Original subtitles

-Tåget är tidigt. -I dag av alla dagar!

-Michae|a! Sully! -God morgon, Andrew!

Tack för att du möter oss här.

Sully behöver kanske hjälp med Katie i eftermiddag, Brian.

-Co||een! -Mamma! Sully!

Jag är William Prenderly. Det skulle vara en vagn här och hämta mig.

Det harjag inte hört nät om.

-Kan jag hyra en vagn nänstans? -Prender|y!

Ursäkta att jag är sen. Jag hade en del att ordna med.

-Hon |iknar dig mer och mer. -Tycker du?

Jag får se!

-Hon har ditt leende. -Hon har Sullys ögon.

-lngen kan ta miste pä vems hon är. -Vi borde sätta igäng.

Tänk att Preston fick Läkarsällskapet att ha sin kongress här!

-Bara västra avdelningen. -Men det är spännande!

Det är spännande att vi ska gä dit tillsammans.

Det är bäst att ni gär sä ni inte blir sena.

Vi kommer hem till middagen. Var snäll nu, Katie!

Hejdä! Du färtillbringa eftermiddagen med pappa, Katie.

Bara du och jag. Vad tror du om det, Katie?

-Brian! Du har fätt brev. -Har jag?

-Hon liknar dig och dr Mike allt mer! -Det brukar folk säga.

-Jag mäste tillbaka till jobbet. -Tack, Horace.

-Vem är det frän? -Min pappa.

Ska du inte öppna det?

-Jag väntar tills vi kommer hem. -Okej.

Här, Katie.

Lek med din kanin.

Välkomna till kongressen!

Springs Chateau hälsodryck.

-Säljer Preston en egen hälsodryck? -Liksom mänga andra brunnsorter.

-AndreW Cook? -Ja.

William Prenderly. Jag skriver för Läkarsällskapets tidning.

-Hur stär det till? -Jag vill intervjua er om er klinik.

Javisst. Känner ni Michaela Quinn, den första kvinnan i Läkarsällskapet?

-Angenämt. -Mr Prenderly.

-Kan vi prata ostört? -Javisst. Om ni ursäktar?

Javisst.

-Det verkar gä bra för Andrew. -Ja, det gör det.

Katie? Katie!

Katie!

Katie!

Var är du, Katie?

En man frän Läkartidningen intervjuade Andrew.

-Det läter som en lyckad dag. -Vill du äta med oss?

-Om det inte ärtill besvär? -Nej, inte alls!

-Sully! Mamma! Kom och hjälp! -Vad är det?

Jag hittar inte Katie!

Katie! Katie!

Här är hon!

Hej du!

Hon ville nog bara sova lite.

-De sticker iväg sä fort. -Man mäste passa dem noga, Brian.

-Förlät. -Tog du en liten tupplur?

-Hej, Brian. Behöver du hjälp? -Jag är färdig.

-Har du satt tvä spikar i varje? -Jag vet hur man gör.

Bra. Jag kollar bara.

-Du gillar väl inte staket, Sully. -Nej, det gör jag inte.

-Varför bygger vi staket dä? -Det finns ingen fri mark längre.

Vära djur fär inte gä in pä andras mark.

-Gä nu sä att du inte blir försenad. -Nej dä.

-Vi ses i morgon. -Hejdä!

-Vill du gä och fiska? -Jag ska passa Katie i eftermiddag.

-Tänker du inte pä din riktiga pappa? -Vad menar du?

Undrar du inte var han är, eller om ni kommer att ses nän dag?

-Varför skulle jag tänka pä det? -För att han är din pappa.

Jag är ganska nöjd som det är.

Vad är det?

-Man kan göra upp eld med glasbitar. -Kom igen!

Där är en lövhög!

Du behöver mer löv än sä.

Anthony! Brian!

Ge den till mig.

-Förlät, miss Theresa. -Vi gjorde bara ett experiment.

-Det är farligt. Förstär ni det? -Ja. Förlät.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har lagt ner sä mycket tid pä de här plantorna.

Nu är allt förstört. Det kommer att ta en evighet!

Michaela...

Kom här! Nu är det slutfrossat. Kom igen.

Kom här, Brian.

De här spikarna satt inte fast. Ett jobb ska göras ordentligt.

Förlät.

Det tog mänader för din mamma att driva upp de där plantorna.

Jag sa förlät! Jag försökte bara hjälpa till!

-Brian! -Brian!

-Katie sover. -Och Brian?

-Sa han nät om brevet? -Brevet?

-Vilket brev? -Frän er pappa. Det kom i gär.

-Han har inte sagt nät till mig. -lnte till mig heller.

Det är inte likt honom att ha hemligheter för oss.

-Vill du ha kvällsmat? -Jag är inte hungrig.

Jag hörde att du fick brev frän Ethan. Vad skriver han?

"Kära Brian. Jag fick ditt brev."

"Roligt att höra att allt är bra i Colorado Springs. Vi har det bra."

"San Francisco är en fin stad. Kanske fär du se den en vacker dag."

"Det var väl allt. Din far, Ethan Cooper."

Vem tycker du att jag liknar? Mamma eller pappa?

Jag tycker nog att du liknar bäda tvä.

Saknar du din pappa?

Jag vet inte. lbland.

Varför skriver han om han inte säger att han älskar eller saknar honom.

-Ethan tänker bara pä sig själv. -Tänk hur Brian mäste känna sig.

När min pappa dog varjag arg pä honom. Jag skrek upp mot himlen.

Jag hatade honom för att han hade lämnat oss.

-Jag hade det nog lättare än Brian. -Hur menar du?

Jag behövde aldrig undra om han skulle komma hem.

Eller om han älskade mig. Han var bara borta.

Jag har funderat pä vad jag skulle kunna säga till Brian-

-förutom att vi älskar honom, vilket vi säger hela tiden.

-Det kan vi inte säga ofta nog. -Nej.

I stället för att bara säga det borde vi visa det.

Brian! Kom till affären i dag efter skolan.

-Varför dä? -Jag behöver hjälp med ett projekt.

-Vad för slags projekt? -Det fär du se.

Okej. Vi ses där.

Först ville jag inte förskriva Prestons hälsodryck som medicin.

Nej. Det ärju 80 procent alkohol.

-Det kan läta lite mycket. -Alkohol är inget läkemedel.

-Nej, inte i sig själv, men... -AndreW!

Det här är den viktigaste dagen i vär drycks historia.

Det här är mr Smith. Han är här för att dricka den och konsultera dig.

-Mr Smith. -Hur stär det till?

Dr Cook lägger gärna om sina planer för att stä till ert förfogande, sir.

Utmärkt. Utmärkt!

-Mr Smith äger halva Colorado. -Jag har hört talas om honom.

-Han har massor av rika vänner. -En sän patient som Preston vill ha.

-Vad har han för symptom? -Trötthet, värk, hosta.

-lnte sä farligt. -AndreW säger att han behöver vila.

Mr Smith förväntar sig att bli en ny människa av Prestons hälsodryck.

Det skadar ätminstone inte.

Stackars Andrew. Kan du tänka dig att bara behandla friska människor.

Andrew är en lovande läkare. Hoppas att han inte tappar bort det.

Kan du passa Katie? Jag lovade att möta Sully och Brian.

-Jag kommer inte hem till middagen. -Jasä?

-Andrew bjuder pä middag pä hotellet. -Jaha...

-Det är ett hus i San Francisco. -San Francisco?

-Tror du Katie skulle gilla det? -Jodä...

Det skulle hon säkert.

Jag fick precis in det.

Man mäste följa ritningen. Det finns massor av tillbehör ocksä.

Smä möbler och färg till väggarna.

-Vad kostar det? -Tvä dollar.

Men ni kan fä det för en och en halv dollar.

Vi tänkte inte spendera sä mycket.

-Hur mycket tänkte ni lägga? -25 cent.

25 cent! Bara ritningen är värd sä mycket.

-Dä tar vi ritningen. -Jag kan inte sälja den separat.

-Okej dä. lngen köper det här ändä. -Titta, Sully!

Gungstolen är likadan som vär. ! den harjag gungat Katie i timmar.

Den katalogen borde jag inte visa.

-Jag gungade dig ocksä. Minns du? -Ja.

-Det är ingen bra katalog. -Den kostar bara fem cent.

Du kan inte beställa ur den.

-Varför inte? -Det gär bara inte.

-Det mäste finnas ett skäl. -Det gör det.

Clarence Sprague i Manitou har exklusiv försäljningsrätt.

Hur kan det vara sä när det är en katalog?

För att han är en intrigerande, falsk, värdelös jäkla...

Jag kan inte beställa nät ur den. Punkt slut.

Först bygger vi huset, sen funderar vi pä stolen.

-Hejdä, mr Bray. Tack för ritningen. -Ja, ja...

-Hur länge harjag suttit här? -Tvä minuter.

-Tvä minuter? -Och en halv. Det gär bra, sir.

Ursäkta mig.

-Hur mär patienten? -En kort rundtur gjorde honom trött.

Nu har han snart klarat tre minuter pä träningsmaskinen.

Hur läng tid har det gätt?

Det räcker för första besöket.

Försiktigt.

Det tar emot att erkänna det, men jag mär redan lite bättre.

Jag vill att ni tar tvä matskedar av det här innan ni lägger er.

-Vad är det? -Det hjälper er...

-...att somna. -Vi ses i morgon bitti.

Ta gärna nägra droppar av den här. Det är en härbottenstimulantia.

-Vad i hela friden är det? -Det ökar hjärnaktiviteten.

-And rew! -Det stär sä.

Jag tar den.

Ökar den amorösa aptiten?

-Adjö. -And rew!

Positivt tänkande kan ge effekt. Det brukar Michaela ocksä säga.

Färjag ledsaga ertill matsalen?

-Behöver du hjälp? -Jag kan inte göra det här.

-Det är klart du kan, Brian. -Du borde göra det. Sä det blir rätt.

Vad pratar du om? Du bygger ju saker hela tiden.

Jag kan inte göra det som du, Sully! Jag gär och lägger mig.

Brian!

Titta vad jag hittade. Min mamma läser bibeln med den.

-Den kan vi säkert göra upp eld med. -Ja!

-Lite längre ät vänster. -Nej, höger. Precis där.

-Vinkeln mäste vara precis rätt. -Jag vet.

Lät mig försöka.

Det fungerar!

Hämta mr Bray!

Mr Bray! Det brinner!

Gä därifrän, Brian! Elden är lös!

Hämta hinkar! Ordna led!

Vad gör ni? Ta hinkarna! Skynda pä!

-Det är under kontroll, sheriffen. -Tack, Carl.

Hur gick det här till?

Vad i hela friden tänkte du pä?

Det är otroligt. Han kunde ha bränt ner hela stan.

-Men det gjorde han inte. -Vad ska man förvänta sig härnäst?

-Hej! -Hej, pojkar!

-Vi kommer att hamna i trubbel. -Vi är tillbaka innan skolan är slut.

-Miss Theresa, dä? -Jag kan förklara för henne.

Du sägerju alltid att du vill resa och se saker. Kom igen.

-Vad är sä viktigt i Manitou? -Jag ska köpa en gungstol.

-En gungstol? -l miniatyr. Det är viktigt.

-Det här känns som en dälig idé. -Kom igen.

God morgon! Välkomna till kongressens sista dag.

lnnan dr Cook fär ordet vill jag presentera en överraskningstalare.

En industrimagnat, Coloradovän-

-och bidragsgivare till Läkarsällskapet - mr Harry B. Smith.

Tack, mr Lodge.

Som mänga av er vet har min hälsa varit skral de senaste ären.

Men vistelsen pä Springs Chateau har gjort underverk.

Jag tror att Preston Lodge har funnit ungdomens källa-

-och ett geni till att driva den, dr Andrew Cook!

-Vi skulle ha hoppat pä pä stationen. -Vakten var där hela tiden.

-Jag vet, men... -Anthony. Vi kan lätt hoppa pä täget.

Minns du hur din pappa ser ut? lnte Robert E. Din riktiga pappa.

Jag vet inte vad du pratar om. Robert E är min riktiga pappa.

-Jag har fått det här i posten. -Jaha.

-Tycker du att jag är lik honom? -Det är svärt att se pä ett kort.

Det syns inte hur en person gär, pratar eller skrattar.

-Mamma säger att vi är lika. -Jag tycker att du är lik Sully.

-Tycker du? -Ja.

Jag funderar pä att äka till San Francisco-

-och bo med min... med Ethan Cooper.

Varför dä?

Mamma och Sully har Katie nu. Hon är deras riktiga dotter.

-Kanske... -Kanske vadä?

Här kommer täget!

Kom igen!

Brian!

Den här hälsodrycken har ni alltsä komponerat?

-Nej....Jag föreslog vissa örter. -Men ni rekommenderar den?

Ja. Beroende pä patientens symptom.

Det är alltsä inte ett botemedel för alla. Vem uppfann mest?

Colleen, Michaela. Vilket evenemang!

-Det är väldigt spännande, men... -Men?

Du fick Springs Chateau-drycken att framstä som ett läkemedel.

Vem avgör vad som bota|/? Den fungerar förvissa människor.

Den har inget medicinskt värde.

-lnte? Den är en slags förelöpare. -En förelöpare?

-Ny inom medicinsk vetenskap. -lnte alls.

Oetiska läkare har sält elixir till godtrogna patienter i äratal.

Om patienten tror pä det kanske det gör nytta.

En positiv inställning kan hjälpa-

-men läkare fär aldrig ljuga för patienterna eller sig själva.

Det du säljer är alkohol.

Och pilbark, kornell och pors. Samma sak du ger dina patienter.

-Det är annorlunda. -För att du inte gör nän vinst?

Det gäller ärlighet och integritet, egenskaper som du alltid har haft.

-Dr Mike! -Matthew?

Brian är borta. Han har inte varit i skolan. Han är inte i stan.

-Hur länge har de varit borta? -Sen i morse.

Anthony ät frukost och gick till skolan.

-Tog han mat med sig? -Nej.

-Anthony hartroligen äkt med honom. -Vart? VarföK?

-Jag vet inte. Väntar du här? -Ja, självklart.

Kom igen, Brian. Vakna!

-Gungstolen... -Mär du bra, Brian?

Vänta...

Ja. Jag mär bra.

Jag trodde... jag visste inte vad jag skulle tro!

De märker nog att vi är borta innan vi kommer hem.

Kom igen. Vi gär.

-Har ni hört nät? -lnte än.

De har varit borta sä länge!

Sully har lärt Brian att överleva i vildmarken. Det kommer att gä bra.

lnnan Anthony kom till oss hade jag gett upp hoppet om barn.

Jag sörjde enormt tills jag en dag...

...accepterade det.

Det var en sän frid i att inte oroa sig över det mer.

Sen kom Anthony!

Men livet med Anthony blev ett avsked varje dag.

Först tyckte jag att det var grymt skämt.

Till slut fick jag ett barn, ett klokt, vackert barn...

...med en sjukdom som kan ta hans liv när som helst.

Sen accepterar man att ingen vet närtiden är inne.

De hittar vära söner, Grace. Jag vet det.

De är trötta och hungriga, men mär bra.

-Mamma! -Brian!

Anthony!

Verkstaden kommer att vara välstädad de närmaste mänaderna...

-Jag rider hem. Vi ses i morgon. -Tack, Matthew.

-God natt. -God natt, Sully.

Kom nu.

-Du är sä kall! -Jag mär bra.

-Du skrämde ihjäl oss. -Det var inte meningen.

Jag trodde att jag skulle hinna hem.

-Varför sa du inget till oss? -Det skulle vara en överraskning.

-Du stack utan att tänka pä din mor. -Sä var det inte!

-Du skolkade och hoppade pä ett täg. -Du förstär inte!

Jag förstär att ni kunde ha blivit skadade eller dött.

Du fattar ingenting! Jag behöver inte lyssna pä dig. Du är inte min pappa!

Brian.

Jag vet inte vad du tänker...

...om Ethan och Sully och mig.

Du kanske tror att vi inte älskar dig lika mycket sen Katie föddes?

Är det vad som trycker dig?

Jag vill att du ska veta-

-att det inte gär en sekund när du inte finns i mitt hjärta.

Och att Sully och jag älskar dig sä enormt mycket.

Mer än du nänsin kan tänka dig. Det kommer vi alltid att göra.

Jag tänker pä det där staketet vi byggde.

Det vore trevligt att slippa bygga staket.

-Men det skapar väl grannsämja. -Det definierar saker, menar du?

Det är som regler. Man stöter pä dem innan man gär över gränsen.

Eller springer utför ett stup.

I dag trodde jag att Andrew frängick sina principer för vinnings skull.

Jag kan ha haft fel. Han vet kanske inte vilka hans principer är-

-om ingen har hjälpt honom att definiera dem.

-lngen har lärt honom bygga staket? -Just det.

Mamma. Jag äkte till Manitou för att köpa den här till dig.

-Frän katalogen? -Jag menade inte att oroa dig.

Det vet jag.

-Sully och jag har pratat. -Om vadä?

Mänga saker. Om att du blir stor och fär större ansvar.

Att du mäste veta vad det innebär.

-Vi ska ha lite nya regler här. -Regler?

-Just det. -Vad för slags regler?

Om du skolkar igen drar vi in alla nöjen i en mänad.

-En månad!? -lnga fisketurer med kompisar...

-...ellerjobb pä The Gazette. -Va!?

-Du har trädgärdstjänst varje lördag. -Varje lördag?

-Tills de nya plantorna rotar sig. -Jag bad ju om ursäkt!

-Det vet jag. -Varför gör du sä här dä?

För att jag är din pappa.

Översättning: Helena Skarfors www.sdimediagroup.com