Original subtitles

-Det här är så fint. -Fem lag ute på sitt livs äventyr.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Utan att flyga och med en strikt begränsad budget.

Då åker vi.

-De tävlar mot varandra... -Jag är helt nervös.

...i att ta sig från Afrika till arktiska Tromsö.

Skämtar du?

Hello hallå.

De fyra kvarvarande lagen är ute på sin viktigaste sträcka hittills.

Det lag som kommer sist fram till checkpointen blir eliminerade.

-Okej. -Va?

-Åh, det var nya grejer. -Nu är det lite bråttom till tåget.

Nu ska nämligen fyra lag bli tre, vilket satte extra fart...

-...på de tävlande. -Emil!

Det blir mer allvarligt när det är en utslagstävling.

-Kommer vi sist åker vi ut. -För Clara blev pressen...

-...och stressen påtaglig. -Jag sätter mig en liten stund.

Jag blev lite orolig för henne. Ska vi avbryta?

Hennes hälsa är det viktigaste av all, såklart.

Kampen för att inte tvingas lämna tävlingen har nu nått halvvägs...

-...mot checkpointen. -Det vore kul att fortsätta.

-Där är fyren! -Vilka kommer klara sig kvar?

Jag vill inte ramla på nåt målsnöre? Nej, tack.

-...och vilka kommer tvingas lämna? -Det är vinna eller försvinna, Calle.

-Va? -När etappen nu ska avgöras.

Vi är i Danmark, i Skandinavien. Vi har korsat en kontinent.

Det ska firas nu... Det är stort.

Det där ser ut som en gammal tunnelbana från Vårberg.

-Ja, det gör det. -Det är väldigt likt.

Vi vet inte hur alla andra ligger till, men vi ligger sämst till.

Vilka vi? Vi? Du och jag? Hur ska man vara snabbare i starten?

Är det jag som är för trög i huvudet.

Tjejerna har satt kurs mot Ålborg, där de ska spendera natten

för att skaffa sig ett bra slagläge inför slutspurten mot checkpointen

uppe i nordhyllans västra hörn.

Skillnaden är att ett lag åker ut.

-Vi hoppas att det inte är vi. -Vi får se till att komma dit.

För att ha chansen att komma hela vägen till Tromsö

så gäller det att inte vara sista lag i mål under den här etappen.

Men deras konkurrenter är dem hack i häl.

Ja, faktiskt bara ett par vagnar bakom.

Vad sa vi? Från 14.

-Jag gick ju längst bak. Där satt de. -Jaha, vad har de gjort i Hamburg?

-De har också haft timeout i Hamburg. -Åtta timmar?

Vi har våra kompisar Wassbergarna på tåget.

De var överraskade av att se oss tror jag och jag att se dem,

för vi trodde ju att här kan ingen vara kvar.

Vi tänkte nog så båda två.

Lite tävlingsinstinkt tycker jag det kom fram. Det kan bli lite spännande.

Ingen vill ju åka hem nu så här på mållinjen, så nära som vi ändå är.

Nej, nu kan vi nästan simma över till Norge. Det är orimligt

att nån måste åka ut faktiskt. Vi har tre minuter på oss.

Om inte tåget väntar i bytet så kommer vi kunna ta nästa...

-...och komma fram senare. -Nej, då måste vi börja senare.

Vi har råd med det, för Wassbergarna ska jobba.

-Vadå? Har de inte jobbat? -Nej, de har inte jobbat.

Även om vi är på samma ställe så tidsmässigt så är de före oss.

De har nog bara femtimmars time-outen kvar. Vi har nio timmar.

-Var ska de jobba? -De ska mocka hästskit...

-När öppnar stallet? -Det vet inte jag.

-Vi vill inte förlora på mållinjen. -Vi vill avsluta resan.

Det här var ändå ganska bra nyheter, även om tåget är försenat.

Just nu vill jag verkligen inte bli utslagen.

-Let's go. -Spår tre, Ålborg.

På stationen i Kolding är taktiken att byta tåg blixtsnabbt.

-Kom då, Karin. -Planen är att ta första avgången.

Frågan är bara om de lyckats skaka av sig Wassbergarna?

Nix, inte den här gången heller.

Vi kom på vårt nya tåg och det gjorde Wassbergarna också.

Hela vägen upp mot Ålborg.

Samtliga lag befinner sig nu på tåg norrut,

medan Röses och Wassberg har ett antal timmar kvar.

Så börjar Carl och Emil närma sig danska Århus för att jobba.

Lag Herngrens har valt att resa via den lilla byn Fredericia

då förlorarna tvingas lämna tävlingen så måste de ta sig fram snabbt

och samtidigt ta sina obligatoriska time-outs och jobb på smartaste sätt.

-Är det på andra sidan? -Ja, åt det hållet.

-Följ bara vägen ända dit ner. -Toppen, tack!

Carl och Emils strategi var att ta ett jobb så nära checkpointen,

inför den stundande slutspurten. Vi får att se om det är ett smart val.

Vad är det för restaurang, Calle?

Det står så här: "Vi på omåttligt populära ANX"

"är i behov av extra händer till att preppa i köket."

"Stil, finess och effektivitet är att föredra då vi har fått utmärkelsen:"

"Big Gourmand. Vi vill gärna behålla den titeln."

Den får de inte behålla så länge om jag ska jobba där.

-Här kanske det är. -Här är det, du. Nämen hjälp. Oj...

-Det här ska bli spännande. -Hej, jag är Carl.

-Vasin. -Hej, jag heter Emil.

Tackar.

Nu är vi på restaurang ANX, som ligger här utanför Århus

där vi ska hjälpa till i köket. Vi vet att det är en flott krog

Visa oss på vår bästa sida.

Rulla dem först så blir det lättare att klämma dem senare.

Jag kan göra det. Snabbt och utan att klaga.

Börja i ena änden och gör så här, bara.

Okej. Okej, då är jag med.

-Var försiktiga med fingrarna. -Ja, vi vill inte ha fingerjuice.

För mig är det en ganska vilsamt att jobba för nån annan,

för det är ganska så avkopplande att göra nåt man blir tilldelad.

Man fixar sin lilla arbetsuppgift och det är lätt att överblicka.

Det är så jävla tråkigt. Det ger mig ingenting det här.

Det ger mig absolut noll.

Det är viktigt att ta det här på allvar.

Jag vet inte vad Guide Michelin är, men det är svårt att få en stjärna.

Man vill inte vara den som är anledningen...

Nej, vi blev av med våra stjärnor för vi hade två svenska influencers

som kom och lämnade kärnor i citronerna.

Jag vet inte ens vad det är jag skalar. Är det kronärtskocka?

-Nej, sparris. -Jaha.

Det är jättejobbigt att ha ett fast inramat jobb, måndag till fredag.

Det skulle jag bli helt tokig och det märks när man jobbar ute så här

att man jobbar med samma uppgift och jag blir så jävla uttråkad av det.

När jag är som bäst är när jag ger folk min energi.

-Det är mysigt när man kommer igång. -Jag kommer aldrig igång.

-Nej. -Det är roligare att göra annat.

Du måste arbeta snabbare. Det är ditt val om du vill ha det kvar.

Jag skäms. Just nu skäms jag att det går så dåligt för mig.

Han står precis bakom och studerar varenda sparris jag lägger ner.

-Du kan sluta nu. Nej. -Nej.

Jag fick byta arbetsuppgift för jag var inte så...

Jag var inte så bra helt enkelt på att skala sparris.

De skrattar mest åt mig. De går, sen skrattar de och går iväg.

Jag må vara jävligt tramsig på de här jobben vi gör.

Jag brukar säga att det finns ingen mening i att försöka dämpa sig själv.

Det värsta som kan hända är att du får en tillsägelse.

De skulle nog aldrig kvala till landslaget i Danmark eller Sverige.

Eller i något annat land.

Ja, så kan man också avsluta ett jobb, med att få sparken.

Men hatten, den fick han behålla.

Hade inte jag hatt den hatten jag hatt, såg lite konstig och platt...

-...men är den bästa hatt jag hatt. -Puss.

Okej, okej.

Nu ska vi ta en time-out, åtta timmars här.

Ska vi pausa lite, eller?

Under resan upp mot danska Fredericia

började Clara känna sig trött,

vilket nu tvingar laget att helt ändra sina planer.

Jag bara sätter mig en lite stund.

Jag känner ju att jag är skör på ett sätt som jag inte har varit tidigare.

Jag har bättre tålamod generellt än vad Felix har.

Det är en ganska ovan situation för oss båda att jag knäcker ihop,

och eftersom det är ovant så blir det mycket värre för mig också.

Finns det nåt hotell som ligger väldigt nära här?

-Ska vi reka det sen? -Om vi rekar på hotell först...

Tack för hjälpen.

Det är det här att koppla på stressen och den där ständiga oron.

Det är en oro och sen det där, även om man då är lite trött

att man ständigt måste fråga folk om hjälp...

-...och be om saker. -Ska vi ska vi våga pruta här?

Vi måste pruta.

Man är beroende av att andra människor ställer upp.

-Så ni har inga lediga rum? -Vi är fullbokade.

Allt är bokat.

Får man några motgångar att nån inte kan hjälpa, vilket är normalt.

Då blir det så jäkla jobbigt.

Postgården var full så nu ska vi testa Gamla Hunden.

Vill du sätta dig nånstans så kan jag gå runt själv.

Nej, jag hänger på, men är det slut på Gammel Havn. Då kanske.

Så gör vi. Vi testar.

Nu tar vi en paus. Nu ska du se till att må bra

och komma ikapp mentalt.

Alltså, vad är det här? Är det nåt som kommer gå över

eller ska vi liksom skita i all inspelning?

Jag har inte sett henne så här förut.

Wow!

Det har nog varit jobbigare än vad jag trodde.

När vi har kämpat så här länge kan vi fortsätta om det finns möjlighet.

-Vi ligger risigt till. -Då avslutar jag den här resan.

Här står vi nu på centralstationen i Århus.

Vi har gått in för att fråga om det finns biljetter till Ålborg

och det fanns det. Vi åker till Ålborg och sover där i natt.

-Hur mycket kostade det här? -60 euro.

-Allting kostar. -Jävla dyrt här nu.

Ska vi köpa nåt och äta lite?

-Det blir bra. -Jag har några äpplen.

Jag är jättehungrig.

-Äpple och kex? -Det vill inte jag ha.

En korv. Alltså en kokt korv och en läsk.

Emil, gubben. Vi måste verkligen vara smarta.

Jag måste äta, annars åker jag hem. Då avslutar jag den här resan.

-Äpplen. -Nej, jag behöver nåt.

Jag klarar inte det annars. Jag är trött på att snåla.

Jag vill inte snåla mer. Då åker jag hem.

-Då bokar jag ett tåg hem. -Det är jag som har pengarna.

-Det ligger 50 danska här. -Den kommer jag inte långt med.

-Jo, med 50 danska kommer du långt. -Jaha, det är danska.

Jag testar lyckan på 7-Eleven.

Nu ska vi sätta sprätt på varenda krona.

Vi börjar känna att det börjar brinna lite i knutarna på vår budget.

Jag prutade. Det kostade 65. Jag fick ner det till 50.

Jag har äpplen och kexen som vi vann med träskorna, men de duger inte.

Jag tror ibland att Emil gillar grejen att gå och handla mat.

Oavsett vilket snacks jag hade haft. Det roliga är ändå att handla mat.

Nu ska vi spendera, spendera, spendera våra pengar.

Jag tar äpple och kex.

I pengaligan är det oförändrat.

Ju mer pengar man lyckas spara längs vägen,

desto större makt har laget att åka dyrt och snabbt när det behövs.

Är det några som varit bra på det är det systrarna Röse.

Det spelar inte så stor roll vad vi har i vår kassa,

för vi tänker fortfarande likadant.

You have to earn your luxuries, så är vi uppfostrade.

Trots en mycket stark reskassa så är gratis boende

alltid nåt som går före en lyxig hotellnatt för syskonen Röse.

Om allt går som det ska möter vi strax nån som vi aldrig träffat.

Vi har sett en bild och vi har träffat hennes systrar.

Det är det vi vet.

Tåget stannar på plattform två. Vi hoppas du haft en trevlig resa.

-Hej. -Hej.

Välkomna till Ålborg.

-Hej, vad fint att träffas. -Ni är lika.

-Vad fint. -Jag heter Karin.

Ja, men alltså tack.

Det här med att bjuda in främlingar, det är inget konstigt för oss.

Vi ska hitåt.

Vi hade också så när vi växte upp att låta folk komma och gå i huset.

Det var bara... Så ska det vara.

Oj, så flott.

Hemma hos Katrine.

En av er kan sova här och den andra i vardagsrummet.

Jag blir galen, vad härligt. Vad fint. Det är så gulligt.

Tack så jätte, jätte, jättemycket. Det är så fint. Det är så fint.

I tider som dessa så har det ju varit otroligt fint

att verkligen få bevisat att människan är god.

På riktigt. Det har varit viktigt för mig att få möta det här.

Jag har skrivit till hela skolan

att jag har två vänner från Sverige på besök.

Jämfört med ett femstjärnigt hotell med en deppig heltäckningsmatta.

Vi skulle välja det här tusen gånger om.

Vi har fått nästan en helt ny familj. Hur kan man inte vilja välja detta?

-Vill ni ha lite mat? -Ja, verkligen.

Jag har lite bröd, ost och oliver.

Och jag har köpt en väldigt dansk dessert.

Nämligen koldskål.

-Har ni det i Sverige? -Nej.

Har du lagat den själv?

Jag köpte den.

Ja, det får man. Vad underbart, vad fint av dig.

Så vi ska dricka lite vin och äta lite bröd och ost.

Det här är det finaste som hänt oss. Dina fina systrar och du.

Det är som en present till oss. Tack snälla.

Sjukt ändå att systrarnas dejt stod och väntade på dem.

De är duktiga på att snacka.

Där har vi ett hotell. Ska vi testa det?

Vi testar väl det då.

Wassbergarna som inte lyckats ragga upp några danska damer

som kan hjälpa de med boende får plocka fram sina danska kronor...

-...ur sin redan ansträngda budget. -Hallå.

-Har ni några lediga rum ikväll? -Jag har ett dubbelrum.

-Vad kostar det? -990.

990.

Danska kronor.

Om vi ska komma in tidigare till checkpoint så fick det kosta lite.

-Ja, för att klara tidsmarginalen. -Tiden att leta hotell...

-...kunde ha straffat oss sen. -Vi får väl plats här? Oj.

Man är ju lite fundersam på hur de andra ligger till.

Ingen aning hur de tänker, har tänkt och var de är.

-Det kan väl bli lite spännande? -Det är väl lite så.

Det hade varit kul att få kliva in i Tromsö.

När vi har kämpat så här länge så kan vi fortsätta om det finns möjlighet.

-Vi ligger risigt till. -Vi gör det.

Katrine har precis ringt en vän som har en son

som kan tänka sig att köra oss imorgon bitti.

Och då ska vi susa mot checkpoint.

Han är beredd att komma hit, lasta in och blåsa på.

Jag vill inte ramla på nåt målsnöre. Jag tänker springa tills jag kräks

om jag måste. Och det ska du också göra, det gör du alltid.

-Kräks? -Vi har lite snabba konkurrenter.

Är de det?

De är väldigt snabba så vi vet inte hur det ska gå,

men vi har gott mod. Ja.

Carl och Emil susar fram som en dansk nordanvind, en stormig höstdag.

Varje dag innebär resor eller time-out och använda tiden effektivt.

-Vi ska spela spelet. -Spela effektivt och ha jäkligt kul.

Men det finns ett område där diskussionerna inte varit så kul.

Pengarna.

Det blir en og firs.

-Och det är i euro? -91 euro.

-81 euros. -81.

-Jättebra. -Är det?

Fem... Nej, men Gud, vi har så mycket pengar.

-Och du klagar att vi har lite. -Vi har inte mycket pengar.

Det finns inga planer på att ändra på den här utstakade vägen

med snål budget och resa smart.

Det här var ju jättebra. Det blev ju, vi tjänade lite pengar på det här.

Nej, vi tjänade inte pengar. Det är dubbelt så dyrt som igår.

Emil är lite mer benägen att vackla höger och vänster, även med pengarna.

Jag köper bara biljetter snabbt.

-Det är strålande, älskling. -Ciao.

Jag har inte kommit till Danmark för att spjälka ut mig.

Nu tycker jag Fredericia visar upp en mycket vackrare sida.

Ja, kan du tänka dig att flytta hit?

Nej, det kan jag inte.

Lag Herngrens vaknade i ottan med osäkerheten om Clara

skulle orka tävla vidare eller tvingas ge upp.

Jag hade en rejäl downer igår. Eller rättare sagt, jag bara grät igår.

Jag grät tror jag hela dan åt vad som helst och ingenting.

Det märkliga var att jag inte kunde peka på som gjorde att jag grät.

Det bara kom tårar. Kroppen talade om för mig att jag var helt slut.

Vi har inte sett ett enda wienerbröd än. Jag älskar wienerbröd.

Det visste inte jag. Jag har märkt att jag börjar gilla croissanter.

Jag kan tänka mig att äta en croissant till frukost, med kaffe.

Ja, det har du inte kunnat förut.

Men wienerbröd är nån slags croissant deluxe.

-Ja, men det är för geggigt. -Med mormors hostan, så gott.

Det konstiga var att jag var inte orolig.

Jag förstod att det uppfattades som att det var nåt fel, vilket det var.

Men så gick jag och la mig väldigt tidigt.

Och sen var det över.

Stå på ett ben bara. Varför då? Varför står han på ett ben?

-Han vilar det andra väl. -Varför?

-Det är inte för att det är kul. -Han ska väl vila det andra.

-Jag tror det. -Det här var knäppt.

Nu känns hon som back on track och glad och sådär.

Men jag tänker att vi kommer nog alla hålla ögonen öppna

extramycket och se att det här förhoppningsvis fortsätter bra.

-Nu går vi till tåget. -Yes.

Men, nej, vi fortsätter lite till.

-Vad händer idag då? -Checkpoint-dagen!

Försöka ta oss in till checkpoint och sen se vem eller vilka...

-...som får lämna tävlingen. -Vad skulle du göra om det var vi?

-Då åker man hem. -Då får man tacka för sig.

-Tack för den här tiden. -Ger man en kram då eller en vink?

Man gör bara en vink. En exit så.

Att falla ur den här tävlingen känns inte så kul.

Vi båda skulle tappa ansiktet och bli ganska ledsna.

Det skulle vi absolut bli. Vi vill ju vara kvar.

Kom nu.

-Du måste skynda dig nu. -Vinna eller försvinna.

Just nu vill jag verkligen inte bli utslagen. Det är för nära.

Va?

Fyra målmedvetna och sammansvetsade lag har satt kurs

mot norra Jylland i Danmark och de gör allt

för att hålla sig kvar i tävlingen

där minsta minut och beslut kan fälla avgörandet när fyra lag ska bli tre.

Carl och Emil har avverkat alla sina time-outer

och kan därför sätta full fart mot Hjörring.

Åh Danmark!

Medan lag Röse otåligt väntar på att deras sista time-out ska ta slut

innan de får skjuts mot checkpointen.

Om 45 minuter så kommer det burnas iväg med nån bil här utifrån.

Det är ändå lite pirrigt.

Med nyfunnen energi tar nu lag Herngrens upp jakten på de andra.

Hjörring.

Lag Wassberg har däremot ett par timmar kvar

innan de kan spurta mot slutmålet. Först måste de avsluta sitt jobb...

-...på travbanan i Ålborg. -Nu har vi hållit på så länge...

...så nu skulle man ju nästan vilja upp till Tromsö och kolla läget där.

Nu ska vi bli väldigt spännande att möta racer Mikkel.

Han är redo med sin bil. Han var redo att hämta oss klockan sex idag.

Vi får inte resa förrän x-antal timmar senare. Han skulle komma då.

Han kommer om femton minuter. Nu börjar det närma sig nån slags

final på etapp sju, som kan resultera i en eliminering,

om vi inte åker fort och springer fort.

Hej, Mikkel. Fantastiskt.

Hej.

God morgon. Det är så roligt. Tack snälla för att du är med oss.

Så ska vi? Vilken bil är det? Den där snabba?

Tänk ändå vad otroligt som vi har blivit bemötta hela vägen.

Förutom några informationsluckor. Det är ju hopp om livet.

Ska man berätta om nåt om den här galna resan, då ska man berätta det.

Snälla, låt oss...

Snabbaste vägen till Hjörring.

Allt det här är skönt nu, för det är 14 minuter tills tåget går

som vi skulle ha tagit så att hur det än är så har vi tjänat 14 minuter.

-Vi har väl inte bråttom? -Jo, vi har alltid bråttom.

-Okej. -Men nu är det inte mycket kvar.

Det är lite läskigt så här på sista biten.

Man börjar ju slappna av lite och oroar sig för att göra misstag.

Vem är man mest orolig att behöva springa emot?

-Felix och Clara. -Jag måste kolla om det kommer nån.

Det är så mycket som kan gå fel. Vill bara slida in till checkpointen.

Nu tuffar tåget igång.

En till dig, en till dig, en till dig.

Nu är även lag Wassberg klara med jobbet och kan trava vidare.

Lag Herngren som hittat tävlingstempot igen...

-...står inför ett dilemma. -Vår biljett har gått ut.

Biljetten mellan Ålborg och Hjörring.

Vi har åtta minuter på oss när tåget stannar i Ålborg

tills vi ska byta till det här tåget, då har vi åtta på oss.

Då måste vi av tåget, köpa ny biljett och byta perrong.

Hinner vi det på åtta minuter?

Vi hoppas det.

Jag går till nya tåget, jag ställer mig i dörröppningen.

Jag går inte från dörröppningen förrän du är där.

Men märker du att det är för lång kö då ger du upp kön.

Vi måste hinna med tåget. Då kommer du med nya biljetter eller inte.

Jag tar min rygga och pengapungen och springer för mitt liv.

Bara du inte blir utbränd, störttjurar och kommer ingen vart.

Jag kan inte hålla tåget i tio minuter.

Jag kommer att hoppa på tåget med biljetter eller inte.

Där är det. Gå ut på andra sidan eller vilken sida ska du gå av på?

-Älskling, du måste skynda dig. -Det vet jag, Felix.

Träng dig före.

Jag provar att springa till 7-Eleven. Håll tåget.

Då ska vi gå ner här. Var fan har vi...

Här. Spår tre hitåt.

Oj, förlåt. Hej.

Jag ska köpa biljett till Hjörring. Två biljetter, två personer.

Vad?

Jag har jättebråttom, förlåt.

In här?

Röses hade fem timmars time-out kvar.

Så då är de i mål, mellan tolv och ett skulle jag tippa på.

Är de i mål.

Emil och Carl...

De kan vara i mål allt ifrån sju till ett idag.

Sen Felix och Clara...

Har jag inte en blekaste...

Vi vet inte nånting.

Jag behöver köpa biljetter till Hjörring.

Bussbiljetter och bussen går om fyra minuter. Tåget menar jag.

Tack, tack.

-Jag har dem. -Du har dem. Snygg jobbat, älskling.

-Var är väskan då? -Här är din väska. - Tack.

Fan vad snabb du var.

Okej. Vi fixade det. Vad duktig du är.

Det märks att Clara är tillbaka i matchen efter sin lilla svacka.

Vid ankomstdestinationen i Hjörring får lagen veta

etappens exakta checkpoint, för att nå dit

måste de först ta sig ut till kusten.

Där väntar en lång och tuff marsch till fots över sanddynerna

som omger fyren. Högst upp i tornet. Där väntar loggboken.

Vi är så taggade på att komma till checkpoint.

Möter vi nån av de andra deltagarna ser de bara vår rygg.

Vi kör direkt in mot checkpoint.

-Rubjerg Knude fyr. -Buss, taxi och bil är tillåtet...

Rubjerg Knude fyr, vi ska till Rubjerg Knude fyr.

Lönstrupvej och sen går man.

Lite mer allvarligt när det lag som kommer in sist får åka hem.

-Vi kan försöka ta en taxi dit. -Ja.

Det känns tråkigt om man skulle åka ut nu precis innan mållinjen.

Vi ska till Rubjerg Knude fyr.

-Vart ska vi? -Rubjerg Knude fyr.

-Det är bättre att slå in den... -Knude fyr. Fyren.

-Jaha. Fyren. -Rubjerg Knude fyr.

Okej, Mikkel. Nu jädrar. Nej, nu är det återigen rött.

Åh vad pirrigt. Men vad långt.

Nu kör vi!

Jag får panik.

Av alla jobbiga utmaningar så är det kul att springa de sista metrarna.

Då vill man bara få springa.

Jag skulle inte ha nåt emot att flyga.

Nu hoppas jag att vi kommer fram till checkpoint och att vi hittar.

-Men det är en fyr så vi borde... -Jag ser fyren.

-Ja, du ser. -Men vad vackert det är.

Det finns alltid ett orosmoment innan att nån ska ha hunnit komma före

eller att man har glömt nåt, att man har inte tänkt på alla scenarier.

Vad gör du?

-Carl, vänta! -Jag är så ivrig.

Jag har ingen känsla av vad de andra ligger just nu, men jag vill vinna.

Nu vill jag komma först. Vänta, Carl.

Det är nog här.

-Ska vi springa så här långt? -My God.

Vi hoppas att det inte är vi som ska bli eliminerade.

Att jag ramlar med ryggsäcken och sen... Jag hoppas att vi klarar det.

Kan du öppna här? Tack.

Hej då, Mikkel!

Åh, det är sand att springa i. Det är verkligen kul.

Den sista avgörande kilometern mot checkpoint sker till fots

i den krävande djupa sanden.

Yeah, yeah, yeah.

-Vad är taktiken när man går i sand? -Glöm inte bort att ha kul.

Shit vad fint.

Vi får medvind, Karin.

-Vet du vad jag får lust att göra? -Du ska gå utan dem.

Okej.

Sand mellan tårna.

Längtat sen Marocko att få gå barfota.

Gud vad härligt, va?

Just nu vill jag verkligen inte bli utslagen, det är för nära.

Jag vill inte ramla på nåt målsnöre. Nej, tack.

-Då är det vinna eller försvinna. -Vi får se. Upp för rakning.

Oj, vad härligt!

Loggboken. Let's go!

Ursäkta. Tack.

Jag tror att vi är på andra plats.

Va?

-Hej, vi ska till fyren. Är det här? -Let's go!

-Jag vill inte bli utslagen. -Jag vill inte komma sist.

-Ett, två, tre. -Va?

-Okej, Calle! -Vi får medvind, Karin.

Två av lagen befinner sig vid checkpointern utanför Hjörring

ännu helt ovetandes om hur deras motståndare ligger till.

Jag har ingen känsla av var de andra ligger just nu.

Det är vinna eller försvinna, Calle.

Loggboken. Let's go!

Ursäkta, tack.

Just nu vill jag verkligen inte bli utslagen. Det är för nära.

Jag tror att vi är på andra plats.

-Åh, Kristin "kapten" Kaspersen. -Hallå, hallå.

Åh Gud, ska man vara nervös att man är eliminerad?

Nu gäller det.

-Snyggt jobbat. -Ja, snyggt jobbat.

Ett, två, tre.

Va? Ja!

Va? Är det sant? Fy fasen vad kul.

-Okej. -Ska vi?

-Ett hörn. Are you with me? -Ett, två, tre.

-Grattis, grabbar. -Vi slapp åka hem.

Ni kommer först igen och är vidare.

-Hur kan det vara så här? -Va?

-Målgång, checkpoint. -Vi har varit kreativa, väldigt.

Vi har inte vänt kappan efter vinden utan sett möjligheterna.

Vi ska fira att vi har spelat så jävla bra. Och så kommer vi först.

-Grattis, killar. -Tack.

Ska vi se vilka det är som kommer att följa med er vidare.

Det återstår att se. Såklart finns en liten present som väntar på er

eftersom ni vann även den här etappen.

-Tack. -Tack snälla.

Fasen vad roligt. Jag är så glad. Va? Det trodde vi inte.

-Nej, inte så här. -Trodde ni inte det?

Nej, inte tvåa. Vi kommer alltid in som trea eller liksom...

-Det känns helt otroligt. -Ja, jag är jätteglad.

Otroligt förvånad också, överraskad.

Hur kan vi bara vara en halvtimme efter springpojkarna

som startade tre timmar före oss.

Nej, det är... Va? Verkligen "va".

Ni är vidare. Vi får se vilka fler som hakar på. Vi får se om en stund.

Med vinnarna av etappen korade så nu gäller det att undvika sista platsen.

-Så, okej. -Och att lämna äventyret för gott.

Nu är vi på rätt station för checkpointen.

-Nu pep det till här. -Rubjerg Knude fyr.

Rubjerg... Okej. Ska vi ta en taxi, det är...

-Jag såg en taxi härborta. -Där till höger är det taxibilar.

Hotet om att få lämna tävlingen har gjort att Felix och Clara

nu går all in med sina sista krafter.

Att vinna är inte det viktiga. Jag vill inte komma sist.

-Hallå. Vi ska till den här adressen. -A.S.A.P.

-Rubjerg Knude fyr. Hittar du dit? -Ja.

Vad varmt det var här.

Det finns två sega norrländska herrar som inte tänker ge upp så lätt.

Rubjerg Knude fyr ska vi till.

-Tillåtet med taxi. -Det står en taxi där, va?

Där va? Med vår tur så kommer den att åka nu.

Ska man lyckas så måste man ha lite tur.

Frågan är bara om det är för sent.

Till fyren.

Lite hopp har man. Fundersam på hur de andra ligger till.

Clara och Felix har vi ingen aning om hur de tänker eller har tänkt.

Och var de är. Det kan bli lite spännande.

Vi har bråttom för sista laget till checkpointen

blir utslaget. Vi kanske är sist, men vi får se.

Vi får väl se.

Wow! Har du varit där också?

Och tro mig. Det är kämpigt att ta sig dit.

Där borta. Ser du sandhögen? Uppe på den står en fyr.

Där är fyren.

Tack så mycket.

Det är en jävla bit här. Gud vad coolt.

-Ja, ascoolt. -Asså...

Shit asså. Känns det okej, Clara? Säg till om jag ska bära nåt.

-Vilken fin sand. -Det hade varit kul att nå Tromsö.

Nu är det som att falla på mållinjen.

När man påbörjat resan vill man avsluta den.

-Går det okej? -Ja.

Hej, vi ska till fyren. Är det här?

Det är raka vägen.

Är det rakt över? Tack.

-Hej. -Vi kan lämna det här.

Tack.

Okej.

-Vi är inte först. Det vet vi. -Nej, vi hoppas på trea.

-Åh, vi var trea. Fy fan vad bra. -Ni har klarat er. Det var på håret.

-Men ni är här och ni är vidare. -Det var på håret.

-14.12. Vi är två timmar efter. -Exakt.

-Vi kunde ha åkt ut. -Ja, verkligen.

-Sjukt bra jobbat. -Tack.

Vi kom trea och det är en otrolig lättnad att vi är kvar, tycker jag.

Ja, det var första gången jag var glad att komma typ trea.

Nu är det boken, den måste vi titta på.

Va?

14.12. Ja.

Ja, ni är sist att skriva in er i boken...

...vilket tyvärr betyder att ert äventyr tar slut här.

-Det är ju det. -Hur känns det?

Tråkigt att falla på mållinjen, men jag hade det på känslan hela tiden.

Det var så?

Så fint att få följa er resa.

Tråkigt nu när man har kommit så långt vill man göra färdigt den.

Nej, men det var kul att få ha gjort det här så länge.

Ja, nej men det är väl.

Du är enda barnet jag har så det var kul att få dela resan med dig.

-Lära känna lite mer. -Man kommer varandra närmare.

Så det har varit positivt.

Klart att vi har med oss minnen av det här.

Det finns några platser som man kan åka tillbaks till.

Jag gillar när vi hoppar av fel innan Pinhão, apelsintallarstationen.

-Ja, det var ett minne. -Ja, det var det.

Det går jättebra att klättra i träd.

-Ja, kom ner nu. -De är jättegoda.

-Helt suveränt. -Jag trodde inte det.

Det är häftigt att få dela det här med sin far innan det är försent.

Kolla då, Björn! Vad fan blev det?

Så här har nästan min uppväxt varit.

-Ja. -Vart ska vi?

Vad gör du?

Jag var här med det gamla gänget, som tävlade på sjuttiotalet.

Det man kan hoppas få ut ur det hela är väl att känna varandra lite mer,

som det var när han bodde hemma.

Det hände ingenting så jag for iväg och tävla och sen ploppade du fram.

Nej, det är nog bästa dan hittills.

Skål då.

-Skål. -Skål. Jaha.

Det var en rolig upplevelse. Tack för att du är min pappa, kan man säga.

Ja, det kan du väl göra.

Nej, jag får tacka dig för all energi du lagt på att jaga resrutter.

Jag är stolt över Björn.

Efter över 30 dagar på äventyr

så blir Sverige nästa checkpoint för Thomas och Björn.

För etappens glada segrare är det däremot dansk dekadens på schemat.

Nämen, nämen. En liten present här.

-Danmarks t-shirt. -Nämen, jag dör. Gud, vad fin.

Nu är det skönt att känna den härliga havsbrisen här

i Danmark. Nu ska vi njuta lite grann innan vi ger oss ut igen.

Hej och välkommen till Danmark.

Även om vi är i Norden så är det en lång bit kvar till Tromsö.

Vad gör du?

Och det blir dyrare ju längre upp vi kommer så sista etappen blir svår,

men vi ska kämpa på.

Hej och välkommen till Danmark.

Har han gått runt så här länge?

-Kan du inte prata danska? -Jo, det kan jag.

Jag jobbade i Danmark ganska länge.

Kamratskapet mellan lagen är aldrig så stor som efter en checkpoint,

men när solen går upp imorgon och avgörandet mot Tromsö tar fart

på allvar så kommer lagen vara större rivaler än någonsin.

-Bra jobbat. Grattis till vinsten. -Detsamma, gubben.

-Det börjar dra ihop sig. -En vinst till.

Allvaret börjar nu.

Mjøsli, var fan är det? Det är ganska kört för oss.

-Man ska tävla när man har chans. -Låt bäste man och kvinna vinna.

Men låt det vara oss.

Efter att Tomas och Björn fått se sig besegrade och tvingats lämna

så är det nu bara tre lag kvar som gör upp om slutsegern

i "Race Across the World Sverige".

Det har blivit dags för tävlingens näst sista etapp.

Det danska brevet.

-Okej, gubben. -Låt se vart vi åker den här gången.

"Din nästa destination är Mjøsli."

Ingen aning vad Mjøsli ligger, men jag gissar på att det är...

-...Norge. Mjøsli. -Har Norge o:na med streck i?

-Ja, det har de. -Då är det nog Norge.

Etappen avgörs uppe i norska Mjøsli, en timmes bilfärd norr om Oslo.

"Majestätiska glaciärer, gigantiska klippformationer"

"och gudomliga vattenfall. Naturen kan inte beskrivas annat"

"än sagolik och praktfull. Välkomna till Mjøsli."

Att åka till Mjøsli eller Müsli som vi kallar det. Aldrig hört om det.

Visste inte att det fanns, det blir spännande.

Yes, det ligger där uppe, ja.

En av vägarna går igenom det norska kustlandskapet

och pittoreska hamnstäder som Grimstad och Larvik.

Ett annat resealternativ leder genom vackra vyer av inlandslandskap

med sjöar, fjäll och naturupplevelser utöver det vanliga.

Oavsett vägval så måste lagen ta en färja över till Norge.

Och det är viktigt att ta en tidig avgång för att inte tappa tid.

Ja, men det känns som att steg ett är att ta sig till Kristiansand.

Okej, då kör vi. Mot Müsli.

Tre lag kvar, blir spännande att se vem som tar hem statyetten i Tromsö.

Det känns att det är lite vinstkänsla i luften.

-Låt bäste man och kvinna vinna. -Låt det vara oss.

Bara oss.

-Äntligen ett guldkuvert. -Okej, är du med?

-Ja, ska vi gissa? -Nej, ja, nej Norge.

Åttonde checkpointen ligger i Mjøsli.

Vad kul, Karin. Då åker vi till Norge.

-Ja, hemtrakter. -Mjøsli.

Det blir jättekul, Karin.

Mjøsli? Det ligger nära Mjøsa. Antagligen.

Det vore fint. Norges största sjö.

Vi har ju våra rötter från fjordarna i Norge.

-Vår pappa är från Norge. -Nu ska vi se. Där! Men vad roligt.

När vi öppnade kuvertet kunde vi ana vart det låg.

Att det låg nära Mjøsa som vi har passerat på väg till farmor.

-Okej, nu ska vi se. -Vi ska till Fredrikstad.

Hirtshals, Drammen, Oslo.

Eller Grimsta, Larvik. Där har vi kusiner.

Vi tror att vi kommer att köra kustvägen.

Tar oss mot Larvik, där vi i alla fall har haft en släkting som bor.

Han har säkert flyttat. I Larvik har vi kusin.

Oslo har vi kusin, uppe vid Hamar har vi kusin,

men då har vi redan passerat Mjøsli.

Strunt samma, vi måste inte åka hela vägen.

Vi går fort till färjelägret för jag tror inte de går varje timme.

-Kom. Let's go. -08.15.

-Vi är väl glada att vi är kvar? -Och får komma till Norge.

Man vet aldrig hur det går, för vi vet ju inte vad de andra är.

Vi har inte varit först nån gång. Det var fint att vi fick vara kvar.

Fint. Vi blev jätteglada.

Planen är nu att ta sig till färjeläget uppe i Hirtshals.

Och det gäller att ta till alla tänkbara medel

för att öka sina vinstchanser.

Nej, nej, nej. Men det går ju nu.

Vi gjorde en rock 'n' roll-grej. Vi hoppade på tåget utan biljett.

Så hur överlever vi den stressen?

Det var en spontanare.

-Den här resan blir rock 'n' roll. -Det är befriande och härligt.

Vi har börjat med en ny strategi som heter Rock 'n' Roll Boys.

Vi tar det lite som det kommer. Living la vida loca.

Det är skönt att inte ha nån plan. Det är tråkigt att ha en plan.

-Emil har knäckt mig till sist. -Nu är vi spontana bitches.

-Där. -Ah, ovanför Oslofjorden.

Det var inte så långt dit. Kolla reglerna. De är det viktigaste.

2,5 timme efter ledarna är det Herngrens tur att starta.

Ett tufft, men inte omöjligt försprång att ta igen.

Endast färja till Kristiansand är tillåtet.

-Va? ¿Por qué? -För att vi ska få det jobbigt.

Tror att det är ganska kört för oss.

Man kan aldrig veta. Det sista är inte sagt. Det kan hända grejer.

Matten i mitt huvud säger att vi inte har en chans att ta igen det här.

Jag är inte riktigt där ännu. Vi måste se när färjorna går.

Ja, självklart, men de ligger nästan tre timmar före oss.

Det är klart de hinner med en tidigare färja.

När Clara är tillbaks så verkar tävlings-Felix ha gått i ide.

-Men du, nu ska vi gå lite fort. -Nej, vi ligger piss-sist.

Men, snälla Felix. Färjan kan vara avgörande.

-Det spelar ingen roll. -Så fort jag går igång säger han nej.

Ta det lugnt, vi ska inte tävla och så kan vi inte ha det.

Men jag tror att jag kan ta det där ur honom också.

Han kommer komma tillbaka.

-De hann med första färjan. -Det vet vi inget om.

-Jag är helt säker på det. -Det är inte jag.

Man ska tävla när man har en chans.

Det går bara ett tåg. Vi har säkert missat det precis.

Den går 12.15.

12.15? Finns det ingen tidigare? Det går inga bussar till Hirtshals? Nej.

Tack, snälla. Ha det gott. Tack för hjälpen. Hej då.

Vi har missat ett tåg men det påverkar nog inte så mycket

för vi hade nog inte hunnit med första färjan ändå.

12.15.

Ja.

Hur snabbt kan vi komma till Hirtshals?

Jag tror att det bara är en halvtimme bort ungefär.

Efter lite kärleksfullt peptalk och en kopp starkt morgonkaffe

verkar Felix tävlingsgnista ha tänts igen.

Men kul. Det ska bli kul med Norge. Den här etappen kan vi inte åka ut.

-Nej. -Vi kollar när färjorna går.

Exakt.

Okej. Tack så mycket.

Vi måste hinna, annars kommer det bli problemas.

Fem i stänger de. Nästa färja går åtta ikväll. Då tappar man ett dygn.

Nu är vi nära.

-Du måste skynda dig nu. -Oh my god.

-Ta det lugnt, älskling. -Jag kan springa hela vägen.

Ropa inte hej förrän vi är på båten.

Kom, Clara.

"Race Across the World Sverige" är inne på sluttampen i Norge.

-Vi har lite bråttom. -Och alla medel är tillåtna.

-Petter Stordalen? -Hallå där.

Om det kommer fler med ryggsäckar, så är ni fully booked.

-Snart ska tävlingen avgöras. -Jag orkar fan inte med en förlust.

-Nu vill man vinna. -När ett av lagen står som segrare.

-Där! -The lovely book.

Svensktextning: Miguel Herranz LinQ Media Group