Original subtitles

BIOLOGISK FARA

-Så det är Vibrio vulnificus? -Ja.

Jag har talat med labb i Sydafrika, Brasilien och Japan.

De ska sekvensera dna:t hos krabborna som kom upp på land där.

När jag får resultatet jämför jag det med dna:t

hos krabborna som skickades från Marocko.

Vad säger de om krabborna?

Färgen på skalet och avsaknaden av ögon

tyder på att de lever under ytan, nära hydrotermala öppningar.

Men såna krabbor kan inte överleva på land.

Därför tror de att det rör sig om nån slags mutation.

Eller så är det en helt ny art.

Utifrån rapporterna vi har sett verkar de sprida sig snabbare.

Och de dödar folk mycket snabbare än de smittade humrarna.

"När jag lyfter min hand, då skall de inse att jag är Herren."

-Andra mosebok. -Egyptens tio plågor.

Bravo.

Humrar, krabbor, maneter...

Lite annorlunda än grodorna, gräshopporna och flugorna i Bibeln.

Tack och lov har inget vatten förvandlats till blod... än.

Jag är imponerad. Nunnorna nådde visst fram till dig.

Nej, det gjorde de inte.

Jag hade tappat all tro när jag gick ut skolan.

Men jag minns historierna.

Särskilt de om Guds vrede.

Noa. Sodom och Gomorra.

Egyptens plågor.

Grejen med såna plågor...

Vare sig man tror att Gud sänt dem eller inte,

så får de en att tänka.

Är det vi själva som ådragit oss dem?

Gjort nåt som orsakat dem?

Även om man lämnar Gud utanför

är det en fråga värd att ställa.

Charlie. Tack för meddelandet.

Trettio...

Hur hände det?

Jag önskar att du var här och mildrade smällen.

Vi kunde återuppleva en del av förra årets galenskaper.

Eller kanske inte. Med tanke på allt.

Kanske inte.

Med tanke på allt.

Med tanke på allt.

-Helvete! -Med tanke på allt.

Men jag hoppas att anledningen till att du inte svarar

är att du är med snyggingen från båten.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Tack för att du ringer.

Jag jobbar inte längre på Hovestad Energy.

Kontakta gärna Erika Skaugen med dina frågor

på skaugen@hovestadenergy.com.

När ska du visa henne?

När tillfället passar.

Det är viktigt, Rahim.

Det är det att jag får ha kvar huvudet också.

Jag måste gå.

-Var var det här? -Nankaigraven.

Nittio mil från Japans kust, strax söder om Honshu.

Ett av områdena där Mifune hittade maskarna.

Ja, det är det.

Lyckligtvis var skredet litet.

Det registrerades knappt av seismograferna.

-Ursäkta. -Så vänligt att du kom.

Att äta sig in i havsbotten så snabbt...

Maskarnas och bakteriernas reproduktionshastighet

måste ha accelererat ofattbart mycket.

Alla områden där de har hittats kan vara i fara.

Har alla maskar hittats på kontinentalsluttningar?

Ja, såvitt vi vet.

Alltså i närheten av kustområden med hög befolkningstäthet.

Om nån av dem kollapsar

skulle det få förödande konsekvenser för området.

-Vad är din poäng? -Min poäng är att maskarna...

De råkade bara hittas där de kan ställa till störst skada.

Det har nog mer att göra med var vi letar

än med nåt olycksbådande.

Professor Lehmann?

Jag måste visa dig en sak.

-Jag berättade för henne. -Och?

Hon vill prata med dig.

-Ska jag gå? -Det är okej.

Charlie, det här är dr Johanson.

Han är utlånad från universitetet i Trondheim.

-Hej. -Hej.

Rahim nämnde att du har nåt som du vill dela med oss.

-Ja, precis. -Han ville inte säga mer utan dig.

Det är bäst att jag visar er.

Jag kollade upp natten då Juno och de andra fartygen sjönk.

Titta på det här.

Jag ska visa det på skärmen.

Jess lämnade ett meddelande.

Det var ett märkligt ljus och en massa ljud innan Juno sjönk.

Jag önskar att du var här och mildrade smällen.

Vi kunde återuppleva en del av förra årets galenskaper.

Eller kanske inte. Med tanke på allt.

Jag försökte förstärka ljuden genom att ändra tonhöjd och formant.

Men jag hoppas att anledningen till att du inte svarar

är att du är med snyggingen från båten.

Jag saknar dig.

Titta nu på videon som ROV:en filmade

vid Juno efter att hon sjönk.

...snyggingen från båten.

Jag kollade ljusets våglängd och ljudets frekvens.

De är identiska.

Vi har ju diskuterat det här.

Det är nog nån sorts stegring. En avbruten radiosignal.

Snälla professor Lehmann.

Det är en annan sak också. Hör på, bara.

Varsågod.

Några timmar innan Juno och de andra fartygen sjönk

upptäckte jag att vattentemperaturen ökade kraftigt.

-Är det från MetOp-satelliten? -Ja.

Temperaturökningen avtar ett par timmar senare.

Jag tror att den plötsliga temperaturökningen

kan ha tinat upp hydraten på havsbotten.

Metan frigjordes och bubblade upp, som vid Thorvaldson.

Charlie, det som hände Thorvaldson

orsakades av att metan frigjordes från en del av havsbotten

som hade försvagats av ett angrepp av Sirsoe methanicola.

Jag vet det, men titta på det här, bara.

Det här är havet runt Shetlandsöarna.

Under den blå markeringen finns en hydrotermal öppning.

Jag förstår inte, Charlie.

-Öppningen ska vara inaktiv. -Den "ska" inte vara det.

Den är inaktiv.

-Det vet vi inte. -Jo, det gör vi.

Jag tror den är aktiv nu.

Och jag tror de hydrotermala öppningarna nära metanhydratet

jag hittade på havsytan också har blivit aktiva.

Jag kan bevisa det. Om jag får låna djuphavs-AUV:n

kan jag åka ner med en kamera och kolla...

Charlie, nu räcker det.

Även om öppningen var aktiv

skulle det heta vattnet från den svalna

innan det var ens i närheten av ytan.

Och ingen kraft på jorden, varken mänsklig eller naturlig

kan leda om så mycket vatten från öppningen och ända till Juno.

Stäng igen stationen och kom tillbaka hit.

Jag vill bara ta en titt.

Två fartyg. Det ena sjönk nästan på grund av ett metanutsläpp.

Det andra gjorde det. Samtidigt skedde en temperaturstegring.

Det måste finnas ett samband.

Jag säger inte till dig igen.

Hon kommer att lugna sig.

Var det din handledare?

Ja.

Talar du alltid så till henne?

Nej.

-Du vet inte ens vad vi pratade om. -Det har du rätt i.

Så du kan inte kritisera hur jag talar till henne.

Jag måste inte veta vad ni talade om för att veta att du gick för långt.

Ibland är det bra att lyssna på andra.

-Jag lyssnar. -Det gör du inte!

Du avfyrar dina egna idéer, en efter en, likt pistolskott.

-Man kan bara försöka söka skydd. -Du förstår inte.

Allt måste följa regelboken enligt henne.

Så som hon och hennes handledare alltid har gjort.

Jag vet att det finns rätt och fel sätt att göra saker.

Men jag tänker vara öppen för alternativ

även om hon inte gillar det.

Du, Charlie...

Du är kanske smartast i rummet, och oftast är du säkert det.

Men det betyder inte att de andra inte är smarta.

-Det är inte meningen att låta så. -Jag vet.

Jag vet.

Förlåt om jag nånsin har fått dig att känna så.

Fått mig att känna mig dum?

Nejdå. Det är jag alldeles för smart för.

Jag ska gå.

Varför då?

Du har mycket att göra. Du måste packa ihop allt här.

Jag kommer förbi med Iona och hjälper dig med det sista.

Kanske en sista MacNally som färdknäpp?

Tack.

Det där var inte likt dig.

-Nej, det var det inte. -Nej.

Det var jag som skickade ut dem dit, Sigur.

Alla de där unga männen och kvinnorna.

Det var inte ditt fel, Katharina.

Ingen hade kunnat förutse det som hände.

-Det var en olycka. -Jag vet, Sigur. Jag vet.

Men jag ifrågasätter ändå mig själv.

Jag undrar...

Om jag hade skjutit upp deras resa eller skickat dem nån annanstans...

Jag förstår vad Charlie och Rahim håller på med.

De måste göra nåt med sin sorg.

Det måste du också.

Jag vet.

Så...

Berätta om Wagner.

-Charlie? -Ja.

Hon är som ett föl som sparkar i båset.

Du studerade med hennes mamma.

Här på IMB. Ingrid Haugen.

Är hon Ingrids dotter?

-Ja. -Ja...

Så det är därifrån hon fått det.

Men jag skulle inte ha så bråttom med att avfärda det hon sa.

Varför är du vaken än?

Inte för att jag väntar på dig, om det är vad du undrar.

Det gjorde jag inte, men tack för informationen.

Du låter trött.

Jag låter alltid trött.

Vet du vad, jag har rättat skolarbeten.

Och det här kommer kanske som en chock, men tydligen...

så ligger Tokyo i Vietnam.

-Va? -Ja, och Lima ligger i Kanada.

Och vill du veta Ugandas huvudstad? Det är Egypten.

Var det ett prov?

Ja, geografi i trean.

Jag tror att de behöver en ny lärare.

Ja, och jag behöver nog ett nytt jobb.

Förresten, jag har bokat en bana åt oss på lördag klockan tio.

Jag tänkte att vi kan äta lunch eller ta ett par drinkar efteråt.

Det låter bra.

Är allt som det ska?

Kan vi prata senare? Jag måste göra klart här.

Ja, visst. När kommer du hem?

Om en timme. Kanske två.

Okej, om det ska låta på det viset...

Bara så du vet, så tänker jag sitta uppe och vänta på dig.

På riktigt. Jag sitter uppe och väntar på dig.

-Okej. -Hej då.

Hej då.

Internationella havsskyddsrådet, ICPO,

har kallat till ett brådskande möte i Genève i Schweiz.

Hundratals experter och delegater väntas delta

tillsammans med de fem medlemsstater som leder toppmötet.

ICPO har möte i Genève.

-Ja, det har de. -Ja.

Kan du ordna så att jag får träffa dem?

-Får jag fråga varför? -Angreppen från maskar och maneter.

De smittade humrarna och krabborna.

Jag tror inte att de kan dyka upp helt oberoende av varandra.

Det måste finnas nåt samband.

Så intressant att du säger det.

Genom mr Mifunes affärer träffade vi en valforskare i Kanada.

Han har hittat en ny musselart

som fortplantar sig i makalös hastighet

och orsakar problem för båtar.

Kan jag få prata med honom?

Javisst. Jag meddelar honom att han kan förvänta sig att höra av dig.

Jag måste åka till Trondheim för ett möte på universitetet.

Jag kan ringa honom längs vägen.

Och du kanske kan försöka ordna nåt med ICPO.

Naturligtvis.

Jag ska resa till Osaka men pratar med dem när jag är tillbaka.

Tack. Och ha en bra resa, Riku.

Tack, Sigur.

Jag borde inte ha fått veta det genom dr Colletti.

När då? När hade du tänkt berätta för mig?

När det var för sent för mig att kunna hjälpa till?

Naturligtvis kommer jag.

Jag är där i slutet av veckan.

Jag älskar dig också.

Är allt som det ska?

Det var min mamma. Hon måste opereras.

Jag är ledsen.

-Hon kommer att bli bra. -Så bra.

Hon berättar aldrig vad som händer.

Hon vill inte störa mig.

Men det som stör mig är att inte kunna hjälpa.

Ska du åka tillbaka?

Ja.

Hur länge blir du där?

Det beror på hur det går.

Meddela mig om du får reda på nåt.

Och säg till om jag kan göra nåt när jag är borta.

Det ska jag.

Okej.

-Vi ses innan jag åker. -Okej.

-Hallå? -Leon Anawak?

-Ja. -Hej, jag är dr Sigur Johanson.

Jag fick ditt nummer av Riku Sato. Sa han att jag skulle ringa?

-Ja, det gjorde han. -Har du tid att prata?

-Jag kan ringa senare. -Nej, det går bra.

Jag kan prata nu.

Jag vet inte vad Riku har sagt,

men vi har hittat en ny Sirsoe methanicola i Nordatlanten.

Både dess beteende och morfologi är atypiska.

Riku sa att du hade hittat en ny musselart

som betedde sig ovanligt.

Inte bara musslor. Valar.

-Valar? -Vi hittade en organisk substans

i musslorna och i en vals hjärnstam.

Vi analyserade dem och hittade 100 gemensamma molekylföreningar.

Hos ett däggdjur och ett skaldjur?

Jag vet. Jag kan inte heller förklara det.

Man förväntar sig överlappning men inte så mycket.

Och du tror att substansen orsakar beteendeförändringarna

hos både musslorna och valen?

Provet analyserades två gånger.

Jag har ingen förklaring. Jag vet, det är obegripligt, men...

Det är allt just nu.

Jag skickar det vi har, så du får se.

Ja, tack.

Jag kan inte låta bli att känna att vi är ute på okänd mark.

Visst känns det märkligt?

Du är i Europa, jag är i Kanada.

På nåt sätt pratar vi om samma sak. På helt olika sätt.

Ja, det gör det.

Jag hade glömt hur fint det är här.

Allt är på sin plats.

Jag trodde inte att du skulle komma.

Du sa att det var viktigt.

Jag...

försökte ringa dig på kontoret.

-Du har sagt upp dig. -Ja.

De sa att det skulle bli annorlunda.

Jag trodde på dem.

Men folk förändras inte, hur mycket man än vill det.

Det var fel av mig att inte lita på dig.

Jag var... Att tro att du skulle...

ljuga för mig...

Jag skulle kunna förklara mig. Men det gör det inte mindre fel.

Jag är ledsen.

Tina, jag är så ledsen.

-Jag hämtar nåt att dricka. -Jag kan inte stanna.

Jag ska resa bort, Sigur.

-Vart då? -Det har jag inte bestämt än.

-Hur länge? -Jag vet inte.

Ska du resa ensam?

Ja.

Jag behöver lite tid.

Säger du till när du är tillbaka?

Ja, naturligtvis.

-Sigur... -Jag var rädd...

-Nej, Sigur, snälla... -Nej, hör på.

Jag tänker inte be dig stanna.

Jag lovar att inte göra det.

Jag vill att du ska veta...

att jag inte kan föreställa mig ett liv utan dig.

Och...

det vill jag inte göra.

Hejdå, Sigur.

VIDEOFIL BIFOGAD

Jag läste Leon Anawaks anteckningar till filen.

Han har inte hittat nån känd källa till bioluminiscens

som kan skapa ett ihållande sken som det vi ser.

Ljudet, då?

Han försöker ta reda på om nån har uppfattat det förut.

Men jag har kollat. Det är nästan identiskt

med ljudet vi fångade när Juno sjönk.

Charlie tror att det har samband med temperaturökningen i vattnet

som fick Juno att sjunka.

Från den hydrotermala öppningen.

-Ja. -Ja.

Leveranshelikoptern ska ta en tur till Shetlandsöarna idag.

Så vi kan skicka djuphavs-AUV:n

och filma havsbotten för att se om öppningen är aktiv.

Det finns en helikopterplatta på Værnes flygplats vid Trondheim.

Skulle jag kanske kunna få åka med?

Jag vill prata med Charlie.

Okej.

-Hej. -Dr Johanson.

Charlie Wagner. Vi kommer med gåvor.

-Djuphavs-AUV:n. -Ja, var vill du ha den?

-Vid uthuset blir bra. -Okej.

-Hallå. -Hej.

Sådär, mina herrar. Vi börjar med det viktigaste: öl.

-Vilken överraskning. -Jag försökte ringa dig.

Kan vi prata nånstans?

Jo, visst.

Jag har en grej att göra klart i köket, bara.

Kan du vänta? Det tar kanske 20 minuter.

Okej.

-Har du pratat med honom? -Med Leon Anawak? Ja.

Har han nån aning om vad det är?

Nej. Han upptäckte det av en slump, precis som du.

Han kollar om nån har hört ljudet nån annanstans i havet.

Och du måste kolla upp det och ta reda på vad som pågår.

Du kan behålla djuphavs-AUV:n så länge du behöver.

Jag lovade Katharina att komma tillbaka med helikoptern ikväll.

Tack för att du kom.

Och för att du hjälper mig hitta sanningen.

Jag vet inte om Katharina har sagt det, men jag kände din mamma.

-Gjorde du? -Ja.

Hon läste ett par år före mig på IMB.

En otrolig kvinna.

Så begåvad.

Djärv. Orädd.

Okej. Nu måste jag åka.

Jag följer med dig.

TSUNAMIVARNING: NORGE, DANMARK, SHETLANDSÖARNA, UPPSÖK HÖG MARK

Svara, svara.

Kontakta mig när du fått bilderna från AUV:n.

-Det ska jag. -Sköt om dig, Charlie.

Detsamma.

Fan också. Kom igen, Charlie.

Professor Lehmann!

-Katharina, jag... -Det har varit ett skred.

Du måste ta dig till hög mark. Nu! En tsunami håller på att bildas.

Vänta!

Sigur, tsunamin kommer i riktning mot dig.

Ja. Hallå, öppna. Öppna dörren!

Charlie!

Hallå!

Charlie!

Kåre!

Kåre!

Jag måste varna dem! Släpp mig!

Hör på!

Nej, lämna mig! Släpp mig!

Vi kan inte...

Sluta! Du! Snälla!

Det finns inget vi kan göra, okej? Jag är ledsen.

Jag är ledsen. Vi måste åka nu, annars dör vi.

Hej, det är Sigur Johanson.

Lämna namn och nummer så ringer jag upp.

Okej? Kom.

Sigur, det är jag.

Jag vill att du ska veta...

att jag inte kan förställa mig ett liv utan dig heller.

Åk!

Undertexter: Susanne Sparv plint.com