Original subtitles

De som försöker stoppa oss har högt uppsatta vänner.

Jag har ett ställe.

Det är inte Hilton, men säkert.

–Den ansvarige ligger bakom allt. –Klandra inte dig själv.

–Jag vill inte förlora dig. –Den här mannen mördade min make!

Hur mycket bevis behöver ni?!

Vad gör vi nu?

Det kan vara så att vi behöver vänta.

Som ni önskar.

Det är svårt att tro, men förtroendet för honom är lägre.

Med all respekt, vi behöver nu slutföra detta prestigeprojekt.

Om det skulle råda något tvivel kring mitt utnämnande–

–vill jag gärna få möjligheten att bemöta synpunkterna.

Han har vissa betänkligheter.

Det sista vi behöver är en vicepresident med problem.

–Vad för problem? –Situationen med Romanov.

Det är en röra.

Låt mig då...

...städa upp lite.

Jag hoppas det är förbannat viktigt.

Detta är vansinne.

Gå!

Sputnik försåg Pioneer med den inledande finansieringen–

–men resten av namnen har jag aldrig hört talas om.

–Du måste ha träffat dem! –Förmodligen.

Ännu en bunt anonyma schweiziska bankirer.

De är helt klart mer än så. Minns du de här transaktionerna?

Två veckor gamla, godkända av dig. Ta en titt på summorna.

Jag vill ha namn, Jeremy. Varenda en av Sputniks ägare–

–annars kastar jag dig till vargarna.

Det skulle du aldrig göra.

Vi har knullat några gånger. Det var inte ens särskilt bra.

Tror du inte jag skulle låta dig ruttna i Sibirien?

Jag behöver prata med Strelka. Det blir förödande för honom.

Gör det du behöver göra, men jag vill ha namnen.

–Och nu? –Nu väntar vi.

Det är Olga. "Övergivet nöjesfält utanför Moskva."

Den gamla nedstängda Lunaparken?

Gamla Lunaparken. Jag känner till stället!

Gå.

Vad vill ni?

Jag vill få ett slut på det här – för gott.

Och hur ska det gå till?

Ni får aktierna. Men jag behöver veta att vi inte svävar i fara.

–Ni har mitt ord. –Ert ord betyder ingenting.

–Så vad föreslår ni? –En inspelning. Kompromat.

Ni och Kruglov förklarar att ni mördade min make och varför.

Jag får kassetten...

–...och ni certifikaten. –Hur vet vi att ni har dem?

Det vet ni inte.

Om något händer mig eller Ksenia är det hos CNN inom en timme.

Och en sak till: jag vill se ert ansikte!

–Jag tror inte det vore förståndigt. –Jag skiter i vad ni tror!

Ni har berövat mig allt och vågar inte ens visa ert ansikte?

Släpp vapnet!

Du?

–Vänta här. –Olga?

Olga! Olga!

Olga, vakna!

–Hon lever, ring efter ambulans! –Nej, vänta.

–Ring efter ambulans! –Vänta! Då kommer det ut.

–Just nu tror de att hon är död! –Men hon är döende!

Jag känner lite folk.

Men de tar betalt.

Olga!

Ja, Skurov.

Minns du vad jag sa? De tror att hon är död.

–Det finns ingen kropp. –Det finns gott om döda i Moskva.

Och Ksenia?

Om jag ringer Malkin köper jag oss tid–

–men du behöver bestämma dig nu. Hon skulle försvinna – för alltid.

Inte ens jag kommer att veta något.

Dmitrij, jag... Vad tycker du?

Det är nog hennes enda chans.

Jag älskar dig. Du klarar dig.

–Jag beklagar verkligen, chefen. –Tack.

Det var ett barn där inne! Har ni sett henne?

Ksenia! Ksenia! Ksenia.

–Kan ni flytta er? –Ksenia!

–Flytta på er! Tillhör ni familjen? –Ja.

Vilket sjukhus?

–Vilket sjukhus?! –EMC.

Tom! De säger att den är anlagd.

Jag somnade och vaknade här ute.

Såg du ingenting? Inte?

Ksenia...

Ministern, vad förskaffar mig äran?

Har ni tagit upp kampen mot oegentligheter i vårt rättsväsende?

Jag kände er far, Boris. Det var en rättskaffens man.

Kom till saken, är ni snäll. Jag vill inte missa frukosten.

Problemet med er generation är att ni glömmer–

–att de privilegier ni åtnjuter–

–kommer med förpliktelser.

Där ser vi nog olika på saken.

Det finns många som gärna ser att ni blir kvar här inne.

Säg inte att ni är här för att hjälpa mig.

Vad är haken?

Ni är rik och lever ett gott liv. En affärsmans liv.

Ni behöver inte lägga er i politiken.

Varför envisas då politiker att lägga sig i mina affärer?

Vi känner till ert samröre med Gurejev.

–Jag vet inte vad ni pratar om. –Vi har det på band.

Jag har hört dem. Det har även presidenten gjort.

–Vad säger ni? –Släpp honom.

Håll er borta från politiken så får ni tillbaka RusOil.

Samgåendet med Neftnik blir inte av.

Ni kan ta över ägandeskapet och sälja till högstbjudande.

Efter allt detta?

Ser jag fram emot ett par rubel till?

"En procent av något är bättre än hundra procent av ingenting."

Tänk på det, Boris.

Jag kände som sagt er far.

Det vore synd att se hans skapelse försvinna.

–Vad säger han? –Ingenting.

Kamrat åklagare!

Vad gör du här?

Ni hade rätt om de där kalla fallen.

De är varmare än de tycktes vara.

–Vilket fall syftar du på? –95–433.

En oidentifierad ung man påträffades mördad här i parken.

De säger att ni har gripit dirigenten Kruglov.

Han är misstänkt i bägge fallen. Det nya och det gamla.

Släpp honom omedelbart och avskriv ärendet, förstått?

–Nej, det tänker jag inte göra. –Vad sa du?

Ni hörde mig. Han misstänkts ligga bakom minst tre mord.

Kanske fler. Malkin vill förhöra honom–

–och jag tänker inte hindra honom.

–Inte? –Nej.

Då får vi väl se vad din hustru tycker om fotografierna.

Hon tyckte inte om dem. Dålig komposition och ljussättning.

Inser du faran i det som du just nu gör?

För oss bägge.

Ja, visst förstår jag.

Då så, adjö.

–Fru Ekholm, jag vill att ni stannar. –Det är inte ett alternativ.

Med tanke på det ni har genomlidit och i ert tillstånd skulle jag...

Vilket tillstånd?

Ni är gravid.

Gratulerar.

Kan jag hjälpa er?

Mår hon bra?

Ni behöver vila.

Jag visste att de skulle komma.

Det var inte dig de var ute efter.

–Hur mår Ksenia? –Hon klarar sig.

Olga?

Vad då?

De sköt henne.

Är hon död?

–Vad hände? –Vad menar du med att du visste?

Det finns ett bolag som heter Sputnik som äger Spetz Holding.

Men de äger också en del av Pioneer.

Allt hänger ihop.

Jag vet inte vem vi kan lita på.

–Till och med Jeremy är inblandad. –Pendergast?

–Vad är det som händer? –Jag ringer Skurov.

Känner du dig bättre nu?

–Vem är ni? –Och vem är ni?

–Hej, Tom. –Hej.

–Hur mår du? –Bra.

–Hon mår bra. –Jag är en vän.

–Tillräckligt bra för att förflyttas? –Det skulle jag avråda från.

–Och om hon inte är säker här? –Hon är säker. Jag är strax tillbaka.

Tack.

Var är mamma?

Mamma var tvungen att resa bort.

Hon vill att det är hemligt så om någon frågar var hon är–

–så säger vi att vi inte vet.

–Kommer du att ta hand om mig? –Ja, det kommer jag att göra.

–Du försvinner väl inte också? –Nej, jag kommer inte att lämna dig.

Kom, vi leker kurragömma.

–Jag skulle precis ringa dig. –Var är Ksenia?

Ksjusja, du kan komma fram.

–Hejsan. –Hej.

Vi är inte säkra här.

Jag tar hand om henne men du måste följa med mig.

–Nej, jag lämnar henne inte. –För att identifiera kroppen.

–Kanske om Rebecka passar henne. –Hon har lämnat sjukhuset.

–Nej, vi sågs precis. –Hur väl känner du henne?

Hon tog reda på mer om Spetz Holding.

Det går tydligen högre än vi trodde. Till och med Pioneer är inblandat.

–Säger hon. –Vad menar du?

Hur mycket har du själv sett? Och hur mycket har hon berättat?

Försöker du säga att Rebecka... Nej, det där köper jag inte.

Vi måste hursomhelst åka. Karimov vill fortfarande ta in dig.

Kvinnan påträffades klockan 05.30 i Lunaparken.

Europid, kaukasier, cirka 35 år.

Herr Blixen, vill ni vänligen se efter noggrant och säga–

–om detta är Olga Okulova–Kastrup.

Ja, det är hon.

–Pendergast. –Hej, det är jag.

Har du namnen?

–Det är inte så enkelt... –Okej.

Tack, Jeremy. Det var allt.

Är det så här vi behandlar samhällets fiender?

Vi har våra order.

Gå och köp dig en kaffe.

–Hur länge? –Tio minuter bör räcka.

Herr Romanov...

...jag försökte varna er.

Vad vill ni?

Jag tänkte att jag kanske kan hjälpa er.

Plötsligt vill alla hjälpa mig.

Jag vet inte vad ni har att erbjuda–

–men såvida det inte innebär en omedelbar frigivning–

–så måste jag tyvärr tacka nej.

Som jag försökte säga till er...

...så är vi på samma sida.

Vi är kanske på samma sida...

...men en av oss sitter fängslad.

Okej.

Kruglov.

–Vad vet ni om maestro Kruglov? –Dirigenten?

En oerhörd begåvning.

En internationell stjärna som växte upp i en fattig by.

Ingen dålig karriär.

Det sägs att han studerade utomlands.

Var då?

Kom.

Hjärtat!

–Hur är det med dig? –Bra.

–Och hur är det med dig? –Det är också bra.

Jag har någonting åt dig, titta där.

Din väska.

–Ska vi spela? –Ina spelar med dig senare.

–Jag kommer nog att vinna. –Du vinner över mig också.

–Ibland. –Nej, du vinner varje gång.

Chefen.

Ska vi spela?

ATT AVSLUTA EN GRAVIDITET – KVINNANS EGET VAL

–Karimov har sjukanmält sig. –Det förvånar mig inte.

Jag ville visa dig detta.

Jag kände igen ansiktet. Det skulle skickas ut till alla...

–...men jag har inte gjort det än. –Du räddade en oskyldig man.

Men jag kan inte strunta i det. De kommer att börja fråga.

Okej, ring svenska ambassaden...

...säg att vi har lokaliserat honom och nu inväntar direktiv.

Okej.

–Darja. –Ja?

Tack.

Herr Kruglov, vad gjorde ni i Lunaparken i morse?

Min klient vet inte vad ni talar om.

Okej. Då talar vi om det han faktiskt vet.

–Berätta om er barndom. –Varför är det relevant?

Jag försöker undvika att placera herr Kruglov–

–i det mest ogästvänliga fängelset som existerar i vårt land.

Fattig.

Två alkoholiserade musikanter.

Knappast en familj som låter sitt barn studera utomlands?

De hjälpte mig inte. En vänlig familj lade märke till min talang.

Inte vilken familj som helst.

Endast lojala Kominternmedlemmar gavs den sortens möjlighet.

Michail Andrejevitj Orlov, rektor för Moskvakonservatoriet–

–och tillika medlem av kommunistpartiets presidium.

–Var studerade ni? –I Boston.

Varför var ni närvarande när Fredrik Kastrup–

–tvingades döda en ung man i Lunaparken?

Jag vet inte vem han är.

Den här bilden är från en videoinspelning av mordet.

Det bevisar ingenting.

Fredrik Kastrup var advokat och etablerade flera företag–

–där ni var majoritetsägare.

Det tycks mig märkligt att ni inte skulle känna honom.

Herr Kruglov...

...när jag betraktar er ser jag inte en brottsling.

Jag ser en musiker som är ute på för djupt vatten.

Vilka jobbar ni för?

Det är det enda jag vill veta. Därefter försvinner detta.

Vad har ni egentligen gjort som tvingar er till denna tystnad?

Är det inte förödmjukande...

–...för den store Kruglov? –Om ni bara visste.

Upplys mig, är ni snäll.

Det är ni som är ute på för djupt vatten.

Ursäkta mig, jag söker Michail Orlov.

–Tillhör ni familjen? –Åklagare Dmitrij Skurov.

–Jag behöver ställa ett par frågor. –Ni är för sent ute, tyvärr.

Detta är långtifrån det bästa sättet att sälja en portfölj som denna.

–Om ni ger mig lite tid... –Tid är det vi inte har.

Jag vill att ni lägger upp en ny plan och säljer nuvarande innehav.

Vore det möjligt?

Michail Andrejevitj, ni har besök.

Han har varit okontaktbar i flera år.

Får han någonsin besök?

Får jag...?

–Var är bilderna som tagits bort? –De var här.

Fram till när då?

Jag vet inte. Det är första gången jag lägger märke till det.

Och ingen har varit här?

Det hände en sak. Larmet gick för ett par veckor sedan.

Vi kunde inte se att något saknades och avfärdade det som falsklarm.

Minns ni motiven på bilderna?

–Det var inget särskilt. Vänner. –Vänner?

Jag minns några foton där han var utomlands, på åttiotalet.

När han ännu pratade nämnde han ofta tiden i USA.

–I Boston? –Nej, det var en berömd plats...

–Harvard var det! –Det ligger i Boston.

Åh, ursäkta.

Nej då, ni har varit till stor hjälp.

Vem var ni på Harvard med?

Det är en annan sak jag vill be om. Det här är numret till ett bankfack.

–Jag vill veta vem som äger det. –Vi kräver inte kunders namn.

Men ni spelar säkert in alla besök.

Det finns vissa regler.

Med tanke på hur nära vi kommer att samarbeta–

–hoppades jag att ni kan kringgå dem.

Hur länge har ert betalningssystem varit elektroniskt?

Det är många år.

Har ni kvar dokumenten från tiden före?

–Om så är fallet ligger de häri. –Tack.

–Hallå. –Hej, det är jag.

Du bara försvann. Vart tog du vägen?

Jag var tvungen... Var är du nu?

Vi har ett nytt gömställe. Nikolaj tar dig dit.

SPETZ HOLDING Novyj Arbat 28, Moskva

Jag har lokaliserat Spetz Holding. Vi behöver kolla upp det.

Tre stycken kissade på sig! Det är helt sjukt.

Hör du, jag pratar med dig! Tre stycken kissade på sig!

Vad det än är så var det inte jag.

Lägg ner vapnet! Lägg ner det annars skjuter jag huvudet av dig!

Nej, det gör du inte.

Lägg ifrån dig vapnet, långsamt.

Ställ dig där borta.

–Vad gör ni här? –Vi bor här.

–Ett helt normalt par med vapen? –Vi ser efter stället.

–Har ni hört talas om Spetz Holding? –Va?

–Spetz Holding. –Nej.

–Ni ljuger! –Vi har redan gjort vår del.

–Vilken del? –Håll käften!

Okej, det är bra. Ni skötte er bra.

Men som ni säkert förstår behöver vi kontrollera er ibland.

Så vad ska ni göra?

Vi ska bo här och se till att ingen kommer in.

Och vad gör ni om någon skulle...dyka upp?

–Då ringer vi ett nummer. –Ett nummer? Vilket nummer?

–Är du okej? –Ja.

Vad fick ni reda på?

–Ksenia, vi går in i andra rummet. –Ett nummer till Spetz Holding.

–Har ni ringt? –Inte än.

Varför lämnade du sjukhuset?

–De sa att jag kunde gå. –De sa att du skrev ut dig själv.

Vad spelar det för roll?

Ring numret.

Ring igen.

Nej, vänta! Det här är inte klokt!

Ni kan inte på allvar tro att jag är inblandad i det!

–Du måste fatta att det är en fälla! –Sätt dig!

Det är en fälla! Nej!

Tom!

–Du berättade om min bakgrund. –Du ljög för mig!

Förklara för mig varför ditt nummer är Spetz Holdings kontakt.

Jag har inte en aning.

–Tom! –Håll ett öga på henne.

–Är allt som det ska? –Nej, det är det inte.

–Hämta Ksenia, vi åker. –Vart då?

Jag vet inte, men jag måste härifrån.

Snälla.

Högt i rymden vill alla hundar

vifta på sin lilla svans

Vilka hundar?

Rymdhundarna i sången som han visslar.

Och hur fortsätter den?

Jag minns inte. Det är en barnvisa.

–Önskar fröken lite te? –Nej, tack.

–Du är väluppfostrad. –Tack.

Där är du, hjärtat. Kom hit.

Kom hit.

Du vet att jag har choklad på mitt kontor–

–ifall jag skulle behöva jobba över.

Jag vet.

Ksenia, tycker du att det är sent?

Du kan väl visa henne var den är?

Säg inget till Ivanka.

Förlåt att jag stör er så sent men jag har ingen annan.

Det är den här Neftnik–dealen.

Den dras med en förbannelse.

Så fort vi är nära en avslutning händer något.

Alla morden, räden mot RusOil, inget av det är en slump.

Någon bedriver ett spel.

–Vem då? –Jag vet inte. Alla är inblandade.

Pioneer, Romanov, Pendergast.

Till och med Rebecka.

Och i morse dödades Olga Kastrup under en skottlossning.

Jag beklagar verkligen.

Ksenia är hennes dotter. Jag vill att hon ska vara säker.

Minns du vårt första samtal i bilen, när allting började?

Ja, ni förklarade att ni inte kunde skydda mig...

Jag uppmanade er även att fortsätta.

Jag är lika skyldig som du.

Och jag har lärt mig att inte skygga för ansvar.

Ni är nu under mitt beskydd. Jag ordnar med sovplatser här.

Jag vet att du vill göra det rätta men det här är ett misstag.

Låt mig bara ringa några samtal!

Jag ber dig, telefonen!

Om någon har gillrat en fälla går Tom rakt i den.

Nikolaj!

Jag tog dig!

Nu tog jag dig!

BOBIK

ZIB

SPUTNIK

Hej, hjärtat.

Hur var din dag?

Snälla, Tamara.

Märkliga namn på företag. Bobik och Zib.

Rymdhundar.

Lisa och Ryzjik, Smelaja och Malysjka...

...Bobik och Zib.

Belka...

...och Strelka.

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com