Original subtitles

-Det här är så fint. -Fem lag ute på sitt livs äventyr.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Utan att flyga och med en strikt begränsad budget.

Då åker vi.

-De tävlar mot varandra... -Jag är helt nervös.

...i att ta sig från Afrika till arktiska Tromsö.

Skämtar du?

-Adjö, Danmark. -Den näst sista etappen...

-...blev mycket dramatisk. -Kommer de andra inte med?

-I morse låg vi sist. Nu leder vi. -Vi måste vara incheckade innan sju.

-Nu är det race på riktigt! -De skapade bäst förutsättningar...

-...inför den stora finalen. -Här!

-Vi vann! Vi vann, Line! -Line, vi vann!

Carl och Emil startar med försprång i den sista etappen.

Det är verkligen känslosamt. Vi har tagit oss från Afrika hit.

Nu är vi sist. När de två andra lagen var före oss. Jag hatade dem.

-Välkomna till finalsträckan. -Nu är det tävling som gäller.

-Nu vill man vinna. -Det vore roligt om jag fick vinna...

-...med min syster. -Vilket lag kommer först...

...till Tromsö och stå som slutsegrare.

Det här är finalen av "Race Across the World Sverige".

Hur tror att du ligger till? Hur tror du att systrarna är?

The Mean Sisters. Hakki Hälinen. Finlands näst bästa skidåkare.

Efter senaste checkpointen i Mjøsli har lagen tagit sig med tåg

hela vägen upp till Bodø till starten av den avslutande finaletappen.

Nu!

Efter 40 tuffa dagar och 11 000 långa kilometer

kommer de tre kvarvarande lagen göra upp i det karga, krävande

och kolossalt vackra Nordnorge.

Det är nu allt ska avgöras.

Välkomna till finalsträckan av "Race Across the World Sverige".

En etapp som kommer att ta er igenom nordvästra Norge

upp till arktisk port och målgången i Tromsö.

Men innan jag släpper iväg er så har jag en sak till er här.

-Ett kuvert. Varsågoda. -Tack.

Ni får inte öppna dem nu.

Det får ni öppna när ni är på väg.

-Är det varsitt? -Ja.

Då är det dags.

Carl och Emil ni var först framme vid checkpointen.

Det betyder att ni startar först.

Eva och Karin. Ni startar sex minuter efter dem.

Och Clara och Felix, ni startar en timme och 14 minuter efter.

Det lag som är snabbast upp till målgången i Tromsö

och skriver in sig först i boken är vinnare av

"Race Across the World Sverige". Okej, grabbar. Kör!

-Hej då. Lycka till. -God tur!

Ha det. God tur.

-Final! -Alright, baby.

Sista gången vi läser travelguiden.

Vi ska ge av oss själva det sista vi har.

Nu finns det inget mer. Vi kan inte hålla tillbaka.

Nu ska de få Emil och Carl. Vi ska ta oss till mål först.

Det ska bli jättekul. "Finalsträckan erbjuder inte två olika vägval."

"Det är upp till er att hitta den bästa vägen."

Det finns inte nåt givet alternativ.

-Fem, sex, sju, åtta, nio. -Då får vi en fyra timmars idag...

-...och ändå kunna resa. -Det här blir vår sista etapp.

-Fauske, det är idag. -Det blir vårt livs äventyr.

-Nu kör vi mot finalen. -Då drar vi mot Tromsö.

-Final! -Nu tar vi hem det här. Let's go.

Kampen om pokalen kommer att ställa lagen inför en miljö

med ytterst knappa förbindelser och långa avstånd.

Från starten i Bodø ska de på snabbaste sätt ta sig hela vägen upp

till målgången i Tromsö.

-13.35. -Men vad konstigt att det är en sån.

Utan kreditkort och med bara kontanter på fickan

stöter Carl och Emil på problem direkt.

Det gick inte. Det stod bara betalkort här, bankkort.

Det var svårt. Ja.

-Kan man köpa biljett på tåget? -Jag tror inte det, va?

Vi bestämde oss att åka till Fauske. Det är inte lätt.

Det är inte lätt att ta sig upp här.

Nej, det är inte det.

-Det går inte. -Killarna har fastnat.

och riskerar att tappa hela sitt tidsförsprång.

Okej. Finalen. Då ska vi se.

Kolla upp förbindelser och begränsningar för varje vägval noga.

Okej, det är inte helt lätt att ta sig fram alltså.

Under finalen måste lagen ta tre obligatoriska time-outs.

-Renvakt? Ska vi inte ta renvakt? -De måste även ta ett jobb.

Det gäller att planera varje färdväg noggrant för att inte gå bort sig.

-Ja, det finns inte vägval längre. -Vi måste hitta bästa vägen.

-Okej. -Att resa i Nordnorge...

-...är ju inte en enkel match. -Vi får knixa oss fram.

Biljettmaskinen i Bodø tar inte emot kontanter,

men för att inte missa tåget till Fauske

så är planen att försöka bluffa sig fram.

-Vi säger att den inte funkade. -De skyller på biljettautomaten.

Det är lite rock 'n' roll.

Det kan vi göra. Gå ombord.

Tack snälla.

Den här konduktören, hon släppte på oss gratis.

Jag tycker väldigt gulligt av henne.

Det ni har sett våra hittills är ingenting mot vad vi har.

Vi har inte ens börjat och det är nu lägger i vår turboväxel

så håll i er där hemma. För nu åker vi.

Nu kör vi mot finalen.

Av dom här tre teamen som är kvar så skulle vi nog bli gladast

över att för en gångs skull stå först i boken. Nu vill vi vinna.

Jag tror ju att vi ska ta oss ner mot Fauske. Fauske station.

Säg att det går ett tåg. 21.09? Skämtar ni?

-Vilket skämt. -Nästa tåg går om åtta timmar.

-Det går inte. -Men taxi kanske.

Vi skulle också kunna ta en snabbare bil. Vi har ju pengar.

Har vi varit oroliga för att vi inte har pengar? Egentligen aldrig.

-Ska vi kolla taxibilen till Fauske? -Det gör vi.

Hur långt är det till Fauske? En timme? Vad kostar taxin?

-1 400. -Norska kronor?

Ja? Nej, men snälla nån. Pengar är inget problem, eller?

-Jag vet inte hur mycket vi har. -Vi har för mycket pengar.

Så är det med det. Vi har för mycket pengar. Hur ska vi göra av med dem?

Att ha sparat pengar inför finalen i svindyra Norge

kan vara helt avgörande och det är fortsatt Eva och Karin

som har den fetaste plånboken inför slutstriden.

Har du några kompisar i Fauske som man skulle kunna bo hos.

Okej. Tusen tack. Nu har vi en plan. Let's go!

Vi har cash. Inga problem.

Ja, vill man hålla motståndarna bakom sig så går det inte längre att snåla.

Så lycka till.

Fem, fyra, tre, två, ett. Kör!

Det är trist att komma sist. Det är roligt att komma först.

Det är halvkul att komma mitt emellan.

Nu är det bara en sträcka kvar. Nu ser vi till att orka. Bit ihop. Kör.

-Vad står det i travelguiden? -Jag är så nyfiken.

Eftersom de startar en dryg timme efter de andra

så är det viktigt att ta rätt beslut för att kunna komma ikapp.

I Fauske finns det två jobb. Orlando Bar och Grill.

Det är ju bra. Det kommer vi hinna till.

Vi har bråttom, men vi väljer inte jobb utifrån hur trevligt de ligger.

Nu satsar vi på det som ligger bäst för oss tävlingsmässigt.

Time-out. Fyra, fyra, sex.

Frågan är om vi på nåt mirakulöst sätt kan ta vår långa time-out idag.

Jag bara säger det och ändå hinner till Narvik imorgon.

Så är det så värt. Då kan vi ta vår tidiga time-out på förmiddan

imorgon och sen åka vidare.

Nu är det tävling som gäller och jag tycker det är kul också.

-Då tar vi mot station. -Då kör vi.

Lagen har nu bara tre intensiva dagar kvar på äventyret.

-Att vi är så nära målet nu, det? Ja. -Det är obeskrivligt.

-Där åker tåget. -Ja.

-Perfekt timing. Det var bra. -Det var säkert tåget som gick.

Till... Gick det mot Fauske?

Ja, det går till Fauske, men det går en buss om en timme.

-Det är för sent. -Vad är klockan nu?

13.40.

Varför ligger jobben så här för? Gud vad dåligt.

Vi har precis missat tåget, nästa tåg går flera timmar senare.

Vi hinner inte till jobbet innan 15. Det är nog svårt.

-Hur långt tar det att åka bil? -En timme tror jag.

Det här är en käftsmäll, skulle man kunna säga.

Det är en mardröm, vi kommer inte fram så lätt.

Vi är vana vid tågförbindelser överallt och här finns inte det.

-Har du nåt taxinummer? -Nej.

Det här är nåt helt annat.

Vi måste ta oss till Fauske nu.

Det kommer vi inte hinna till.

Tack, tack.

Carl och Emil ligger redan nu en bra bit före Herngrens

och tänker göra allt för att komma vidare.

Vi ska till Narvik. - Vi har kommit till Fauske.

och här försöker vi lösa lite lyft upp norröver,

för vi vill inte stanna nånstans helt out of nowhere

Ni kan stanna i Innhavet. Där finns hotell.

Okej, du känner. Ja.

Känner ni nån som har tid att köra till Innhavet?

-Vill ni åka på en gång? -Ja, Gud, ja. Nu.

Är det sant?

Men trots en budget som bör räcka hela vägen till checkpointen i Tromsö

så kan inte karl släppa på vanan att pruta.

-Femtonhundra? -Vad?

1500. Då kommer du på svensk TV.

Vi försökte prata med de som bor här. Då hade de en kontakt

som kunde ta och köra oss till Innhavet.

De ville egentligen ha 2 000, men boråsare som jag är sa 1 500.

-Bra jobbat. -Då har vi löst skjuts till Innhavet.

Då kan vi checka in, ta time-out och sova i Innhavet.

Här kommer vår lift.

-Hej. -Carl. Hej, Sten.

Hej, Emil. Snygga glasögon.

Innhavet? Let's go.

Vi är nog väldigt glada att vi har sparat,

för det gör att vi också kan kosta på oss den här sista etappen.

Vet vad man säger på svenska, Sten? Ordning och reda pengar på fredag.

Fast du får pengar på lördag.

Gud, vad dåligt.

Kan vi inte ringa och kolla om nån kan skjutsa oss, Felix?

Kan du inte ringa våra kontakter och se om de kan skjutsa oss.

Ja, skulle vi bara gå till närmsta busstation. "När kommer jäveln, då?"

"Om tre timmar." "Då väntar vi." Det går inte. Vi är en timme efter

ettan och tvåan, så vår enda chans är att jobba sjukt snabbt

och pressa gränserna för vad som är möjligt och tillåtet

Skulle du kunna ringa till en kompis som bor här i byn? Gud vad snällt.

Då fanns det bara en lösning, ringa vår vän Raymond

som är alltså en av Petter Stordalens trevliga medarbetare.

Jag hade fått hans nummer tidigare och nu ringde vi.

-Hallå? -Hej. Jag sitter här med Felix...

...på tågstation. Han undrar om det finns möjlighet att få skjuts...

-...till Fauske. -Oj, oj, oj.

Va?

Det kommer en väldigt snäll man som heter Raymond.

-Han kommer. -Yes!

-Tack, som fan. -Tack. Vad gullig du var.

Tack, Raymond. - Nu gick det bra. Raymond funderade i tre sekunder:

"Hur löser det här sig utan mig? Jag får slänga mig in i en bil."

Och det gjorde han.

Tja.

Trevligt att träffa er.

Detsamma, Raymond. Shit, alltså. Okej. Underbart.

Underbart. Fy fan. Du är så snäll.

Det enda vi måste försöka göra nu. Det är att ta i kapp den här timmen.

Exakt.

Vårt stora trumfkort är även de andras trumfkort:

Norrmän är så otroligt hjälpsamma.

-Tusen tack. -Tusen tack.

Vi tänkte att vi är ganska bra på att snacka och komma i kontakt med folk,

men de andra lagen är ju totala charmtroll också.

1 590.

Kan du inte lägga lite specialpris på det?

Springpojkarna kan få vem som helst upp i brygga.

-Vad är ditt andra språk? -Thai.

Jösses!

-1 200. -Det är okej. Med frukost?

Systrarna har ju norsk släkt dessutom så folk älskar att hjälpa dem.

Har du ingen bäste vän, bror, kone eller nåt som vill tjäna lite pengar?

Nu ringer du en vän och så hälsar du från Eva och hennes syster Karin.

Vi får inte använda telefon så vi har rest sex veckor utan telefon...

-...och utan kreditkort. -Varför gör ni det?

-Ingen Facebook, ingenting? -Nej, inget alls.

Vi räknar bara med att få hjälp av snälla människor. Förstår du?

Ja, ja. Vi tar hjälp av hela staden. Tjejerna måste upp till Tromsö.

Så de får guldmedaljen.

Jag tror nog att alla tre lag har ganska god chans att vinna.

Ligger det nåt hotell i Fauske? Äger Petter nåt hotell där?

-Nej. -Ajdå.

Det är en väldigt riskig plan och vi måste riskera mycket.

-Okej, bara rakt ner. Tack. -Upp här, kom!

Finalen av "Race Across the World Sverige" är igång

med sin första av totalt tre dagar.

Vi ska kolla när bussarna går imorgon.

Den här sträckan från Fauske upp mot Tromsö.

Det gäller att planera allt i minsta detalj, varje litet misstag

eller felräkning kan bli ödesdiger.

Åh, underbart, Raymond. - Då säger vi time-out nu. Vi tar sex timmar.

-Time-out. -Vi hann med time-outen.

Eftersom lagen måste ta ett arbete under slutetappen

så kan det vara smart att göra det direkt

och i Fauske behöver den lokala puben hjälp med att sin nya inredning.

Vi har barnstolar som måste monteras.

Vi kastar oss på det, självklart.

Men du gillar... Aj!

Akta fingrarna där bara. Nej, men vad fan? Nej men titta.

Finns det något tåg som går åt Narvikhållet från Bodø?

Nej, inga tåg. Bara buss eller cykel.

Ja, jag tänker så här, Felix. Att cykla från Saltis till stan.

Det tar ju en timme och det tar typ 25 minuter med bil,

så vi borde ju klara det.

Eller cykel.

Idén om att cykla verkar ha fått fäste hos Felix.

Nu när vi ligger så långt efter kan vi inte hålla på att mesplanera.

Vi väntar på en buss i två timmar och sen le glatt och leta efter hotell.

Wassberg-style, no-no. Då är vi out.

Vårt mål är att komma så nära Tromsö som möjligt.

Återigen måste Stordalens polare Raymond rycka ut till deras hjälp.

Är det inte en klok idé att om vi kan få tag på cyklar kl. 6 imorgon bitti.

Hur långt är det till Røsvik härifrån?

-Tju... Alltså tre mil. -Det är tre mil dit. Jaha.

Till Røsvik härifrån.

Raymonds huvudgrej är att fixa cyklar till oss.

Vi cyklar från hotellet 06.00. Cyklar vi 15 km/h

då tar det två timmar.

Vart åker man båt över till?

Där hoppar vi med cyklarna ner i en båt som kör tio minuter över en vik.

Då sparar vi ungefär en timmes cykling.

Och så cykel därifrån till Kobbelv.

Där hoppar vi upp på cyklarna igen och cyklar cirka en timme 40 minuter.

Vi måste ta reda på när de behöver vara där så kommer han dit.

Där hoppar vi in i en bil, som vi inte vet vem som har.

-Det är planer på hög nivå. -Då ska vi passa en färja...

...innan vi ska med en buss som tar oss norr om Narvik

så långt som möjligt innan dan är slut.

-Det här måste vi... -Vi ska renskriva det.

Stort tack. - Vad är alternativet? Vänta på en buss och komma fram

efter alla andra. Det är alternativet.

Raymond alltså. Helpers from heaven.

Okej, så du har tid att köra oss imorgon klockan sex till Bognes?

-Bognes, ja. -Då säger vi det. Vi ses klockan sex.

-Klockan sex. -Tusen tack.

-Ja! Jag älskar Norge nu. -Ja! Vi är glada nu.

Planen imorgon är att vi blir hämtade här

med otroliga Aina som skjutsar oss till Drag,

där vi har en färjeterminal som väntar.

Från Drag så åker vi färja och sen åker vi buss hela vägen till Narvik.

Men skjutsen fixad till morgondagen kan grabbarna använda

sin resterande time-out-tid till att utforska de mystiska kuverten.

-Ska du eller jag? -Börja du.

Jag är nervös.

Tänk om det står att vi åker ut.

"Hej, Emil. Hoppas ha det bra där ute i stora världen."

"Vi saknar dig och längtar tills du kommer hem."

"Du kommer säkert hem rik på många upplevelser."

"Men visst är det inget som slår Åby en vacker sommardag?"

Nej. "Solstolen på balkongen väntar på dig"

"och kanske blir det kycklingsallad också. Lev väl och ta hand om dig."

"Kram mamma och pappa och övriga familjen."

Åh.

Jag blev väldigt, väldigt glad och rörd för jag saknar verkligen hemma.

Det kändes som den bästa energin man kunde få så här i slutspurten.

"Älskade prinskorven." Det är alltså då en prins och en korv.

"Du är otrolig på att ta vara på livets möjligheter."

"Fortsätt med det, för vi vet att du kan, du vill och du är positiv."

Pappas... Ordspråk.

"Vi hejar på dig och Emil. Ge de andra vad de tål för ni är"

"simply the best." Det är väldigt härligt att få brev hemifrån.

"Älskade prinskorven."

Det är härligt men det kan också vara lite jobbigt

för att det blir påtagligt att man är väldigt långt upp i Norge.

-Väldigt långt ifrån Borås. -Det behövdes i sista sträckan.

-Man får lite extraskjuts. -Ja.

-Går vi i mål så kommer vi hem. -Vi skyndar så kommer vi hem fortare.

Vi ligger ganska tätt inpå varandra

och med tanke på att ta sig fram här handlar om att få hjälp av andra.

Vi måste vara vår egen lyckas smed och lösa transporten kreativt.

Det är svårt att veta ställningen.

Vårt sikte är alltid inställt på att vinna.

Det finns alltid där bakom örat.

Fulltankade med kärlek är killarna redo inför morgondagens resa

mot Narvik. I Fauske smider Felix och Clara vidare

på sin minst sagt avancerad resplan.

Lag Röse är också i Fauske för att avverka sitt obligatoriska jobb

ute i vildmarken hos samen Mats.

Idag ska ni få vara med och valla renar.

Så en vanlig dag skulle kunna vara 12-15 timmar som du går så här?

Som tur är för systrarnas kommande spurtkrafter,

så i dagens jobb begränsat till fyra timmar.

Renen smiter när han ser människor.

Men hundarna styr dem, de vänder på dem.

Alltså härligt, vilken grej.

Men, jaha.

Nej, jag tror inte vi hittar dem.

Ett jobb som handlar om att valla renar, men utan några renar i sikte.

Ja, då är det väl lika bra att koppla på tävlingsfokuset igen.

Men du. Om vi ska upp mot Storjord.

Det är ju enda vägen från Fauske norrut. Det är enda vägen.

Du har inget ärende idag till Storjord?

-Nej. -Du ska inte köpa mjölk eller nåt?

Har de inte bra bullar som du köper i Storjord?

Ja, kanske det.

-Renfoder? -Ja.

Man måste kommunicera med sina medmänniskor. Det är A och O.

Vi kan diskutera det.

Om du har förmågan att nå fram till nån

med vad du önskar eller vill? Du måste veta hur du ska fråga också.

Jag har tänkt på det. Vi ska få er norrut.

så antingen kör jag eller nån som jag känner.

Men sluta! Får jag krama dig? Åh, gud, vad fint, Karin?

Ja, vad roligt. Men alltså, vad kul. Idag?

Vi har sån tur med alla fina människor, Karin.

Jag försöker lära barnen. Du kan få nästan allt med rätt fråga.

Det här är bra, Mats. Det kan bli riktigt bra.

Ja, kanske ni vinner.

Ja, vad kul!

Systrarnas förmåga att få hjälp verkar hålla i sig

och på väg mot hotellet berättar Mats att djungeltrumman gått varm...

-...på den norska landsbygden. -Nu du, Mats.

Nyheterna färdas snabbt här uppe, så alla verkar veta allt.

Många verkar veta att sex stycken förvirrade svenskar är i fylket.

-Vad var det du sa som var så bra? -News travel fast.

News travel fast på småställen.

Clara och Felix har arbetat på en restaurang i Fauske

och de kanske ligger lite bakom. De kan inte förflytta sig.

Att Springpojkar har fått tag i skjuts från sitt hotell till färjan.

Vi tar samma färja och vi vet att de letar efter en skjuts vidare,

så vi är precis hack i häl igen. Det är ändå roligt att vi vet saker.

Då lagen inte har koll på varandras planer kan det vara värdefullt.

Om ryktena stämmer förstås.

Okej, gubben. Där står vår skjuts.

Att systrarna skulle hamna på samma färja som Carl och Emil

verkar i alla fall inte stämma.

För att inte spilla onödig tid åkte de med den första färjan.

Man känner att det är slutspurt. Vi vet inte hur det går för de andra.

De kan vara 58 mil bakom oss eller redan framme i Tromsö.

Vi har bara fokus på att ta oss fram en fot framför den andra.

-Hej, Carl heter jag. -Karin.

-Hej, Karin. Får vi åka med dig? -Det får ni. Välkomna.

Tack snälla, fantastiskt.

-Här är Mona. -Här är Mona.

Den dagliga restiden med bil är begränsad

men för att vinna fördel satsar Herngren allt på sin snillrika plan.

Till hjälp har de Raymonds kompis Mona som tar hand om väskorna.

-Nu springer vi, kom. -Mona kör före och visar vägen.

-Och vi trampar på. -Det ska vara ditåt nånstans.

Det som har drivit ny tävlingsgren. Det känns bra.

Vi vaknade fan halv fem både hon och jag i morse, bara flög upp.

Vi var jävligt på hugget, kan jag säga.

Fin morgon och knappt nån vind heller. Det är skitbra.

Vi glömde att äta frukost vi bara direkt, var är cyklarna?, packa...

Men jag är jävligt glad över det.

Oj! Otroligt vackert.

Clara, jag tror att man kan köpa kokain här.

Ja, vad bra! Vi kan behöva det till nästa resa.

Det här är bra fart, älskling. Håller vi den så fixar vi det.

Efter tre tuffa mil på cykel är de nu framme vid det avgörande momentet.

Kommer båttransporten vara på plats.

Hej. Hallå!

Hej.

Åh, Gud. Vilken bra båt du har. Vi ska se här.

-Vad sjukt. -Vi måste skynda oss.

Lyckas den här planen, då kan de andra ta sig i brasan.

Både Springpojkarna och Röses. Då ligger de sist och vi ligger först.

Däremot spricker detta då är vi out, over and out.

Super, det går precis enligt tidsplan.

Underbart. - Och bara så vi förstår en gång till.

-Vi kör nu... -Vägen där, 1,5 mil.

-Okej, perfekt. -Håll vägen, över älven, ta vänster.

-Är du okej? -Ja.

Det är en väldigt riskig plan och vi måste riskera mycket.

Åh, fy fan vad det luktar. Det luktade lik.

Nu är det på minuten om vi kommer fram här.

Lagen är inne på den näst sista dagen av tävlingen.

Det blir fint ifall du ser våra fina kamrater. De har också ryggsäckar.

Lag Röse är vid färjeläget utanför Storjord

i tron om att de kommer att stöta på Carl och Emil.

Har du sett några killar med ryggsäck?

-Nej. -Bra. Vi är på en tävling.

Jag tycker att vi åker nu. Vi kan få vara här uppe.

Oj, vad fint. Killarna kan ha åkt... Gick det inte en färja 06.40, Karin?

Precis. Grabbarna hann med den tidigare färjan

och är redan framme i Narvik.

-Kom, så går vi. -Ja.

Carl har ända sedan barnsben drömt om att få träffa en livs levande varg.

Han får chansen att göra det under dagens obligatoriska arbetspass.

Här har vi saker och mat till djuren.

Jag har fullt med get och lamm.

Vi får det som blir över på slakteriet.

Åh fy fan vad det luktar. Det luktade lik. Det luktar inte gott.

Det kanske inte luktar så gott.

Jag är okej. Jag är okej.

-Det går bra. -Nej, jag kan inte.

Åh fy fan. Det luktar som om man tagit en massa djur

låtit de dö, förmultna och sen bajsat på dem. Det luktar så äckligt.

-Du får ta med dig ett lammlår. -Fy fan vad äckligt.

Vi ska träffa de som är på andra sidan

Tack för att du gjorde det värsta jobbet.

Här bor vildvargen.

Jag har drömt om att träffa en varg i verkligheten sen jag var sju bast.

Nu kommer den.

Bara mys lite.

-Väldigt bra. -Vad gör jag om hon gör så?

Bara sitt lugnt. Alldeles lugnt.

-Hej. -Wow! Vad fint.

Åh Gud, vad fin.

Klia mig, säger hon. Jag vill ha mer.

Jag drömde när jag var liten att få gå in hos vargarna på Kolmården.

Det var min största julklapp i många, många, många år.

Wow!

Att få vara med och dela det med dig. Veta att det är din stora dröm.

Det var magiskt att få se världen genom dina ögon. Helt fantastiskt.

Wow.

Nu är vi klara med vårt jobb. Det var det sista vi gjorde på den här resan

och nu har vi bara tävlingen. Nu är det målgång.

Tusen tack för idag. - Det är klart vi gärna vill vinna.

Vi har ju kämpat nu i sex veckor. Den enda som är viktig att vinna

är den sista så att nu är det fullt ös mot destination Tromsö.

Nu kör vi!

-Mördarbacken, mördarbacke. -Fy fan. Det planar ut här.

-Där framme. -Herngrens framfart är planerad...

...med laserprecision. Efter det inledande cykelmomentet

är tanken nu att sadla om till biltransport mot färjan.

Men tiden är knapp.

Hej, hallå, tjena... Åh herregud.

-Var det tungt? -Vi måste springa för att hinna.

Underbart. Vi måste försöka hinna med färjan som går elva.

Annars får vi vänta 40 minuter på nästa och missa bussen till Narvik.

Men nu är det på minuten om vi kommer fram här.

Vi håller tummarna att vi hinner med färjan.

VÄGTRANSPORTLEDARFORDON FÖLJ MIG

Varför skulle man ha en ledebil här?

Det visar sig då att det är lite arbete på vägen med ledningar

verkar det vara och det gör att man måste lotsas av en sjukt långsam bil

som kör väldigt noggrant på vägen. Det är helt sjukt.

Jag blir arg att jag inte cyklade snabbare, men jag kunde inte det.

-Går färjorna precis i tid? -Ja.

Time-out.

Lag Röse har fått hjälp med skjutsen till Narvik av norska jäntan Line

som de fick tips om i Fauske.

-Oh, wow! Vilken utsikt. -Gud så fint.

Eva och Karin passar på att öppna breven som förhoppningsvis

kommer ge dem extra energi inför morgondagens finalspurt.

-Nämen sluta. -Skojar du?

Det här är jag alldeles för skör för. Franke har gjort ett hjärta. Nu så...

Så här står på mitt:

"Mamma. Jag har längtat ända sen du var på flygplatsen dagen du åkte."

"När kommer du hem? Hälsningar från Florian."

Jag såg direkt den här spretiga handstilen och blev väldigt berörd

för att jag tyckte att det var det var det var så fint.

Och...

Ja, då kändes de ju väldigt nära och långt borta.

Eva och inte mamma. Han kanske har glömt bort för jag varit borta länge.

Nämen Gud. Hon har lärt sig tvättmaskinen.

"Jag kan sätta på tvättmaskinen, laga bättre mat"

"och duka ett bord på det finaste möjliga sätt."

Det är bra att du var borta lite.

"Jag vet att du inte tror det, men du kan aldrig sakna mig"

"mer än jag saknar dig."

Det känns alltid lite konstigt att åka iväg från sina barn.

Jag har aldrig varit ifrån mina barn så länge, de är otroligt självgående.

"Njut av äventyret och passa på och vinna."

Ja, det var också en bra uppmaning.

-Det här skulle ta mig till mål. -Nu måste vi skärpa oss.

Det finns folk som har förhoppningar här.

För deras skull också får vi lägga in en extra växel.

Det stod nånstans i ett brev. Ta och vinn hela skiten.

När ni varit borta så länge. Vore fint att komma hem med en guldmedalj.

Jag ser fram emot att komma hem och berätta det.

-Nej, vad dåligt. -Nej, nej.

Man tycker att de bara hade kunnat leda precis här.

Man kunde haft två rödljus här.

För Herngrens fortsätter stressen mot färjan.

Och jäklar vad lång sträcka det är. Vi har ju inte en chans.

-Yes. -Nu kör vi.

Det finns en chans att planen går i lås ändå, men den är lite

på håret.

Herregud.

-Där är den. -Vi är här nu.

-Nu kommer vi. -Vi kör ombord. Fy fan, vad bra.

Shit, vad bra du har kört. Grymt. Fy fan vad bra.

För första gången. Vi har gjort många masterplans,

som alltid har fallerat.

Men nu har det gått som en fucking symaskin.

Ja.

Nu har vi lite marginal så att nu kan vi köra i liksom normalt tempo

upp till bussen i Narvik. Ja, fy fan, Clara.

Tänk att marginalen var med oss den här gången.

Sen sa ju Petter Stordalen till oss:

"Kom ihåg, kommer du tvåa är du född en fucking loser!"

Klarar vi det här i dag. Då vinner vi.

-Hej, på er! -Nej, de är där.

-Nu kan allt gå fel. -Det känns som en mardröm.

Är det långt kvar? Åh, kör!

-Älskling? We did it, so far. -Det gjorde vi faktiskt.

-Nu kan inte så mycket gå snett. -Var tror du att de andra är?

-De borde nog vara före oss. -Före?

-Tror du verkligen det? -Ja.

Felix och Clara har efter sin mycket raffinerade plan lyckats komma ikapp

och förbi de andra och tar sig nu snabbt fram på de norska vägarna.

Motståndarlagen befinner sig en bit från Narvik, väldigt nära varandra.

-Oj, vad många som ska med bussen. -Jädrar vad vi stannar.

Ja, faktiskt, så nära det bara går.

Två.

-Jag visste att ni skulle vara här. -Hej, älsklingar.

Hej, gummor. Vi har varit på en djurpark en bit upp.

-Var det bra på djurparken? -Vi har träffat en levande varg.

-Vi har klappat en levande varg. -Det får man inte göra.

-Jo. -Vi hoppar lite längre ner.

Det känns spännande att de är här. Jag tycker det var lite kul.

Nu är vi verkligen på sista sträckan och det blir ett race.

Med rivaliserande lag bara några sittplatser bort

är nu frågan om nån har ett sista ess i rockärmen att spela ut.

Hon står här. Vi kastar oss bara in i bilen

Tusen tack. Då ska vi ta väskorna bara. Ciao.

Vi hoppar av massor med stationer före vad vi hade tänkt.

Bussen har 95 stopp på vägen, så den är långsammare än nån annan.

Här får du blomster.

Så att eftersom vi har tid kvar med bil, så tänkte vi ta det.

Vi förlitar oss på medmänniskor som vi kommer mycket bra överens med.

Vad vi än hamnar verkar det som. - Fasen vad coolt, Lina!

Vi tror att Eva och Karin ligger väldigt bra till.

Vi såg dem gå av bussen och de verkar ha nån superskjuts.

De har en förmåga att plocka upp otroliga människor.

De drar till sig underbara människor för att de är underbara själva.

Systrarna Röse gör alltså ett listigt drag

och kommer nu med hjälp av sin chaufför Line

att åka en alternativ väg mot Tromsö.

Bilresan avslutas hos Lines vän

där de ska få sova sista natten innan finaldagen.

Och nu.

Hej, får jag ge dig en kram? Hej. Åh, vad flott.

Hej, Marianne. Åh vad roligt. Vi har med oss champagne.

-Den är välskakad. -Den har åkt hela vägen från Narvik.

Helt otroligt. Det är inte alla som dricker champagne och ser älg.

Det var en älg i trädgården.

-Är du säker? -Jag är säker.

Vi har älgar och vi har champagne. Det bästa man kan ha.

Att avsluta hemma hos nån. Ett hem fullt av kärlek och omtanke

Det går i linje med så som vi vill ha det.

Vi har plockat vårt sista smultron på den här resan

och satt det på vårt strå, det är väldigt fint att ha med sig det hem.

Vollans gäststuga.

Efter att ha maxad sin restid har lag Herngren inkvarterat sig

på ett hotell i Nordkjosbotn.

Det har blivit läge att fylla på med lite energi inför slutspurten.

Nu ska vi se. Så nyfiken på vad som står på din.

Nej, är det från barnen. "Vi älskar er! Iris och Lisa."

"Nu är det inte lång tid kvar tills tävlingen är över. Lycka till."

"Puss och kram. Världens bästa föräldrar. Vi tror på er."

Jag blev väldigt upplyft inför slutspurten.

Saknaden har gått upp och ner. När vi rejsar tänker jag inte på dem.

Vissa nätter har varit outhärdliga med en stark längtan och saknad.

"Ni klarar allt, mamma, pappa, så jävla sexiga."

-Vem har skrivit det? -"Så jävla sexiga."

-Vi har världens gulligaste barn. -Ja. Vet du vad vi är?

-Sexiga. -Den stora, stora vinsten imorgon...

...är att vi har gått igenom hela loppet och att vi är klara imorgon.

Det är jag... Det överskyler allt annat.

Nu är vi i mål imorgon. Jag är så jävla glad över det.

-Oj vad härligt och sista natten. -Vi kan titta ut mot forsen.

-Emil, vi har fått gäster. -Nej.

-Hallå där! -De här personerna skämtar.

-Nej, de är där. Jag såg dem. -Har ni badat?

-Där är de ja. -Allt kan gå fel. Vet du vad vi gör?

Vi säger att vi har en sexa kvar, så de tar det jävligt lugnt.

-Nej. Ska vi ljuga oss till segern? -Alla medel är tillåtna.

-Absolut. Det kan vi göra. -Åh Gud.

Felix och Clara sitter utanför vårt fönster.

Att vi har tagit oss hela vägen från Afrika hit.

Det känns helt galet.

Vad jobbigt det här blev nu. Känner du inte samma?

Vi har fått en djupare vänskap, som att jag rest med min storebror.

Är det nån som har en bil

Och det tycker jag har varit så fantastiskt på alla sätt.

Det blir nog fullt ös in till Tromsö imorgon.

Kommer du ihåg vår första hotellnatt? Det var i Tanger, i Marocko.

Vi sov på ett fruktansvärt ställe som hette Hotel de Paris.

Det är väldigt högljutt. Kan du sova?

-Världens party hela natten. -Vi sov ingenting.

Jag tänkte inte överhuvudtaget på nån slags final eller resultat.

-Ingenting sånt fanns. -Vi skulle ju bara överleva.

-Tanger till Tromsö. -Det var överlevnad.

Så har det varit på otroligt många av dessa etapper.

-Det hänger lite i luften. -Det är regn.

Det är bra. Det är ett tecken.

När våra tre finallag går i mål här i Tromsö har de varit

på resande fot i 40 dagar.

Ett äventyr som började i Marocko i norra Afrika

och fortsatt genom Europa kors och tvärs

för att nå sitt slut här ute på piren i Nordnorge.

Det är nu det ska avgöras.

Vilket lag som kommer att kunna titulera sig segrare

av "Race Across the World Sverige".

Ja. Ja planen nu är att jag ser ut så här lite grann.

Kanske Springpojkar inte känner igen oss. Jag ska springa en annan stil

än min normala så att de inte blir misstänksamma.

De tror nämligen att vår time-out slutar tolv idag,

men den slutar tio samtidigt som de, därav den här outfiten.

Vi har anlitat Børre, han ska köra oss ända till Tromsö domkyrka

där vi får GPS-punkten och vårt andra genidrag

är att väskorna ger vi bort till Børre, för de behöver vi inte längre.

Tjena.

Då kan vi springa lite lättare.

Det enda som finns i huvudet nu är att det är pissviktigt att vinna.

Men på andra sidan av hotellet finns ett segersuget lag

som inte låter sig luras av lite löshår och genomskinliga lögner.

Idag är målgång. Jag är jättetaggad,

hoppa in i taxin och sen är det bara må bästa man och kvinna vinna.

Så.

Okej, för sista gången in med de där.

-Snart smäller det. -Så fort den slår om kör vi.

Nu så.

-57, 58, 59, kör! Mot Tromsö! -Nu, nu, nu!

-Nu! -Nu kör vi.

Nu är den tio. Det är bra, Børre.

Lagen tar sig först till ankomstdestinationen...

-...vid domkyrkan i Tromsö. -Nu kör vi!

Här kommer de för sista gången få koordinaterna till checkpointen

längst ut på piren, där hela äventyret avslutas

och en vinnare kommer att koras.

Finalen! Springpojkarna, nu kommer vi.

Gaspedalen har du tränat på lite, va? Perfekt.

Är de där framme?

Det vi ska vara noga med är att ducka när vi åker om dem.

Ska du köra om nu? Lägg dig ner.

Skitbra. Kanon. Bra, Børre. Snyggt.

Det här kan bli riktigt bra.

Och jag har med mig Jonas Åkerlund, så vad kan gå fel?

Den enda liksom mentala grejen som har gällt hela loppet.

Det är bara så här nu ser det till att orka.

Vi har ju varit gifta länge, men jag måste säga att växeldragandet

som vi har gjort. När jag är svag så är du stark och tvärtom

det har blivit så tydligt. Både på ett psykiskt och psykiskt plan.

Ja.

-Är det långt kvar? -Nej.

-Andas. -Jag kan inte.

-Nu när vi är så nära. -Det finns inget att hålla igen på.

Nu vill vi vinna. Det tycker vi vore kul.

-Åh, kör! -Bilen framför är på söndagspromenad.

Jag vill inte ramla på nåt målsnöre, vi är för nära.

-Då springer vi. Vi måste springa. -Det är bara rakt ner.

Dit bort.

Härligt att se er.

Våra tre finallag har nu inte långt kvar till Tromsö,

där de får de sista avgörande koordinaterna till checkpointen.

-Åh, vad långsam den är. -Vi får hoppas på en lång löptur.

Det här går för långsamt.

Jag försöker med kraft forcera bort alla bilar som är i vägen.

Lagen är nu så nära målet att minsta lilla felsteg eller trafikbekymmer

kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.

De kör 60 på 70-väg. Varför då?

Antagligen är det nån som har broskräck.

Broskräck? Det är inte läge. Nån har broskrekk. Ha inte det.

Ha inte det just idag.

Men Röses är inte det enda laget som möter hinder längs vägen.

Scheisse, att det var sån här alltså.

Vad är det för bil bakom oss? Scheisse, är det Springpojkarna.

Vi är så nära nu. Måtte det gå hela vägen.

Oh, my God, det här går för långsamt.

-Nu ska han av. -Snälla, kör bort. Nej. Jo, hej då.

Ha det gott. Hej. Ha en fin lördag.

Oh my God. Nu kör vi.

In mot domkyrkan. Jag ser den.

Jag vill ut och springa nu. Bort ur vägen, allihopa.

Här är det. Kom.

Nu. Hjalmar Johansens gate 20. Vem ska vi fråga?

Ursäkta. Är du från Norge?

Felix kompis Petter Stordalen har förstås kontakter även i Tromsö

och nu ska Herngrens spela ut sitt allra sista trumfkort.

Du, Børre. Clara har fått tag på en Morten som jobbar för Stordalen

på hotellet här.

Petter Stordalen har ju hotell i Tromsö och nån i sin personal

på plats i domkyrkan där vi får vår nya adress som liksom lotsar oss.

Det vita huset. Därborta är kyrkan. Kör lite längre fram. Är Morten här?

-Ja. -Vi ska till domkyrkan.

Tack. Tromsö domkirke, kyrkegata 7.

-Var är Morten nånstans? -Vad står det?

-Hjalmars checkpoint. Ja. -Checkpoint.

Hej, Morten. Hjalmar Johansens gata 20.

Hjalmar Johansens gata 20.

-Vet du var det är? Då springer vi. -Vi måste springa.

Tack.

Hjalmar Johansens gata 20.

-Hjalmar Johansens gata. -Vi frågar de här.

Men du vet att det är rätt ställe? Är det långt bort?

-Nej, det är inte så långt. -Dina skosnören, Felix.

Det är lugnt. En sekund, knyta skorna, vänta.

Fråga nån.

Har du google? Kan du googla åt mig?

Hjalmar Johansens gata

-Har vi nån som kan googla? -Hjalmar Johansens gata 20.

-Är det Hjalmar Johansen, Eva? -Hjalmar Johansens gata.

Hjalmar Johansens gata 20. Är det nån mer som frågat?

Dit ner.

-Där sprang de. Jag såg dem. -Nej.

Jo. Okej. Det är bara rakt ner.

-Ha det! -Fortsätt ditåt.

-Det är på sjön. -Där ute på piren.

Längst ut på piren väntar loggboken och guldpokalen på vinnarna.

Det vore otroligt roligt om jag fick vinna tillsammans med min syster

efter dessa extremt långa, slitsamma veckor.

Nu är vi nära.

Just nu kan jag bara känna en lycka över att vi är i mål

och att vi har varit med om nåt otroligt.

Gubben.

-Bam! Hej, Kristin. -Härligt att se er.

-Fy fasen. -Bra sprunget.

Vilka kämpar ni är. Helt otroliga. Ni är alla vinnare.

Kanske inte just i den här boken idag, men i min bok så är ni det.

Tänk att ni för 40 dagar sen stod startklara i stekande sol i Marocko

och nu står ni här vid Arktis port. Bra kämpat.

Okej. Koncentration nu.

Nu.

-Wow, vad kul. -Trea, så mycket bättre än vi trodde.

Vi var säkra att det skulle stå Peter, Lotta, Thomas och Björn.

-Vad bra! -Välkomna i mål.

-Trea. -Gud, vad skönt. Vi är klara.

Gubben, vi klarade oss. Vi lever.

Vi har rest genom en hel världsdel med tåg, buss, bil och båt.

-Utan telefon och kreditkort. -Och vi är fortfarande vänner.

-Ännu bättre vänner. -Det bästa priset av dem alla.

-Är ni redo att öppna boken? -Ja, det är vi.

-Va? -Nej, nej, nej.

-Nähä. -Aldrig, aldrig.

-Det trodde jag aldrig. -Va?

Grattis till Eva och Karin vinnare av "Race Across the World Sverige".

Va? Men Gud!

Ska det sluta? Men sluta...

-Men Gud... -Sluta, vad det var härligt.

Det var en chock och det var en genuin överraskningschock.

Jag älskar det här landet!

Hallå! Vi vann!

Och otroligt mycket ren glädje efter sex veckors slit.

-Grattis. Det är ni värda. -Vi var så...

Ni kom etta den enda viktiga gången.

Jag som normalt skulle surat ordentligt över att komma tvåa här

eller vilken tävling som helst Vi fixade hela resan ändå.

Vi fixade de här 40 dagarna. Fruktansvärt skönt.

Den här pokalen är till alla de som har hjälpt vid varenda sträcka.

Man vill backpaddla till alla, från Tanger och framåt som hjälpt oss.

För det är så många.

Det är så fint.

-Här har ni. -Åh, wow!

Vi vill kunna återkoppla till dem och säga: We did it.

-Grazie mille. -Vilken stjärna.

Alltså på riktigt. Nu kan det bara gå åt helvete.

Om nån ger dig en möjlighet att göra nåt som du aldrig gjort, säg ja.

Jag vill inte ha en hälparmesan.

Skit att du inte vet. Det är det vidunderliga. Jag har ingen aning.

-Färjan går om 25 minuter. -Vi får se var jag hamnar.

-Vi har inga biljetter. -Vi har ingen aning om var vi är.

Det driver mig jättemycket i allt som jag gör, att inte veta.

Jag får panik.

Det var ändå kul att du börja gråta. Du gråter ju aldrig.

Vi har rest genom hela Europa.

Jag vet inte hur många hundratals mil. Hur coolt är det?

Jag är så otroligt glad att jag fick dela det med dig.

Detsamma. Vem skulle jag annars ha delat det med?

Det är väldigt fint.

Ett fyrfaldigt leve för Röse- systrarna. De leve! Hipp hipp hurra!

Hade det varit en film, är det så här filmen skulle sluta.

Hej.

I nästa vecka är det min tur att resa. - Är det här ni bor?

Då kommer jag att träffa våra tävlande igen.

Gud vad mysigt.

Ett halvår efter finalen i Tromsö.

-Hur har du haft det? -Hur ser livet efter äventyret ut?

Jag kunde typ inte jobba på en månad efter.

-Och inte minst. Var det värt det? -Då mådde vi inte så jättebra.