Original subtitles

Kan du säga pappa?

Säg pappa! Kom igen, Katie!

Ännu en solig dag! Det blir nog en tidig sommar.

Det hoppas jag. Kan du göra i ordning vagnen, Brian?

Kom igen, Katie. Säg pappa!

Vänta bara. Snart pratar hon oavbrutet.

- Vi borde planera hennes ettårsdag. - Hon växer så fort.

Snart kommer hon att rida, gå i skolan och gifta sig.

- Gifta sig? - Det dröjer nog några år.

- Jag skulle vilja stanna tiden. - Jag också.

Säg pappa! Kan du säga pappa?

- Jag är sen. - Det gör inget.

- Har du väntat länge? - Nej då! Jag...

- Jag...jag mår bra. - Ar nåt på tok?

Jag har nåt jag vill visa dig.

Din bok?

- Är den färdig? - Nej, inte förrän du har läst den.

Godtar du innehållet kommer jag att låta trycka den.

Annars kommer jag att bränna den.

Jag skulle vilja höra dig läsa den.

Javisst...

"För många år sedan, vid de stora sjöarnas strand"-

- "levde män och kvinnor som talade algonkian"-

- "och kallade sig själva tsis-tsis-tas eller folket."

"Vi känner dem som cheyenner."

- Vi kan ha festen här. - Eller på ängen.

- Vi kan ha massor av mat och lekar. - Och massor av presenter!

Dr Mike! De för en sårad soldat till kliniken.

Jag passar Katie. Kom här, hjärtat. Mamma kommer strax.

Vad hände?

Min häst blev skrämd och kastade av mig. Jag fick ett jack i armen.

Det är inte så djupt. Det måste sys.

- Vart skulle ni? - Palmer Creek-reservatet.

- Var är ert befäl? - Här.

- Terence McKay. Och ni är dr Quinn? - Just det.

Tack för hjälpen.

- Byron Sully? - Känner jag er?

Jag känner er. Ni är indianagenten som avskedades för ordervägran.

- Ni ska hållas borta från reservatet. - Jag ska hålla mig lugn.

Bra. Jag håller ett öga på er.

Var försiktig så att inte stygnen går upp.

- Kom tillbaka om några dagar. - Okej. Tack så mycket.

Hoppas de gör ett bättre jobb än den förra garnisonen.

- Det är Colleens tåg. Jag måste gå. - Sully!

- Varför är du inte på bygget? - Jag var precis på väg dit.

Bra. Sommaren är på väg, och du vill väl inte missa deadline?

- Nej. - Michaela, sheriffen.

Här, mr Gerson. Ta två matskedar av det här vid sänggående.

Det lugnar nerverna och hjälper er att sova.

Bada i källorna minst två gånger om dagen.

Ju mer ni lugnar ner er desto bättre mår ni.

Andrew! Förlåt, mr Gerson. Det var inte meningen att skrämmas.

- Ursäkta mig. - Ha en bra dag, sir.

Titta vad som kom med tåget i dag.

Ett intyg från Läkarsällskapet?

Ursäkta att jag öppnade paketet. Det gör underverk för affärerna!

Kom in!

Colleen! Du är tillbaka!

- Jag kom nyss. Terminen är slut. - Det är fantastiskt!

- Kom och fira med oss! - Fira?

- Jag har fått en utmärkelse. - Den första i en lång rad.

- Så trevligt! - Jag måste skicka några telegram.

Tack, Preston.

- Läkarsällskapet. Grattis, Andrew! - Tack.

Var ska den hänga?

"Tvingad att ändra sitt sätt att leva"-

- "förkroppsligar han ett folk som inte längre får tala sitt språk"-

- "eller utöva sin läkekonst."

"Han lever inte i en tipi, utan i ett träskjul."

"Ensam i natten, med förfäderna vakande från den dunkla skyn"-

- "frågar han sig vem som ska lära sig nu."

"Vem kommer att veta?"

- Det är vackert. - Tack, Dansande Molnet!

Tack.

- Ännu ett besök i reservatet. - Hon är tydligen färdig med boken.

Jaså minsann. Vad händer härnäst?

- Blir vi bjudna på bröllopet? - Mrs Dorothy Dansande Molnet.

- God eftermiddag. - God eftermiddag, mrs Morales.

- Vad är det? - Säg det?

- Jag behöver nåt att dricka. - Jo, du.

Du där! Stanna! Var är din passersedel?

Du är sen. Det är andra gången den här veckan.

- Det ska inte upprepas. - Just det.

Vi har regler! Följer man inte dem blir man straffad.

- Nu räcker det! - Han kom för sent, furir.

Som ni sa har vi regler.

Straffet för att vara borta för länge är frihetsberövande.

Han lever. Rid in till stan och hämta den där kvinnliga läkaren.

Lyssna nu, korpral. Ni entledigas från er tjänst.

Ni och era män ska vara borta när solen går ner.

Bär in honom i ett tält.

Nästa vecka åker jag till New York och levererar min bok.

- Ska du åka ända till New York? - Jag vill inte släppa den ur sikte!

Jag är så glad för din skull, Dorothy.

Nu när boken är färdig och godkänd av Dansande Molnet känns det som...

...det är det viktigaste jag nånsin gjort.

Det känns som om allt som har hänt i mitt liv-

- har lett fram till det här. Som om mitt liv...

Dr Quinn! Vi behöver er i reservatet. En av indianerna är skadad.

Jag följer med dig!

- Hur gick det här till? - Det spelar ingen roll.

Den ansvariga har entledigats.

Han har hög puls. Han är i chocktillstånd.

Flera brutna revben. Mjukdelsskador på höger sida.

Inre blödning.

Lungorna är oskadade. Skadan sitter nån annanstans.

- Vad kan du göra? - Operera.

- Här? Nu? - Transport innebär risker.

För att hitta blödningen måste jag öppna honom.

- Kommer han att överleva? - Jag vet inte.

- Jag vill ha två vakter utanför. - Varför då?

Gör vad du kan för att rädda honom, men han är fortfarande arresterad.

- Mamma! - Vad hände i reservatet?

Vad hände, Michaela?

Soldaterna har misshandlat Dansande Molnet.

- Hur skadad var han? - Han hade inre blödningar.

Jag tog bort ett pulsåderbråck och lade om brutna revben.

Jag tror att han överlever.

- Varför slog de honom? - För att han kom för sent.

Sully!

Vänta. Åk inte dit. Stanna, Sully!

Om du åker dit gör du det bara värre för honom. För oss alla.

Snälla, åk inte dit.

Annonsen om fria drinkar har inte betalat sig.

- Vi borde ha köpt ett biljardbord. - Det här kom nyss, Jake.

- Vad är det? - En lärarinna som söker arbete.

Hon har erfarenhet och fina vitsord.

Varför skriver hon till mig? Vi har ju redan en lärarinna.

Men hon är ju bara tillfälligt anställd.

Mrs Morales är provanställd medan vi annonserar efter en riktig lärare.

Som medlem i stadsrådet anser jag att vi bör ha ett möte om frågan.

Slog de honom för att han var sen?

Soldater behöver inga skäl. De gör precis som de vill.

Hur ska det bli med indianerna? Hur länge ska armén bevaka dem?

Jag vet inte. Jag vill inte tänka på det.

Alla krigade för att befria slavarna, men som folk ser på indianerna...

Vem ska kämpa för dem?

Sully!

Jag fick en fantastisk idé mitt i natten.

Jag var klarvaken och tittade i taket när det slog mig - ett fönster!

- Ett fönster? - I taket! Så att jag ser stjärnorna!

- Ett fönster i taket? - Ja. Ett fönster i taket.

- Då måste jag ta ner taket. - Jag vet.

Jag har räknat ut hur lång tid det tar.

Du får ytterligare tre veckor på dig plus en bonus på fem procent.

Då kan du betala din vän Daniel-

- och även köpa nåt till dig själv, en ny rock eller en tomahawk...

Ta det lugnt. Det var bara ett skämt.

Vad säger du?

Tack.

Det är ingen fara. Jag är en vän.

God morgon, Dansande Molnet.

Michaela sa att du skulle dricka mycket.

Jag hittade lite pricknäva.

Grattis på födelsedagen, Katie!

Blås ut ljuset, Katie!

Kan du hjälpa henne, Brian?

Grattis på födelsedagen!

- Tänk att hon redan är ett år gammal! - Men rätt tunnhårig jämfört med er.

- Tårtan ser fin ut, Grace. - Dr Mike har gjort den.

Försök att inte se så förvånad ut.

Här är din tårta, Katie! Det är bäst att jag hämtar en sked.

Wolf! Wolf!

- God tårta. - Ja.

- Tack, Michaela. - Åkte du till reservatet?

Det är bra att han är vaken, men det är svårt att se honom lida.

Det värsta är över. Jag undersökte honom i går-

- och han är på rätt väg. Han kommer att bli bra.

Ursäkta mig.

Jag är ledsen för det som hände Dansande Molnet.

- Han borde ha varit här. - Ja.

- Dr Mike säger att han klarar sig. - Ja. Den här gången.

- Vem är du? - Jag kommer inte att skada er.

Jag är inte indianagent längre.

- Vad vill du? - Jag kom för att se hur min vän mår.

- Varför har han de här kläderna? - Soldaterna vill det.

Alla måste ha deras kläder.

Människor är arga. Vi pratar om att fly.

Att göra vad som än krävs för att slippa det här livet.

Vi behöver hjälp utifrån för att fly.

Nån som kan ge oss förnödenheter och hästar.

En dag i frihet är mer hedervärd än ett helt liv här.

Jag hjälper er.

Vi har pengar. Vi kan skaffa mer.

När du är frisk ska jag ta dig härifrån...

...för gott.

- God morgon, Robert E! - Sully!

- Har du några hästar till salu? - Bara två. Resten är utackorderade.

Jag tar dem.

- Räcker det? - Visst.

- När kan du ordna fram fler? - Hur många?

- Så många du kan. - Vad håller du på med, Sully?

- Det vill du inte veta. - Jo, det vill jag.

- Jag ska hjälpa indianerna. - Att rymma? Men armén då?

- Det är landsförräderi, Sully. - Jag vet det.

Men de bad om hjälp. Jag kan inte vända dem ryggen!

Nån måste kämpa för dem.

Du kan få fyra hästar i morgon.

Tack, Robert E.

- Vad gör du, Sully? - Tar hand om mina hästar.

Jag ser det. Frågan är varför du inte tar hand om mitt hus.

- För att jag inte jobbar där längre. - Va?

- Jag har slutat. - Du kan inte sluta.

- Jo. Jag gjorde det nyss. - Ska du lämna huset halvfärdigt?

Ja.

- Det är galet! Jag tillåter det inte. - Du har inget val.

- Du får inget betalt. - Det gör inget.

Hur ska du betala din vän?

Jag löser det, men inte genom att jobba för dig.

- Hade Andrew trevligt på festen? - Ja.

- Han är väldigt förtjust i dig. - Verkligen? Tror du det?

- Lita på mig. - Vi ses senare.

- Vi borde åtminstone intervjua henne. - Varför skjuter du upp det?

- Det gör jag inte. - Jodå.

- Du skjuter upp det. - Vadå?

Vi har fått ett telegram från en dam gällande lärartjänsten.

- Vi har ju redan en lärare. - Det sa jag också.

- Hon är bara tillfälligt anställd. - Mrs Morales borde bli fast anställd.

Men hon har ingen erfarenhet. Vi borde intervjua den andra.

- Vad tycker du, dr Mike. - Brian tycker bra om mrs Morales.

Men vi borde åtminstone träffa den andra kvinnan.

Michaela vill också intervjua henne.

Det är slöseri med tid. Varför ändra nåt som fungerar bra?

- Jake! Vänta lite. - Okej! Vi intervjuar väl henne då!

Du gillar henne va? Om du är kär i henne kan du väl erkänna det?

Det gör inget att hon är mexikanska. Sina känslor kan man inte styra.

Jag har inga känslor.

Jag köpte dem billigt av en man som ska flytta till San Francisco.

Jag talade med en man i Deer Valley som kanske har två hästar att sälja.

Vad bra att det löste sig. Hälsa Mary.

Tack, Robert E. Hör av dig om du får tag på fler.

De ser fina ut.

- Vad behöver du hästar till? - Det är mina hästar, Matthew.

Sully låter dem beta på sin mark.

- Vad betalar han för? - Ingenting.

Han försökte ge tillbaka mina pengar, men jag tar inte emot dem.

- Robert E... - Nej, nej.

- Det är Sully i ett nötskal. - Ja.

- Var kommer alla hästar ifrån? - Robert E:s hästar får beta här.

- Ta med Katie in och förbered maten. - Visst, mamma.

- Preston sa att du har sagt upp dig. - Det stämmer.

- Varför sa du inget? - Jag ville inte oroa dig.

- Sully... - Daniel ska nog få sina pengar.

Det är inte det. Du dolde nåt för mig.

Du har varit så tyst och frånvarande på sistone.

Dansande Molnet kommer att bli bra.

Inte så länge han bor i reservatet. Han hör inte hemma där.

- Om du åker till reservatet... - Du har aldrig behövt leva gömd.

Att vara beroende av andra för att få nyheter.

Katie ska inte se honom klädd som en vit man i ett skjul.

Hon ska inte minnas honom så. Jag sviker honom inte.

Det handlar inte om svek utan om att leva, att överleva.

Jag vill hellre att Katie lär känna honom så, än inte alls.

Jag vill bara att han ska överleva.

Och att du ska överleva.

Men till vilket pris?

Vi är klara, mamma.

- Var är Sully? - Han skulle hämta nåt hos mr Bray.

- Är allt bra med pappa? - Allt är bara bra, Brian.

- Pappa... - Hörde ni?

- Hon sa pappa! - Duktig Katie!

Jag önskar din pappa hade hört det.

- Tack för hjälpen. - Vad behöver du krutet till?

Jag behöver få bort en stubbe från Prestons mark.

Tack igen.

Sa hon verkligen pappa?

Klart och tydligt. Sally har försökt lära henne i veckor.

- Men nu var han inte där. - Han måste ha blivit besviken.

Ja. Jag förstår hur han känner.

Varje gång jag kommer hem har Katie lärt sig nåt nytt.

- Jag missar en del av hennes liv. - Ska vi slå oss ned?

Det är tillfälligt. När du blir klar kan du komma hem och arbeta.

- Då får du se Katie växa upp. - Komma hem och arbeta?

- Ska du inte arbeta med Michaela? - Jo, jag antar det.

Du kan ju öppna en egen klinik också.

- Eller så kan du arbeta här. - Här? Arbeta för dig, menar du?

Inte för mig, med mig. Som min partner.

- Skulle du vilja det? - Partner?

Partner.

- Här får du, miss Teresa. - Tack, Trevor.

- God dag, borgmästaren. - God dag. Här är månadens lön.

- Gracias. - Just det...

Jag kommer att göra er tjänst permanent.

- Permanent? - Ja, ni är ju tillfälligt anställd.

- Har ni haft omröstning? - Det behövs inte. Jag bestämmer.

Om ni vill ha jobbet, naturligtvis.

- Ja, det vill jag. - Bra.

- Gracias. - Just det...

Var det nåt annat ni ville?

Nej. Det var bara det.

Inget annat. God eftermiddag.

- Hur mår du? - Det känns bra att se solen igen.

Du gör stora framsteg.

- Dr Quinn. Ser det bra ut? - Han behöver fortfarande vila.

På grund av misshandeln har jag lyckats få ner hans straff.

Ett lägre straff?

En månads frihetsberövande och inga utresor på fyra månader.

Det var det bästa jag kunde göra.

- Doktorn säger att han är redo nu. - Vi måste ha fler hästar.

Nej. Dansande Molnet mår bra. Vi måste agera nu.

Så här gör vi...

Då är vi överens.

En vän till mig behöver alla hästar han kan få tag på. Ta hit dem...

Menar du Sully? Jag trodde att hästarna var dina.

- Vad ska han ha dem till. - Det borde du fråga Sully.

- Ja. Var är han? - På Prestons husbygge.

Det sa han i morse när han köpte krut för att spränga bort en stubbe.

Stanna där.

Ta skydd! Ta skydd! Rid efter förstärkning!

Nu! Kom igen!

Hästarna är där!

Nej! Skjut inte!

Sully är borta. Jag såg honom.

Han hjälpte dem. Det var säkert han som startade alltihop.

Han ska få betala för det när jag hittar honom.

FORTSÄTTNING FÖLJER

Översättning: Helena Skarfors www.sdimediagroup.com