Original subtitles

-Vad var det? -Stanna här.

Mamma?

Mamma?

Det här är Nancy Gardner igen. Ja, Eva Jones svärmor.

Det har gått 12 timmar nu. Vi har inte hört ett ljud.

Ja, det här är inte likt Eva.

Polisen letar.

Försök att inte föreställa det värsta scenariot.

-Först pappa och nu det här. -Ja, man börjar ju undra.

-Vad menar du? -När Eva ringde visste jag att nåt var fel.

-En frisk 34-åring dör inte bara så där. -Han fick en hjärtattack.

Och nu försvinner din mamma, när jag kräver en andra obduktion.

Jag låtsas att jag inte hörde det där.

Snälla mamma, kom hem.

Mamma? Mamma!

Mamma! Vakna! Hjälp!

Mamma, mamma, vakna! Hjälp!

Mamma, vakna! Hjälp!

ETT ÅR SENARE

Hej, Dane.

Tack, snälla Grace.

-Hej. Är det för inte kallt att jobba ute? -Nej, det är uppfriskande.

Gå in och börja på läxorna. Jag kommer strax.

-Har du vant dig vid att Sami har körkort? -Ja, jag kan kolla mina mejl.

Har du hört nåt från 9 Moon?

Jag uppdaterade inkorgen 20 gånger senaste timmen.

-Du får jobbet. Jag lovar. -Tack.

-Jag trodde du gett upp det här. -Jag är skyldig Ryan att få igång den.

-Jag kan ställa den i garaget om det stör. -Nej, då.

Jag vet hur mycket Ryan uppskattade att meka med dig.

Ursäkta mig.

-Är allt okej? -Ja, det är den där Clint.

Han fattar inte vinken. Den första jag dejtar visar sig vara ett äckel.

Dejtade ni inte för några veckor sen?

Det värsta är att jag lämnade mina älsklingsörhängen i hans bil.

Om du vill kan jag se till att han lämnar dig i fred.

-Jag kan vara skräckinjagande. -Wow, en tuffing.

Jag fattar. Jag ska blockera hans nummer. Tack.

Efter det du gått igenom kan du inte vara tillräckligt försiktig.

Nu när du är skild, ska du inte bjuda ut min vän Ashley?

Kom igen nu! Vad skulle hon med en sån som mig till?

-Du måste vara snällare mot dig själv. -Kom igen. Jag är ett vrak.

Jag ska laga middag. Jag hälsar Ashley att du ringer.

Du har nånting här.

Tack.

-Hej, älskling. Jag bara kollar läget. -Enligt schemat.

-Jättekul. Vad jobbar du med? -En kavaj.

-Får jag se. -Det är inget bra.

Jag gillar det du gjort. Vill du ha ett råd?

Försök spegla den här formen här framme.

Det blir fina linjer. Vad tycker du?

-Jag blir aldrig lika bra som du. -Jo då. Men alla designer behöver sömn.

-Lite till bara? -Ja, självklart.

-Du... Är du okej? -Ja.

-Tio minuter till. Älskar dig. -Älskar dig.

Sov gott.

Där kom den.

Dane!

Dane! Dane!

-Dane, en bil... -Vad är det?

Det är en bil som förföljer mig.

Det var en bil... Nån förföljer mig.

-Vad var det för bil? Såg du föraren? -Jag vet inte.

Såg du regnumret?

Jag såg det inte.

-Det kanske inte var nåt. -Varför joggar du i snön?

Jag vet inte. Jag var tvungen att rensa skallen.

Jag kanske bara panikade. Det kanske inte var nåt.

Jag är nog på helspänn.

Du blev ju kidnappad på din garagenedfart.

-Du kanske borde gå till polisen. -Vi vet både att det är slöseri med tid.

Om de inte trodde mig då, varför skulle de tro mig nu?

-Jag önskar jag fick mitt liv tillbaka. -Du behöver inte gå igenom det ensam.

-Vad du än behöver. -Jag uppskattar att du bryr dig.

Visst.

-Det här dagen blir bara värre. -Nancy på middag igen?

Det går inte en vecka utan att jag får höra vilken usel mamma jag är.

-Vad hjälpsamt. -Mycket.

Vill du ha en öl när jag blivit av med henne?

Jag ska ut en sväng. Jag är tillbaka vid åtta.

-Har du ny skjorta. -Nej...

-Vart ska du? -Ingen särskild stans.

-Så du ringde Ashley i alla fall? -Det skulle du bra gärna vilja veta.

Ja, det skulle jag. Messa när du är klar. Jag vill veta allt.

-Nancy behöver nog hjälp. -Jag behöver hjälp, om det passar.

Jag har nog lite att berätta också. - Jag kommer, Nancy

Du har verkligen slagit på stort.

-Tack, Nancy. Det här var utsökt. -Ingen orsak. - Det finns mer grönt här.

-Det finns massor. -Lite till, Grace.

9 Moon erbjöd mig jobb som kreativ ledare på huvudkontoret.

Vad? 9 Moon Fashion House? Det är underbart, mamma.

Vi diskuterar fortfarande löneförmåner och full sjukvårdsförsäkring.

Och jag får jobba med mina egen design.

Alla vinner på det.

Ligger inte huvudkontoret i New York?

-Då ska vi alltså flytta? -Skolan och alla kompisarna då?

Du får nya vänner i den nya skolan. Det blir spännande.

Det är inte bara en möjlighet för mig. Det blir det för er också.

Sami, du kan plugga design efter du gått ut gymnasiet.

-Ja, men vårt liv är här. -Behöver du pengar, kunde du ha frågat.

-Det gör jag inte, men tack ändå. -Du kan ju inte sälja huset.

-Det var ju ditt och Ryans första hem. -Det kan bli det för ett nytt par.

-New York blir en nystart för oss. -Det förflutna försvinner inte för det.

-Vad menar du med det, Nancy? -Alla obesvarade frågor om Ryans död.

Att flytta nu är helt enkelt ansvarslöst.

-Vill du inte veta vad som hände? -Flickor, kan ni gå till era rum.

Nej, stanna. Omständigheterna...

Han fick hjärtattack. Varför kan du inte acceptera det?

Omständigheterna kring hans död är lika grumliga som vid din kidnappning.

Det är lätt att tro att Ryan dödades, men svårt att tro på att jag kidnappades.

Ja, av nån som dumpade dig i trädgården sen.

Jag var i diabetiskt koma. Tror du jag orsakade mig själ det?

Jo, men vem? Vem kidnappade dig? Visst ja, du minns inte.

-Ut ur mitt hus. -Ursäkta.

Du hörde mig. Ut.

-Grattis till jobbet, mamma. -Vänta, flickor.

Grace!

Jag fick A för fråga 46. Du, då?

-Sami? Hur är det? -Mamma släppte det här i kväll.

Jag försöker fortfarande bearbeta det.

-Vad sa hon? -Oj, det börjar bli sent.

-Jag måste prata med henne. -God natt.

Kan vi prata mamma?

Jag är ledsen, mamma.

Mamma?

Vi ses vid frukosten.

Mamma?

Mamma? Mamma!

Mamma?

När såg ni henne senast?

Vid fyratiden, när Nancy kom.

-Verkade hon frånvarande? -Hon trodde att nån följde efter henne.

-Vem då? -Gå in på rummet, Sami!

Hon sa att han körde en mörk bil.

-Och du? -Jag gick hem klockan sex.

-Var det allt? -De grälade.

-Om vadå? -Familjeproblem.

-Nu räcker det. -Jag har tagit era redogörelser.

-Jag hör av mig när jag har nåt. -Ska du gå?

-Du har bara varit här i 20 minuter. -Det är inte mycket jag kan göra nu.

Du borde ju leta efter henne. Det borde vi alla göra.

Jo, men inga förhastade slutsatser.

Mamma har tagits igen, för ni hittade inte kidnapparen förra gången.

Sami, visa kommissarien lite respekt.

Ett öppet fönster och en vält vas är inga tydliga tecken på kamp.

Du sa att du var på ditt rum.

-Hon kunde ha gått ut genom dörren. -Utan mobilen och väskan?

Det är ganska vanligt vid sammanbrott.

Sammanbrott? Ska vi bara acceptera att hon går?

Om din mamma inte är tillbaka på 48 timmar, ring mig.

-Sami, vad är det som händer? -Underbart. Du har väckt din syster.

Sami. Sami!

Kommissarie Campbell!

Sami!

-Det kommer ordna sig. -Hur vet du det?

Det vet jag inte.

Titta, Dane!

Var försiktig, Sami! Sluta, Sami!

Din mamma kommer inte tillbaka för att du jagar efter bilar.

Vad ska jag ta mig till?

Fick du med regnumret? Skicka det till Campbell.

Minns du när din pappa hade dött bodde jag hos mamma åkte på semester?

Hon var inte på semester. Mamma bröt ihop.

Jag sörjde min son och jag fick förtränga det för att reda ut det hon ställt till med.

Jag ville inte att ni skulle se det.

Men din mamma hanterar svårigheter på sitt eget sätt.

Hon har svårt att gå vidare.

Förra året var bara en försmak. Nu är det allvar.

-Nej, hon skulle aldrig lämna oss. -Jag önskar jag kunde tro det.

Det är min.

Låt mig ta hand om det. Det gjorde jag förra gången.

Jag var här förra året...och du behandlar mig fortfarande som ett barn.

Vila nu. Ni bor hos mig från och med i morgon.

Var är du, mamma?

Hallå? Hallå?

Släpp ut mig! Släpp ut mig! Hjälp, släpp ut mig!

Vad vill du?

Släpp ut mig!

Du är inte redo för det.

Sami?

-Jag hatar att vara här. -Det är som att bo på ett skräckkabinett.

Vi borde vara hemma. Vi kan ta hand om oss själva.

Det är bara tills mamma kommer tillbaka.

-Hur vet du att hon kommer tillbaka? -Hon skulle aldrig lämna oss.

-Sami, Grace, det är mat. -Kom nu.

Ni får inte beträda mitt sovrum. Har ni förstått?

Är det kolsyrat? Mamma har inte köpt kolsyrat sen pappa dog.

Jag vet hur mycket ni gillar det. Det gjorde er pappa också.

Har kommissarie Campbell ringt dig än? Vad sysslar polisen med?

-De gör allt de kan, var så säker. -Som vad? Skallgång? Presskonferens?

-Sami, låt mig ta... -Du tar hand om det. Det har du sagt.

Jag ringer till henne efter lunch. Men du måste lova att låta det vara.

Nu...äter vi upp. Efteråt kan ni titta på tv om ni vill.

-Hur är läget? -Jättebra. Tack för att du frågade.

Förlåt, jag vet att det är jobbigt.

Nej, förlåt mig. Det känns som jag lever i en evig mardröm.

Får du ta emot besök för din farmor? Jag kan titta förbi.

-Vi skulle kunna... Vad är det? -Mina färgpennor.

-Jag måste ha glömt dem i huset. -Kan du inte använda några andra?

Det är inte samma sak. Jag måste hämta dem.

-Sami, är det verkligen en bra idé? -Babe, jag måste ut härifrån.

-Jag sår inte ut en sekund till. -Låt mig hämta dig.

Det kommer skräcködlan märka.

Jag tar bussen.

Messa mig när du kommit dit så att jag vet att du är okej.

Åh, hej!

-Du måste vara Sami. -Hur vet du vad jag heter?

Eva berättade om dig och Grace. Vänta lite.

Låt henne vara! Stick härifrån!

-Vem var det? -Ingen aning.

Var det inte bilen från i går? Jag tror det. Kom.

Ring mig om när du hört det här. Det skulle jag uppskatta.

Så fort som möjligt, snälla.

Jag ska gå hem, men tack för att du håller ett öga öppet.

Sami, jag är ledsen. Jag skulle ha varit där den kvällen.

Jag skulle tagit en öl med din mamma, inte på nån menlös dejt.

-Jag skulle kunnat gjort nåt. -Det är ingen fara.

Jag vet att du hjälpt till om du kunnat.

Jag skjutsar dig till din farmor. Det är inte långt till bussen.

Och...mamma gav mig den här.

-Är det säkert? -Ja. Tack.

Jag håller koll på dig tills du sitter på bussen.

Och, Dane... Tack så jättemycket...för allt.

Vi verkar vara de enda som tror på att hon är kidnappad.

Hallå!

Tack för maten.

Det här är bästa stället. Tack för kläderna.

Det är min storlek och allt.

Tror du att jag skulle kunna... tacka dig personligen?

Det vore trevligt att se dig.

Ansikte mot ansikte.

-Vi kanske kan äta ihop? -Det skulle jag vilja.

Trevligt ställe du har.

-Var är vi? -Det behöver du inte oroa dig över, Eva.

Förlåt.

Hallå?

Är du kvar?

Precis som jag visade. Först ett omslag och sen en aviga...

Sno runt den och sen en aviga... För guds skull.

Det här är stickor, inget fiskespö.

-Jag gör ju som du säger. -Får vi gå ut?

-Lite frisk luft skulle göra gott. -Senare. Vi njuter av morgonen här.

Ursäkta mig.

-Campbell. -Det är Sami, Eva Jones dotter.

-Vad kan jag hjälpa dig med? -Har du fått mina meddelanden.

Om mannen som var vid vårt hus igår kväll.

Du ska inte vara där. Det är en brottsplats.

Ni verkar inte reagera på det.

Såg du honom? Längd, kroppsform? Nåt kännetecken?

Inte så lång, men heller inte kort. Normalbyggd.

Jag kan rita en bild.

Varför var han vid ert hus? Ingen aning, men han verkade känna mamma.

-Han var väldigt läskig. -Skicka en teckning, så kollar jag på den.

-Var det allt? -Var det nåt annat?

Nej, men det här tar så lång tid.

Tänk om den som har tagit henne gör henne illa?

Vi gör allt vi kan. Under tiden kan du inte ränna omkring.

-Jag har hittat en misstänkt. -Jag vill att du stanna hos din farmor.

Där är det säkert. Jag ringer om jag hör nåt.

Ska du skrämma livet ur mig?

-Kunde smita ut ur huset? -Farsan är på väg ut på turnering.

Han fokuserar på att packa sina Fendergitarrer.

-Nåt nytt? -Ingenting. Farmor säger inget.

Polisen, som jobbar på fallet, snäser av mig så fort jag ringer.

Det verkar som om ingen vill hitta henne.

-Förutom vi. -Ja.

Du känner din mamma mer än nån annan.

Om du säger att nån tagit, så är det så.

-Är du klar? -Vi drar.

Hej!

Hallå?

Nej!

Eva!

Snälla...

Jag saknar min familj. Jag saknar mitt hem.

Du är hemma.

Det här är inget hem.

Det är ett fängelse.

Tack för att du besöker mig. Det betyder mycket.

Jag önskar jag kunde se ditt ansikte.

Vill du komma in?

Copper's.

Jag älskar deras kaffe. De bakar jättegoda wienerbröd också.

Den skjortan.

Låt mig hjälp dig.

-Vad letar vi efter? -Allt som sticker ut.

Eva, flickorna behöver mer. Du uppfostrar dem inte bra.

Du är inte frisk.

Inget av det är sant.

Varför säger hon det, då?

-Vad är "Fish inte the sea"? -En dejtingsida.

Längtar efter att träffa dig igen. Vill du komma hit?

"Jag försökte ringa, men du svarade inte. Du är en fresterska." Äckligt.

De är alla från samma person. CB-56.

"Jag vet att du är hemma. Det lyser i sovrummet." Det skickades kvällen hon togs.

Det är han jag såg utanför huset.

Vi fortsätter leta.

Så hon har sitt insulin i kylskåpet, eller hur?

-Ja, hurså? -Det finns inte där.

Tandborste, piller, är också borta.

-Det är ju konstigt, men... -Vadå?

-Varför är hennes tandborste borta? -Kidnapparna måste ha kommit tillbaka.

-Låste du dörren? -Jag minns inte.

-Jösses! -Vad gör du här?

-Ljuset var på. Jag trodde äcklet var här. -Jag tror han varit det.

Mammas medicin, tandborste... Allt är borta.

-Äcklet heter Clint Barker. -Hej då.

Vem fan är han? Sami, vänta!

Stanna! Vänta lite.

-Du... -Inte nu. Vad har du för plan?

Jag ska hitta Clint Barker. Där han är finns mamma.

-Hennes liv kan vara i fara. -Du får inte riskera ditt liv.

Vi går in och ringer till Campbell.

Hon lyssnar ändå inte.

Hon lyssnar på mig. Vänta.

-Campbell. -Kommissarien? Det här är Dave Clarke.

-Jag har information om Eva Jones. -Verkligen?

-Hej! Stanna! -Ledsen, Dane.

Dave? Hallå?

-Är du säker på att det är här? -Det är adressen han skickade till mamma.

Regnumret stämmer.

-Okej. -Då går vi.

-Är du säker på det här? -Ja, kom igen.

Billarmet, då?

Håll vakt. Jag kollar här och sen går vi in i huset.

Gabe. Mammas örhänge.

Jag fortsätter leta.

-Hallå! -Spring!

-Det är min bil! Vad håller ni på med? -Vi vet att du har henne, Clint.

-Det är inte värt det. -Var är hon?

Jag vet att du vill hitta din mamma, men du kan inte ta lagen i egna händer.

-Du kunde ha råkat illa ut. -Jag bryr mig inte. Om han gjort nåt...

Vi har redan förhört honom efter ett tips från en granne.

Han erkände att han kört förbi huset.

Hotmejlen han skickade till mamma då? Erkände han dem också?

Han har ett vattentätt alibi. Han fanns på övervakningsfilm från O'Carneys pub.

Jag är ledsen, Sami. Han är ett äckel.

Men det är inte vår kille.

Kommissarien?

-Vad tänkte du på? -Måste vi prata om det nu?

Jag har i alla fall försökt hitta henne.

Du kommer inte ge dig förrän du har svar. Jag känner så för din pappa också.

-Det går inte att jämföra. -Jag vill att du ska vara medveten om...

...att alla som saknas inte vill hittas.

-Varför hatar du henne så mycket? -Jag hatar henne inte.

Du har varit elak mot henne så länge jag minns. Hon var aldrig bra nog.

Hon gjorde Ryan lycklig. Det var det jag ville han skulle vara.

Men din mamma har sina egna problem. Problem som inte vi kan se.

-Hon är drabbad. Hon behöver hjälp. -Hjälp henne istället för att stjälpa henne då.

Du vet inte hur mycket jag försökt. Hon vill inte ha min hjälp.

-Hon har envisheten i blodet. -Jag har det blodet också.

Det är sant. Du är din mammas dotter.

Ditt beteende går inte obemärkt förbi.

Du utsätter inte bara dig själv för fara, utan din syster också.

Du får inte lämna huset och inte heller kontakta Campbell.

Du slutar att leka detektiv i kväll.

Ja...

Ja. Jag vet det.

Nej, men... Det är ju det jag sagt.

Så nu har de uteslutit en av de misstänkta.

Ja, han. Hans alibi är vattentätt.

God morgon! Så vi har slutat prata nu?

En dag kommer du förstå allt jag varit tvungen att göra.

-Vad menar du med det? -Vad blir det till frukost?

-Vad vill du ha? -Jag vill ha bacon.

Bacon... Då så.

Hm...flingor.

-Du måste äta nåt. -Jag går på toaletten.

Är det okej? Måste jag ha tillstånd till det också?

Jag kommer strax.

Hej.

Kom du hit för att äta?

Varsågod, kom in. Här.

Får jag gissa? Jordgubbs-wienerbröd?

Åh, min favorit.

-Det är min mans skjorta. -Jag är din man.

Visa mig. Får jag se ditt ansikte?

Nej.

Jag är tillbaka om några timmar. Flickor!

-Ni får inte lämna huset. -Om det börjar brinna, då?

-Vad är det? -Jag spårar hennes mobil.

-Vart ska hon? -Vet inte. Det här får gå snabbt.

Sami!

Det är låst.

-Vem är du? -Jag hade en Kitty-period.

Polisrapporter...obduktionsprotokoll, toxikologisk rapport.

Upprättad av en Charlie Blake.

-Varför har hon allt det här? -Allt handlar om...

-Om vem? -Pappa.

Vad är det här?

Titta... Det är mamma.

-Hej! -Vet du var Nancy är just nu?

-Är hon hemma hos oss? -Sätt på tv:n.

Vi är här för att be om hjälp att hitta Eva Jones, 36 år och tvåbarnsmamma.

Hon har varit borta i fyra dagar.

-Vad gör de? -Presskonferens. De tar det på allvar nu.

-...av fri vilja. -Det bästa är henne att vi hittar henne.

Eva, kom tillbaka, snälla. Dina döttrar behöver dig.

Kom tillbaka så vi lan ge dig den hjälp du behöver.

En snabb kommentar...

Lyssna inte på henne, Grace. Allt hon säger är lögn.

-Presskonferensen gick ju bra. -Det var tvunget att göras.

Det täcker en månad till. Men det är viktigt att vi syr ihop det här så fort som möjligt.

Jag kanske har nåt till dig senare. Jag hör av mig.

Gabe, hämta Grace från mormor och kör henne hem till dig.

Jag förklarar senare.

Sami?

Grace?

Sami!

Vad är det?

-Var är Grace? -Nånstans där du inte kan hitta henne.

-Vad pratar du om? -Jag såg presskonferensen.

Jag såg hur du torkade dina fejktårar och bad att mamma skulle komma hem.

Men det är inte det du vill... Det är du som tagit henne.

-Sami! -Jag vet att du gjorde det.

-Varför skulle jag göra det? -För att hålla henne borta från oss.

Jag såg dina SMS, fotona, rapporterna om pappa. Du försöker vända oss mot henne.

-Du är inte klok. -Jag såg dig i parken förut.

Betalade du honom för att kidnappa mamma? Var är hon?

Lugna dig! Jag försöker ta reda på var hon är.

Det började med Ryan.

En frisk man dör inte av hjärtattack, som första obduktionen pekade på.

Eva var så snabb att acceptera det, så jag visste att nåt var fel.

Tror du att mamma dödade honom? Säg det, om du verkligen tror det.

Hon har sina problem, men hon älskade din pappa. Och han älskade henne.

Nån annan dödade honom. Jag försöker lista ut vem.

Varför skickade du alla elaka SMS?

Jag håller med om att mitt humör skenar iväg ibland.

Men hennes uppträdande förra året fick mig att tveka på hennes föräldraskap.

-Nu har hon stuckit igen. -Nån har tagit henne. Det var du.

Samantha, jag skulle hoppas att du hade högre tankar om mig än så.

Berätta var hon är.

Jag ville inte visa de här, men du ger mig inget val.

Vad är det?

Jag tror det är motellet din mamma bor på.

Jag har jobbat med en privatdetektiv på Ryans fall.

Han är mannen från parken. När Eva försvann, fick han undersöka henne också.

Fotona är resultatet av det.

-Var är hon? -Jag vet inte.

Din mamma kommer att göra er det här om och om igen.

Min mamma var manipulativ och missbrukare.

Jag lider fortfarande av det hon utsatte mig för.

När jag fick din pappa lovade jag att jag skulle göra allt för att skydda honom.

Men jag svek honom. Jag svek mig själv.

-Jag tänker inte svika dig. -Mamma är inte sån.

-Vad behöver du mer för bevis? -Hon skulle aldrig lämna oss.

Hon skulle aldrig...

Sami! Kom tillbaka!

Kom igen!

Du kommer inte hitta det.

-Vad vill du? -Jag vill beskydda dig.

-Genom att kedja mig som ett djur? -Bara tills jag kan lita på dig, Eva.

Det var du som tog mig förra året, eller hur?

-Varför släppte du mig? -Jag var inte redo första gången.

Nu har jag allt för att du ska vara trygg och göra dig lycklig.

Lycklig...här?

I det här rummet? Ensam, utan mina barn?

-Du är inte ensam. Vi har varandra. -Jag vet inte ens vem du är.

Jag är din man.

Ryan är död. Du är inte han.

Du är ett äckel.

Hallå?

Eva, jag kan bli din man. Det är allt jag nånsin önskat.

-Nu när han är ute ur bilden, kan vi... -Ute ur bilden?

Du dödade honom, eller hur?

Du tog min man ifrån mig.

-Mina barns pappa. -Jag kan ge dig så mycket mer.

-Allt jag vill är att du ska bli lycklig. -Jag blir aldrig lycklig... Inte här

Inte med dig.

Snälla...

Mina barn...behöver mig.

Jag förstår.

-Jag ska hämta barnen nu. -Nej! Nej!

Nej!

Kommissarien. Sami och Grace har rymt.

Jag är orolig för dem. Ring mig när du fått det här.

Campbell?

-Hallå? -Nancy.

-Vem är det här? -Hör du mig, Nancy?

-Charlie... Ja, jag hör dig. -Jag körde genom en tunnel.

Jag fick den senaste toxilogiska rapporten.

De hittade fler gifter i Ryans blod.

-Gifter? -Bly, arsenik, toluen.

Nån gav honom dem under en längre tid. Små doser är svåra att upptäcka.

Du hade rätt. Din son mördades.

Nancy, är du kvar?

Jag är kvar, ja. Jag försöker bara tänka.

-Vem har tillgång till såna gifter? -Det blir nästa utmaning.

Det här är så svårt att förstå. Och...tack för allt.

Med Ryan, med Eva.

De där fotona var smärtsamt att se, men jag är glad att du kunde hitta henne.

Vilket motell bor hon på? Jag måste åka dit.

-Vad pratar du om? -Fotona på Eva från motellet.

Jag har försökt att hitta ledtrådar, men jag har inte hittat nåt.

-Jag har ingen aning om var hon är. -Du sa ju att du hade nåt i parken.

-Ja, labbrapporten. -Men...fotona då?

De kommer inte från mig.

Nancy, försvann du igen?

Får jag ringa tillbaka.

Sami?

Hej.

Är du okej?

Absolut inte.

-Ju mindre Grace ser, desto bättre. -Hon får sitta med en Xbox.

Hur gick det med din farmor?

Hon förnekade allt.

Min pappas död gjorde hon till en mordkonspiration.

Och hon kalla min mamma för psykiskt labil.

Tack för att jag får bo här, medan din pappa är borta.

Du är en jättebra vän, Gabe.

Ja, självklart.

Sami.

Jag vill visa dig nåt.

Min farmor fick dessa av en privatdeckare.

-Hon lever. -Det ser ut som ett motell.

-Hm. -Vadå?

Jag har varit på en massa motell på pappas turnéer.

Det ser inte ut som ett motell. Vilka motell har enkelsängar?

Ingen telefon, inga fönster, inga minnessaker.

Du har rätt. Det står en burk Fizzy där.

Hon slutade dricka det när pappa dog. Det gjorde henne bara ledsen.

Hon har nåt runt fotleden.

-Det ser ut som ett snöre. -Nej, det är nåt annat.

Kom hit. Det är nåt jag måste visa dig.

Vi måste sticka.

-Han sa att han skulle vara här. -Jag kollar om han är hos er.

-Ja, var försiktig. -Ja.

-Hej, Dane. Jag knackade. -Jag hörde dig inte.

-Du ville visa mig nåt. -Ja...

De här dök upp på min trappa i dag.

Kolla in.

Nancy fick likadana från sin privatdeckare.

-Har hon en privatsnok? -Ja, sen pappa dog.

Hon betalade väl extra mamma, men varför får du dem?

Jag är den enda förutom du, som faktiskt tror att Eva är bortrövad.

De här fotona är nonsens. De bevisar bara att Nancy är inblandad.

Titta, det ser ut att vara en kedja

runt hennes fotled.

Ja, ser man på. Tror du Nancy anlitade honom för att låsa in Eva?

Det låter logiskt, eller hur? Han är antagligen ingen privatdetektiv.

Hon måste verkligen hata henne. Kom in, så ringer vi Campbell.

-Åh, jag är hemskt ledsen. -Ingen fara.

Ta dem längst upp.

-Förlåt att jag blötte ner dig. -Det är lugnt.

Vi går in. Vi ringer till Campbell.

Tänk om vi aldrig hittar henne? Jag har gått igenom allt i mitt huvud.

Om jag var där och hörde nåt, eller om du var där.

Jag har tänkt samma sak. Hade jag skippat gymmet...

...hade det kanske inte hänt. Vi kan gå in nu.

-Är allt okej? -Vad gör du här?

Jag bad dig lämna mig ifred.

Du tror ju inte nån tagit mamma. Jag vill inte ha din hjälp.

-Vänta, Sami... -Jag ska hämta Grace från hennes kompis.

-Vi kan väl prata om det. -Gå hem, Gabe.

Jag ska hämta Grace innan Nancy gör det.

Jag tar hit henne, där hon är trygg.

-Ingen vet ju att vi varit här. -Jag kan följa med.

Nej, det är lugnt. Jag tar det själv.

Stanna här och ring Campbell. Jag är tillbaka om en timme.

Skynda dig tillbaka, Sami.

-Lova det. -Jag lovar.

-Vad är det som händer? -När man försvann...

...sa Dane att han var på dejt, istället för att finnas för henne.

-Ja, och? -Han ändrade historien totalt.

-Han kanske haft en taskig dag. -Nej, Gabe.

Första gången mamma försvann, sa hon att hon lyckades hugga honom med nyckeln.

Danes armar är täckta av små ärr.

Dane...? Varför?

-Det låter ju helt galet. -Jag vet inte.

Men jag har en dålig känsla.

-Hon måste finnas här. -Hur ska vi få ut henne?

Kom igen.

Hon är inte i huset.

Eva!

Hej, Eva! Eva!

Vad har du gjort?

Jag har en idé.

Eva!

-Vad? -Det har hänt Sami nåt.

-Vad har hänt? -Hon ramlade och slog i huvudet.

-Var? -Där borta, vid änden av gatan.

Jag ser henne inte.

Mamma! Mamma! Mamma!

-Är du okej? Har han gjort dig illa? -Nej, jag mår bra.

-Jag fejkade ett anfall. -Vi måste få ut dig innan Dane kommer.

Dane? Herregud! Dane?

-Hur hittade du mig? -Du är under skjulet i hans trädgård.

-Du har varit några meter hemifrån. -Sami, spring härifrån. Ring polisen.

-Jag går inte utan dig. -Jag vill inte att han fångar dig.

-Det kommer han inte att göra. -Jag tänker inte tillåta det.

Spring. Göm dig.

Häng kvar, älskling. Jag har dig.

Jag ska rädda dig. Du får inte dö.

Ditt äckel! Spring!

Spring!

Sami.

Sami.

Jag är inte galen.

Vi kan väl prata om det.

-Hjälp, Gabe! -Han är lite otillgänglig nu.

Hur kunde du? Jag litade på dig!

Jag älskar henne och jag älskar dig och din syster. Låt mig vara den far ni förtjänar.

Du kommer aldrig vara som han.

Hjälp!

Du ska sova nu. Det är okej. Jag hämtar Grace sen.

Allt kommer att bli bra.

Du måste kunna uppföra dig.

Hej!

Är du okej?

EN MÅNAD SENARE

Jag fattar inte att du skrivit den låten. Den är så vacker.

Den handlar om en under tjej. Smart och lite rolig.

-Jag tror du skulle gilla henne. -Nu blir jag svartsjuk.

Det låter som en loser.

-Mamma lagar middag ifall du vill stanna. -Det kan jag inte säga nej till.

-Hon verkar lycklig. -Ja, det är hon.

-Är ni ihop nu, eller vad? -Det har du inte att göra med.

Tack.

Hoppas ni är hungriga. Jag har lagat pappas lasagna.

Det luktar utsökt.

Det måste vara Nancy.

-Nancy, kom in. -Hej, Eva. Tack.

-Kul att du kunde komma. -Tack för att jag fick komma.

-Låt mig ta din kappa. -Tack.

Det betyder mycket att du bjöd in mig.

Självklart. Flickorna kommer att bli glada att träffa dig.

Kom in. Vi har precis satt oss.

-Hoppas ni inte fick vänta på mig. -Självklart inte.

-Hej, flickor. - Du måste vara... -Gabe, trevlig att träffas.

Trevlig att träffas.

-Visst bor du här nästa vecka, Nancy? -Ja, det går bra.

-Ska du bo här? -Jag vet att ni behöver utrymme.

-Men om ni vill bo hos mig... -Nej, tack.

Även fast jag kan jobba på distans, känns det okej att resa till New York.

Det känns som ett perfekt upplägg. Jag är glad att du gillar det.

-Ryan skulle vara så stolt. -Vi är alla stolta över dig, mamma.

Tack. Ät nu. Lasagnan äter inte sig själv.

-Sallad? -Ja, tack.

Varsågod, Grace.

Undertexter: Mika Wainonen OrdioVision Group 2022