All language subtitles for Torpederna.S01E01.SWEDiSH.SWESUB.720p.WEB-DL.x264.AAC-Devil

Jaha, Jakobson... Sex år totalt.

Hur länge har du varit
Jakobsons kontaktperson?

Vi träffades första gången
på Mariefred för tre år sen.

Via rehabiliteringsprogrammet
Vända blad?

Och vilka framsteg tycker du
att Jakobson har gjort i programmet?

Enligt min mening har han visat
stor motivation–

–och en ärlig vilja
att bryta sin kriminella livsstil.

I vanliga fall brukar man ju kräva
en striktare övervakning–

–av klienter som har en så grov
kriminell belastning som Jakobson.

–Det finns en del att ta i beaktande.
–Får jag säga en sak?

Alla ljuger på såna här möten.
De säger det ni vill höra.

Men det är bullshit.
Det har inte hänt nåt härinne.

Jag såg ner på Svennebanan–grejen.
Jag tyckte att de var lurade.

Men Camilla fick mig att inse
vem som är lurad egentligen.

Jag behöver ju inte bevisa nåt.
Eller?

Jag duger som jag är
och behöver inte spela mangas.

Det har gett mig ett inre lugn.
Jag kan inte tänka mig nåt bättre.

–Än Svennebanan?
–Ja, visst.

Ett lugnt liv, jobb, familj.
Och kanske träffa den rätta.

Det var ju ett bra betyg
till kriminalvårdens numera ganska...

–...blygsamma rehabiliteringsinsats.
–Ja, absolut. Den knäcker.

Knäcker? Jaha.

Men då gör vi så här, tycker jag.

Jag kommer att yrka på villkorlig
frigivning utan utslussningsåtgärder.

Jag hoppas att du träffar den rätta.
Trevlig helg.

Jiha!

Tack. Vi ses...inte.

Hej då.

–Vad gör vi här?
–Det får du se. Det vet man inte.

Inga överraskningar. Jag har
suttit på kåken i sex och är skakig.

–Förlåt. Vi ska kolla på vårt hus.
–Vad då "vårt hus"?

Ja, det här.

Det där med trädgården?
Är det det? Men hur...?

Vi har köpt det. Köpt och köpt...
Vi skriver på i morgon.

Vad?

–Jag har inga pengar.
–Men vi klarar det.

Till en början i alla fall.

–Är du allvarlig?
–Ja.

–Är du seriös?
–Det är en del att göra.

Men det här huset
till det priset, det...

Vad tycker du?

Gillar du det?

Du är helt jävla galen.
Helt jävla galen.

La cucaracha, la cucaracha.
Puss.

Lina, det här är en rätt
som jag lärde mig i Mexiko.

–Jag vet vad taco är.
–Sonny försöker vara rolig.

–Jag fattar inte.
–Det är inte konstigt.

Kan jag få lite stöd?
Jag försöker impa på din dotter.

Lina, klarar du stark sås?

Starkare än du gör i alla fall.

–Ska vi käka?
–Det finns ingen ost.

Jag är proppmätt. Visst var det gott?

Jag går till Johanna.

Sonny har nåt
som han vill berätta för dig.

Okej. Hej. Eller...förlåt.

Jag ville bara säga att...

Vi har ju träffats några gånger
och jag tycker att du är grym.

Jag hoppas att du tycker likadant.
Det känns jättekul att få bo här.

Och att vi ska lära känna varandra
ännu mer.

Men då tycker jag kanske
att det känns rätt att–

–jag berättat lite mer om
vem jag är och var jag har bott.

–I fängelset?
–Vem har sagt det?

–Har du sett dig själv i spegeln?
–Så säger man inte.

Du har träffat nån på jobbet och så
kommer det nån som ser ut så där.

Det finns olika anledningar till
varför man hamnar i fängelse.

Det handlar om var man kommer
ifrån. Berätta varför du hamnade där.

Alltså... Jag åkte fast.

Om du undrar över nåt
är det bara att fråga.

–Får jag ett eget rum?
–Det är klart.

Vad vill du ha?
Bastu, swimmingpool? Jag fixar allt.

Det är lugnt. Ge mig en femma.

Ska vi komma till skott?
Vill ni börja skriva under?

Strålande. Då vill jag
att du skriver under där och där.

Sen är det lite andra smågrejer,
men det här är viktigast.

–Jag skriver som en kråka.
–Nej.

–Jag trodde att båda skulle köpa.
–Nej, det är bara jag.

Vi har pratat om det här
och ville att det skulle bli ni.

–Varsågod.
–Jättesnällt.

Sen så har vi då...
Om ni skriver under här.

Ett ögonblick.
Kan ni vänta en sekund?

Det är Magnus.
Vi sitter med kontraktet just nu.

Okej...

Jag förmedlar det
och hör av mig så fort jag vet.

Jag hör av mig.

Ja. Nu är det så här att...
Det kanske låter lite konstigt.

Vi måste pausa eftersom
det har kommit in ett nytt bud.

Det är på 100 000 kronor mer.
Eftersom ni inte har skrivit under–

–får ni bestämma hur ni vill göra.

Får man göra så?
Jag har ju skrivit på.

Reglerna är såna. Men ni kan ju
komma med ett högre bud.

–Camilla har ju skrivit på.
–Vi tar dem.

–100 000 kronor.
–Så ni vill sälja till högstbjudande?

Vad snackar ni om? Det är klart.

Jag förstår att det är jobbigt,
men reglerna är som de är.

Hon sa att hon hoppades
att vi skulle flytta in.

–100 000 är mycket pengar för oss.
–Regler är regler.

Hon hoppades att det skulle bli vi!
Fan! Helvete! Fan!

Ge oss till i morgon.
Vi kan nog få fram de där pengarna.

–Du får bestämma.
–Självklart väntar vi till i morgon.

–Vad gulligt. Tack så mycket.
–Då får ni en dag.

Jättebra. Då kollar vi allting,
återkommer och pratar vidare.

Känns det bra för allihop?
Jättebra. Alla ska vara nöjda.

–Det är huvudsaken.
–Vi får se hur det går.

–Ärligt.
–Ärligt?

–Hur ärligt?
–Jätteärligt.

–Det är skitjobbigt.
–Jag fattar det.

Men det kan ta ett halvår
innan vi hittar nåt.

Det känns fett keff
att be dina föräldrar om pengar.

Jag fattar att det känns bajs,
men vad ska vi göra?

Jag vet vad jag vill göra.

Gud,
vad jag har längtat efter det här.

Fråga dem.

–Är du vaken, gumman?
–Behöver jag svara på den frågan?

Jag tänkte
att du kanske pratade i sömnen.

–Skit samma. Fråga dem.
–Jag frågar.

Oj, vilken utsikt.

–Vad fin poolen är nu, pappa.
–Den är nyrenoverad.

Jag har bytt sandfilter.
Det var helt slut.

–Vill ni hoppa i har vi grejer.
–Det är ju svinkallt.

–Vi badade ju hela höstarna.
–Ni stod alltid här nakna.

Filtret var fullständigt igensatt
av hundhår.

Jag använder den mest
för hund–rehab.

Det har aldrig varit nån hund i
den där. Det var skattetekniska skäl.

–Det har det visst varit.
–Åke är veterinär.

–Och du är också djurintresserad?
–Vad?

–Din tatuering.
–Just det. Det är en spindel som...

Lite intresserad var man ju som barn.

Sonny. Det är underbart att få
ett ansikte till namnet. Jättefint.

–Ni måste ju vara glada för huset?
–Ja, absolut. Vi är superglada.

Och det var därför vi ville prata
med er. Vi skulle skriva på i går.

Men när vi stod där med pennan
i handen kom det ett högre bud.

Och mitt lån är utmaxat,
så vi tänkte fråga er om ni kunde...

Förlåt att jag avbryter,
men jag anar vart det här är på väg.

Jag kan inte hjälpa att jag
börjar fundera lite på Lille Krafs.

–Men sluta, pappa.
–Vad är det?

Det var en kattunge som
Camilla tog med sig hem som liten.

Och hur länge varade det?
Tre veckor.

–Sen fick Agneta ta hand om skiten.
–Vad har det med det här att göra?

Jag försöker vara diskret,
men du kanske vill basunera ut det?

–Du kan inte ta ansvar!
–Lägg av, pappa.

Har du hittat nåt
att intressera dig för?

Jag går kurser på Arbetsförmedlingen
och har några trådar att dra i.

–Så du har alltså ingen inkomst?
–Inte just nu.

–Men det kanske kommer att rulla in.
–Korvar rullar, men inte pengar.

–Åke...
–Ja, verkligen. Lägg av.

Vi får väl leta vidare.
Jag såg ett radhus i Hässelby.

Vi kan ju i alla fall kolla på det.

Pappa snackar skit.
Jag tänker inte så.

–Att jag är Lille Krafs?
–Att jag inte har förväntningar.

Det var inte så jag menade, älskling.

Jag fattar att du inte kan bidra
med nåt just nu.

–Kan vi åka hem?
–Jag ska hjälpa mamma med datorn.

–Jag åker före och köper middag.
–Skitbra. Hur mycket behöver du?

200 eller 300 kronor kanske.

–Ursäkta. Jag söker Goran.
–Goran?

–Är inte det här hans ställe?
–Nej, ägaren heter Göran.

–Sonny, Sonny... Vad fan?
–Vad sjyst.

–Det är kul att se dig.
–Vi tar en kaffe.

Prins Daniels, alltså? Sjyst ställe.

Nej, Danial är min gudson.
Han är min lilla prins.

Jag ska göra en kedja, som Sats.
Men mindre gay. På riktigt.

–Vad är grejen med Göran?
–Två prickar kan betyda mycket.

–Hur mycket porto har du lagt på?
–42 spänn.

Du har ju tapetserat hela kuvertet
med frimärken.

–Hur mycket vägde det?
–Det förra vägde 310.

Det var tårna. Fingrar väger mer.

–Varför har jag en brevvåg?
–För att väga brev.

Exakt. Hur många gånger
har jag sagt till dig? Noggrannhet.

Så.

–220 gram. 28 spänn räcker.
–Jag ville vara säker.

Då skulle du ha gjort som jag.

–Jag kanske ska vänta utanför?
–Nej, sätt dig.

–Det är kul att se dig, Sonny.
–Jag måste fråga en sak.

–Fråga på.
–Det gäller...de här pengarna.

–De här pengarna?
–Ja.

Det är så att...
jag gärna skulle vilja ha min del.

–Din del?
–Vi gjorde ju ett jobb ihop.

–Jag gjorde ett jobb.
–Vi gjorde det ihop.

–Vad du gjorde där vet jag inte.
–Skämtar du med mig?

–Ser det ut som jag skämtar?
–Nej, men...

Du kommer hit efter sex år
och ställer krav. Det funkar inte så.

Jag satt sex år och sa inte ett ord
till snuten. Är det inte värt nåt?

Jag har en snubbe som jobbar åt mig.
Han är en riktig strulpelle.

Han skulle ge mig 200 lax
förra veckan.

Om du åker och hämtar dem
är pengarna dina.

Goran...eller Göran...
Jag vill inte åka på nåt jobb.

Alla måste göra rätt för sig.
Alla vill ha pengar och måste jobba.

Jag vill inte...
Okej, ge mig adressen.

Ibland undrar jag
vem av oss som är handikappad.

–Du lever som en parasit på morsan.
–Kan du låta mig vara?

–Du borde betala lite.
–Som om du betalar nåt.

Jag bor inte här. Inte du heller?
Så vad gör du här?

Maten är klar. Lägg dig inte i, Reza.
Nima och jag har pratat om det.

–Han har en egen lägenhet.
–Du är inte min morsa.

Det är folk som letar efter mig.
Vad tjock du har blivit.

Det är alltid nåt med dig.
Låt dem hitta dig.

–Vad är det? Håll dig på rätt sida.
–Vad är det för fel på dig, Nima?

–Varför letar ingen efter mig?
–Vem skulle leta efter dig?

–Han håller på hela tiden.
–Sluta prata med morsan.

När jag håller föredrag för kidsen
pratar jag om viljans makt.

Det låter som jag inte har viljans
makt. Jag har en masterplan.

Om fem år har jag pengar och makt.

Jag kommer att ta hand om morsan
och göra dig till Robocop.

Jag hade viljans makt
när jag tränade inför Paralympics.

Paralympics? Ärligt talat...

–Folk applåderar när du går på toa.
–Så kan du väl inte säga, Nima.

Vad har du gjort med ditt liv?

Du lever på morsan som en parasit.
Skäms du inte?

–Vad gör du?
–Jag stretchar.

Driver du med mig?
Om fem år betalar jag allt.

Hej. Sonny. Jag söker din son Nima.

–Är han här?
–Nej.

–Vet du var han är?
–Hemma hos sig.

Jag var precis där.
En granne tipsade om att han var här.

–Men jag är ensam.
–Okej.

–Får jag komma in?
–Varför det?

Jag har inte tid att jiddra.
Ställ dig på sidan!

Hallå! Stanna! Vänta lite! Stanna!

Vad fan...? Vad har du gjort nu?

Håll bara fucking käften, mannen.

–Håll bara käften, Sigge.
–Varför gömmer du dig?

–Ska jag hålla käften kostar det.
–Vad fan snackar du om?

–Jag vill ha 1 000 spänn.
–Driver du med mig? Idiot.

Här! Han är här!

Här är han! Där. Han är därinne.

–Vad håller du på med?
–Springer. Du ska väl poppa mig?

–Vad då "poppa"?
–Är du från stenåldern? Radera...

Hade jag velat poppa dig
hade du varit poppad.

Jag vill ha mina pengar.
Pengarna som du är skyldig Goran.

–Göran, eller vad ni kallar honom.
–Säg det då! Jag har pengarna.

–De där 200 laxen?
–Exakt.

–Varför sa du inte det från början?
–Då hämtar vi dem.

Tokstressa inte. Ta det lugnt!

–Chilla!
–Jag ringer bara Goran!

Säger jag att du inte har hans cash
hämtar han nån som vill poppa dig.

Chilla, mannen. Jag har dem.
Du ska få dem. I dag, nu.

–Du skulle lämna dem förra veckan.
–Jag har gett kolatorsken uppskov.

–Chilla, mannen. Vi hämtar dem nu.
–Bra.

–Inget jävla jidder den här gången.
–Inget jidder.

–Pröjsa nästa gång.
–Håll käften!

Tack ska du ha. Det är lugnt. Vi ses.

Jag vet vem du är.
Du är den där fucking Sonny.

Du klippte Grossen i Kungens kurva
med Göran.

Du är en fucking legend, bro!
Nima heter jag.

–Nej, nej. När kom du ut?
–I måndags.

Och är redan back in the game?
Fucking classic.

–Vad har Göran för planer för dig?
–Inga, hoppas jag.

–Vad har du för planer?
–Kan vi hålla käften?

Absolut. Skäms du för dina planer?
Är det ett könsbyte?

–Jag har bara helt normala planer.
–Var inte så heteronormativ.

Okej, vi ska vara tysta.

Jag ska jobba och leva
ett vanligt liv. Det är allt.

Ett vanligt liv? Vad kul det låter.
Ett vanligt jobb och vanliga barn.

Vanligt sex. Missionären...

–Vi måste vara på väg någonstans.
–Hallå där.

Mäklaren vill ha ett svar typ nu.
Det är väl bäst att vi släpper det.

Lägg på tio papp. Jag tror
att jag har lite pengar på g.

Jaha. Och vad är det för pengar?

Jag ska sälja nåt. Jag lånade ut min
båt till en kompis innan jag åkte in.

–Och det är inget konstigt med båten?
–Nej, det är bara en båt.

–Lägg på tio till.
–Då säger jag det till mäklaren.

–Ja, visst. Absolut.
–Puss, puss, puss. Hej då.

Puss, puss. Ja...

–Förlåt att jag frågar, men varför?
–Du godkänner att Lina flyttar.

Men varför
ska ni flytta från mysgrottan?

–Det är ju en mysgrotta.
–Inte för mig.

Men för mig och Lina. Det fanns
en tid när du och jag sa mysgrottan.

Men vi behöver större
nu när Sonny flyttar in.

En okänd man flyttar ihop
med min tjej.

Jag är inte din tjej.
Vi är inte ihop.

Får jag fråga en sak? Svara ärligt.
Jag är polis och ser om du ljuger.

–Du är trafikpolis.
–Och då ljuger inte folk?

Du är så barnslig och naiv.
Måste jag jobba på mordroteln?

Ska jag spana på folk? Det är sånt
folk ljuger om. "Jag körde 50."

–Fråga bara, Jonas. Ställ frågan.
–Saknar du mig?

–Nej.
–Du både svalde och tittade bort.

Du gjorde båda två. Bjud mig på det.
Jag ser ju att du saknar mig.

–Hur kan du se det?
–Jag bjuder på att jag saknar dig.

Jag ser att det är nåt här.

–Det lyser fan inte någonstans.
–Det gör det visst.

Det ligger en Glock i handskfacket.
En gun. Ta den.

–Jag behöver ingen jävla gun.
–Det är klart att du gör.

–Tjena.
–Men knacka för fan!

Pundar du på heltid
eller laddar du för showen?

Jag ska in på scenen om tio minuter
och har inte tid att snacka.

Du kanske kan komma förbi
en annan gång.

–Vad håller du på med?
–Vi är här för de 200 laxen.

200 lax? Du har fått dina pengar.
Jag betalade till den andra killen.

–Varför flinar du?
–Det gör jag inte.

–Jag ser ju att du flinar.
–Jag är fullkomligt allvarlig.

Clownsmink, har du hört talas
om det? Jag är sminkad.

Jag ser ju att du flinar
under sminket.

–Flinar jag?
–Jag kollade inte så noga.

–Din fucking idiot!
–Du, lägg ner den där.

–Lägg ner den! Fan.
–Du picklar dag in och dag ut.

Som vi säger: Jalla, jalla.
Kassaskåpet, mannen. Vad?

–Jag måste svara. Ta det lugnt.
–Vad snackar du om, mannen?

–Hej, älskling.
–Nej!

Jag har pratat med banken. Om vi får
100 000 för båten är allt klart.

–Ska vi ha rörlig eller fast ränta?
–Det får du bestämma.

Vi gör det här tillsammans.
Jag tycker att det är viktigt.

Visst, absolut.
Vad är det för skillnad, då?

Med rörlig ränta
går priset upp och ner.

Jag vet vad rörlig ränta är.
Men vad ligger den på?

Jag menar inte att du inte kan sånt.
Du är jättebra på det.

–Det är lugnt.
–Jag ville förtydliga.

–Förlåt, jag är bara lite stressad.
–Du behöver inte ha den tonen.

–Var är du någonstans?
–Det är upptaget. Jag tar dem.

–Jag är på... Kan jag ringa tillbaka?
–Vänta.

Jag fick ett sms. Häng kvar.

–Nej, det är inte sant!
–Vad då?

–De har höjt hundra till.
–Hur kan de höja så mycket?

Jag vet inte.
Jag ringer mäklaren och frågar.

Bjud över.
Jag kan nog få lite till för båten.

–Är du säker?
–Ja, bjud över.

Jag ska fixa en sak först bara.

Jävla idiot!

Om du inte vill dö i dag
tar du fram de där pengarna!

Akta! Nu ska vi se
vad vi har att ge... Oj.

–Dina 200, man. Varsågod.
–Bra. Nu drar vi.

–Jag ska ta resten också.
–Vad?

–Ge mig din klocka, Bengt.
–Vad håller du på med?

–Den är värd minst tio papp.
–Vad händer?

Rånar vi den här jävla snubben?
Rånar vi dig, clownen?

Egentligen rånar ni teatern.
Jag har betalat för längesen.

–När?
–För tre år sen!

–Ge tillbaka pengarna.
–Driver du med mig?

Kolla här!
Jag tänker inte vara med på nåt rån.

Jag är villkorligt frigiven.
Minsta lilla grej så är det kört.

–Fucking jävla idiot.
–Jag är ledsen. Klockan också.

–Det är din turdag i dag.
–Villkorligt frigiven.

–Lycka till med föreställningen.
–Man ska inte säga så.

Vart ska du?
Jag har ju bilen, mannen.

Så jävla dåligt.
Åkte du hit för att råna teatern?

Han förtjänade det, eller hur?

Du satte mig i en taskig sits.
Du kom hem till morsan.

Du stressade och jagade mig.
Jag tycker att jag var smart.

Hey, man.

Du kan inte ringa till Göran.
Han kommer att döda mig.

Du får ett liv på dina händer.
Han kommer att döda mig på riktigt.

–Ska du fucka up det här?
–Du har sumpat mina pengar!

Fattar du? Det är inte mitt problem
att du har blåst Göran.

Jag har inte blåst nån. Jag kan
inte rå för att min dator kraschade.

–Vad snackar du om?
–Jag köpte bitcoins.

Bitcoins. Internetpengar.

Jag köpte bitcoins för 200 lax
och tänkte dubbla dem till 400 lax.

Men mitt i alltihop kraschade datorn.

Allt... Det är typiskt mitt liv.
Jag har sån fucking otur.

Filmen om mitt liv skulle heta
"Långsamma cash".

Det är bara vägg efter vägg.

–Hallå?
–Hallå, det är Sonny här.

–Hittade du Nima?
–Ja, han är här.

Fick du pengarna?

–Hallå?
–Ja, jag fick dem av honom.

–Okej. Bra.
–Okej. Jalla.

På riktigt? Du är fucking bäst, man.

Sonny?

Sonny? Hur gick det med båten?

Jag fick inte tag på...killen.

–Vad då?
–På Ralf.

–Ringde du honom?
–Det är väl klart.

–Jag fick inte tag på honom.
–Men då har vi inte pengarna?

Älskling...förlåt.

–Du... Fan, jag försökte verkligen.
–Det är inte ditt fel.

Då ringer jag till mäklaren
och drar tillbaka budet.

–Fick vi inte huset?
–Vi vet inte ännu.

Vi får se.

Hej. Jag ska till Magnus.

–Tjena, Mange.
–Hallå, tjena.

–Sonny. Kommer du ihåg?
–Ja. Tjena.

Jag har lite skuldkänslor sen sist.
Att jag...

Det är lugnt.
Jag blir själv lite irriterad ibland.

Jag skulle vilja prata
med er allihop. Har ni glas i köket?

–Ska vi...?
–Kom ni också.

Vi har en glad kund
som vill säga några saker till oss.

Den här låten lyssnade jag och
Camilla på på väg till visningen.

Nu fick ju inte vi huset,
men jag tycker ändå–

–att Magnus har gjort ett toppenjobb.

Jag vill utbringa en skål för honom.

Det är jag som ska tacka.
Jag tycker...

Ni alla är... Jag har aldrig känt mig
så omhändertagen som här.

–Det var kul att höra.
–Det känns jättekul.

Ni gör ett riktigt bra jobb.
Ni är superfina mäklare allihop.

–Hur många är ni på jobbet?
–Åtta stycken.

Jag skulle gissa på minst tio
när man tittar in genom fönstret.

–En, två, tre...åtta.
–Åtta.

Skitbra jobbat. Man har ju hört om
mäklare som inte håller sina löften.

Jag är glad över att få vara er kund.

–Jätteroligt. Tack. Jag vet inte...
–Det var bara en sak till.

Får jag ta en bild?
Det är till mitt Instagramkonto.

–Vad heter du på Instagram, då?
–Det kommer jag inte riktigt ihåg.

Jag kan adda er sen.
Titta in i kameran nu. Okej, smile.

Okej. Tack, hej. Vi ses.

Barn, mannen?
Är det din allra högsta dröm?

Det är dags
att tänka på nån annan än mig.

Vem pallar med barn?
Man får aldrig sova ut.

Och bajset... Har du sett
hur de bajsar? Det är äckligt, man.

Jag skiter i bajset. Jag älskar mitt
barn och bryr mig inte om bajset.

–Det är äckligt, och din högsta dröm.
–Släpp det.

–Du tog upp det.
–Är det han?

Ja, det är han.
Där är han. Högsta budet.

–Tjena, Jeppe. Hur är läget?
–Det är bra, Själv, då?

–Känner vi varandra?
–Nu gör vi det.

–Du har budat på ett hus, eller hur?
–Jag känner inte igen dig.

Hur kan du glömma
mitt vackra ansikte?

–Segregationen ökar, eller hur?
–Det håller jag med om.

Jag är här för att fixa det.
Jag fixar balansen.

Du har budat på rätt hus,
men är fel person.

Det bor så många svennar i
det området. Dra tillbaka budet.

Varför skulle jag göra det?
Jag vann budgivningen.

–Ärligt talat, dra tillbaka budet.
–Ja, visst. Ta det lugnt.

Tack så hemskt mycket. Trevlig kväll.

Det är tufft för alla att komma ut.

Man har makt, pengar och kontroll
och är plötsligt längst ner i skiten.

Men du kan inte slå sönder en dator
på Arbetsförmedlingen.

–Hur länge är det den här gången?
–Tre månader.

Det klarar du.
Håll dig i skinnet den här gången.

Jag måste ta det här.

Camilla.

–Vad hände, då?
–Han ville inte ha huset längre.

Men här har vi då... Toppen.
Skriv under där.

Och sedan skriver du... Toppen.

Vi skriver på snabbt den här gången
så ingen hinner ringa.

Huset är vårt,
huset är vårt, huset är vårt.

Huset är vårt.

Huset är vårt, huset är vårt!

–Så allt gick bra? Lite kaffe, Sonny?
–Nej, tack. Det är bra.

Jag ska ha.

–Försökte han inte med några tricks?
–Nej, inga tricks.

Fick du pengarna i handen?
Mina grabbar–

–har jagat Nima i en vecka.
Ingenting.

Och du fixar det på några timmar.

–Jag är impad, Sonny.
–Vad ville du?

–Hos mig har du alltid jobb, Sonny.
–Jag vet inte...

–Jag är klar med det där nu.
–Klar?

–Jag vill ha nåt nytt nu. Ett liv.
–Ett svenneliv? Det är bra.

Äta bearnaisepizza och titta
på Mello. Så gör jag med.

Jag betalar skatt, går på Ica, spelar
golf och tittar på "Let's Dance".

Men man kan plocka russinet
ur kakan. Jag är agnostiker.

Lite svenne, lite brat, betalar skatt
och tar lite svart på sidan.

–Det bästa från två världar.
–Det kommer inte att bli aktuellt.

Jag bryr mig inte om ifall
det blir "Rapport" eller "Aktuellt".

Det jag vill säga är
att du alltid har jobb här, Sonny.

–Okej... Var det allt?
–Det var allt.

–Vart ska blommorna, älskling?
–Vad?

–Vad gör den här i mitt rum?
–Den är min.

–Men vad är det?
–En spikmatta. Man ligger på den.

–Fick du den i fängelset, som straff?
–Nej.

–Vad gör du?
–Jag räknar.

–Kommer du fram till nåt?
–Vi får leva snålt ett tag.

–Vi skulle behöva en extrainkomst.
–Lilla professorn.

Det fixar sig. När jag börjar jobba
kommer cashen att rulla in.

Cashen rullar in, så klart.
Cashen rullar in, så klart.

Cashen rullar in, så klart. Ca...

Vad är det här?
Det är nåt jävla vatten.

–Var kommer det ifrån?
–Är det från kranen?

Det bubblar.

Vad fan är det här?

Helvete!

Nej, nej!

Det är lugnt.
Sånt här går på försäkringen.

Vi har väl försäkring?

–Va?
–Nej, vi har ingen försäkring.

Vad snackar du om?
Har vi ingen försäkring?

Textning: Pernilla Hallgren
www.sdimedia.com