Original subtitles

Tsarryssland 1897

Andrej Andrejovitj Zjivago var kanske inte perfekt.

Somliga tyckte kanske att han valt fel väg i livet.

Men Gud är barmhärtig och välkomnar också syndare.

Och vem här kan säga sig vara fri utan synd?

Att ni har mage att visa er här!

Käre Grom yko... Jag har kommit för att sörja en vän.

Vän!! Min kusin var en god människa innan han träffade er.

En god människa?

Skulle en god människa överge sitt enda barn?

Min pappa var en god människa.

Om min närvaro kränker er ska jag naturligtvis ge mig av.

Jag ville bara göra vad jag kunde för familjen.

Jag tycker inte om honom.

Du behöver aldrig se honom igen.

Du ska bo med oss nu, i Moskva.

Där är han!

Fick honom!

Söta lilla råtta. Var en snäll liten råtta nu.

Fick honom igen! Så ja, stanna här.

Oj. Han bet mig i tummen.

Vad ska jag ta mig till? Jag måste nog ta bort den.

Tonya? - Sätt tillbaka den, pappa.

Vad tycker du, Juri? Nåväl.

Vilket nonsens, va?

Du får ha tålamod med oss, Juri.

Tonya, ta med Juri och visa dina leksaker.

Godmorgon! - Godmorgon!

Ledsen, tidig föreläsning. - Får jag ingen kyss?

Jag minns en tid då vi åt frukost tillsammans, som en familj.

Vi kan inte göra m ycket mer än observera sjukdomens förlopp.

Prognosen för de här barnen är ganska dyster tyvärr.

Hjälp mig! Min son är döende. Han kan inte andas!

Ett tillfälle att se vad ni lärt er. Lägg ned honom här.

Har han rätt? Är pojken döende? Diagnos?

Akut difteri, blockerade luftvägar. - Vad rekommenderar ni?

Att öppna luftstrupen, sir. - Utmärkt. Nå, sätt i gång.

Sir, jag har aldrig utfört... - Ni har sett det, eller hur? Fortsätt!

Jag ska göra mitt bästa.

Ska vi inte bedöva? - Det finns inte tid.

Det var inte illa.

Olyckligtvis har han ändå bara 50 % chans att överleva.

Det har inget med olycka att göra, utan ett resultat av bristande sanitet.

Zjivago.

Vad är det här? Poesi?

Er egen? - Ja, sir.

Ni vill inte bara bli läkare, ni vill även bli folkets röst.

Nej, sir. Jag vill ha min egen röst.

Läkare för andra och poet för min egen skull.

Nå, ni har börjat bra.

Försöker du imponera på alla, Zjivago?

Jag var skräckslagen, Mischa. - Nej, du har ett kall.

Jag hade bara en önskan som pojke. - Vad var det?

Att bli av med oskulden.

Så varför ville du bli läkare då?

Det är ett bra sätt att få se kvinnor utan kläder.

Hej Tomya, hur mår du? - Hej. Vad är det som är så roligt?

Inget särskilt. Drömmar, framtiden, meningen med livet...

Mina favoritsamtalsämnen. Kom då.

Efter revolutionen kommer det inte att finnas såna som jag...

Alla har blivit goda människor. Som Tonya.

Jag ska se till att det blir obligatoriskt.

Det kommer inte att hända. Var och en av oss är unik.

Se här... alla miljoner celler som växer och förändras.

Blodet som rusar fram i ärtärerna.

Vad gör oss till vad vi är? Hur fungerar kärleken?

Vad får oss att välja den ene... och inte den andre?

Tja... - Nonsens tycker du?

Nej, nej...

Det du pratar om är... Ursäkta mig, Tonya...

...instinkten att fortplanta sig. Sex. Det är allt.

Nej, det är så mycket mer. Kärleken är ett m ysterium.

Tanken att någon nånstans i världen redan har nyckeln till hela din existens.

Det är inget m ysterium. Kärlek är lusta plus tillgivenhet.

En enkel formel. Till exempel...

Jag tittar på Tonya...

Du pratar om mig som om jag låg på bordet i laboratoriet.

Förlåt mig, Tonya. - Jag har också en röst.

Låt oss höra den.

Jag håller med Juri.

Kärlek är ett mysterium. Sex utan kärlek är bara en primitiv instinkt.

Olya. Ge mig en cigarett, och berätta inte för mamma.

Är han kvar? - Jag står inte ut!

Han har andra kvinnor också. Det är så förnedrande för henne.

Han är som sin hund, som alla män. De kan inte hjälpa det.

Han är inte så pjåkig. Jag skulle inte tacka nej om han frågade.

Har du gjort det, på riktigt?

Hur känns det?

Nu kommer dom.

Lara! Du borde ägna dig åt studierna.

Vad ska man ta sig till med dem?

God afton, Larissa. - God afton, herr Komarovsk"ij.

Ursäkta mig.

Ses vi igen snart? - Jag vet inte...

Jag har mycket att göra just nu, men kanske om ett para dagar.

Mina damer. Jag lämnar er med kärlek.

Så många vackra kvinnor, så lite tid.

Vad är det? - Inget, bry dig inte om mig.

Det handlar om honom, eller hur?

Han har tröttnat på mig.

Han är trött på alltihop. - Har han sagt det?

Nej, men jag ser det. Det är sättet han tittar på mig.

Jag fruktar att han kommer att lämna oss.

Han kommer inte att lämna oss, mamma.

Det här är hans privata lekstuga. Han är inte alls trött på det.

Tror du verkligen det, Lara?

Jag är säker på det.

Jag borde inte prata om det här med dig, och du borde inte tänka på det.

Vad är det för nånting? - Inget.

Får jag se. Jag visste att du skrev på en dikt.

Det är ju en kärleksdikt...

Vad tycker du?

Att den är vacker.

Handlar den... om någon särskild?

Vem vet var inspirationen kommer från?

Kamrater! Textilarbetarna i Presnia strejkar. Anslut er.

Ni har alla rätt till rättvisa löner och arbetsförhållanden.

Stor chans! - Ja, det är en chans.

Vi är enade. Vi ska nog få dem att lyccna på oss!

Han har rätt!

Hur kan ni göra så här mot mig? Har jag inte alltid tagit hand om er?

Lugna ner er, frun. Det är inget personligt och det är bara en dag.

Arbetare och arbetsgivare behöver inte vara fiender.

Anslut er till oss, fru Guishar. Vi vill alla ha en bättre värld.

Vart är vi på väg? - Till Alexandertorget. Kom!

Pasha!

Har du blivit revolutionär? - Nej... inte än.

Du är väl inte arg på mig, Lara?

Jag struntar i vad du gör. - Kom med oss.

Det kan jag ju inte. Jag måste till skolan.

Vill du göra mig sällskap?

Det går inte... jag måste gå.

Skyll dig själv.

Vi ses efter skolan då?

Vad ska jag ta mig till?

Jag kan inte förstå hur de där kvinnorna kunde göra så...

De behöver bara kyla ner sig lite... Låt dem hållas, Amalia.

Att du ses som liberal kan betyda m ycket när den dagen kommer.

Vilken dag?

Var inte så rastlös Amalia. Kom tillbaka till sängs.

Jag tänkte på en sak...

Det är dags att Lara får en riktig klänning. Låt mig köpe henne en.

Hon förtjänar det. Hon kommer att växa upp till en riktig skönhet.

Är något på tok? Det var bara ett oskyldigt förslag.

Han vill ta med oss till ett fint ställe på din 17-årsdag.

Han är så generös och han har tyckt om dig sedan du var liten.

Du kan gott ta emot den, Lara. Det är på tiden att du får en vuxen klänning.

Jag kunde inte säga nej.

Du är så vacker.

Snurra runt.

Hänförande.

Ibland säger han att vi är hans enda familj. Vi får inte göra honom upprörd.

Så, allt det här är för hans skull? - Nej.

Vilken flicka som helst hade blivit förtjust. Ni kommer säkert att ha det jättetrevligt.

Mamma - Älskling...

Du måste gå. Och var snäll mot honom, för min skull.

Du drar allas blickar till dig, vet du varför?

Du vet varför.

Jag vet ingenting om sådan här mat.

Då kanske jag kan beställa åt dig. - Ja... tack. Vadsomhelst blir bra.

Hälsa honom att han får en minut.

Människor. Problem.

Skål för er.

Herr Komarovskij. Jag är så tacksam. Jag ber om ursäkt för att jag stör, fröken.

Oroa er inte. Det kommer att lösa sig. Nej, nej. Det är inget att tacka för.

Alla är beroende av dig.

Dina ord betyder så m ycket för dem. - Ironiskt, inte sant?

Mina ord betyder så m ycket för dig, men för dig betyder jag ingenting.

Vad får dig att tro det?

Det är varmt härinne. Låt oss ta lite luft.

Larissa...

Har du någon aning om hur fantastisk du är?

Nåväl, jag gör det.

Det är väl det det här handlar om?

Hur gör man? Frågar efter ett rum?

Jag är säker på att du gjort det förrut. - Jag planerade inte det här.

Jo, det var det. Ljug inte om det.

Jag vill inte ha några lögner mellan oss.

Jag vill inte vara ett barn längre.

Då så.

Vänd dig om.

Mamma?

Juri! Det var nära ögat i kväll. Vi trodde att hon hade...

Gå till henne. Hon har frågat efter dig.,

Åh, Juri.

Kommer den nu, Juri? Är det dags?

Får jag ta pulsen på dig.

Det går över.

Det känns som om... hela mitt liv...

...dras ut ur mig. Som en tand, Juri.

Jag vill inte lämna er!

Du är inte döende, Anna.

Jag känner till tecknen, jag lovar.

Tala inte mer nu. Sov, så mår du bättre i morgon.

Sov.

I morgon kommer du att må bättre.

Lara, nu har du gått för långt!

Det är andra gången den här veckan du kommer efter midnatt.

Vad ska folk tro om oss?

En opera vara så länge den varar. Jag kan inte göra den kortare.

Inte den tonen! Som om du föraktade mig.

Jag föraktar dig inte.

Jag beklagar att det blev sent, men det kunde inte hjälpas.

Gå och lägg dig. Jag är trött.

Men det här kan inte fortgå, Lara. Du borde göra läxorna i stället för...

I stället för vad då?

Är det inte lite sent för det här? - Det är inte anständigt.

Det skulle du kanske tänkt på tidigare.

Jag vet att ingenting hände... eller hur?

Vi verkar inte kunna vara ärliga mot varandra.

Nej...

Du skulle föreställa min mamma...

Du skulle ha tagit hand om mig...

Jag går och lägger mig.

Lara... - Vad gör du här?

Vad ska jag göra då? Du hälsar inte på, du svarar inte på mina meddelanden.

Jag var orolig för dig.

Låt mig få skjutsa hem dig. - Nej!

God afton, mina damer. - Vill du presentera mig för dina vänner?

Jag har inte sovit på en vecka. Jag står inte ut utan dig.

Mitt liv är kaos. Kan inte tänka, inte arbeta. Jag borde aldrig ha träffat dig.

Så det säger du..?

Det är fel. Hela situationen är förskräcklig.

Du är mitt livs kärlek.

Era tankar: dagdrömmar i en förslöad hjärna, sprattlandes i en solkig soffa.

Jag ska reta er med en blodig skiva från mitt hjärta, tills ni ber om nåd.

Herregud, jag hoppas att ert material inte är så där.

God kväll, sir. Jag är smickrad att ni ville komma.

Får jag presentera Antonia Grom yko.

Er fästmö? - Hans bästa vän.

Majakovski och Blok tar första halvan. Det är min tur efter pausen.

Jag måste gå. Ett akutfall. Jag kanske behöver din hjälp.

Tack och lov att ni kom. Vem är det? - Min assistent.

Går han att lita på? - Vad är problemet?

Självmord. Eller självmordsförsök snarare.

Vad har hon tagit? - Jod.

När?

Ni måste försöka vakna. - Vad heter hon i förnamn?

Amalia. - Vi måste få ut så mycket vi kan.

Amalia, du måste vara modig. Svälj det här.

Hur är du inblandad i detta, Viktor?

Inte alls. Jag är en vän till familjen. Affärsrådgivare till fru Guishar.

Hon har en dotter...

Rena turen att jag var här.

Kommer hon att överleva?

Ja, hon överlever.

Jag tar över nu. Ni skötte er bra. Tvätta av er nu.

Jag ville bara tacka er för att ni hjälpte min mamma.

Hon kommer att återhämta sig bra.

Finns det något jag kan göra för er?

Nej... Ni är väldigt rar...

Men ni kom för sent.

Tonya?

Juri.

Du skulle inte ha väntat uppe.

Så vad hände? Varför dröjde du?

Det är för mycket för att berätta nu.

Nåväl. Då säljer vi all egendom och realiserar tillgångarna.

Andrej, försök förstå... det finns inga tillgångar kvar.

Titta här... och här. Du har skrivit under. Du har överlåtit allt, Andrej.

Hur kunde du låta mig göra det? En man måste kunna lita på sin advokat!

Du var oresonlig.

Skyll inte på mig för att ditt liv är förstört. Var och ansvarar för sin egen själ.

Och du sålde din för länge sen, eller hur?

Pappa? Pappa?

Så ja. Inget att oroa sig för. Det är bara affärer, det är allt.

Allt kommer att bli bra.

Varför försvann du, pappa?

Hör på mig...

Du ska inte bli som jag.

Duktig pojke... duktig pojke...

Du ska växa upp till den bästa av män.

Minns du den?

Sjung en sång med mig.

Titta ut genom fönstret... och sjung.

Om du försöker träffa mig igen, tar jag livet av mig. Jag menar det.

Jag är inte som min mor. Det jag säger gör jag. Och jag kommer att göra det.

Vad är det som händer?

Vi har utropat sovjetstaterna. Nu ska vi själv styra.

Pasha, du vet att jag hatar politik. - Det är inte politik.

Du är en del av det, vare sig du vill eller inte!

Vi befriar bageriet!

De stjäl ju! - Nej, de tar tillbaka produktionsmedlen.

Kamrater! Presnia-distriktet visar vägen!

Slut på orättvisorna! Lika delar till alla!

Bröd, land och frihet!

Jag kan hjälpa till.

Lämna honom! Gå hem!

Jag är läkare. Jag skadar ingen.

Lämna honom!

Nej... du kommer inte att skjuta mig.

Vi har inte blivit inte vildar än.

Det här är revolutionen! Det här är dagen!

Hela Moskva är i rörelse. Moder Ryssland står bakom oss!

Välkomna kamrater! Har ni kommit för att ansluta er till oss?

Så ja. Var inte på det viset.

Vi är alla bröder.

Vi är alla bröder. Kliv av era höga hästar och följ med oss.

Eld!

Mördare!

Lara! Var har du varit?

Vad gör du här?

Låt mig få tala med henne.

Vad sysslar du med? Du kunde ha dött!

Ge dig av, jag vill aldrig se dig igen!

För Guds skull, Lara. Jag vill bara skydda dig.

Jag kunde ha förvarnat dig om vad som skulle hända.

Du visste..? - Självklart visste jag.

Du är värre än dem!

Bespara mig din skolflicksmoral.

Det var helt enkelt nödvändigt.

Det kommer kanske en revolution. Men inte än.

Och när den kommer hamnar du i galgen, och tror du jag sörjer det?

Nej. Jag kommer att glädjas och ta bilder.

Ledsen att göra dig besviken, men det kommer inte att ske.

Revolutionärerna kommer också att vara beroende av min hjälp.

Jag bryr mig inte. - De behöver mig för att sköta ruljansen.

Det har inget med mig att göra. DU har inget med mig att göra. Det är över!

Trodde verkligen att du skulle slippa undan så lätt?

Med ett ynka brev? Ska vi visa det för din mor?

Du är vidrig! - Och du är...

...minst sagt exceptionell, för en flicka i din ålder.

Du tror att du är så oskyldig.

Jag kan din typ. Du älskar livets goda.

Dyra viner, vackra klänningar och allt som hör till.

Jag har nog skämt bort dig. Vi är av samma skrot och korn, Larissa.

Jag ropar på mamma... - Åh, låt oss göra det.

Låt oss erkänna alltihop.

Kanske lyckas hon den här gången. Låt oss prata med mamma.

Ah, där är de ju!

Så vackra ni är båda två. Vänd er om så får jag se.

Och vad ni passar bra ihop. Jag hade rätt, eller hur. Kom hit.

Jag hörde att ni inte vill gå utan mig. Vilket nonsens!

Självklart ska ni gå. Och Alexander också.

Ni måste synas tillsammans. Ett sådant vackert par...

Och du... Du ska berätta allt! Vad alla sa.

Om hur alla beundrade min Tonya och min Juri.

Så ja. - Ni ser! Allt motstånd är lönlöst.

Ni måste hålla ihop. Ni var menade för varandra.

Det är vad jag alltid hoppats.

Det är det rätta.

Ni måste gifta er.

Så där ja. Nu är ni trolovade. Ge er av nu.

Det här är paradiset.

Du i mina armar.

Mischa.

Tonya, jag...

Vad tyckte du om...

Jag är ledsen...

Att prata med dig borde vara den lättaste saken i världen...

Och nu...

Jag vet. Det var för det mamma sa.

Ja, jag antar det.

Vad tänkte du, när hon sa det?

Jag trodde att de såg oss som bror och syster.

Gör du?

Jag trodde att du tyckte om Mischa.

Trodde du verkligen att jag kände så för Mischa?

Jag vet inte... Du tycker ju honom, eller hur.

Ja, jag tycker om honom.

Men jag skulle aldrig kunna älska honom.

Jag älskar dig, Juri.

Jag har alltid älskat dig.

Har någon ringt polisen?

Nej, vänta!

Nej, inte polisen.

Vi vill inte ha någon skandal.

Det var en olyckshändelse.

Doktorn? Här är din patient.

Upp med dig.

Upp... med... dig!

Allt är under kontroll.

Tack, doktorn. - Kom, älskling.

Det verkar som att vi måste tacka er ännu en gång, sir.

Ni är en märkligt oumbärlig man, doktor..?

Zjivago. - Zjivago?

Jag kände er far mycket väl, jag var hans advokat.

Jag vet.

Jag vill inte att ni talar om min far.

Som ni önskar.

Jag ville bara tacka er.

Kulan var avsedd för er, eller hur?

Vad har ni gjort mot den där flickan?

Larissa...

Hon skulle aldrig skada mig.

Det var en... gest.

Hon är en väldigt passionerad ung dam.

Hon passar inte dig.

Juri?

Skynda dig. Vi måste hem!

Jag förstår inte...

Försökte du döda honom?

Jag vet inte längre...

På grund av din mamma?

Nej, Pasha...

Det är över nu.

Jag är en dålig kvinna, Pasha.

Du tror att du känner mig, men det gör du inte.

Du är inte en dålig kvinna, Lara.

Berätta... varför är du så upprörd? - Det kan jag inte.

Jag kan inte!

Det dags att jag växer upp, Lara.

Det är dags att jag slutar lura mig själv.

Du kommer aldrig att älska mig på riktigt.

Hur länge jag än väntar.

jag har beslutat mig för att lämna Moskva.

Jag är stämplad som revolutionär. Jag som inte skulle göra en fluga förnär.

- Vart ska du ta vägen? - Till Uralbergen.

De behöver lärare där.

Så jag ska bli lärare i en byskola.

Och förändra världen på så sätt, med små steg.

Lära ut kärlek och respekt-

- likväl som matematik och teckning.

- Ta mig med. - Va?

- Ta mig med!

Jag kan hjälpa dig. Jag kan också bli lärare, för de minsta barnen.

Pasha, vi kunde gifta oss.

Tara, snälla...

Säg inte sånt du inte menar.

Jag menar det. Jag älskar dig.

Pasha, du är den enda goda människa jag känner.

Juri Andrejevitj Zjivago. Läkare och poet.

Dubbelt välsignad. Jag har haft turen att se honom växa upp i min familj.

Vad bättre kunde jag önska mig, som inte har någon egen son.

AnTonya Alexandrovna. Min Tonya.

Min älskade dotter. Vacker, intelligent och kärleksfull.

Mitt enda bekymmer var vilken man som skulle vara god nog åt henne.

Och det var min kära Anna Ivanovna, må hon vila i frid...

...som såg att lösningen fanns mitt framför näsan på oss hela tiden.

Mina damer och herrar. Framför er ser ni receptet på lycka.

Jag vill utbringa en skål för Juri och Tonya.

Det lyckliga bröllopsparet.

Håll ljuset så högt du kan, högre än din make.

Då blir det du som bestämmer hemma.

- Om jag inte vill bestämma? - Du gör som jag säger, annars...

Idioter.

Mina damer och herrar. Jag vill utbringa en skål.

Mina damer och herrar...

En lycklig tillställning. Men sorglig för dem ni lämna bakom er.

Unga vänner, utan er kommer Moskva att kännas som en öken.

Ett Sahara!

Jag kanske blir så upprörd att jag söker upp er i Uralbergen.

Det är inte nödvändigt, herr Komarovsk"ij.

Med Guds hjälp klarar ni er utan oss. Så unika är vi inte, Pasha?

Jag är säker på att ni finner andra "unga vänner". Låt oss dansa!

Tror du att du kan fly från mig? Du kommer aldrig undan, förstår du?

Jag är så lycklig.

Lara?

Jag vill att vi ska vara helt ärliga mot varandra.

Vi ska inte ha några hemligheter.

Jag vill att vi ska veta allt om varandra. Allt!

- Är du säker på att du vill det? - Lara...

Jag är din make nu.

Låt gå.

Men inte än.

Du först.

Vad gör du?

Låt mig, Pasha.

Jag kände mig upphetsad.

Han tog mig... vi tog varandra.

Sen satt jag i skolan med de andra flickorna...

...alldeles klibbig efter att ha varit med honom.

Det var inte ditt fel.

- Han missbrukade sin makt, tvingade dig. - Nej...

Det var aldrig så.

Jag valde det.

Jag skulle inte låta honom förföra mig.

Jag bad honom lära mig allt.

Och det gjorde han.

Han visade mig hur män och kvinnor egentligen är.

Och steg för steg...

... fick han mig att hata honom.

Men inte så mycket som jag hatar mig själv.

Så nu vet du.

Tror du att du kan rädda mig, Pasha?

Jag vet inte.

Du kan! Du kommer att göra det.

Älskade Pasha.

Du måste.