Original subtitles

-Det här är så fint. -Fem lag ute på sitt livs äventyr.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Utan att flyga och med en strikt begränsad budget.

Då åker vi.

-De tävlar mot varandra... -Jag är helt nervös.

...i att ta sig från Afrika till arktiska Tromsö.

Skämtar du?

Den förra etappen skulle bli den viktigaste hittills.

-Going for gold. -Och reglerna var enkla.

Det är lag som kommer sist fram till checkpointen blir eliminerat.

Va? Man åker ut.

Och efter några nervösa och dramatiska dygn.

-Är det rakt över? -Okej, Calle!

Så var det Thomas och Björn som kom sist och tvingades lämna tävlingen.

Tråkigt att falla på mållinjen.

Äventyret fortsätter nu med tre lag som kämpar vidare.

-Åttonde checkpointen är i Mjøsli. -Det är Norge.

Förra etappens vinnare Carl och Emil startade först

och sist Felix och Clara hela 2,5 timme senare.

Vi ligger pissist.

När nu lagen tar kurs mot Norge går tävlingen in i sitt slutskede.

Nu är det bara tre kvar. Låt bäste man och kvinna vinna.

Vem tar hem segern och skaffar sig bäst förutsättningar för slutstriden?

-Jag orkar fan inte med en förlust. -Nu vill man vinna.

Det här är "Race Across the World Sverige".

Jag digg-digg, diggar dig Fan vad du är fantastisk

Hej, vad du är kamratisk Potatis gillar potatis gott gott gott

Systrarna Röse och Carl och Emil är redan ombord på förmiddagsbåten

som ska ta dem över sundet till Kristiansand i Norge.

Det är nio minuter kvar.

Tack så mycket.

Felix och Clara som startade 2,5 timme efter, behöver hinna med samma

för att inte bli akterseglade och totalt avhängda redan dag ett.

Ha en bra dag. Adiós, thank you.

Här, va? Är det inte här? Fem i stänger de.

Nästa färja går åtta ikväll. Då tappar man ju ett dygn.

Ropa inte hej förrän vi är på båten här.

Påstigning till båten stänger om fem minuter.

-Ta det lugnt, älskling. -Nej, jag ska springa hela vägen.

-Fan vad skönt. Jag trodde aldrig... -Jag trodde inte det skulle gå.

-Åh... -Herregud.

Jag har aldrig varit så glad att komma ombord på en färja. Vad skönt.

Ska vi gömma oss? Det vore det bästa, att vi försöker hålla låg profil här.

Och att de tror att vi inte kom med.

Adjö, Danmark. Adjö...

-De är inte på. -Jo, de vill bara inte komma upp.

-Varför inte? -De kanske gör planer.

-Ska vi gömma oss nu? -De har smugit på båten.

-De är inte på. -Jo. Jo, de är på.

-De är inte på. -Nu är det bara tre kvar.

Det gör det otroligt spännande att se vem som tar hem statyetten i Tromsö.

Det känns att det är lite vinstkänsla i luften.

Ja, herregud. Ska vi gömma oss för Springpojkarna nu?

-Är inte det här bra? -Vi börjar här.

En liten crib. En game changer. Bira, bira, bärs, bärs, bärs.

Vi såg Springpojkarna och de startade ju först av alla.

-Var fasen är Rösarna? -Det är 100 % orimligt...

...att Röseflickorna hann med en tidigare färja än Springpojkarna

så förmodligen är alla lag på den här båten.

-Ha det så gott! -Farväl för alltid!

Med er på färjan dras vi med känslan att ha det gott med systrarna Röse.

Nu är vi spontana bitches.

Tio euro!

-Var kommer ni ifrån? -Sverige.

-Jaså, Sverige. -Vi är från Mars egentligen.

-Var är Karin? -Karin skämdes så mycket.

Okej. Karin! Karin, det är din tur!

Med alla tre lagen samlade sida vid sida så kan den åttonde etappen

med checkpoint i Mjøsli utanför Oslo gå hur som helst.

Framme i Kristiansand kan lagen antingen ta vägen inåt landet

med vackra sjöar, fjäll och hisnande naturupplevelser.

Eller så kanske smartaste vägen är att ta kustvägen

förbi gamla fiskelägen och hamnstäder som Grimstad och Larvik.

Oavsett så gäller det att positionera sig inför den avslutande finaletappen

upp mot Tromsö där allt ska avgöras.

-Arendal, Grimstad. -Grimstad är ju en större stad.

-Grimstad känns bra. -Det ser också jättevackert ut.

Kolla om det finns nåt Quality Hotel. Vi känner ägaren Petter Stordalen.

Det är en kompis till oss. Ska vi inte försöka ragga upp nån på båten

som ska åt det här hållet som kör av båten direkt?

Nu ska vi vara glada att vi är här. Vi struntar i de andra.

Hoppas de drunknar. Nej, jag skojar bara.

-Så vidrigt. -Hej.

Hej.

-Förlåt, jag är helt... -Vill ni säga hej till de andra.

Ja, det kan vi göra. Ska vi säga hej till dem?

Nej, nej, nej. Jag ser vilka som kommer in här. Du skämtar.

-Vi trodde ni var strandade. -Vi var därnere först.

Vi fick intrycket att ni var ute på däck så vi kollade runt båten.

-Nej, de ville inte komma upp. -Vi var inne i en diskussion.

Man blir stressad när de som låg bakom plötsligt ligger jämsides.

-Vi ska gå en längre promenad. -So we meet again.

De ser inte helt glada ut över att vi kom med.

De vann absolut ingenting på att leda med två timmar kan man konstatera.

Tråkigt för dem. Vissa får större godispåse än nån annan

-...och nu råkade vi ha en jävla tur. -Vi ska nog undvika dem.

-Det får lägga sig lite. -Vi går ner.

-Hej, är du norsk? -Ja.

Vi är på väg till Grimstad och vi söker nån som kan skjutsa oss.

Ledsen, jag kör motorcykel.

Motorcykel? Okej. Nu ska vi hitta norrmän med bil.

Norrmän älskar bilar och att skjutsa.

-De älskar dig också. -Det har vi inte sett än.

Hej, är du norsk? Är du det? Vilken tur jag har.

-Ska du till Grimstad? -Nej, jag ska åt andra hållet.

Åker du motorcykel, eller? Ja, du gör det.

Är ni norrmän? Åh, vad trevligt. Vi ska till Grimstad här först

-...så ska ni åt det hållet? -Nej, vi ska dit.

I krig och kärlek är alla medel tillåtna. Det gäller även här.

När vi närmar oss slutskedet tänker Felix plocka fram tunga artilleriet.

En annan fråga, jag känner Petter Stordalen, hotellmannen.

Ja, vi har hans telefonnummer. Vi får inte ringa. Kan du ringa och säga:

"Jag står med Felix och Clara. De är på väg till Grimstad."

"Har du nåt hotell där?" Har han det? Det är precis innan då.

Vår norska vän vet att Petter Stordalen har ett hotell i Grimstad.

Det är telefonsvararen. Ska jag lämna ett meddelande?

Hej, jag heter Olof och jag ringer åt en Felix här.

Det gäller att vi får tag på Petter och att vi kommer in i hans hotell.

-Det vore otroligt om det skulle gå. -Han kanske svarar innan vi går av.

Underbart. Tack så hemskt mycket. Tack. Hej då.

Det här var en jävla hit alltså.

Vi når Kristiansand om 20 minuter. Alla med bil gå ner till bildäck.

Jag blev så upphetsad här. Du måste ju skärpa dig.

Nu när jag äntligen ringer bästa kontakten ever. Då får du panik.

-Man kan bara fråga. -Man kan fråga om rimliga saker.

Norges mest connected man, att inte fråga om precis det vi är ute efter.

Och så kan han säga: "Ja, fast det går inte." Vi kan få ett galet svar.

Titta, nu börjar vi närma oss.

Jag har fått svar från Petter.

Svarade Petter? Oj.

Jag är chef på Strawberry serviceavdelning och kan fixa allt.

Och här var han på träning tydligen.

Gud så bra. Han fixar allt.

Tack.

-Vilken tur att vi träffade dig. -Det är underbart. Vilken tur.

Tusen tack för din hjälp. Det ser ljust ut för lag Herngren.

Jag blir obehaglig när jag vinner. Jag vet det. Jag är vidrig.

Det är inte kul att vara nära mig.

Stunden av lycka är...

Efter att ha tagit sig över en hel kontinent, passerat genom 17 länder

så har våra tre kvarvarande tappra lag nu kommit till äventyrets

sista land: Norge.

Hjärtligt välkommen på den här resan.

-200, 300. -Felix och Clara tar kustvägen...

...till Grimstad där Petter Stordalen lovat att fixa gratis boende

på ett av sina hotell.

400, 500.

Ingen dum deal i ett av Europas dyraste länder.

Här är 800.

-Dyraste bussbiljetterna jag köpt. -Det var dyrt att köpa kontant.

Kommer de andra inte med?

Vi åker nu.

Kommer de med Rösarna och de andra? Nej, de står utanför.

Vi åker nu.

Nu måste han åka. Åk, åk, åk.

Vi tävlar mot några andra lag som inte kommer med bussen.

Okej, herregud.

-Nu vinkar han hej då. -Du skojar.

-De går härifrån. Yes! -Vad vidriga vi är.

Ja, det är hemskt. Alltså, de blev så sura.

Nu leder vi. Vi låg sist. I morse låg vi så sjukt sist.

-Bangade de för att det var för dyrt? -De blev nog inte ombordsläppta.

De blev inte ombordsläppta. Vi är nog i Grimstad före fem.

Herregud.

Tänk vilken snäll busschaufför. Norge börjar leverera stort.

Att utnyttja kontakter, spela smart och rent av lura sina konkurrenter.

Det är tillåtet. Lagen måste fortfarande följa tävlingsreglerna,

vilket innebär att de måste ta en time-out per dag

reseförbud råder mellan 19 och 06.

Ett lag får bara åka buss eller tåg sammanlagt tre timmar per dag

och bil endast en timme per dag.

En fråga, vi har frågat Petter lite grann om båt.

Kan du ringa till Petter Stordalen och prata med honom

om att vi kommer och fråga om han kan ordna en båt?

-Ja, det är klart. -Från Grimstad imorgon.

-Stordalen? -Hej, jag ringer åt Felix och Clara.

Det ryktas att du ordnat hotell för dem i Grimstad.

-Stadens bästa hotell. -Stadens bästa. Väldigt bra.

Jag har en till fråga.

Vi undrar om du kan ordna en båt från Grimstad imorgon klockan två

till Larvik om vi kommer fram till fyra. Kan du ordna det?

Åk till hotellet och prata med hotellchefen.

-De kommer fråga och ta reda på det. -Toppen, tack.

-Så himla snällt. Tusen tack. -Han fixar allt. Han fixar biffen.

Varje båttimme blir enormt värdefull.

Segerstinta fortsätter lag Herngren sin triumfresa mot Grimstad.

-Fan, vad det går bra. -Men de är långt ifrån ensamma.

Motståndarna lyckades nämligen hitta en billig lokalbuss

och i nuläget ligger de faktiskt före mot checkpointen.

-Nu kommer de. -Gud, vad roligt...

-Nej. -Jo, det är den.

-Tusen tack. Så jäkla schyst. -Där är Felix.

-Är du säker? -Ja, hundra procent.

De kommer att stanna sen. Gud vad roligt.

Mina damer och herrar, nästa avstigning är Grimstad.

Vi är i Grimstad nu. Okej.

Vet du var Scandic Hotel ligger i Grimstad?

Nästa stopp. Grimstad.

-Det är Grimstad. -Där är Felix.

-Ja, där är Felix. -Tusen tack. Hej då.

Herngrens är som ivriga hästar på kapplöpningsbanan.

De gör allt för att ta sig fram och gärna utan oss.

-Där är Felix. -Gud vad kul.

-Vi säger time-out. 13.37. -Felix!

-Felix! Ska ni inte med? -Hej.

-Ska ni inte med? -Kan du inte mogna nu.

Nu blev de stressade. Nu blev han stressad.

-Nu mår de så dåligt. -Nej.

-De var på lokalbussen. -Och den kom lika fort.

-Varför? De går inte av. -Nej, de åker vidare.

Jag fattar inte vad de andra håller på med.

De andra lagen. De kom med en lokalbuss.

Tyvärr. Förmodligen billigare än vad vi åkte. Var fan ska de nånstans?

Ja, det kan man undra.

De har inte gratis hotell i natt i alla fall.

De här ett glas vin.

-Nu kommer hon med en bag-in-box. -Kan hon inte simma över med boxen?

Det finns en Gud. Det finns en Jesus. Jesus heter Petter Stordalen.

Släpp ut mig, snälla!

-Yes! -Yes!

Åh, vad bra allting är.

Eva och Karin och Carl och Emil är framme i lilla kuststaden Arendal

glada som spelmän.

-Var ska vi? -Just nu leder de tävlingen...

...eftersom Herngrens valde att kliva av på hållplatsen före.

-Arendal centrum, det måste vara det. -Ja.

Gud!

-Vänta! -Snälla ni.

Detta, flickor, är våfflor som vi vunnit i Amsterdam.

Lakrits som vi vunnit i Hjörring, chips,

muffins som vi snodde från Felix och Clara.

-Här finns lite frukt också. -Vad duktig du är, Emil.

Jag har jobbat på en Michelin-restaurang.

Det är väldigt fint att få vara i goda vänners lag med lite picknick.

Det är nog en av de finaste stunderna vi har haft.

Det är en av de vackraste tavlorna som vi har skapat.

-Eva, där sitter nån och fikar. -Ska vi be dem flytta bryggan hit.

-Jag simmar och frågar om de bor där. -Ja, kan du inte göra det?

Jag är väldigt känd i Sverige.

Nej, just det. Vi är i Norge.

Var försiktig nu, Carl.

-Man ångrar aldrig ett bad. -Gud, vad härligt.

-Är det varmt? -Hon blir rädd om hon spanar ut.

Eller kommer hon att bli...

-Han har redan checkat in. -Ska vi bo där?

-Oj. -Nu får han kakor och mat.

Han får ett glas vin.

-Jag vill också dit. -Jag med.

Jag möts av två härliga systrar som sitter i solen med varsitt glas vin.

De har direkt vinglas fram till mig och en handduk och kom och sätt dig.

-Nu kommer hon med en bag-in-box. -Det är dags för vin, Karin.

Resan är väldigt tuff att göra och när folk sträcker ut sin hand.

Det är otroligt vackert, man blir så glad och man såg också från vår sida

de vinkade och att det var härligt och glatt.

Vi måste vinka hela tiden för förtroendet.

Man fick lite FOMO och ville gärna simma över och få ett glas vin...

-...och lite tantiluringar i Norge. -Tänk om hon säger:

"Har ni lust att bo i stugan för vi ska iväg?"

"Jag lämnar fyra flaskor vin."

Vi vet inte vad de pratar om. Vi hoppas att han får låna bilen.

Att de säger: "Kom över och ät middag och bo gärna här."

-Mycket bra gjort. -Välkommen upp.

-Nu vill vi höra. -Ville de låna ut sitt hus till oss?

Tyvärr hade de ingen plats, men fem minuter härifrån...

...ligger ett nyöppnat hotell, så om vi går dit.

-Tror jag att vi kan bo där. -Snyggt, Carl.

Känner ni inte att det är dags för lite...

Vi gå över daggstänkta berg, fallera

som lånat av smaragderna sin färg, fallera.

Sorger ha vi inga, våra glada visor klinga

när vi gå över daggstänkta berg, fallera.

-Det börjar se väldigt gulligt här. -Ja, verkligen.

Efter en lång dag har Felix och Clara bara minuter kvar

till hotellet i Grimstad, där Petter Stordalen lovat dem gratis boende.

-Clarion, herregud. -Men Gud, fint hotell.

Hoppas att allt är fixat.

Hej. Det är lite konstigt nu, men...

Jag heter Felix. Det här är Clara. Jag känner Petter Stordalen

och vi är lite i nöd och han har lovat att hjälpa oss

med ett hotellrum här på Clarion. Har han ringt?

Tusen tack. Vilken tur vi har.

Han har ringt.

Härligt. Gud, tack. Hej.

-Oj, vad härligt. Herregud. -Dröm. Dröm.

315.

-Oj, oj, oj då. -Wow!

-Det här var fasiken. -Herregud, vad mysigt.

Sjukt bra dag. Det har skett ett mirakel.

Jag har varit ateist i 57 år, men nu vänder det. Det finns en gud.

Det finns en Jesus. Jesus heter Petter Stordalen.

Vi har direkt sparat in mer än 2 000 kronor, säkert.

Nu njuter jag på riktigt. Hela den här dan har varit underbar.

Då kan man liksom åla sig så och sen kan man vända sig så här

och sen kan du göra så här.

Nej. Nej...

Det blev så tydligt.

-Hur bra vi mår när vi vinner. -Vi passar att vinna, du och jag.

Jag vet och det är så pinsamt. Vilket team vi är när vi vinner.

-Vidrigt team. -Förfärliga.

Jag ber om förlåtelse. Jag ber om nåd, förlåt mig.

De har inlett etappen med att resa ihop som en enda stor familj

och ikväll tänker de bo tillsammans i ett gammalt fängelse.

Frågan är hur samspelta de är när det gäller konsten att pruta.

Välkomna till fängelsehotellet i Arendal.

Ja, berätta allt.

Det var ett fängelse från 1862 till 2020. Stadens fängelse.

Vi tog över det 2021 och fixade till det.

Det låter som att det är populärt.

Ja, det är det.

Så här. Vi är fyra stycken. Vi behöver ett rum, jättebra pris.

-Ett bra pris hade varit uppskattat. -Ja.

Ett gratis pris hade varit för evigt tacksam.

Vet du vad? Då...

Ni kan få familjerummet. Jag ställer alltid upp för innan det här jobbet

så har jag ett förflutet. Jag satt inne här och nu driver jag stället.

-Är det sant? -Vad fint! Grattis.

Så jag fick en andra chans. Det är impulsivt, men varför inte.

Nämen alltså...

Delvis blir det en jättefin och ganska allvarlig historia,

precis som han fick en andra chans så fick vi chansen att bo här gratis.

-Alla blev rörda och tacksamma. -Det var jättefint.

Snälla, låt det vara okej.

-Nämen Gud... -Vadå, nu då?

Då var vi på familjerummet.

Nej, nej... Nämen snälla.

Det bästa var att få hänga med killarna.

Man vill ju säga att man bara vill resa, men man vill ju hänga.

Nej, men Gud vad underbart.

Nu blev det spontant så att mamma och mamma ligger i sängen.

-Och barnen ligger här. -Barnen ligger i våningssäng.

Tänk att vi ska sova med The Eva Röse och The Karin Röse.

-Det är inte alla som får det. -Men Gud, ändå.

Ja, vad då? Det är sköna sängar. Jag behöver noll femstjärnigt hotell.

Jag vill ha en isoleringscell och några kamrater. Det räcker så bra.

Här är nåt för dig, Emil, du som gillar kändislivet.

"Eva Röse sågs i Norge använda sitt namn för att få gratis hotell."

Sida tre.

Ja, då.

Gud! Let me out of here, please!

-Fråga om hon kan ringa. -Jag kan fråga...

-Jag kan fråga om tåg. -Ska jag fråga om biljetter...

...om vi inte får tag på båten.

På ett hotell i Grimstad smider Felix och Clara planer för fullt,

inför morgondagens tävlingssträcka. Allt kretsar kring Petter Stordalen

och en båt.

Hej, förlåt, att jag sa stör. Jag heter Felix.

Är du norsk? Är ni norska?

Jag har en lite konstig fråga här.

Det är så här att jag känner Petter Stordalen, så han sa:

"Jag bjuder på hotellrum här ikväll." Jag känner absolut,

men har du möjligt att ringa honom? Gud, vad snällt. Gud, vad bra.

Hallå? Har jag kommit till Petter?

Ja, det är Børre Githmark som ringer. Jag står här med en Felix

på ditt nya hotell här i Grimstad och han undrar om båten till imorgon.

Båten är inget problem. Problemet är att jag har sett på film

hur Felix kör båt.

Han är inte kapabel till att köra en båt

som är över 2.4 meter och har mer än 4 hästkrafter.

Så jag är väldigt orolig.

Petter Stordalen är inte nån man bara ringer upp bara så där.

Jag betraktar Felix som en vän jag gillar och jag älskar hans tv-serier.

Jag hade inte släppt iväg honom ensam i en båt.

Det var lite fram och tillbaka. Jag vet inte om det har löst sig.

Men han var väldigt hjälpsam.

Jag har en båt på 11,5 meter, med tre 400ci-motorer.

Det som är förhoppningen nu. Vi pratade ju med en väldigt

fredagsglad Petter Stordalen och han kanske har en båt åt oss.

Jag är er reseledare.

Hej då.

Hör ni skål. Får jag tacka för er hjälp idag

att ni att så... Vin på kvällen. Mitt i Grimstad.

Vi har en avancerad plan. Felix är lika riskbenägen som jag.

-Det kan gå åt helskotta. -Det kan väl inte gå åt helvete?

Nej, vad kan det egentligen gå fel?

Etappen har knappt börjat, men har redan utvecklats

till ett fängslande äventyr.

Nu ska vi sova på fängelset med våra älskade Springpojkar

och sen så tror jag att när vi skiljs åt så kommer folk kanske skynda på

åt olika håll och kanter.

Men än så länge så delar vi glatt våra planer och tankar.

För så har vi gjort hela resan. Sen får vi se sista kurvan.

Eva och Karin de börjar kännas väldigt hungriga på att ta en vinst.

Det skulle inte förvåna mig om de lägger i en stöt och tar etappen.

Just nu är det de tre lagen som har lyckats bäst i tävlingen som är kvar

och det gör ju att ingen är att lita på.

-God natt, alla gullisar. -Fy, vad det är mysigt.

Nu kan det bara gå som det går. Låt bäste man och kvinna vinna.

Det viktiga är att de inte får syn på oss i hamnen.

-Vem vinner? -Det är riktigt bra.

Jag tror att alla tre lag har ganska stor chans att vinna.

"Race Across the World Sverige" tre finallag är i Norge inför avgörandet

uppe i Tromsö.

Det är tidig morgon och Carl och Emil har rymt från fängelset

och begett sig till en hjortfarm för att arbeta

och passa på att samtidigt ta ut sin obligatoriska time-out.

Vi har inte upplevt ett enda djur sen Chefchaouen.

Då var det loppätna hundar.

Att få träffa lite hjortar nu. Kungar av de norska skogarna.

Det ska bli så mysigt att jobba med lite djur.

Hej, Carl heter jag.

Hallå, hallå. Elisabeth.

-Hej, Elisabeth. -Emil.

Jag har vuxit upp på landet så det här är som att få komma hem.

Nej! Vad gulliga. De vill umgås.

Jag älskar ju henne. Åh? Hej.

Det här känns nästan som hemma hos mig. Det är riktig gårdsmiljö och

det är mycket grönska och den här doften som är ute. Det känns.

Det är verkligen som att jag har kommit hem.

Ja, men nu är ni inte hemma. Det är hög tid att börja jobba.

Innan vi matar hjortarna ska ni klippa gräs.

Oj!

Oj, då.

Då gick den. Hej, jag har tagit sönder gräsklipparen.

Den gick av den här grejen man drar igång den med

och sen så... Den startar inte.

Hej, det har hänt nåt med gränsklippan.

-Har det? -Ja, den vill inte starta.

Vet du vad? Jag kommer.

Jag vågar inte säga nåt om den här.

Vi ska se. Det kanske är nåt som har fastnat.

Är det därför den inte startar?

Jag vet inte.

Nu!

Du behöver inte klippa där.

Nej, hoppas det finns nåt jobb där jag kan testa fika.

Kan jag få äta glass istället?

Ja.

Jag har aldrig varit så mycket i stadsmiljöer som på den här resan.

Att komma hit och lukta på nyklippt gräs och sitta på åkgräsklipparen.

Nu kan jag köra sex veckor till.

Vi har sparat lite mutor, lite äpplen och sånt. Äter hjortarna det här?

Det är lördagsgodis för en hjort.

Vi kommer med lördagsgodis.

Så bra. Hjortarna brukar inte vara vakna den här tiden på dygnet.

De har sina egna rutiner som de följer.

Vi åkte till en hjortfarm och då tror man att det är många hjortar där.

-Vi har inte sett en enda hjort. -Nej. Kom då!

Kom upp! Det är som att åka till simhallen och så är det inget vatten.

Är du säker på att det är hjortar härinne? Det är pinsamt annars.

Vi tyckte hon var härlig, men hon kan vara en otrolig bedragare.

-Hon påstod att det fanns hjortar. -Kom då!

Vi såg inga. Hon pratade om sin man. Vi såg inte honom.

Hör jag nåt?

-Hon får tre ägg av Priscilla. -Ett ägg dagligen, alla tre.

Vi såg inga ägg.

De vill inte komma.

-Tror du att hon har några hjortar? -Nej, jag tror att det är scam.

Nej, vet ni vad? Det tycks inte komma idag.

Det är för att vi är svenskar.

Vi tar det med min dialekt. Ska jag testa att ropa?

-Ladda nu. -Ska ni komma? Kom då! Kom!

Oh my God!

Nämen, du milde.

Hör ni, grabbar? Hjortarna fanns och säkerligen också äggen.

Dagens lärdom får bli att djuren i Norge snackar inte svenska.

Systrarna Röse är också igång och i full färd

med att njuta av sin obligatoriska time-out på en ribbåts-sightseeing.

-Det var så fint där ute på havet. -Alla bekymmer försvinner.

Fy fan vad roligt det var. - Kom hit med dig. Tack.

-Felix och Clara då? -Nu går vi till Børre.

Hallå! Är Børre på gång?

De hade turen att träffa på Grimstads starke man Børre och hans fru.

-Är ni redo att se Grimstad? -Ja.

I väntan på att Stordalen ska fixa fram en racerbåt

som ska ta dem blixtsnabbt till Oslo för en överlägsen etappseger,

så tar de ut en time-out och får en guidad tur...

-...med en nyfunnen vän. -Men du är född här, eller hur?

Ja, jag har bott här hela livet. Vi ska göra ett stopp här.

Grimstad är känd för många saker. Vi har Norges minsta läskfabrik.

Vilken lyckträff! Han råkar sitta i baren på vårt hotell.

Finns det möjlighet att få lite hjälp? Så får man guidad tur.

Han fixar med allt. Citron, ingefära. Att följa med en infödd

och som kan allt, att han berättar för oss om alla de här grejerna.

Och som älskar den här stan.

Det är en fiskkaka i. Skål.

Skål.

-Det var jättegott. -Varma och goda.

Nu kommer din pojkvän in, Clara.

-Hej hej. -Hej.

Fiskkaka. Det var väldigt gott.

Det kan man ta med på en båt och ha som lunch.

Efter en magisk morgon i Grimstad så möts lag Herngren

plötsligt av ett förödande besked.

-Fan också. -Det var förbenat otur också. Fan!

Petter har inte lyckats lösa nån båt till dem. De är tillbaka på ruta ett.

Vi måste spara tid så vi tar båten först.

Men då Børre är lite av Grimstads egna Petter Stordalen så erbjuder han

att köra dem i sin nyss sjösatta båt.

-Så här. -Gud så fin båt du har.

-Så jäkla cool. -Åh, herregud.

-Så jävla mysigt. -Det är helt otroligt.

Felix och Clara har med hjälp av Børre lagt fram en masterplan,

först båtfärd från Grimstad till Arendal.

Väl där vänta Børres fru med en bil.

Sen vidare upp till Langesunds busstation med sikte på Oslo.

Men tiden är knapp om de ska hinna fram innan kvällens reseförbud

börjar gälla kl. 19.

Det viktiga är att de andra inte får syn på oss i hamnen.

Ja, vem vinner?

Jag tror nog att alla tre lag har ganska god chans att vinna.

-Jag... Det är väldigt jämnt. -Det vi trodde var vårt trumfkort.

Är även de andras trumfkort.

Springpojkarna kan få vilken konditor som helst uppe i brygga

och även de här söta systrarna. Man vill bara hjälpa dem när man ser dem.

Här var det väldans fint.

Vi älskar att tävla, det gör vi ju och vinna och liksom så det är...

Det är också genant att erkänna att jag blivit mer tävlingsmänniska nu.

Alltså, jag vill alltid vinna. Det kan jag säga.

Nu är det... Nu vill man vinna.

Det ser lite mörkt ut. Jäkla skit.

Om det kommer fler med ryggsäckar, så är ni fully booked.

Den åttonde och näst sista etappen är i full gång.

Imorgon kommer våra tre lag ha nått fram till checkpointen i Mjøsli.

Fint det var här också.

Det är jättefint.

Otroligt.

Lag Herngren har fått båtskjuts hela vägen till Arendal

för att sen ta sig vidare med bil och buss.

Målet är att vara framme i Oslo kl. 19 och det är bråttom.

Vi måste hinna med tåg eller buss som är framme helst innan sju i Oslo.

Från Langesund. Det blir väldigt tajt om tid.

Kommande sträcka sker med bil men direkt tornar ett nytt problem upp.

Där.

Reglerna säger att lagen endast tillåts åka bil i en timme per dag.

Hinner de inte upp till Langesund i tid så måste de hoppa av bilen

oavsett var de befinner sig

och riskerar då att bli strandade i vildmarken.

Till Skjelsvik knutepunkt är det en timme och fem minuter.

Att köra bil? Det är precis det vi har.

Ja, men det ska gå.

Nu är det lite stressigt.

Det ligger lite långsamma bilar framför oss så...

Det skulle ta en timme att köra enligt Google Maps.

Men nu ser det lite mörkt ut.

Det här kommer inte att gå.

Det är sanslöst att hamna bakom världens långsammaste husvagn.

Nu är tiden ute.

Är det in nästa?

-Kommer nån buss här? -Då stannar vi här. Jäkla skit.

Hej då. Tusen tack för allting. Hej då. Tusen tack.

-Fan också. -Den kan vara försenad. Bussen.

Lag Herngren tvingas fortsätta de två sista kilometrarna till fots.

Bussarna går sällan och om de inte hinner fram innan kl. 19 ikväll

så kommer de att få ett kostsam tidstillägg på starten imorgon.

Hej, är det Skjelsvik här? Nähä. Skjelsvik...

Oh my God!

Hej, går du till Oslo-hållet? Vet du när den går?

Nästa till Oslo går 18.22.

18.22? Tack för din hjälp. Vad snäll du är.

Du behöver inte springa! Vi missade den.

Ja, det var ju förbenat otur också. Fan! Nästa går 18.22.

Nu har vi tyvärr tappat de två timmar som vi hade hunnit ikapp igår.

Men vi får se hur långt vi hinner idag.

Vi har varit på Elisabeths hjortfarm i hjortgården här.

Carl och Emil har tagit sig till stationen i Arendal,

men även de har insett att det är bråttom för att slippa tidstillägg.

Nu är vi på väg mot Drammen där vi ska bo i natt.

-Hur mycket kostade det här? -60 euro.

Från och med nu har de bestämt sig för att ändra taktik.

De tänker åka snabbaste alternativet oavsett vad det kostar.

Vi har ju öppnat lite på plånboken och gasar för att komma fort fram.

Vi vill ju vinna hela skiten så klart

och det har varit vår plan att hålla igen i början och gasa på slutet.

Ja, Carl och Emil sätter fart mot Drammen.

Systrarna Röse även de på väg mot samma destination.

Felix och Clara som vill till Oslo har tyvärr fastnat

på en busshållplats i Langesund.

-Nu gäller det att gå av fort här. -Ja.

Vi har bråttom. Vi måste vara incheckade innan sju.

Om vi inte är det får vi pålägg imorgon.

Det här är bra. Vi har pengar.

Vad är klockan nu?

Nu är klockan 18.48.

Tolv minuter till godo. Har du haft några fler ryggsäckar här idag?

Inte som jag lagt märke till.

Okej, det är ett gott tecken. Ett litet önskemål.

Om det kommer fler med ryggsäckar, så är ni fully booked.

-Jag kan inte lova nåt. -Det är okej.

Så jävla dyrt här nu.

Ja! Nej, vad flott!

Nämen titta! Jag är trött på att snåla.

Det är slut på sovsalsdagarna.

Det här kostar ju lite. 1 500 norska.

Men jag tänker så här att vi har ju pengar

och om vi nu kan bo lite närmare stationen

så är det ju värt för vi kan bara springa in där imorgon...

...och ge oss på första tåget upp, så det är nu vi ska börja spendera...

-...för att ta oss fram fort. -Absolut.

Jag tror att vi ligger bra till. Var Felix och Clara är vet jag inte.

Men säkerligen är Eva och Karin i Drammen också.

Carl är inte bara en taktiker, han är även synsk.

Systrarna Röse är mycket riktigt också i Drammen

där de hoppas på gratis boende hos en långväga släkting.

Vi promenerar enkelt i fem minuter till vår lägenhet som vi har fixat

gratis, med nyckel i brevlådan. Vad säger du om det?

Vi har aldrig träffat Kersti, men hon är dotter till vår onkels fru.

Vi har bara hört talas om henne och hon har sagt:

"Jag lägger nyckeln i brevlådan." Då ska vi se i postkassen.

Det gäller att hitta rätt. Det var ju inte den här?

Vi hittade fram till adressen, men brevlådan var tom på nycklar.

Och det var ingen nyckel i nån brevlåda.

Nej, hon kanske är hemma?

-Men... -Jo, men alltså...

I'm going in.

-Vad står det på dörren? -Inget.

Det var på andra etagen, jag knackade på och väntade mig en kvinna.

Hej, ursäkta. Jag letar efter Kersti. Är det rätt?

Nämen, Gud vad bra. Det är rätt.

Hej, vad lik du är din mamma.

Jag har letat efter er!

Jag visste inte det. Vi vandrade bara runt.

Hej. Karin.

Vi möttes av denna ljuvliga avlägsna släkting.

-Jättelika. -Jämföra detta med ett hotell.

-Nej, vi skulle inte byta. -Nej.

För här finns det mjuka soffor, kärlek och skumpa.

Ja, men skål då. Skål. Hörni, vad fint.

Det är lördagskväll i Drammen så vi ska ta och dricka champagne.

Tack så jättemycket.

Sen far vi vidare mot checkpoint. If you snooze you loose, så att säga.

Hur kan det bli så bra?

-Vill du ha? Den var jättegod. -Ja, det var den.

Du får väldigt gärna ta.

Felix och Clara kom till sist på en buss mot Oslo

och återigen går luren varm hos direktör Stordalen.

Vi har fått väldigt fin hjälp av nya norska vänner, Guri och Signe.

Och Signe har sms:at Stordalen igen. Vi ska få bo på Oslos finaste hotell.

Enligt våra vänner här.

Ja, det har varit mycket i tidningen i Norge.

Är det nåt Petter kan är att fixa boende.

Men på grund av förseningen anländer de sent

och tvingas starta senare imorgon, vilket kan vara förödande

för deras chanser att vinna etappen.

Klockan är nu 20.40, så vi går på övertid kan man säga.

Det blir pålagd tid imorgon, tyvärr.

Imorgon ska vi komma fram till checkpoint.

Stein en av mina norska vänner. Han ska skjutsa oss har han sagt.

När man kommer in på sånt här hotell med ryggsäck och sovsäckar.

Helt svettig.

Vi måste verkligen komma iväg i tid.

Vi kommer nog sist in på den här checkpointen.

-Oh my god. -Oh my gods? Wow!

Men mycket kan gå snett för de andra lagen.

-Oj, nämen Gud. Nu känns det bra. -Det känns fantastiskt.

Ja, jag är tävlingsmänniska och det är inte så att jag måste vinna,

men jag vill fan inte komma sist.

Tromsö nästa.

Nu åker vi. Vi har ett race att vinna.

Vi har liksom slickat nummer två några gånger. Nu vill vi vinna.

Vi är här.

Åttonde etappen är snart slut och lagen gör sig redo för att bege sig

till checkpointen här i Mjøsli.

En sak är säker. De kommer göra allt de kan

för att skriva in sig först i boken och skaffa sig en fördel i finalen.

Checkpointen ligger väldigt avsides så det är taxi eller lift med bil

som gäller fram till ankomstdestinationen.

Nu sitter vi och väntar på vår otroliga skjuts.

Carl och Emil har ordnat skjuts med norska Line

som de träffade på hotellet igår.

-Juhu! -Nämen hej.

Vad kul. Nu åker vi.

-Är ni klara? -Vi har bråttom.

-Vi har ett race att vinna. -Vad heter den har du döpt den?

-Jag kallar bara den The Baby. -The baby.

Att vi har nån som vill köra oss hela vägen till ankomstdestinationen.

Det känns jättebra. Gasen i botten nu.

Ja, ja. Jag tror det blir en enkel seger.

-Det var jättetrevligt. -Hej då.

-Så fint. -Ja, väldigt trevligt.

Eva och Karins släktingar har skaffat fram en chaufför som ska ta tjejerna

direkt till checkpointen.

Hej Erik! God morgon. Hej. Vad roligt. Eva.

-Eva. Trevligt att träffas. -Vad kul. Karin heter jag.

Det här är helt otroligt. Du är världens bästa person för oss.

Så bra. Det är roligt att höra.

Så skönt att vara så nära slutmålet. Vi har inte kommit först nån gång.

Vi har slickat nummer två några gånger, men nu vill vi vinna.

Men berätta lite om ert race. Det låter spännande.

Vi startade i Chefchaouen i Marocko.

Även lag Herngrens har en plan för att försöka ta upp jakten.

En viktig del i detta är Felix norska polare Stein som dyker upp punktligt.

Där är han. Det är Stein. Ja. - Hej.

-Hej. Tack, snälla. -Stein, min vän.

-Är det bra? -Fint att se dig.

Nu kör vi.

Så.

-Så himla snällt av dig att köra. -Ja, så himla gulligt.

Jag säger jag till alla vänner som tävlar i "Race Across the World".

Den senaste månaden, det enda vi gjort är att satsa på det här

att då börja känna skitsamma hur det går. Det rimmar ju inte.

Nu vill man vinna.

Lagen har nu inte långt kvar till Mjøsli.

Kommer Carl och Emil ta sin femte seger

eller blir det Felix och Clara som tar sin fjärde

eller ska lag Röse ta hem sin allra första etappseger?

Nämen Gud vad roligt.

Vi sitter här och kör och vi har en känsla av att den här bilen kan...

Jo, det är det.

Att få se våra favoritsystrar Eva och Karin

på motorvägen. Det var som ett kärt återseende.

Hej, gumman!

Vad kul. Vad är oddsen att Springpojkarna åker förbi?

Vad roligt. De är världens bästa.

Det är två lag bredvid varandra strax innan checkpointen i Mjøsli.

Så lutar det åt ännu en tät språngmarsch mot etappsegern.

Det här var ju fantastiskt kul. Nu är det race på riktigt.

Vi är jämlika i tävlingen. Nu är det verkligen spännande,

för nu vet man inte vem som kommer först.

Så jag åkt här ett par gånger och det är alltid standardstopp.

Oj, nej. Jag körde fel. Herregud.

Aj, aj, aj! Röses missade avfarten och chansen till första seger.

Nu är det drama, våra kompanjoner Eva och Karin har åkt fel.

-Ja, de svängde aldrig av. -De fortsatte rakt fram.

Vi får se vem som hade rätt och vem som hade fel.

Men det finns ett lag till

som tagit in tid och definitivt inte gett upp kampen om att vinna etappen.

Har du varit i Tromsö nån gång?

Jag har varit i Tromsö tre-fyra gånger.

Jag vill fan inte komma sist.

Är man tävlingsmänniska så är sista platsen. Den är rutten.

Det är loserstolen. Det är skitplatsen det, det är inget kul.

Oj titta vad vackert.

-Är det här? -Stanna, stanna.

-Alright. -Tack, Line. Love you forever.

Få se om vi får nåt.

Budalsvegen 31. Vi ska alltså helt fram. Vila Heidi.

-Okej kör. -Det är vår näst sista checkpoint.

Det betyder att nästa gång är det sista sträckan.

Det är ändå lite rysning på det.

Vi börjar att närma oss nu, va? Där är hytterna.

-Ska det vara tolv här? -Ja.

Då hoppar vi ut. Men vi ska ta fram gps:n så klart.

Var är den nånstans? Här.

Hej då. Du är så snäll, Stein. Sköt om dig. Vi ses snart.

-Vad står det nu? -Budalsvegen 31.

Oj, oj, oj. Vacker view. Lushattvegen. Vilken fan är det?

Det är fel. Då är nog kanske här uppe i alla fall.

-22. Jag orkar inte det här. -Det var inte här, eller?

Ska vi se här.

Medan Herngrens letar efter checkpointen

så anländer Eva och Karin till ankomstdestinationen.

Snyggt. Tack. Ha det. Hej då.

-Budalsvegen 31. -Kan man inte gå upp där?

Vi testar. Det är ändå roligare.

-Det är roligare att gena. -Drutten och Jena.

Vi ville ta den genaste vägen. Vi kanske kan genskjuta Springpojkarna.

-Villa Heidi. -Här har vi det ju.

-Där, Emil! -The lovely book.

11.43.

-Näst sista gången. -Ska vi våga öppna?

Ett, två, tre.

-Jag trodde det. -Hur blev det så här?

-Line? Vi vann, Line! -Line, vi vann!

Vi vann!

Det är lite känslosamt. Vi har ändå tagit oss hela vägen från Afrika.

Åh, herregud, varje minut räknas ju i den här boken inför sista etappen.

Det är ju det vi alltid har sagt. Den sista etappen är den som räknas.

Fan, gubben. Det gjorde vi bra. Hur skönt?

Vinnarna av etappen är korade, men varje minut är viktig

då det avgör tidstillägget i den avslutande finalen

där allt kommer att avgöras.

Fy fasen vad fint?

Hej, vi ska Budalsvegen 31. Är det upp där eller kan det vara där?

-Det är rätt upp där. -Okej, tusen tack.

Nu vill vi vinna. Det vore kul.

Nya stugor.

Till salu.

-Det är här. Det är här. -Vad bra.

-Hej. Fasen vad kul. -Bra kört.

Det var inte vi som satt i ratten.

-Han skulle berätta nåt roligt... -Slå handen för fan!

-Så! Vilken tid kom vi in? -11.49.

Då skriver vi in oss. 11.49. Ni är väldigt gulliga.

-Det hade varit kul att få komma före men det är en tävling.

När vi är så fruktansvärt nära att vinna igen...

-...då körde vi för långt. -Det var inte vårt fel.

Nej, nej, men det är ju sällan det. Om jag ska vara helt ärlig.

-Det är oftast inte... -Man ska spara på vinster.

Man kan göra det sen när det verkligen gäller.

-Går det bra? -Det går bra.

Här.

Goddamn. Okej.

Nu är vi sist. Hundra procent.

-11.49. -Det var bara sex minuter mellan dem.

När vi kom i mål och de där andra lagen är före oss. Jag hatade dem.

Jag hatar dem.

Snyggt jobbat, älskling. Det är inte så trevliga drag man har.

Otroligt otrevliga drag. Osköna drag, osmickrande.

-Nej. -Jag vet.

Jag är en usel människa. Jag erkänner det.

Nämen Gud.

-Kolla. -Wow.

"Grattis till att ha tagit er först i mål på denna etapp."

"Fira med champagne och jordgubbar."

-Skål, gubben. -Det gjorde vi bra.

Med tanke på att vi kom först in, så är vi först ut i sista etappen.

Det är ju en dröm.

Lagen har nu positionerat sig inför den helt avgörande finalsträckan.

En drabbning som kommer att ta dem genom Norges arktiska landskap

och hela vägen upp till målgången i Tromsö.

Vilka som når först fram? Ja, det återstår att se.

Missa inte finalen av "Race Across the World Sverige."

-Välkomna till finalsträckan. -Det känns som att i sista etappen...

...är det bara tävling som gäller.

Vi får skynda oss. Det är en väldigt riskig plan och vi måste riskera.

Är det långt kvar?

Det vore otroligt roligt om jag fick vinna med min syster.

Det finns ingenting att hålla igen på. Kom igen, Karin!

Okej, det är bara rakt ner. Tack.

Det hade varit härligt att vinna "Race Across the World Sverige".

Härligt att se er.

Svensktextning: Miguel Herranz LinQ Media Group