Original subtitles

Svensk text: Tjo Berry

När jag kom med var Paul den enda som ville sova med mig.

Det finns en orsak till det.

Jag har aldrig haft fördomar!

När du kom, och du var den nya killen...

...och jag tänkte, om jag hängde med dig, så skulle dom ha blivit... du vet...

- ...så jag tänkte... - Sätt Paul med honom!

För då skulle det vara okej.

Men sedan ändrades det. Man kunde vara med vem som helst.

Det var bara så under dom första turnéerna.

Jag tyckte om det, för det var ingenting vi inte hade gjort mycket.

Som barn hade vi liftat...

...jag och George kunde hamna på ett pensionat i samma säng.

Jag hade inte varit mycket hemifrån då vi började.

Jag hade inte gjort något av det, för jag var det enda barnet.

- Nästan vid Butlin's... - Ja, men jag sov alltid ensam.

Så det var ganska bra...

Det var bra att bo på ett ställe med en vän, se hans vanor.

Du var vaken länge, eller hur? Du kunde inte sova.

- Du hade alltid lampan tänd... - Jag var mörkrädd!

Han hade lampan tänd och var tvungen att sova så här.

Men det var bra. Man lär känna varandra på det viset.

Du vet, mitt hår... Jag håller fortfande på att få det bakåt...

- Jag har lite mousse, du kan få! - ...men det går naturligt framåt.

Vi använde riktigt tjockt vaselin för att få det bakåt, så här...

...och jag minns en gång när vi hade varit i en simhall i Hamburg.

Vi gick tillbaka till Reeperbahn, och det torkade och blev så här.

På kvällen träffade vi våra vänner, Jurgen och Astrid...

...och jag minns att dom sa, låt det vara, det är utmärkt.

Det var ungefär så och alla vid den tiden började att ---

För att dom sa så, om dom sagt att det var fult hade vi slutat med det...

...men eftersom dom gillade det, kunde vi gilla det.

Vi gjorde det inte riktigt hela tiden, vi var fortfarande...

Jag minns att jag och John gick till... Han var drygt 21 år...

...och han fick 100 £ av sin farbror som var tandläkare i Edinburgh.

Väldigt förnämt.

Vi hade aldrig kännt någon som hade en släkting som var tandläkare.

Eller hundra pund!

Ända till idag har ingen gett mig hundra stora!

Och så, du kan ju föreställa dig, det var ett slags arv.

Men John fick sina 100 £, och frågade, vad ska vi göra?

Så vi beslutade att åka till Spanien och använda de 100 £.

Vi kom så långt som till Paris. Vi liftade...

...och bestämde att åka lite senare till Spanien, för vi tyckte om att vara i Paris.

Vi mötte Jurgen, vår vän, med Astrid, Jurgen och Klaus...

...och vi sa: "Ditt hår är fint. Kan du göra vårat så?"

Han sa, är ni säkra på det?

Jag sa ja, kör på bara, vi är på semester.

Vi kom tillbaka till Liverpool med denna lustiga frisyr, framåt, som man säger...

...alla var lite tveksamma över det, men det passade in i tiden...

...och vi behöll det framåt.

När du kammade ditt framåt, Ringo hade grått tovigt hår på sidan.

- Det är det fortfarande. - Han skulle komma med i bandet.

Det var det enda jag kunde göra för att få vara med.

Men när det kom framåt, kunde man inte se det gråa.

- Han hade skägg också. - "Raka bort skägget, behåll polisongerna."

Vi hade fått en "look" på dig.

Jag såg ut så här faktiskt, strax före jag gick med er.

Fast med en kostym.

Vi såg faktiskt ett London band i Hamburg...

...och ett av de banden hade stövlar med spetsig tå och cubansk klack...

...och vi tänkte: "Hmm... det var häftigt!"

"Var har du skaffat dom?"

Han sa, i London hos Anello & Davide's.

Vi åkte till Anello & Davide's och köpte sådana stövlar.

Sedan kom vi på, de tillverkar dom nog. Så vi gör våra egna.

Så dom blev "Beatles stövlarna", som vi gjorde där.

Men dom första... minns du, dom var elastiska i sidan...

Det var en ballet butik - Anello & Davide gjorde balletskor.

Små flickor gick dit.

Vi gjorde våra Beatles stövlar, och där var de här ungarna, du vet.

Nej, du fick balletskor. Nej, jag hade aldrig några sådana.

Det var Ringo som fick fötterna inbundna, visst var det?

- För att passa dom små balletskorna. - Jag tog med dom till Kina.

Och senare gick det upp för oss, man kunde få vad man önskade.

I början var alla likadana, men sedan så...

- Vi kunde få dom i vår egen storlek! - Jag hade en sammets-kostym

Sedan fick vi kängor, kalvskinn, knästövlar... alla sorter.

Och det var den här ---

Det var en av de första ---

Det var en bioreklam för Link furniture...

...kallat Thinking Of Linking. Vi var i filmen.

- Härlig inledning. - Härligt intro, ja.

Det finns ingen andra vers.

- 75 £, kostade min första bil. - Det var en bra bil.

- Var det av Johnny Hutch? - Vilken färg hade den?

Röd och vit, handmålad. Målad för hand!

- Du hade en grön Anglia. - Blå.

- Men det var mycket senare. - Jag körde dig när du skulle hämta den bilen.

- Gjorde du? - Jag körde dig till... - Warrington

När vi åkte hem körde vi för fort båda två.

Vi låg tätt inpå varandra, och du låg före en annan bil.

Jag var beredd att köra om, och jag låg precis i röven på honom...

...då sprang en hund ut framför honom, så han ställde sig på bromsen.

Jag smällde rakt in i honom, och mosade min bil.

Jag hade tur, för där fanns ett garage.

Och fick in den i garaget, för jag hade varken körkort eller försäkring.

- Stannade jag? - Du bara fortsatte.

- Du brydde dig inte! - Till denna dag, så visste jag inte om detta.

Kan vi inte köra Blue Moon Of Kentucky?

Bara en kort version.

Träffade du Elvis igen?

- Jag känner att jag mött honom flera gånger. - Har du känt honom?

- Det får vi reda på när vi reser oss! - Vad menar du med att du känt honom?

Jag har minnen av att jag mött honom flera gånger.

Kanske var det bara den kvällen, och att jag sprang på honom hela tiden!

Det där kallas flashback, tror jag.

- Träffade du honom igen? - Nej, jag träffade honom bara en gång.

Jag träffade honom i Madison Square Garden...

...ett par år före slutet. Det var lite sorgligt.

Rhinestone cowboy

Han hade dom där genomträngande körflickorna och trumpetspelare...

...men han hade en bra rytmsektion, James Burton och hela det gänget.

Och jag ville bara säga, ta på dig jeansen...

...hämta din gitarr och kör That's Alright Mama

Jag såg honom i Vegas på 70 talet... ...och åt helvete med allt det där.

Efter...

- Såg du han i Vegas? - Ja.

Jag träffade honom bara en gång, den där kvällen.

När jag träffade honom var jag en slags hippie med allt i jeans och långt hår.

Det var tidigt på 70 talet, Jag gick bakom scenen och träffade honom...

...du vet, det är stora omklädningsrum och kilometervis med toaletter osv...

Jag satt och pratade med killarna, och han syntes inte till...

...men till slut så kom han runt hörnet och han hade en stor vit dräkt med guld och bälte...

...och han liknade Ringo, hans skägg var... det var lackat.

Hans hår var svart, och han var solbränd...

...och han liknade... jag trodde jag mötte Vishnu eller Krishna eller någon sådan...

...det var liksom... hallå! Och jag kände mig som en snorkig, smutsig liten...

"Hallå, Elvis, hur är det med dig?" och han sa..."Hej."

Och jag ville bara säga, varför kör du inte bara, That's Alright Mama...

...och gör sig av med körflickorna.

Det var ledsamt, men han körde ett par bra låtar.

- Träffade du honom igen? - Inte efter den dagen.

Men han var bra, när han var bra.

- Det här har varit en bra dag. - Det har varit ett nöje för mig också.

Vad bra, nu behöver vi inte ses dom närmaste 40 åren!

Så skulle serien sluta. Vi kan sluta med den tonen.

- Jag tror det var Candlestick Park. - Nej, det var det inte, det var...

Detta är Candlestick Park.

Det har varit en bra dag, tack för att du ville träffa oss, George.

Det har verkligen varit trevligt... Jag gillar att hänga ihop med er.