Original subtitles

För två år sen började vi med Pine Valley Farm-produkter-

-på vår lilla familjegård.

Trots alla prövningar och utmaningar är vi kvar.

Nu är det den bästa tiden på året, och min favorithögtid: jul.

Natalie? Kom, orädda ledare. Ljusen har stelnat nu.

Jag kommer.

Sisten in får diska skålarna!

Men den här tiden på året är också den mest hektiska.

Moster Mary och Lisa kokar ihop en ny omgång doftljus.

Hela huset luktar tall och kanel.

Perfekt för mysiga kvällar med hela familjen framför brasan.

Bort därifrån.

Vi är tillbaka vid klockan fem.

Hej då.

Lilla Elsa, som nyss fyllde åtta-

-ska fira jul med oss i år.

Farfar Carlos har varit som en tomtenisse i verkstaden-

-och gör leksaker av våra fina granar.

-Akta dem. -Ja.

Tack ska ni ha.

Gör er redo för middagen.

Den här är till dig.

Det är nåt magiskt med familjetraditioner.

De för oss samman år efter år.

Vi inser inte hur viktiga de är förrän de försvinner.

Därför är det viktigt, hur hektiskt det än blir-

-att hinna med alla favorittraditioner.

Från de små sakerna som marshmallows i varm choklad-

-till den stora julbalen i stan och julsånger runt pianot.

Natalie? Mr Prentice är här. Den stora distributören, du vet.

Om han gör några beställningar-

-kan vi andas ut under nästa år.

Okej, allt är klart. Ta in honom.

Kom in, mr Prentice! Sätt er.

Tack för att ni kom, mr Prentice.

Jag heter Natalie Cameron. Ni träffade Lisa.

Ja.

Jag vill veta mer om Pine Valley Family Farm.

Ja, Pine Valley Family Farm grundades 1937-

-som julgransodling. Moster Marys familj har ägt den sen dess.

För några år sen ökade vi utbudet från bara granar-

-till ljus, tvålar, eteriska oljor och andra produkter-

-från våra Pine Valley-granar. Allt tillverkas här på gården.

-För hand. -Med kärlek.

Det där är vår "Gårdens hjärta"-kollektion-

-för vi öppnar som bröllopslokal. Snidat och målat för hand.

Moster Marys handstil är vacker.

Vill ni se resten av gården?

-Vi har en verkstad. -Lunden.

-Och ladan. -Nej, det behövs inte.

-Går det med femhundra? -Femhundra av vad?

Pine Valley Family Farms produkter, förstås.

-Ja! Vilken produkt? -Allihop, så klart.

Allihop?

Jag behöver beställningen före jul.

Självklart! Inga problem alls.

Underbart. Jag blev så glad när jag hittade din blogg.

-Hittade ni oss där? -Jag köper bara från företag...

...som är helt familjeägda. De blir allt svårare att hitta.

Storföretagen tar över allt.

Men inget slår en familj som samlas för ett gemensamt syfte.

-Vi är inte... -Vi är inte bara en familj.

-Vi är bästa vänner. -Mitt kontor skickar kontraktet.

Hej då! Kör försiktigt och god jul!

-Varför gjorde du så? -Du hörde vad han sa.

Han köper bara från riktiga familjeföretag.

Vi är ingen familj. Vi behöll namnet Pine Valley Family Farm-

-för att det alltid har hetat så.

-Trodde han...? -Nej, orädda ledare.

Han tror att vi är en familj tack vare din blogg.

Den handlar om familjen, traditioner och gemenskap.

Jag säger inte att vi är släkt. Mary var mammas vän.

Jag bara kallar henne moster.

Du och jag träffades i high school.

Jag kallar Carlos farfar för Elsa säger det.

Det lät så gulligt. Det här är hemskt!

Jag ville inte lura nån.

Du kan få dåligt samvete efter julen.

Vi har en stor beställning nu.

Vi hade fullt upp, men vi behöver hans beställning-

-för att driva gården nästa år.

Alla måste hjälpa till.

Jag önskar att vi hade fler anställda.

Ja... Jag har min vän Dave.

Dave? Mystiska Dave från college?

Han som alltid får dig att le när du säger hans namn?

Jag ler inte! Titta. "Dave".

-Okej, jag förstår. -Han kommer hit och han sa...

...att han gärna hjälper till.

Moster Mary kanske kan göra såna här åt er.

Sluta!

Det är inget mellan Dave och mig. Vi har varit vänner länge.

Vad ler du för då?

Jag ska beställa mer material.

Jag ringer tidningen om artikeln om gården.

"I år blir julen extra speciell."

"Läs nästa vecka när vi avslöjar det, men här kommer en ledtråd."

"Julen är en underbar tid för familjen, men..."

"Julen är också en perfekt årstid för romantik."

-Varför ska jag bry mig om en gård? -Tidningen vill skriva...

...om familjeföretag och det där lät som en bra början.

-Det är en bra idé. -Tar du det, då?

Jag gillar historier om människor.

-Men jag är grävande journalist. -Du har inte jobbat på länge.

Efter misstagen du gjorde i artikeln-

-om collegeskandalen måste du bygga upp din trovärdighet igen.

Jag kollade mina källor!

Men inte så bra som jag borde ha gjort.

Jag förstår inte hur det här ska återställa mitt rykte.

Du har mer än bara ditt rykte att återuppbygga.

Ända sen det hände har du varit tjurig.

Till och med nu och jag vet hur mycket du älskar julen.

Jag har inte tänkt på det så.

Den här tiden på året brukar du snacka-

-om dina morföräldrars jultraditioner på gården.

Pine Valley-folket gör också sånt.

Det vore kul att återuppleva den tiden igen.

Åka kälke, bygga snögubbar och leta efter en perfekt gran.

Ja, toppen.

Men kom ihåg att det du skriver-

-ska vara faktagranskad, trippelkollad sanning.

-Självklart. -Jag menar det.

Du måste dokumentera allt.

-Du behöver inte oroa dig. -Bra.

-Du får en vecka. -Jag sviker dig inte.

Okej...

Här är tvålformar med kottar och renar.

Jättebra. Jag kan göra dubbel sats-

-och bocka av tvålen från att göra-listan.

Tack, Carlos. Jag vet att köket inte är ditt expertområde.

Jag fick jobb här när jag var i knipa.

Jag hjälper gärna till när jag kan. Det vet du.

-Farfar, jag är redo att åka. -Vart?

Minns du inte? Vi ska träffa jultomten i stan.

Förlåt, Elsita, men jag kan inte.

Jag ska hjälpa Natalie med tvålarna.

Men vi träffar alltid tomten första dagen han kommer.

Då har han gott om tid att ge listan till nissarna på Nordpolen.

-Jag vet, men... -Det låter som en fin tradition.

Nåt sånt får ni inte missa.

-Är du säker? -Ja, självklart.

Om ni går nu hamnar ni först i kön.

-Kom, farfar Carlos. -Ingen fara. Jag klara det här.

På nåt sätt.

Häll tvålen i formarna.

Tillsätt eteriska oljor till tvålen.

Använd fixeringssprej.

Ta bort formarna.

Vad ringer klockan för nu? Jag ska...

Hej, är det Pine Valley Family Farm? Jag söker Lisa Jennings.

Du är här för att hjälpa till! Underbart!

Du skulle komma senare-

-men jag är så glad att du är här tidigt.

-Är du? -Självklart!

Jag har fått höra om hennes mystiske Dave i åratal.

Ja, det är jag som är Dave.

Snällt av dig att hjälpa oss med vår enorma beställning.

Just det.

Vispa, så tillsätter jag de eteriska oljorna.

Det här är badtvålarna.

Jag har hört mycket om Pine Valley Family Farm.

-Det lät för bra för att vara sant. -Vad menar du?

Ni gör inte riktigt egen tvål.

Ni tar glycerin istället för lut, som kommer från träaska.

Ni lär ju ha mycket sånt.

Långsammare. Vi vill inte ha bubblor.

-Inga bubblor i tvålen? -Inte just nu.

Lut är för starkt, så vi tar växtbaserat glycerin.

-Och var kommer det från? -Träd, mestadels.

Palmer, kokospalmer. Såg du många såna på vägen hit?

Våra eteriska oljor kommer från våra egna sockertallar.

-Inget doftar lika sött. -Det har du rätt i.

När vi är klara tror du på att de är handgjorda.

Pine Valley Family Farms produkter är äkta vara.

-Jag börjar tro dig. -Hej!

-Vi är här! -Bra. Titta vem som kom!

-Jaha... Hej. -Hej.

Lisa, ska du inte säga till Dave att du är glad att träffa honom?

Det där är inte Dave! Varför trodde du att det var Dave?

-Vem är du? -Jag försökte berätta.

Men jag ville få se allt.

Josh Sims på Southern Country Lifestyle.

Skriver ni om gården?

-Och hela familjen, förstås. -Familjen?

Familjen, visst. Självklart.

Vår ledare ger en intervju så att du kan åka om en timme.

-Det tar längre tid än så. -Gör det?

Jag vill lära mig allt om er och jultraditionerna.

-Våra traditioner? -Ja, självklart.

Jag läste om dem på bloggen.

Julsånger runt pianot och den varma chokladen-

-och julgranen i stan.

Ja, vi klämmer verkligen in mycket här.

Och så har ni ett företag.

Det är otroligt att vi lyckas med det.

Varje minut räknas och organisering är viktigt.

Vi ska ha personalmöte.

-Ett familjemöte. -Ja, för vi är en enda stor familj.

Du kan väl komma tillbaka i morgon?

Vi visar dig runt då. Klockan ett?

Toppen! Vi ses då! Glöm inte din halsduk.

Fantastiskt. Det finns ett bra kafé i stan.

Fantastiska macchiatos. Hej då!

Jaså, minsann. Jag har inte sett er två-

-se så skyldiga ut sen...

-Lisa klippte mig före balen? -Nej.

När Natalie tog pumpavagnen vid skördefestivalen?

Inget av det. Vad är det som pågår?

Vi borde nog ha ett familjemöte.

Ja. Följ med.

Järnspikar.

Om jag förstår det här rätt-

-får din blogg folk att tro att vi är en familj.

Därför gjorde mr Prentice en stor beställning.

Nu vill reportern lära känna oss och kan avslöja oss.

Ja, och han gillar detaljer. Han frågade om glycerin.

Mr Prentice drar in beställningen om sanningen kommer fram.

Vi tänkte att vi kunde låtsas vara en familj-

-och följa traditionerna medan reportern var här?

Jag vet inte. Jag gillar inte att ljuga.

Och därför borde jag erkänna redan nu.

Gården har en skatteskuld.

Den måste betalas i slutet på året.

Vi har skött bokföringen i två år och klarat oss.

Skulden är gammal. Jag har betalat pö om pö-

-men med räntan och avgifterna har det vuxit.

När jag hörde om mr Prentice-

-tänkte jag att vi kunde fixa allt på en gång.

-Men utan beställningen... -Kan du förlora gården?

Måste vi gå skilda vägar då? Kan vi inte hålla ihop?

Ingen gillar att ljuga men jag gör vad som än krävs-

-så att Mary inte förlorar gården och att vi kan hålla ihop.

Det vore väl inte så hemskt-

-att lägga mer tid på jultraditioner, eller hur?

Jag har alltid velat fira jul med hela familjen.

Då gör vi det! Vi ska bara fixa detaljerna.

Ja. Okej...

Mary, du är fortfarande min moster.

Lisa, du har alltid varit som en syster för mig.

Vi kan vara tvillingar.

-Nej, det är för mycket. -Okej, bara systrar.

Jag kallar dig farfar Carlos på bloggen-

-för att Elsa säger det.

Men du är för ung för att vara även vår farfar.

Du är lika gammal som Mary.

Jag har en idé, om det går bra för dig.

Skulle du vilja vara min man?

Bara över jul, förstås.

-Det skulle vara en ära. -Skulle det?

-Ja. -Okej.

Då bestämmer vi det.

Okej, då gör vi det här.

Tror ni att vi kan lyckas lura reportern?

Jag hoppas det. Pine Valley är inte så viktigt.

Josh Sims vill säkert tillbaka till stan så fort som möjligt.

Jag åt bara en, jag lovar.

-Är du redo för rundturen? -Var brinner det?

Du har väl bråttom med att skriva din artikel?

Nej, det är fint här. Jag kan stanna länge.

Vill du inte hem till din familj?

-Det är snart jul. -Jag har ingen familj att åka till.

-Förlåt. -Nej, det är okej.

Mina morföräldrar tog hand om mig. De hade också en gård.

Att vara här väcker många minnen, särskilt så här års.

-Så vi behöver inte skynda. -Okej, då.

Vad vill du veta om Pine Valleys familjegård?

Vi odlar fyra sorters julgranar.

Leylandcypress, Virginiatall, sockertall och gran.

Hur snabbt växer de?

Cypressen och virginiatallen tar tre, fyra år.

Den stora som vi gav till stadens julgranständning-

-tog tio år för att bli drygt fyra meter.

Kan du vara mer exakt?

-Det kan jag nog inte. -Jag kan verifiera det.

-Är det verkligen så viktigt? -Fakta är väl viktigt?

-Jag antar det. -Vad är er historia?

För några år sen förlorade Mary nästan gården.

Det räckte inte att bara sälja granar.

Jag fick idén att erbjuda fler produkter från gården.

-Det var din idé... -Och mitt ansvar.

Oavsett vad jag själv tyckte.

Missförstå mig inte. Jag ville absolut hjälpa Mary.

-Gården betyder allt för henne. -Men?

Men jag oroar mig och får lösa alla problem-

-och ligger vaken på nätterna och försöker räkna...

Kan du stryka det sista?

Om du insisterar.

Tack.

Vad mer vill du veta?

Jordens pH-värde eller bevattningssystemet?

Vad sägs om julscheman?

Många tycker att traditioner är slöseri med tid.

Nej, traditionerna ger oss stöd i det moderna kaoset.

De förenar oss under året och visar vad som är viktigt.

Det där måste jag få citera.

-Okej. -Skippar ni några traditioner?

-Ja, ibland. -Vilka skippar ni i år?

Belysningen i stora lunden. Vi kan inte sätta ut den.

Vad synd. Du skrev på bloggen att du älskade det.

-Minns du det? -Det var vackert skrivet.

Bland det bästa jag har läst.

"Om det finns nåt som för samman familj och tradition"-

-"bättre än julen, är det bröllop."

"Det är mitt nöje att meddela att Pine Valleys gård"-

-"öppnar som bröllopslokal med början nästa år."

"Vår gård på 30 hektar är perfekt för par och gäster..."

Natalie. Får jag låna din dator?

Visst, men varför?

-Jag ska skriva till tomten. -Var han inte på stan?

Du vet vad de säger: "Dokumentera allt."

Jag ska bara skriva klart inlägget, sen får du datorn.

-Inlägg? -Inget om julen eller vår familj.

Bara att Pine Valley tar emot bröllop nästa år.

-Du skrev det för länge sen. -Ja, det publiceras i kväll.

Jag läste bara igenom det.

-Hur går det med Josh? -Han är med Carlos.

Han vill veta exakt hur många ljus vi sålde i fjol.

Kom, det är middag. Ni får duka.

Elsa. Cooper och hans mamma kommer om fem minuter.

-Jag hämtar min jacka. -Men ditt brev, då?

Handskrivet blir nog bättre. Hej då, Natalie.

-Okej. -Kom, mina damer.

Bordet dukar inte sig självt.

Det börjar kännas som en riktig familj.

Maten var jättegod.

-Tack för att jag fick vara med. -Ingen orsak.

Min Mary är grevskapets bästa kock.

Hur träffades ni?

Ja... Det var länge sen.

Det är historia. Jag vet inte var jag ska börja.

Det var en kylig höstdag. Löven hade precis börjat ändra färg.

Jag var ny i stan. Jag kände ingen här.

Jag hade sökt jobb hela dagen.

Nån nämnde att Pine Valleys gård sökte folk.

Jag kom hit, knackade på dörren-

-och världens vackraste kvinna öppnade dörren.

Jag glömde varför jag var där. Jag blev mållös.

Vad hände sen?

-Sen... -Sen...

Jag frågade om han sökte jobb för jag hade satt upp flygblad.

-Ja. -Han sa ja.

Jag bjöd in honom på en kopp kaffe för jag hade precis bakat.

-Områdets bästa kock. -Han hade så snälla ögon.

-Och sen? -Sen...

Men titta på klockan! Det är sent.

Det är inte så sent.

Här på bondgården går vi upp väldigt tidigt.

"Tidigt i säng, tidigt uppe", som man säger. Tupparna...

Ni ska väl inte gå och lägga er redan?

-Särskilt inte i dag. -Varför inte i dag?

De ska ju tända julgranen i stan.

Ni tänker väl gå dit?

Granen kommer ju från Pine Valley.

-Ja, självklart ska vi dit. -Givetvis.

-Självklart. -Ja.

Tack för påminnelsen.

Jag har varit så disträ på sistone att jag glömde.

Vi har haft fullt upp.

-Vi har så många beställningar. -Mycket att göra.

-Då går vi. -Hämta jackorna.

Vi dukar av när vi kommer hem igen.

-Vi får inte bli sena. -Nej, okej.

-De tänder ju granen. -Just det.

Hämta jackorna.

-Så vackert det är. -Verkligen.

Ser inte du det här varje år?

Jo, det gör jag, men varje år-

-är det annorlunda, unikt och speciellt.

Det var speciellt förra året och det är speciellt i år.

Förra året var det helt otroligt.

Jag ska fråga om borgmästaren har ett uttalande.

Där är min farfar. Jag måste gå.

Varför går han runt med ms Mary så där?

-Det är en hemlighet. -Om du säger det så. Vuxna.

-Ja. Hej då, Cooper och Junie. -Hej då.

Farfar Carlos! Farmor Mary!

Jag vill stå längst fram och se granen.

-Hur vet Elsa om det? -Jag vet inte.

Bara hon inte avslöjar nåt.

-Ja. -Dave ringer.

Dave, jag älskar...

Jag måste svara. Hej!

Exakt 4,95 meter.

Granen är 4,95 meter.

-Då var jag ganska nära. -Men inte exakt.

Jag visste inte att Southern Country Lifestyles läsare-

-var så petiga när det gäller växter.

Kanske inte, men ändå. Nu börjar det.

Nio, åtta, sju, sex, fem-

-fyra, tre, två, ett!

Min mormor stickade alltid kuddar-

-med sentimentala meningar inför jul.

Nu uppskattar jag dem verkligen.

Varje år köpte min mormor en ny julgransprydnad.

Nåt viktigt från året eller en önskan om framtiden.

Vi gjorde också det!

När jag blev äldre fick jag välja.

Jag letade i flera timmar efter nåt perfekt.

När vi tog fram julgranspyntet tänkte vi tillbaka-

-på alla tidigare jular.

-Jag saknar det. -Jag med.

Alltså, jag skulle sakna det om jag slutade.

-Men jag håller igång det. -Här är ett perfekt ställe.

Ser du den?

Det är julstjärnan.

Den har jag inte sett på länge.

Tittar du aldrig på stjärnorna?

Jag är alltid så upptagen, men det är trevligt.

-Väldigt trevligt. -God jul!

-God jul! -God jul!

Nu är det sent och vi vaknar faktiskt tidigt på gården.

Jag måste till hotellet och skriva mina anteckningar.

Ja, du måste få med alla detaljer.

-4,9 meter... -Och fem centimeter.

Ja... God natt.

Ses vi i morgon? Klockan tio?

-Visst, klockan tio. Ska du ditåt? -Och du ska ditåt.

-God natt. -God natt.

Ska hon gifta sig?

Oj.

-Åh nej. -Vadå?

Titta. Josh skrev om collegeantagningarna.

En av de intervjuade ljög men han insåg inte det.

-Illa. -Han förlorade all trovärdighet.

I en intervju säger han att han ska vara noga med källorna.

Inte undra på att han kollar allt vi säger.

-Illa. -Det är hemskt.

Om det här kommer ut sen-

-förstörs hans karriär för alltid. Det här var inte meningen.

Inget kommer att komma ut. Det ordnar sig.

Jag vet inte. Ska vi erkänna?

Men beställningen? Mary förlorar gården...

Då splittras vi, jag vet. Jag vill veta hur Josh reagerar.

Hur jag reagerar på vad?

Ja...

-Jag tror faktiskt att jag vet. -Gör du?

Natalie, kan vi prata om det i enrum?

Okej.

Okej... Hör på.

Jag måste berätta en sak om bloggen.

-Jag läste. -Jag vet.

-Och jag ber om ursäkt. -Ber du om ursäkt?

Jag visste inte om situationen-

-tills jag läste ditt inlägg i morse.

"Om nåt kan förena familjer mer än jul, är det bröllop."

"Jag är glad att få meddela att jag ska gifta mig."

Va?

-Står det bara det? -Ja.

-Skrev du det inlägget? -Nog skrev jag det alltid.

Använder du bloggen som ett PR-trick?

-Nej! -Nej, det skulle vi aldrig göra.

Jag blir förolämpad av att du antyder...

Nej, självklart inte. Förlåt.

Jag hoppas att jag inte betedde mig på ett sätt-

-som var opassande i går.

Nej, inte alls! Det var väldigt passande.

Du var passande hela kvällen, och kvällen slutade tidigt-

-för vi gick skilda vägar.

Det var tidigt, för jag bor på en gård och vi går upp tidigt.

Självklart vill jag träffa den nyaste medlemmen-

-i Pine Valley Family Farms familj.

Va? Jaha, min fästman! Nej, det går inte.

-Det går inte. -Varför inte?

-Han är ute och reser. -Han är död.

Jag öppnar.

-Dave! -Lisa.

Bra att du är här.

Vi menade att han är dödstrött efter att ha rest så mycket.

Jag kan inte förklara nu. Spela bara med.

-Jetlaggen är hemsk mot honom. -Natalie, titta vem som kom.

Det är Dave, din fästman.

-Dave, du är här! -Natalie!

Kom hit med dig. Se på dig, bara.

-Jag längtar tills du är min fru. -Vi gängar oss.

Hej. Dave Weathers.

-Josh Sims. -Trevligt att träffas.

Har du rest långt?

Ja, men inget kan hålla mig borta från den här skönheten.

Dave, du borde gå och packa upp.

-Gör dig hemmastadd. -Ja, jag packar upp.

Jag tänkte samma sak. Jag har mycket i bilen.

-Jag hjälper dig. -Tack.

-Då kan vi snacka. -Det låter bra.

-Är pickupen där ute din? -Ja.

-Ja... Där har du Dave. -Han är söt.

-Vad hände med blogginlägget? -Jag vet inte. Det började rätt.

"Jag meddelar att Pine Valley nästa år"-

-"kan bokas för bröllop." Men det stod inte:

"Jag hoppas att också få vara här"...

-..."när jag ska gifta mig." -En katastrof.

Bra att Dave dök upp.

Går det bra att jag och Dave låtsas?

Nej. Jo. varför skulle jag ha nåt emot det?

Varför skulle jag bry mig? Jag och Dave är bara vänner.

Det var min idé att han skulle låtsas vara din fästman.

Nu fokuserar vi på det här. Vad gör vi?

Vi ska sjunga julsånger runt pianot.

Jag ville inte ha fler överraskningar så vi borde öva på det här.

Här... "Good King Wenceslas." Wens... Wenceslas.

-Jag kan inte den. -Inte jag heller, men vi lär oss.

-Jag har choklad till repandet. -Perfekt.

Vi hittade några noter. Om nån känner sig manad...

Spelar ingen piano?

-Det är ditt piano. -Jag spelar inte.

Jag tog lektioner som barn, men läraren sa-

-att jag borde spela nåt som passade min nivå, som kazoo.

-Jag kan spela. -Toppen!

Kör.

Maestro.

Vad var det?

-Början på "Bjällerklang". -Den kan jag.

Jag med. Fortsätt, Elsa.

Jag kan inte mer än så. Jag är bara åtta.

Hörde jag "Bjällerklang"?

Det var det första jag lärde mig spela. Låt inte mig störa.

-Nej, jag är klar. -Vem står på tur?

Du! Du frågade ju.

-Jag vill inte störa traditionen. -Nej, du är vår gäst.

Jag vet inte om jag minns noterna.

-Är det här en gammal favorit? -Vi letade bara efter noter...

Där börjar ni sjunga.

Visste du att han kunde sjunga?

"Shepherds' farewell". Det var länge sen.

-Ni gillar doldisar. -Du kan väl öva lite på den?

Vi har så många beställningar i dag.

-Massor. -Bra, jag hjälper till.

-Nej, du får inte. -Varför? Är det för tekniskt?

-Vi slår in tvålar i eftermiddag. -Det klarar jag nog.

Okej, följ med.

Okej...

-Toppen. -Toppen.

Tack.

Är den till mig? Vad har vi här?

Oj, strimlor.

Hallå! Det är till lådorna. Sluta nu.

Busigt!

Kan du knyta den till en rosett?

-Ja. -Bra.

Så, Dave...

Jag vet hur Mary och Carlos träffades, men ni, då?

Den historien är så tråkig.

Lisa presenterade oss för varandra.

Vi gick på college ihop och jag hälsade på när hon flyttade hit.

Före eller efter Natalie började med Pine Valleys produkter?

-Före. -Efteråt.

Det var ungefär samtidigt. Minns du?

Jaså? Vad gjorde hon innan dess?

Hon var inköpare på ett spa med ekologiska produkter.

-Minns du det? -Självklart gör jag det.

Det är klart att hon lyckades med Pine Valley.

Varför då?

Hon är ju smart, begåvad och jobbar hårt.

Hon visste redan vilka produkter som var populära.

-Bra sagt. -Det kombinerade jobb...

...med hennes favorithobby: att vara utomhus.

Visste du att hon vandrade genom halva Appalacherna-

-första sommaren i college? Galet!

Bara halva stigen. Lisa sprang ett maraton.

Det visste jag inte.

Hon är vacker och atletisk. Det är min tjej, det.

-Förlåt! -Vet ni vad?

Jag har mycket att leverera i stan idag.

Du kan väl åka med mig, Josh?

Då får du se hela produktionskedjan och mer av stan.

Jag vill inte ta dig ifrån Dave.

Det är okej. Vi ska vara tillsammans hela livet.

Jag har redan packat in allt i bilen. Kom nu.

-Mår du bra, Lisa? -Ja, då.

-Ska jag inte hjälpa till? -Nej, jag har ett system.

-Okej. -Men du...

Det är inget brott att be om hjälp.

Jag vet.

Beställningen var större än väntat. Samhället stöttar lokala företag.

Ursäkta mig. Natalie, förlåt.

-Jag borde ha aktat mig. -Nej, förlåt.

-Är allt okej med er, mr Prentice? -Tyvärr inte.

Jag fick dra in en stor beställning.

Det är ett problem för nästa års distributionskedja.

Får jag fråga vad som hände?

Vi fick veta att deras image som familjeföretag-

-var helt falsk. Inget var sant.

De tillverkade inte ens produkterna själva. Allt var importerat.

Som du vet arbetar vi bara med autentiska familjeägda företag.

Vi sa upp kontraktet med dem.

Samvetslösa människor manipulerar andra om de kan vinna på det.

-Josh Sims. -Det här är mr Prentice.

Jag är reporter och skriver om Pine Valley.

Jag kan lita på Pine Valley-familjen.

Absolut. Jag har inte sett en mer sammansvetsad familj.

Jag kan intyga att produkterna är hemgjorda.

Jag hjälpte till.

Han vispade tvålar. Ingen från er beställning.

Då går det an.

Pine Valley kan fylla hålet i vår distributionskedja.

Klarar ni en beställning till nästa år?

-Ja, det vill vi gärna! -Underbart. Jag skickar detaljerna.

-God jul, Josh. -God jul.

-God jul. -Trevligt att träffas.

Tur att Pine Valley får extra hjälp snart.

Dave, menar jag. När ni är gifta kan han hjälpa till.

Ja, det är bra.

På tal om det borde vi leverera lådorna-

-och åka tillbaka så fort som möjligt.

-Natalie, är allt okej? -Va? Ja, självklart.

Du var så tyst på vägen hit.

Förlåt. Jag har mycket att tänka på.

-Jag tror jag vet vad som stör dig. -Gör du?

-Dave. -Dave?

-Jag förstår varför. -Vad är det med Dave?

Du får medge att ni inte är ett uppenbart par.

Inget ont om Dave. Han är trevlig.

-Han är bara obekymrad. -Är det nåt fel med det?

Inte alls, men det verkar inte vara din stil.

Du är energisk, intensiv, elektrisk.

Du kanske blir uttråkad med Dave.

Dave är inte tråkig.

Nej, men jag menar att du behöver nån som utmanar dig.

Nån som får dig att tänka och skratta.

Du är så arrogant. Tror du att du känner mig?

Vi har träffats i några dagar och läst några bloggar-

-om granar, tvålar och oljor och nu kan du skåda in i min själ?

Om du tror det, har du fel.

Det var inte så jag menade.

Dave är en perfekt fästman. Han har alla rätt.

Vad är det?

Det är... Han har...sin Dave-ighet.

Dave-ighet? Vad betyder det?

Hej, Natalie. Är du redan tillbaka?

Jag ville bara hjälpa till lite.

Ser du?

Vi behöver hjälp och Dave hjälper till.

-Det är det jag menar. -Han är inte den enda.

Vad gör du?

Natalie, kan du hjälpa mig med en sak där inne?

-Nu. -Ja.

Okej, orädda ledare, hur går det med Josh?

Tror han på vår historia?

Jag vet inte om han köper att jag och Dave är ett par.

Vad mer vill han ha? Serenader och matchande tatueringar?

Inte ens ett bröllop skulle övertyga honom.

Jag kan be Dave att skruva upp romantiken.

-Är du säker? -Självklart.

-Förlåt. -Okej, vänta.

Det är inte bara det. Jag sprang på mr Prentice.

Han vill öka sin beställning.

-Vad bra! -Ja, men...

Vi hinner knappt med och ligger efter med pyntet.

Jag har missat bokföringen.

Jag kan göra bokföringen ikväll. Jag kan programmet.

Du ska inte behöva jobba sent.

Ska du jobba sent i stället? Jag insisterar.

Vi är ju här för att hjälpa till.

-Vi ska bara hålla ihop. -Ja.

Vi ska fokusera och inte bli distraherade.

Jag får inte bli distraherad av nåt.

Vad sa du om distraktioner?

-Ska vi stoppa dem? -Jag vet inte om jag vill.

Inte jag heller. Vi måste stoppa dem.

-Är du säker? -Nej.

-Snart tar granarna slut. -Det är det värt.

Chokladpaus! Chokladpaus. Nej, nej, nej!

Choklad, choklad, chokladpaus. Kom nu. Jag ser dig. Kom.

Kom. Duktiga pojkar.

Jag insisterar.

Jag har en fråga.

När går ni ut och väljer en gran-

-som ni drar hem på en kälke?

Snart. Väldigt snart.

Då kan jag ta bilder till artikeln.

-Du kan ha dem på bloggen också. -Vilken bra idé!

Jag ska samla ihop de andra.

Ni kan stanna här... Nej!

Det räcker med det för i dag.

-Lägg ner den, Dave. -Han lägger ner sin först.

Jag... Jag tar den här.

-Dave. Ställ ner den. -Okej.

Tack.

-Tack. -Bara...

Okej.

Förlåt för att jag tvingade bort dig från jobbet för det här påhittet.

Det må vara påhitt, men jag tror alla behövde det här.

Vi har så mycket att göra.

Arbete är viktigt, men ibland måste man vila och vässa verktygen.

Då jobbar man mer effektivt sen.

-Förstår du vad jag menar? -Jag tror det.

Vad hittar han på nu? Ursäkta mig.

Hej.

Förlåt, jag kommer strax. Jag ville bara fota det här.

-Vad är det här? -Det här är stora lunden.

Alla träd på gården kommer härifrån.

Det är gårdens hjärta. Min favoritplats i hela världen.

Jag ser det.

Och jag förstår varför.

Det måste vara vackert när det har julbelysning.

Ja, det måste det.

Synd att ni fick hoppa över det i år. Finns det inget sätt...?

Nej, men vi tar tillbaka ljusen en dag.

En dag?

Natalie, förlåt för det jag sa om Dave.

Du hade rätt. Jag var arrogant.

Du förtjänar att vara lycklig.

Tack. Jag är lycklig. Trots den stora beställningen och allt jobb-

-är det den bästa julen på länge.

Ja, för mig också.

Vi borde gå tillbaka.

-Jag ska bara markera gps:en. -Går du vilse annars?

-Jag kunde ha tagit med brödsmulor. -Till artikeln.

Tycker dina läsare att det är så viktigt-

-att veta exakt var granarna står?

Det är viktigt för mig, inte dem.

Har du kollat upp mig på internet?

Självklart inte. Inte mycket.

Såg du min collegeartikel och alla fel?

-Det var säkert ett misstag. -Jag trodde det då, men nu...

Du skulle inte ljuga med flit.

Nej, och jag kollade källorna, bara inte tillräckligt väl.

Jag visste det då, men jag trodde att jag gjorde det rätta.

Jag ignorerade rösten inom mig som sa att nåt var fel.

Jag borde ha grävt djupare. Det var mitt jobb.

Därför oroar du dig för detaljerna nu.

Jag säger "Kolla och dubbelkolla."

En journalist är skyldig sina läsare att visa sanningen.

Det är sant.

Om jag klantar mig igen får jag bara skriva-

-om knatteligan och gårdagens väder.

Ja. Det vore hemskt.

-Den ser fin ut. -Dave.

Du kan det bättre än jag, men den ser bra ut.

-Varför tycker du det? -Den ser väldigt...granig ut.

-Jag ville prata med dig. -Jag har velat prata med dig också.

-Lisa, jag ville säga att jag... -Du måste...

-...öka romansen med Natalie. -Va?

Var det det du ville berätta?

-Det är ju viktigt för gården. -Jag vet, men...

Vill du verkligen det?

Ja, självklart. Det är precis vad jag vill.

Okej. Då blir det mer romantik.

Bra. Tack.

Och du har rätt om granen. Det här är den rätta.

Hallå, allihop! Dave hittade vår gran!

Mina förfäder startade gården på 1930-talet-

-mitt under depressionen.

Den gick i arv till äldsta barnet tills jag fick den.

Hur fick du idén att utöka verksamheten med andra produkter?

Det var Natalies idé. Hon hittade gamla recept.

Vad hade jag gjort utan henne? Titta här.

Jag vet att en av Pine Valleys traditioner-

-är era hemgjorda presenter.

Har du en ledtråd om vad det blir i år?

Nej, då blir det ingen överraskning.

De är fina.

Vad ska du ge för hemlig hemgjord julklapp i går?

Hemgjorda presenter?

Vad vore jag för tomtenisse om jag avslöjade det?

Jag är reporter, jag måste fråga.

Vad är er hemlighet för att balansera jobbet och traditionerna?

Det är inte hemligt. Det är Natalies förtjänst.

Då är det inget mysterium.

När Elsita kom på besök över jul-

-lät Natalie mig vara mer med Elsa trots att hon själv fick mer jobb.

Mina hemgjorda presenter... Det kan jag inte säga.

-Vad sa de andra? -Ingen har sagt nåt än.

-Bra. -Har ni alltid stått nära varandra?

Sen dagen vi träffades, antar jag, för jag var en bebis då.

Du får fråga Natalie.

Så ni var tajta och startade Pine Valleys produkter?

Nej, det var Natalie som började.

Efter college försökte jag hitta jobb men inget passade.

Natalie bad mig jobba här för att se om jag gillade det.

Hon gjorde det till ett hem.

-Ja, för det var ditt hem. -Just det. Det var det.

-Fler frågor? -Det var nog allt.

Natalie.

-Är du inte redo för balen? -Förlåt.

-Läser du din blogg? -Ja.

Jag har så dåligt samvete för allt som jag utsätter er andra för.

Du utsätter oss inte för nåt. Vi kom överens om det.

-Josh gick inte med på det. -Nej, jag antar det.

Jag vill bara veta hur allt gick snett.

-Behöver du hjälp? -Ja.

Håll upp håret.

Några slutsatser om bloggen?

Även om inläggen inte var helt sanna-

-kändes de inte som lögner när jag skrev dem.

De känns inte som lögner nu heller.

-Är jag en hemsk person? -Nej.

Natalie. Du är en av de bästa personerna jag känner.

-Men hur kunde jag göra så här? -Jag vet inte.

Men jag vet att vi måste göra oss redo för balen.

-Jag hjälper dig. -Får jag låna dina glittriga pumps?

-Gå inte för långt nu. -Så skulle en syster också säga.

God jul.

Wow.

-Så vacker du är. -Tack.

Jag har en bukett till dig.

Vad fint, Dave.

Hej då.

Vilket charmerande par.

Vad gör ni här, mr Prentice?

Jag gillade att läsa om julbalen-

-så jag ville se den med egna ögon.

En kärlekssaga i juletid. Kan det bli mer romantiskt?

Ja...romantiskt.

Ursäkta mig, jag måste ta lite bål.

Ursäkta mig. Får jag ta över?

Tack så mycket.

Mary försökte lära mig en dans.

-Jag kan den inte. -Vi försöker.

-Ska vi? -Ja.

Förlåt. Jag trodde att jag hade stängt av den.

-Hallå, Morgan? -Hej, Josh.

-Hur går det med artikeln? -Bra.

Familjen är toppen och gården är vacker.

-Fick du bilderna jag skickade? -De är fantastiska.

-Men jag måste säga en sak. -Vad?

Vi har en tajt deadline, så jag började faktakolla.

Är det nåt fel med mina anteckningar?

Nej, men vi hittade några felaktigheter på bloggen.

Jag skickar en lista. Kan du kolla upp det?

Ja. Det är säkert inget stort.

De här personerna är så äkta.

Okej, alla tomtens renar!

Hitta er danspartner inför kvällens sista dans.

Får jag lov?

Gå, du.

Förlåt mig!

Förlåt.

Gå och ta hand om Lisa.

Ursäkta mig.

Gick det bra?

-God natt. -God natt.

-God jul. -God jul.

Natalie?

Varför är du kvar?

Jag hittar inte Carlos och Mary. Jag skulle åka med Lisa, men...

Jag ringde dem och skrev.

Nån kommer att märka att jag inte är där.

Men kanske inte innan du blir en snögubbe.

Jag lämnade bilen vid hotellet och gick hit, men...

-Ingen fara. -Det måste finnas nån.

-Jag klarar mig. Jag lovar. -Vänta.

-Oj. -Ursäkta, sir?

Kan du skjutsa mig och den sötnosen till Pine Valley?

-Kom, jag har fixat skjuts. -Okej.

-Tack. Hej, sir. -Hej.

Okej, då åker vi.

Lisa!

-Vad är det? -Varför är du här?

-Jag vill se att du mår bra. -Ingen fara. Jag är bara en klant.

-Är du arg på mig? -Nej.

Jag har gjort allt du bad mig om.

Trots att jag inte fattar nåt av det.

Jag vet. Du har inte gjort nåt fel. Du har varit toppen.

-Men du är ändå arg på mig. -Jag är inte arg!

Jag mår bra. Jag mår helt och fullt... inte alls bra.

-Du... -Du förstår...

När du ringde och sa att du skulle besöka gården trodde jag...

...att du kanske ville träffa mig.

-Självklart ville jag träffa dig. -Nej.

Jag är så dum.

Jag hoppades...

Att jag äntligen hade vaknat och hittat modet för att berätta-

-att jag har varit galen i dig i åratal?

Va? Det var lite mer än jag hoppades på.

-Var det så? -Men sen bad du mig...

...låtsas vara Natalies fästman, så jag hann inte berätta för dig.

Men du sa allt det där om henne-

-att hon är vacker, och du visste så mycket om henne.

Jag visste allt det för du har berättat det för mig.

Natalie är lika smart, snäll och underbar som du har sagt-

-men är det okej om jag gillar dig mer?

-På riktigt? -Ja.

-För jag är klumpig av mig. -Det gör inget.

Jag kan vara din klumpeduns.

Jag måste fråga en sak.

-Det gäller din blogg. -Ja?

Det står att Pine Valley började som en julgransodling 1937.

Men fastighetsregistret visar att familjen köpte det 1931.

Ja, de köpte den 1931 men de började odla granar 1937.

Då fick den namnet "Pine Valley".

Det låter rimligt.

Du skrev också att prydnadskottarna kommer från Montereytall-

-men ni odlar inga såna.

Vi odlar dem men säljer dem inte-

-för de har inte rätt granform.

Men deras kottar blir utmärkta prydnader.

Jag förstår. Det går ihop.

Du har...

Glitter.

Jag vill tacka dig och hela din familj.

Ni har fått mig att känna mig som hemma.

Jag har haft det så kul i Pine Valley de här dagarna.

Särskilt efter det här året.

Jag fattar inte att jag var så dum...

Nej, alla gör misstag ibland.

Alla förtjänar en andra chans. Din redaktör måste fatta det.

Försök att förstå det, du också. Förlåt dig själv för dina misstag.

Vi kan inte fixa det förflutna, men vi kan förbättra framtiden.

Jag menade det jag sa.

Det här är den bästa julen på länge.

För mig med.

När jag var liten var vi fattiga.

Men mamma gjorde alltid julen till nåt speciellt.

De senaste åren har jag haft så mycket med affärerna-

-att julen blev som ett tvång.

När jag får se julen genom dina ögon och umgås med dig-

-blir jag påmind om hur mycket jag älskar julen.

Några andra frågor?

Min redaktör ville bekräfta flera saker.

Jag fick bara uppdraget för att lappa ihop min trovärdighet.

Hon vill vara säker.

Hon verkar bry sig mycket om dig.

Jag oroar mig inte över det.

Du är en mycket ärlig person.

-Josh... -Det är en så vacker kväll.

Jag måste berätta nåt viktigt.

Vad?

Jag kan berätta på gården. Du har rätt, det är vackert i kväll.

-Vi borde njuta av det. -Okej.

Tack och lov.

-God natt! -God jul!

Tack!

Vad var det du ville berätta?

Jag menade det jag sa att den här julen är den bästa på länge.

Jag har älskat att följa gamla traditioner med dig.

-Men sanningen är... -Vad håller ni på med?

-Nej, nej, Natalie, vi... -Hej på er!

"Hej på er"?

-Är det allt du har att säga? -På riktigt? En kudde?

Vad håller du på med?

-Är det så du vill ha det? -Josh!

Hur kan du byta en syster mot en annan så där?

Oj, du kastar bra. Vill du ha mer ammunition?

Kom då, tuffing!

Förlåt för att du behövde se det här.

Du måste få veta vilken lögnaktig...

Josh! Det är inte Dave som ljuger.

-Det är jag. -Va?

Lisa är inte min syster. Moster Mary var bara mammas vän.

Carlos är inte hennes man. Vi är inte släkt.

-Jag ljög om allt. -Vi ljög.

Dave fick låtsas vara fästman för det stod på bloggen-

-att hon skulle gifta sig.

Du fick inte ifrågasätta bloggen.

Bloggen var bara på skoj-

-tills vi fick en beställning från mr Prentice.

Vi behövde den för att rädda gården.

Lögnen var inte så stor men sen kom du.

Och jag var en idiot.

Nej, du gjorde inget fel.

Du visste vad det här innebar för min karriär.

Jag ville berätta, men det var...

Hur kunde jag lita på dig?

-Jag är så dum. -Josh, vänta!

Sluta, Natalie.

Josh, kom igen.

Josh? Vad har hänt här?

Josh fick reda på att vi inte är en familj.

-Finns det nån chans att... -Nej.

Nej, han måste säga sanningen.

Vi kommer att förlora gården.

Förlåt mig.

Falsk, manipulativ, opålitlig.

Natalie, ska du inte lägga dig?

Nej, jag måste lösa det här först.

-Natalie... -Jag kan inte.

Jag har löst alla problem som Pine Valley har haft.

Jag kommer på en lösning nu också, på nåt sätt.

-Allt är mitt fel. -Nej!

Det är inte bara ditt fel. Vi kom överens om att ljuga för Josh.

Jag borde ha berättat om skulden.

Se på mig. Du har tagit dig an så mycket på sistone.

-Nej. -Jo, och det är för mycket.

Du måste låta oss andra hjälpa till-

-för det är det en familj gör.

Om vi var en familj hade det här aldrig hänt.

Jag saknar din mamma så här års.

Hon var som en syster för mig.

Hon sa samma sak om dig.

När mamma dog visste jag inte vad jag skulle göra.

Sen ringde du om gården.

Det här kändes som ett hem.

Inte bara "som ett hem". Det här är ditt hem och vi är din familj.

En familj är inte bara personerna som har fött dig.

Det är också de som du släpper in i hjärtat.

Jag har alltid velat ha en stor familjejul med traditioner.

Jag fick det och förlorar det ändå.

Vem säger att du måste förlora det?

-Men gården... -Gården är ingen familj.

Vi kommer alltid att kunna hålla ihop.

Men det är en sak till.

Vi i familjen vet att sanningen är det viktigaste.

Det är viktigare än företaget och gården.

-Du vet också det. -Tycker du verkligen det?

-Lisa och Carlos också. -Okej.

Kom hit.

Du glömde den här.

Tack.

Artikeln är klar, så vad du än vill ljuga om...

Det är okej. Jag ska träffa mr Prentice.

-Mr Prentice! -Natalie.

Vilken fin bal i går, men det vet ju du-

-eftersom det är er familjs favorittradition.

Jag har inte varit på julbalen sen jag var 16.

Och vi är ingen riktig familj. Inte biologiskt sett.

Bloggen är vilseledande och det var inte meningen-

-men det är ändå inte sant.

-Oj, då. -Jag tog bort alla inlägg.

Jag skrev ett nytt och förklarar allt. Kan ni läsa det?

Det här var en nyhet.

Då måste jag upphäva kontraktet med Pine Valley Family Farm.

-För i år och nästa år. -Ja.

Tråkigt att vi inte kan samarbeta och att vi kan förlora gården.

Men vi vill inte ljuga om det heller.

Vi älskar varandra väldigt mycket, men ni har rätt.

Vi är inte den familj ni trodde.

Jag önskar dig och dina vänner allt gott.

Förlåt mig.

Jag ville be om ursäkt i går, men du sprang iväg så fort.

-Jag gjorde nog det. -Vi vill be om ursäkt.

Vi ville inte såra dig.

De andra ville komma och be om ursäkt, men de packar.

-Packar? -Utan Prentices beställning...

...har vi inte råd med gården och måste flytta.

-Det visste jag inte. -Jag fick höra det nyss.

Och därför måste jag be dig om en tjänst.

-Okej? -När du skriver din artikel...

...kan du väl berätta hela sanningen?

Skynda inte för att du är arg på mig-

-eller för att du tror att du redan har alla svar.

Det kan ha hänt förut.

-Din collegeartikel? -Ja. Jag förstår vad du menar.

När vi ändå inte stressar, får jag ställa en fråga?

-Okej. -Varför skrev du som du gjorde?

-Det var inte meningen. -Jag vet, men varför?

När jag växte upp var det bara mamma och jag-

-och jag älskade julen, men...

Jag har alltid velat ha en stor familj-

-med uppspeltheten och traditionerna.

När min mamma gick bort...

...längtade jag efter det och trodde att det inte var nåt för mig.

Varje blogginlägg var som att önska sig nåt.

Jag önskade mig en familj.

-Det låter nog galet. -Nej, jag fattar.

-Det gör jag. -Jag måste åka tillbaka.

Vi har mycket...

Nej, vi har nog inte det, men jag vill bara åka hem.

-God jul, Josh. -Du med, Natalie.

Tvålar och ljus blir åtminstone inte dåliga.

Det känns konstigt att inte ha bråttom.

Jag kan få mitt gamla jobb, men vad ska du göra?

Daves företag behöver folk och han tror att han kan få in mig.

Så bra! Flyttar du tillbaka till stan då?

-Jag kommer att sakna dig. -Jag kommer att sakna dig också.

Då fick vi ut nåt bra av det.

Vi fick faktiskt ut en till bra sak av det här.

-Grattis! -Tack, tack.

-Nu blir du min riktiga farmor Mary! -Jo, det blir jag.

-Otroligt. Det kom så plötsligt. -Inte så plötsligt.

Vi har båda känt så här ett tag.

Vi behövde bara låtsas lite för att göra det på riktigt.

Det är vår sista jul i Pine Valley, så det ska bli den bästa.

Vem vill följa med till stan och handla middag?

-Jag måste fixa kontoret. -Du hinner göra det senare.

-Jag fixar det. -Du, då?

Om det finns polkagrisar är jag med.

-Vill du hänga upp en mistel? -Det kan jag tänka mig.

-Behöver du nåt i stan? -Nej.

Allt jag behöver finns här när ni kommer tillbaka.

-Okej, bra. -Kom. På med skorna.

-Och din mössa. -Ja, då.

-Nej! -Varsågod.

Tack så mycket, Carlos.

Så gott. Sluta smyga, ni två.

-Vi gör inget. -Du låter skyldig.

Okej, okej. Jag vet att det inte är jul än-

-men jag ville ge er mina hemgjorda presenter!

Det var ju bara nåt dumt jag hittade på.

Du behövde inte göra det.

Jag kunde inte låta bli.

Inte jag heller. Hämta dem.

Vi har hemgjorda halsdukar.

Jag kunde inte heller hålla mig.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Förutom att det är bra att jag läser min blogg!

Hemgjorda presenter till alla.

Ät den här. Den är god.

Det är inte hemgjort, men jag ber om ursäkt-

-för mitt beteende häromkvällen, så jag köpte en ny vas.

Nej!

För tidigt, Dave. Elsa, här är en till dig.

Den här är till Lisa.

-Så vackra. -Gör man vaser av det här?

-Det här blev en bra dag. -Jag kan följa med dig sen.

Där satt den.

-Jag hörde nåt vid ytterdörren. -Kolla här!

-Tack. -Så söt den här är!

Jag öppnar.

-"Rudolf med röda mulen"? -Hon kan inte den.

Oj.

-Det är så... -Vackert?

Josh? Gjorde du det här?

Du hittade ju på traditionerna i bloggen-

-så du har aldrig sett det här.

Det är vackrare än jag kunde föreställa mig.

Tack. Inte bara för det här.

Du fick mig att inse att jag har en stor familj.

-Jag behövde bara se det. -Har du insett nåt mer?

Vadå?

Natalie!

Mr Prentice har ändrat sig.

Han vill ha beställningen. Gården är räddad!

-Va? Hur då? -Vi sprang på honom i stan.

Jag påpekade att din mamma var barn till min syssling, så...

Jag sa att jag alltid vill vara en del av familjen.

Jag sa att du alltid har funnits där för mig-

-och jag kunde inte älska dig mer.

Och jag sa att tomten skulle skämmas över honom.

Hade du nåt med det här att göra?

Jag bad honom läsa ditt nya inlägg.

Jag övertalade min redaktör att trycka det.

Du förklarade Pine Valley-familjen så bra.

Jag sa att alla lär vilja ha Pine Valley-produkter-

-så han får börja bunkra upp.

Ta den!

Text: Katarina Larsson Engqvist Iyuno-SDI Group