Original subtitles

Det sägs att när du dör

så far ditt liv i en vy fram på dina näthinnor.

Människorna du älskade...

De goda stunderna...

Och det dåliga...

Jag är ledsen.

Jag är så ledsen.

Mina minnen är en förvirrande suddighet.

Kanske är det till det bästa.

För just nu är mitt liv något jag helst vill glömma.

Eftersom fallen ökar globalt och mer än

tredubblas under den senaste veckan

har de flesta regeringar utfärdat

skyddsbeställningar för alla icke-nödvändiga arbetare.

Trots pågående osäkerhet om virusets källa

håller forskarvärlden med om att överföringen sker...

Hej, okej?

Jösses.

Ännu en larm.

Närliggande.

Vi for för sent.

De tre tidiga

varningstecknen på infektion... är svår huvudvärk

Ethan, jag kan köra.

Hej?

Emma!

Var är alla?

Hej!

Emma!

Hej!

Hej, hej!

Du förlorade?

Ja, jag har precis vaknat, jag vet inte var fan jag är.

Kom igen, gå ut här!

Okej.

Skit.

Ditt blinda kärringskrälle.

Jag känner inte ens de här

killarna, jag letar bara efter min flickvän.

Sluta stirra, det är oförskämt.

Du borde inte vara här ute ensam.

Det är du.

Ja. Jag är ingen idiot.

Okej.

Jag var med om en bilolycka

när jag var med Emma, ​ och vi körde ner till sjön.

Jaha!

Var är vi?

Ge mig en hand.

Tänk om han vaknar?

Glad nu?

- Är du okej? - Ja, ja, jag bara...

Titta vem som äntligen vaknade.

Hur är ditt huvud?

Jag är...

Jag är Mae.

Jag är Ethan.

Är du säker?

Jag har minnesförlust.

Nej skit.

Jag lämnade några kläder till dig ovanpå byrån.

Du måste ha missat dem.

Såvida detta inte är ett stilval.

Jag är genast tillbaka.

Åh, ser bra ut.

Det luktar gott.

Det är inte klart, rör den inte.

Min generator.

Kinetisk energi.

Smart pojke.

Så vad minns du?

Jag och min flickvän samlade ihop våra förnödenheter

och begav oss till vår stuga.

Vi skulle vänta där ute.

Det är isolerat, säkert.

Och förhoppningsvis är hon där och väntar på mig.

Ett råd, håll ditt minnesförlust för dig själv.

Människor i dag letar efter svagheter hos andra.

Vad hände?

Tja, vi har hotat med

att låta virus utplåna oss i flera år.

En synade äntligen vår bluff.

Vissa säger att det är planetens försök

att återta balansen genom att döda oss alla.

Om några dagar?

Hur är det möjligt?

Naturen är en mäktig tik.

Helvete!

Jag är genast tillbaka.

Rör ingenting.

Mae?

Jag borde nog gå ut.

Hej! Vad sa jag?

Rör ingenting!

Vem är du?

Mae?

Mae, det är något eller någon där borta.

Det är Myrtle, hon mår bra kom bara inte för nära.

- Borde vi inte... - Jag sa att hon mår bra.

Lev och låt leva.

Jösses.

Kan jag hjälpa till?

Är du expert på generatorer?

Det tror jag faktiskt att jag är.

Ha det.

Vad tycker du?

Först och främst, den som ställer till det här, är en idiot.

- Ingen anstöt. - Ingen tagen

Bra att gå!

Hej, hej, hej.

Ditt ego kommer till ditt huvud.

Okej, kom igen, låt oss flytta den och skaka den.

Mae, jag skojade inte. Jag måste gå och hitta Emma.

Vi ska äta gott ikväll.

Är det en possum?

- Är du ensam här ute? - De flesta dagar.

Har du en man?

Har du en poäng?

Åh, undrar bara om det är tryggt här ute ensam.

Jag är inte ensam, jag har Myrtle.

Oroa dig inte, jag kommer inte att döda dig.

Jag vet.

Dessutom, titta på mig

du kunde med lätthet slå ihjäl mig.

Det vill jag inte.

Men gå inte och snoka runt

om du inte har en önskan av att dö, okej?

För varje rum här inne är fångade.

- Jag menar det. - Definiera Booby.

Jösses!

Vad gör du?

Skjuta mig.

Nej.

Bra pojke.

Ser du det?

Rött betyder död.

Om du tryckt på avtryckaren vore jag död i nuläget.

Hungrig?

Det var riktigt bra.

Det börjar bli lite sent jag borde nog...

Ethan, du förstår jag hatar att fråga dig detta

men jag skulle verkligen behöva din hjälp.

Med vad då?

Du måste skoja med mig.

Mae, det är sent, jag borde ge mig ut.

Verkligen?

Ska du låta en gammal dam dansa helt själv?

Lyssna, Mae, jag borde nog.

Spelar du kort?

Två av hjärter.

Nej tack, jag mår bra.

Svårare att döda när man är nykter.

Det är okej. Jag älskar utmaningar.

Du kanske har fått nog.

Skitsnack.

Jag har det.

Jag brukade vara bra på det här spelet.

Ja, väl, du är en fruktansvärd lögnare.

Ditt ansikte, inga hemligheter. - Jaha?

Hur är det med ditt ansikte?

Förlåt, det menade jag inte.

Ja.

Det börjar bli sent.

Mae, jag uppskattar att du tar emot mig, matar mig

men jag lovade Emma...

Inget bra händer efter mörkrets inbrott, Ethan.

Jag lovade Emma, Jag skulle skydda henne.

Sov gott.

Vi hittar henne imorgon.

Tro mig, Myrtle är det minsta av dina bekymmer där ute.

Det är här du säger tack.

Tack.

Du är välkommen.

God natt.

Gå och lägg dig.

Säg det tillbaka.

Om vi ​​någonsin blir separerade, träffas vid stugan, Candle Lake.

Jag förstår.

Vakna.

Emma.

Emma!

Vem är du?

Vad gör du här?

Släpp den.

Sam.

Stanna där, älskling.

Jag vill inte ha några problem.

Jag letar bara efter min flickvän.

- Emma? - Ja.

- Har du sett henne? - Nej.

Du är där ute och skriker ut hennes namn som en idiot.

Okej.

Stängda ögon.

Ja?

Hur lever den fortfarande?

Jag slog in dess skalle.

Vid liv. Det är generöst.

Här ute är de flesta ganska långt borta

mer växter än människor nu

så ja, hjärndött fungerar inte riktigt.

Om jag hade några kulor, du skulle redan vara död.

Åh, uppskattar ärligheten.

Vad vill de?

Samma som någon av oss gissar jag på.

Föda.

Mestadels föda.

Jag är Jolene.

Det är min son, Sam.

Ethan.

Var fick du en rollbesättning?

Jag var med om en olycka och min flickvän, Emma, som är läkare.

En läkare.

Det är tur.

När såg du henne senast?

Några dagar sen.

Jag hatar att säga det till dig

men vi har varit här i veckor och jag har inte sett något

förutom växtparaden.

Hon blir kvar här. Detta är vårt ställe.

Det här är vår plats.

Ja, fast var inte så säker på det.

Det är bara...

Hopp är farligt.

Han tror att hans pappa ska komma tillbaka.

Vad hände med honom?

Samma sak som hände alla.

Jag gjorde ett val.

Distrahera mig, Ethan, berätta något bra.

Som vad?

Du och Emma.

Det här kan låta konstigt, och jag vet att det inte är sant,

men det känns som om jag har känt henne i hela mitt liv.

När jag blundar och tänker på henne,

är det inte de stora ögonblicken som sticker ut

utan det är de dumma småsakerna.

Jag tänker på hur vi tar hand om varandra, roar varandra

även i dåliga tider.

Tyvärr, i vår soptunna eld av en värld,

de dåliga tiderna började överskugga det goda.

Vart du än vände dig, var människor som värst.

Våldsamma, grymma, trötta.

Ärligt talat, när jag hörde att viruset var växtbaserat

blev jag inte ett dugg förvånad.

Det är som om planeten äntligen fått nog av vår skit.

Hej.

Efter den dödligaste dagen hittills

dubbar sociala medier de infekterade, "The Reclaimed"

baserat på en populär konspirationsteori

om att naturen renar sig från mänsklighetens förstörelse.

Störande bilder blir virala i en alarmerande takt.

Är hon okej?

Skit, det ser riktigt dåligt ut.

Ursäkta mig.

Vad detta än är så vänder det inte.

Vi måste ta oss härifrån för helvete.

- Ikväll. - Ikväll

Vi kom ut.

Jag minns så mycket.

Ethan.

- Ethan. - Jaha?

Du kan sova.

Jag är okej.

Ärligt talat, jag tar första klockan.

Jag är inte ens trött.

Ethan.

Ja.

Om du bråkar med mig eller mitt barn, dödar jag dig.

Okej?

Ethan, vad är det för fel?

Om något går åt sidan, träffas i stugan.

Vakna.

Ethan!

Hej, försök bara slappna av.

Var det en person?

Brukade vara det.

Var det nödvändigt?

Ja, faktiskt.

Dessa saker är ostoppbara.

Jag har precis köpt oss en tid.

Stanna här.

Hittar du det du letar efter?

Jag heter Mae förresten.

Hej älskling.

Om du tittar på detta antar jag att vi är isär.

Du är förmodligen förvirrad.

Tja, mer än vanligt.

Din minnesförlust din minnesförlust blir värre.

Oregelbunden.

Jag tappar dig hela tiden.

Ja, jag vet inte om jag kan fortsätta med det här.

Världen är inte vad den brukade vara.

Människor förändras till det värsta.

Jag antar att det jag säger är om du är vilse

och jag är inte med dig...

– Nej, nej, nej! - Hej, hej!

Gör inte det!

Du kommer att dra ut dem jag menar allvar.

Jag menar allvar.

Jag har en laddare hemma hos mig.

Det är okej, kom igen, låt oss gå.

Wow, fin lastbil.

Det skulle det vara

om någon idiot inte hade tömt batteriet.

Vad?

Jag ska torka ditt ansikte.

Förlåt att jag var konstig där.

Jag har minnesförlust. - Ja, jag vet.

Vi har gjort det här förut.

Har vi?

Hur mår du?

Mitt huvud simmar runt.

Jag är Ethan, förresten.

Mae, som jag sa.

Nåväl, låt oss ladda din telefon, ska vi?

Åh, skit.

Helvete!

Kan du få ett par till?

Vet du hur många jag var

tvungen att döda för det receptet?

Hoppa på.

Hoppa på?

Sätt dig bak på cykeln.

Låt oss dra iväg. Kom igen.

Stanna där.

Okej, dra upp fötterna. - Okej.

Lyft upp fötterna.

De är uppe, de är uppe.

Hur långt är det till ditt hus? - Långt nog.

Vill du byta?

Du drömmer om ifall jag låter dig köra.

Mina fötter dödar mig.

Jag hoppas att denna dumma tjej är värd det.

Det är hon.

Vad är så roligt?

Jag vet inte, du verkar bara så upphetsad.

Det är jag.

Jag slutar inte förrän jag hittar henne.

Har du ingen?

Typ.

Han dog.

Jag är ledsen.

Nej, det är du inte.

Vad är din historia?

Vad min historia är?

Är du seriös?

Bryr du dig verkligen eller småpratar du bara?

Jag behöver en distraktion från mina tankar, antar jag.

Du är åtminstone ärlig.

Min historia.

Jag vet inte.

Jag bor ensam.

Jag har en fantastisk trädgård.

Jag jagar och tar emot främlingar.

Säg något personligt, något verkligt.

Jag är ensam och önskar typ att jag var död.

- Det är en... - En överandel?

En överandel.

Du frågade mig.

Är du okej?

Det här är inget test.

Detta är nödvarningssystemet som

rapporterar en obligatorisk

evakueringsorder för alla lokala invånare.

Samla mat, vatten och medicinska förnödenheter.

Okej, 30 sekunder toppar.

Det här stället ser skissartat ut.

- Nåväl? - Vad tycker du?

Erkänn det, vi är körda.

Vi ska allt klara oss. Jag ska ta hand om oss.

Mer som tvärtom.

Emma!

Du gjorde det faktiskt!

Låt inte så förvånad.

Är du okej?

Jag heter Mae.

Jag vet.

Jag måste ha snubblat är allt.

Nej, du svimmade det var vad som hände.

Är du säker på att du är okej?

Jag mår bra.

Jag är bara hungrig, tror jag.

Äntligen.

Vad?

Hej!

Vi är beväpnade.

Gå ut annars skjuter jag dig!

Vänta, vänta, vänta!

Snälla, jag hellre att du inte gjorde det.

Jag bara, jag såg ditt hus, du hade makt.

Jag bara, jag tänkte...

- Du skulle bryta dig in. – Nej, jag knackade på.

Men du vet hur det är det kunde ha varit övergivet.

Jag är Tom.

Och du är?

Skeptisk.

Det är rättvist.

Hur är det?

Är du ensam?

Jag förlorade min fru någonstans här i omnejden

och jag letar bara efter henne, förstår ni?

Har du en pistol?

Nej.

Här ute har du ingen pistol, är du jävla dum?

Kom igen, damen, nu är du bara elak.

Jag har en pistol.

Bara en. - Bara en?

Det är allt.

Jag lovar.

Klappa ner honom.

Vill du säga till din mamma att ta det lugnt?

Hon är inte min mamma.

Titta, jag kom inte hit för några problem, okej?

Jag bara, jag letar efter svar.

Och ärligt talat all mat du kan avvara.

Ja, du vet hur tufft det är här ute, eller hur?

Eller du kanske inte har det. Ja, för du har ju grönkål.

Du vet, Tom, förtroende förtjänas.

En varm måltid i utbyte mot en syssla.

Har du det?

Ja.

Definiera sysslor.

Nja, jag hatar att fråga, men det är sällan

jag har två starka män till mitt förfogande.

Det finns några saker Jag klarar mig inte själv.

Jag är din.

Hej, trodde du också att hon skulle be om en trevägs?

Vad? Nej.

Jag bara skojar.

Hur känner ni varandra?

Jag förlorade någon också.

Hon hjälper mig att hitta henne.

Ledsamt att höra.

Är du okej?

Jag ska gå och pissa. Jag är tillbaka om en sekund.

Hej, pojkar.

Wow, lemonad.

Färska citroner.

- Något mer här inne? - Bara gift.

Vem är hungrig?

Hej, har du något ställe där jag kan diska?

Ja, det finns ett handfat här.

Hjälp dig själv. - Tack.

Det luktar jättegott.

Tack.

Säg att du inte är hungrig.

Jag svälter. Jag kan knappt se klart.

Säg att du inte är hungrig.

Jag lagar mat till dig senare. - Mae.

Gör som jag säger.

Låt oss äta.

Herregud, Mae, jag har inte ätit så här på flera år.

Du är välkommen.

Men hallå. Är det din mage?

Är du säker på att du inte vill ha något?

Jag är nöjd

Jag är bara inte hungrig.

Varför avslutar vi inte den här flaskan med vin?

- Vad tycker du? - Jag och du?

Vem är jag till att säga nej?

Välkommen.

Jag ska rensa de här tallrikarna.

Låt mig, ursäkta mig, låt mig ta det från dig.

Tack.

När såg du henne senast, din tjej?

Jag känner inte dig.

Har det gått dagar, veckor?

Det här är Frannie, Fran, min dam.

Hon skulle inte falla offer för de återvunna

men hon försvann precis för 10 dagar sedan.

Hon sökte föda i området och hon nämnde

att hon såg ett hus med ström.

Det var sista gången jag såg henne.

I gamla tider, om man var borta i två veckor, menar jag

att man ansågs vara död.

Det är ingen tvekan om det.

Men nu, utan kommunikation vet man aldrig

din person, de kan vara där ute i flera år.

Och tyvärr är verkligheten ibland

bättre att du inte hittar dem alls.

Hej, det är okej.

Låt oss ta dig in i det andra rummet.

Kom igen.

Du måste äta något, min vän.

- Hej. - Jag behöver bara ta en tupplur.

Hej, hej.

Hjälp mig få upp honom.

Hej, hej.

Okej.

Hej Mae.

Jag tar den pistolen.

Det här är en fin maskinvara, mormor.

Jag tar tillbaka det när du är klar, såklart.

Men självklart.

Vad gjorde du med honom?

Jag lovar dig, jag jävlas inte.

Du tror att jag är dum.

Nej.

Jag tror att du är sömnig.

Du gjorde det

din galna kärring du förgiftade mig.

Nej, jag sövde dig.

Kul fakta om Ativan.

Jaha?

Det fungerar långt efter utgångsdatumet

men det har vissa biverkningar.

Ja, vad är det?

Huvudvärk.

Ethan, Ethan.

Hej, hej, stanna hos mig, okej?

Stanna med mig.

Jag kommer genast tillbaka.

Helvete.

Ethan, det är okej, var lugn, jag kommer direkt.

Tom.

Tom.

Kommer, Ethan.

Mae, spring!

Jag hoppas att du inte har något emot det, vi släpper in oss själva.

Ta tag i pistolen.

Det är insulin. Jag är diabetiker.

Fortsätt ljuga.

Vi kanske borde skjuta honom.

Se hur hon reagerar.

Ja, varsågod, se om jag bryr mig.

Han är bara ännu en tosing.

Vänta, vänta.

Nej.

Vi ska genomsöka hela huset

och vi ska hitta bevis på att Frannie var här.

Och då kommer vi att döda dig.

Du, låt oss gå.

Jag ska genomsöka alla rum i det här huset.

Wolf, titta på henne.

Hon är mycket.

Jag säger dig, Ethan, hon drogade oss,

hon dödade våra fruar.

Det vet du inte.

Vakna, grabben!

Hon är inte den du tror att hon är.

Vi måste bara hitta bevis.

Jag gör det snabbt om du hjälper till att skynda på detta.

Var är det roliga med det?

Det är min typ av tjej.

Herregud!

Nästa rum!

Vad finns i ladan?

Gammal bråte.

Hon är nervös.

Nej, det är bara mitt vilande tikansikte.

Låt oss se om det.

Håll ett öga på henne.

Hej, detta hade gått mycket snabbare om du hjälpt till.

Är det din?

Det var Emmas.

Ledsen att höra det, bror.

Låt oss göra något åt ​​det.

Hej, tror jag Jag hittade något.

Hej Mae, vill du förklara det här?

Vad är det här, döda troféer?

Vänta.

Tom.

Vad?

Är det inte Frannies?

Hej, hej, Ethan.

Ethan, lägg ner pistolen.

Du dödade Emma.

Nej.

Nej, det gjorde jag inte.

Är hon död?

Ethan.

Titta på mig.

Är hon död?

När då?

För länge, länge sedan.

Ta tag i Wolf.

Låt oss avsluta det här.

Hur länge har jag haft minnesförlust?

Har du minnesförlust?

Det är väldigt intressant, Mae.

Hej, grabb, kan du berätta om din olycka?

Bröt du armen?

Minns du?

Kan du berätta om det?

Jag tar det.

Vad ska vi hitta där inne?

Var det där du satte henne?

Min fru?

Du berättar för honom eller så gör jag det.

Berätta vad?

Hej, Wolf vad hittade du?

Är jag sjuk?

Nej, det är du inte.

Du är inte sjuk, Ethan.

Du är död.

Hej.

Det är Hunter!

Försök bara att andas.

Du sa att du ville ha tillbaka din pistol, eller hur?

Låt oss börja med kulorna.

Det är okej.

Oroa dig inte, du minns inget.

Hej.

Hur sov du?

Bra, tycker jag.

Kommer du ihåg mig?

Nej.

Vet du vem jag är?

En vän?

Vi har slut på mat.

Jag måste jaga jag kan behöva din hjälp.

- Visst. - Klä på dig.

Vi ses på nedervåningen.

Hej, vart tog du vägen?

Var tog jag vad?

Du måste stanna hos mig, okej?

Gör det inte, lämna det bara.

Du borde gå.

Lämna mig.

Aldrig, hör du mig?

Okej, försök bara hänga med.

Om det är någon, låt mig bara prata.

Hej?

Vi kommer i fred.

Säger en tjej med en pistol.

Den är till beskydd.

Åh, jag förstår.

Jag fick faktiskt lite eget beskydd.

Inte det.

Jag syftade på de skickliga, liten person med en pistol

riktad mot era huvuden.

Hej.

- Hej. - Hej.

Varför börjar vi inte med några introduktioner?

Jag är Kai.

Det är mitt hem.

Och den där söta älsklingen där är Caroline.

Jag gillar att kalla henne, "Lilla fröken Missa aldrig."

Jag är Emma, ​​och det här är Ethan.

Hon pratar alltid, Ethan?

Jag kan tala för mig själv.

Det skulle jag också säga.

Vi vore tacksamma för allt för mat, för tak över huvudet.

Snälla.

Var kommer du ifrån?

Vi var i en krasch.

Är någon av er sjuk?

Bevisa det.

Ta av dig kläderna.

Det är mitt erbjudande, ta det eller lämna det.

Byxor också.

Kom igen, mannen.

Är du glad?

Jag vet inte, vad tycker du, Caroline?

De ser normala ut.

Normalt.

Spring in och berätta för mamma att vi har lite sällskap.

Varför är de nakna?

Du vet varför.

Vad är vårt motto?

Lita på, men verifiera.

Lita på, men verifiera, det stämmer.

På grund av vad som hände med Bobby.

Spring nu in.

Du kan klä på dig.

Varsågod.

Det finns regler, bryter du dem du är du borta, eller något ännu värre.

- Förstått. - Bra.

Låt oss ge er barn mat.

Är du okej?

Tack, älskling.

Jag antar att ni två är törstiga.

Vi har en brunn på fastigheten,

den är inte vacker, men den är säker.

Om du inte gillar något lite starkare.

Nej tack.

Snyggt skåp.

Åh, ja, vi hade en ladugårdskollaps på fastigheten.

Du vet, bara det vanliga förfallet och tiden.

Jag ville inte släppa henne så jag demonterade

och avvisade, och innan du visste ordet av

hade jag ett soffbord här och hyllor där.

Jag tog tillbaka den.

Ungefär som vad planeten gör med oss, om

du tror vad nyheterna säger, vilket jag inte gör.

"The Reclaimed."

Jag menar, för trä det är vettigt

du förstår man återanvänder något

som är förlorat men för människor, nej.

Verkar lite ynkryggad.

Vi kanske förtjänar det.

Ja, se på vad vi har gjort med den här planeten, mot varandra.

Du är ingen religiös person eller är du det Emma?

Även om han dödar mig hoppas jag på honom.

Det är Job kapitel 13 från Bibeln.

Det är en farlig sak, ni vet

att tänka det värsta om människor

speciellt i tider som dessa.

Lätt för dig att säga.

Efter de senaste två veckorna är hoppet en bristvara.

Ni förstår, jag är säker på att ni två

har sett och upplevt en del hemska saker

men jag kan försäkra er

ni har inte marknaden i ett hörn av lidande.

Oavsett, kanske saken här vad det än är, är ett väckarklocka

att vi ska sätta oss tillbaka på våra platser.

Nu, tänk på det tänk på de senaste 100 åren

50 åren, vad vi kan.

Kanske tvingar detta oss att gå tillbaka till det som är viktigt

vad är enkelt, tron landet, vattnet, familjen.

Pappa, snart middag.

Hur som helst, jag är ledsen. Jag blir lite filosofisk

när jag dricker.

Okej, låt oss äta.

Hej, hej, sitt ner.

Du skrämmer rådjuren.

Äntligen fick jag en.

Det är nära men du har fel i hjärtat.

Ja, ja.

Jag fick slut på röda markörer.

Hur många gånger?

Ethan, det är komplicerat.

– Jag har tid. – Nej, du har inte tid.

Du behöver matas.

Du gjorde det faktiskt.

Låt inte så förvånad.

Ethan!

Din kropp förändras

Och när du matas stoppar det processen

och så kommer du ihåg.

Snälla, nej!

Det är okej, det är okej.

Titta inte, det är okej, det är okej.

Ethan.

Stanna hos mig.

Sluta stirra, Caroline.

Ja, pappa.

Våra gäster svälter, älskling.

Nu är de här riktiga från jord till bord,

odlade precis utanför på baksidan.

Det ser fantastiskt ut, eller hur?

Det gör det säkert.

Det är det minsta vi kunde göra

efter att Caroline drog en pistol mot dig.

Åh, vi är väl förbi det, eller hur, Caroline?

Ska vi säga nåd?

Faktiskt, kanske jag borde diska.

Var är mitt sätt?

På övervåningen andra dörren till vänster.

Vi är snart tillbaka.

Är du säker på att de är okej, sötnos.

Herre, det är oroliga tider.

Vi har förts vilse.

Nu, mer än någonsin, behöver din flock vägledning.

Över till dig älskling.

Välsigna oss, herre,

för dessa gåvor som vi är på väg att ta emot

från belöningen av Kristus, vår Herre.

Jag kan inte göra det här.

Ja, ja, det kan du.

Jag ska köpa lite tid till oss, okej?

Lämna inte.

Titta på mig.

Aldrig, okej?

Hej, jag är snart tillbaka.

Är allt okej?

Åh, ja, ja.

Tack igen för din gästfrihet.

Självklart.

Det gör vi gärna.

Älskling, varför tar du inte Caroline och går ut?

Kai.

Sätt dig ner.

Kai, vi kanske borde prata om det här.

Gör det nu, fortsätt.

Det är okej, älskling.

Det är okej, älskling.

Lägg dina skitiga händer på bordet.

Ethan behövde använda toaletten.

Var är din pistol?

Du vet, jag känner inte till alla symtom

men den där pojken är förlorad.

Han är själlös.

Vet inte ens hans namn.

Han har det där minnesförlusten.

- Om vi ​​kanske bara kunde... - Han ser inte sjuk ut.

Bara trött.

Är det så du lurar alla dina offer, alla

oskyldiga människor som jag och min familj?

Är det vad du gör?

Hur länge har du matat honom?

Han är allt jag har kvar.

Åh, du är djävulen.

Det är du.

Vet han ens vad han är?

Gör han det?

Se, du är lika infekterad som han, med svaghet.

Ethan.

Är du okej älskling?

Emma.

Du är Emma.

Hur länge har du gjort det här?

För länge.

Titta på mig.

Du måste äta dagligen, mänskokött och det får inte vara ruttet.

Jag var tvungen att vara kreativ när jag matade dig, vilket faktiskt,

tack vare din minnesförlust, var inte så svårt.

När du äter regelbundet,

du är som ungdomens källa.

Men ditt minne är inkonsekvent, opålitligt.

Ibland kommer det tillbaka direkt,

och ibland tar det längre tid.

Det låter hemskt, jag vet, men så länge jag höll dig ren

och matade, vi var nästan okej.

Ett tag hade vi en bra grej på gång.

På ett vridet sätt var det som att tiden stod stilla,

en permanent smekmånad.

Sedan blev veckor till år,

och en dag slutade du känna igen mig.

God morgon, lata ben.

Hej.

- Jag är ledsen. - Vad?

Sedan började jag charaden på heltid.

Du vet, du hörde av dig några gånger.

Vänta, är du Emma?

Men allt eftersom åren gick mindre och mindre.

Jag är ett monster.

Nej, du är den nya normalen.

Det är jag som står inför utrotning.

Du borde låta mig dö.

Det är det som är problemet.

Det gjorde jag.

Min kropp är trasig.

Jag är trasig.

Jag kan inte göra det här längre.

Inte jag heller.

Ethan, sluta.

Emma, ​​jag älskar dig.

Vad gör du?

Jag släpper taget.