All language subtitles for dirigenten.s01e05.dirigenten.del.5-11792109-tv4play

–Var är hans fru?
–De lämnade landet.

–Vart tar ni vägen?
–Det kan jag inte säga.

De mördade honom.
Precis som alla andra.

Aktierna tillhör henne nu.

–Lyfte planet?
–Direkt efter samtalet.

RusOil är ute efter aktierna.

–Vad ska vi göra?
–Vi löser det.

Vi går vidare med den här dealen.
Se till att få tag i aktierna.

–Litar du på Blixen?
–Ja, det gör jag.

–Hej, det är jag.
–Är du okej?

Jag ville bara höra av mig.

Jag kan inte fortsätta säga
att jag inte vet nåt.

Fredrik var i Sverige
innan han dog.

–De har ett sommarställe här.
–Är du i Sverige?

–När kommer du tillbaka?
–Vi hörs.

Fan!

–Han väntar på er.
–Hej.

–Hej, får jag stiga på?
–Uppdatera mig om Neftnik.

–Vi följer flera ledtrådar...
–Det är dags att agera, kamrat.

Som jag förstår saken
har ni en mordmisstänkt.

–Blixen?
–Varför har han inte gripits?

–Jag tror inte att han...
–Jag struntar i vad du tror!

Jag vill att han grips omgående!

Skicka bilderna på honom
till gränspolisen.

Jag låter honom inte komma undan.
Det var allt, förstått?!

Du kan gå!

Det räcker så, Ksjusja.

Hör du vad jag säger?

Det räcker, sa jag!

Ksjusja, kom så går vi
och tittar på djuren.

Du måste berätta för henne.

Så här...

...med pedalerna när du sitter ner.
Den här.

Låt mig slippa snacket om
att vi befinner oss i Ryssland.

–Har ni hört av Blixen?
–Nej.

Ska vi bara sitta här
tills han behagar dyka upp?

Han försöker att hitta aktierna
och svarar inte av säkerhetsskäl.

Om han är så mån om sin säkerhet
bör han återvända till Moskva!

Ursäkta mig.

–Kan jag hjälpa er?
–Åklagare Skurov.

–Jag söker herr Tom Blixen.
–Välkommen till klubben.

–Och ni är...?
–Lord Pendergast, styrelseordförande.

–Jag utreder Neftnik–morden.
–Jaså, har de ett namn nu?

Det finns nog någon på marknads–
avdelningen som kan hjälpa er.

Nu får ni ursäkta, vi har möte.

Gusev, Baranov, Kastrup.
De har Pioneer gemensamt.

–Det är en grov anklagelse.
–Pioneer har drivit på dealen.

Jag trodde att ni hade för vana
att hålla era affärsplaner hemliga.

Ändå tycks någon kunna förutse
vartenda steg ni tar.

Vi har skäl att misstänka
att ert kontor är avlyssnat.

Det var allt, mina herrar.

Rebecka, kontakta
säkerhetsavdelningen.

–Visa mig.
–Litar du inte på mig?

–Jag gav er tillräckligt!
–Nej, det räcker inte.

Ni borde skämmas!

Inte ens en nalle bjuder ni på.
Det var sista gången jag handlar här!

Nika!

Olga Okulova!

Hej!

De sa att du var tillbaka.

–Vem sa det?
–Det är en liten stad.

Du kan väl komma på middag i kväll?

Jag kan tyvärr inte.

Lägg av, när sågs vi senast?
För femton år sedan?

Ja...

–Hur länge stannar du?
–Inte länge.

Det var kul att se dig igen.

–Ta hand om dig.
–Jag väntar på dig, kom!

–Gjorde jag något fel?
–Nej.

Jag har varit ledsen
men inte på dig.

Varför då?

Pappa...är död.

Jag förstår.
Kommer jag att träffa honom igen?

–Inte ens när jag dör?
–Han är i himlen.

–Det går inte ihop...
–Hade du inte en huvudmisstänkt?

Blixen? Det var inte han.
Se själv, det var inte han.

Du måste ge dem något.

Vi kan knyta honom till
samtliga mordplatser. Grip honom.

Det är ett spel. Spela det.

Jag var inte medveten om
att detta bara är ett spel.

–Tröttnar du aldrig?
–På vad då?

På att se hur alla andra
tjänar en massa pengar.

På att trängas i tunnelbanan
medan andra kör nya bilar?

Det är en annan sak
att skicka någon i fängelse–

–för mord du vet
att han inte har begått.

Du gräver din egen grav.

Vet du vem Skurov är?
Han är beryktad.

–Betala honom, då.
–Du bryr dig inte om ett skit, va?

Jag bryr mig om att du lugnar dig.

Jag pratade i telefon med Romanov.
Hans tålamod börjar sina.

Vilket betyder
att vi börjar få ont om tid.

Och förresten, du kan sluta låtsas
att du inte vet var Blixen är.

Fil nr

Hallå där.

Tom Blixen?

Ja?

–Följ med oss.
–Ska jag...?

Kör, kör!

–Är du okej?
–Ja, kör...

–Hej.
–Hej. Du kom!

–Skulle vi inte äta middag?
–De andra vill träffa dig.

Okej.

–Titta vem som är här!
–Hej!

Har man sett! Hej!
Vad för dig hit?

Jag hade vägarna förbi.

Säger du det?
Jag förstår att du skäms för oss–

–nu när du bor i Moskva
med din utländska advokat.

Vad då? Det är lugnt.
Min syster lever i en fantasivärld.

Hon tror att folk bara återvänder hit
utan anledning.

–Du kan väl snacka vett med henne?
–Det räcker.

–Okej, sätt dig här.
–Hej.

Okej, jag måste åka.

–Olga, stanna en timme åtminstone.
–Vi ses igen.

–Vart ska du?
–Släpp mig, okej?

Du vet, folk pratar om dig.

Men oroa dig inte, vi säger inget.
Du är säker här.

–Bara några rubel, Olga.
–För fan...

–Jag är hemmafru!
–I en stor dyr villa, väl?

Du är skyldig mig. Du är skyldig oss!

–För att du försökte våldta mig?
–Vi var unga!

–Så vacker... En sådan skönhet.
–Rör mig inte!

Vad tänker du göra?

Subba!

Olga!

Olga! Olga!

Olga!

Jag ska hitta dig, subba! Olga!

–Tom.
–Rebecka, jag har dem.

–Aktierna?
–Ja.

Du behöver gå till min lägenhet
och hämta de andra dokumenten.

I kassaskåpet, i köket.
Jag sms:ar koden.

Vi måste ordna möte med RusOil.
Jag tar första flyget till Moskva.

Det här är vår enda chans.

Okej.

–Okej, jag fixar det.
–Bra.

Kom nu!

–Det är dress code här.
–Precis som i fängelse?

Två minuter.

Jag förutsätter att det är
något oerhört viktigt–

–då ni skämmer ut mig
inför mitt sällskap.

Jag försöker att rädda ert liv.

Den positionen är redan fylld.

Gusev och Baranov tänkte likadant.

Och omgavs inte Fredrik Kastrup
av era livvakter–

–när han sprängdes i bitar?

–Varför vill du hjälpa mig?
–Vi är på samma sida.

Det tvivlar jag på.

Ni har i princip rätt.

Jag vaknar om morgnarna...

...för att skydda detta land
från gamar som ni.

Om jag hade trott
att ni låg bakom morden–

–skulle jag gripa er nu.

Men jag har snarare skäl att tro–

–att ni är mördarens nästa offer.

–Så jag ber er hitta er egen mördare.
–Hur då?

Vilka är Neftniks hemliga ägare?

–Vad styr i Moskva?
–Pengar.

Makt. Vi vill alla ha det.

Alla som är något
vill få sin del av kakan.

Du spelar ett spel
som du bara kan förlora.

Om det inte var något mer
kan du dra åt helvete nu.

Ha det så trevligt.

Vi sätter den framför
så blir det lättare.

Bra.

Hej! Hur mår ni?

Kul att se dig. Vi mår bra, själv?
Har ni nya cyklar?

Skjut mot mig.

Lägg nallen i resväskan.

–Vad är det, mamma?
–Vänta...

Kom, fort!

De kommer.

Nu måste du vara tyst, okej?

–Var är hon?
–Försvinn härifrån!

Din gamla subba.

Jag frågar inte igen. Var är hon?

Hon åkte härifrån i går kväll
för att komma bort från er sort!

Nu är ni här.
Jag vill ha mina pengar, förstått?

Jag tror att hon är här. Var är hon?!

Var är Fredrik Kastrups fru,
Olga Okulova?

–Hon har åkt.
–Vart?

Jag vet inte. Jag vet ingenting!
Jag är bara en gamling.

–Det är ingen här, chefen.
–Inte här heller.

Om er dotter skulle ringa
säg till henne...

...att det farligaste
hon kan göra är att fly.

–Vad tänker du göra?
–Vi kan inte gömma oss för dem.

Jag måste få slut på det.
Göra mig av med aktierna.

–Olga, Moskva är inte säkert.
–Vi är inte säkra någonstans.

De hittade oss här också.

Vi försökte.

Ni gjorde allt i er makt.

Ja?

Nu på en gång?

Okej, jag förstår. Ja. Hej så länge.

Riksåklagaren?

Vem är ni?

Var så vänlig.

Herr Karimov!
Så träffas vi till sist.

Känner jag er?

Varifrån kommer dessa förmåner
ni har åtnjutit, tror ni?

Ändå är Tom Blixen på fri fot.

Jag har gett order om gripande.

Inte tydligt nog, tycks det.

Jag hade gärna dödat er själv...

...men dessa händer
är alltför värdefulla.

Det enda jag avskyr mer än
en korrumperad tjänsteman–

–är en inkompetent tjänsteman.

Jag förstår. Ni ska få honom.
Jag tar hand om det.

Jag ger ingen andra varning.

Jeremy. Han har ljugit för oss.

Att undvika sanningen
ingår i vårt yrke.

Jag såg ett pass i ett annat namn.
De tror att han är död.

Så länge han ror det här i hamn
får han gärna låtsas vara Elvis.

Han är knappast den enda i Moskva
med ett dunkelt förflutet.

Jag menar allvar.

Hur kan man lita på någon
när man inte vet vem det är?

Du låtsas.

Först i rymden?

Sputnik.

Ni måste åka till Nikolaj.
Stanna där tills jag är tillbaka.

–Var försiktiga.
–Du med.

Vi ses där i morgon.

Hej. Kom.

Tack.

Slå er ner.

–Varifrån kommer ni?
–Från Stockholm.

Vänta här.

–Följ med, är ni snäll.
–Har något hänt?

Bara följ med, är ni snäll.

Jag hade befälet över
en bataljon i Abchazien.

–Visste du det?
–Ja.

Flera av mina mannar dog.

De försökte hjälpa en pojke
vars pappa fastnat under en plog.

Fältet var minerat.

Pang! Och så var de döda.

Vi har fått stränga order om...

...att undvika kontakt med civila.

Men mina mannar menade
att de visste bättre än jag.

Och nu står jag här...

...medan de ligger söndersprängda
på en åker i Georgien.

Och du, kamrat åklagare...

...påminner mig i dag
om dessa unga män.

Riksåklagaren.

Ja.

Gränspolisen vill tala med er.

De har gripit Blixen.
Han vill tala med Skurov.

Har man sett!
Den misstänkte grep sig själv.

Rena miraklet.

–Tack och lov! Jag måste...
–Ni är gripen, herr Blixen.

För morden på Leonid Gusev,
Elian Baranov och Fredrik Kastrup.

Skojar du?

Mord är inte på skoj, herr Blixen.
Kom nu.

Dmitrij, du vet att det inte var jag.
Du har själv sagt det.

Har de något på dig?

Ska vi prata om morden?

Ni lär se fler mord om jag inte
överlämnar pappren till RusOil.

De väntar på mig just nu.
Certifikaten är allt de behöver.

Därefter är dealen i hamn
och allt detta är över.

Du kan gömma dig
bakom din bricka om du vill...

...men vi vet bägge
att om någon dör nu...

...så har du deras blod
på dina händer.

Alla som har försökt
att sälja till RusOil har dött.

Vad gör dig så annorlunda?

Det handlar inte längre om mig.

Okej.

Om jag gör detta,
vad gör du då för mig?

Jag vet namnen på de okända ägarna.

Kamrat åklagare, se på mig
när jag pratar med er!

Jag avlägsnar dig härmed
från Neftnikärendet.

Inställ dig här i morgon bitti för
att diskutera disciplinära åtgärder.

Se på mig!

Och till dess...

...ska du inte ha kontakt...

...med någon som
har koppling till ärendet.

Inte ens om du så
går förbi dem på gatan–

–eller kommer på dem
med att sätta på din fru.

–Förstått? Är det förstått, sa jag!
–Ja.

Så bra...

...Dimotjka.

–Tack.
–De sover.

–Hej...
–Hej.

Ni tog er hit.

–Och nu?
–Ett par timmar, sen blir allt...

–Som vanligt?
–Nej. Du vet vad jag menar.

Hur mår hon?

Hon har nog inte fattat det än.

Förlåt att jag drog in dig i det här.

Nej, förlåt att jag inte drog ut er.

Jag vill bara få slut på det.

Jag vet. Jag vet.

De är tillbaka i Moskva.
De ringde precis.

Och sedan, när allt är över?

Vad händer med folk
som handlar med Neftnikaktier?

Översättning: Joakim Troué
www.sdimedia.com