Original subtitles

(ödesmättad musik)

(klingande ljud)

(melankolisk musik i folkvisestil)

För länge, länge sen var detta en stor by.

Valsgärde.

Vi var ett folk...

...delade av en klyfta, enade av en bro.

Om sommaren delade vi skörden lika.

Vintrarna överlevde vi ihop.

(porlande vatten och häftig andning)

(mäktig äventyrsmusik)

Byns hövding, Nils Drakdödare, var med sin magiska yxa-

-den mest fruktade hövdingen i hela Norden.

(rappt slag och dova skrik)

Men så dog hövdingen.

(stönanden, klingande ljud och gurglande läten)

(barnen flämtar)

När yxan en dag försvann-

-anklagade sönerna Ragnar och Alarik varandra för att ha stulit den.

De bosatte sig på varsin sida om bron och började strida.

(klingande ljud och stönanden)

Svärd och yxor ven runt öronen-

-tills plötsligt bron gav vika under våra fötter.

Så blev vi Östbyn och Västbyn...

Sen levde vi olyckliga resten av våra dar.

Nej! Fortsätt!

Jag tog honom på andra sidan älven.

-Berätta klart, Björn. Dog du? -Då hade han inte suttit här.

-Det är en historia, dumskalle. -Då hade han inte suttit här, dumskalle.

-Vad hände med hövdingens yxa? -Det var en bra fråga.

Bra frågor leder till bra svar. -Eller hur, Björn?

-Den förblev försvunnen. -Far säger att farbror Alarik tog den.

Säger han det? Jaha.

Håll reda på haltingen i stället för att tuta i ungarna struntprat. Iväg med er!

-Kom! -Pax för svärdet!

Det är mitt svärd.

Ni kommer aldrig tro mig.

Jag höll på att drunkna. Sen kom den vackra flickan från ingenstans.

Drunkningstricket? Det har fungerat i alla tider.

Sluta nu, båda två! -Du riskerar inte bara ditt liv, utan allas.

Tänk om nån från Väst fått tag på dig. Du har inte vid vattnet att göra!

Sätt på dig de här, så du inte får hosta.

Akta dig. Du vet vad som händer om du retar upp en björn.

Först får den vittring. Ja...

Sen sniffar den upp sitt byte-

-innan den går till anfall och killar en tills man inte kan stå på benen.

(grymtningar och skratt)

Du, lova mig att vara försiktigare vid vattnet. Du kan inte simma.

-Jag lovade din far att ta hand om dig. -Du tror inte jag klarar nåt.

Det tror jag visst. Jag vill bara inte förlora dig.

Men du, Halvdan... Berätta.

-Hur träffades du och den där flickan? -Ja, berätta nu.

(gåtfull musik)

-Jag skulle sjösätta min nya båt... -Tvåmastaren?

Men...

Hälsa far!

Jag körde fast i vassen.

Då dök hon upp.

(pilar viner genom luften)

Ah! Hjälp! Hjälp!

(skrattar)

(dramatisk musik)

Ah... Ah!

(dova skrik)

(hostar)

Förlåt.

Jag skulle bara skoja.

(skrattar finurligt)

-Vad hette hon? -Vadå?

Hon hade väl ett namn?

Ho-ho! Kom fram!

(ödesdiger musik)

-Var är du? -Stanna här tills de försvunnit.

Hur kommer jag tillbaka till Östbyn?

Vid forsen finns en passage till Öst. Om du berättar är du dödsdömd. Förstått?

Hon måste vara nånstans. -Kom fram!

Var är hon?

(sniffar)

-Jag känner doften av en östbo. -Här?

(spänningsmusik)

Hej!

Var det bara du? Vart tog du vägen?

-Eh... Jag skulle bara fånga en fisk. -Det måste ha varit en baddare.

Den gled ur mina händer.

Hur stor var fisken? Vi fick en liten grävling...

Hon hade väl ett namn?

Äh!

-Hur gör man? -Han är nyfiken. Han klarar sig.

Svälten har inte drabbat dem. Men de har bytt gudar.

-Hur då? -Nu har de bara en.

Varför -när man kan ha fler?

(skrattar)

-Såg de dig? -Nej, men...

-Halvdan, smedens pojke, såg dem. -Va?

Det är lugnt. Jag fick tag på honom.

Bra. En konflikt med Västbyn är det sista vi behöver.

Det är redan mer än nog.

(barnskrik och gråt)

Så ja. Jag kommer.

-Vad har hänt? -Dina barn har ätit middag i skogen.

Eftersom deras far inte skaffar mat åt dem.

-Vad åt ni i skogen? -Röda svampar med vita prickar.

Flugsvamp. Åt inte du nån?

Jag spottade ut min för att se hur de andra mådde.

Bra, Hilda.

-Din by svälter. Be din bror om ett lån. -Över min döda kropp.

Jag tittar inte på honom förrän han ger tillbaka yxan.

(melankolisk musik)

(hostar)

Tror du att fars karta stämmer, Björn?

Javisst.

Han kunde haven som sin egen handflata.

Han ritade den till dig för att du skulle veta var han var. Bara till dig.

Varför tog han inte med mig?

Halvdan, din far lämnade dig hos mig för att han var tvungen.

-Du är hans allt. -Då skulle han inte ha åkt.

Tror du att han kommer tillbaka?

(melankolisk musik)

Meia?

I morgon är en stor dag. Du har en viktig uppgift när munken kommer.

(hoppingivande musik)

Vad heter du?

(get bräker)

(melankolisk musik)

(tunga slag)

Pumpa!

Bra.

Jag förstår inte varför det är så farligt.

Nu vill jag att du lyssnar på mig. Du måste lova mig tre saker.

E Ta dig aldrig över till andra sidan älven.

Två: Ta dig aldrig över till andra sidan älven.

Tre: Ta dig aldrig över till andra sidan älven.

-Överens? -Japp.

-Aldrig. -"Ja", sa jag.

(munter musik)

Nu kommer munken!

Skynda! Munken är här.

Nu kommer munken!

-Pax vobiscum. -Ja. Pax, pax.

Och hjärtligt välkommen till Västbyn.

Hoppas resan gick bra.

Jag...Alarik.

Ursäkta! Släpp fram mig. Ursäkta. Tack. Ursäkta. Tack så mycket.

Salve.

-Salve. -In via bona?

-Certo cito. -Vad säger hon?

-Jag har gjort en flöjt till munken. -Tack.

Pax vobiscum.

Pax!

(munter musik)

(explosion och skratt)

Ja, jäklar!

Jäkla skit! Att ingenting bara kan fungera...

-Hej, Espen. -Kom, får du se.

Du måste hjälpa mig.

Jag undrar bara om...

-Den, du! -Vad hände?

Jag vet inte. Men visst var det kul?

Det är inte lätt att vara uppfinnare när allt redan finns.

Espen, om man vill få kontakt med nån långt bort som man vill träffa...

-Sök upp personen. -Om inte det går?

Titta här.

Och så den där, och så fram och tillbaka...

Röksignaler. Det har fungerat i alla tider.

Tack, Espen!

(munter äventyrsmusik)

Hårdare. Bra!

Nej!

Bra!

Du är för liten för att skjuta. Backa.

-Axlarna, Torleif! -Min tur.

-Nu är det min tur. -Nej...

Aj!

Du får inte slåss på riktigt. Säg förlåt.

Säg förlåt! Så!

Aj!

Jäkla unge!

(munter äventyrsmusik)

Så. Nu är det rävjakt. Öst mot Väst.

Va? Halvdan! Kom hit.

Skit i pinnarna. Vi är en man kort. Var med i det sämsta laget -Väst.

Så. Väst.

-Ta den. -Öst, Öst, Öst, Väst, Öst...

-Lycka till. -Väst, Öst, Öst...

Väst, Öst, Öst...

Nävar och svärd har alla. Men ögon i nacken har bara en riktig viking. Jaga!

Kom igen! Ja. Ny svans.

Akta!

(spänningsmusik)

Bra! Nya svansar.

Inte ute vid kanterna. In i mitten. Så! In i mitten.

Jaga! Jaga svansar.

Ja. Bra jagat!

Här är nya svansar. Nya svansar.

Det är bra! Våga!

Svansarna är slut! Svansarna är slut. Samling på ett led här.

Här. Ställ er på led här.

-Vad gör du? -Ta aldrig mina svansar igen, halting!

-Släpp mig! -Du blir ändå aldrig en riktig viking.

En halvdan viking är precis vad du är, din halta lillskit!

-Vad håller ni på med? -Han fuskar.

Att du är halt är en sak, men här fuskar vi inte. Förstått?

-Vem har flest svansar? Gorm? -Tre.

Oden, Tor, Frej... Nej! Oden, Tor, Frej...

Att bli prinsessa är inte bara roligt, det medför ett ansvar.

-Jag vill inte bli prinsessa. -Men din far har bestämt det.

Skynda dig att byta om.

(suckar)

(äventyrsmusik)

(blåser)

Nej, nej... Hjälp! Hjälp!

Ta av din hätta!

Fort!

Hur gick det?

(hostar)

Det fungerade.

-Va? -Eh... Nej, inget.

-Vad hände? -Jag skulle göra lite röksignaler.

-Var det du som tände elden? -Ja.

Jag tvekade om det skulle gå, men nu sitter vi här.

-Ärthjärna! -Jag ville bara veta vad du heter.

-Jag heter Meia. -Halvdan.

Du har nåt på kinden. Du blöder!

(melankolisk musik)

Så. Det går bra.

(dov smäll)

Vad var det?

(olycksbådande musik)

Som ett bevis på vår tro ger vi er vårt sista får.

-Vad gör de? -Hoppas att gudarna ger oss mat.

Ge oss tecken på din goda vilja, Frej!

Döda vårt sista får i stället för att äta upp det. Sån idioti!

(klingande ljud och fåret bräker)

(fåret bräker)

(åska)

-Tor! -Det hörs inte.

-Ta fast fåret. -Stanna!

Stanna!

-Nu har vi fått nog. Min familj svälter. -Ingenting fungerar här.

-Jag blir så jäkla förbannad. -Jag med!

Lugn, lugn, lugn!

Vi är inte rustade för krig. Vi får förlita oss på gudarna.

-Espen! Dina uppfinningar ska rädda oss. -Då hoppas jag att de går att äta.

-Har ni ingen mat alls? -Nej. Hela byn svälter.

Jag har en idé. Kom!

-Vart ska vi? -Du får se.

Kom, då!

(munter musik)

Om vi ska göra det här tillsammans måste vi lita på varann.

-Vad? -Spotta i handen. Sluta tramsa dig!

Vi är edsvurna. Ingen sviker den andra.

Här har vi kyrkan.

Ursäkta röran, men vi är mitt uppe i bytet till Jesus.

-Går ni alltid klädda så där? -Nej. Byn håller på att kristnas. Vänta!

Ska det inte vara åt andra hållet?

Hur skulle det se ut med ett uppochnedvänt kors i en kyrka? Lämna det här till mig.

Das Kreuz -falsche Richtung.

Ja, men... Det sitter åt fel håll.

-Ni har satt korset åt fel håll. -Va? Nej...

Allt får man göra själv.

Kristendomen kommer att samla din by starkare än du någonsin kunnat ana.

-Aj! -Aj, aj, aj! Aevum.

-Meia! Vad gör du däruppe? -Jag övar.

Vi måste prata latin när munken är här.

Canis ego sum minima. "Jag är en liten hund."

"Jag är en liten hund." Jag är en liten hund. Canus...

Ta, om du är hungrig.

Ta, då!

(glad äventyrsmusik)

-Här finns mat till en hel by. -Eller två.

Ave Maria...cum spiritu sancto.

Ave Maria, gratia plena, cum spiritu sancto.

(olycksbådande musik)

Halvdan?

Kom nu!

-Märker de inte att maten är borta? -Äh.

Vi ska ner därborta.

-Hitåt? -Ja.

-Vad tror du? -Här kan vi nog få ordning.

Oj! Sen kan vi ordna en fest för byarna.

Om din far varit här hade han halshuggit mig.

Så ni fick kontakt? Du vet vad vi säger:

-"Man måste våga..." -"...för att vinna."

Kontakt med vem?

-Med...gudarna. -Precis. Med eldguden.

-Heimdall? -Så hette han!

Jag tränar på att göra upp eld för att hjälpa dig i smedjan.

Men det är... Har ni varit i kontakt med...?

Det är... Kom hit, gubbe!

(skrattar)

(melankolisk musik)

Nu vänder det.

(prutt)

Det var jättegott.

(låter äcklad)

Så.

Titta!

Aah!

Ta-da!

Stå med kroppen hitåt.

(skjuter med pilbågen och hon skrattar)

Stanna inte här. Du måste ta i mer.

Hjälp, hjälp! Jag kan inte... Jag kan inte simma. Hjälp!

Ta det lugnt. Ta det lugnt. Andas, andas.

Nej! Ta det lugnt.

Sikta...och skjut.

Kämpa!

(glad äventyrsmusik)

Det här märker du knappt, Nöffe. Det går jättefort.

Nu ger jag dig min sista gris! Snälla, Frej, se till att han blir korv!

Hej då, Nöffe.

(munter äventyrsmusik)

-Så där. -Bara en vända kvar.

Åh! Jag orkar inte!

...orkar inte...orkar inte...

Då kan du glömma grisen, jäkla latmask!

Ragnar lever på hoppet. Han dör hellre än visar sig svagare än Alarik.

Dessa envisa gubbar!

Tacka vet jag förr. Då tog karlarna ansvar.

Nu för tiden fyller de ingen funktion längre.

Det låter som Ragnar.

Det sägs att kvinnor förr provade att bo isär och så delade man på allt i hemmet.

Isär?

Ena veckan bodde han nånstans och andra hon nånstans. Sen hade man barnen ihop.

-Delade de på tvätten också? -Allt.

Vad mycket salt.

-Vad har ni allt till? -Inget.

Saltet har funnits sen vi var en by. Men utan mat gör det ingen nytta.

Ser du det lilla huset? Där bor jag med Björn.

-Är Björn din far? -Ja, eller nej. Jag bor hos honom.

-Ni kommer att gilla varandra. -Var är dina föräldrar?

Att vara hövding innebär ett ansvar.

Förutom att jag har er är jag som en far för hela Östbyn.

Jaha! Då har du många munnar att mätta. Jag tycker att vi ska dela på allt.

Sysslor, ansvar, skaffa mat...

Isär. Ena veckan har du barnen. Då kan jag göra vad jag vill.

Andra veckan har jag barnen. Då kan du vara hövding för resten av byn.

Skicka iväg dina vikingar att skaffa mat innan hela byn svälter ihjäl.

Där är du!

Nu har mitt tak gått sönder -igen. Jag vill att ni ordnar det här.

-Du är väl ändå ytterst ansvarig? -Ja, ja!

Äsch...

Så er by har salt, men ingen mat-

-medan vår mat blir gammal utan salt. Helt snurrigt!

När Öst fått mat och Väst salt blir byarna vänner igen.

-Hoppas. -Vi ses imorgon.

Vänta!

Här.

-Men...det är ditt. -Jag har fler.

(lugn, lite romantisk musik)

(Hilda harklar sig för att avbryta)

-Hilda! -Vad gör ni? -Vem är du?

-Hon förstår dig inte. -Pratar hon ett annat språk?

Hon pratar bara i-språket.

Illir hir?

Di pritir biri i-sprikit.

Ji. Pricis.

-Vi sis i mirgin. -Ibsilit.

Jag vill också prata ett hemligt språk.

Och Hilda...

Om du lovar att inte berätta att du har sett henne, lär jag dig i-språket.

Jig livir. Jig kimmir ildrig ivsliji iss.

Bri!

Hej! God kväll, Ragnar.

Far, Halvdan lär mig ett hemligt språk. I-språket, som ingen annan kan.

Blopp.

-Vad håller du på med för hemligheter? -Inget.

Jag ser nåt.

-Har du varit vid vattnet? -Jag mår konstigt i magen.

-Mår du illa? -Det är nåt annat. Det pirrar här uppe.

Sen känns det som om fjärilar flyger här nere.

-Rutten fisk. Du har ätit rutten fisk. -Nä. Ser du inte?

-Pojken har blivit förälskad. -Förälskad?

Det får man väl inte ont i magen av. Förstoppad, menar du.

-Blipp. -Nä! Åh...

Jag tänkte att vi börjar med det viktigaste ordet i kristendomen: "Amen".

-Har någon hört talas om "amen"? -Ja.

Det är ett praktiskt litet ord. Man kan stoppa in det närsomhelst.

-Öva lite på varandra. -Folke?

-Vilket vackert väder. Amen. -Är du väldigt glömsk? Amen.

Ska vi slåss? Amen.

-Nein, nein! -Amen.

-Inte missbruka Guds ord. Be om ursäkt. -Ja. Be om ursäkt.

Förlåt för att jag slog dig. Amen.

Som ett tecken på att du förlåter honom, vänd andra sidan till.

(hårt slag)

Amen!

(harklar sig och spottar)

Riktigt gott.

Är det nåt?

-Nej. Inget. -Bra.

-Ovärdigt en konung att äta sån skit! -Laga din egen mat.

Jag slänger inget bara för att du tar hem för mycket.

Är det inte för lite, är det för mycket.

-Salt! Skaffa salt för att förvara maten. -Det är slut överallt.

"Salt, salt..." Ständigt detta salt.

Du kan fråga Ragnar.

Vem vågar nämna hans namn i mitt hus?

Jag. De delar säkert gärna med sig av sitt salt.

-Hur vet du att Östbyn har salt? -Det vet väl alla.

När vi var en stor by var saltet allas, har jag hört.

-Jag också. -Sen stal Ragnar hövdingens yxa.

Nu sitter Ragnar och ruvar på allt salt medan jag äter rutten fisk här.

(hårt slag och maten viner genom luften)

Amen.

Varför blir vi inte bara vänner?

-Med vem? -Östbyn.

-Vi är vikingar allihop. -Ja. Det...

-Vi är för olika. -De är kanske annorlunda, men inte elaka.

När jag var i din ålder hade jag en vän från Östbyn. Vi var bästa vänner.

Men nu... Ja.

Om du nån gång får träffa en östbo, Gud förbjude...

-...förstår du mig. -Det har jag redan gjort.

-Vad säger du? -Jag har träffat en pojke från Östbyn.

Är du från vettet? Förstår du vad din far skulle säga om det?

-Du hade också en vän från Östbyn. -Det här ska vi prata mer om.

(melankolisk musik och fågelläten)

(nynnar)

Vad gör ni uppe?

-Jag fick ingen ro i själen. -Nähä.

-Lite korv? Det brukar hjälpa. -Tack, aber nein, tack.

Jag är orolig för din dotter. Jag ser henne inte i kyrkan.

Det är ingen idé. Hon är lika otyglad som sin mor.

Alarik...

Hon är din enda tronarvinge. Hon måste anpassa sig.

Annars riskerar din ätt att dö ut, och du blir totalt bortglömd.

Så vad tycker du?

Låt mig vägleda henne.

I vårt kloster kan hon studera tills hon har anpassat sig till den kristna läran.

(olycksbådande musik)

(jakande ljud)

Här! Ta emot, Tomas!

Far!

-Nu jäklar får de smaka på Östbyns stål! -Ja!

(äventyrsmusik)

-Vart är du på väg? -Vi ska plundra.

-Du ska vara hemma. -Vi pratade om det här.

Dina vikingar ska plundra, inte du.

Barn, ni får vara med far nu. -Hilda är ute i skogen.

Frö ska nog snart bajsa. Ingen har fått nån mat. Hej då!

(barnaskrik)

Frida! Frida!

Nästa gång, Ragnar!

-Jag är hungrig. -Sch...

God morgon, unge man! Nån har sovit gott, ser jag.

Jag ställde i ordning frukost, om magen känns bättre.

-Lite. -Halvdan...

-Ska du försöka bajsa lite? -Jag hinner inte.

Halvdan!

-Jag vill veta vad du håller på med. -Jag berättar sen. Det är ingen fara.

Meia?

-Hilvdin! -Hilda? Vad gör du här?

Priminirir. Vir ir din vin?

-Inte här. Kom. -Virt ski vi?

Ingenstans.

Meia! Vänta.

Vart tar ni vägen? Gudstjänsten börjar snart.

Jag tänkte mata vildsvinen.

Det är sehr viktigt att visa engagemang-

-när din far bestämt att alla i byn ska kristnas. Kom så!

Den lilla Fräulein försökte smita från gudstjänsten.

Munken får ursäkta.

Ses vi i kyrkan sen?

Gå inte bara iväg utan att säga till.

-Virfir kimmir hin ildrig? -Äh...

-Virt ski vi? -Hem.

Brivi. Vi gir him.

Mein Vorschlag ist...

Jag tar med henne till klostret i Saxenland.

Där blir hon en utomordentlig prinsessa.

-Kloster? Är det nödvändigt? -Kristina, munken vill bara hjälpa oss.

-Eller hur? -Doch. Fräulein är en vilsen själ.

Jag vill bara hjälpa henne att bli medlem i den kristna gemenskapen här.

-Låt mig prata med henne. -Jag talar med min dotter.

Jag vill inte prata med nån av er. Jag åker aldrig till nåt kloster. Aldrig!

-Meia! -Aldrig!

Men... Meia!

(melankolisk musik)

Pilar från Väst.

Förstår du vad som händer om nån hittar dem?

Jag fick dem av Meia.

Vem är det?

Lova att inte berätta nåt. Då förstörs allt.

Vad?!

Vi har tagit hit mat från Väst så vi slipper svälta.

Men...! Har du stulit?

Inte stulit. Jag fick mat av Meia. Hon bor där.

Först fick hon mig nästan att drunkna, men när hon hörde om maten...

Det här är ingen lek, Halvdan.

Begriper du inte att hon har lurat dig?

Hon avslöjar allt för Alarik. Vad tror du händer...

...när han får veta att Öst stulit hans mat?

Hur tänkte du? Du har stulit mat tillsammans med en västbo.

Använder Meia mig för att ge oss skulden?

Två saker kan de i Väst:

Luras och slåss. Du kan aldrig lita på en västbo.

-Va...? -Meia?

Vad har du gjort?

-Du stannar här. -Du bestämmer inte över mig!

Du är inte min far. -Meia, vänta!

(melankolisk musik)

Meia!

Meia, jag kan förklara.

Det här var dumt från början. Vi ska inte vara vänner.

-Jag trodde vi litade på varandra. -Det gör vi.

Jag önskar att jag slapp föräldrar som bestämde över mig.

Jag önskar jag hade mina.

De tänker skicka mig till ett kloster med munken.

Va? Då följer jag med.

Om inte vi får vara med varandra är det meningslöst att vi är kvar.

Tänk om vi seglade iväg i en båt.

Jag är van vid båtar. Det sitter i blodet.

Är du?

-Vad gör vi med maten? -Just det...

De kan gott klara sig själva.

(olycksbådande musik)

-Vad är det om? -God morgon. Jag har information.

Handlar det om att ta hand om barn eller sömnbrist?

-Jag såg haltingen med en flicka. -Då får det vara.

Jag hittade den här.

Meia, sover du?

Sov du, så pratar vi imorgon.

(melankolisk musik)

(spänningsmusik)

(spänningsmusik)

-Säkert att vi inte behöver segel? -Det går nog utan.

Titta! Tur som en tokig! En riktig viking har alltid turen på sin sida.

(storslagen äventyrsmusik)

-Litar du på den där? -Ja.

Jag har fått den av min far. Han har gjort den själv.

Viktigast är att vi inte sover vid kanten där solen ramlar ner.

Var är din far? Och din mor?

Mor hostade så mycket en vinter att hon somnade och inte vaknade.

Och far... Han är därute nånstans.

-For han bara? -Ja, för åtta år sen.

Han lovade att vi skulle ses igen. Han kunde havet som sin handflata.

Konstigt. Det händer inget när jag styr.

-Du kanske inte är van vid små båtar. -Nej. De är lite mindre, faktiskt.

Eller mycket mindre. Mer som...

...barkbåtar.

Nu kan du inte sova längre.

Hilvdin? Hilli?

Kirv!

Hilli?

Jippi!

Nej! Nu blir det så här. Du sitter inte sitter still.

Tack.

-Frida... -Vi skulle dela på allt.

Här är dina saker. Kitteln kan vi samsas om.

Så här gör man när man bor isär.

Jag finns här i min del, men vill inte störas i onödan.

Det känns bara så konstigt.

-Jig hir hittit mit, fir! -Tyst. Jag pratar med din mor.

-Frida! -Missi mit i skigin!

Det känns konstigt att du ska vara där.

-Aj! -Jag har hittat mat. Mat!

-Här. Ta en korv. -Du milde tid!

Den här kan man inte äta, men allt annat.

Vad var det jag sa? Gudarna hör oss, Frida.

-Tack, Frej. -Den måste tillhöra nån.

Här. Ta, om ni vill ha.

(skrattar lättat)

(melankolisk musik)

-Undrar vad de gör där hemma. -Tänk om de har hittat maten.

De kanske är vänner.

Det får aldrig vi uppleva.

(övar på latin)

Vad i helvete?!

(storslagen ödesdiger musik)

Vad i helvete?!

Vänd på varje sten och varje grästuva.

-Alarik stjäl man inte från ostraffat. -Vi hittar den skyldige.

Hela matförrådet var länsat.

Vem har gjort nåt sådant? Har ni fiender?

Nä!

Eller...?

Lite till. Fram. Lite till. Lite till.

-Bra där. Så där, ja. -Varsågoda. Ta för er.

Fort!

Ta för er, gott folk. I Östbyn viker vi oss aldrig. Det är bara att ta.

Gudarna hör oss igen, Ester.

-Ska vi inte ta reda på vems det är? -"Det man hittar, får man", sa min far.

Här, Ingatora. Gudarna hör oss igen.

Ragnar! Alarik vill tala med hövdingen.

-Alarik? Vill prata? -Han väntar vid bron.

Är inte det lite misstänkt? Först maten, och nu Alarik.

Du säger alltid att jag ska träffa honom.

-Hej, Lillputte. -Jaha...

Minns du att mor kallade dig "Lillputte"?

Hur kan man kalla nån som är stor som ett hus för "Lillputte"?

-Vad vill du? -Jag vill ha tillbaka min mat.

Sen ska du be om ursäkt på alla fyra!

-Vad pratar du om för mat? -Den du stal från mitt matförråd!

Vi har alltid klarat oss själva. Det ska vi fortsätta med.

-Lämnar du inte den, hämtar jag den. -Bla, bla, bla...

-Hallå! -Fort! Kom.

Stanna! Stanna!

(dramatisk musik)

Nej! Var är all mat?

Om nån känner sig skyldig, är detta stunden att träda fram.

Nej. Då är vi oskyldigt anklagade.

Vad ska vi göra om de kommer? Ni har skickat iväg våra krigare.

Om Alarik har hövdingens yxa, så det är ute med oss.

-Vad ska vi göra? -Det vi alltid gjort.

Vi ska försvara vår by, till sista blodsdroppen.

Om vi inte gör det, är det slut med Östbyn.

(sorl)

-Borde vi inte säga nåt ändå? -Det är för sent. Det bara förvärrar.

Det här med haltingen, smedens pojk... Jag såg honom med en främmande flicka.

-Det kunde ha med saken att göra. -Vad såg du?

De skakade hand vid klippan. Sen försvann de upp till skogen.

Jag ser efter var han har sin pojk.

Jag hittar henne inte nånstans.

Vad är det som har hänt?

-Vad ska vi göra? -Se möjligheten.

Ni kan bli kristna allihop, med en kung över båda byarna.

Det är din bror, Alarik.

Nu går jag ut och letar efter vår dotter.

Ge honom ett ultimatum. Säg att han får en dag att lämna tillbaka det han stulit.

Nu vet jag. Jag ger honom ett ultimatum!

Jag ger honom en dag att ge tillbaka allt han har stulit.

Och sen... Vad ska jag göra sen?

Sen tar du över Östbyn. För alltid.

Precis. Och yxan!

(suckar)

-Det är nog inte så långt kvar. -Det är kolsvart. Vi vet inte var vi är.

Vi kanske ska vända på den. Tänk om de kom från andra hållet...

Eller så kollar vi inte alls på kartan och slipper dö. Den är värdelös.

-Min far har lärt mig... -Jag är trött på din far!

Han har varit borta i åtta år. Han är död!

Björn hade rätt. Västbor är inte att lita på!

-Att du inte stannade hos dina östbor. -Jag önskar att vi aldrig setts. Västbo!

Detsamma. Jag klarar mig bäst själv.

Bra! Jag med.

(vinden blåser)

(melankolisk musik)

-Vad är det frågan om? -Tyst, smed.

-Var är din pojk? -Inte här. Hur så?

Han var med främmande i Väst. Jag såg det. De lämnade den här.

Då vet du mer än jag.

Varför vänder ni uppochner på min smedja?!

Det är nog säkrast för dig att vi inte hittar nåt. Förräderi ger dödsstraff.

-Vet du inte var din lilla halting är? -Inte den blekaste.

Han är väl ute i skogen och leker.

Vi kommer tillbaka.

(dramatisk musik)

Meia? Vakna!

Espen?

-Har jag försovit mig? -Jag har nog gjort nåt dumt.

Halvdan är borta. Jag blev arg på honom.

Ta det lugnt. Han är mer viking än man tror -som sin far.

Flickan som räddade honom är från Väst.

-De två tog hit maten. -Från Väst?

-Det är därifrån Ragnar fått sin mat. -Nu tror de att Halvdan är en förrädare.

Vi måste hitta honom innan nån annan gör det.

(lugn äventyrsmusik, grisarna grymtar)

Nej. Nej, nej, nej...

Hej.

(småskrattar fånigt)

-Släpp mig! -Tyst med dig, unge!

Det är inte som ni tror.

Nej, nej! Vänta, jag kan förklara! Vänta. Kom tillbaka!

(gråter)

(melankolisk musik)

Tack och lov.

Var har du varit?

Vad skulle ni till sjöss att göra?

Vi skulle rymma.

Jag blev så ledsen.

Jag trodde vi var bästa vänner, men vi började bråka.

Vänner bråkar. Sen blir man vänner igen.

Jag sa en massa elaka saker.

Han kommer aldrig förlåta mig.

-Det är klart att han gör. -Jag vill inte vara utan honom.

Kära barn...

(melankolisk musik)

Är det såpass?

Det låter som om man måste träffa Halvdan.

Halvdan? Halv-Dan? Kan man heta så?

Ja. Tydligen.

-Du har till solnedgången imorgon på dig. -I min by är ingen mat din.

Skyller ifrån sig -som vanligt.

Först stjäl du fars yxa och nu min mat.

Handlar det om det? Du tog den. Jag fick ingen yxa.

-Det fick du visst! -Det fick jag inte alls.

-Vem tog den, då? -Inte var det jag. Jag svär vid Tor.

-Du ljuger. -Stackare!

Du har till solnedgången på dig att lämna tillbaka min mat!

Sen är din by ett minne blott! Hör du det, Ragnar?!

Du får fisk. Om du tar den...

-Hur gick det? -Jag ska döda skitstöveln...

...om det så är det sista jag gör.

Han skulle ha hållit sina fingrar i styr!

Vi har hittat en östpojk i byn.

Jaså? Var är han?

I fängelsehålan.

Det är ändå en bra årstid att sitta i fängelse.

På vintern, då vill man inte sitta i fängelse. Brrr!

Björn hade rätt. Jag borde stannat i smedjan. Jag blir aldrig en riktig viking.

Så brukar jag också tänka. Sen tänker jag: "Snart vänder det."

Det är inte din dag idag. Men Ragnar kommer idag, om det är nån tröst.

-Varför? -Han har länsat Alariks matförråd.

Han har till solnedgången att lämna tillbaka maten. Sen tar vi över Östbyn.

Det blir en riktig överraskning! Om de inte skrämmer upp karln.

Jaså?

Alarik går aldrig in i en kamp som han inte kan vinna.

-Vem skulle det? -Ja, vem skulle det?

Vad jag blev törstig! Finns det nåt att dricka?

Det skulle vara för att du är en ung, trevlig man -trots att du är från Öst.

Vatten. Här var det vatten.

-Hur vet vi att han är från Öst? -Han berättade det själv.

Typiskt östbor.

(spänningsmusik)

Vattnet är slut.

Titta!

-Vem vaktar pojken? -Jag. Han var törstig.

Hur mår du?

-Satan! -Aj, aj, aj.

Hur gick det?

Ut och hitta pojken!

Vakter! Fången har rymt!

-Hilvdin! Vir hir di virit? -Hilda?

-Jag har ett uppdrag till dig. -Intligin!

Alarik måste få tillbaka sin mat innan det är för sent.

Den är borta. Hur...?

Mitin ir i migin. Mims!

-Har ni ätit upp den? -Mm.

Va?

Han kan inte simma. Han måste vara på land.

-Flickan från Västbyn... Är han där? -Där skulle han inte överleva en dag.

Jag tror att han är i skogen.

När man talar om vikingarna...

Jag har inte sovit en blund!

-Var har du varit? -Jag är rädd att jag gjort nåt dumt.

Man kan nästan tro att ni två är släkt.

De letar efter dig, Halvdan.

Kom.

-Förlåt att jag blev så arg. -Jag var också dum.

Du hade rätt. Jag är inte din far, även om det känns så ibland.

Nu förbereder sig Alarik på att bli kung över båda byarna.

Gode Tor! Vi klarar oss aldrig mot Alariks vikingar.

Jag vet. Men det finns en bra sak: Alarik strider aldrig om han inte vinner.

-"Bra sak"? -Det gör inte det hela lättare.

Jo. Med hjälp av er.

-Oss? -Mm.

Det är viktigare att hantera skölden än svärden. Är ni döda, kan ni inte slåss.

-Det är ingen idé. Vi kommer att dö! -Först skrattar de. Sen kommer vi att dö.

Jo, hörni... Jag har en idé om hur vi kan försvara oss.

Ska vi försvara oss med idéer? Låt oss sköta det här.

Tyst, Grimulf. -Hur menar du?

Fortsätt, Espen.

(olycksbådande musik och klingande svärd)

-Vad har hänt? -Östbyn stal mat från oss.

-Östbyn? -Nu ska Alarik hämnas.

-Var är min far? -Han gör sig redo för strid.

(olycksbådande musik)

Har du sett Alarik? Han måste förstå att allt är ett missförstånd.

Han tror att Östbyn tog all mat.

Det var jag och Halvdan. Vi ville att byarna blev vänner igen.

Jag såg honom här borta. Kom!

Tänk om det blev krig på grund av ett missförstånd, när vi kan leva ihop.

Om bara Ragnar och Alarik fick veta...

Ingen öppnar dörren utan min tillåtelse.

Hallå! Släpp ut mig!

Så. Bra.

(munter äventyrsmusik och slag)

Tänk! Av alla människor skulle du gå och träffa en prinsessa.

Hon är som alla andra.

(rykande ljud)

-Är vi klara nu? -Ja! Nu är vi klara.

Jag skulle ge vad som helst för att se Alariks snopna ansikte.

Att Östbyn kunde...

Tänk om vi misslyckas. Då är allt mitt fel.

Ingenting är ditt fel.

Kom!

Det är mitt fel att byarna är osams, inte ditt.

Jag trodde att jag gjorde en god sak som gömde den när hövdingen dog.

Men det gjorde bara saken värre.

Till slut rev de bron. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag vågade inte berätta det för nån. Utom för Espen, förstås.

Den som är mest viking av oss, Halvdan...

...är du.

Vet du...

Jag tror att den låg bättre där än i händerna på en hövding.

(dramatisk musik)

Björn?

Du är min far.

(blåser i hornen, stridsrop i bakgrunden)

Mot bron!

(stridsrop)

Är det nån som hör mig?

Snälla!

Snälla!

Släpp ut mig!

(spänningsmusik)

Så du kommer själv?

Krig blir det inte så länge du håller dig på din sida.

Lämnar du tillbaka maten eller ej?

Då finns det ingen återvändo.

Nu!

(blåser i horn)

Vi kommer försvara vår by till sista blodsdroppen!

Harald!

Einar!

-Det fungerar. -Bra, bra!

Fortsätt! Fortsätt!

Nej...

Nu ska ditt huvud rulla, Ragnar!

-Ja! -Ja!

Vakt, vakt! Öppna!

De kommer.

-Ner med dockorna! -Till vapen!

Jag ska se till att du blir straffad. Förrädare!

-Vad är det där? -Hövdingens yxa.

När Ragnar får höra om det här ångrar du dig.

Det känns faktiskt precis tvärtom.

Bu!

-Hjälp! Jag kan inte simma. -Hej då.

Stegarna!

(tunga slag)

(spänningsmusik)

(hård smäll)

Det var jag!

-Stopp! -Det var jag!

-Jag stal alltihop. -Yxan!

-Det är omöjligt. Den är borta. -Det är han! Östpojken.

Jaså? Ta honom! Han ska straffas med döden.

Ett steg till och jag släpper den.

Från och med nu hjälps vi åt. Som förr!

Allt som finns i Väst tillhör Öst, och allt som finns i Öst tillhör Väst.

Hit med yxan! Den är min!

-Din by har inget som jag vill ha! -Det är vi två om.

-Passa dig! -Nu är jag trött på er.

Varför kan vi inte vara tillsammans?

Är pojken den enda med vett nog att förstå det?

-Se så! Ta varandra i hand. -Nej, aldrig.

-Surskallar! -Det tycker vi allihop.

Nu är det slut på barnsligheterna.

Nu stryker vi ett streck över det här. -Ge mig svärdet. Nu!

-Så! Ge det till mig. -Gör som jag säger. Nu.

-Kniven också. Ta honom i hand. -Gör som jag säger.

-Bra. -Ni kommer att bli kristna, allihop!

-Vare sig ni vill det eller icke. -Släpp mig, sa jag!

Guds planer är större än att en pojkspoling ska få förstöra dem.

-Släng hit yxan! -Du släpper min dotter!

Munk! Det här kommer du få ångra.

-Släng hit yxan, säger jag. -Gör det inte, Halvdan!

Aaj!

-Meia! -Meia!

-Meia! -Åh, nej! Hon kommer drunkna!

Gör nånting, då!

Man måste våga för att vinna.

-Han kan inte simma. -Halvdan!

Halvdan!

Meia!

(romantisk musik)

(folkmusik)

-För Östbyn. -Och Västbyn!

Skål!

Halvdan, kom.

-Det här är min pojk, det. -Jag har aldrig sett sånt mod!

-Ensam mot byarnas hövdingar. -Du gjorde det, som en riktig viking.

Halvdan Viking.

Det må jag säga! Vem kunde tro det? Jag trodde inte mina ögon.

Halvdan? Kom!

Vad vi ska festa idag!

Vad var det jag sa? Förälskad.

-Förstoppad. -Nej.

Så. Skål!

Vi tänkte skaffa ett syskon till nu när vi är mer tillsammans.

Eller hur, Ragnar?

Den här är helt värdelös. Ta den, du.

Ja.

Lite snabbare kan man göra.

-Är vi kvitt nu? -Ja. Nu är vi kvitt.

Har jag nåt på munnen?

Nu har du det.

-Vi kanske ska segla igen nån gång. -Eh... Nej.

-Ja, ja. Men då styr jag. -Aj, aj, kapten.

Du och jag är här

båda två med samma längtan

Att få vara precis som vi är

Jag har lagt dig där

bredvid modet i mitt hjärta

har du plats

Jag lovar att

om du ropar mitt namn

kan inget hindra mig

Inte hav

inte elden ens

Fort som jag bara kan

springer jag till dig

så du vet att du har en vän

I en natt så kall

hör du skogen viska sagor

Dina drömmar väntar nånstans

Och igenom allt

har du mig för evigt

Du är aldrig själv

Jag lovar att

om du ropar mitt namn

kan inget hindra mig

Inte hav

inte elden ens

Och så fort som jag kan

springer jag till dig

så du vet att du har en vän

Om du blir rädd

ifall du tvivlar

höj din blick, hör min röst

Jag finns här

Du är nära nu

Låt hjärtat leda

genom eld

Jag lovar dig

Om du ropar mitt namn

kan inget hindra mig

Inte hav

inte elden ens...

Textning: Cristel Nyqvist Svensk Medietext