Original subtitles

Madicken!

Di far å di far. Har di inget annat att göra?

–De har ju utflykt. –Mitt på blanka vardan! Herrskap...

Vi ska också på utflykt, för det är mammas födelsedag.

–Vi sjöng för henne i morse. –Madicken, vad ska vi göra?

Ta ett par katter och köra – rakt över sjön med svansen till töm!

Det har jag gjort!

–Vad då? –Tagit svansen till töm. På katten.

Om du har dragit Gosan i svansen klår jag dig, det vet du.

Jag höll bara i. Det var Gosan som drog...så svansen nästan gick av.

Vet inte Lisabet att Guds änglar gråter, om barn är elaka mot djur?

Jo, men då regnar det. Och nu regnar det inte.

Nä... Det är som att skölja tvätt vid Nilfloden i Egyptens land.

Madicken, vi kan väl leka nåt?

Jag vet! Vi leker Moses i vassen.

Jaa! Men vem var Moses nu igen?

Minns du inte den där elake Farao som ville döda alla små pojkar?

Visst ja, och sen gömde Moses mamma honom i vassen.

–Och Faraos dotter räddade honom. –Jag får vara Moses!

–Och jag ska vara Faraos dotter. –Det blir en skön Moses...

Här kan du sitta. Kliv i nu!

–Sitter du skönt? –Det kommer vatten i byxorna.

De torkar så fort jag räddat dig.

Vänta ett slag, jag ska bara gå och hämta en sak.

Vad fin! Fick du ta den för mamma?

Hon var inte hemma, så jag kunde inte fråga. Nu börjar vi!

–Nämen, ligger du här, lille Moses? –Ja. Får jag bli din lille pojk?

–Ja, men vem har lagt dig här? –Det har jag gjort själv.

Nej! "Det gjorde min mamma"...

Visst ja! Det gjorde min mamma.

Då är du väl glad att du får komma till mig som är så fin?

Du ska få nya kläder.

Och torra byxor. Madicken, det är hål i holken...

Snart kommer krokodilerna. De äter barn, så jag måste rädda dig genast.

Apselut!

Nä, jag tar dig på ryggen i stället.

Ganska många krokodiler här. Jag tar dig till Nilssons brygga.

Titta – Abbe.

Tjenixen!

–Gå ner, Lisabet, du kan gå själv. –Nej, jag är ju Moses!

–Jag törs inte för krokotilerna. –Det finns inga krokotiler!

–Gå ner nu! –Nej!

Skutta inte ner i Avgrundshålet!

Mamma! Hjälp!

Det var ett rejält napp.

Det här ska jag tala om för mamma.

–Abbe! –Junibackens lilla Madick!

–Vad förskaffar mig den äran? –Är inte Abbe inne?

Jo, men min son har efter avslutad bakning sökt ensamheten på sina rum.

Han har väl bara ett? Är han där?

Förvisso. Men säg till honom att komma och plocka in kringlorna.

Man måste sköta det man ska här i världen.

–Hej! –Tjenixen!

–Vad ska det där bli? –En flygmaskin...

–Vad ska du ha den till? –Vad brukar man ha dem till?

Inte vet jag, jag har aldrig sett nån flygmaskin. Har du?

Massor av gånger, men bara i tidningar förstås. Vänta ska du se.

Det där är en Fokker...

Det där är en Blériot och det där en Junkers.

–Låter de så? –Ja visst.

–Du ska väl aldrig gå ut och kriga? –Det vet man aldrig.

–Men du kan ju trilla ner. –Då hoppar jag ut med mitt paraply.

Gör man det i kriget?

Vad skulle de annars göra? Annars slår de ju ihjäl sig.

Abbe, varför måste de kriga?

För de blir så in i norden arga – tysken, rysken och fransosen.

–Varför blir de arga? –Varför blir du arg och slåss?

Det kommer väl nåt raseri i nävarna.

Nää. Slåsset sitter inte i nävarna, slåsset sitter här.

–Margareta! Vad är det här? –Titta, där kommer tant Nilsson!

Titta! Pappa!

–Tack snälla redaktörn för skjutsen. –För all del.

–Vad är det, Jonas? –Min älskade hustrus födelsedag!

Jaså, här sitter du! Och ingen ved har du burit in heller.

Väx lugn, väx trygg, du hjärtans tröst och lilja.

Den där vedlåren kommer snart att vara lika full som jag. Tro mig.

Tro dig? Det har jag gjort alldeles för länge.

Nej!

Nä nä, kärleken har sin tid, arbetet sin.

Vad i hela friden är det där för en mackapär?

–En dammsugare. –Men Jonas, den var väl dyr?

Ja, men vi får det dammfriaste huset.

Har det varit nåt fel förut då? Har inte vi hållit undan dammet?

Jo visst, men nu blir det lättare.

Jag rör inte den helvetesmaskinen! Den kanske far i luften med en smäll!

Det gör den inte.

Lika bra jag lägger in om avsked, för här behövs jag väl inte längre.

I liv och död behöver vi Linus-Ida!

I morgon går jag till borgmästarn. Där har de inga helvetesmaskiner!

–Vad här är vackert! –En bit av paradisets lustgård.

Ska vi leka Adam och Eva? Det där får vara Kunskapens träd.

Vi måste vara nakna som Adam och Eva.

–Jag ska vara Adam. –Jag ska vara ormen.

–Vem ska vara Eva då? –Det struntar jag i.

Du MÅSTE vara Eva.

Då är inte jag med. Jag VILL vara orm och bita alla som kommer.

Oj, en orm! Hjälp!

Mamma, ho-ho!

–Madicken, inte så högt! –Låt henne hållas, hon klarar det.

♫ Var skog har nog sin källa, ♫ var äng sin blomma har

♫ vart hjärta har sin saga ♫ från flydda ungdomsdar

♫ Var skog har nog sin källa, ♫ var äng sin blomma har

♫ vart hjärta har sin saga ♫ från flydda ungdomsdar

♫ Och skogens källa sinar ♫ och ängens blomma dör

♫ men hjärtats tysta saga ♫ ej någon tid förstör

♫ Och skogens källa sinar ♫ och ängens blomma dör

♫ men hjärtats tysta saga ♫ ej någon tid förstör

Glöm aldrig det här, Kajsa. Hur det var den dag du fyllde 30 år.

Hur fåglarna kvittrade, barnen lekte.

Och hur hungrig din man blev mitt i Hjärtats saga.

Nu ska vi äta. – Madicken och Lisabet! Det är mat!

–Har den äran. –Tack, min unge!

–Har den äran, mor. –Tack, älskling.

Titta, där kommer små kossor.

Och tjurar!

–Är du galen, är det tjurar?! –Nja, det är bara kalvar.

Klättra upp i trädet!

Skynda dig!

Förbannade tjurar! Hade jag ett gevär skulle jag skjuta er allihop!

–Blev du rädd? –Jaa. "Glöm aldrig den här dan!"

Nog ska jag komma ihåg hur du rände med ett helt koppel tjurar efter dig.

–Jag är hungrig! Försvinn! –Karlsson tar väl in dem i höst...

Jag vill inte sitta här hela sommarn!

Det skulle jag vilja...nästan. Om vi hade lite mat.

–Du är inte klok, Madicken! –Äh, det var enkelt.

–Nu börjar vi äta! –Hur har du lyckats med det där?

Så orättvist! Det är ju min födelse- dag. Ska jag sitta här och svälta?

Ni får väl komma hit.

–Kan du slänga hit några smörgåsar? –Ja, gärna!

Men pricka rätt, vad du gör!

Var så god.

Tack! Kalvstek med gurka. Alva vet hur det ska vara, hon.

Skinka fick jag.

–Ska jag kasta över öl också? –Nej, det kan vara farligt.

–Men jag är törstig så det dammar... –Kommer inte på fråga!

–Vad ska du ha snöret till? –Vänta får du se.

Hej pappa, här kommer öl. Ta emot!

–Ja, det må jag säga. –Dum är hon inte.

–Tack, Madicken! Skål, gullvippor! –Skål.

–Skål! –Skål, Kajsa. Ja, må du leva!

♫ För när som vi kommer ♫ till vår lillade Kajsa

♫ så tar vi'na i famnen ♫ för då så är hon vår

♫ för hopp-fallerallanlej ♫ för hopp-fallerallanlej

♫ så tar vi'na i famnen ♫ för då så är hon vår

Tack ska ni ha, det var vackert.

–Usch! Jag tror det blir oväder. –Mamma, jag vill gå hem!

Jag tycker det är roligt med åska.

Det tycker INTE jag. – Pappa, ta bort tjurarna nu!

Ge er i väg! Försvinn!

–Jag klättrar väl ner då och... –Nej tack! Ingen mer tjurfäktning.

Hellre sitter vi här tills det börjar växa mossa på oss.

Ge er i väg, förbaskade tjurar! Schas!

–Titta! Lisabet skrämde i väg dem. –Nej, det var bromsarna.

De hade en svärm bromsar efter sig, då skenar alla kreatur.

Nu var du duktig, Lisabet. – Usch, nu kommer regnet!