Original subtitles

Ers Majestät.

Pa, vi har gjort frukost till dig .

Francoise är bara för liten för att bära brickan, så vi har bett Philippe om hjälp.

- Ja, farbror. Jag är den starkaste. - Jag kan bära den.

- Min drottning. - God morgon, majestät.

Det är känt, att vi har för avsikt att hålla domstol på slottet i Versailles.

under den kommande månaden maj.

Klappa.

Ser du hur viktigt det är att få fram rätt svar?

Ja.

Till detta gynnsamma ändamål

De finaste exemplen på mänskligheten skall förkroppsliga Frankrikes verkliga ära

i ett palats av evig och rungande prakt.

Notera. Din vältalighet måste de älska, din hållning måste de frukta.

Jag har vidare kommenderat, att de största mästarna i Frankrike

ska inse denna vision, utan motstycke i världshistorien

i utsökta trädgårdar

och makalös skönhet.

Himlen...

ska vara här.

Ljuset bleknar, mästare.

Ficklampor!

Madame?

Är det?

En vecka i morgon kl 11:00.

Glöm inte längden.

Om du står på fållen, kommer du att riva upp den i midjan.

Den nyper mig här.

Tack.

Mästare - Le Notre,

Jag är glad över att få göra din bekantskap.

Jag har länge varit en beundrare av ditt arbete.

Le Notre?

Hälften så smart , om du frågar mig. Och rider på sin fars namn.

Strategin jag använder är att imitera.

De kan inte motstå smicker. Dessa fåfänga pampar.

Naturligtvis, när du befinner dig där, måste du ha talang.

På tal om fåfänga,

finns det en hatt, nu, mina herrar.

- Vem är den här personen? - Det är Madame de Barra.

Jag är förbluffad av det.

Monsieur Mauves planer.

Hur många fler kandidater, Claude?

Ytterligare tre, monsieur, efter detta, men slutet är i sikte .

Slöhet eller respektlöshet, det är mitt uppenbara val.

Om kungens krav inte var så stora, skulle jag bygga trädgårdarna själv.

Verkligen, mästare. Och under tiden...

Monsieur Mauve.

Madame de Barra.

Monsieur Duras.

- Är det en ny kappa? - Hustruns idé.

Blir täckt av lera på tisdag, men då tror hon, att vi kommer att ha det här jobbet,

så kappan kommer att ha fått en givande extravagans.

Låter resonemang. Mina herrar, jag har inte haft nöjet.

Jean Risse och Daniel Le Vielle, Madame Sabine de Barra.

-Är ni alla här för intervjun? - Vi är, och du?

Detsamma.

- Varit i Paris länge, madame? - Två år.

Och du har arbetat för någon annan, innan det?

Jag känner till alla entreprenörer i provinserna.

Alla herrar är det.

Det finns ingen herre, monsieur. Jag arbetar för mig själv.

Ska vi alla intervjuas den här gången ?

Vi är här tidigt, för att spionera på de andra kandidaterna.

- Jag har varit inne redan. - Åh, vad hände ?

Tillbringat uppemot en timme med honom. Mycket detaljerad granskning av arbetet,

- Så, du vet, vi får se. - Du måste ha imponerat på honom.

Jag arbetade för hans far. Jag är inte nedslagen.

Han verkar inte heller nedslagen.

Madame de Barra.

- Jo, mina herrar. - De bästa lotter till er.

Claude Moulin, madame. Sekreterare till Mästaren Le Notre.

- Har du träffat mästaren tidigare ? - Jag har inte.

- Madame. - Sir.

Jag är glad över att göra din bekantskap.

Jag har länge varit en beundrare av ditt arbete.

- Jag är så glad att delta... - Är detta edra planer, madame?

Ja. Några kommer att ses runt om i landet.

Andra pågår fortfarande , ännu inte slutförda.

Men efter behov, finns det två uppsättningar av planerna, på dina instruktioner.

Den femte och sjätte, tror jag.

- Kanske i botten... - Jag har undersökt dem.

Så...

Får jag ställa en fråga, madame?

- Med alla medel, mästare. - Tror du på ordning?

- Ordning? - Ordning på landskapet?

Tja, jag beundrar det.

Om man tittar på dessa planer, verkar det inte finnas några spår.

Jag håller inte med.

Jag tror att det finns mönster tillräckligt, föreslår absolut antalet sex ...

Tror du på metoden för landskapet?

Metoden verkar kräva, att vi ser tillbaka på Rom eller på renässansen.

Vad jag säger är, säkert, att det inte är något unikt franskt

som ännu inte berömt oss?

Vilket behöver reglerna för att uppnå det.

Allt mitt arbete,

bygger på en princip, som du väljer att förneka.

Jag undrar om du erbjuder dig själv en anställning, hos någon du tror...

- är föråldrad. - Sir, jag...

Jag har inget annat än beundran för omfattningen av ditt arbete.

Du var den första, att använda sådana tekniker.

Jag måste be om ursäkt för eventuella förolämpningar jag omedvetet kan ha...

- erbjudit dig. - Kanske, madame,

När du har varit i allmänhetens ögon och tillgänglig för åtlöje

så länge som min familj har varit, kommer du att tänka på detta samtal.

God dag till dig.

Tre minuter, skulle du säga ?

Hur var intervjun? Bra ?

Inte så bra.

Har du föredragit någon kandidat, mästare ?

Kungen vill förbättra perfektionen, och uppnå det omöjliga.

Jag är omgiven av barbarer.

Utan tvivel är det döden, om jag gör honom besviken.

Mer som fängelse .

Smutsa ner händerna, se vad som växer. Det är vad din pappa skulle ha gjort.

Du sa en gång.Ingen människa, hur stor stor som helst,

vet vad han önskar, förrän du ger det till honom.

Helt säkert.

En herre vill träffa er, Monsieur Le Notre..

- Här ? - Oroa dig inte, jag kommer att stanna

Kom.

Här. Gå på.

Madame kommer att vara med dig nu

Min far lärde mig trädgårdsarbete......

Han uppmuntrade mig att se skönhet, och återskapa den,

inte som en övning, mer som en akt av tro.

Han berättade, att Gud satte oss först i en trädgård,

och när vi förlorade Eden, var vi förutbestämda att söka och uppfinna det igen,

Men bara några av oss, har har gåvan att kunna detta.

Endast en del av oss har den gåvan.

Jag spionerade på dig idag, innan du deltog i intervjun.

Du flyttade en av mina krukor.

Jag gjorde.

Jag var nyfiken.

Jag kommer inte att ta upp för mycket av din tid.

Jag har tittat igen på dina planer.

Du brydde dig inte om dem. Jag är icke desto mindre för det.

Ärligt sagt, jag är van vid det.

Jag sa inte, att jag inte bryr mig om dina planer.

Jag sa, att jag inte kunde finna någon ordning i dem.

Detta överflöd av kaos,

är det ditt Eden ?

Mitt sökande efter det.

Jag talade idag om pressen av att vara i allmänhetens ögon.

Jag vill bespara dig en upprepning, men madame, i min värld,

är även anarki ett kungligt kommando,

och kaos måste följa budgeten.

God kväll.

- Senare, mina herrar. - Herrar.

Välkommen till Versailles.

Du hittade hit, utan alltför stor ansträngning, hoppas jag.

Kartan du skickade, var underbart korrekt. Jag behöver den för att komma tillbaka ut igen.

Vi skall resa omkring lite.

Madame de Barra, Monsieur Sualem och De Ville.

De bygger Marlys vattenverk, och en akvedukt därifrån till Versailles,

Som vi hoppas kommer att lindra den allvarliga vattenbristen här.

- Madame. - Herrar.

Madame de Barra kommer att bygga Rockwork Grove här vid Versailles.

Vatten, eller snarare bristen på det, blir ett akut problem.

Mästare, kungens ambitioner är redan...

Är stora och ständigt föränderliga, och vår uppgift är att möta dem.

Med respekt, kan ingen människa möta oändliga krav.

Konungens kommandon är inte oändliga, De Ville. De är kungens kommandon.

Tja, riktigt så, men akvedukten kan bara göra så mycket.

När vi började konstruktionen, var jag under intryck, att...

det förflutna är historia.

Vår uppgift är att kuva naturen till vår vilja, enligt nuvarande planer.

Men monsieur, pengar spenderas.

Akvedukten kommer att bära tillräckligt med vatten till Versailles trädgårdar, eftersom den måste.

Det är din instruktion. Madame ?

Det är i huvudsak din plan, nummer sex i din ansökan, tror jag.

Denna del är helt original för mig själv.

Förstår du ?

Den passar i slutet av din plan.

Nu kan du se omfattningen av företaget.

Ja.

Det är en stor, plan yta.

En arena med bänkar längs sidorna.

Faktiskt.

Orkestern... kommer att vara här uppe.

Orkestern ?

En balsal.

- Det är en utomhus balsal. - Det finns en pool av byggare.

Välj alla tillbehör du behöver.

Du har fullmakt, oavsett vilka utsmyckningar du anser vara lämpligt.

Tiden är inte obegränsad.

Här är budgeten. Försök att inte överskrida den.

Mästare ?

Varför jag ?

Dessa trädgårdar bör vara tillräckligt stora, för att omfatta andras, än min egen röst.

- Mamma! - Jag kommer.

- Madame de Barra. - Monsieur,

förlåt att jag stör dig hemma, men jag har omarbetat planerna.

Om... Om vi fyller

en reservoar på toppen av kullen,

skulle vi ha tillräckligt med vatten, för att köra fontänerna och byggnadsarbetena.

Vi behöver inte vatten kontinuerligt om vi bara återvinner det.

Trycket kommer att tvinga det tillbaka till början igen.

Och det finns en flod,

här, under jorden.

- Får jag ? - Självklart.

Tja, tack, madame.

Jag kommer att undersöka detta mer i detalj.

Jag måste be om ursäkt, om detta bidrar till oron.

Jag är utbildad för det. Som en bra anläggare, hävdar jag.

Vi väntade en timme, på ett spelbord.

Montespan och Lauzun hade monopoliserat dem.

Hur som helst, sedan kom nyheten, att hennes hus brann.

Vi kände, att detta skulle göra slut på hennes vinnande rad.

Tydligen inte. Markisinnan spelade på.

Hennes barn var säkra, vad kunde hon göra ?

Hon visade underbar anda och applåderades för det.

Hur ser denna klänning ut på mig, Andre?

- Andre, lyssnar du? - Du ser väldigt bra ut i den.

Vad studerar du , som är så viktigt ?

Några planer.

Versailles.

Är dessa ritningar, de som kvinnan kom till huset med ?

- De är. - Jag förstår.

Knäpp dessa handskar för mig, Andre.

Trubbiga instrument.

Kanske det är det, som ger oss en bra match.

Du är kreativ, men oförmögen till mer känsliga manövrar.

Glöm inte det, Andre. Jag är experten.

Du är bara trädgårdsmästaren, dock stor.

Utan mig, för att främja dina intressen, ja,

använda din berömda fantasi.

Det är mer än tillräckligt för en dag.

Vadå...

Var är du... Vart ska du?

Luc ?

Åsynen av er, madame.

När gick du upp i morse ? Har du inte sovit igen ?

- Jag minns inte. - Du måste vara försiktigare.

Du kommer aldrig att klara denna takt. Vad ska det sedan bli av oss ?

Jag tänker alltid på något.

Kom idag.

Vad betyder det?

Vad betyder det?

Någon du känner?

Monsieur Duras.

Behöver veta hur du använder manskapet. Annars slutar det med slöseri.

Alla dem du hade innan, kyler hälarna på något annat ställe.

Kommer inte att störa oss igen. Samma med virkesleverantörerna.

En av dina vänner vid intervjun rekommenderade dem.

- Han kanske inte hade tänkt igenom det. - Har du ?

Om du misslyckas, misslyckas vi alla.

Inte trevligt, medger jag, men det är sant.

Så...

Så jag lärde mig, efter några förfrågningar om de som hade uppdragen,

och alla hade bra arbetare, kom ut ur deras öron utom dina.

Tack vare dina vänner på intervjun.

Vissa män tar förluster hårdare än andra. Jag har, å andra sidan,

en koloss till fru, och jag är ganska van vid, att förlora på slutet.

Hon utfärdade noggranna instruktioner som, som jag säger, jag aldrig skulle våga gå emot.

- Instruktioner ? - Fråga henne om arbete.

Tja, en man bryts som en morot utsatt för kolossen.

Dessutom har jag småbarn .

De gör mig stolt,

även om jag är ödmjuk i övrigt.

Kan jag ta bort dessa nu?

Jag har utfärdat en inbjudan till Louvren.

Älskvärda jag. Kvällsmat också, förväntar jag mig. Mycket trevligt.

Kommer det att finnas andra där?

Versailles skall vara hjärtat i vårt rike,

Bebos av de finaste exemplaren av mänskligheten,

passar för de gamla gudarna att skåda

och finna sina ekon i trädgården

Där varje ny vändning, ger en annan spänning.

Fontäner, vars försiktiga flöde

är balsam nog, för att befria från ringande öron.

Doftande dungar av apelsinblom fladdrar av tempererade vindar.

Vilket ljus,

vilken skönhet, vilket hopp.

Versailles, Versailles,

Versailles.

Åh, ursäkta mig.

Jag tror att detta är vägen framåt, madame.

Den svala nattluften är, tror jag, bra, madame, eller hur?

Tack.

- Er första gång vid hovet, madame ? - Är... Är det där jag är ?

Var trodde du dig vara ?

Tja, jag vet inte.

En mottagning för trädgårdsmästarna i Versailles.

En slags lageraffär ? Så utsökt.

En tiara bland ogräset.

Jag tror att jag... jag har underskattat händelsen på någon nivå, monsieur.

Antoine Nompar de Caumont, Marquis de Puyguilhem, Duc de Lauzun.

Antoine.

- Sabine de Barra. - Charmerande.

Låt mig ge er en stor rundtur.

Vad vet ni om oss, madame, är vi möss i en fälla?

Inte en sak, är jag ledsen att säga.

Vinter, sommar, höst, vår, är vi här.

Vi får inte lämna utan tillstånd av kungen.

Ja, möss i en fälla.

Ett litet samhälle, det handlar bara om 2000 av oss .

Alla känner varandra.

Alla har arbetat sig igenom gruppen.

Arbetat sig igenom ?

Bråkat med, haft en affär med, såna saker.

Marquise de Montespan. Sen, som vanligt. Hon är kungens älskarinna.

Har åtminstone fyra av hans barn, men hans uppmärksamhet har minskat.

Nu finns det en ny uppstigande stjärna.

Madame de Maintenon.

- Och hon är här ? - Tillgiven Gud.

Deltar aldrig i något så oseriöst, som ett party, till skillnad från vissa människor.

Titta inte på dem. De pratar om oss.

Madame de Barra.

Du är...

- Är jag... Är jag sen? - Nej.

- Tidig ? - Nej.

Vad är det då?

- Här. - En av dina trädgårdsmästare ? Perfekt.

Jag måste följa med markisinnan på kvällsmat.

Kan jag lämna över min nya vän i din vård ?

Naturligtvis.

Skydda henne väl, monsieur. Gamarna kretsar.

Det har varit ett nöje.

Madame?

Det verkar vara ett ovanligt liv.

- Men du kan komma och gå ? - Oh, ja. Jag är på benen.

Och nu flyttar de alla till Versailles. Till en by.

- Vill du inte följa med dem? - Jag skulle bli långsamt galen.

Tror de på dig, som en grönsaks- odlare eller något sånt ?

Du visar ingen hänsyn för min fåfänga, madame.

Jag är ganska säker på att du ingen har.

Hur är det med er, Madame Sabine de Barra ?

Är du benägen?

- Minns du min hatt? - Den skulle vara omöjlig att glömma.

- Det var en betydande kostnad. - Och helt onödig.

Nolly!

- Mitt kära gamla kålhuvud ! - Monsieur.

Ge mig en kyss omedelbart, annars begår jag ett allvarligt brott.

- Vilken fantastisk hatt. - Tycker du det?

Jag har försökt, har aldrig burit en hatt.

- Nej. - Rädd för att klämma ihop min peruk.

Men vem är detta ? Kära fru, du är förkrossad. Tillåt mig.

Får jag presentera Hans Kungliga Höghet Philippe, hertig av Orlean s?

Ers Höghet, detta är Madame Sabine de Barra.

Förtjusande, madame.

Hur kan en kvinna, med en sådan utsökt smak,

vara ihop med en lersparkare som Andre här?

Jag måste erkänna, att jag själv är en lerkickare , Ers Höghet.

Jag arbetar för Versailles mästare.

Jag kan inte föreställa mig det. Berätta varför det är så.

Oh. Får jag presentera Marquis du Vasse?

- Mästare Le Notre, Madame de Barra. - Förtjusande.

Men mysteriet kvarstår, madame.

Vad gör en så återhållsam kvinna med Nolly här ?

Jag talar från den motsatta änden av modeskalan.

Jag ber inte om ursäkt för det, jag gillar det själv.

Svara madame. Sluta prata med mig.

Det var det enda jag kunde göra, för pengar.

Och du njuter av ditt yrke ? Stimulerar det dig ?

Det har följt mig genom några mycket svåra tider, och tillåtit mig att bli oberoende.

Käraste !

Jag gör helt enkelt vad jag befalls. Även har jag gift mig med stora tyska kvinnor.

Men jag erkänner, att jag gillar henne bättre än min förra fru,

som är stendöd nu, tack och lov.

Kyss mig, make. Jag är i behov av kärlek.

Det är underbart att ha tillgång till en make.

Min kära, vi är mycket oförskämda.

Princess Palatine, hertiginna av Orleans, får jag presentera Madame de Barra, som...

Nolly, vad har Madame de Barra för uppdrag att göra ?

Tro på detta, min kära, de kommer att intressera dig.

Hon ska bygga ett vattenfall i Versailles.

Inget liknande, kommer att finnas i trädgården.

Så fascinerande.

Jag är en stor beundrare av ingenjörskonst. Madame, du måste lova att visa oss.

Kanske Ers Högheter skulle tycka om, att ta lunch vid Louveciennes akvedukten ?

Är det på landet ? Jag försvinner alltid på landet.

Men nu, när vi ska flytta ut till Versailles, ska jag...

bli en mänsklig manet. En eländig, formlös varelse.

Vi skulle älska att komma, Mästare Le Notre.

Alla borde verkligen delta, kan jag tänka mig.

Kom, Madame de Barra.

Ta en runda med mig, och berätta om din plan.

Med glädje, Ers Höghet.

Tja, Nolly, Madame de Barra har verkligen fått min käraste att rysa.

Har hon fått dig också att rysa ?

Hon är mycket rolig, och extremt smart med vad hon gör, tror jag.

Vill du verkligen ?

Jag är glad. Bra min vän.

Macaroon?

Tack, far.

Mitt anförande gick bra, tror jag.

Det gjorde det. Det bästa exemplet på mänsklighet, har säkert uppskattats.

Vi kan bygga med sten, men jag kan berätta, att det är en fjäder...

...jämfört med vikten av staten.

Min bror säger, att du inbjuder till nya idéer till trädgården. Varför?

Jag har övertygats, att utöka mina vyer.

- Har de testats ? - De är i min mening, lämpliga.

Lämpliga ?

Förra året hade vi nymferna och Shepherds kostymparty,

och det var inte det minsta roligt, alla dessa tärda ansikten, under linperuker.

Vi såg gamla ut.

Jag vill ha ett fönster till perfektion, så att människor kan se det bästa av sig själva.

Vi har blivit för gamla, för skämt.

Arbetet kommer att vara ursprungligt, men balanserat.

Ansvaret blir mitt.

Ja.

Det blir det.

Andre.

Jag ser dig inte där i dunklet.

- Har du njutit av din kväll ? - Så mycket, jag föreställer mig, som du gjort.

Du var med den där kvinnan.

Klart!

Du är hänsynslös, madame.

Vet du att min make och markisen är älskare?

Det har inte hindrat oss att skaffa barn, och han älskade dem dyrt.

I strid, är han oerhört modig.

Och han har ett gott hjärta.

Jag är nöjd med mitt val.

En annan sak om landet

är gödseln.

Man möter det överallt.

Eller djur skapar gödsel.

Landet är fullt av gödsel.

Ibland känner jag mig helt besegrad av livets extremiteter.

När jag kommer till en plats som denna,

tar gradvis lite mod tag i mig

och jag känner att saker passar in.

Känner du så ofta?

Mer och mer, med tiden.

Följer din fru inte med dig någonsin ?

Det är...

följer hon inte med dig, andra gånger, än nu ?

Du är mycket rakt på sak, madam.

Vi har ett arrangemang.

Jag känner det illojalt, att diskutera sådana frågor.

Du är också gift ?

Nej.

Min man dog.

Jag är ledsen.

Idag sa du, att jag var vårdslös,

men att vara vårdslös, är att överge säkerheten,

men jag tror att det kanske är säkerheten som har övergivit mig.

Vad är det ?

Ingenting. Det...

- Jag skulle vilja gå vidare. - Självklart.

Kom. Det finns något du bör se.

Det är en helgedom.

Drottningen är död.

- Så snällt. - Så snabbt.

Hade du kul på din picknick, Andre ?

Jag tar det, madame, är du omedveten om händelserna ?

Händelserna ? Vad menar du, händelserna ?

Drottningen är död, madame.

- Drottningen ? - Är död.

Kungen kan gifta sig igen ?

Men inte längre med din vän, markisinnan, tror jag.

Jag tycker synd om Montespan.

Gå försiktigt, madame.

Vidare mot vagnen!

Nej, den andra.

Jag vill ha torkat trä. Torkat.

Madame de Barra.

- Mästare. - Du har gjort vissa framsteg här.

Jag har en ny förman. Monsieur Duras.

Vi måste dränera marken under fontänen.

- Marken är vattenfylld. Det är ett problem som är gemensamt för trädgården.

Tack.

Glömmer du att äta, ibland ?

Detta är paté från Madame de la Tour. Hon matar ankorna med tång.

Det var allt hon hade råd med.

Nödvändiga egenskaper.

Vad roar dig ?

Det fanns en irländsk kvinna som dog, och hennes man skrev på hennes gravsten,

Här ligger Eleanor Fitzgerald.

Hennes förtjänster överskred hennes brister.

Så ädelt av honom.

Tror du, att han visade henne det, innan hon dog

Jag skulle ha stuckit en pil i hans öga.

Kanske var han sanningsenlig.

Hur mår kungen?

Chockad, tror jag.

Stackars lilla spanska kvinna.

Fick huvudet avhugget, och sina organ prydligt utlagda.

Och alla hennes vänner, tjänstekvinnor, alla,

tvingades samlas runt bordet.

- Varför skulle de hugga huvudet av henne ? - För att se vad hon dog av.

Du måste närvara vid begravningen, antar jag ?

Tja, jag ska gå.

Det är jag, kung Monsieur. Får jag ?

Kom då, broder.

Om kungen inte äter, äter inte Frankrike.

Jag ska föda Frankrike, och du måste stå ut med det.

Jag är inte hungrig.

Jag har rosa gelé.

Har du citron ?

Jag vill gå till Marly.

Och jag vill vara ensam.

Försök att inte böja topparna.

Mina skönheter.

Monsieur de la Quintinie?

Madame Sabine de Barra.

Jag är mycket glad att träffa er.

Jag är utsänd av byggnadskontoret i Versailles

för att beställa buskar, som jag behöver från dina egna bästa.

Jag har tagit med mig ett urval perenner, jag tänkte att vi skulle byta.

Är detta de fyra årstiderna ?

Ja, jag tror det.

Gudomligt.

Bra färg också.

- Du säger att du har ett urval av växter? - Jag tänkte lasta över dem till en liten vagn,

för att överlämna dem här,men det verkar inte finnas någon här.

Jag ville vara ensam, Jag skickade iväg dem.

Om du vill vara ensam, kan jag komma tillbaka.

Nej, nej, nej. Jag tycker du är det sällskap, jag behöver i dag.

Inget skulle passa mig bättre, än,

kungens trädgårdsmästare,

för att få några råd om perenner.

Tillåt mig, madame, att hjälpa dig.

Mycket vänligt, monsieur.

Du är en hängiven päronman, mästare.

Jag gillar dem verkligen, inte överdrivet.

Jag tror mästaren spelar ett trick med mig.

Ett trick?

Jo, jag känner till din bok om päron.

Min bok om päron ?

Åh, ja, jag har skrivit en bok om päron.

Jag tror jag sa, att jag gillade dem mycket i min bok.

Jag tror du gjorde det.

Och perenner.

Gillar du blommor, mästare ?

Madame de Barra, jag älskar alla blommor passionerat.

Men jag är bannlyst från att använda så många som jag skulle vilja

i Versailles, av Mästaren Le Notre. Han tillåter mig några små terasser.

Jag hoppades kunna omvända honom när vi tog över residenset. Men...

Du är klok mot mig nu, madame.

Ska vi ignorera allt detta, och fortsätta som förut?

Idag är jag...

Monsieur de la Quintinie.

Faktiskt.

Och du är.

Föredrar du flyttningen till Versailles, far?

Väldigt mycket.

Det är bra för barnen, att komma bort från staden.

Jag vet att det är en fruktdryck för alla.

Jag kände dock, att jag aldrig skulle fått ut byggarna, om jag inte flyttade in.

Är du bekant med byggmästarna, Madame de Barra ?

För närvarande, bygger jag i din trädgård i Versailles.

Vilken konstruktion skulle det vara ?

Rockwork-lunden.

- Jag är bekant med det. Jag kan inte göra anspråk på det helt som mitt eget.

Mästare Le Notre tog en enkel skiss av min,

och gjorde det enastående, så...

Du förstår min motvilja.

Beundrar du mästaren, madame?

Han är den mest kompletta person jag känner.

Du överger mig för någon, för att beskriva mig alltså.

Är detta dina blommor ?

Min fru dog nyligen. Hörde du det ?

Jag gjorde, far.

Jag minns den dagen i ditt äktenskap.

Jag hoppas det, det kostar tillräckligt.

Trots att hennes far betalade för en stor del.

Vilse i sitt förstånd, välsigna honom.

En lång renrasighet, är aldrig en bra sak.

Hon var lättlurad, verkligen.

Men hon var trevlig.

Och ägnade sig åt mig.

Jag fann detta, efter hennes död.

Det är bara en redovisning av våra liv.

Skrivandet är som ett barns.

Ser du här?

Idag, har jag sparat en blomma från Hans Majestät."

Och sen, tiden och platsen.

Denna lilla kvinnas hemliga liv.

Jag känner förlusten av det.

Jag skulle vilja gifta mig igen.

Denna gång, med någon jag väljer,

inte staten.

- Har Ers Majestät någon i åtanke ? - Jag har, men damen är mycket from.

De flesta kvällar, promenerar jag över till hennes rum, och vi bara sitter och pratar. Men...

det är hur lätt det är, jag tycker om.

Lättheten.

Tyvärr, är hon inte av någon börd, så att du förstår, att jag är i en liten återvändsgränd.

Om du skulle vara gift med...

damen som du väljer,

skulle det vara nödvändigt för alla att veta ?

Om ceremonin var privat, mellan paret,

som skulle vara i stånd, att argumentera för resultatet ?

De skulle vara dumt att göra det efteråt, när det var gjort.

Ja.

Så mycket att strida mot.

Och hur är det med er, Madame de Barra?

Vilken vibration driver dig ?

Finns det någon, som du älskar ?

Jag kan inte säga det.

Varför?

Eftersom... På grund av något privat.

Vad är så privat, att det inte kan delas i kärlek?

Det är dags, madame,

för oss båda, att glömma vårt förflutna, och leva i nuet.

Jag ska skriva ett brev, från en trädgårdsmästare till en annan,

ska vi säga, i utbyte mot frön som såtts.

Det kommer att föra dig till domstolen...

där mitt öga...

alltid kommer att vara på dig.

Jag ska inte glömma vår dag i trädgården, Madame de Barra.

Håller du fortfarande på med dina bitar, Andre ?

- Det hjälper mig att tänka. - På dig.

Det har liljans blomma.

Är det från kungen, undrar jag ?

Är det en inbjudan?

- Det är något du behöver, madame? - Andre ? Något hemligt ?

Jag vill informera dig, eftersom du frågar,

att jag lämnar, för Fontainebleau, i slutet av veckan.

Fontainebleau ?

Jag var inte medveten om, att det var aktiviteter där.

- Markisinnan måste ha glömt. - Jag kommer att resa ensam.

Helt enkelt, madame, så är läget. Om ni ursäktar mig.

Madame de Barra.

Är hon en sida i ditt liv, som jag nu måste räkna med ?

Andre, en byggmästare?

Jag är byggmästare, madame. Du finansieras av detta yrke.

Mycket underhållande. Kanske är det fantasin, mellan dig och henne. Så är det.

Hur som helst, måste jag dock begära, att du håller det avskilt, från våra liv.

Om detta samarbete blev allmänt känt,

skulle det göra mig till åtlöje. Det får mitt kött att krypa.

Jag vill påminna er, madame, att det var du, som gav dig in på denna väg.

Du och bara du, dikterar hur vi lever nu,

och du gjorde det, madame, när jag behövde dig som mest.

Andre.

Jag känner oss vid gränsen, av något här.

- Jag försöker dra oss tillbaka. - Du kände till skadan, du tillfogade,

men du har varit fri, att leva ditt liv som du ville

utan bryderi från mig.

Jag ber dig nu, att visa mig samma artighet.

Andre, du måste göra ett klokt val här. Uteslut inte mig, jag ber dig.

Jag bad dig en gång. Kommer du ihåg?

Låt mig ge dig samma råd, som du gav mig då.

Du sa, Det är en fråga om att känna sig speciell.

Om vi är oförmögna, att få den andra att känna sig speciell,

måste vi bara acceptera det, och söka tröst på annat håll

med andra.

Det är ett ärligt kontrakt, min kära

Du kommer att växa, av det.

Det är vad du sa

Hur ser rotklumpen ut ?

Den är lite torr. Blöt den över natten

- Du kanske inte behöver det. - bara skydda dem, sedan.

Vi bör täcka dessa skift.

...jag behöver mer rep ...jag behöver mer mat.

- I värmen. - Du går på, jag följer efter.

Madame de Barra.

Mitt namn är Le Notre.

Madame.

Har du någonsin mött någon, och känt att de skulle spela en roll i ditt liv ?

Du är änka, tror jag. Så ensamt det måste vara.

Jag har vetat en tid, att Andre haft någon hemlig lycka,

men min mans ambitioner, är bara förenade med mina.

Du är inte den första avledande, och jag tror just nu,

inte den enda.

Du ska komma, och du kommer att gå.

Förstå mig, madame.

Det passar min man och jag, på detta sätt.

Trevlig sak.

Vi hittade slussporten, som ansluter reservoaren till fontänen.

Om vi fyller den, kommer trycket i rören, att byggas upp,

Och vi kan översvämma skogsdungen.

Gör det.

Senare.

Använd skogen för att hålla ner det!

- Slussporten måste vara öppen! - Vi behöver fler händer!

Be en bön,sedan.

Åt helvete med det.

Tack.

- Kommer det att återhämta sig ? - Det kommer att återhämta sig.

Skiktet var för svagt.

Porten lämnades öppen. Du kan inte klandras för det, eller stormen.

- Vad ska jag göra ? - Anpassa.

Som en välutbildad växt ?

Som en välutbildad växt.

Är jag en del av en njutning för dig?

Inte alls.

Jag är oanvändbar till allt detta.

Är det ärligt ?

- Är du ? - Nej.

Jag har inte varit ärlig, sedan jag såg dig i min trädgård.

Ditt hjärta slår häftigt. Mitt bara tickar.

Jag har inga talanger, att erbjuda ett sånt mirakel.

Om du är hungrig, kommer jag att ge dig mat.

Om jag är galen, ska du berätta det för mig.

Du är inte tokig.

Du vet inte allt om mig ännu.

Är du hungrig ?

Svälter.

Är du inte glad?

Jo.

Det är det, som får mig att gråta.

Jag kan inte.

Jag kan inte. Fråga inte mig.

Vad ska jag säga? "Det är original"?

"Fortsätt på obestämd tid"? Förväntar du dig detta av oss ?

Du har arbetat med Madame de Barra.

Är du engagerad i denna design ?

Om jag får säga, Ers Majestät, var jag lika skeptisk som du var i början, liksom.

Men nu ?

Jag är omvänd, så att säga, Ers Majestät.

Även nu, berodde motgångarna på naturen, fader.

Perfektionen böjer sig inte för naturen. Vad i hela friden är detta för grejor?

Tja, far, jag är glad att du frågade mig det, eftersom det, egentligen,

är vad Madame de Barra är. Udda, far.

Får jag visa Ers Majestät ?

Du ska komma ihåg vad jag sa om nymfer och herdar.

När vi blir äldre, ser vi saker tydligare.

Detta projekt,

Är det passande för oss ?

Det finns inget prejudikat för Madame de Barras vision.

Förtroende är allt vi kan ge dem som når in i det nya, fader.

Men när skönhet kan beskrivas med sådan fantasi, då är hennes konst,

mer än allt jag vet,

värdig kungen.

Jag ser bara gyttja.

Dina ord kommer vi att väga senare.

För nu, informera Madame de Barra, om att jag ska träffa henne på Fontainebleau.

Jag vet inte...

vilken historia detta säger

eller vilken skada det är en del av.

Detta är ett dåligt slut för oss båda,

och jag är ledsen för det.

- Välkommen till Fontainebleau. - Antoine.

Så vacker du ser ut.

Jag tror att det är obligatoriskt.

Faktiskt. Men några av damerna ser det mer som en utmaning.

Jag måste säga, jag ser inga spår av den utmaningen i dig.

Prata inte med mig om det, madame. Jag är ruinerad av kostnaderna,

och värre, det hindrar mig att spela.

Jag måste erkänna att ledsaga dig ner, är något av en kupp.

Hur så ?

Det finns flera parter, som är angelägna om att träffa dig.

Jag är ingen. Vad kan det vara för intresse ?

Madame, svara dig själv. Märker du, hur de ser på dig ?

Du är ingen, där alla är någon, och ändå är du här.

Det gör dig mer som någon. Speciellt om du konverserar.

Ord bara rör till det.

Förstår du ? Människor följer vår väg med intresse, på grund av min glädje.

Men massorna kanske inte märker dig ännu.

Jag ska under strikta instruktioner, förmedla dig till en speciell person.

Marquise de Montespan.

Himmel, tiden, jag måste gå, madame.

Jag har tvingats muta, ljuga och använda varje form av bedrägeri, för att träffa dig.

- Hur mycket betalade du maître d'hotel? - Fem guld, Louis. Var det för mycket?

- Väl använda pengar. - Lauzun, jag älskar dig dyrt.

Kyss mig nu, och lämna mig, för att utforska mitt pris.

Jag ska njuta av dig senare. Madame.

- Lycka till, vid borden. - Jag känner mig lycklig i kväll.

Min käraste vän, och mest gudomlige älskare.

Vad kan jag säga, madame? Händelser passerade oss, innan jag fick kungens intresse.

Är det första gången i Fontainebleau ?

- Det är det. - Har du ingen börd ?

Inte en droppe. Inget som helst blod.

Du är här, helt på egna meriter.

- Jag känner en berömd man. - Jag förstår.

Jag skulle erbjuda dig Lauzun, men du är före i spelet.

- Athenais. - Palatine.

Och Madame de Barra. Jag är så glad att se dig igen.

- Prinsessan. - Snälla, ring mig madame.

Det är kärleksfullt, och alla gö det.

Kom. Mitt hemliga utrymme.

- Har du grävt upp jorden ? - Ja.

- Men du är inte solbränd. - Kanske lite.

Och har aldrig haft smittkoppor. Din hud är klar.

Visa oss dina bröst. Är de vackra?

Vill du se mina ? Mina är de vackraste.

Ja, det är de,förutom Suzannes, som är 70.

Ja, hennes är perfekta.

Du förstår, här känn här.

Dina ögon har färgen på havet.

Denna dräkt är annorlunda skuren. Jag gillar den i midjan.

- Är du gift ? - Änka.

- Tyckte du om din man ? - Ja.

Barn ?

Döda ?

En flicka.

Hur gammal ?

- Sex. - Palatine har förlorat sin son, också.

Han var fyra.

Så liten och vacker.

Charles var en.

Jag förlorade Joan och Ann tillsammans. Smittkoppor.

Jag förlorade min man och min son på slagfältet.

De dog i varandras armar.

Jag är knappt här.

Hur dog de ?

Tycker du det är svårt att tala om det ?

Det kan hända.

Jag lade allt i en koffert.

Alla deras kläder, skor,

deras leksaker.

Jag har inte haft modet att gå in där, sedan dess.

När du är stark nog, min kära,

när du är stark nog.

Vi får inte tala om döden, vid hovet.

Kungen gillar inte det, men vi talar om det sinsemellan.

Ingen kan utestänga ett barn, från sin mors hjärta.

Jag anförtrodde alla mina barn, i Maintenons vård.

Som hon har vänt runt mig nu.

Helgonlik gammal tik.

Det har förvånat mig, att inget kloster har gjort anspråk henne.

Kostymen är inte så påkostad.

Kungen kommer.

Har du presenterats tidigare ?

Nej.

Ers Majestät, det är ett nöje, att presentera Madame de Barra.

Madame.

Ers Majestät.

Är det en fyra säsongers ?

Det är det, Ers Majestät.

För den mest kända trädgårdsmästaren i världen.

Tillåt mig,

Ers Majestät.

En lätt, ärlig doft.

Naturlig och otvungen.

Några av rosorna verkar bleka

och överblommade.

Det ödet väntar alla rosor, Ers höghet.

Fortsätt madame.

Alla rosor är öppna för elementen, Ers Majestät.

De knoppas, blommar och bleknar.

Är det så, madame ?

Rosen växer helt ovetande,

förändras naturligt, från ett tillstånd till ett annat,

och även om elementen kan behandla henne grymt, vet hon ingenting om det,

och fortsätter mot sitt slut utan klander om sin skönhet.

Tyvärr,

är det inte detsamma för oss.

Om en sådan ros kunde tala,

vad skulle hon säga?

Ja, jag är här

och står till tjänst enligt naturens ögon,

och efter mig, kommer mina barn att vara.

Finns det någon större bidrag, eller mer korrekt slut ?

En vis ros.

Och vilket skydd, kan trädgårds- mästaren erbjuda denna ros

från de hårda delarna av förändring ?

Tålamod, omsorg

och lite värme från solen, är vårt bästa hopp, Ers Majestät.

Jag tackar dig, madame, för den ljuvliga påminnelsen.

Följ med mig nu.

Och berätta om...

dina framsteg i vår trädgård.

Hennes vänlighet,

omutad.

Det var mycket modigt i kväll.

- Jag hoppades att han skulle lyssna. - Tillräckligt ödmjuk.

Där är du.

Philippe.

- Du är uppklädd. - Jag ska iväg på affärer till Chartres.

Tänkte jag skulle ta Marie-Claire.

Det finns ett bra dockstånd, och en pajbutik.

- Marie-Claire! Är du där? - Pappa! Hittade du henne?

Här sover Belle Boobie med mamma. Hej, Marie-Claire.

Du olydiga docka! Kom hit, jag skall bestraffa dig.

- Åh, herregud. Är hon okej ? - Var inte dum. Hon är gjord av tyg.

Sabine, jag har något att berätta.

- Hur länge ? - Vi har inte varit nära, på länge.

Och de flesta män skaffar älskarinnor, i sinom tid, under sådana omständigheter.

Sådana omständigheter ?

Vad är hennes namn?

- Diane. - Var bor hon ?

Berry.

Inte alltför långt.

Där kommer bussen nu. Vi pratar igen, i denna fråga.

När kommer du tillbaka?

- I kväll, madame. - Kalla mig inte madame, Philippe.

Marie-Claire, knyt skosnörena. Du kommer att snubbla över dem.

- Jag kan inte, mamma. - Vänta där.

Mästare, titta på detta.

Marie-Claire.

Ma... Marie-Claire.

Jean, hjulet.

Jag berättade för mästaren. Han sa att det skulle göras ända till Berry.

Berry?

Marie-Claire!

Jag kysste inte mamma.

Stopp! Sluta!

Nej, nej!

Nej! Nej!

Sabine!

Hon var det vackraste jag någonsin skapat, och jag dödade henne.

Hade du planerat att de skulle dö ? Är det vad du hade planerat ?

Det var... Det var din makes val. Han tog bort barnet.

Det var mitt fel. Det var mitt fel. Jag lät honom ta bort henne.

Vad händer om ingen människa kan beskyllas ? Och till vilken nytta är skulden ?

Det räcker med, att det har hänt dig. Det är tillräckligt, för att återhämta sig från det.

Det är så mycket som vi kan tänka om oss själva. Det räcker.

Vad är det, som skulle kunna hjälpa dig?

Om du tycker om mig.

Vad händer med din fru ?

Det var inte så vi började.

Så vi måste ha lärt varandra hur man beter sig.

Jag är skyldig till det, lika mycket som hon.

Hon kommer att leva sitt eget liv.

Hon förstår det nu.

Och vi ?

Vi kommer att forma varandra.

- Detta är inte rätt sätt. - Jo, det är det. Vi står bakom stängslet.

För guds skull! Jag måste hyra denna.

- Slöseri med pengar ! - Vad menar du ?

Ingen kommer att se oss. Musiken kommer från himlen.

Medvind, Sabine.

Madame är lycklig med sina vänner.

Han älskar det.

Har jag rodnat ?

- Nej, du ser vacker ut. - Smickrar du mig ?

Är det fel ?

Kalla mig madame igen.