på franska på baksidan.

"Till min vän Jacque Borne". Undrar vem det var?

- Någon han kände antar jag. - Briljant uteslutning, Sherlock.

- Du ska väl få den bedömd? - Kanske någon gång, men...

...jag vill inte ha pengar för den.

Så där ja.

- Ställ det i köket. - Nej, jag ställer det i badrummet.

Gasen är avstängd. Elen är på.

Gör er bekväma medans ni kan. Möblerna försvinner i eftermiddag.

Flera år sedan jag satt på golvet.

- Jag minns inte hennes namn. - Skönt för ryggen.

- Kan vi göra yogaövningar? - Vi kan göra Tantra yoga.

Så du lämnar gamla goda "Vi lär dig". Rätt så snart, måste du medge.

Sanningstid, John.

- Några problem? - Nej.

- Du vet att vi vill hjälpa till. - Det är uppskattat, men...

-...det är inga problem. - Nu blev jag nyfiken.

- Vart ska du åka? - Ge upp ämbetstiden?

Ett årtionde som professor. På väg att leda fakulteten...

...och du vet inte vart du ska?

Kalla det stugfeber. Efter ett tag får jag krypningar i benen.

- Jag har gjort det här förr. - Du är för ung för det.

Och han har inte åldrats en dag på tio år.

Varje kvinna på skolan skulle ge vad som helst för den hemligheten.

- Är det vad de är ute efter, Edith? - Sluta Harry.

- Kan du dra den här? - Vad fan.

- Vad jagar du? - Mestadels hjort... vid Big Bear.

Med pilbåge?

De flesta kan inte fälla en hjort med gevär med kikarsikte.

Men det är gott.

Bästa viltet. Lever naturligt, äter naturligt.

Den är vacker.

Art...

- Kan jag få ett "K" för kanon. - Jösses. Det var kul.

John, du känner Linda. Du undervisade henne förra terminen.

- Hej.

Hon är mitt offer nu. Hon ville komma förbi och säga hej-hej då.

- Är Art så jobbig som jag hört? - Arkeologiskt jobbig.

Dr. Jenkins är en bra lärare.

- Det är väldigt politiskt. - Så sant så.

Något att läsa på vägen.

"Grottornas skugga, paralleller till tidiga människor" Författare M. Jenkins.

- Ge ut eller förgå. - Jag läser hellre än skriver en annan.

- Tack. - Hej.

Allihopa, det här är Linda. Linda, det här är allihopa.

- Hej Linda. - Så...

- Vart ska du åka? Som om vi bryr oss. - Vi har redan gått igenom det.

- John har kryp i benen. - Det finns botemedel mot det, John.

- Så det är ett problem? - Nej.

Jag tycker bara om att flytta då och då. Det är personligt.

Inte för att snoka...

Jag är ledsen att jag inte har mer att erbjuda.

En pratstund, några säten för era bakar och...

Fegar han ur igen?

- Jag har det här. - Johnny Walker Green!

Visste inte att den tillverkades i grönt.

- Hur mycket betalar de dig? - Inget är för bra för mina kompisar.

- Men jag har bara plastmuggar nu. - Det är ett helgerån jag tål.

Får jag äran? Kom till pappa.

Muggar, muggar... Så där ja.

En för födelsebarnet. Ursäkta mig...

- Nej. Jag dricker inte. - Vi ska inte böta dig.

Anslut dig till cirkeln åtminstone.

För långt lyckligt liv åt vår aktade vän och kollega, John Oldman.

Må han finna oförtjänt lycka. Vart han än åker.

Skål. Skael. Na zdorovye.

En på toppen.

- Den var god. - Ursäkta mig.

Vi är alla ledsna att du åker. Verkligen.

Nu är vi klara med det. Vad ska vi göra resten av dagen.

- Någon som har ett bra ämne? - Det här kanske?

- Vad är det? - En huggmejsel av en papegojnäbb.

Snett mejslad spets... troligtvis tidig Magdalénien.

- Får jag se? - Visst.

- Ja, det är det verkligen. - Vad är en huggmejsel?

Ett flintverktyg för att skåra trä och ben. Speciellt horn.

För att göra spjut och harpunspetsar.

Magdalénienfolket var inte kända för sin flinta. Detta är ett fint exempel.

- Okej, vad är Magdalénien? - Sentida cro-Magnon.

Utan att bli för teknisk, det är den sista kulturen i den äldre stenåldern.

Om stenar kunde tala. Var fick du tag på den, John?

Tro det eller ej, på en loppmarknad.

Din turgubbe. Jag måste gräva för att få tag på sådant här.

- Får jag... - Ja.

Kanske... jag är glad att ni gjorde detta.

Gjorde vad? Tittade in?

- Kanske? - Definitivt.

- Tack. - Det är vi med...

- Vi kunde inte bara låta dig sticka. - Tack.

Läget John? Är du efterlyst? Vi ska inte ange dig.

Kom igen, berätta. Du är bland vänner.

- Nyfikna vänner. - Glöm det.

Du skapar ett mysterium. Tydligen är det något du vill säga. Säg det!

Jag kanske...

- Tio, nio, åtta, sju... - Sluta Harry.

Det är något jag tänkt berätta för er.

Jag har aldrig gjort det här förr så jag undrar hur det ska gå.

Jag undrar om jag kan ställa en löjlig fråga.

Vi är lärare, John. Vi besvarar löjliga frågor hela tiden.

Höre du!

Hur vore det om en man från äldre stenåldern överlevt fram till nutiden?

- Vad menar du med överlevt? Dog aldrig? - Ja, hur skulle han vara?

Jag känner några killar. Har ni varit i Ozark?

Det är en intressant idé. Jobbar du på en Science Fiction story?

- Vi säger så. Hur skulle han vara? - Rätt så trött.

Allvarligt. Som Arts boktitel föreslår så skulle han kunna vara som vi.

- Dan, en grottmänniska? - Det är ju ingen anatomisk skillnad-

-mellan Cro-Magnonmänniskan och oss. - Förutom att vi har blivit längre.

- Vad är fördelen med att vara längre? - Lättare att se rovdjuren i gräset.

Långa och smala utstrålar värme effektivare i varmare klimat.

Som neandertalare. Vi har fortfarande släktdrag därifrån.

- Men han skulle vara en grottman. - Nej, det skulle han inte.

Johns hypotetiska man skulle ha levt i 140 sekel.

- Grovt räknat. - Och förändrats med tiden.

Jag antar med normal intelligens.

Vi tror att folk från äldre stenåldern var lika intelligenta som vi.

De visste inte lika mycket bara.

Han skulle ha lärt sig medans de andra lärde sig.

Om han hade haft en nyfiken hjärna skulle hans kunskap varit överraskande.

Om du skriver det så låt mig få titta på det.

Jag är säker på att du gör några antropologiska tabbar.

- Kör till. - Vad skulle hålla honom levande?

- Vad säger biologen? - Cigaretter... och glass.

Okej, jag spelar med.

I Science Fiction termer, skulle jag säga...

Perfekt pånyttfödelse av kroppscellerna. Speciellt i de vitala organen.

Faktiskt så verkar människokroppen vara byggd för att leva i 190 år.

De flesta av oss dör av långsam förgiftning.

Han kanske gjorde något rätt. Något som alla andra i historien gjort fel.

Vad, som att äta maten dricka vattnet och andas?

Innan modern tid var de rena.

Vi utökade vår livscykel i en värld som inte går att leva i.

Det kan ske. Bukspottskörteln förnyar sina celler en gång per dygn,-

-för magsäcken tar det 3 dagar. Hela kroppen, sju år. Men processen vacklar.

Avfall hopar sig, slutligen dödligt för att fungera.

Om en förändring i immunförsvaret ledde till perfekt avgiftning,-

-perfekt förnyelse, så ja visst, skulle han kunna undvika förfall.

Det är en hemlighet vi alla skulle vilja ha.

Skulle du verkligen vilja det? Leva i 14.000 år?

Om jag förblev frisk och inte åldrades. Så, varför inte?

- Vilken möjlighet att lära. - Någon som är hungrig?

Ju mer jag tänker på det. Ja, det är möjligt.

Allt är möjligt, eller hur? Ett sekels magi, ett annat sekels vetenskap.

De tyckte ju att Columbus var tokig. Pasteur, Copernicus?

- Aristarchus långt innan det. - Precis.

Jag hade möjlighet att segla med Columbus,-

-fast jag inte var den äventyrslystna typen.

Jag var säker på att jorden var rund, men...

...jag trodde ändå att han skulle falla över en kant någonstans.

John, se dig omkring. Det gjorde vi precis.

Jag antar att den innehåller ett skämt, men jag förstår det inte.

- Inget att förstå. - Vad pratar vi om?

Vi pratade om en grottmänniska som överlevt till nuet.

Som du sa, vilken möjlighet att lära. Så fort jag lärt mig att lära.

Drack du innan vi kom hit?

Anta att det är Science Fiction. Lös det.

Okej, en väldigt gammal Cro-Magnonmänniska som lever till nuet.

Vad?

John berättade precis att han är 14.000 år gammal.

Du ser inte äldre ut än en dag över 900.

Okej Spock. Jag spelar ditt spel. Så vad vill du? Vad är poängen?

Vart tionde år när folk börjar märka att jag inte åldras, så flyttar jag.

Den var bra och snabb. Jag vill läsa den berättelsen när du är färdig.

- Vill ha höra mer? - Visst. Det här är kanon.

Så du tror att du är en... Cro-Magnonmänniska.

Jag lärde mig det inte i skolan. Det är min bästa gissning,-

-baserat på arkeologiska data, kartor, antropologisk forskning.

Sedan Mesopotamien har jag de senaste... 4.000 åren i ordning.

Du är före de flesta så snälla fortsätt.

Ni känner ju till bakgrunden, så jag tar det snabbt.

Vad jag kallar min första levnadstid, åldrades jag till ungefär 35...

...vad jag nu är. Jag blev ledare för vår grupp.

De såg mig som magisk. Jag behövde inte ens slåss för det.

Rädslan kom och de jagade bort mig.

De trodde att jag stal deras liv för att hålla mig ung.

En förhistorisk vampyrsaga. Det här är bra!

Första tusen åren visste jag varken fram eller bak.

Hur kommer du ihåg de första tusen åren?

En informell gissning, baserad på vad jag lärt mig i mina minnen.

De flesta kan knappt minnas sin barndom, men du minns den tiden?

Som din, selektiv. Bra och dåliga tider. Trauman. De fastnar i minnet förevigt.

Oavsett om du är 3 eller 35 så känner du plötslig smärta.

Fortsätt.

Jag jagades för att jag inte kunde dö. Så jag lärde mig att haka på ny grupper.

Jag kom även på idén att periodvis flytta.

Vi var halvnomader. Följde vädret och viltet vi jagade.

De först 2.000 åren var kalla.

Vi lärde oss att det var varmare vid lägre höjd. Sena istiden tror jag.

- Hur var terrängen? - Bergig...

...väldiga slättland i väster.

Väster... något du lärde dig i skolan.

Mot den dalande solen.

Jag tror jag såg de Brittiska öarna från vad som nu är den Franska kusten.

Enorma berg... på andra sidan av en enorm dal-

-som skuggades av den dalande solen. Det var innan de delades från-

-kontinenten av stigande hav, smältande glaciärer.

- Skedde det? - Ja, i slutet av Pleistocenperioden.

- Än så länge stämmer allt han säger. - Ja, med varje bok.

Och det är där jag såg det.

Hur kan jag ha återblickar av kunskap om jag inte har kunskap?

Allt är retrospektivt.

Allt jag kan göra är integrera mitt minne med moderna föremål som hittats.

Grottmannen, ska du slå mig med en klubba och dra mig till sovrummet?

- Du är roligare vid medvetande. - John!

Låt mig reda ut det här. Du pratar inte om reinkarnation.

Du säger inte att du kommer ihåg hur det skulle vara att-

-leva 200 separata livstider. Dö och födas igen...

- En livstid. - Vilken livstid!

Det kanske finns reinkarnation. Det är meningen att du ska komma tillbaka.

Igen och igen. Lära och lära. Och på något sätt har du lyckats kringgå-

-alla de andra kropparna. - Vad är meningen med det?

- Och haven då? - Såg dem inte förrän mycket senare.

Hur kunde du skilja på ett hav från en sjö?

Stora vågor. Något annat kan jag inte föreställa mig.

Var du nyfiken på vart allt kom ifrån?

Vi skulle ha tittat upp i skyn och tänkt...

"Det måste finnas några stora killar där uppe...

...vad annars har skapat allt här nere?".

Till en början tänkte jag att det var något fel på mig...

Kanske var jag en ond kille för att jag inte dog.

Sedan började jag undra om jag var fördömd eller kanske välsignad.

- Sedan att jag kanske hade ett uppdrag. - Tror du fortfarande det?

- Guds vägar äro outgrundliga. - Jag tror det precis hände.

Hallå?

Ja, Ellie? Vad står på?

- Sandy? - Kommer.

Har vi Ellies senaste prov här?

Ja, förlåt. Jag fick med den med tidningarna.

Den är här. Nej, om du orolig för dina föräldrar så oroa dig inte.

Du klarade det. C+. Ta hand om dig.

Bra unge. Vad behöver en blivande läkare historia till?

- Jag förstår. - Tack.

Ledsen killar. Fortsätt John.

Kom igen. Jag trodde vi var klara med det.

Nej. Fortsätt. Det är intressant.

Dessutom tycker jag han har en poäng...

Som hagel. Logiskt från ett absurt ställe.

- Och den där van Goghen? - Han gav den till mig.

Jag hette Jacque Bourne på den tiden. En grisuppfödare.

En grisuppfödare?

Jag tyckte om att arbeta med händerna.

Han brukade komma ut dit och måla. Vi pratade om att fånga naturen i konst.

- Turner, Cezanne, Pissarro. - Noldes landskap.

Inte på van Goghs tid.

- Men han skulle ha älskat dem. - Ja.

Jag förstår inte varför du inte minns varifrån du kommer.

Geografin har inte ändrats. Det lärde jag mig det i...

...Professor Hensens ljumna föreläsningar. Men du har rätt.

- Var bodde du när du var fem år gammal? - I Little Rock.

Tog din mamma dig till marknaden?

Åt vilket håll var det? Från erat hus.

- Jag vet inte. - Hur långt?

Tre kvarter.

Finns det några referenser som fastnat i din hjärna?

En bensinmack och ett stort fält.

Jag fick inte gå dit själv.

Och om du åkte tillbaka dit idag skulle det se likadant ut?

Nej. Jag är säker på att det ser annorlunda ut och byggts ut.

Du kan inte åka hem igen eftersom det är finns längre.

Föreställ dig det utifrån mitt synsätt...

Jag utvandrade genom en oändlig yta full av oändliga nya saker...

...skog, berg, tundror, djupa floddalar...

Mitt minne ser det jag såg då.

Mitt öga ser motorvägar, städer breda ut sig. Big Macs under Eifeltornet...

Världen blev större och större... och sedan...

- Tänk vad jag var tvungen att glömma. - Och nu drar du vidare.

Som du sa, det pratas om jag inte åldras och när det händer så drar jag vidare.

Det verkar vettigt att skapa din nästa identitet,-

-för de kommande tio åren och sedan falla in i den.

Jag har gjort det ett par gånger. Till och med spelat min egen son.

"Är du också en ingenjör? Du är Bens son. Han var en god man."

Besparar en problem med vitsord och referenser.

Å andra sidan så har jag åkt fast ett par gånger.

Spenderade ett år i fängelset i Belgien 1862. Det glömmer jag inte.

För att ha förfalskat en statlig ansökan.

- När kom du till Amerika? - 1890, precis efter att van Gogh dog.

Med några franska immigranter. Förflyttade mig...

Ett svar för varje fråga. Utom en, John...

Varför gör du det här?

Ett infall. Kanske inte en så bra idé.

Jag... ville säga farväl som mig själv. Inte som ni trodde jag var.

Eftersom det här inte är roligt tycker vi att du har problem.

Ett allvarligt problem.

- Jag har lådor att flytta. - Jag hjälper till.

Borde du inte ha en relik, artefakt... som påminner om ditt tidigare liv?

- Som det här kanske? - Loppmarknaden... faktiskt.

Om du levt 100... 1.000 år...

...skulle du fortfarande ha detta? Vad skulle få dig att spara det?

Som ett minne till din begynnelse även om du inte hade begynnelsens koncept?

Det skulle vara försvunnet. Borta.

Nej... jag har inga artefakter.

Behåll den.

Intressant. Du kunde ha ljugit om det.

Prata inte om mig när jag har åkt.

- Menar han allvar? - I så fall är jag ledsen...

Hur skulle han ha kunnat dölja det i tio år?

Han verkar inte farlig i alla fall.

- Vad gör du? - Letar efter en dold mikrofon.

Dolda kameran.

Han hittar på dessa vilda historier. Jag har aldrig sett honom så här innan.

Det är galet. Okej, så fort du kan då.

- Jag älskar dig. - Jag vet.

Sedan första veckan på kontoret.

- Och? - Jag bryr mig jättemycket om dig.

Men nu vet du vad du ger dig in på.

- Tror du att du är en grottmänniska? - Tror du?

Kan du älska mig... eller tror du inte på det längre?

Jag har kommit över det för många gånger.

Förtjust i dig... verkligen attraherad av dig.

Är det allt?

Jag kan jobba på det.

Om det jag säger är sant, kommer du och ev. barn åldras.

Jag kommer inte. Och en dag lämnar jag er...

Du går tillbaka till din maj-dec romans.

Det enkla faktum är att jag inte kan ge dig evighet.

Hur länge är en evighet?

Vem har egentligen det?

Min föräldrar skildes innan jag föddes-

-och mammas nästa äktenskap höll hela tre år.

Sen så finns det död, sjukdomar, guds handlingar.

Ingen vet hur länge de har... eller hur lite.

Jag älskar dig.

Ta det du kan.

Som tio år?

Varför gjorde du så?

Ville se hur snabb du är. Testa dina reflexer.

Jag har inte ögon i nacken. Jag kan inte höra en loppa gå.

- Jag är inte Stålmannen. - Jag har andra gradens svarta bälte.

Ge det tusen år till.

Jag klarar det. Jösses.

- Smidig demonstration, Harry. - Knip igen, Dan.

- Jag har fortfarande frågor. - Jag med, John.

Jag menar, är vi klara med förhistorian än?

Kommer du ihåg något av dina ursprungliga språk?

Lite. En sak har inte förändrats mycket...

- Ritade du några grottmålningar? - Känner du till stenkonsten i Les Eyzies?

De gjordes av en man som hette... Giraud.

Han gjorde ett rätt så bra jobb. Han målade djuren som...

...vi hoppades finna för att äta.

En dag efter en fruktlös jakt stampade vår ledare ut hans tänder-

-eftersom hans magi hade svikit honom.

Efter det fick andra tugga maten åt honom.

Till slut fick en infekterad käke... och han övergavs.

- Det är förskräckligt. - Du måste veta vad som skall dödas.

Är det därför dina studenter säger att din kunskap om historia är...

-...så häpnadsväckande? - Nej, det är mest baserat på studier.

Kom ihåg, det är en man, på en plats i taget. Min syn på saken...

...om en värld jag nästan inte visste något om.

Låt oss prata om det du säger du vet om... historiska ögonblick.

- Uppmuntra honom inte. - Edith.

Kommande fem tusen åren blev varmare.

Några tusen år... Jag vet att du gissar.

- Du kan inte komma dit härifrån, Art. - Då så. Be och fortsätt.

- Vi jagade renar, mammutar... - Bisonoxar, hästar...

Jakten drog sig norrut medans klimatet ändrades.

Ni kom på idén att odla mat istället för att samla den.

Föda upp djur istället för att jaga dem.

Börjar jag närma mig? Det gör jag nog.

Att bo längs med sjöar blev vanligt. Fiske... kom igen.

- Det står i alla böcker. - Även dina. Du hade rätt på det mesta.

Till slut drog jag österut. Jag blev nyfiken på världen.

Jag klarade av att vandra genom den ensam.

Lärde mig att anpassas när jag ville.

Öst... mot den stigande solen?

Jag tänkte att det skulle vara varmare där.

Det var då jag såg ett hav. Antagligen medelhavet.

Det var i början av bronsåldern. Så jag följde handelspåren från öst.

Koppar, tenn... Lärde mig språk under tiden.

Överallt... skapelser, myter... Nya gudar. Så många, så olika.

Till slut insåg jag att allt var meningslöst.

Så jag var Sumerisk i 2.000 år, sedan babylonisk under Hammurabis tid.

Och jag seglade som phoenicisk ett tag.

Att röra på sig hade varit lättare som en jägare-samlare.

Svårt när byar dök upp, men svårare i städer där myndigheter var samlade.

Främlingar var misstrodda. Även om jag alltid rörde på mig så-

-lärde jag mig nya knep. Fejkade min egen död några gånger.

Jag fortsatte österut... mot Indien.

- Lyckligtvis vid Buddha-tiderna. - Lyckligtvis?

Den mest enastående man jag någonsin känt.

Han lärde mig saker jag aldrig tänkt på innan.

- Studerade du med Buddha? - Tills han dog.

Han visste att det var något annorlunda med mig.

- Jag berättade aldrig. - Det här är fascinerande.

Jag önskar nästan att det vore sant.

Ja, om det är sant. Varför berättar du det för oss?

Jag menar, vi kanske sticker idag. Gå ut dit, berätta för alla.

Jag skulle försvinna i misstro. En berättelse som går runt i rummet.

Ingen trovärdighet.

Även om jag fick er att tro på mig... skulle ni inte göra det om en månad.

Några av er skulle kalla mig för psykopat.

Andra skulle bli arga för ett meningslöst skämt.

- Några av oss är arga nu. - Det här var en dålig idé.

Jag älskar er alla och jag vill inte utsätta er för någonting.

- Varför gör du det då? - För att jag ville säga farväl...

Som dig själv. Det har du gjort. Vem nu den där "själv" är.

Ta det lugnt, Edith. Du betygsätter bara hans läxor.

Jag ser vad som sker. Du spelar den gode polisen. Njut av det bara.

Jag tycker det här är smörja. Jag borde åka, men jag stannar.

Vet ni varför? För att jag vill se vad det här handlar om.

- Ja, vad handlar allt det här om? - Fråga Dr. Freud som kom precis.

- Hej, Will. Will! - Hej, Art.

John! Jag är glad att jag hann träffa dig.

- Någon nämnde att du ska åka iväg. - Ringde dig och sa att jag spårat ur.

Bra att du är här. Saker går åt oanade håll.

- Jag hörde det. - Hej. Är du hungrig?

- Nej, tack. - Whiskey? Johnny Walker Green.

Ja tack.

- Du ser bekant ut. - Linda Murphy.

Jag går i din klass på tisdagar i psykologi, dr Gruber.

Den här lektionen blir nog något jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag beklagar att jag är så tydlig angående detta...

...men alla här är bekymrade över dig.

Ja, jag klipper ut pappersdinosaurier.

Jag önskar att jag hade varit här från början.

- Jag med. - Låt mig säga en sak nu.

Inte en chans att John kan bevisa sin berättelse för oss.

Lika liten chans för oss att motbevisa den.

Oavsett hur överdriven vi tycker den är eller hur välutbildade vi är-

-så kan vi inte motbevisa den.

Vår vän är antingen en grottmänniska, lögnare eller idiot.

Så medans vi funderar på det varför antar vi inte att det är så?

Jag menar, vem vet, han kanske får oss att tro-

-eller så får vi honom tillbaka till verkligheten.

- Tro? - På vems verklighet?

- Så... du är en grottmänniska? - Ja. Jag tror jag var en Cro-Magnon.

Vet du inte om du är en grottmänniska eller inte?

- Jo, jag är säker. - En Cro-Magnon då.

- När insåg du detta? - När Cro-Magnon upptäcktes.

När antropologin gav dem ett namn så fick jag mitt.

Fortsätt. Jag är säker på att du mer att berätta.

- Vill du att jag ska ligga på soffan? - Som du vill.

Som fysiker är jag nyfiken... i den här enorma livstiden som du beskriver...

- Har då någonsin varit sjuk? - Visst, lika mycket som andra.

- Allvarligt sjuk? - Ibland.

- Av vad? Vet du det? -I förhistorian vet jag inte...

Lunginflammation en eller två gånger.

Senaste fem hundra åren... har jag kommit över tyfus, gula febern-

-smittkoppor... jag överlevde svartpesten.

Böldpest? Den var hemsk.

- Värre än historian beskriver den. - Och smittkoppor. Men du är inte ärrad!

- Jag ärrar inte. - Nej John, det är inte möjligt.

Ta Johns historia för vad den är och utforska den ur det perspektivet.

Om han inte ärrar så är inte det konstigare en resten.

Kan du stanna till vid mitt labb, John.

Stå ut med några prover av din vänliga biologgranne.

Jag är tveksam mot labb. Rädd att jag går in och stannar tusen år-

-medans rökande män försöker undersöka mig.

- Du tror väl inte att jag förråder dig? - Väggar har öron.

Medicinska prover kan vara ett sätt att bevisa det du säger.

Jag vill inte bevisa det.

Så du berättar för oss, men du bryr dig inte om vi tror på det eller inte.

Jag skulle inte ha antagit det. Ni är inte så tokiga som ni tycker jag är.

- Amen. - Jag har alltid gillat dig.

- Tack. - Nu ändrades det.

Du tror väl inte på det här.

Jag tycker vi ska förbli artiga mot någon som vi känt och litat på.

Ni sitter här... Ni kan inte bräcka hans berättelse.

- Allt ni kan göra är lägga näsan i blöt. - John, är det vad du gör?

- Skrattar du åt oss? - Jag önskar du inte kände så.

Det du säger kränker sunt förnuft.

Samma med relativitet, kvantumfysik. Det är så naturen fungerar.

Men din berättelse passar inte in i den natur vi känner.

Men, vi vet så lite, Dan. Vi vet så lite.

Hur många av er känner fem genier i ert område som ni motsätter er...

-...en som ni vill strypa. - Stryp allihopa.

Det är illa nog att vi måste lyssna på Harrys idiotiska skämt.

Tack så mycket Edith. När jag är 110 kanske jag är lika smart som du.

Om du levde lika länge som John skulle du ändå inte mogna.

Kom igen. Ta det lugnt.

Hur ofta får vi möta någon som säger sig vara en stenåldersmänniska?

- En gång räcker. - Edith.

Okej, en kille min din hjärna har studerat en hel del.

Jag har tio examen, inklusive alla era... utom din, Will.

Det får mig att känna mig meningslös och liten.

Det är en livslängd på över 170 år.

Jag tog min biologiexamen i Oxford 1840. Så jag ligger lite efter.

Likadant på andra områden, jag hinner inte med allt det nya som kommer.

Det kan ingen, inte ens specialisterna.

Så mycket för myten om den odödliga superkloka "vet allt".

Jag förstår vad du menar, John.

Oavsett hur länge man lever kan man inte vara före sin tid.

Man kan inte veta mer än vad de bästa vet.

När världen lärde sig att den var rund, så lärde du dig det.

Det tog sin tid. Nyheter spreds sakta. Innan kommunikation var utstuderat.

Det fanns sociala hinder, förutfattade meningar, röster från kyrkan.

Tio doktorsgrader. Det är imponerande. Undervisade du dem.

Några. Ni hade säkert gjort det samma.

Att leva 14.000 år gör mig inte till ett geni. Jag hade bara tid.

Tid. Vi kan inte se den, vi kan inte höra den.

Vi kan inte väga den, vi kan inte mäta den i ett labb.

Det är en subjektiv känsla av att bli-

-vad vi är istället för vad vi var för en nanosekund sedan,-

-och bli det vi ska bli om en nanosekund.

Hopi-folket ser tiden som ett landskap som breder ut sig framför och bakom oss-

-och vi rör oss igenom det. Bit för bit.

- Klockan mäter tiden. - Nej, de mäter sig själva.

Den objektiva referensen av en klocka är en annan klocka.

Vad har det med John att göra?

Han kanske är en man som lever utanför tiden, så som vi känner den.

Jaha...

Folk går omkring beväpnade nu förtiden. Om jag skjuter dig, John. Är du odödlig?

Skulle du överleva det?

Jag sa aldrig att jag är odödlig, bara gammal. Jag kanske dör.

Sedan kan ni fundera över vad ni sköt.

Tillåt mig...

- Företrädesvis till en pistol. - Will, det var lite väl mycket.

Böcker... doktorsgrader...

Du har växt och ändrats, men det finns alltid medfödd beskaffenhet.

Skulle du inte vara bekvämare hukandes på bakgården?

Ibland gör jag det, Will. Tittar upp mot stjärnorna. Undrar...

- Vad trodde primitiva människor om dem? - Ett stort mysterium.

Det fanns gudar där uppe då. Shamans som kände till dem berättade för oss.

Det gör de fortfarande.

Har du någonsin önskat att det kunde ta slut?

Nej.

14.000 år... Skador, sjukdomar, förödelser.

Du har överlevt dem alla. Du är en väldigt tursam man.

Kom in.

- John Oldman? - Ja.

- Vi är här för att hämta möblerna. - Ta för er.

Här, ta den här stolen. Jag ställer mig i hörnet och dricker.

- Donerar du det? Allt? - Jag skaffar nytt.

- Reser du alltid så här lätt? - Det är det enda sättet att flytta.

Du pratade mycket om ditt extraordinarie leverne.

Vad tycker du om att dö, John?

- Fruktar du döden? - Vem skulle inte det?

Hur betraktade primitiva människor döden?

Vi hade det praktiska konceptet. Vi stannade, föll ner, kom inte upp.

Började stinka, föll isär.

Skador kunde vi förstå, om någons inälvor låg överallt på marken.

Infektioner... de var mystiska.

Åldrandet... det största mysteriet.

- Du insåg att du var annorlunda? - Snarare hur jag var annorlunda.

Finna ett sätt att sympatisera min erfarenhet till en syn av mig själv.

Först trodde jag att det var fel på alla andra.

De blev gamla och dog. Djur också... men inte jag.

Förlåt mig, kära du. Du lever enkelt...

Jag har ägt slott, men varför lämna en lott om du alltid åker?

- Jag har pengar. - Kommer du in på AT&T med 50 cent, John?

När man blir äldre så går dagarna, veckorna, månaderna mycket fortare.

Vad betyder en dag, ett år... eller ett sekel för dig?

- Födelse-död cykeln? - Turbulens.

Jag träffar någon. Lär deras namn, säger ett ord. Sen är de borta.

Andra kommer som... vågor. Stiger, faller.

Krusningar i vetefälten.

- Blir du aldrig trött på det? - Jag blir uttråkad då och då.

Jag gör samma misstag om och om igen.

Då ser du dig själv åtskiljd från resten av mänskligheten.

Jag menade det inte så.

Men naturligtvis... Det är jag.

Mår du bra av att veta att du levt medans alla du känt har dött?

Jag har sörjt över att förlora människor. Ofta.

Har du någonsin känt skuld för det? Något liknande överlevnadsskuld?

I strikt psykologisk mening? Jag antar att jag har det, ja.

- Men vad kan jag göra åt det? - Förvisso.

- Ursäkta. - Jag behåller soffan. Tack.

Damer... Will.

Du har hjärtproblem. Klaga inte.

Nu byter vi samtalsämne. Nog om döendet...

Men det här är baksidan av myntet, Harry.

Jag är nyfiken på att få veta om hans känslor.

Föredrar du att jag frågar om hans far?

Jag trodde du alltid började med: "Berätta om din mor".

Ja, men förhistoria var mer patriarkaliskt.

- Du minns väl din far. - Jag minns en person.

Kanske en äldre bror eller en social far.

Hur som helst. Jag minns knappt min.

Känner du ett tomrum i ditt liv om det?

Något du önskar kunde fyllas av ett ansikte, en röst, en bild?

Inte nu för tiden.

Det måste finnas någon, antagligen många, du uppskattade högt.

Älskade. Du såg dem åldras och dö. En vän, kollega... fru.

Du har väl haft fruar och barn.

Jag flyttade vidare. Jag var tvungen att flytta.

Det gör honom till historiens största bigamist.

Har du någonsin tänkt... "Det skulle ha varit jag"?

- Kanske. - Art berättade-

-att dina tidigare kompisar fruktade att du stal deras liv.

Har du tänkt att du kanske gjorde det? Kanske du gör!

Det har alltid funnits sådana sägen.

En varelse, nästan mänsklig, som inte tar blodet, utan livet.

- Men herre Gud, Will. - Kanske omedvetet...

...av någon biologisk eller psykisk mekanism som vi bara kan ana.

Jag menar inte att du skulle göra det avsiktligt.

Jag menar inte att du ens vet hur man gör... vet du?

- Skulle det vara rättvist? - Så du tror på mig nu?

Jag utforskar bara det du sagt. Det spelar ingen roll vad jag tror.

Vi kommer att dö... du kommer att leva.

- Kommer du på min begravning, John? - Will...

Du har gått över gränsen. John bad inte om att bli vad han är.

Och vi bad inte om att få höra om det.

Men om det vore sant, finns det någon bland oss som inte skulle vara avundsjuk?

Kanske till och med känna hat.

Du har berättat om dig själv, kan du föreställa dig hur vi känner?

Jag har aldrig tänkt på det.

Eftersom du inte kommer att dö, vilket vi verkligen kommer att göra...

Det måste väl finnas ett skäl till det? Du kanske är en expert...

- Det var allt, Mr. Oldman. Ha det bra. - Tack, detsamma.

Eller är du en vampyr, John? En okänd sort.

Står du rakryggad vid en grav du hjälpt till att fylla?

Nu går det för långt.

Uttråkad, kanske ensam, för att ditt hjärta inte kan behålla dess skatter.

Är det vad du gör? Har du levt ett felaktigt liv?

Då, kanske... det är dags att dö.

Vänta lite. Jag vet inte vad John håller på med-

-men jag gillar verkligen inte det du gör.

Ge mig pistolen eller så bryter jag av din arm.

Du låter som en fotbollstränare, Dan.

Vad säger du, John? En skott mot armen?

Vi kanske får se det läka.

En kula i huvudet... vad händer då?

Jag har prov som måste rättas.

Hur mycket jag än hatar det jobbet, så föredrar jag det gentemot detta.

Jag lämnar er med det...

Herre Gud.

- Vad handlade det där om? - Var fick han tag på en pistol?

Han hade dig hängandes i snaran. Är du verkligen så smart?

- Det är inte likt Will. - Mary dog igår.

- Vem? - Hans fru.

Han hade bukspottscancer.

Will! Jag kände inte till det om Mary.

Jag är ledsen. Jag kan förstå hur detta påverkar dig.

- Låt mig vara naiv mot mig själv. - Will, snälla.

- Vad fan tänkte du på, Art? - Något var tvunget att göras.

- Jag håller med. - Och han är vår vän.

Vad som än händer så är han vår vän.

- Säker på det? - Varför är du så tuff mot honom, Edith?

En av mina favoriter har försvunnit. Kan man få Alzheimers när man är 35?

Jag kanske försöker väcka honom. Kanske är jag för ledsen för att gråta.

Det jag sa om mig själv sårade honom.

- Han gav tillbaka. - Skickligt.

- Det där om att stjäla livskrafter? - Jag har alltid undrat över orsakerna.

Vi har fortfarande en eftermiddag att slå ihjäl, eller?

Charader?

John! Jag har en charad och den är endast för dig.

Sandy, kom hit. Kom igen.

Den här är för dig. Redo?

- Mitt första bröllop? - Rätt... rätt!

Mycket bra. Slår vad om att åtminstone en av oss är din ättling.

- Och jag skickade inte ens ett julkort. - Julkort? Födelsedagskort då?

Och jag fick inte ens fixa tårtljusen... blåsandet...

...alla år med blåsande.

Jaja, jag försökte.

Kalla mig eftersatt, men... jag vill höra mer.

- Jag med. - Mer.

Lova att det inte är en påhittad Science Fiction berättelse eller...

-...att du driver med oss. - Nästa fråga.

Inser du att det här är en inbjudan till män med vita tröjor med lyckopiller.

Tänk på det, en mekanism som tillåter överlevnad i tusentals år.

Sprang ut ur rummet ännu fortare.

Då måste vi åka till Mars som en koloni, eftersom vi expanderar, för att vi måste.

Jag gillar det. På en annan planet.

- Jag avundas dig. - Hade du ett dinosauriehusdjur?

- De fanns före min tid. - Åtminstone är något det.

Ingen tvekan att du kan ge oss tusen detaljer som bekräftar din berättelse.

Från Magdalénien till Buddha, till nutiden.

Tio tusen och du kan utesluta böckerna.

- Det börjar bli kyligt. - Kom över hit. Håll mig sällskap.

Det medför en intressant fråga, John.

Kan det finnas fler som du, som har undkommit föråldrandeprocessen?

Representerar något sagolikt. Vi kan inte ens allt om biologi.

- Vi lär oss hela tiden. - Ja, men hur skulle han veta det?

Han har ingen ID-bricka där det står "yabba dabba doo".

Det var en man på 1600-talet...

- Var befann du dig år 1292? - Var befann du dig för ett år sedan?

Det var på 1600-talet och jag träffade en man och jag fick en känsla av att...-

-han var som jag. Så jag berättade för honom.

- Du sa det här var första gången. - Jag glömde.

- En skavank i din berättelse? - En släng av senilitet.

Han sa ja, men från en annan tid och plats. Vi pratade i två dagar.

Det verkade uppenbart, men vi kunde inte vara säkra.

Båda bekräftade det som den andra sa.

Men hur kunde vi veta om bekräftelsen var äkta eller ett eko?

Jag visste jag var äkta, men jag tänkte: "Han kanske spelar mig ett spratt".

Ni vet, en lärd, som vi alla pratade om. Han sa att han tänkte likadant.

Intressant. Precis som vi aldrig kan vara säkra, även om vi vill...

Jag menar, om vi var säkra så skulle inte du veta det.

Vi skiljdes åt och skulle hålla kontakten, vilket vi inte gjorde.

Och 200 år senare tyckte jag att jag såg honom på en tågstation i Bryssel.

- Tappade bort honom i folkmassorna. - Vad synd.

- Jag menar om det vore sant. - Okej, här är en för dig.

Vad gör du på din fritid?

Var 50:e år eller så när jag vill komma ifrån stressen åker jag-

-till en primitiv stam i Nya Guinea där jag dyrkas som en odödlig gud.

De har en enorm staty av mig. Det är en stor fest.

Jag har många bilder på den men jag har redan packat ner dem.

Jag ska inte vara spydig angående fler otvättade grottmänniskor.

Tvätta sig var faktiskt populärt fram till medeltiden när kyrkan sa-

-att det var syndigt att tvätta bort Guds smuts.

Så folket syddes fast i sina underkläder i oktober och kom ur dem i april.

Du sa att du bara skedde. Jag tror inte på det.

Om din berättelse är sann... varför tillät Gud dig att ske?

Det är en intressant synpunkt. Är du religiös, John?

- Jag följer ingen känd religion. Nej. - Aldrig?

För länge sedan gjorde jag det. Som de flesta.

- Vissa kommer aldrig över det. - Tror du på Gud?

Som Laplace sa: ”Jag har inget behov av den hypotesen”.

- Han kanske finns någonstans. - Han är överallt, men vi kan inte se honom.

Om det var det bästa jag kunde så skulle jag också gömma mig.

Och skapelse...

Det är här, men jag är inte säker på att det skapades.

Vad då då?

Det kanske bara är en samling, fält påverkar fält.

Källan till fältenergin då? Skulle inte det vara orsaken?

Jag funderar över källan till det.

Oändlig återgång, men det antyder inget för mig. Tillbaka till mysteriet.

Det är en väldigt gammal fråga, men-

-det finns inget accepterat svar i religiösa termer.

Om du har tron, så besvaras den.

Mötte du någonsin någon från din religiösa historia? En biblisk figur?

- På sätt och vis. - Vem?

- Vi borde hoppa över den här. - Inget hoppa över. Kom igen.

- Nästa fråga. - Nej. Kom igen.

- Kom igen. Ut med det. - Du var en av dem!

Det här går mot ett oanat håll.

Jag hoppades det inte skulle det. Vi avslutar det här.

- Var du någon religiös historiker? - Ja.

- I bibeln? - Ja.

- Någon vi känner till? - Varför skulle vi inte göra det?

Jag menar någon viktig.

Ni tror att ni känner honom, men det mesta är en myt.

Bibeln är mestadels en myt och bildlig, baserat på några historiska händelser.

- Var du en del av den historian? - Ja.

Moses.

Moses var baserad på Misis, en syrisk myt.

Och det finns andra versioner, alla funna flytande på vatten.

Staven som förvandlades till en orm.

Vattnet som delades så att anhängare kunde ledas till frihet.

Till och med få lagar på stenar eller träskivor.

- En av apostlarna. - De var faktiskt inte apostlar.

De undervisade inte på riktigt. Fiskaren Peter lärde andra lite mer om fiske.

Hur vet du det?

Den mytiska inverkan är så enorm... och inte bra.

Sanningen är så... så... enkel.

Det nya testamentet är ungefär 100 ord. Redo?

Jag tror inte jag vill höra detta. Kan du köra hem mig Harry?

Inte nu. Jag vill höra detta.

Sätt dig ner. Du beter dig som om du tror på honom.

- Det är helgerån. - Hur kan det vara helgerån?

- Han har inte sagt nånting än. - Det nya testamentet är helgerån.

Det finns ett dussin nya testamenten.

Från hebreiska till grekiska till latin till tyndale. Hela vägen till kung James.

Hela revisionismen, och allt kallas avslöjad sanning.

Jag menar, ett nytt, nytt testamente på 100 ord.

Jag kan säga de tio budorden på tio ord.

Nej. Nej. Nej...

Budorden är bara moderna uppdateringar på forntida lagar. Hammurabis kod.

Sant. Och de var inte de första, eller hur?

Edith, jag uppfostrades med Moseböckerna... min fru med koranen.

Min äldsta som är ateist. Min yngsta är scientolog.

Min dotter studerar hinduism. Det finns plats för ett heligt krig i mitt vardagsrum.

Men vi utövar lev och låt leva... Sätt dig ner.

- Vilken version av bibeln föredrar du? - Kung James delen naturligtvis.

Det är den modernaste, arbete av bra lärda.

Modernt är bra.

Okej, John. Dra den korta versionen.

Killen mötte Buddha, gillade det han hörde, tänkte på det ett tag-

-500 år medans han återvände till medelhavet.

Blev en invånare. Svepte in i det romerska imperiet.

Han tyckte inte om vad de blivit, en enorm mördarmaskin.

Han åkte till mellanöstern och tänkte-

"Varför inte föra över Buddhas läror till en modern version."

Så han försökte.

En oliktänkande mot Rom? Rom vann.

Resten är historia. På ett ungefär. Många sagor är inblandade.

Jag visste det... Han säger att han var Kristus.

Å nej. Det är medaljen de stack på Jesus för att uppfylla profetia.

Korsfästningen?

Han blockerade smärtan så som han hade lärt sig i Tibet och Indien.

Han lärde sig även sänka kroppsprocessen till en nivå som inte gick att märka.

De trodde att han var död.

Så hans följeslagare tog ner honom från korset, la honom i en grotta...

Hans kropp blev normal så som han hade tränat den till..

Han tänkte smita iväg, men några anhängare stod vakt.

Försökte förklara. De var hänförda.

Således blev jag återuppväckt-

-och jag åkte till Centraleuropa för att komma så långt bort som möjligt.

Du menar inte ett ord av det här, John. Herre Gud, varför gör du så här?

- Låt mig se dina vrister. - Jag ärrar inte.

Förresten så band de mig... men spikar och blod ger bättre religiös effekt.

Alla spekulationer om Jesus. Han var svart, asiat...

...blåögt arisk med gyllene skägg, en frisyr direkt från Vidal Sassoon.

Han var en generös invandrare, han fanns aldrig. Och nu är han en grottman.

Kristi skapelse går ända tillbaka till Krishna. Herkules naturligtvis.

- Herkules? - Född av en oskuld, Alcmene.

En gud till far, Zeus. Den ende avlade.

Räddaren, greken? Soter.

Den gode herden, fredsprinsen, åstadkom mild övertygelse och underbar visdom.

Han dog, förenades med sin far i Olympos. Tusen år innan Getsemane.

Hur kan du jämföra pagansk mytologi med sanningen?

Jäkligt bra måste jag säga.

De först kristna ledarna slängde hebreiska skrifter-

-och lånade från peganska källor överallt.

Inser du hur... hänsynslöst du behandlar mina känslor?

- Lika hänsynslöst som vi behandlar Johns? - Han tror inte på det han säger!

- Tror du på allt i bibeln? - Ja!

Innan du säger det, jag vet att den har genomgått många förändringar, men...

...Gud har talat genom människan för att göra sin röst klarare.

Fick han inte till det rätt första gången?

Vi är bristfälliga. Han var tvungen att jobba för att få oss att förstå.

Kunde han inte skapa oss rätt första gången, Edith?

Den filosofiska läran om Jesus är buddhism med en hebreisk accent-

-snällhet, tolerans, broderskap, kärlek.

Ett skoningslöst erkännande att livet är som det är här på jorden, här och nu.

Guds kungadöme, menar godhet är precis här, där det ska vara.

"Jag är vad jag skall bli". Det är vad Buddha medförde.

Det är vad jag lärde ut. Men en talande orm fick en kvinna att äta ett äpple,-

-så det var kört. Himlen och helvetet nasade,-

så präster kunde styra genom lockelser och terror.

Rädda våra själar som inte ens var förlorade.

Med en sådan passning var det bara att sätta den...

Det här är hädelse.

Det är fruktansvärt! Vem mer var du?

Solomon, Elvis, Jack Uppskäraren?

Det har sagts att Buddha och Jesus-

-skulle skratta eller gråta om de visste vad som gjordes i deras namn.

Och om det finns en skapare skulle han nog känna likadant.

Jag ser ceremonier, ritualer, framsteg, knäböjelser, stöningar, pratsjungning,-

-vördning av kakor och vin. Och jag tänker...

-...det är inte vad jag förväntade mig. - Men det är Vatikanskt tjafs.

Det har inget med Gud att göra.

Som du sa John. Överallt, religioner...

Från exalterande liv till renande glädje som en synd.

Rom gör det storslaget.

En lite stig till godheten kräver en övernaturlig karta.

Övernaturlig...

Ett idiotiskt ord, jag menar...

Det som sker, sker med naturen oavsett om vi tror på det eller inte.

Som en 14.000 år gammal grottmänniska.

Jag körde ett tag... sen satt jag en stund. Jag skäms så.

- Och jag fryser. - Kom in.

Men jag tror fortfarande inte på dig.

- Du behöver hjälp. - Alla behöver hjälp.

Ja, vissa mer än andra.

Från Buddha till korset...

Jag har alltid sett bägge som myter, men jag vill höra mer.

Får jag ligga på soffan en stund? Jag är inte så ung som jag brukade vara.

Så, du var Jesus.

Kanske någon var tvungen att vara det. För bättre eller sämre.

Juryn är fortfarande ute. När började du tro att du var Jesus?

När började du tro att du var en psykiatriker?

Sedan jag tog examen på Harvards medicinska skola-

-och slutade vistas där, har jag haft den känslan.

Jag drömmer ibland om det.

- Har du arbetat med den här tron? - Ett tag hade jag en privat praktik,-

-och sedan undervisade jag. Inget ovanligt...

...förrän en dag då jag mötte en grottman som trodde han var Jesus.

- Tycker du det är ovanligt? - Mycket. Jag skulle riskera mitt rykte.

Han är lika normal som jag, så varför vidhåller han en sådan berättelse?

- Det måste finnas ett skäl. - Om jag nu inte fantiserade om allt?

- Är det möjligt? - Jag tycker du är lika normal som han.

Åh Gud, jag... nej.

Tyckte du att det var klokt att dyrka dig själv istället för att ses som en kättare?

Andra tider ansågs kristendom som kätteri. Jag var tvungen att låtsas ha en annan tro.

Vad har Jesus att säga till de närvarande som har svårt för att tro på honom?

Tro på det han försökte lära ut... utan krångligheter.

Fromhet är inte vad lektionen ger till folket.

Det är misstaget de tar med sig till lektionerna.

Det börjar bli natt.

Jag har fortfarande saker att bära. Och en lång körning.

- Jag hjälper till. - John, vart har du tänkt åka?

Det var inget. Jag ska inte fråga.

Tack.

Vem som helst, mentalt sjuk, kan föreställa sig-

-en fantastisk bakgrund. Även ett helt liv och uppriktigt tro på det.

Den som tror att han är Napoleon, tror det.

Hans sanna identitet har fått ett bakslag mot hans inbillning och dess behov.

Om det är felet med John så är det en grav störning.

Briljant organiserat. Han har ett svar till alltihopa.

Det kan bero på förkastelse av sin far, eller hela hans förflutna.

Ersatt med den här fantasin.

- Han säger att han inte minns sin far. - Exakt varför?

- Du sa att han var normal. - Gjorde jag?

Tror ni vår grottman har tomtar på loftet?

- Droger? - Nej, nej, nej, nej.

Jag har haft mycket rådgivande prat med narkomaner.

Jag har sett folk påverkade, stenade. Vad det än är, så är det inte det.

- Jag har letat efter signaler... inga. - Kunde grottmänniskor verkligen prata?

Vi tror att språket kom till för 60.000 år sedan.

Stenålderkulturens stuktur är bevis på förmågan att kommunicera... verbalt.

Äh, håll käft.

- Det kanske vore enklare om jag var... - Galen...? Nej.

Det är fascinerande, eller hur.

Ett modigt sätt att försöka undervisa Buddhism i väst.

Inte konstigt att han misslyckades. Vi är inte redo för det.

- Du pratar som om du trodde honom. - Det är ju möjligt, eller hur?

Jag menar, allt är möjligt. Vi har två enkla val.

Vi kan bli upprörda av det, eller så kan vi slappna av och njuta av det.

Jag kan lyssna kritiskt. Men jag behöver inte bestämma mig för någonting.

Måste ni det?

Oturligt nog så finns det ingen myndighet om förhistoria-

-så vi kan inte stoppa honom där. - Det finns experter på bibeln.

- Dröm på. - Som Jesus förlorade år.

Han existerade inte förrän John satte på sig en hatt.

Jag tror inte på änglar, födelsen eller stjärnorna i öst.

Men det finns berättelser om Jesus barndom.

Historian hatar vakuum.

Improvisation, vissa delar väldigt sanna, fyller i luckorna.

Det skulle varit lätt att förfalska en bakgrund då.

Några få ord, godtrogenhet. Tiden gör resten.

Nu pratar du som om du tror honom.

Titta på de populära myterna som omger dödsskjutningen av Kennedy på kort tid.

Det fanns konspiration, maffia, CIA. Det är ett mysterium som aldrig försvinner.

Det har alltid varit ett litet steg mellan en fallen ledare och en gud.

Jag tror inte någon skulle trotsa Kennedy. Vi är mer sofistikerade än så.

Är vi? Det är vi.

Du uppfyller tillslut en profetia angående millenniumet, John.

- Vilken då? - Här är du igen.

Så du gillar elden, John.

Överallt där jag bott har jag haft en eldstad.

En vana från barndomen antar jag.

Hjälper mig att känna mig säker.

Det finns rovdjur där ute.

En sak jag inte packade ner... Tänkte att jag kanske skulle behöva den.

Skulle inte "Sacre du printemps" vara mer passande?

Vad?

Du har fått... fyra forskare helt förbluffade, min vän.

Vi vet inte vad vi ska tro om dig.

Visste du att Voltaire var den förste som antydde-

-att universum skapades av en enorm explosion?

Jag tror Paul skulle samtycka.

Och att Göthe var den förste som antydde-

-att spiralformade nebulosor var virvlande massor av stjärnor...

...som vi nu kallar för galaxer.

Det är lite roligt hur ofta nya vetenskapsbegrepp-

-finner sina första former i konsten.

Sysslade Beethoven med fysik vid sidan av?

Han spenderade mesta delen av tiden på golvet framför sitt benlösa piano-

-omgiven av apelsinskal och äppelkärnor.

Nu sitter vi på golvet och lyssnar på Beethoven. Cirkeln är sluten.

Hade du...

...några religiösa övertygelser? Eller tänkte du mycket på det?

Du kan inte nå dit med tanken.

- Har du tro? - I mycket.

Tror du på någon fortsättning av släktet?

Jag har sett arter komma och gå. Det beror på deras balans med omgivningen.

- Vi har skapat en röra av det. - Det finns fortfarande tid...

...om vi använder den väl.

Kristendomen har varit en världsspridd tro... i 2.000 år.

Hur länge dyrkade egypterna Isis eller symerierna Ishtar?

I Indien vandrade heliga kor fritt som återuppfödda själar.

I tusentals år har de blivit grillade så deras själar finns i ekorrar.

Du var inte Jesus.

Åh Edith.

- Om det regnar... - Det gör det inte.

- Hur vet du det? - Jag känner det inte.

- Var du... en medicinman? - Jag var en shaman några gånger.

Jag avslöjade några sanningar för att äta lite bättre.

Tycker du att religion handlar om... att sälja hopp och överlevnad?

Det gamla testamentet handlar om fruktan och skuld.

Nya testamentet handlar om god etik...

...lagt i min mun av poeter och filosofer som är mycket smartare än jag.

Budskapet har aldrig tillämpats.

Sagor bygger kyrkor.

Och namnet Jesus då? Hittade du bara på det?

Jag kallade mig för John. Det gör jag nästan alltid.

När berättelsen om uppståndelsen spreds förväxlades namnet med hebreiska Yochanan-

-som betyder "Gud är barmhärtig".

Min vistelse på jorden sågs som ett gudomligt bevis på odödlighet.

Det ledde till "Gud är frälsningen".

Eller hebreiska Yahshua. Som översatt, blev mitt rätta namn.

På sentida grekiska, Iesous. Sedan på latinska, Iesus.

Och tillslut medeltida latin, Jesus. Och det var ett under att se allt ske.

Så du påstod aldrig att du var Guds son?

Började som en skola och slutade som ett tempel.

Jag sa att jag hade en mästare som var betydelsefullare än mig själv.

Jag sa aldrig att han var min far. Jag ville undervisa det jag lärt mig.

Jag påstod aldrig vara kung över judarna.

Jag gick aldrig på vatten eller väckte de döda.

Jag pratade aldrig om gudomlighet förutom i bemärkelsen mänsklig godhet på jorden.

Det kom inga vise män från öst.

Jag botade några med hjälp av medicinkunskap som jag lärt mig.

Det är allt.

Så de tre vise männen började som en myt om Buddhas födelse?

John, jag borde vara hemma... och pussa min fru.

Vi är alla fångade av din berättelse...

...hoppas på en... revolution, vad vet jag.

Finns det några... fler uppenbarelser åt oss?

Det är precis som förr.

Du var inte Jesus.

- Citera predikan på berget. - Vilken av dem?

Darby, kung James, ny amerikansk standard?

Kan du dem alla?

Ingen kan just DEN. Inte ens jag.

Jag undervisade på en kulle en dag. Inte så många stannade.

Men du...

Bibliska Jesus sa: "Vem tror du att jag är?"

Han gav dem ett val. Jag ger er ett.

Var du?

Om jag svarade nej, skulle ni någonsin vara säkra?

Stäng av den... snälla.

Det har gått långt nog. För långt.

De är väldigt upprörda.

Jag tror inte att du är tokig, men det du säger är inte sant.

Det ger endast en förklaring.

Tiden har kommit då du måste erkänna att detta är ett spratt.

En lögn... eller hur John.

Om du inte avslutar det nu medans du kan-

-så är jag övertygad om att du behöver en hel del uppmärksamhet.

Jag kan få dig överlämnad för observation. Det vet du.

Jag ber dig... jag kräver... att du berättar sanningen.

Ge dem en avslutning.

John, det är dags. Snälla.

Det var allt. Ut allihopa.

Vad?

Det var en historia. Allt var en historia.

Gode Gud!

- En saga? - Allt? Men vad i all sin dagar...

Du fick oss att undra om du var frisk eller inte och så är det bara en historia.

Hur kom du på en sådan halvfärdig idiotisk idé.

Ni är åtminstone lättade över att jag inte är en idiot.

Jag föredrar du vore det.

- Ni gav mig idén. Allihopa. - Vad?

- Edith såg min falska van Gogh. - Du kunde ha berättat.

Du kommenterade att jag aldrig åldras. Du gav mig boken om tidiga människor.

Du såg huggmejseln. Och du sa "Om stenar kunde tala".

Jag visste det.

Jag fick idén och tog ut det på er för att se reaktionerna. Jag gick för långt.

Får långt? Testa min reaktion?

Du frågade om jag var förhistorisk..

...om det fanns fler som jag, om jag skapat framtida identiteter.

Du jagade oss runt majstången, njöt av mysteriet, den analytiska sträckan.

Du spelade mitt spel! Jag spelade ditt.

Du drev oss vidare. Du var bra.

Du vet de där kinesiska lådorna, en innanför en och en annan innanför den.

Det känns som jag är i den sista lådan. Du din... jävel.

- Hur kunde du göra så emot oss? - Jag var orolig för dig.

Jag vet, jag var frestad att sluta-

-men jag kunde inte motstå att se om ni kunde motbevisa det jag sa.

Jag hade den perfekta publiken.

Antroplogist, arkeolog, kristen litterärare... en psykolog.

Okej, jag har fått nog. Jag sticker. Följer du med?

Så, John... Ska du skriva berättelsen?

- I så fall skickar jag er kopior. - Bry dig inte om min.

Du är verkligen sinnessjuk. Jag känner dig inte!

Det var trevligt att träffas igen, Dr. Oldman.

Ditt namn är en ordlek, eller hur? Gammal man? (Oldman=gammal man)

Bidrog det till er berättelse?

- Linda! - Hej då.

- Art hade hälften rätt. - Vilken hälft?

Jag behöver i alla fall inte slänga hälften av det jag vet om biologi.

Vilken hälft?

Det är en fin idé, så rik, så full av möjligheter.

Du kanske ska skriva om det, doktorn.

Kanske jag gör. Jag ställer fler frågor i ett gummibeklätt rum.

Du behöver nog fortfarande hjälp, min vän.

I helvete heller.

- Jag tyckte det lät rätt bra. - Det tror på dig för att de måste.

Men en sak jag vet om dig är att du aldrig skulle utnyttja folk-

-eller missbruka deras välvilja och intelligens de nu tror du gjort.

- "Psych 101"? - Nej, kvinnlig instinkt.

Du är en snabb lögnare, Mr. Påhitt.

Men jag vill veta, vad är ditt riktiga namn?

Tro det eller ej, det har alltid varit John.

- Varför motstod du Gruber? - Det som hände räcker.

Det behövde avslutas. Jag skulle inte ha trott att det skulle fungera.

14.000 år gammal, slår vad att du haft många kvinnor.

- Räknar vi? - Kanske.

- Jag kör hem Edith. Sandy? - Jag stannar.

- Ångrar du något du sa? - Jag ångrar att jag sa dem.

Nå... som en god kristen så... Åh, John.

Du gjorde en hemsk sak, men vi är tacksamma att du mår bra.

Även Art, han hatar bara saker han inte förstår.

Du är en sadist, John.

Men jag erkänner att jag fick en kick av att jaga min svans runt din majstång.

Även om det är allt jag fångade. Lycka till.

- Önskar dig det bästa. - Tack.

- Ses senare. - Ja, god natt.

Jag vet inte...

Det är något med det här... något med dig, John.

Ju mer jag tänker på det, så är jag inte längre i den kinesiska lådan.

Jag känner... utrymme. En typ av frihet vi med glädje kallar verklighet.

Och som alla säger... Allt är möjligt.

- Ja. - Nej, nej... Inga fler ord.

Jag ska åka hem och... titta på Star Trek för att få en dos av sundhet.

Lycka till, vart det här än leder dig.

Slå en signal. Låt mig få veta hur det går för dig.

Det ska jag.

Så, John Oldman.

- Vilka andra ordleksnamn har du använt? - Många.

John Paley för John Paleolitisk. John Savage. (savage=vilde)

Blev riktigt tokigt för 60 år sedan när jag undervisade på Harvard.

Jag hette John Thomas Partee. John T. Partee. "Boston tea party".

- Jag förstår. - Jag vet.

Vänta. vänta, vänta. Boston?

För 60 år sedan? John Partee?

Du undervisade inte i kemi! Jag tror dig inte.

- Din mors namn var Nola. - Nej...

Ja, Nola... min mor!

Jag förkastar detta!

Min hunds namn? Vi skaffade honom innan jag föddes.

- Woofie. - Woo... Woo... Woofie...

- Gruber, gifte hon om sig? - Hon sa att du övergav oss.

Förlåt, jag var tvungen att gå vidare. Det vet du. Jag har lämnat tillräkligt.

- Jag har lämnat tillräkligt. - Jag fryser.

Kalla Willy, alltid kall. Kunde aldrig tåla kylan.

- Vänta, du hade skägg. - Ja, du brukade rycka i det-

-för att se om det var äkta. Will! Gud.

112, nu!

Kom igen Will. Will.

Kom igen polaren.

Förbli nåbar, Dr. Oldman, ifall vi har några frågor.

Jag kommer tillbaka för begravningen.

Har du aldrig sett ett vuxet barn dö?

Nej.