Original subtitles

Fortunes of War (1994)

Mer från Mr_KeFF™ finns på ThePirateBay. Sökord Mr_KeFF

Ta det lugnt. Det här är det sista.

Lagret i Bangkok har fått slut igen.

Det här är inte sant!

Incidenten har äventyrat våra operationer i Thailand.

"Incident"? De dör av svält och riset försvinner från lagret.

-Känner du till nåt om det, Hewitt? -Du är avskedad.

Vi är tvungna att lira i samma lag, Peter.

Stäng av din air condition och känn på luften utanför.

Lägg av!

Andas in, Hewitt. Diesel, öppna eldstäder. Så luktar Asien.

Du får svårt att hitta ett nytt jobb. Du har tappat allt perspektiv, Peter!

Jag måste prata med dig. Kom till ambassaden i kväll, Carl.

Välkommen till Bangkok.

-Hej, Khoy. -Hej, Peter.

-Är spriten gratis? -Javisst. Varsågod.

-Jobbar du åt ambassaden än? -Min egen bar ger inga pengar.

Behöver du folk?

-Jag hörde att du fick sparken. -Ett oväntat karriärbyte.

Du slog visst Hewitt, eller pissade på hans matta.

Ännu värre: Jag sabbade hans air condition.

-Är det säkert? -Ja.

Jag blir fortfarande förbluffad över amerikanarnas brutalitet.

Du har än en gång valt fel kvinna.

Du är så duktig på det. Det måste vara din karma.

Glöm karman.

Jag sätter fem bath på att du inte får med dig henne hem.

-Fem bath? Vad sägs om 500? -500 bath.

För helvete... Det köper vi.

God natt.

Hejsan.

-Jag heter Peter Kernan. -Enchante.

-Vad heter du? -Johanna.

-Johanna? -Oui.

-Arbetar du åt FN? -Nej.

Du är för vacker för att vara hjälparbetare.

Du måste jobba på en ambassad.

Ställer ni alltid så många frågor, mr Kernan?

-Det är Kernan. -Förlåt mig.

Letar du efter någon? Jag känner de flesta här.

Jag klarar mig.

Jag bara tänkte att...

God natt.

-Jag har tappat stinget. -Du har kanske dålig andedräkt.

Det känns som jag har irrat runt i djungeln i åtta år.

Du måste åka hem, Peter.

Känner du min farfar?

-Fiskaren? -Ja.

Jag fick ett brev från honom.

Han har en båt i Seattle, som jag kan få köpa billigt.

Kan du se mig som fiskare?

Det kunde vara ett trevligt liv.

-Åtminstone ett hederligt liv. -Slå till, då.

Nej... Jag har inte ens råd med biljetten till Hongkong.

Och jag är skyldig en massa folk pengar.

-Peter! -När man talar om trollen...

-Jag har letat efter dig. -Hur är det på ambassaden, Carl?

Det vanliga byråkratiska tjafset. Du har förlorat jobbet.

Jag vet att jag är skyldig dig...

Glöm det. Jag vet att jag får dem. Kom hit.

-Du ska göra mig en tjänst. -Javisst,

Häxan som du har pratat om... Som kan se in i framtiden...

-Ta med mig dit i kväll. -Carl...

Kom igen!

Borde inte du stanna på festen?

Det är ambassadörens fest. Jag har gjort mitt.

Han bor vid Chao Praya-floden. Farligt där efter mörkrets inbrott.

När ska du inse att verkligheten är vad man gör den till?

Förväntar man sig problem, förbereder man sig.

Jovisst.

Hur länge stannar du i Thailand, Carl?

Tills de skickar mig nån annanstans.

Du kanske blir ambassadör.

Nej. Jag har fått för många fiender där hemma.

Jag vet vad du menar.

-Har du varit i Kampuchea? -Det är några år sen.

Det kan sluta med att man får en kula i pannan av De Röda Khmererna.

Det finns en amerikan som har en klinik i djungeln, va?

Francis Labeck. Jag känner honom.

Han är ett helgon, eller en galning.

Vad gör han?

Han är smed från Laos. Han tillverkar heliga knivar.

Tala om vad du heter.

Jag heter Carl Pemmler och arbetar för den kanadensiska ambassaden.

-Vad sa han? -Det var en sorts förolämpning.

Säg det.

Du är en apa som stjäl. Fråga honom nu.

Fråga om jag någonsin blir rik.

Han hittar nog på nånting. Det gör han alltid.

-Min fru har kommit. -Din fru?

Jag visste inte att du var gift.

Hon har arbetat för Röda Korset i Burma.

Hon har en massa medicin som ska köras till Labecks klinik.

Hon lär inte hitta nån som åker till Kambodja längre.

Jodå.

Jag har sagt till henne att du kör över gränsen.

Jättekul.

Glöm Labeck. Det här är ett affärserbjudande.

En kambodjansk krigsherre betalar-

-en miljon dollar i guld för medicinen.

Guld? Vad snackar du om?

En kambodjansk general stal guldet när regeringen föll 1975.

Hans plan störtade och krigsherren hittade guldet för två månader sen.

Jag har en krigsherre med en massa guld och ingen medicin-

-i ett land där en Panodil kostar fem dollar.

Även om medicinen når Kambodja-

-vilket jag tvivlar på, o. . så ger det ingenting.

Gerillan tar medicinen och spikar fast dig vid ett träd.

Nej. Vi har lovat dem vapentransporter i framtiden.

VE? -Överste Shan från Thailand.

För en andel av guldet eskorterar han dig in och ut.

Överste Shan är en av de mest korrupta officerarna i Thailand.

Jag har lovat honom att transportera guldet till Schweiz.

-Allt är planerat. -Då kan ju du göra det,

Jag kan inte åka till Kambodja. Jag är diplomat.

Du är hjälparbetare, och du kan landet.

-Vem är bättre lämpad? -Carl...

Du ville veta om du blir rik.

Jordens orm är rik, för den äter de döda.

Ja...

-Det är ditt livs chans. -Jovisst,

Du kan betala skulderna. Du får tio procent.

100000 dollar. Du kan åka hem, Peter.

-Jag vill inte vara med. -Jag förstår mig inte på dig.

Vad har du fått ut av att vara hjälparbetare?

-Inte mycket. -Exakt.

Du har gett dessa människor det bästa av dig själv.

Låt nu landet ge dig nånting tillbaka.

-Hur mycket satsar vi i dag? -600 bath.

Modigt, men dumdristigt.

-Vad tänker du göra nu, då? -Ska du börja undervisa igen?

Historien är försvunnen. Röda Khmererna har raderat ut den.

Låt oss tjäna lite pengar, då.

Jag köper båten och du får ut din farbrors familj från Kambodja.

Jag ska köra medicin till Kambodja-

-och sälja den till gerillan för guld.

Jag behöver en man som jag kan lita på.

-De har tagit dig till slut? -Jag handlar inte med Khmererna.

Det är en krigsherre som kontrollerar en bit djungel.

Det spelar ingen roll om hans folk får medicinen. Det sparar liv.

Peter, åk hem. Försvinn från Thailand-

-medan du alltjämt tror på nånting.

Förr trodde jag på allt, men det har liksom försvunnit med åren.

Din tur.

Nu blir det svårt.

Vi kommer ingenstans, Khoy. Det här är vår sista chans.

Du kommer aldrig över gränsen. Medicinen är för värdefull.

Överste Shan eskorterar oss.

-Han är en mördare! -Jag vet.

Han har en galen australisk pilot som jobbar åt honom.

Är du rädd för de här människorna?

Det är bara ett spel. Det är allt jag gör nu för tiden.

Spela nu. Din tur.

-Tripple-double. -Utmärkt. Schysst.

Vad är Carl Pemmler för en typ?

Försiktig. Betänksam. Lämnar ingenting åt slumpen.

Kan vi lita på honom?

Det är en bra fråga.

Peter...

vem är han?

Jag sa ju att jag skulle ta med mig en person.

Dig känner jag igen. Du är bartender på ambassaden.

Han är bartender!

Men nu är vi alla smugglare. Visst är det härligt?

Eric!

Jag sa ju att du inte fick sitta där.

Kom ner nu!

-Var är din mamma? -Carl!

Ja, ja... Det här är min fru. Johanna - och min son Eric.

Vi träffades på festen.

Jag serverade er en drink. Jag heter Khoy Thuon.

Jag ska säga adjö till min son, så åker vi sen.

-Vad pratar hon om? -Johanna följer med.

-Det är ingen plats för din fru. -Det är mitt eget val.

Jag vill försäkra mig om att allt går planenligt.

Litar du inte på mig?

Litar ni på mig?

-Jag känner dig inte ens. -Vetta!

Vi ses där inne.

-Du visste att hon var gift. -Du frågade inte.

Din jävel! Jag vill ha mina pengar tillbaka.

Här är era resedokument.

Kan man lite på din bartendervän?

Menar du Khoy? Ja. Frågan är om man kan lita på dig...

Vad pratar du om? Det är jag som har planerat allting.

Du sa aldrig att din fru skulle med.

Nej, men hon insisterar.

Välj ett vapen: Beretta 9 mm eller Colt 45.

Jag bär inte vapen. Inte min stil.

Jag skiter i din stil.

Du ska inte ut på en nöjestur med medicinen.

Du sa ju att allt var planerat.

Välj ett vapen, Peter.

Nu är det dags, Johanna. Jag tar honom. Såja.

Eskorten väntar på er lite längre bort.

Följ planen, så blir det inga problem.

Visst, Carl. Lätt som en plätt.

-Hej då, mamma! -Lycka till.

-Gör nåt med den här, Khoy. -Vad ska du med den till?

Jag ska döda dig, om du jävlas med oss.

Bra! Då har jag nåt att se fram emot.

Det här blir en tuff resa. Det är ingenting att skoja om.

Det är skillnad på proffs och amatörer i det här landet.

På vilket sätt?

Proffsen har humor.

Där är eskorten.

Peter...

God morgon.

God morgon, sir. Vi ska beskydda er.

-Vad är problemet? -Det finns inget problem.

De här kan vara farliga gerillasoldater.

Goddag, mr Kernan. Jag heter Roger Crawley.

-Jag har hört talas om dig. -Jaså?

Det är du som bombar byar åt överste Shan.

-Exakt. -Trevligt.

Det är kul-

-men inte lika kul som att kasta granater efter vattenbufflar.

-Det gillar jag skarpt. -Opiumet funkar...

Exakt. Sätt dig i bilen. Översten vill tala med dig.

-Mr Peter Kernan. -Översten...

-Vill du ha lite opium? -Nej, tack.

Du går miste om nåt trevligt.

Jag trodde att det gjorde avföringen grön.

Du är en jävligt jobbig människa, eller hur?

-En del anser nog det. -Men du är modig och duktig.

Det är viktigt för att komma in i Kambodja.

Många filosofer och heliga män har skrivit om döden-

-men du får chansen att möta den öga mot öga.

Jag kan döda vem jag vill i det här landet...

...inklusive utlänningar som du.

Jag känner till ditt rykte. Du behöver inte bevisa nånting.

Du försöker verka smart-

-men om du förråder mig och stjäl guldet eller medicinen-

-ska jag krossa dig och dina vänner.

Farväl, mr Kernan.

Du hörde vad han sa. Kliv ur bilen.

Det har varit ett nöje, översten.

Skada dem inte!

-Rör dem inte. -Inga problem.

Crawley!

Släpp ut mig.

Peter!

Översten! Khoy, stanna där!

-Jag älskar sånt där! -Du är ju helt sjuk.

Det var ju en bra början.

De vill gärna visa musklerna.

200 bath.

Ge mig ett kort.

-Ett till... -Du fick en fyra.

Jag höjer med 400 bath.

Höjer du?

Vad kan jag utläsa av ditt oskyldiga ansikte?

Det här är min goda sida.

-Jag lägger mig. -Varför ska män jämt spela?

Spel är mer intressant än verkligheten - tro mig.

Sitt still.

Jag ser mig omkring. God natt.

Vad är det?

Det är jord i botten på flaskan.

De måste ha grävt upp den innan de serverade oss.

Och?

Jag är bara paranoid. Vi är inte på ambassaden, utan i verkligheten.

Jag vet det - för jag har arbetat i tre länder på sex år.

Och vad såg du, då? Marknadsplatser och inhemsk dans?

Ni vet ingenting om mig, eller vad jag har sett av världen.

Det är sant. Jag vet bara att du säljer medicin för guld.

Exakt. Det är allt ni behöver veta.

Ibland är saker och ting lite mer invecklade än man tror.

Är det nåt som du inte har berättat?

-Ni skulle ändå inte förstå. -Försök.

Kanske en annan gång. God natt.

Jag kan inte sova.

Jag har hållit mig borta från gränsen i flera år.

-Jag har dåliga minnen av den. -Det var en svår tid.

Ja.

Vi var 16 i min familj.

Vi tvingades ut ur Phnom Pehn. Vi såg de som dog av sjukdom-

-eller av en kula i huvudet.

-Vad är det? -Det är en hund.

Och?

Folk svälter här. Alla hundar hamnar i grytan.

Vår hotellchef känner tydligen en hel del giriga djur.

Vakna, Johanna.

Ta på dig. Vi har fått objudna gäster.

-Var är soldaterna? -De är stupfulla.

Kom igen. Jag väntar utanför.

Vänta!

Mrs Pemmler!

-Är du oskadd? -Ja.

-Khoy?

Vi måste i väg.

Tack.

Sakta ner. Vi ska snart svänga av.

Är du säker på det?

Jag lärde mig navigera i Burma. Titta, nu svänger de av.

-Två poäng. -Tack, mr Kernan.

Vi är nära Khorat-missionen. Känner ni till den?

De tar hand om kambodjanska flyktingar.

-Missionen drivs av fader Aran. -Vi kan fylla på vatten där.

-Vi ligger efter tidsschemat. -Nej, då.

Peter och fader Aran känner varann. Han vill nog inte ljuga för en präst.

Vi stannar inte.

Sakta ner, Peter. Det måste ha hänt nånting.

Polisen har tagit all vår mat.

Folk kommer att svälta! Ni måste hjälpa oss!

Snälla?

-Jag ska prata med dem. -Stanna i bilen.

För helvete! Johanna, sitt kvar!

Vad fan gör du? Vi har inte tid med det här.

-Vi kanske kan rädda några liv. -Det är inte vår sak.,

Sånt här händer hela tiden.

Lägg dig inte i! Åk härifrån.

Jag gillade dig bättre när du var ett cyniskt svin.

Khoy, vänta...!

Jag respekterar er, och jag vet att ni behöver mat-

-men jag ber er att lämna kvar lite ris.

-Håll käften. -Riset är inte särskilt bra.

Vad händer här? Vem har gett er tillstånd att ta maten?

-Peter? Vad för dig hit? -Jag försökte undvika problem.

-För ni befälet här? -Ja.

Det här är nödhjälp. Ni kan inte bara stjäla maten!

Jag är löjtnant vid gränspolisen! Jag gör vad jag vill.

Trevligt att få träffa er. Vi måste vidare, Khoy.

Vad heter ni? vem är er överordnade?

-Du är en nyfiken man. -Jag vill bara veta vad ni heter.

Nej. Det är jag som ställer frågorna.

Du är kambodjan, eller hur?

Flykting - precis som alla här.

-Därför kan ni inte ta deras mat. -Legitimera dig!

Legitimation!

Papperen är inte lagliga.

De är falska.

Jag är hjälparbetare. Han arbetar för mig.

-Har du hans resetillstånd? -Inte direkt...

Han måste vara spion åt Röda Khmererna!

Löjtnant...

Varför tar ni inte allt ris och går härifrån?

Ta av dig skjortan!

-Hörde du vad jag sa? -Gör som han säger, Khoy.

Inga vapen...

Ta av dig byxorna!

Far åt helvete!

Du är spion, eller hur?

-Kambodjaner måste visa respekt! -Vänta...

-Det är en sak ni bör veta. -Lägg er inte i!

-Det är viktigt. -Vad...?

Den här mannen...

Den här mannen är inte...

Du är en skitstövel.

Ner på knä!

Ner på knä!

Spring!

Det är jobbigt, eller hur?

Förr var mina synder lika många som mina goda gärningar.

Det är slut nu. Som om jag övertrasserat ett konto.

Jag känner likadant.

Jag åker tillbaka till Bangkok med fader Aran och nunnan.

Varför?

Alla dessa år har jag sovit...

Jag har suttit bakom min bar och spelat spel.

Jag måste vakna upp och engagera mig igen.

Folk som engagerar sig i det här landet får problem.

Du borde oroa dig. Glöm guldet, Carl lurar dig...

...eller överste Shan. Eller kanske Johanna.

Jag måste fortsätta. Jag har förbundit mig.

Peter?

-Kan du göra mig en tjänst? -Visst.

Bli inte dödad.

Jag älskar att vinna dina pengar.

Khoy ska tillbaka till Bangkok.

Och du, då?

Även om jag slipper eskorten kommer ännu fler att skadas.

-Du bör också åka tillbaka. -Det kan jag inte.

Överste Shan skulle bli misstänksam.

Du behöver mig. Om jag inte hade hämtat soldaterna i dag...

Du är stake i dig.

"Stake"?

Okej... "Stake".

Jag vet aldrig vad jag ska säga till kvinnor.

"Det var fantastiskt"!

Var ärlig. Säg det du känner.

Jag är glad att du följde med.

Lärde du dig det där i Burma?

Jag var dansare,.. Ballerina.

Det är du knappast här. vad hände?

Jag blev gravid.

Han ville inte bli make eller far, så jag fick ta Eric ensam.

När kom Carl...

Jag träffade Carl när Eric var cirka ett år.

Jag var van vid stränga balettinstruktörer-

-och Carl var likadan.

Jag trodde att det var det jag behövde.

Sen kom vi till Asien...

Allt förändrades. Carl förändrade sig.

Alltför många frestelser.

Och nu har du fallit för en?

Det har vi alla gjort. Det är väl därför vi är här?

KAMPUCHEA INRESETILLSTÅND KRÄVS

Välkommen till Kambodja.

Röde Khmererna?

De kvävs. De hänger upp dem som en symbol.

För vad vet jag inte.

Hur kan din vän arbeta här?

Francis är inte rädd för nånting alls.

Han är en bra karl.

En bra karl som behöver ljuga en hel del.

Vad menar du?

Han ska skriva på resedokumenten och säga att han mottagit medicinen.

-Jag tror dig inte. -Jag är ledsen, Peter.

Hej, Francis.

-Säg att det inte är du, Pedro. -Det är det tyvärr.

Ni måste vara Johanna Pemmler.

-Ja. -Välkommen till Kampuchea.

Vad har hänt?

Hennes bror trampade på en mina. Hon fick splitter i sig-

-men det är inget allvarligt.

Jag har inte möjlighet att operera här.

Vi förlorade hennes bror.

Vi kan slå läger ute på vägen...

Stanna här.

Jag vet inte vad jag ska säga. Förstår du?

Ja.

Okej, Leo.

Håll i den här.

Vi har inget annat än ris. Förr fiskade barnen i floden-

-men det är för farligt nu. Det är för många landminor.

Hur kommer ni runt ön?

-Vi går försiktigt, och ber. -Är du religiös?

Mina böner har inget med religion att göra.

-Hur hamnade ni här? -Det är en lång historia.

Han stod för hjälparbetet i Mekongdeltat under Vietnamkriget.

Jag var som jultomten i en jeep, och delade ut förnödenheter.

Det var ett stort arbete.

Ja, och jag var stolt över mig själv-

-tills CIA beslutade att mörda en borgmästare-

-som var min vän, men som de trodde arbetade för Viet Cong.

Utan att berätta nåt, förgiftade de hans sändning ris.

-Klyftigt, eller hur? -Sen kom ni alltså hit?

Nej. Först åkte jag hem för att läsa medicin.

Men när Pol Pots regim föll fick studierna vänta.

Jag reste hit och startade min lilla klinik.

Det fanns tusentals sjuka och döende flyktingar.

Den ende som kunde nå oss var Peter.

Han körde över gränsen med tonvis av förnödenheter.

Han har en stor del av äran för klinikens tillkomst.

Jag tyckte han var en äkta humanitär. Säg mig en sak, Peter,..

-Smugglade du medicin då också? -Det här var Johannas och Carls idé.

De har inte sett vad krigsherrarna ställer till med här.

-Du kommer inte undan ditt ansvar. -Lägg av, Francis!

Du är också en del av det här. Vad får du ut av det?

Mitt engagemang har inget med pengar att göra.

Gerillan skulle döda mig om jag inte skrev under-

-och när jag vägrade skulle de mörda alla barnen.

Jag hade inget val.

Nej, du hade väl inte det.

De är verkligen inte lätta att ha att göra med, Peter.

De dödar dig så snart du levererar medicinen.

Allt väl?

Jag överlever.

Tror du att Francis har rätt?

Kanske.

Carl sa att allt var planerat.

Man kan inte planera nånting här.

I Bangkok tyckte jag att det var rätt att sälja medicinen.

Men nu...

-Jag är inte lika säker längre. -Är inte det lite väl sent?

Det finns en sak vi kan göra för att förbättra våra chanser.

Det är en fördel att jobba med folk som överste Shan.

Man vet att han vill förråda en-

-och det gör honom förutsägbar. Det kan vi utnyttja.

Hämta specifikationen och en penna. Vi har mycket att göra nu.

-Jag önskar jag kunde följa med. -Peter!

Kör försiktigt. Det är landminor överallt.

-Se upp för konstiga blommor. -Låter som en gåta.

-Du blir snart varse det. -Beklagar det som hände i går.

Samma här. Var rädd om dig.

Lycka till.

Tack, Francis.

Välkommen till Det Fria Kampucheas Förenade Provins.

-Vi har väntat på dig. -Tack.

Jag ska bara ordna en sak, så kan vi prata sen.

-Är du engelsman? -Amerikan.

USA... Jag lyssnar på Voice of America när radion fungerar.

Kul. Det är de säkert glada för.

-Var det en jobbig resa? -Inte så tokig.

Bra. Nu kan du åka tillbaka.

-Guldet, då? -Guldet?

-Min betalning. -Just det...

Vi har lite guld, men varför skulle vi ge det till dig?

Då får ni inte köpa fler vapen.

Jag är från Röda Khmererna.

Shan hade avtalat med den olycklige där borta.

-Han säljer aldrig vapen till oss. -Är han så kräsen?

Shan är girig, men inte dum.

Med vapen kan vi förgöra alla fiender-

-jaga bort FN och invadera Thailand.

Du tänker alltså bara stjäla medicinen?

Ja. Var glad att jag låter dig leva. Trevlig resa.

Det är tyvärr ett problem med medicinen.

Jag tog bort alla etiketter i går.

Det finns ett papper som säger vad lådorna innehåller-

-men jag kan fan inte minnas var jag la det...

väldigt smart av dig.

Du är en smart person.

Ge mig papperet, annars dör du.

-Då blir medicinen värdelös. -Glöm den.

Vi kanske löser problemet, eller inte...

...men du kommer ändå att dö.

Tio sekunder. Jag ska säga tio saker jag vet om Amerika.

New York, Abraham Lincoln-

-Grand Canyon, Clint Eastwood-

-Elvis Presley-

-Elvis Presley, Elvis Presley...

-Det var tre Elvis Presley. -Jag kan lätt räkna till tre.

-The Beatles... -De är inte amerikaner.

James Brown...

...baseball...

...Frihetsgudinnan.

Det var det.

-Sista chansen. -Det är bara en lek för dig, va?

Okej, du ska få papperet.

Sen vi förlorade våra batterier har jag haft det tråkigt.

Det här har varit en underhållande eftermiddag.

-Det var ju trevligt. -Ta fram papperet.

Jag vet att jag la det här nästans.

Här är det.

Här är det.

Säg till dem att slänga magasin och vapen.

Nu!

-Nu vill du alltså ha guldet? -Exakt.

Var det allt? Nu går vi.

Säg till dem att backa.

Nu är alla glada. Du har guldet, jag har medicinen.

-Och jag har papperet. -Okej.

Bra försök. Säg åt dem att slänga vapnen i bilen och gå över bron.

Snabba på!

Granatkastaren också.

Jag beklagar, men nu är leken slut.

-Kom igen, nu sticker vi! -Var är guldet?

-Jag har det. Kom igen nu. -Javisst,

-Är du oskadd? -Ja, Vi måste i väg.

Johanna sa att du tog bort etiketterna på medicinen.

Helvetet bryter snart loss. Följ med oss.

Det går inte. Det här är mitt hem och det här är min familj.

Röda Khmererna tog över lägret. De kommer att döda dig.

Det har jag hört i tio år.

Här finns bara du. Vad kan du åstadkomma?

Vi måste alla ta ansvar för vårt eget liv, Peter.

Det är inte mycket till filosofi-

-men det är enda sättet vi kan förändra världen på.

Se till att komma i väg nu.

Har du hört legenden om de 12 rättfärdiga männen-

-som hindrar Gud att förstöra världen? Du kan vara en av dem.

Du är nog också en av dem.

-Var rädd om dig. -Detsamma, min vän.

-På återseende. -Tack för hjälpen.

Det var bara roligt.

Säg adjö, Ishmael.

Nu ska vi bara ta oss till Thailand med livet i behåll.

Vi är bara några km från gränsen.

Det är inte kambodjanerna jag oroar mig för.

Den har gått sönder.

Motorn är trasig.

Vi kan hjälpa er.

Håll i dig.

Överste Shan ville inte dela med sig av guldet.

Den andra jeepen... De förföljer oss!

Var fan är de?

De närmar sig.

Håll i dig nu.

Ser du dem?

Inte nu längre.

Jag har en idé.

-Vad gör du? -Jag förhandlar.

-Bangkok är bara 20 mil härifrån. -Vi kan vara där i eftermiddag.

-De kanske letar efter oss. -Helvete! Crawley. Du kör...!

Helvete!

Inga fler granater.

Hallå!

Fortare! Det är han.

Fortsätt!

-Fortsätt! -Han kommer tillbaka.

Jag kan inte svänga...!

Han är galen! Han kommer att döda oss!

Stanna!

-Hej! -Ner i diket!

Vi fick honom!

Nu sticker vi.

Över huvudet. Kom igen.

Över huvudet. Såja...!

-Du måste sakna Eric. -Eric? Nej.

Har inte du några barn?

Vad vill du ha för nåt? Vad är din dröm?

Jag vill bli fiskare. om jag nånsin kommer hem igen.

På franska finns det inget ord för "hem".

Eric ska få ett hem.

Jag vill åka nånstans med Eric och stanna där.

Det måste vara jobbigt för honom att resa så mycket.

När vi var i Burma höll Eric på att dö i tyfus.

Då insåg jag att vi måste förändra våra liv.

Du är säkert en bra mor.

Det är inte svårt. Du kan bli en bra far.

Nej...

Hjälparbetare är bra för mänskligheten, inte för människor.

Man måste riskera nåt.

Du måste riskera ditt hjärta.

Jösses...!

-Allt väl? -Ja,

Om regnet fortsätter, lär inte Shane män leta efter oss.

-Du är så fin. -Nej... Jag är trött och lortig.

Och vacker.

Det är enkelt att beskriva folk som är ens vänner.

"Han har blå ögon", eller "hon har en grop i hakan".

Och folk man älskar?

Man rör vid dem, och ens hjärta minns dem.

Jag önskar att du stannade här.

Jag vill träffa min son.

Om överste Shan fångar oss får vi problem.

Han måste tro att en av oss har guldet.

Vill du inte berätta var du har gömt det?

Det är bäst att du inte vet det.

Jag kommer tillbaka med Eric så fort jag kan.

Var försiktig.

Trots fois merde.

Det betyder lycka till på franska.

Goddagens!

Carl?

-Trevligt att se dig också. -Kom in!

Du är två dagar försenad.

-Var är Johanna och guldet? -Ska du lämna stan?

-Fick du tag i det? -Guldet är vårt minsta problem.

-Var är Eric? -Han är i säkerhet.

-Var? -Glöm Eric.

Du skulle ta hit guldet.

Överste Shan och den australiske piloten försökte döda oss.

Jag fattar ingenting.

De diplomatiska förseglingarna och papperen är klara.

Shan vet att jag är den ende som kan få guldet till Europa.

Han kanske tror att han fixar det själv.

Tror du?

Åt helvete med honom! Han får inte ett cent.

Då dödar han dig och din son.

-Vi får väl se. -Du måste skydda Eric.

-Det är vad Johanna vill. -"Vad Johanna vill"?

Vet du vad min fru vill?

Det är inte Shan, utan du och Johanna som har lurat mig!

Carl, lägg ner den! Lägg ner pistolen.

Kom igen...

Vi måste lämna landet.

Jag har chartrat ett plan.

Det lyfter klockan 22 från ett flygfält vid Taksin Road.

Kom dit med guldet-

-annars får Johanna aldrig mer se Eric.

Du är galen.

Hälsa min fru det jag sa nyss, och ta med dig guldet.

-Goddag, mr Kernan. -Tjena, översten.

Jag skickade ut min pilot för att leta upp dig.

-Du var inte snäll mot honom. -Han fick motorproblem.

-Du skulle inte spela smart. -Jag vill bara leva.

-Guldet gör mig impopulär. -Det finns en enkel lösning:

Jag hjälper dig med det.

Möt mig på flygfältet vid Taksin Road klockan 22.15.

Carl kommer dit med alla dokumenten.

Hämta guldet.

Vi ses i kväll.

-Skjut inte! -Peter...

Jag behöver din hjälp, Khoy.

Överste Shane män bevakar mig.

Självklart. Nu spelar vi.

Sa jag inte att du skulle stanna i bilen?

-Har du guldet med dig? -Var är Eric?

Var är guldet?

Ge mig grabben. Det är din del av avtalet.

-Han sitter i bilen. -Be honom gå till Khoy.

Kom ut. Ser du den asiatiske mannen?

-Ja. -Gå till honom.

Ge mig guldet.

Man säger så mycket om guld:

"Guld och gröna skogar. "Guld är inte allt som glimmar."

Så säger bara de som inte har nåt guld.

Titta...! Visst är det vackert?

-Din jävel! -Nej, Carl. Ge mig pistolen!

Ge mig pistolen. Jag försöker rädda ditt liv!

God kväll, mr Kernan.

Det är trevligt när folk håller vad de lovar.

Tack detsamma. Låt kvinnan och pojken gå.

Inte förrän guldet är mitt.

Lugn, älskling! Det är inget farligt.

Pojken har inget med det här att göra, Låt dem få gå.

Guldet finns här.

Jag dödar inte kvinnor och barn, om det inte är nödvändigt.

Ta med dem härifrån, Khoy. På en gång. Jag klarar mig.

-Är det där vad jag vill ha? -Allt är ditt, översten.

Jag är den ende som kan få det till Europa, Shan.

Jag hittar nog nån annan.

-Fan, du kan inte göra så här! -Nej, Carl!

Uppför er ordentligt.

Jag har tyvärr ingen användning för er längre, mr Pemmler.

God kväll, mina herrar.

Ha det så bra.

Lägg av, Carl. Det är inte värt det.

Jag kan inte,..

-Shan! -Nej!

Idioter, efter honom!

Kom igen, döda honom!

Dingon ska dö!

Måste man fixa allting själv?

In i bilen!

Titta! Peter kommer.

-Är du oskadd? -Ja.

Härligt att se dig.

Peter!

-Jag hittade hit direkt. -Hej, fader.

Mrs Pemmler...

-Khoy, vilken överraskning. -Trevligt att se er igen, fader.

Du pratade om att ge mat till de som svälter.

-Ja, det är min dröm. -Det är kanske ingen dröm längre.

Sifu, visa dem vår hemlighet.

-Vad fick överste Shan, då? -Bly, målat med guldfärg...

...och en smula trolldom.

-När är vi framme vid färjan? -Om en timme.

Vi är i Malaysia vid midnatt.

Har du varit i Seattle förut?

Det regnar mycket, men det är en trevlig stad.

Du sa att hjälparbetare älskar mänskligheten...

...men inte människor.

Ja, det sa jag.

Men jag är villig att göra ett försök med dig.

Synkad av 100%Chino©