Original subtitles

SAINT-JEAN-DE-LUZ FRANKRIKE

Titta på morgonfångsten.

Varsågod! Det är nästan dags, ställ den där.

Humrarna där.

Titta på humrarna, de är väldigt fina.

-God dag. -God dag.

-Mycket att välja på. -Ja, inte illa.

Det kan duga. Kanske lite lätt.

-Det duger åt ravioli eller sallad. -Så nu planerar ni min meny?

Vad vet jag, jag har inte råd med era priser.

Snart har jag inte råd med era.

Men den blir bra.

Lägg den på is, tack.

Två guldbraxen och en hummer åt bord sju.

Mycket bra.

Gilberto, släng den här hummern och städa undan röran.

Javisst.

Gör dig av med den.

Gilberto, avsluta det här.

Jag tar lite luft.

Jag vill komma härifrån innan midnatt.

CENTRE HOSPITALIER UNIVERSITAIRE SAINT-JEAN-DE-LUZ, FRANKRIKE

Han är souschef.

Han jobbar i köket på Le Sinquet.

-Dit vi gick på din födelsedag? -Ja.

Kom på morgonen, nersölad med svart spya.

Hög feber, svår diarré. Vi fick försätta honom i koma.

-Kocken kollapsade utanför. -När?

Igår kväll.

Kläderna var täckta av samma spya.

Han dog innan vi hann fram.

Vi väntar på familjens tillstånd för obduktion.

Ledsen.

Berätta när ni får resultaten. Tack, Sofia.

-Vad har hänt? -Pappa åkte till Antwerpen.

-Han hade ett möte. -Och Tanya?

-Hon är i Portugal. -Hon vet inte.

-Vad? -Att vi åkte.

Vi har inget att göra. Känner ingen, pappa är inte hemma.

Ni borde ha ringt!

Det är lätt att ta tåget.

-Vi gick nästan ombord på fel tåg. -Håll tyst.

Ni kan inte åka på det sättet. Tänk om det hänt nåt?

-Som vad? -Det är inte poängen, Isabelle.

Vi måste veta var ni är.

Vi pratar om det senare.

Rör inget.

Varför sa du det?

Lägg av.

-Tre veckor och du hann inte... -Nåt kom i vägen.

-Det gör det alltid. -Jag måste jobba, Cécile.

Du måste jobba, vi måste...

-Jag kommer till Bryssel imorgon... -De är här, Michael.

-Va? -De kom hem.

-På egen hand? -Ja, på egen hand.

Jag kör ner på helgen och hämtar dem.

-Tror du jag tillåter det? -Kom igen.

De borde inte ha åkt, det har jag sagt till dem.

Men de var ensamma. Tydligen inte för första gången.

Och du lämnar dem aldrig ensamma?

Så klart, men inte över natten utan någon som kommer.

Och inte på lovet när jag lovat att vi skulle umgås.

Väntar du dig att de sitter och väntar på dig?

Ja, de är barn!

I en stad de inte känner till, utan sin pappa.

Jag måste gå. Ring dem om några dar.

Hallå.

Hej.

Inget att äta?

Om du ville ha nåt borde du sagt det.

Jag trodde du skulle överraska.

Verkar som om jag gjorde det.

-Vad vill du ha? -Nej, jag hämtar.

Det är min tur att överraska dig.

Hon tror att semester betyder sex mål om dan.

Du ska hålla tal. Om... valsång.

Det finns ett flygblad på hotellet.

Jag skulle det.

Det blev inställt efter allt som hänt.

Måste varit hemskt.

Du är...

cytolog?

Du?

Du tittar ut dit...

Jag...

tittar dit upp.

Astronom?

Astrofysiker.

Det sägs att vi vet mer om rymden än om haven.

Vet inte riktigt av vem.

Mina föräldrar frågade varför jag ville ägna livet

åt att leta efter nåt ingen visste existerade.

-Vad sa du? -Hopp.

Det lät bra just då.

Men innerst inne...

är tanken på att inte vara ensamma...

underligt nog...

lugnande.

Jag borde gå.

Här.

Vi bor några kvällar till på hotellet.

Om du vill prata...

skicka ett meddelande.

THORVALDSON - FORSKNINGSFARTYG NORSKA HAVET

Tjugofem på ingång.

AA137 har just landat.

Professorn, välkommen ombord.

Kapten.

Du har blivit äldre, Sigur.

Bara med fem år.

-Du har inte åldrats alls, Jasper. -Kanske har åldrats färdigt.

Förvånande att du fortfarande åker nordiska rutten.

Jag gillar inte värme.

Eller land, för den delen.

Hej, Sigur.

Tina.

Ska vi gå ner?

Sväng åt noll, ett, fem.

De borde synas just...

nu.

Sirsoe methanicola.

-Vad är det? -Ismaskar.

-Hur länge har de varit där? -Vi såg dem för några dar sen.

Jag tyckte du sa att de täckte 50 kvadratmeter.

Det gjorde de när vi upptäckte dem.

-Är vi på samma plats? -Låt mig dubbelkolla.

-Samma plats. -Kan du komma närmare?

-Vad gör de? -De äter.

-Vad? -Ser du de bruna fläckarna?

Det är bakteriemattan som maskarna livnär sig på.

De vita prickarna är frusen metan.

Har ni film från den första dykningen?

-Det har vi. -Det vill jag se.

Någon får ordna det.

Skruva upp.

-Vad var det? -Ibland får vi störningar.

Från påverkan på vajern.

Där, bild.

Bild.

Tack.

Bild.

Bild.

-Kan ni ladda upp dem? -Allihop?

Ja, tack.

Vill du få äran?

Tog du den från matsalen?

Den kunde göra det lättare att få i sig maten.

Har du nåt att visa?

Det finns arter av ismask som bor så här långt norrut, men...

inga av dem har såna tänder eller käkar.

Och det är inte allt.

Ismaskar släpper ut ägg.

De släpper ut miljarder sperma och ägg i vattnet

av vilka mycket få befruktas, och det tar veckor innan de kläcks.

Inga kända arter kan föröka sig snabbt nog

för att täcka ett så stort område på några få dar.

Och de är större.

Nästan dubbelt så stora som de för några dar sen, så jag...

Jag vet att det inte är vad du ville höra, men...

det är mycket möjligt att vi tittar på en ny art.

Och om vi gör det...

uppkallar jag den efter dig.

Du kan se det som en...

avskedspresent från en gammal vän.

Jag skickar några namn på experter så du kan göra efterforskningar.

-Jag håller mig hellre till dig. -Tina...

Det blir inte som förra gången.

-Det blir det inte. -Jo. Det är enda sättet...

Jag skulle inte ha ringt i så fall.

Du ringde för att du behövde mig.

Hovestad Energi behöver mig.

Det gör vi. Men det betyder inte...

Regeringen öppnar 50 nya fält i Norska havet.

För att utvinna olja, gashydrat, mineraler,

vilka ingen kan utvinna utan klartecken från miljögrupperna

som jagar Hovestad.

Så därför vill du lägga till mitt namn bland experterna

-du konsulterar. -Vi gör det rätt den här gången.

-Du säger det... -Jag menar det.

Om maskarna, eller nåt vi hittar,

visar sig vara miljömässigt känsliga,

kommer det stå i rapporten.

Inget kommer raderas eller begravas i fotnoterna.

Och om det tar död på planerna att exploatera området?

Då står det ändå i rapporten.

Okej. Men den här gången, när du...

skriver din rapport, innan du skickar den,

skriver jag på. Varenda sida. Från början till slut.

Okej.

Hur länge körde du provet?

Lite mer än ett dygn.

Som du ser äter maskarna sig rakt igenom bakteriemattan

och fortsätter till isen.

Vilket förklarar tänderna och de stora käkarna.

Men inte varför de åt sig igenom bakterierna.

Det finns inget i isen som de kan livnära sig på.

Vad det än var fortsatte de tills de kvävdes.

Varför skulle de göra det?

Vissa arter är självdestruktiva.

Ibland är det befolkningskontroll,

att offra sig för gruppen, men det verkar inte vara fallet här.

Det är det inte. Vi undersökte också hur snabbt bakterierna reproduceras.

Det går snabbare än för några andra kända bakterier.

Du verkar ha hittat en ny art ismaskar.

Och dessutom en ny bakteriestam.

Mitt i Hovestads fält i Norska havet.

Skriv ner upptäckterna och skicka rapporten till...

Till mig.

Kopierad till Sigur.

Jag skickar runt den hos Hovestad.

-Kan jag ringa någonstans? -Du kan ta mitt kontor.

Vad tror du de säger?

Vilka? Hovestad?

Det finns inte mycket att säga.

Det är en ny art, det är ett faktum.

Informationen är ett faktum, men vad de tänker göra med den,

det är en annan fråga.

Ja, det stämmer.

Tyvärr är det inte mitt beslut.

Så det är allt?

Du skriver din rapport,

hämtar checken och... går vidare?

-Det räcker, Rahim. -Nej, ingen fara.

Varför inte utkämpa dina slag på ditt sätt

så utkämpar jag dem på mitt.

Katherina, tack. Och se till att...

skicka en kopia på rapporten.

-Visst. -Ja.

Du får ha din egen åsikt vare sig jag håller med eller inte.

Men vad du inte får är att förolämpa någon

som det här institutet samarbetar med.

Vill du utmana dr Johanson?

Åk till Trondheim.

Sitt med på hans lektioner och när han öppnar för frågor,

fråga.

Fram till dess

visar du honom den respekt han förtjänar.

HOVESTAD ENERGI BERGEN - NORGE

-Så vad gör vi åt dem? -Göra åt dem?

Dina maskar. Vad gör vi åt dem?

Ni fortsätter enligt Norges regler för ekologisk påverkan

gällande havsbotten, olja- och gasutvinning.

Vad vi undrar, dr Johanson,

är om det finns nåt vi kan göra för att skynda på processen.

Jag antar att ni vill göra det här enligt reglerna.

Vilket jag försäkrade dr Johanson om.

Om ni måste avbryta utvinningen eller inte

beror på hur utbredd arten är.

Om det är ett större område än det som störs av utvinningen

ser jag ingen risk för den biologiska mångfalden, så...

då fortsätter ni.

Det är inget problem.

Men...

om den inte är det,

måste ni sluta.

Och därför måste vi ta oss en ny titt.

Se hur brett de har spridits och ta fler sedimentprover.

Maskarna verkar göra sig själva större skada

än vad vi kan göra dem.

Aaren, jag försöker inte stoppa er.

Jag försöker göra det jobb du anlitade mig för.

Att se till att vi handlar så miljömedvetet som möjligt.

Jag pratade med kapten Alban.

Vi kan hyra Thorvaldson en vecka till, två om det behövs.

Ju fortare vi kommer ut dit igen

desto fortare känner vi till problemets vidd.

Okej. Och Aaren?

Jag vill att du följer med dem.

Gärna det.

Ni kan nog behöva lite mer hjälp.

Alltid.

Jag ser fram emot ert sällskap.

Aaren är precis som jag minns.

Värre, skulle jag säga. Och Erika?

-Hon är bättre. -På vad?

Att säga nåt utan att egentligen säga nåt.

Behöver du skjuts?

Det får jag, tack.

Ja, okej. Så...

Vi ses där ute.

-Ja. -Ja?

-Vi ses där ute igen. -Visst.

-Allt som det ska? -Ja.

Var det någon mer som inte kom idag?

-En av lärlingarna. -Hörde du av dem?

Har du adressen? Jag åker och ser efter.

Ja, på kontoret.

Kan du också ge mig en kopia av bokningarna

från igår kväll?

Så jag kan se om någon mer blev sjuk?

-Det måste ha varit hummern. -Hummern?

Ja. Kocken, Bouquillon, förberedde den och den...

-Vad? -Den bara... sprack.

Vad hände med hummern?

Gilberto började städa upp

och lärlingen Alaina slängde den.

Var?

I avfallskvarnen.

Gilberto... är han...

Han är i goda händer. Jag lovar.

Syre, adrenalin, nu!

Håll fast honom!

Alaina?

Någon här?

-Ja? -Cécile?

-Var är du? -Hemma hos lärlingen.

Vi förlorade Gilberto.

Cécile?

Cécile, är du där?

Leon Anawak, Vancouver Island Marine Institute.

För att träffa Clive Roberts.

Släpp fram honom!

För 18 dar sen var allt som det skulle.

Gick in i kanadensiskt vatten igår.

Inget ovanligt.

Sen tappade jag kontrollen.

Ingen respons när jag försökte styra.

Ni tappade kraft?

Nej, vi hade kraft.

Rodret fungerade inte.

Fastnat.

Bogserbåtarna kom och satte fast kablar.

Jag såg...

en skugga.

Under vattnet.

Den kom snabbt mot oss och bogserbåtarna.

Skuggan kom närmare...

och sen sjönk den.

Försvann.

Och...

sen kom den upp.

Ur vattnet.

En knölval...

landade på bogserbåten.

Och en andra knölval

landade på den andra bogserbåten.

Har du sett andra valar? Några kalvar? Små?

Nej.

Bara två stora.

Varför frågade du om kalvarna?

Valar kan angripa fartyg för att skydda ungarna.

Eller när de parar sig.

Men de parar sig inte här.

Vi har hört om andra incidenter längs kusten och i USA.

Det förstör för oss alla. Fartyg tvingas stanna

när de väntar på att docka.

Vi vill få klartecken för att omdirigera

fraktskepp till prins Rupert.

Inte undra på att rodren stannade.

Jag har aldrig sett så många musslor.

Kapten Nakamura berättade

att skrovet var rent när de seglade från Tokyo.

Får jag...

Vi har gott om dem.

Okej, släpp ner den!

Långsamt.

Lite till.

-Hej. -Hej.

Sju komma fyra meter.

De är större.

Mycket större.

Redo att åka, kapten.

Vad är det för fel?

De har brutit igenom.

Jag finns på bryggan.

När maskarna slog igenom havsbotten

frigjordes metangasen som legat därunder.

Vi ser det ibland med oljeplattformar,

ett okontrollerat utsläpp av råolja när tryckregleringen misslyckas.

Om ni varit på ett mindre fartyg

kunde ni ha sjunkit.

Professor Lehman... Jag har det på skärmen.

Vi tittade på sedimentet ni tog med

för att fundera ut varför maskarna slog igenom havsbotten.

Men den här gången...

lät vi testet fortsätta längre.

Och vi upptäckte att hålen i isen

blev djupare även efter att maskarna dött.

Det är inte maskarna

utan nåt annat som äter sig genom isen?

Just det.

-Bakterierna. -Ja.

Om inget hindrar dem, hur djupt når de?

Hela vägen till botten, tänker jag mig.

Mängden metangas som släpps ut skulle bli minimal.

Den skulle inte nå atmosfären

så vi behöver inte oroa oss för växthuseffekten.

Men med tanke på hur snabbt maskarna förökar sig

är det värt att se om någon annan har hittat likadana maskar.

-Här. -Tack.

Visst.

Mår du bra?

Ja...

Jag insåg bara inte hur nära ögat det var.

Inte jag heller.

Det är en konferens i Genève imorgon

som hålls av International Energy Council.

Jag tänkte inte åka men med tanke på vad Katherina sa...

kan det vara ett bra tillfälle att höra om någon annan

har hittat samma maskar.

Ja.

Så du borde åka.

Jag hoppades att du skulle följa med.

Jag har fullt upp med att hålla lektioner...

nästa termin.

Och jag har varit borta mer än jag borde.

Vi kan åka dit och tillbaka på en dag.

-Två som mest. -Tina.

Jag jobbar åt Hovestad.

Folk är inte lika bekväma med att prata med mig.

Du hörde vad Katherina sa.

På ett mindre fartyg kunde vi ha sjunkit.

Jag känner någon som kan ta reda på...

vad, om något, andra har upptäckt.

En dag.

Jag ordnar nåt.

Tack.

Okej, det räcker.

Jag behöver luft och mat. Och en drink.

Drinken först.

Kommer du?

Fem minuter.

Vi ses där uppe.

-Varsågod. -Du är bäst.

-Och till dig. -Tack.

Lite tungt för en fredagskväll, inte sant?

Vad kan jag säga? Det är så jag roar mig.

Du får göra mig sällskap

men en mycket krävande professor väntar på sina data.

Frestande, men jag låter dig vara ifred.

Men om du vill ha ett samtal,

nåt att dricka på en pub, finns jag där borta.

-Fem minuter. -Det tar jag.

-Skål. -Skål.

Grattis på födelsedagen!

Charlie, tack för hälsningen.

Trettio!

Hur gick det till?

Önskar du var här för att mildra slaget.

Vi kunde återuppleva lite av förra årets galenskap.

Kanske inte, med tanke på allt.

Hur som helst...

jag hoppas du inte svarar

för att du är med den snygga killen från båten.

Jag saknar dig.

Undertexter: Marcus Hall plint.com