Original subtitles

-Stanna! -Charlie!

Nej, låt mig vara!

-Vi måste härifrån eller dö! -Låt mig vara! Sluta!

Sigur, det är jag.

Jag ville berätta...

att jag inte kan tänka mig ett liv utan dig heller.

...har också drabbats,

och inledande rapporter tyder på

att ett flertal byar vid kusten har förstörts

och fler än 350 personer är försvunna.

...vars egna liv har ställts på ända

-för överskådlig framtid. -...runtom i världen.

Katastrofens bredd utreds fortfarande.

Fler än 700 personer saknas i Trondheim i Norge.

...försöker röra sig inåt land, bort från kusten.

Storbritannien har också drabbats och inledande rapporter

att ett flertal byar vid kusten har förstörts...

Charlie?

Sigur, det är jag.

Jag ville berätta...

att jag inte kan tänka mig ett liv utan dig heller.

En fråga...

Förlåt att jag är sen, kan jag gå före?

Jag är hemskt ledsen.

Jag är sen.

Kom närmare. Vänta.

Om jag får be er titta på skärmen.

I rött ser ni var de infekterade krabborna

först dök upp i Japan.

Får jag se din bricka, tack?

Efter de infekterade krabborna

som svärmade över kustområdena i Sydafrika,

Brasilien, Marocko och Indien.

-Hur mår du? -Bra. Roligt att se dig.

Efter den första kontakten

har bakterierna infiltrerat alla vattenkällor,

både artificiella och naturliga, överallt där de har dykt upp.

Fyrtio procent av jordens befolkning bor vid kusten.

Om krabbsvärmarna dyker upp någon annanstans

innebär det en av världens största omflyttningar av människor.

-Dr Roche. -Ja?

Vi har varit medvetna om den effekt

uppvärmningen av oceanen har på stigande havsnivåer,

det antal människor som kommer tvingas flytta,

och den effekt det får på bakteriers patogenicitet

och virus, svamp, parasiter...

-Ja? -Sigur?

Tittar du på det här?

Ja.

Jag ringer tillbaka.

Dr Roche, så...

att en mer dödlig stam uppstår...

kommer tyvärr inte som en överraskning.

Nej, det gör det inte.

Men vi kunde inte ha förutsett att den skulle komma iland

genom en invasion av en okänd art

vars enda funktion verkar vara att infektera oss

med de bakterier den bär på.

Dr Roche,

menar du att krabborna medvetet förorenar vattnet?

Jag menar det inte, mr Peak.

Informationen gör det.

-Hallå. -Riku, hej, det är Sigur.

Jag vill prata med Dr Roche. Kan du ordna det?

Jag pratar med henne i eftermiddag.

Bra. Vet du om Leon Anawak kommer tala?

Eller någon från Vancouver Island Marine Institute?

Han står inte med på listan. Varför undrar du det?

-Jag vill träffa honom. -När?

Så fort som möjligt.

Tror du det går?

Jag ska se vad jag kan göra.

Säger du till mig att flytta inåt landet?

Det kommer bli värre innan det blir bättre.

Det här är vårt hem.

Jag vet.

Jag kommer ihåg dig där ute.

Hälften så stor som nu.

Du sprang från vågorna, din mor jagade dig på stranden.

Du kände dig mer hemma där ute än inomhus.

Det stämmer. Det gör jag fortfarande.

Jag är tacksam för omtanken, Leon. Det är vi alla.

Men tills Murray Cove har försvunnit...

kommer de flesta av oss stanna här.

Jag är stolt över dig.

Det är en tröst att veta att man är där man ska vara.

Tack.

Gör det verkligen skillnad att flytta inåt landet?

Det är säkrare än kusten.

Jag håller med Kit.

Flytta inåt landet, varför det?

Att möta det på egna villkor låter bättre.

När jag är borta håller du...

...ett öga på allt? Ja.

Jag gör så gott jag kan.

Vi får hoppas allt finns kvar när du kommer tillbaka.

Gör oss stolta.

NYTT MEDDELANDE RIKU SATO

Om vi utgår från att angreppen inte var slumpmässiga...

Vilket jag inte tror att de är.

Det tyder på att de var strategiska...

En del av en övergripande plan.

Jag vet hur det låter.

Jag har försökt komma på en annan förklaring.

Och det kan du inte?

Nej. Och vad värre är, jag tror att

de som ligger bakom lär sig.

Lär sig?

Bakteriestammen vi hittade i humrarna

fördes iland av fiskarna som fångade dem.

De infekterade krabborna kom iland av sig själva.

Du förstår varför jag inte nämnde det i rådet.

Jag råkar hålla med dig.

Och det gör många andra.

Vill du mötas?

I Trondheim?

Nej. I Kiel, marinbiologiska institutet.

Jag tror du känner Katharina Lehmann.

Inte så väl, men vi har talats vid några gånger.

Saken är den...

Jag lovade mina barn att komma tillbaka.

Ja, det är mycket att be om.

-När då? -Imorgon.

Okej, jag kommer dit.

Rahim, Leon Anawak är på väg. Kan du möta honom?

Ta med honom till labbet.

-Visst. -Ja? Tack.

Leon Anawak?

Ja.

Jag heter Rahim Amir, jag jobbar med professor Lehmann.

-Gick flyget bra? -Jag har aldrig åkt privatjet.

Inte jag heller.

Varsågod.

Kaféet är stängt men vi har lite kaffe och smörgåsar

på kontoret, om du vill äta innan vi börjar.

Pratade du med de andra?

Ja. Cécile, Leon.

Professor Lehmann?

Nej. Det verkade bättre att vänta på lite understöd.

De senaste dagarna...

veckorna... har vi alla sett saker som inte borde funnits till.

Och...

ändå gör de det.

Havslevande djur som växer så snabbt

att de verkar trotsa biologin.

Valar som beter sig som besatta...

Vatten som bryter fram från vilande platser

över stora avstånd...

Arter infekterade av muterade bakterier

som infekterar vattnet.

Jag tror att nåt...

ligger bakom allt det vi har bevittnat.

Nåt som använder haven som ett vapen mot oss.

Om de här fenomenen... faktiskt hör ihop,

om de ligger bortom det vi känner till,

om de har orsakats av...

någon sorts intelligent livskraft

som vill driva bort oss från havet...

Är det det du föreslår?

Ja.

Men vi har knappt skrapat på ytan

av det som kan vara en möjlig förklaring.

Professor Lehman...

Det stämmer, jag håller med.

Men intuitionen säger mig att det är nåt annat.

Leon, jag skulle aldrig ifrågasätta vikten av att följa sin intuition

eller hur intuitionen har lett till så många genombrott i vårt fält.

Men att överge allt det vi vet är sant...

och att dra en sån förhastad slutsats...

Det är för att det jag vet inte längre stämmer

som jag började leta någon annanstans.

Och... jag kan inte låta bli att tro att det som händer i havet

på nåt sätt är en reaktion...

ett svar på vad vi har gjort mot det.

Cécile, du ber mig...

att göra mig av med den grund som min utbildning,

min forskning, min undervisning, har byggts på.

Det kan jag inte.

Jag är ledsen.

Jag låter er gå vidare.

Men innan dess...

måste jag varna er.

Det kan vara en mycket farlig väg att beträda.

I såna här stunder, när världen är så instabil.

Att föreslå att vi inte hittar sanningen

i vetenskapen som vi känner den och förstår den,

måste ni inse vilket kaos

ni kan utlösa i världens psyke.

Professor Lehmann.

Charlie.

Tror ni verkligen inte att vi har en chans att ha rätt?

Det handlar inte om chanser utan om sannolikhet.

Och när sannolikheten är låg är det klokt att vara försiktig.

Vilket ni inte är.

Vi har inte tid att vara försiktiga.

Det kan vara lätt att säga det

men det är just då försiktigheten behövs som mest.

Ditt och deras rykten står på spel.

Vad gör våra rykten för nytta...

Du behöver fortfarande ett rykte.

Om du vill att folk ska lyssna.

Om man tror på nåt måste man gå vidare.

Trots riskerna. Det lärde jag mig av dig.

Jag förstår din övertygelse...

men jag har lärt mig att såna risker oftast slutar illa.

Alla talartiderna är en halvtimme.

Om ditt förslag blir valt får du tala med rådet igen.

All dokumentation måste skickas i förväg.

Vi jobbar på det just nu.

Det blir allt svårare att resa.

Mitt kontor får ordna det.

Jag behöver få namnen på de som följer med dig.

Cécile Roche, Leon Anawak, Charlie Wagner.

Och Rahim Amir.

Och professor Lehmann?

Tyvärr gör inte professor Lehmann oss sällskap.

Hon har en annan åsikt?

Det har hon. Men Riku, jag försäkrar...

Du behöver inte försäkra mig.

Lehmanns namn skulle gett er trovärdighet

men om forskningen är god talar den för sig själv.

Tack.

Hur länge har du studerat för henne?

-Professor Lehmann? -Ja.

Tre år.

Två kvar.

Om jag vill avsluta min doktorsexamen.

Det är nog inte rätt tid att fatta beslut om framtiden.

Nej, antagligen inte.

När du talade inför rådet...

Ja?

Du talade om världens största omflyttning av människor

någonsin.

Det gjorde jag.

Tror du...

att det är möjligt att den här intelligensen...

inte vill förgöra oss?

Att den kanske vill driva bort oss från vattnet och...

-hindra oss från att återvända? -Jag skulle vilja tro det.

Jag vill tro att den är defensiv, inte aggressiv.

Men du är inte säker.

Just nu kan jag inte vara det.

Det kan ingen av oss, tyvärr.

"När vi har eliminerat det omöjliga är det som finns kvar,

hur osannolikt det än verkar, sanningen."

Vem sa det?

Sherlock Holmes.

Jag tycker det passar.

Vad är det där?

Bara nåt min mamma skickade.

Får jag?

Betyder det nåt?

När jag var liten brukade jag fråga om mycket.

Jag gjorde mamma galen.

Hon begränsade antalet saker jag fick fråga

så jag fick välja mer noggrant.

Till slut frågade jag om saker hon inte kunde förklara.

Hon gav mig den där.

Hon sa att det var en symbol.

För det okända.

Det var förstås bara för att lugna mig.

Fungerade det?

Ett tag.

Men...

jag är nog inte någon som kan acceptera det okända.

Inte jag heller.

Räcker det?

Ja.

Varför valar?

Jag växte upp vid havet

i British Columbia.

Det ingår i kulturen där.

De flesta kommer ihåg hur de var barn,

i båtar, på stranden...

och såg en späckhuggares fontän eller en gråvals fena.

Jag såg en späckhuggare på Shetlandsöarna.

Jag gick tillbaka i flera dar

för att se den igen, men det gjorde jag aldrig.

De är blygare än folk tror.

Vad?

Professor Lehmann avskyr när vi pratar om djur som människor.

Men alla gör det.

Folk inser nog inte hur lika oss de är.

De reser i flera veckor, månader...

för att träffa en val vars sång de har hört.

De är hängivna varandra.

Man kan inte se dem som annat än fascinerande...

som vackra.

För att sammanfatta,

och berätta om jag missförstår.

Du och ditt team tror att de senaste veckornas katastrofer

är mer än sammanlänkade.

Att nya havslevande arter,

musslor, kräftdjur, för att nämna några,

har muterat...

för att utföra medvetna angrepp på mänskligheten?

Det stämmer.

Och att vissa valarter

har förändrats på kemisk och biologisk nivå...

för att agera med fullständig aggression

utan att bry sig om sin egen överlevnad.

För att tränga oss inåt land

och göra alla länders kuster obeboeliga.

Och allt det här...

orsakas av en...

En intelligens.

Som en utomjordisk intelligens?

Jag sa inte utomjordisk.

Vi har många intelligenta arter på planeten.

Det har vi.

Men vi tror att den här

överträffar allt vi har sett hos andra arter,

kanske till och med vår egen.

Det vi ser, förändringar hos existerande arter,

skapandet av nya...

det ligger långt bortom vad vi kan göra.

Vad vi kanske någonsin kan kunna göra.

Kan vi anta, dr Johanson,

att ni har övervägt andra, mindre originella idéer?

Det har jag.

Det har vi nog alla.

Många gånger.

Ett labbexperiment som gått fel.

Kärnkraftsbehållare som förfaller

och läcker radioaktivt material i havet.

En fientlig nation.

Bioterrorister som modifierar arter genetiskt

för att användas i ett koordinerat angrepp.

Lika många som du säkert har undrat över själv.

Och om du har kommit på en trovärdig, mindre originell idé

som förklarar alla de fenomen vi har bevittnat

får du gärna berätta för oss.

För det har inte vi.

Och att döma av de presentationer vi har hört

har ingen annan heller det.

Och den här nya intelligensen,

får jag fråga vad ni kallar den, eller dem?

För tillfället har jag kallat dem...

yrr.

-Yrr? -Just det.

Hur skulle ni gå vidare om vi överväger er hypotes?

Som ett första steg skulle jag föreslå att ta kontakt.

-Kontakt? -Med yrr.

Och om du får kontakt,

vad skulle du säga?

Vad skulle jag säga till en invasion som jag inte kan bekämpa?

Jag skulle be dem att sluta.

Och göra allt för att försöka komma överens.

En sista fråga.

Du ingår i fakulteten på Trondheims universitet?

Jag har för tillfället tagit ett sabbatsår.

Och du har varit konsult åt Hovestad Energi.

-Korrekt. -Som finansierade din forskning?

De finansierade resan då vi upptäckte

sirsoe methanicola, ja.

Finns det annan finansiering?

Mifunestiftelsen har erbjudit sig att täcka våra resor och logi.

Men ni har inte fått stöd av de institutioner

som du och dina kollegor associeras med.

Nej.

Inte för tillfället.

Om det inte finns fler frågor?

Tack, dr Johanson. Tack, allihop.

Ni kommer på intressanta saker.

Alicia lovade att det skulle vara värt resan.

Och hon hade rätt.

Sam tittade på det ljud vi registrerade när vi märkte valen.

Det är varianter av rytm, klickande, skrapande,

alla med samma tonhöjd och frekvens.

Allt som tyder på ett språk.

Frågan är, vad för sorts språk?

Jag letade igenom arkiven.

ERIEL sparar ljud som kommer från jorden

såväl som galaxen.

Vi upptäckte samma signal.

Från rymden?

Mycket närmare hemmet.

Antarktis och Norra ishavet.

Jag hör med kollegor i andra organisationer jorden runt

för att se om de har hittat nåt liknande.

-Vad tror du? -Om yrr?

Jag tror...

att jag inte vore mycket till astrofysiker

om jag inte trodde att det var möjligt.

Och om jag frågar om du vill ansluta dig till oss?

Vad säger du då?

I vårt team känner vi alla till vattnet

men ingen av oss kan göra det du gör.

Skulle jag ansluta mig till er?

Ja, det skulle jag.

Tack för att ni kom.

Mr Milfune, din 18:15.

Dr Johanson.

Samtalstider på en kvart?

Du måste vara upptagen.

Samtalstider på en kvart så mötena håller sig till saken.

Under årens lopp har jag insett

att tidsplanering är en viktig färdighet.

Det låter mig ägna tid åt de saker jag verkligen intresserar mig för.

Jag är ledsen att höra att rådet inte godkände ert uppdrag.

Jag också.

Men jag blir inte förvånad.

Du kanske inte övertygade dem, men...

du har övertygat mig.

Jag har grundat min förmögenhet på planetens gåvor.

Inklusive oceanerna.

Och jag tror det är min plikt att gengälda tjänsten

genom att göra allt jag kan för att reparera skadan

och begränsa den skada som görs i framtiden.

Därför vill jag finansiera ett nytt projekt.

Om ni är beredd att acceptera mitt stöd.

Jag vill stötta ert uppdrag.

Jag...

som du...

vill veta om det du säger är sant.

Finns den här yrr?

Jag trodde inte den här dagen skulle komma.

Det gjorde nog ingen av oss.

Men nu när den har det

måste ni avgöra om ni vill gå vidare med den.

Samantha, Alicia, vi har just träffats.

Leon talar väl om er

och med det jag vet om ert arbete

tvivlar jag inte på att ert deltagande

kommer gynna uppdraget.

Vi ger oss av om två dygn.

Väl ombord stängs all kommunikation av

för att skydda uppdraget och det vi kan upptäcka.

Så, de som kan åka hem och tillbaka innan vi åker...

det här kan vara sista chansen att säga adjö.

För det finns inga garantier.

Jag kan inte garantera framgång, det finns inga garantier...

att vi kommer tillbaka levande, så...

de som inte vill fortsätta...

Jag talar nog för alla när jag säger att jag förstår...

Jag förstår. Och det ligger er inte till last.

Men för de som vill...

Vi ses på flygplatsen.

Ursäkta mig?

Jag måste nog gå och lägga mig. Det var en lång dag.

Tack.

Charlie, jag...

Du kommer inte?

Jag önskar jag kunde det.

Jag önskar jag var som du.

Det är du. Vad pratar du om?

Uppdraget kommer inte hänga på mina synpunkter.

Men kanske på dina.

Jag åker hem.

Jag ska träffa Max och åka till mamma och pappa

och träffa min nya systerdotter

och hålla ut med dem.

Du kan komma och berätta om det när du kommer tillbaka.

Det är mamma.

Jag ville inte väcka dig.

Alicia!

Synd att det tog så lång tid

innan du blev inbjuden till en riktig konferens.

Mina konferenser är riktiga.

Du får aldrig bo på såna här hotell.

Tur att du inte gifte dig för fördelarnas skull.

Det skulle blivit en besvikelse.

Titta, det är mamma.

Vad du än säger...

Mamma!

Jag visste inte att du skulle komma.

Jag trodde du skulle komma förra veckan.

Jag blev tvungen att stanna i Genève några dar till.

Jag pratade med dr Colletti...

-Det är inget att oroa sig för. -Jag vet, men...

Det är en enkel operation, några dagars vila räcker.

Du borde ha sällskap tills jag kommer tillbaka.

Stannar du inte?

Jag åker på en forskningsresa till Norra ishavet.

Norra ishavet?

Vill du åka ut på havet nu?

Det är mitt jobb.

Du säger att jag inte ska oroa mig och sen oroar du mig!

Sen när behöver du en ursäkt? Du oroar dig hela tiden.

Så klart, jag är din mor.

Att springa omkring över hela världen...

-Alicia, det är inget liv. -Jag lever på mitt vis.

Det betyder inte att det är fel.

Jag vill att du blir lycklig.

Att du gör det som gör dig glad.

Men jag vill också få tid att prata med min dotter.

Jag vill att hon berättar om livet.

Nästa gång, jag lovar.

Men kan vi inte bara glädjas för tillfället?

Laga mat, lyssna på musik?

Jo. Men jag lagar maten.

Och jag väljer musiken.

Om du säger nej...

Tror du verkligen att jag säger nej?

Sam, vem tror du jag är?

Jag vet inte vad som kommer hända där ute.

Du vet inte vad som händer här heller.

Du vet vad jag menar.

Det är nåt större än vad du eller jag vill.

Vill du få rätt?

Vem vet?

Men du gör din del.

Att hitta svar. Och Gud vet att vi behöver svar nu.

Hallå.

Jag väntar på dig här när du kommer tillbaka.

Jag skrev en lista över folk jag har att göra med på banken.

Mina advokater har en kopia av mitt testamente.

Okej.

Hon ordnade en förvaltningsfond åt barnen.

Du är förvaltare tillsammans med henne.

Okej, visst.

Jag skrev ner namn och nummer till deras läkare,

hon har en lista på deras vaccineringar.

Och namnen på deras lärare.

Och...

jag lovade Isabelle att åka iväg på hennes födelsedag

om hon fick bättre betyg.

Kan vi inte göra det senare?

-Nej, vi måste göra det nu. -Varför det?

För jag kan inte åka utan att veta

att de blir omhändertagna om nåt händer.

Du behöver inte åka.

-Jo. -Nej, stanna.

Vi är trygga här.

Om vi har rätt, om det finns nåt där ute,

och vi inte kommer på ett sätt att stoppa det,

kommer ingen vara säker någonstans.

Jag känner dem knappt.

Jag vet inte vad de gillar och ogillar.

Vad de har för vänner, vad de gör när de är ensamma.

Vi pratar aldrig.

Vi bara smyger runt varandra, rädda för att säga fel.

De lär fortfarande känna sig själva i den här åldern.

Du hinner ikapp.

Det vet du.

Jag vet.

När måste du åka?

Imorgon bitti.

-Okej, låt mig ta hand om de här. -Okej.

Tack.

Vi borde nog spela.

Okej.

-Vem börjar? -Jag.

Jag fick två femmor.

Nej! Jag börjar. Jag börjar alltid.

Nej, du kommer sist.

Sigur, det är jag.

Jag ville berätta...

att jag inte kan tänka mig ett liv utan dig heller.

Sigur, det är jag.

Jag ville berätta...

att jag inte kan tänka mig ett liv utan dig heller.

För att spela upp meddelandet igen, tryck "ett".

För att radera meddelandet, tryck "sju".

För att spela upp meddelandet igen, tryck "ett".

För att radera meddelandet, tryck "sju".

För att spela upp meddelandet igen...

Meddelandet raderat.

Kapten, det här kom just.

Vänd mot tre, noll, ett.

Vi får gäster.

Undertexter: Marcus Hall plint.com