All language subtitles for Off.the.Rails.2021.1080p.BluRay.x264.DTS5.1-SCARE

Ja. Nej, gör inte det.
Jag behöver bara lite mer tid.

Ja. Nej, det blir toppen. Hej då.

Å, helvete.

TILLGÄNGLIGT BELOPP: 18,78 PUND

Kate Fisher.

Ja. Ja. Tack.

Tack.

Klockan nio åt du
sex kex och två chokladkakor.

Och sen fick du en existentiell kris.
Det är en kostdagbok, ingen roman.

Men bra skrivet.
Ursäkta, kan jag ta det?

Hej, Kate. Mår du bra?

Å nej.

Regissören vill veta
hur lång tid det tar.

Rätt lång.

Hej!

- Kate. Du ser utmattad ut.
- Tack.

- Ringde du killen jag föreslog?
- Jag mår bra.

- Hoppa in.
- Förlåt att jag är sen.

- Chauffören körde över en duva.
- Vi trodde inte du skulle komma.

- Hej, Cassie.
- Hej.

Titta, det är vi.
När vi tågluffade, när vi var 19.

- Vem tog det där?
- Steve.

Idag är vi här
för att hylla Anna Farmers liv.

En kär vän, en älskad dotter,
en kärleksfull mor.

Vår tro säger oss att detta inte är
slutet, utan snarare en ny början.

Och ska Diana, Annas mor,
hålla ett minnestal.

Det här är helt fel.
Det är fel ordning.

Det är hon som ska stå här
istället för mig.

Och så skulle det vara om jag fick
bestämma. Men det får jag inte.

Hon var för bra för den här världen.

Hon lyste upp sin omgivning,
var hon än befann sig.

Och hon spred glädje,
vad som än hände omkring henne.

Hon var också den mest
intelligenta kvinna jag har träffat.

Hon visste att varje dag
är en ny början.

Men jag kan inte se på det så idag.

För jag har förlorat
min dotter och min bästa vän.

De säger att man
ska känna sig lättad-

-när nån man älskar får frid.

Men det kan jag inte, Anna.
Jag saknar dig så otroligt.

Och nu ska Annas dotter
spela en sång hennes mamma har valt.

- Är det...?
- Maddie.

Hon ser precis ut som henne.

Det här är ju helt outhärdligt.

Vad är det för sång?

Det är Blondie.

Diana.

Det var en...
en vacker begravning.

- Vackra blommor.
- Hon var en vacker människa.

- Synd att ni inte umgicks mer.
- Jag vet, det var bara...

- Med familjen och jobb...
- Ja. Otroligt mycket jobb.

Vi får bara ledigt för släktingar.
Jag sa att Anna var min mormor.

Men hur mår du?

Som om min själ
har rivits ut ur kroppen.

Hon ville att ni skulle ha det här.
Hon älskade er högt.

- Vad är det?
- Interrail-biljetter.

'Kära ni. Det blev visst jag
som tog det första tåget bort.'

'Jag saknar er redan.'

'Vi fick aldrig se ljuset i Palma,
men ni kan fortfarande göra det.'

'Åk till Palma.
Dansa under Guds discokula åt mig.'

'Den 2 februari
klockan nio på morgonen.'

- Hon vill att vi reser tillbaka.
- Det är om fem dagar.

- Mina pojkar går ju i skolan.
- Jag får besök av Clay.

Varför är det fyra biljetter?

Som vi vet av bitter erfarenhet
kan man bara se Guds discokula-

-i Palmas katedral
en kvart varje år.

Det är om precis fem dagar.
Lyssnar ni på mig?

Med de här biljetterna kan vi åka
obegränsat i Europa i en månad.

Men jag har markerat ut hur vi
åkte sist, så att Maddie får se det-

-och vi hinner till Palma i rätt tid.

Det här låter ju hemskt kul.

Ska jag ta passen? Så att vi inte
tappar bort dem igen, Kate.

- Vad fan?
- Vad i hela världen är det där?

- En bältesväska.
- En midjeväska, menar du.

Den är praktisk,
det är säkert på resor.

- Tack. Tack så mycket. Maddie?
- Jag tar mitt själv, tack.

Jag föreslår att vi har
en gemensam kassa, 200 euro var.

- Hundra räcker väl.
- Jag tänkte betala för Maddie.

- Jag kan betala för mig själv, tack.
- Du låter ju som din mamma, Liz!

- Gemensam kassa? Vi ska till Paris.
- Paris är väldigt dyrt.

Paris är kärlekens stad.
Vi behöver män. Vi behöver dans.

- Vi behöver FlouFlou.
- Å, jag minns FlouFlou.

Det var som att kliva in
i ett annat universum.

Vi stod på bardisken
och sjöng Blondie.

- Varför stod vi alltid på bardisken?
- För att vi var aspackade.

- Och för att Anna älskade Blondie.
- Vi måste gå dit.

- Det är nog lite opassande.
- Ska jag be mamma om lov?

Det var ett skämt.

Vackra Paris!
Som jag har saknat dig.

- Det är till höger.
- Ta ögonen från mobilen.

- Se upp och njut av himlen.
- Min karta laggar hela tiden.

Det är hitåt.

Bonjour, mina vänner.

Jag har lagt in massor av tid
för shopping imorgon.

- Maddie vill säkert inte...
- Vad är det jag inte vill?

Den skulle se bra ut på dig.
Jag måste ut härifrån.

- Men jösses! Så typiskt amerikaner.
- De tror att du stjäl den.

- Jag är inte i Paris för att shoppa.
- Ni får inte ta med kläderna ut.

Den här har precis kommit in.

Den här är till flickor.
Till yngre, snarare.

- För er ålder...
- Där fick du så du teg.

- Titta på mig.
- Har nån tagit solglasögonen?

- Du är så sexig.
- Ja, men ni måste be mig om hjälp.

Vi lägger dem här där de ska vara.
Det finns ett provrum här borta.

Jag skäms inte över att den inte
passade. Fransmän är underviktiga.

Det är inte hälsosamt.
Skratta inte åt mig.

- Ska du köpa den?
- Nej.

Maddie! Hur går det?

- Den är lite för mycket.
- Får vi se på den?

Herregud.

Du ser...

- Fantastiskt.
- Fantastiskt.

Jag köper den.

- Kortet nekades. Har ni ett annat?
- Nej. Försök en gång till.

- Jag köper den.
- Jag har massor av pengar på det.

Ja. Jaså? Mycket bra.

Jag beklagar, madame.

Vi ses.

Fan. Jag glömde mobilen i provrummet.

Jag måste ringa John.
Prata med henne.

Hej, John. Det är jag. Din fru!

Tog du ut killarnas badbyxor
ur tvättmaskinen?

Hur är det i skolan?

Jag slutade för att ta hand om mamma,
misslyckades på alla prov-

-och fick nej från alla universitet
jag sökte till.

- Jag gillar din klänning.
- Tack. Den är fransk.

Du har...

- Är det borta?
- Nej, det är...

- Får jag?
- Ja, snälla.

Ska vi gå?

Det finns en fiskpaj i kylen.
Och ett helt lamm i frysen.

- Det ser bekant ut.
- Det är mer rustikt än jag minns det.

Men för fan. Här kan jag inte bo.

Om mamma bodde här
är det gott nog för mig.

- Det kan inte vara samma ställe.
- Jo, tyvärr.

Jag minns att jag var full
på den där trappen.

Men fy!

- Jag har klorin med mig.
- Du vet verkligen hur man festar.

Anna och jag sov här.

Jag försöker bara återskapa vår resa.

Din agent ställde inga krav på
en säng av svanar till dig.

Bara den håller. Det är nog
faktiskt samma säng. Så kul!

- Mår du bra?
- Ja, ja. Jag mår bra.

Nej tack, jag har mer.
Men det var snällt av dig.

Här.

Ni passade så bra i dem, båda två.

- Tack. Jag har den på FlouFlou.
- Det var ett rent nöje.

- Varför gjorde du så?
- För att göra nåt snällt för er.

- Du vet precis vad det är.
- Förklara det för mig, Kate.

Du behöver inte
köpa klänningar åt mig.

- Kan vi dricka oss turistfulla nu?
- Jag kan inte dricka offentligt.

Häll upp det i en vattenflaska, då.

Jag måste ringa. Självklart
betalar jag, han är ju min pappa.

- Min roll blev ju gravid...
- Blödde han?

Kasta ut honom på gatan, då.

Tittarna kanske förväntar sig
att hon känner till kondomer.

Kendra har dödat sin man på båten.
Det är ju löjligt.

Stå upp för mig, då.
Du är min agent!

STÄNGT

Ärligt talat.

Tjejer.

Okej, jag ringer upp dig. Hej då.

Vi åker till Marais. Rena trottoarer,
Maddie kommer att älska det.

- Jag tar med henne till baren.
- Jag är faktiskt här.

Kan vi inte försöka ha roligt?
För Maddies skull?

- Vart ska hon nu?
- Maddie går hem!

Det är inte samma sak utan mamma.

- Vänta, Maddie!
- Hon har ju rätt.

Det är inte samma sak.

Mademoiselle. Kom tillbaka.

Halsbandet. Ta av det, är ni snäll.

- Det kan jag inte.
- Gör som han säger bara.

Tack.

- Vad är det, mademoiselle?
- Sluta skrika åt henne!

Vad är det?

Ursäkta mig, monsieur.
Maddie, vad är det?

- Det är mamma.
- Vad menar du, vännen?

Hennes aska. Jag ville lämna
en del av henne i Palma.

- Det var en dum idé, så dumt.
- Vad säger hon.

Det är hennes mamma. Hon är död.

- Det är hennes mammas aska.
- Hennes mammas aska?

Okej, ni kan gå igenom.

- Vilken är nästa destination, Liz?
- Barcelona!

Vi ska åka från Gare de Lyon
om en timme.

- Då får vi skynda oss.
- Vi skulle ju åka hem.

Du får gärna åka hem.
Men vi har ett löfte att hålla.

Kom.

Tåg mot Barcelona
med nummer 1037...

- Där är det.
- Barcelona!

Så klumpig jag är.

- Vad är de mot?
- De gör allt lite lättare.

Lån, räkningar.

Pappas vårdhem.
Lika dyrt som The Ritz. Vuxensaker.

Testa Prozac. Zoloft är för barn.

- Så varmt det är. Är det inte varmt?
- Det är vallningar.

Det går över.
Klimakteriet är obarmhärtigt.

Som puberteten, men utan hopp.

Jag tänker inte rulla runt och dö för
att jag inte får lingonvecka längre.

- Det här är den bästa åldern.
- Dumheter.

Av 32 klimakteriesymtom har jag 34.

Jag har kala fläckar på min mutta.

Vilka symtom har du?

Jag blir så irriterad att jag kan
slå ihjäl folk när de är idioter.

Jag glömmer vad jag gör,
när jag håller på med det.

Och mina bröst är så svullna.

Det är ju alltid nåt.
Jag trodde att du hade opererat dem.

- De är rätt snygga.
- De är imponerande.

Din mamma sjöng alltid den här.
Hon hade en fantastiskt röst.

Precis som du.

Kom igen.
Jag minns din Britney Spears-konsert.

Männen som skriver serien är idioter.
Kendra har fem ansiktsuttryck.

Och de är bara reaktioner på
manliga läkare som förklarar nåt.

Så vi har överraskade Kendra.

Förvirrade Kendra.

Och min favorit...

Förstoppade Kendra?

- Varför slutar du inte bara?
- Jag har avtalat om fem år till.

Jag vill ha tillbaka min son
och kan inte riskera att bli stämd.

- Letar du efter kärleken?
- Nej.

Titta, en sportbil.

Vikter.

Jag ska skriva en annons om appen,
och min slutsats är-

-att män alltid kommer att svika en.

Som Steve?

Mamma sa att du och Cassie
blev ovänner över honom.

- Vad är det?
- Mald getmoderkaka.

- Mald get?
- Moderkaka.

- Från Japan.
- Jaha, då förstår jag.

De har inget ord för klimakteriet.
Vill du ha en?

De kallar det 'den andra våren'.
Du kanske får mutthåret tillbaka.

De var inte ihop, de hade gjort slut.
Och det var inte bara en flört.

Men han älskade henne fortfarande.
Det är länge sen nu.

- Och ingen sen dess?
- Jag har inte haft tid.

Sen mamma blev sämre
har jag inte heller haft tid.

Hur kan en domare ge Steve
full vårdnad?

- Du är hans mamma.
- Jag tänker sätta dit honom.

Jag har sparat alla brev och sms.
Jag ska krossa honom.

Det är hemskt för Clay.

Hej, vännen min.
Mamma saknar sin pojke.

Jag är fortfarande i Europa. Jag
älskar dig väldigt, väldigt mycket.

Hej då, vännen.

- Cassie?
- Ja.

Vi tänkte ta en station tidigare.

Kate har hittat
en folkmusikfestival i Girona. Okej?

- Är det en folkmusikfestival?
- Det skiter jag i.

Kom nu.

Jag är rätt brännbar.

- Du får inte dricka.
- Sluta! Jag är inte din man.

Du kan inte bestämma över mig.

- Du är ett kontrollfreak.
- Nej.

- Ge mig pengarna, då.
- De finns i min bältesväska.

- Nej. Ge den till mig.
- Den här supersnygga midjeväskan?

Brittiska turister är så vulgära.

- De är nog amerikaner.
- Ännu värre.

- Ska vi göra nåt?
- Liz tröttnar till slut.

Skratta inte. Det är inte roligt.

- Det var en olycka.
- Han lyssnar inte. Han gör sudoku.

- Skadegörelse, allvarligt?
- Det är för mycket.

- Säg att min hand är krossad.
- Lägg av, du föll i slowmotion.

Jag ska prata med honom.
Ursäkta mig. Hallå! Señor!

- Vi har ett tåg att passa.
- Det är viktigt.

- Banka inte på glaset.
- Han vill inte att du rör glaset.

Och jag vill inte bli bemött så här.
Señor!

Skojar han med mig!

Herregud, det är handbojor!
Det här är inte nödvändigt.

- Jag är amerikansk medborgare.
- Det kommer en till.

Han har en pistol.

- Hon gjorde motstånd.
- Pass.

- Har du ditt pass?
- Han tog det.

Kendra? Kendra Laroy?

- Hej.
- Malibu Medical!

Du är min favoritskådespelerska.

Det är Kendra.

- Jag är Kendra, ja. Tack.
- Jag ber om ursäkt.

Jag älskar dig. Allt du gör.
Du är bäst.

- Jag älskar dig så mycket.
- Tack så mycket.

Herregud! Jaha...

- Vill du ta en bild?
- Nej, jag har ju brutit handen.

Ljuset är inte så bra här.

Jättefint.

- Hej då, mina damer.
- Hej då. Tack, Alfredo.

- Varför det här stället?
- Det fick bra betyg på nätet.

Tack.

- Gudskelov för Kendra.
- Varför älskar folk henne så?

Vänner?

Ja. Men en god vän skulle säga
att du inte ska dricka.

Det är ju bara vatten.

- Jag behöver min telefon.
- Vänta lite.

Min redaktör vill att jag twittrar
om min fantasidejt.

Fråga inte. Jag ska skriva
en korkad annonstext.

Om jag kan hitta den.
Var är den? Twitter är på väg.

Colin Bateman. Nio tum.

Ursäkta?

Jag är Dan.

- Du är väl Kate. Kate Fisher?
- Ja.

Mitt svar är att jag läser
'Nio tum' av Colin Bateman.

Jag älskar hans böcker.
Har du läst 'Skilsmässan från Jack'?

- Jag förstår inte...
- Du skrev precis till mig i appen.

- Det är jag som är Dan.
- Vi ska lämna er i fred.

- Hej.
- Du är vackrare i verkligheten.

- Hör här, det har skett ett misstag.
- Ja, det är en gammal bild.

Jag hade en bättre från gymmet.
Men jag går aldrig dit.

Det är inte det.
Du är faktiskt väldigt... Väldigt...

Min lilla väninna
fick tag i min mobil.

- Jag dejtar inte på nätet.
- Inte jag heller. Det är skrämmande.

Man vet aldrig om man pratar med
en seriemördare.

Jag är inte seriemördare.
Jag spelar gitarr.

Inte för att det ena
utesluter det andra.

Får jag bjuda på en drink?

Nej. Tack, men jag ska...

Ja, okej.

Men vem vet?
Kanske korsas våra vägar igen.

- Du är ond.
- Och han är söt!

Och han är musiker, så han känner
till ställen. Vi går ut tillsammans.

Vi är här för Annas skull.
Inte för att antasta män.

Dan! Ta med dig din söta rumpa hit.

Jag gör inte det här.

Jag... Nej, vi...

Vi tänkte att du kanske...

Vi vill dricka, vi vill dansa.
Vi vill ha roligt.

Visa vad du kan, Dan!

Okej.

Okej, då kör vi. Salt!

Shot. Lime.

Slicka handen, ta saltet och...

shoten och limen.

Förlåt. Det var mansplaining.
Min dotter har varnat mig för det.

- Har du en dotter?
- Ja. Men hon är vuxen nu.

Hon är musiker.
Vi kommer alla att dö fattiga.

- Kate älskar musik.
- Gör du?

Inte direkt.

Hon är vacker. Hon har dina ögon.

Hon är inte min dotter,
utan vår vän Annas. Hon dog i cancer.

- Det var tufft.
- Ja, men hon är tuff.

Det gjorde det säkert lättare för
Anna att lämna Maddie att du var där.

Vi pratar om dig och din gitarr.

- Sysslar du bara med musik?
- Ja.

Det är inte bara en medelålderskris.

- Jag jobbade med försäkringar förut.
- Det låter hemskt.

Sen lämnade min fru mig.
Min dotter blev vuxen.

Varför sitta och uggla
i ett tomt hus i Guildford-

-när jag kan leva fullt ut...
i en tom lägenhet i Girona.

- Vill du ha en drink till?
- Ja. Varför inte?

En stor applåd för Miss Harry Debbie!

Ge en stor applåd och
en varm El-Pito-hälsning-

-till Kate Fisher och Dan.

- Va? Nej!
- Jo!

- Jag är tondöv.
- Det går bra. Jag låter som Elvis.

Bravo!

Bra val.

'Bohemian Rhapsody'!

Här ska jag lämna er.

Jag spelar i Barcelona imorgon,
om ni vill göra en avstickare dit.

Liz har en mycket strikt tidplan.

Bara ifall att...

Vem vet var ni hamnar?

Se upp.

- Jag ville inte bli läkare.
- Nej, du skulle bli marinbiolog.

Jag ville bli marinbiolog.

Men sen gifte du dig med
mannen du förlorade oskulden till.

Herregud. Det är så sorgligt.
Det är så hemskt sorgligt.

Men jag är inte oskuld längre!

- Nå?
- Vad då 'nå'?

- Ska ni ses igen?
- Vi har så olika liv.

- Jag måste ringa John.
- Jag har numret här.

Jag måste säga
att jag har brutit handen.

Och att han ska...

Han måste betala... Han måste...

Jag letar efter en taxi.

- Han måste betala kommunalskatten!
- Taxi!

Om han inte betalar blir vi stämda,
och jag vill inte åka i fängelse.

Jag är för söt.

Är John där? Okej.

Vem är det jag pratar med?
Okej, får jag prata med John?

Inga problem.
Jag ringer lite senare. Tack.

- Var han där?
- Jag kom till svararen.

Var fan är alla taxibilar?

Vart kom det ifrån?

Vi måste ta nästa tåg.

- Lär dig att vissla, Cassie.
- Hoppa in. Vart ska ni?

Till tågstationen. Snabba på.

Tut, tut!

Herregud.

Nej! Jag måste hoppa in i bilen.

- Var är min vattenflaska?
- Jag konfiskerade den.

Välkomna till Collegno.

Skulle inte vi till Barcelona?

- Vi är i Italien!
- Sluta skrika!

Min hjärna vill tränga sig ut
genom ögonhålorna.

Vi måste tillbaka till Barcelona.

Vi ska vara i Palma om två dagar.
För att se ljuset.

- Vi får inte missa det igen.
- Det är strejk och inga tåg går.

Jävla européer
och deras fackföreningar.

Lugna dig. Vi tar ett flyg.

Maddie, du har väl ditt pass?
Vi andra har väl tillräckligt...

Var är min bältesväska?

Jag behöver en burrito.
Hur säger man det på italienska?

- 'Il burrito'.
- Men för i helvete.

Nu har vi varken pass eller pengar.
Vi kan inte flyga.

- Hur ska vi annars kunna resa?
- Utan pass?

Vi hinner aldrig till Palma, och då
sviker vi Anna en sista gång.

Jag är läkare, Kate.
Jag kunde inte rädda henne.

- Det fanns inget du kunde göra.
- Jag kunde ha gjort mer.

Det kunde vi allihop.

Vi kan ta oss till Barcelona
med lokaltåg och några byten.

- Hur många?
- Sex.

Och så fyra till. Utan pass.

Men hur då?
Vi har varken biljetter eller pengar.

Ta för er. Jag köpte hela butiken.

- Hur då?
- Apple Pay.

- John!
- Vi vet inte om det är så.

- Lizzies John alltså?
- En Sabrina svarade i telefon.

Det kan ha varit städerskan.
Säg inget, hon har det jobbigt.

Hon vill veta det. Tro mig.

Veta vad?

Kate?

Jag... Det var jag
som tappade bort våra pass.

Jag visste det! Jag visste
att det inte kunde vara jag.

Då är det ditt fel om vi inte hinner.
Erkänn det. Säg det.

Det är mitt fel.

Tack. Erkänn att du hade
fel om bältesväskan.

- Jag hade fel om väskan.
- Det vart storsint av dig.

Kate. Jag vill be om
två av dina smörgåsar.

Och Cassie, tre av dina chipspåsar.

Ursäkta mig.

Kan du öppna dem? Jag har ont.

Hej.

- Hej.
- Hej.

- Engelska?
- Ja.

- Vill du köpa en klocka?
- Jag har tyvärr inga pengar.

Ingen fara. Det är en present.

Den klär dig bättre
än alla andra här.

- Tack.
- Det är en kopia.

Vi har lite tekniska problem.

Vi stannar tåget
för att undersöka problemet.

Vad är det som händer?

- Tåget har gått sönder.
- Nej, det är inte möjligt!

Oroa er inte, det händer jämt.
De lagar det, så kör vi igen.

Förlåt.

- Vi hinner nog.
- Hur då?

- Allt som kan gå fel går ju fel!
- Vi kommer på nåt.

Vi lovade Anna att vara där
den 2 februari klockan 9.

- Vi missar det. Igen.
- Vi kommer på nåt.

Maria?

- Vattnet har gått.
- Finns det nån läkare här?

- Jag är sjuksköterska.
- Nej, det är du inte. Jag är läkare.

Ingen fara, så länge hon
inte har värk... Jaha, det har hon.

- Hur många veckor?
- Massor.

Ingen fara. Du har ju
gjort det här förut.

- Nej, jag är ju allmänläkare!
- Men du har ju läst om det.

Det är jättelänge sen. Jag kan inte,
jag är fortfarande full.

- Andas, andas.
- Andas.

Det är en vacker våg.
Du följer med vågen.

Du kommer över vågen
och ner på andra sidan.

Vi borde nog ta oss bort från spåren
och alla människor.

- Och geten?
- Hur mycket öppen är hon?

- Vi måste in och...
- Då behöver vi en ficklampa.

Maddie. Ordna alkohol och vatten.
Okej?

- Du måste andas.
- Cassie, ta fram handsprit ur väskan.

- Den här vägen.
- Du är så duktig.

Skynda dig, Cassie!

- Andas.
- Bra. Okej.

- Ha det här på händerna. Överallt.
- Skojar du med mig?

- Det blir ju svårt för mig?
- Kom igen!

Du födde ju Clay. Du är den enda här
som gick på såna lektioner.

Med kejsarsnitt och droger
som hade knockat Keith Richards!

Du ska mycket försiktigt
sticka fingrarna i hennes vagina-

-och se hur många du får upp
genom hennes livmoderhals.

Okej?

Jag är här, Cass.

- Du måste göra det här.
- Du klarar det.

- Det är lätt för dig att säga!
- Gör det, Cassie!

Andas.

Okej. Är du inne? Hur känns det?

Intressant.

Det här har jag inte drömt om.
Jag känner nåt.

Det är hårt.

- Okej. Skit också.
- Varför då?

Hon ska föda!
Det är barnets huvud du känner.

Vänta tills det kommer en läkare!

Jag hittade ingen läkare.
Men en god grappa.

En styrketår.

Fan! Hon är alkoholist.

Okej, men vi är
faktiskt också chockade.

Säg åt henne att inte krysta.
Bara när hon inte kan låta bli.

- Okej. Hon vill krysta nu.
- Okej. Då tar vi det på tre.

Ett

Två.

Tre!

Tack. Tack.

Vilken lättnad
att aldrig behöva göra det igen.

Det är löjligt att trycka en
vattenmelon genom nåt så litet.

- Det är helt naturligt.
- Moder Natur är en bitch.

Okej, Angelo har bjudit in oss-

-på fest i hans by
för att fira den nyfödda.

Därifrån går det ett tåg imorgon,
som kommer till Palma vid lunch.

Då kan vi se ljuset dagen därpå.

Vi har visst tid för
en liten avstickare till.

Jag kanske borde
skaffa ett barn till.

Jag skulle fortfarande kunna.
Jag har fortfarande mens.

Kära vänner. Idag talar jag inte
till er som borgmästare-

-utan som farfar.
Ikväll firar vi livet.

Mitt barnbarn är starkt och friskt.

Skål, Santa Filomena.

Skål!

Mina kära engelska damer.
Ikväll hälsar vi er välkomna.

Inte som vänner, utan som familj.
Skål för de engelska damerna.

- Och den vackra amerikanen. Skål!
- Skål!

Vi vill tacka er.

Vad ska hon heta?

- Laura.
- Elena.

Laura.

- Vad sägs om Anna?
- Anna?

- Hej, lille man. Vad heter du?
- Fabrizzio.

- En garde.
- En garde.

Fabrizzio, det räcker.

Upp i säng. Jag ber om ursäkt.
Han blir så till sig.

- Man glömmer hur starka de är.
- Har du själv en pojke?

- Och du saknar honom?
- Ofantligt.

En god mor är värd hundra lärare.
Min mor lärde mig att dansa.

- Vart gick allt fel, Liz?
- När vi reste från Paris.

Nej, jag menar mellan oss.

Man har så många förhoppningar
när man är i Maddies ålder.

Man ser ut över världen,
väljer en väg och lämnar en annan.

Plötsligt står man i slutet av en
tunnel och rusar i 100 km/tim-

-mot... ingenting alls.

Jag håller med,
det är skit från början till slut.

Jag skulle aldrig ha
gift mig med John.

Jag var så ung.
Jag visste inte bättre.

Det är som att skriva på ett kontrakt
att man bara ska äta salta chips-

-resten av livet. Tänk om man blir
sugen på salt-och vinägerchips?

Jag erkänner att han inte är den
mest spännande smaken på hyllan.

Men han är pålitlig.
Och han är min.

Och...

Och han... älskar mig.

Kate, du är bara halvvägs.

Det är aldrig för sent
att hitta en smak man tycker om.

Det finns så många att välja bland.
Jag föredrar salt.

Säljer du pasta också?

Pasta, Rolex, receptbelagd medicin.

Om ryssarna vill köpa det
så säljer jag det.

Du måste ha det här fingret
på strängen hela tiden.

Jag måste nog hitta mina vänner.

Du kysser bättre än du spelar.

Gud, vad jag älskar Italien.

- Festar Cassie fortfarande?
- Hon är sitt gamla jag igen.

- Full?
- Gud, vad jag älskar Italien.

Nån är visst på gott humör.

Tänk dig när vi ser ljuset i Palma.

Fan också.

Du är för rolig, du.

- Var är Cassie?
- Hon gjorde jiggy-jiggy med Giovanni.

- Packa åt henne, hon hinner ikapp.
- Jag?

- Du mjölkar verkligen den där handen.
- Det är hårt, men rättvist.

Jag ber bilen att vänta.

Vad i...

Fan.

Hej.

- Hej, sköna dam.
- Hej.

- Har du sovit gott?
- Ja, som en sten.

- Som en sten?
- Det är positivt.

Hon är inte här.
Vi ska åka klockan 11.

Lugna dig, min sköna.
Det går ett om två timmar.

Då riskerar vi att missa
den sista färjan till Palma.

- Lovar du att ringa?
- Det lovar jag.

Var är hon?

Jag försökte laga
amerikanska pannkakor.

- De blev visst inte så bra.
- Det ser ju utsökt ut!

Den är...

oätlig. Men tack.

Jag har köpt...

Cassie. Hej.
Ska inte du också med tåget?

Herregud. Jag behöver skjuts.

Tack.

Ursäkta mig.

'Hur mycket kostar auberginen?'

'Den är väldigt billig.'

'Tack.'

'Onsdag.'

'Torsdag.'

- Du får den här.
- Hur kan hon vara så egoistisk?

Hon vet vad det betyder för Maddie.

- Vi tar nästa tåg, bara.
- 'Var är bönorna?'

'Hur mycket kostar auberginen?'

'Auberginen är väldigt billig.'

Innan du säger nåt: Inget hände.

- Och jag är påven.
- Vi missade tåget.

Det går väl ett klockan tolv?
Ni kom ihåg min ryggsäck, tack!

- Ingen ursäkt eller förklaring?
- Jag känner inte riktigt din energi.

- Du är så himla okänslig.
- Vi tar nästa tåg.

- Om du inte träffar nån annan.
- Ska du föreläsa om sex och moral?

Nej, sluta med det här nu.

- Du var inte ihop med honom.
- Man ligger inte med sin väns man.

Varför klamrar du dig fast vid det?
Varför har du mina brev till Steve?

- Det är inte dina.
- Jag behöver inte förklara för dig.

- Du måste släppa det här.
- Och du måste säga sanningen.

- Jag har bett om ursäkt många gånger.
- Jag pratar inte om mig själv.

- Hon förtjänar att få veta.
- Cassie...

Få veta vad? Få veta vad?

När jag ringde John från Spanien-

-svarade en kvinna
i hans telefon, Sabrina.

- Liz!
- Liz.

- Hur kan du vara så elak?
- Hon förtjänar att veta sanningen.

- Du använder henne i ditt spel.
- Jag ljuger inte för mina vänner.

Du använder dem när det passar dig!

När vi passar in som biroller
i Cassies stora drama.

Det var därför du inte besökte Anna.
Hon ville stjäla ditt rampljus.

Du är så skenhelig!
Du låg med din bästa väns man.

Och du drack dig själv
ur vårdnaden av ditt barn.

Dra åt helvete!

Sluta. Alla måste lugna ner sig.

Vi slutar innan Madame Bovary
försöker göra slut på sig igen.

Kate!

Kate, du får inte gå.

Resan är slut.
Det var en dum idé. Den är slut.

Jag fick ditt meddelande.
Saknar dig mamma XXX

Man snubblar inte bara
i säng med nån, John.

Ni har fortfarande tid.
Dansa under Guds discokula åt mig.

Vi hann inte sist. Anna

Kunde du inte bara ha köpt
läderbyxor. Eller en motorcykel?

CASSIE TRILLAR DIT IGEN

Vilken jävla kliché!

En stor jävla kliché. Rövhatt!

Hallå?

Du är en rövhatt, John.
Av enorma, olympiska dimensioner.

Ja, det känns lite bättre. Tack.

Mår du bra?

Ibland tror jag att du föredrar
att jag inte gör det.

- Jag borde ha sagt det.
- Ja. Det borde du.

- Det är inte ditt fel.
- Kanske är det det.

Jag har grå bh: ar
och äter kolhydrater.

Jag skrattar inte åt hans skämt
längre. Innerst inne visste jag det.

Jag valde bara att inte se det-

-för att det var beviset för att jag
var ett fiasko som mor och hustru.

Okej, men jag ser nåt helt annat.

Jag ser en mamma
som gör allt för sina barn.

Nån som skulle... kasta sig
framför ett tåg för en vän.

Och viktigare än så:

Nån som jag verkligen ser upp till.

Dessutom är du rätt jävla sexig.

- Ser han inte det, så skit i honom.
- Ja, skit i honom.

Nej, strunta i det.

Jag har hittat ett tåg till Paris.
Cassie sitter på ett kafé.

- Vill inte du och Maddie följa med?
- Är inte hon med dig?

Nej.

- Inte?
- Hon följde efter dig.

Men för i helvete.

Du, Cass...

De har sparkat mig från serien.
Producenterna säger-

-att min offentliga image inte är
förenlig med seriens värderingar.

- Steve har vunnit. Jag förlorar Clay.
- Nej, så funkar det inte.

- Jo, ibland gör det det.
- Inget svar.

- Allvarligt?
- Vad är det?

Förutom all annan skit som händer
så är Maddie borta.

- Vad då borta?
- Jag tror att jag vet var hon är.

- Cassie, jag...
- Det är okej. Kom.

Jag ska ta med min ryggsäck.

Jag behöver en bakelse och en soffa.

- Mina damer, vad har hänt?
- Vi behöver din hjälp.

- Är Maddie med dig?
- Nej.

- Ska vi ringa polisen?
- Hon är 18, ingen tagit henne.

- Vart då?
- Jag vet inte, var som helst.

Jag söker genom hela landet.

Börja med Palma.
Tåget gick en timme före hennes flyg.

- Jag köper biljetter.
- Vi har inga pass.

- Hon åker till Guds ljus.
- Vi hinner aldrig.

Finns en vilja så finns det ett sätt.
Följ mig.

- Federico?
- Han är inte städare, antar jag?

- Är han ens i livet?
- Hej, Giovanni.

Federico var pilot.
Nu arbetar han för mig.

- Med vad då?
- Transport.

- Passagerartransport?
- Det spelar ingen roll.

Han kanske kan flyga er. Men han
kan bara landa på vissa ställen.

Det är uppmuntrande
att han kan landa.

Får vi be dig om en tjänst?

- Mina vänner måste till Palma.
- Palma? Nej.

- Mallorca?
- Mallorca? Nej.

- Menorca?
- Menorca? Nej.

- Barcelona?
- Barcelona? Det är också riskabelt.

Federico...

- Okej då.
- Tack. Du är en sann vän.

- Det är okej.
- Inget festande på mitt plan.

- Herre...
- gud!

- Kan det hålla sig i luften?
- Vi kanske får hoppa fallskärm.

Cassandra.

Din son har tur.

- Det har jag också.
- Tack.

- Hej då!
- Hej då!

- Lycka till!
- Ja. Lycka till.

Det behöver de.

- Kan den här gå fortare?
- Vill du gå ut och skjuta på?

Barcelona! Hej!

- Herregud.
- Tysta! Jag försöker landa.

Välkommen till Flight Club.
Den första regeln är?

- Vi pratar inte om Flight Club.
- Aldrig nånsin.

Vad gör vi nu?
Den sista färjan går klockan sex.

Vi är 32 kilometer utanför Barcelona
och ska till hamnen.

- Jag kan ringa en taxi.
- Jag har nog nåt som är snabbare.

Vi har en timme
att ta oss till färjan.

- Så det här är snabbare?
- Vi slapp åtminstone flyget.

- Är du redo att ta fram läderlooken?
- Vänta bara.

- Beställde nån en medelålderskris?
- Inga pappaskämt nu.

- Får vi plats alla tre på den här?
- Nej. Tack, namn vid namn Dan.

- Kan hon köra den?
- Hon är en ansvarsfull läkare.

- Hur sätter man igång den.
- Skicka mig namn och adresser.

- Till försäkringen.
- Hur länge är du i Barcelona?

- I två veckor. Hur så?
- Jag kommer med nycklarna.

Kom nu, Julia. Vi slösar tid.

Kom igen, tjejer.

Ja, bara...

- Tack, Dan!
- Det var så lite. Hej då!

- Kom ihåg backspeglarna!
- Vilka speglar?

Maddie! Vi kommer!

- Nej!
- Nej!

Det var den sista färjan!

Nej! Herregud.

- Å! Dumt! Dumt! Dumt!
- Det var inte ditt fel.

Nej, det var mitt fel.
Precis som sist försov jag mig.

- Nej, jag tappade bort ryggsäcken.
- Nej, jag tog fel på tidtabellen.

- Det var Anna.
- Hon var alltid sen.

Vi får lära oss att köra
vår egen båt.

Säg mig, visst har Kendra
erfarenhet av havet?

- Kom igen!
- Där borta. Kom nu.

- Vi ska stjäla en båt.
- Vi kommer tillbaka med den.

Herregud,
vilken dålig kondis jag har.

- Är det så här man gör?
- Full fart framåt, Kendra.

- Var är flytvästarna?
- Varför kör de så långsamt?

- De vet att vi har tagit den.
- Låtsas som om det regnar.

Varför glor de på oss?

- Säg 'grovt brott'!
- Grovt brott!

- Varför vinkar de åt oss?
- Jag vet inte.

Vinka tillbaka, din idiot!

- Uppför er naturligt.
- Vi kommer att få ruttna i fängelse.

- De engelska kvinnorna stjäl min båt!
- En av dem är helt klart amerikan.

- Nu sätter vi igång den här!
- Jag hittar inte flytvästarna.

Förlåt. Förlåt! Jag fixar det.

Jag fixar biffen.

Jag hoppas verkligen
att Maddie mår bra.

Jag tror att hon är
den enda av oss som gör det.

Det är så fridfullt.
Inga telefoner, tweet eller mail.

- Vad är det som hindrar dig?
- Från vad då?

- Från att leva som du vill.
- Bara släppa allt.

Skapa ett nytt liv.

Dina brev skulle hjälpa mig
att vinna.

Jag hoppas att du vinner över honom.
Clay förtjänar dig.

Han har mig redan.
Och han har en pappa. En bra pappa.

Utan serien måste jag leva med
delad vårdnad.

- Du tjänar inga pengar.
- Men jag är fri.

- Jag har saknat dig, Cass.
- Och jag har saknat dig, Katie.

Katedral föröver! Katedralen!

Klockan är nästan nio.
Skynda dig. Det räcker.

Det är den sämsta knop jag har gjort.

Uppför! Uppför...

- Fan! Moln!
- Kommer de i vägen för ljuset?

Maddie! Ser ni henne?

- Ringer du henne?
- Det går direkt till svararen.

- Maddie?
- Maddie!

Jag ser henne inte.

- Ser ni henne nånstans?
- Vi borde nog bara gå in.

Hörde ni det? Det händer inte.

- Ska solen skina igenom där?
- Nej, från andra sidan.

Men inte idag.

Jag saknar henne så mycket.

- Det är okej.
- Jag borde ha varit där.

Jag saknar henne också.
Vi saknar henne allihop.

Molnen...

De försvann.

Otroligt!

- Guds discokula.
- Det är helt otroligt.

- Då var vi här.
- Annas favoritstrand.

Vi lovade att komma tillbaka.

Är du redo?

Fram med händerna.

Ett...

två... tre!

- Se på den där horisonten.
- Det finns så mycket där ute.

Då ger vi oss ut och hämtar det.

TILL KELLY

Översättning: Tilda Appelberg
Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Timo Lahtinen