Original subtitles

Jag fick en total jävla blackout i tredje akten.

Det är sjätte föreställning på en vecka. Det är väl inte så konstigt?

- De skrattade inte så mycket heller. - De lyssnade.

- Men det var mer applåder igår. - Jag hjälper dig med det där.

- Så du kommer hem nån gång. - Precis.

- Godnatt, Harald. - Godnatt, kära Ulla.

Nu slipper du se mig på ett tag.

Det fanns en nerv där som saknades.

- Hej då, Harald. - Ses på tisdag.

God morgon, Eva.

Sista veckan nu. Lova att du kommer och fikar med oss.

Vi är vana att ta hand om gamla människor.

Så, och med foten... Se om du kan räta upp lite.

Går det? Ja.

Snyggt.

Försök igen.

Och så är det den sista.

Ah! Strålande. Vilken kille.

Halloj, Eva.

- Vad duktig du är. - Jag kan ta din lite senare.

Jättegärna.

- Har du skaffat ny grill? - Ja.

Jag såg en igår som jag funderar på att köpa.

Med tre brännare. Hur många har den där?

- En, tror jag. - Erik!

Jag har fått din post igen. De tror fortfarande att vi bor ihop.

- Det är inte ens post. - Det står Erik Söderberg på.

Du älskar ju rabatterbjudanden.

Ta det lugnt. Jippie, nej! Stanna!

Får du fortfarande Eriks post? Jag har ringt dem.

- Jag ringer dem imorgon. - Kanske inte världens smartaste.

De gör nog så gott de kan.

- Har du inte pratat med henne än? - Jag ska.

- Mamma! - Vad du skräms.

- Du kan väl ringa på. - Jag gjorde ju det.

- Har du haft gäster? - Nej, bara en kompis.

- Nån jag känner? - Nej.

Nej...

Jag kan fixa det där.

Det här valnötsbrödet som du bad mig baka blev riktigt gott.

- Jag måste skynda mig, så... - Du ska väl äta frukost?

- Fem minuter. - En snabbfrukost.

Nu när jag ska gå i pension, får jag så mycket tid.

Jag kan komma hit lite oftare och städa och...

Laga mat ibland. Vad tror du?

- Nu måste jag skynda mig. - Jag plockar undan.

- Vi pratar om det på söndag. - Söndag?

- Vi ska ju käka lunch. - Just det.

Ett litet bidrag till kalsongfonden? Jag slängde två par med hål.

- Jag tjänar mina egna pengar. - Jag tycker om att hjälpa till.

Okej.

Ses på söndag. Klockan ett.

- Älskar dig. Hej då. - Älskar dig.

Behöver du hjälp? Jag jobbar på sjukhuset.

Du kan vara kungens passopp, låt mig vara.

- Ta stöd mot... - Hör du vad jag säger?

Jävla fruntimmer!

Ta bort henne!

- Lugna dig. Vi försöker hjälpa dig. - Vad fan är det för fel på dig?

Menlöst jävla våp! Du trakasserar andra för att hitta mening i livet!

Stäng dörrjäveln, och kör. Stäng dörren!

Jävla kärring!

Vi har en förfrågan från avdelning C.

De har lovat en besvärlig strokepatient-

-att fortsätta sin rehabilitering i hemmiljö.

De undrar om nån här kan hjälpa till med det.

- Det är Harald Skoog. - Skådisen?

- Han hade betett sig som ett svin. - Hela sommaren.

Jag ska till Marstrand.

Jag har hans kontaktuppgifter. Säg till om ni vill.

Är det hans privata nummer?

- Hans sambos. - Okej.

Hörni. Då har vi bara en punkt kvar.

Eva, du sitter kvar. Ni andra kommer upp med mig.

Ett, två, tre.

E som i empatisk, elegant, emotionell, envis...

Enstöring.

V som i vänlig, vidsynt, vacker.

A som i allas favorit, alltid redo, absolut magisk!

Kom. Kom upp.

Jag kommer att sakna dig så mycket.

Tack för allt.

- Jag kommer att sakna dig. - Nu blir det tårta!

- Hej, mamma. Jag har ringt dig. - Jag dammsög.

Det här är Linn. Jag hoppas det är okej att hon följde med?

Självklart. Kom in.

- Nationalekonomi... Spännande. - Och genusvetenskap.

Jag forskar kring genusskillnader i risktagande.

Det är en tvärvetenskaplig studie.

- Linn är i princip doktor. - Wow!

Du börjar såklart. Varsågod.

- Är det kött? - Ja. Köttbullar.

Linn är vegan. Hon äter inget som har ett ansikte.

- Jag tar lite potatis och sallad. - Det blir du inte mätt på.

Det går jättebra. - Skickar du mig potatisen, Felix?

Ta lite sås till iallafall.

- Är det grädde i? - Ja.

Tyvärr. Men jag är här för att träffa dig.

Linn gör världens godaste hummus. Den får du smaka nån gång.

Till efterrätt blir det chokladtårta, och den är jättegod.

Mamma. Ägg.

Ägg har väl inget ansikte.

Vad ska ni göra nästa helg? Jag vill gärna bjuda på vegansk middag.

- Vi ska till Linns föräldrar. - Kanske helgen efter då?

- Då var det väl...? - Ja, då ska vi...

- Pappa och Monica har nån grej då. - Nån grej? De gifter sig väl, eller?

Ja... Det är bara nåt jättelitet.

Nästan inga gäster alls.

Vad roligt.

Karin!

Hej! Vad...?

Hur är det?

Jag undrar om det där extrajobbet. Har det blivit tillsatt?

Strokepatienten som önskade hemvård.

- Harald Skoog. - Nej, inte än.

- Jag tar gärna det jobbet. - Du har ju slutat.

Ja, men jag får väl börja igen.

- Du ska väl ut och resa... - Nej.

Karin? Vi behöver komma igång.

Karin, jag måste få det här jobbet. Jag ber dig.

- Okej. Vi löser det. - Tack.

- Fint att se dig. - Detsamma.

Så ja, lilla gumman, nu ska vi gå ut och bajsa. Hej.

Det är inte tre dagar. Det är inte en B-rulle!

Slå sönder du. Det är det enda du kan.

Jag är ingen hemtjänstpersonal! Jag har ett riktigt jobb!

Jag har ett eget liv, som inte handlar om dig!

Ja, ja, ja!

- Är det du som är Eva? - Eva Söderberg.

- Hej. Madde heter jag. - Va fan! Sladdjävel!

Hallå, min vän.

Jag ska filma i Trollhättan i några veckor-

-för här kan man inte vara! Men det går säkert bra. Han är...

Du knullar den där pajasen! Därför fick du fler filmdagar!

Skit på dig!

Gör dig redo för en utmaning. Lycka till.

Hallå?

Jag är övertygad om att hon lägger upp sig för den där pajasen.

B-regissör? Nu är du generös. Säg en enda sak han har gjort.

Nej, just det.

Vet du vad hon har gjort nu?

Hon har anställt en syster Ratched för att slippa ta i mig.

Titta in nån dag. Gör så.

Hej. Jag heter Eva Söderberg. Jag är här för att hjälpa dig.

- Har inte vi setts förut? - Jo, utanför sjukhuset.

- Det var du som attackerade mig. - Det var jag.

Kan jag sätta mig, så kan vi prata lite?

Ja, ja, prata du bara.

Jag undrar hur du tycker att din vardag fungerar här hemma.

Jaha. Jo, men det är en fest, som du märker.

Min kvinna lämnade mig just. Det tar en halvtimme att pissa-

-och den där jäveln kan du lika gärna hugga av och ersätta med en aladåb.

Det du går igenom nu är en prövning för dig-

-och för alla som bryr sig om dig.

Uttala dig inte om saker som du inte har en aning om.

Hon har knullat den där C-regissören hela våren.

Nu ska jag duscha.

Jävlar!

- Det var då själva fan! - Hallå! Är du okej?

Vi ska skaffa en riktig duschstol. Och installera ett stödhandtag.

- Ska vi försöka? - 'Vi'? Ska du också duscha?

Så. Jättebra.

- Är du stadig? - Som en klippa.

Så där. Nu försöker vi sätta oss...

Ja!

- Ska du tvätta pungen på mig också? - Det tänkte jag inte.

Nu har du sett den. Spring hem och berätta.

- Jag har sett nakna karlar förr. - Ja. Men nu är föreställningen slut.

Jag hjälper dig. Så.

Är du kvar? Har du inte sett tillräckligt?

Bra att du kan duscha själv.

Spara på ovationerna. Jag har inte fått nån Oscar. Inte än.

Om du ska hjälpa mig, så ring efter en taxi.

- Vart ska du? - Dramaten.

Hej. En bil till Skeppargatan 4, tack.

Jag är så trött på det här krånglet.

Skoog. Dramaten. Ja, tack.

- Jag skulle redan ha varit där. - Jag hjälper dig.

- Jag väger tresiffrigt. - Jag är jättestark. Nu kör vi.

Och upp.

Bra. Håll i mig, så tar vi byxorna.

- Så där. - Inte skjortan innanför.

- Fint. - Också käppen.

- Här. - Och skorna.

- Var har du dem? - I hallen.

- Blippa där. - Vad är det för möte?

Jag fruktar det värsta.

Det var nästan ännu bättre gästspelet i USA 1996.

- Eller var det 95? - 96.

Nej, det var 95. 96 var Venedig.

Jag fastnade i passkontrollen. Mitt pass hade gått ut.

Du har rätt, det var 96. Det var då jag fick Guldbaggen.

Jag hade varit nominerad förr, men så gav de den äntligen till mig.

- Skitsamma. - Härligt, Harald.

Ja, så här är det.

Jag ska sätta upp 'Cyrano de Bergerac'.

Och jag har sagt, att utan dig så blir det inget. Du är Cyrano.

Tusen tack, käre vän.

Det är helt fantastiskt. Jag trodde att jag var för gammal för den.

Jag vill göra en modern tolkning-

-där Cyrano ligger för döden och ser tillbaka på sitt liv-

-som Roxanne aldrig blev en del av. Det är sorgligt, vackert. Det är du.

Det har man aldrig sett förut. Det kan bli helt magiskt.

När börjar vi?

- Du anar inte hur glad jag blir. - Men du har varit sjuk.

Sjuk? Ja, men det, det... Det är inga bekymmer.

- Det var väl en stroke. - Vadå? En stroke.

Den svenska sjukvården kombinerat med mitt läkkött-

-som alltid har varit av yttersta kvalitet-

-gör att jag känner mig så gott som helt återställd.

- Skönt. Du mår bra? - Jag är faktiskt glad att det hände.

Jag känner mig piggare nu än jag gjorde innan.

Om inte ni tror mig, kan ni fråga Ylva här.

Hon är min privata läkare och ansvarig för min rehabilitering.

Hon kan garantera att allting går som det ska.

Eller hur, Ylva?

Alltså...

Jo, det... Det går framåt.

Ja, det går så in i helvete framåt.

- Då så. Då kör vi. - Då kör vi.

För det första heter jag Eva.

För det andra kan inte jag bedöma om du kan börja jobba.

- Jag är inte läkare. - Jag är inte kommissarie.

Ändå ringer riktiga mordutredare mig för att be om tips-

-för att jag har spelat så trovärdigt i diverse polisserier. Du var bra.

Det är kriminellt att utge sig för att vara nån annan.

- Du har ju inte dödat nån. - Du kan dö, i värsta fall.

Se till att jag inte gör det då. Får jag bjuda på en glass?

Cyrano är musketör och poet. Otroligt skicklig med orden. Skicklig i allt.

Men han har en väldigt stor näsa, som han skäms över.

Därför vågar han inte erkänna sin kärlek till Roxanne.

- Sås? - Ös på.

- Choklad eller karamell? - Måste man välja?

Cyrano lånar ut sina vackra ord till den fagre Christian-

-som Roxanne har blivit förälskad i.

- Ingen chokladsås till mig. - Jo, idag firar vi.

- Mm... Har du lakrits? - Nej, tyvärr. Inte idag.

Då tar vi det en annan dag. Vem är Roxanne egentligen förälskad i?

Cyrano, som är tanken och känslorna bakom orden-

-eller Christian, den vackra fasaden? Det är det eviga dilemmat.

Choklad eller lakrits.

Det är även skådespelarens dilemma. - Ta tills du skäms.

Är det en fysiskt krävande roll, måste du jobba stenhårt nu.

Magisk.

- Förstår du det? - Först måste jag lära mig texten.

För Cyrano! Nu börjar vi jobba.

Fan!

- Tja. Vad händer och fötter? - Va?

Nej, ingenting.

Det är quizkväll. Vi är en kort. Vill du hoppa in?

Jelena! En öl till damen.

Nej. Tack, det är bra.

Ett glas rött? Jag kan rekommendera husets. Angenämt strävt.

Låt henne vara.

Jag hör om hon vill vara med på quizet. Det är skoj.

Ja, det är väldigt roligt, men jag vinner aldrig.

- Ikväll, Jelena. - Nej, jag hinner inte.

Du kan hoppa in för mig. Det är roligt.

Prova. Om du inte gillar det kan du kliva av.

Hallå, allihop! Det här är...

- Vad heter du? - Eva.

- Det här är Eva. - Hej, Eva! Kom med oss!

Vi har torsdagsquiz. Arbetslös eller pensionär, det spelar ingen roll.

Men om du arbetar, då blir vi misstänksamma.

Sånt folk går inte att lita på.

Jag har pensionerat mig från min fru.

Jag jobbar för fullt. Jag kör taxi.

Och har ett till heltidsjobb: att underhålla min vackra hustru.

Åh, min stackars älskling.

Vi har en student också. - Berätta vilket ämne, Oskar.

'Skriftspråket som kulturellt avtryck, från kilskrift till emoji'.

Det är intressant. Det handlar om hur våra moderna förkortningar-

-påverkar vårt sätt att uttrycka oss på.

Var är vi om 200 år? Skriver vi romaner med smileys?

Nu delar vi in oss i lag. Du får vara med mig.

Ska vi spöa skiten ur gubbarna eller hålla igen på kanonerna?

- Jag spelar med Oskar. - Då kör Marko och Tyson ihop.

Tyson är olympisk mästare i weltervikt.

- Nej, jag sparrade mot honom. - Du slog ju honom.

Men han var tränarens favorit.

- Vill du ha lite? - Nej, det är bra.

Ja! Det är mycket bra.

Första frågan: 'Man ska leva för varandra'. Grupp och år?

Thomas Di Leva.

Nej, du tänker på 'Vi har bara varandra'.

Trio me' Rumba.

Bumba! Trio me' Bumba.

- Bra, Robban! - 1967.

Nej, 68.

- Jag måste avvika. - För guds skull! Nej!

Du kan inte svika mig redan!

- Jag ska jobba imorgon. - Vad sa jag om de som jobbar?

- En annan gång. - Lova att komma tillbaka.

Man ska leva för varandra

och ta vara på den tid man har

Man ska leva för varandra

'Vem var det som ville våga livet?'

'Jag vil slåss med hela...' Fan!

'Vem var det som ville våga livet? Jag vill slåss med hela kollektivet.'

- 'Jag utmanar er alla på duell.' -Inte mig, hoppas jag.

Du går rakt på sak. Inga förspel här inte.

Den här mjukar upp muskulaturen i handen. Vi gör lite övningar sen.

Eller hur?

Fint.

Bra.

Jodå. Vi kör nästa.

Fel hand. Yes! Vilka trick.

Fint.

Så det bor en liten sadist i dig?

- Vänta med foten. Här är mitt ben. - Jag måste upp.

Bra!

- Så. Bra. - Det gick ju.

Nu är du stadig. Då går vi tillbaka till käppen.

Vad gör du med mig, kvinna?

Använd vibratorn. Den är jättebra.

Sa gubben till gumman och somnade om.

Jag lämnar kvar bollarna, så kan du klämma lite.

Använd högerhanden så mycket du kan. Undvik inte det.

Nej, nej, inte än. Här, ta den.

Cyranos och Roxannes sista scen.

Cyrano är döende, men det vet inte hon.

Jag har gjort dina övningar. Då ska du göra mina. Så sa vi.

Sista gula lappen där. Det är jag som börjar.

'Det är bara ett sår.'

Läs då.

Där.

-'Min stackars vän.' -'Äsch, det går över.'

'Båda har vi sår som värker än. En värk som år och dagar aldrig söver.'

'Hon lägger handen på sitt bröst.'

Herregud! Läs inte scenanvisningarna.

Du ska läsa det hon säger, hennes repliker. En gång till.

'Äsch, det går över.'

'Båda har vi sår som värker än. En värk som år och dagar aldrig söver.'

-'Mitt har jag haft...' -Stopp! Sluta.

Det är omöjligt för mig att leva mig in i min roll-

-om min motspelerska låter som om hon läser en shoppinglista.

- Jag är ingen skådespelerska. - Nej.

Du kan väl fråga nån på teatern.

Absolut inte! Så här gör vi...

Här. Kan du ta den?

Det är samma översättning. Så får du en chans att komma in i det.

Så prövar vi igen nästa gång.

Så jävla illa var det inte. Du har en vacker röst.

- Hej. - Hej.

'Båda har vi sår som värker än. Ja, båda har vi sår som värker än.'

Eva!

Jag förstod att Felix har berättat att vi ska gifta oss.

Och jag vill bara säga att... självklart är du mer än välkommen.

Inget märkvärdigt. Jag dukar i trädgården om det är fint väder.

Vad snällt. Jag hade gärna kommit, men jag tror...

Jag har så himla mycket med jobbet.

Det är grejer som jag måste... Det är för att jag går i pension.

Jag förstår. Om du ändrar dig, så vet du var vi bor.

- Absolut. - Hej då.

- Läser ni repliker? - Annars kan jag inte motivera honom.

Så är det med konstnärer. De vill känna att det finns rum för fantasi.

Ja, ja. Lycka till med det.

Ni är så larviga. Huvudsaken är att han gör framsteg.

Ja.

- Hej då, larvpottor. - Hej då.

- Tjena. - Hej.

Är du beredd?

- Har du tittat på dina repliker? - Ja, faktiskt.

Hallå där!

Det är bara fint. Bättre och bättre för var dag, som det heter i visan.

Jaha...

Jag trodde vi hade bestämt...

Nej, det är väl inga problem.

Ja. Tack. Hej.

Helvetes jävlar satan.

- Att de bara vågar. - Vem var det?

Den jävla producenten. De vill att jag ska göra en audition.

För att se om min kemi stämmer med deras Roxanne.

En skådespelerska som knappt har satt sin fot på scenen.

Men istället ska jag testas, som om jag vore nån jävla scenskoleelev.

- Du ska provspela? - Det är bara svepskäl.

De vågar inte lita på att jag klarar av att stå på scen.

- Det kanske är för din skull också? - Ska vi börja då?

Är det inte bättre att du ber nån på teatern?

Om jag släpper in en av dem här, så vet snart hela teatern-

-att jag är en krympling som inte kan lära mig texten.

Snälla, rara Eva. Jag behöver din hjälp.

Ge mig en vecka. Så koncentrerar vi oss helt på dina övningar sen.

- Okej. - Härligt.

Vi tar samma scen som förra gången, fast från början.

'In i döden är jag din.'

'Mitt hjärta slår i ditt som när jag levde, min älskade Roxanne.'

'Hur kan ni se att läsa? Det är ju natt.'

'Och fjorton långa år som han spelat rollen som...'

Nej, nej, nej! Spela inte.

- Var dig själv. Var Eva. - Var mig själv?

Försök hitta nån sorts känsla för mig.

Finns det nån liten del av mig, som du kan tänka dig att tycka om?

- Hur menar du? - Jag vet att jag inte är din typ.

Du får använda din fantasi. Tänk på nån annan.

Du har väl för i helvete varit tänd på nån nån gång?

- Vad är det för jävla fråga? - Är du gift, skild eller änka?

Sånt måste vi veta om varann.

- Du är inte bara min sköterska. - Jag är inte din sköterska.

Jag är fysioterapeut.

Och ja, jag är skild, vad nu det har för betydelse.

- Bra. - Varför är det bra?

Det är precis den sortens smärta som vi är ute efter.

Jag har en bra relation med min exman, så det finns ingen smärta.

- Inte? - Nej, tänka sig.

Han bor granne med mig ihop med sin nya...

Vi är klara för idag.

Varför i hela helvete bor han granne med dig?

Som jag sa, blev han tillsammans med Monica, som bor tvärs över gatan.

Det sa du inte. Hur länge höll de på innan du kom på dem?

Mitt ex är en bra människa och en fantastisk pappa till vår son.

Vi tar det som vuxna människor. Vi behöver inga expertråd från dig!

- Säger du det så. - Vi ses imorgon.

Eva!

Jag hörde att Felix berättat att vi ska gifta oss.

Då tänkte jag... Monica kommer ju att heta Söderberg.

Ja.

Det kanske vore smidigare om du tar tillbaka Lilja.

- Det har inte jag hetat på 40 år. - Nej, men det här med posten...

Det blir tokigt allting.

- Var det nåt mer? - Ja, det var en sak till faktiskt.

Bodelningen. Det är dags. Vi måste bestämma vad vi ska göra med huset.

Du vet, bröllop, smekmånad... Det är inte gratis.

- Smekmånad. Gulligt. - Ja.

- Tågluff kanske? - Vi har inte bestämt än.

Kanonidé! Du behöver inte tänka ut nåt nytt. Jag har pärmen med planen.

- Jag fixar så att du får den. - Eva.

Ja, då ska hon skjutas på en skottkärra fram

Ett enfaldigt leve för Siv! Hipp hipp hurra!

Sjuttiotvå! Hur blev det så!

- Jag älskar er. - Vi älskar dig, Siv.

Vad var det för ett litet ansikte som tittade in?

- Kom och sätt dig. - Jag ska inte störa.

Du stör inte. Sitt ner! Gör som jag säger.

- Ha den äran. - Nu är hela familjen samlad.

Så får man säga när man inte har barn och man.

Då tager man vad man får, man är tacksam för det.

Nu sjunger vi. Jag bestämmer sång.

Svensk artist. På hans debutalbum var alla låtar skrivna på svenska-

-men en hade en engelsk titel.

'Come give me love' med Ted Gärdestad.

Man får kanske inte bara säga rakt ut?

- Fantastiskt. - Det var bra.

Min älsklingslåt. Första skivan jag köpte för egna pengar.

Jag vet en vän som bor i huset intill

och hon har lovat mig allt vad jag vill

Jag vet en vän som är lika blåögd som jag

vi borde få det bra

När mina fingrar inte känner mer

När mina ögon inte längre ser

När livet vänder ska jag ännu be

Så där, ja.

Känner du vibrationerna?

- Vad sa du? - Du får rätta mig om jag har fel.

Du verkar ha större behov av rehabilitering än jag.

Sisten ut är en cykelpump.

- Vart ska du? - Skynda dig! Jag springer ifrån dig.

Om vi har en jävla tur är det bara du och jag på hela teatern.

'Ända in i döden är jag din.'

'Mitt hjärta slår i ditt som när jag levde, min älskade.'

Tänk dig att det sitter 770 personer i salongen.

Andlöst tysta. Lyssnar på vartenda ord du säger.

Följer varenda rörelse.

Du är ett med publiken. Ni är som en enda organism-

-som andas tillsammans-

-gråter tillsammans-

-skrattar tillsammans.

Och allt sker här och nu.

Vänta här ett tag.

- Vart ska du? - Vänta bara.

Harald?

Harald?

Harald!

- Vad är det här? - Säg nåt.

Va?

Jag vill att du säger nåt.

- Vadå? - Vad som helst.

Säg det första du tänker på. Men du måste mena det. Var ärlig.

Jag har inget att säga.

Jodå. Kom igen nu.

Berätta om ditt liv.

Mitt liv?

Mitt liv är... kaos.

Högre.

- Mitt liv är kaos. - Ännu högre!

Tredje raden ska också höra.

Mitt liv är ett enda jävla kaos!

Bra!

- Det där gillade du, va? - Ja.

Jag vill höra mer.

- Jag har inget mer att tillägga. - Jo, kom igen nu.

Ja, jag har lite ont i axeln.

Hela livet har jag längtat efter att resa.

Jag har alltid velat se nya platser, känna nya smaker. Allt det där.

Men det har alltid kommit nåt emellan.

Huset ska renoveras. Felix ska skolas in.

Vi skulle få tid för mina intressen sen, när vi pensionerade oss.

Då skulle det bli min tur, och vi skulle resa.

- Nu gör han det med henne istället. - Du måste ta dig därifrån.

Du kan inte bo där.

- Var ska jag bo? - Var som helst.

En koja i skogen eller ett slott i Normandie, bara inte där.

Jag tycker de borde flytta.

Han borde inte ha lämnat dig. Han får skylla sig själv.

- Är det där en sextant? - Ja. Vet du det?

Den var min farfars.

Min pappa var sjökapten. Han hade älskat den där.

Jag brukar säga att den hjälper mig att hålla kursen.

Bildligt talat.

- Fin. - Ja.

Gillar du att bada?

Kom igen nu, badkruka.

Det är lite kyligt...

Helvete, vad kallt!

Vems jävla idé var det här?

Nå, hur har din dag varit?

Vi har gjort stora framsteg med din rehabilitering.

Hej! Kolla, en kändis!

Tja, mannen. Är det bra? Vad är det du heter?

- Vad heter han? - Kom nu!

- Du är så jävla bra. Jag älskar dig. - Tack.

- Vem fan är det? - Det är Harald Skoog!

Jag älskar Harald!

- Jag måste nog gå hem. - Redan?

- Det är sent. - Hem till förorten.

Tunnelbanan går fortfarande.

Det är synd. Jag har en fantastisk Pinot Noir liggande där hemma-

-som bara väntar på att få avsluta den här kvällen med oss.

- Tack för en underbar kväll. - Tack själv.

- Godnatt, Harald. - Godnatt, Eva.

Felix?

Du måste trott att jag har avlidit, men det har varit så himla mycket...

- Hej. - Hej.

Jag har handlat lite bara, sånt som Felix gillar.

Vad bra. Tack.

Den ska in, okej.

- Ja... Men då går jag nu. - Okej.

Jag tar inte med mig smutstvätten idag för jag ska vidare.

- Jag kan komma förbi imorgon. - Jag hälsar Felix det.

- Har du flyttat saintpaulian? - Ja.

Den får inte nog med ljus där.

Här.

Där ska den vara.

- Hej, hej. - Hej, hej.

Jag köpte lite blommor.

- Har det hänt nåt? - Audition! Det är ett bakhåll.

De försöker pressa mig för att se om jag får en stroke.

- De kommer att älska dig. - Det är inte det, det handlar om!

De kan köra upp sin audition i arslet. Jag går inte dit.

Alla vi fattade att Erik var förälskad-

-långt innan han berättade det.

Du hade den där härliga full i fanken-minen, som sa:

'Jag har aldrig varit så här lycklig.'

Som om du hade vunnit världens största kexchoklad på Gröna Lund.

- Du är kexchokladen, Monica! - Ja!

- Hallå? - Eva, är det du?

Jag vet fan inte vart mina nycklar har tagit vägen.

Det är svårt att gå.

- Var är du? - Va?

- Var är du nånstans? - Vid Berns, där vid...

Vid parken, Berzelii...

- Stanna kvar där. Jag kommer. - Det är svårt att gå.

Harald!

Harald?

Ja, min sköterska.

Nej, förlåt. Jag vet att det inte heter det. Vad heter det?

'Idiot' heter det. Kan du resa på dig?

Vi får hjälpas åt. Nu tar vi i.

Kan du hjälpa till? Okej? Vi försöker att du ställer dig upp.

Käppen.

Jag visste inte vem jag skulle ringa.

- Hur mycket drack du? - Hur mycket drack du, Harald lille?

Två.

- Två vadå? - Flaskor, min kära.

- Knappast öl. - Nej. Rödvin. Châteauneuf-du-Pape.

I varje fall den första. Sen var det nåt ekologiskt skit.

Det är lagom för en hjärtattack.

Det är väl lika bra det. Vem fan skulle sakna mig?

Sanningen är att jag är slut, som skådespelare och som människa.

- Det är inte sant. - Jag kan ju inte lära mig texten.

Ska jag läsa från lappar?

Även om jag gjorde det, vem vill se en pretentiös, gammal fjant som mig-

-hasa sig fram på scenen som en skadeskjuten elefant?

Jag skulle inte vilja det.

Jag skulle gå till biljettkassan och kräva pengarna tillbaka.

Men du kan vara lugn. De har säkert redan hittat nån annan.

Du är en fantastisk skådespelare.

Det är många som inte vill nåt hellre än att få se dig stå på scen.

Och hur fan vet du det?

Du berör människor. På riktigt.

Dig med?

Mig med.

Vi ger inte upp nu.

Vi fortsätter med replikerna, så du klarar den jädra provspelningen.

Du har många år framför dig, många fantastiska år.

Lovar du det?

- Om du gör som jag säger. - Du är en ängel, Eva. Vet du det?

Jag är vårdanställd. Det här är mitt jobb.

Nej. Du är en ängel.

En ängel.

'Ditt namn bor i min själ som i en bjällra.

Var gång din närhet kommer mig att skälva-

-hör jag 'Roxanne' som... som...'

- Helvete! - 'Klingar.'

Det kommer.

'hör jag 'Roxanne' som kvingar...'

'Klingar.'

'Var gång i din närhet kommer mig att skälva-

-hör jag 'Roxanne' som...

som klingar i min själ.'

Bra! En gång till.

Nu räcker det för idag.

- Står det så i manus? Var? - Din lilla jävel.

'Jag älskar dig. Jag älskar dig, Roxanne.

Ditt namn bor i min själ som i en bjällra.

Var gång din närhet kommer mig att skälva-

-hör jag 'Roxanne' som klingar i min själ.

Jag älskar allt hos dig.'

Han kan ju ha blivit skadad i strid.

Vi kan göra den skitigare, eller ta ett grövre tyg.

Det här är fullständigt strålande. Vad skulle jag göra utan dig?

En garde!

Kråkan kraxar, kråkan kraxar.

- Lycka till. - Nej, 'spark' säger man.

Spark.

- Sparka mig där bak. - Förlåt?

Tre gånger. Knät går bra.

Hej, Harald. Kul att se dig.

- Mitellan. - Nämen, fan.

Nu jävlar.

Hallå! Har du en repertoar till mig?

- Varsågod. - Tackar. Ha det.

Hej! - Ulla, jag går på lunch.

Kommer du?

Harald! Hallå!

Hur gick det?

Cyrano de Bergerac, om jag nu vill ha den.

Fan, vad roligt.

Han tyckte att mitellan var, och nu citerar jag: 'genial'.

- Jag kom av mig i texten en gång... - Hallå.

Det var i ett känsligt läge, men jag lyckades...

Lyssnar du ens på vad jag säger, eller är du mer intresserad av honom?

Det var bara lustigt att han hälsade på mig. Han känner ju inte mig.

- Är han en bättre skådespelare? - Nej, absolut inte.

Det här är jag bättre på. Håll käppen.

På fredag äter du och jag middag hemma hos mig. Kom som du är.

Det är knivigt att säga hur olämpligt eller lämpligt det är.

Verkligen.

Är det åka i fängelse-olämpligt eller bryter det mot ängsliga regler?

Det är kanske nåt mitt emellan.

Kanske lite mer det sista.

Mitt uppdrag är nästan slut, och jag är pensionär...

- Så farligt är det väl ändå inte? - Nej! Inte farligt alls!

Nu bestämmer vi att du åker dit, ni äter mat och dricker gott vin.

Och sen knullar ni.

Ring till mig efteråt och berätta hur han var.

Jag är nyfiken på om han är kul i sängen den där Harald Skoog.

Man vet aldrig, han kan vara kul. I bästa fall. Skål!

- Nämen, hej. - God morgon.

Nej, nej, nej... Jag...

Det var ju idag, det ja, som vi skulle...

- Vi får skjuta på avtackningen. - Harald!

Det är...

Det är Madde. Hon kom tillbaka.

Det var kaos på inspelningen, vilket jag kan förstå.

Hon var väldigt uppriven, så jag var tvungen att lugna henne lite.

Jag fryser.

- Men det där kan vi ta en annan dag. - Ja.

Okej. Vad fin du är.

- Hallå! Hur gick det? Va? - Fråga inte.

- Vad säger du? - Grattis i efterskott.

Nämen, nej.

Vi tar hand om det. Om dig. Så här får det ta mej fan inte vara!

Det är andra tider nu. Sånt tar vi inte bara.

- Får jag ett glas rött? - Oroa dig inte, älskling.

Är du okej? Är du lite trött?

Kom, vi går ut och tar lite luft.

Varför har de bröllopsfesten mitt framför mina ögon?

Varför gör man så?

Jag vill fruktansvärt gärna ge de där två en stor, fet smäll.

Varför gör du inte det? Ge dem en stor, fet smäll.

Jag gav mina bästa år-

-till en jävla idiot, som inte ville ha barn.

Det ville jag, men inte han. Jag tänkte: 'Han ändrar sig'.

Men det gjorde han inte.

Två dagar innan jag fyllde 50, lämnade han mig för en yngre dam.

Ett år senare fick de tvillingar.

Fy fan!

Hur fan kunde jag sitta och vänta på en karl i så många år-

-som uppenbart föredrog en annan framför mig?

I nästan 20 år satt jag där som en dum gås.

Vad hände sen, tror du?

Jag fick cancer. Jag trodde att jag var av med skiten, men nej.

Va? Nej, vad säger du...

Se inte på mig med cockerspaniel-ögon.

Du jobbar ju inom vården. Du är väl van vid sånt här?

Alltså...

Åh, herregud!

Åh, gud.

- Kom med mig. - Vad ska vi göra?

Nu ska vi göra nåt kul.

Jävlar.

Så!

Är det här en bra idé? Vi väcker dem ju.

Det är för fan fredag. De sitter och käkar tacos.

- Klockan halv ett? - Ja. Ring på, annars gör jag det!

- Bra. Vad har de för hund? - En jack russell.

En russell? Den klarar vi, inga problem. På det nu!

Hej!

Jag rensade lite, för jag behöver bli av med några saker.

- Ja. - Jaha. Lämna det här bara. Tack.

Nej, nu lyssnar du på mig!

Titta på mig.

- Titta på mig! - Jag tittar ju på dig!

- Du förklarade aldrig varför. - Det här är inte rätt tillfälle.

Vem är det?

Du är orolig att nån hör och börjar tro att nåt konstigt pågår här-

-för det har ingen undrat innan!

På honom! Bit honom i benet!

Jag gör det lika mycket för Sivs skull.

40 år av mitt jävla liv.

- Så är det inte. - Det har du rätt i.

I ärlighetens namn så måste vi för helvete dra av de två åren-

-som du var gift med mig och knullade med grannkärringen!

Sch!

Lycka till med nya frugan. Och ja...

- Hej! - Ja, för fan!

Vilken granne ska du göra lycklig nästa gång? Vem blir det?

Hole-in-one!

- Här har du! - Ja, fan! Och bam!

Du gjorde det! Du gav honom en sån jävla smäll. Fan, vad bra.

- Jag gjorde det. - Ja. Du är en kraftkvinna!

Mycket bra! Så gör en...

Monica?

- Var ska vi ha fåtöljen? - Den där åker du på tippen med.

- Tippen? - Den passar inte.

Ja... Så där, ja.

Idag blir det stjärna i boken.

Så det är sista gången idag. Hur fan ska det gå?

Harald?

Eva, jag vet att det är löjligt. Eller...

Det är patetiskt, det här med Madde. Fram och tillbaka så här.

Jag är för gammal för sånt.

Snälla, Eva. Du kan väl säga nåt?

Jag önskar dig allt gott...

och spark till premiären.

- Harald! - Ja, ja. Jag är inte döv.

- Inte än. - Harald, har du...

Är du på väg?

Harald har berättat så fina saker om dig.

Du har betytt mycket för honom. Hur ska vi klara oss utan dig?

Ni kommer att klara er jättebra. Jag stannade längre än tänkt.

Tack.

Förlåt att jag blir känslosam.

Jag är tacksam över att det finns såna som dig.

- Tack. - Hej.

Fan.

Jävla förbannade.

Gud!

- Hjälp! - Eva!

Släpp inte taget!

Jag kommer med stegen nu. Lyft lite på knäna. Bara litegrann.

Nu kan du sätta ner ena foten. Jag håller här.

Och nästa. Ett steg till.

- Fortsätt ner, Eva. Jag har dig. - Släpp!

- Lägg av! - Eva!

Hur gick det? Eva?

Det började på vågrätt 6. CajsaStina Åkerström som sjöng-

-men text och nyckelharpa var Åsa Jinder.

Så 'Åsa' på vågrätt 6. Lodrätt 7: Musik av Mats...

Vill du ha lite kaffe? Te?

- Jag kan gå. - Nej! Jag går.

Jag kanske inte har hanterat det här så bra.

Vår skilsmässa, menar jag. Det ber jag om ursäkt för.

Kan vi sköta den här situationen som två vuxna människor?

Vad menar du?

Jag menar... allting. Alla utspel och...

Så mitt beteende är problemet? Du är inte riktigt klok.

- Du är fan inte riktigt klok! Va? - Eva Söderberg?

Eva Lilja, tack. Där är Söderberg. - Stoppa upp det namnet i arslet!

Vart ska du?

De hade cappuccino.

Vad hände?

- Hur är det med den? - Det är bra. Eller bättre.

Det hade kunnat gå riktigt illa. Jag är återställd om några veckor.

Är allt okej mellan dig och pappa?

Ja. Självklart. Självklart är det det.

Mamma, jag tänkte på... Nu när du har skadat handen.

Du behöver inte hjälpa mig att handla och tvätta.

Det här läker på några veckor. Jag har en hand till.

- Du behöver inte. - Jag vill.

Men jag vill inte.

Jag försöker ha ett privatliv, förstår du?

Ja.

- Jag visste inte att jag störde. - Mamma!

- Det är för din skull också. - Det är inte några problem.

- Gör nåt som du själv blir glad av. - Jag blir glad av att hjälpa dig.

- Vadå? - Jag vet inte. Nåt eget.

Som vadå?

Mamma...

Det kan inte bara vara jag, som ger dig mening i livet.

Självklart inte.

- Hallå. - Hej.

- Hej. - Hej.

Var är Siv?

Hon blev inlagd igår.

- Vill du ha nåt att dricka? - Nej tack, det är bra.

Hon får smärtstillande och lugnande.

- Så hon har inte ont? - Nej.

Siv? Du har besök.

Jag är där ute, om du behöver nåt.

Så fick du en stroke, och det såg ut som du inte skulle spela igen.

Så farligt var det inte.

Efter ett par veckor var jag tillbaka i matchen igen.

- Det var väl en extrem utmaning? - Ja, självklart.

- Cyrano är en djävulsk utmaning. - Det är premiär på lördag.

- Är du nervös? - Nej, inte värre än vanligt.

Lite daller, men det ska det vara, så man skärper till blicken.

- Härligt. Det låter bra. - Vi får hoppas det.

Jag ber dig bara om att ge en dubbel mening åt din svarta slöja.

En liten flik av sorg åt mig.

Jag svär.

Nu måste jag iväg. De väntar på mig.

Den smala springan där, där ska jag gå.

Ta ifrån mig allt, min lager, min ros.

Ta ifrån mig allt, som jorden kunde ge mig.

En fläckfri gåva har jag med mig när himlens port slås upp för mig.

Nånting som sopar stolt den blå verandan-

-så att både sol och stjärnor håller andan.

Och det är...

- Det är... - Säg det.

Fjädern i min hatt.

- Grattis, Harald. - Tack.

Jag trodde inte du skulle komma.

- Du var så bra. - Det var roligt att höra.

- Hur skötte jag mig? - Du var fantastisk.

- Jag kunde alla repliker utantill. - Jag förstår det.

Vi ska ha lite champagne. - Fröken!

- Harald, fantastiskt. - Tack.

Varsågod.

- Älskling, du är en stjärna. - Tack, hjärtat.

- Hej! - Hej.

- Helt otroligt. Vilken nerv. - Härligt.

- Geni! Va? Alltså, Harald! - Tack, unge man.

Det är jag som ska tacka. Jag grät hela sista akten.

- Jag bölade. - Det var som om nån satt på kranen.

Harald, Harald, Harald!

Ska lilla jag hålla tal?

Skyll er själva. Det här kommer att bli långt.

Nej, vad är det här? Det är inget tal.

Det är ett färdtjänstkvitto.

Färdtjänst, rehabilitering, repetitioner.

Färdtjänst, rehabilitering, repetitioner.

Det har varit en kamp, ska jag säga.

Alla repetitionsperioder är tuffa, men inget kan mäta sig med den här.

Jag har helt ärligt flera gånger tänkt: 'Jag ger upp'.

När det var som mörkast, sa jag till mig själv: 'Nu skiter jag i det här'.

Men då har ni funnits där.

Ni har ställt upp och visat att ni tror på mig, vad som än händer.

Men det finns en människa, som har betytt extra mycket för mig.

Din lojalitet, Eva...

din hängivenhet och din varma omtanke.

Och dina slavdrivarfasoner.

Det är orsaken till att jag står här.

Kära Eva, från djupet av mitt hjärta... Tack.

- Skål, för fan. - Skål!

'Jag älskar dig! Jag älskar dig, Roxanne!

Ditt namn bor i min själ som i en bjällra.

Var gång din närhet kommer mig att skälva-

-hör jag 'Roxanne', Roxanne som klingar i min själ.

Jag älskar allt hos dig.'

- Du väcker ju grannarna. - Ja? Men de får ju det gratis.

Som tack för all hjälp.

- Jag gjorde bara mitt jobb. - Det är inte så bara.

- Den här också. - Tack.

- Godnatt, Eva. - Godnatt.

Vänta!

Kom.

Skål.

Har du bott här länge?

Du?

- Är det här resan du pratade om? - Jag ska slänga den där.

Jag har alltid drömt om att åka runt i Europa på det här sättet.

Upptäcka nya platser. Se var man hamnar.

- Okej. - Vad säger du?

- Om vad? - Men bara du och jag.

Erik får inte följa med. Varsitt interrailkort.

Och en karta. Vi blundar och pekar, så ser vi var vi hamnar.

Musslor i Paris, hyra bil i Provence...

- Är du allvarlig? - Vi gör det bara.

- Och dina föreställningar? - Så fort de är klara, så åker vi.

Du kanske inte vill åka med mig?

Nämen, vad har vi här för en liten fining?

En riktig liten sockerbit. Ja, du viftar på svansen.

Vad heter du?

Vad heter den?

- Jippie. - Jippie, du är så fin.

Jag har själv haft en jack russell. Det är den absolut bästa rasen.

- Ja. - Hej då, Jippie-Jippie.

Ha en bra dag.

Nu, du. Nu ska vi se. Nu kommer domen.

'Enastående Cyrano trollbinder.'

'När man orolig trodde att Skoog var ute ur leken på grund av sjukdom-

-så smashar han och gör sitt livs rollprestation.'

- Grattis. - Jag vet inte vad jag ska säga.

Som vi har kämpat, Eva.

Jag måste ta det här. - Hallå där!

Tack själv. Det var en fantastisk kväll.

Jag brukar aldrig läsa, men jag har tittat lite i DN.

Nej, vad roligt!

Vad fan säger du? Det där får du ta en gång till.

Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Wow!

Det är klart som fan att jag är redo.

Ja. Underbart. Tack. Ta hand om dig, min vän.

- Vad var det? - Teaterchefen.

Han sa att det verkar, och nu citerar jag:

'Det verkar vara ett outsinligt behov av att se Harald Skoog just nu.'

Därför lägger han om hela sin repertoar för att sätta upp Lear-

-med mig som Lear.

- Lear? - Kung Lear. Shakespeare.

Det har jag drömt om sen scenskolan.

- När då? - Det vet jag inte. Ganska snart.

Lear!

Lear!

Vad är det?

- Är du inte glad? - Jo, så klart.

Jag ser att det är nåt.

- Den här resan blir inte av då. - Jaså, den.

Den kan vi göra sen, va?

Eiffeltornet står kvar. Provence ligger där det ligger.

En sån här karaktär som Lear dyker bara upp en enda gång i livet.

Eva, du måste lova att hjälpa mig.

Du är inte bara min ängel, du är min musa.

Helvete, vilket år det här blir!

Vänta. Ta där. Så.

Hej då, min kära.

- Men jobbade du där då? - Nej, på Stockholmstidningen.

Jag var där till slutet av 84, då den gick i putten. Sen har jag frilansat.

Hörni, kära vänner, jag har en videohälsning från Siv-

-som hon spelade in några dagar innan hon dog.

Vi kan se den tillsammans.

Mina älskade vänner, det här gick lite fortare än jag hade hoppats.

Men... 'C'est la vie'.

Robban, min finaste quizkombatant.

- 'C'est la vie'. Vilken artist? - Paul Paljett.

- Eller... - Hansson, Carson och Malmqvist.

Slamkrypare.

Och söta, lilla Oskar...

Lova mig att skriva färdigt din avhandling. För min skull.

Tyson, du har ett hjärta av renaste guld.

Jelena, din busunge-

-se till att det finns serbisk mat på menyn.

Jag lovar.

Marko, se till att hon skärper sig.

Och Eva.

Har du börjat leva nu? Om inte, så sätt för fan fart.

Annars kommer jag och ger dig en stor jävla smäll!

Så får det bli.

Ikväll ska ni äta och dricka allt vad ni orkar.

Jag tar notan.

Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det här för er tidigare.

- Hej, Harald. - Som jag har försökt få tag på dig.

- Jag saknar dig. - Jag hade telefonen på ljudlöst.

Jag pratade med teatern idag.

Efter de där recensionerna, måste de förlänga spelperioden.

- Biljetterna säljer som smör. - Fasen, vad roligt.

Om några veckor börjar vi repetera 'Kung Lear'. Jag är så jävla glad.

Du måste komma hit och fira med mig.

Jag hade jättegärna gjort det, men... jag är ganska trött.

- Synd. Jag är en jävel på musslor. - En annan gång.

'Och här står jag, din slav.

En fattig, föraktad, svag, svag gammal man.'

- Hej då, Harald. - Hej då. Puss.

Eva Söderberg. Eller... Eva Lilja, menar jag.

Hej! Jag ringer om reseböckerna. Finns de kvar?

- Jaha. Kan du vänta lite? - Okej.

- Ja, jag har allihop här. - Vad bra.

'Vingårdar i Portugal.'

'Tre veckor på Rivieran.'

-'Mitt Schwarzwald.' -Mitt Schwarzwald.

'Toscana som du aldrig sett det.'

-'Matens Madrid.' -Okej.

Hallå? Är du kvar?

Hallå?

Böckerna är faktiskt inte till salu längre. Förlåt.

Jaha. Hej.

Kära Harald. De senaste månaderna har betytt mycket för mig.

Jag är oerhört tacksam.

Jag har lärt mig mycket om mig själv. Vad jag själv behöver.

Att repetera 'Kung Lear' med dig hade säkert varit lärorikt.

'Nu är hon till evig tid för mig förlorad.'

Jag läste pjäsen. Fantastisk.

Han blir sviken, tappar förståndet. Det kan jag relatera till.

- Hallå, Eva. - Jag vill inte bli galen som Lear.

Så nu ger jag mig ut på min egen resa.

Jag behöver ingen annan. Jag kan göra den själv.

Ta hand om dig, och lova att vara den mest glimrande kung Lear-

-som nån nånsin har fått uppleva.

Med kärlek din 'sköterska' Eva.

Eva!

Åh, fy fan.

Alltså, jag...

Jag skulle... Eller... Jag tänkte bara att jag...

- Har du glömt din replik? - Ska ni med?

Nej! Och nu kan ni fanimej vänta på mig för en gångs skull!

Kommer du tillbaka?

- Jag måste gå på nu. - Här.

Den är oslagbar om man vill hamna rätt.

- Den hjälper dig att hitta hem också. - Jag har gps på mobilen.

Det är som att jämföra schlager med blues. Den där är på riktigt.

- Tack för allt, Harald. - Tack själv.

- Ta plats. Tid för avgång. - Ja, ja.

Översättning: Anna Ek Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Nises