Original subtitles

Andas, Ers nåd.

-Krysta! -Andas!

Ja!

Ers nåd, ni måste krysta.

Mycket bra. Ja.

Ni måste andas, Ers nåd.

Nån måste berätta hur det går!

-Undan! -Vad gör ni här, lady Danbury?

-Jag går in, Ers nåd. -En dam hör inte hemma där.

Nån borde vara där. Om inte hennes man, så…

Krysta.

Ska jag äntligen få en son?

Tång.

-Jag ser huvudet. Krysta! -Krysta!

-Berätta! -Berätta för honom!

-Andas. -Ja.

-Andas. -Krysta, Ers nåd!

Vad blev det?

En pojke, Ers nåd.

Jag har en son!

Sarah!

Äntligen har jag gett honom en son.

Sarah.

Doktorn!

Hon förblöder.

Sarah…

En perfekt son.

Simon Arthur Henry Fitzranulph Basset, nästa hertigen av Hastings!

Ers nåd.

Ska vi göra i ordning hertiginnans rum?

Nej. Det behövs inte.

Den här författaren tänker bara på två ord

morgonen efter en lyckad fest:

"chocka" och "roa".

Kära läsare, de skandalösa berättelserna från gårdagens soaré i Vauxhall

är både chockerande och roande.

Den har kommit!

Ge hit!

Nån som dök upp likt en Fenix ur irrelevansens aska

var fröken Daphne Bridgerton.

Den strålande debutanten sågs dansa inte mindre än två gånger

med säsongens mest eftertraktade och mest svårfångade ungkarl:

hertigen av Hastings.

Vart ska ni så tidigt, Ers nåd?

Till promenaden.

Han ler. Hertigen ler sällan.

Daphne har bra sinne för humor.

Det lär hon behöva. Livet som hertiginna ställer stora krav.

Man ska ordna baler och ta emot utländska dignitärer.

Daphne skulle leda societeten, inte bara tillhöra den.

Jag har förberett henne väl.

-Åtta baler. -Nej.

Åtta baler.

Ni vill väl att vår plan lyckas?

Syftet med den är att hålla äktenskapsjagande mödrar borta,

inte att hoppa ner i lejonets kula.

Syftet är att se till att jag blir gift redan under min första säsong.

Ni får fyra.

-Sex baler. -Fem.

Sex. Och då måste ni skicka blommor.

Idag.

Dyra blommor.

Det skulle ni göra om ni uppvaktade mig.

Om jag gjorde det skulle jag inte behöva blommor,

utan fem minuter ensam med er.

Jag menade inte…

-Sex baler, Ers nåd. -Nåväl.

Men vi får se med blommorna.

Och glöm inte att ingen kan få veta om vår överenskommelse.

Eller om det som hände med lord Berbrooke.

Ja. Hur är det med handen idag?

Ni gjorde inget fel.

Nej, men minsta rykte om att jag var ensam med en man

och dessutom slog till honom skulle förstöra allt.

Jag vill inte orsaka en skandal, fröken Bridgerton.

Det kommer säkert av sig självt för er.

Nej. Hur skulle jag kunna veta det?

Jag kan inte fråga henne. Jag vet inte hur det hände.

Så irriterande!

Vad pratar ni om?

Om fröken Thompson.

-Prudence… -Om vadå?

-Penelope har några frågor… -Var tyst.

…om fröken Thompsons tillstånd.

-Ursäkta? -De vet, frun.

Hur gick det till, mamma? Väntar hon barn?

Det räcker.

Hör du vad de säger? Vad ska vi ta oss till?

Bli inte hysterisk nu.

Varför ska hon hållas borta?

För att tillståndet smittar.

Daphne kanske är kär. Ska det föreställa en bedrift?

Vad har hon åstadkommit?

Hon har inte skapat eller bakat mannen. Han dök bara upp.

Nu går han omkring.

Han gillar väl hennes ansikte. Och håret.

Att vara fin är ingen bedrift.

Vet du vad som är det?

Att gå på universitet. Om jag var man skulle jag kunna göra det.

Istället måste jag se mamma vara stolt

för att nån ska beundra min systers utseende

och fylla henne med barn!

Du lyssnar ju inte, Penelope.

Jag vet nån som väntar barn.

Din mamma? Är inte hon för gammal?

-Din far vill väl ha en pojke… -Nej, det är en tjänsteflicka.

-Är en av tjänsteflickorna gift? -Hon är inte gift.

-Hur kunde hon då bli med barn? -Jag vet inte, men jag ska ta reda på det.

Gör det. För så får det inte gå för oss.

Vi måste åstadkomma saker.

Två danser? Med en hertig?

Han fattade tycke för er syster.

Det gjorde alla. Allas blickar vilade på Daphne.

-Ta lite bröd åtminstone. -Jag är inte hungrig.

Alla kanske tittade på en reva i hennes klänning.

Eller felstegen på dansgolvet.

Jag undrar om hertigen kommer till Crawford.

-Chanserna är nog goda. -Ramsbury på fredag, då?

-Och den stora utflykten? -Vi får se.

Vad hemskt för Fran som övar piano med moster Winnie hela säsongen.

-Hon missar Daphnes förlovning. -Är hon redan i Bath?

Hur blir en kvinna med barn?

-Vilken fråga! -Måste man inte vara gift?

-Vad pratar du om? -Det behövs tydligen inte.

Det räcker så.

Daphne, du spelade så fint. Fortsätt.

-Ni vet säkert. -Titta inte på mig.

Har du nånsin besökt en bondgård?

Uppmuntrar ni olämpliga samtalsämnen?

Inte alls, mamma.

Vi skulle faktiskt precis gå och ta fram sablarna.

-Colin Bridgerton! -För fäktningen.

-Fröken? Humboldt kommer. -Gör han?

-Humboldt? -Varför det?

Är det nån här?

Fröken Daphne har besök, frun.

Men hertigen… Du väntar redan besök, raring.

Nu väntar jag fler.

Vad är detta?

Ur vägen!

Jag skulle få träffa familjen.

Undan!

Vi skulle vara ensamma. Jag tog mina finaste satinbyxor!

Ur vägen!

Herregud!

Jag ska tala med…

Nej, ni måste gå.

-Det skulle gå fort. Ni gav mig ert ord. -Ja.

Ni är den enda som friat och enda alternativet.

Det här är bara ett missförstånd.

Men nu måste ni och alla andra gå.

-Jag vill veta vad som pågår. -Jag också.

Vi kanske kan börja med varför du stör en sån fin morgon.

För att hon redan är förlovad.

Har hertigen redan friat?

Jag är inte förlovad, mamma. Har nån friat? Nej.

Har jag friat till nån? Det tror jag inte.

-Var inte så respektlös. -Respektlös?

Det finns nog inget mer respektlöst än att lova bort mig till Nigel Berbrooke.

Är det sant, Anthony?

-Han är ett bra val. -Har du lovat bort din syster?

-Inte bra nog. -Va?

Strunt samma.

Jag har fler alternativ. Jag behöver inte…

Du har uppvaktare, men inga friare.

Utöver lord Berbrooke, förstås.

Vad har hänt med hans öga? Det ser groteskt ut.

Daphne har charmat hertigen. Det förändrar läget.

-Beror upproret på Hastings? -Han uppvaktar henne.

De dansade på en bal, liksom Colin och Penelope Featherington.

Det betyder inte…

De promenerade i morse och han har skickat blommor.

Dyra blommor.

Det är inte på allvar. Han gifter sig aldrig.

Jag har känt honom sen barnsben. Det är varken övermod eller omogenhet.

Det är svårt att tro.

Jag gifter mig inte med Nigel Berbrooke.

Jag har ditt eget bästa i åtanke.

En dag kommer du att förstå och uppskatta beslutet.

Löftet till Berbrooke står fast. Du ska gifta dig med honom.

-Mamma… -Oroa dig inte, raring.

När lord Berbrooke ser att hertigen menar allvar,

drar han sig ur det hela.

Även om han inte respekterar en dams val, respekterar han en mans.

Och om hertigen inte menar allvar, så finns det andra.

Jag såg hur ni såg på varann igår och i morse.

Det finns inga andra. Hertigen är den enda.

Dansade du med Bridgerton-flickan? Två gånger?

Påminn mig igen varför jag återknöt kontakten med dig när jag återvände.

Erkänn. Du saknade mig.

Ett ord?

Säg hur många ord du vill.

Måste jag komma upp dit?

Mina nävar har fått nog med stryk av hertigens haka.

Jaha? Varför så bråttom?

Jag vill veta vad du tänkte på igår och i morse.

-Du… -Du får vara mer specifik.

-Jag tänker mycket. -Uppvaktar du min syster?

-Borde jag inte göra det? -Nej.

Av flera skäl, bland annat för att hon är min syster

och för att hon redan är förlovad.

Och kanske också för att hon är min syster.

Jag kände inte till förlovningen. Är den lyst?

Allt förbereds som bäst.

Jag har gett Nigel Berbrooke mitt ord.

Då har du gjort nånting rätt. Men Berbrooke är en ovärdig friare.

Han är anständig.

Han ses aldrig på bordellerna.

Han har varit här i London de senaste åren,

och inte i nån ociviliserad spelhåla eller var fan du har hållit hus.

Nigel Berbrooke är inget helgon.

Du och jag har varit bästa vänner, men nu gäller det min syster.

Tänk på allt vi har delat som vänner.

Jag vill inte förolämpa dig,

men du måste förstå att familjen kommer före allt annat.

Varför säger han inget?

Han är fyra år. Han borde kunna tala.

Han är duktig på att skriva, duktigare än andra elever jag haft.

Det kvittar om han är Shakespeare om han inte kan tala!

Låt höra, pojk. Säg nåt. Grymta till.

-Prata! -Ni skrämmer honom.

Det kanske är det som krävs.

Nej.

Vad sa du?

Låt bli.

Vad gör han?

-Han är efterbliven. -Ers nåd…

Han är en idiot!

Herregud.

Förstår du vilken situation vi befinner oss i?

Vi har beviljats den här linjen.

Monarkin har förkunnat det.

Men den förblir bara vår så länge vi är nåt utöver det vanliga.

Namnet Hastings får inte sammankopplas med sinnesslöhet!

För bort honom ur min åsyn.

Pojken är död för mig.

Jag hittade några sötsaker åt dig.

Du kan njuta av dem medan alla andra är på balen.

Du får komma in.

De räcker säkert till oss båda.

De har tydligen beslutat att inte skicka hem dig.

Det är en lättnad. Jag kan ana hur han skulle reagera på…

Ditt tillstånd?

Marina, får jag fråga…

Hur gick det till?

Kaka.

Kaka?

Kyrkoherden i Somerset predikade gärna i timmar.

Tre, fyra, ibland fem timmar.

Jag svimmade nästan av hunger.

Tills en söndag, då jag trodde att jag skulle duka under av utmattning…

En av bröderna Crane, George…

Sir George Crane smög till mig ett knyte fullt med kakor,

med risk för liv och lem.

Efter ett tag började han skicka med små lappar.

Vi skickade små brev i månader.

Jag såg fram emot kyrkan som aldrig förr.

-Var är han nu? -I Spanien.

Han for för att strida med Wellington, men han skriver fortfarande.

Titta.

Så… ditt tillstånd kom sig alltså av…

Kärlek.

Av kärlek, Penelope.

Ers Majestät, doktorn har besked om kungen.

Hur kommer det sig att vi inte sett en enda intressant trolovning än?

Vansinnigt tråkigt!

Jag kan berätta lite skvaller om en gammal köksa.

Jag struntar i pigor. Jag vill ha nåt roande och fängslande.

Vill doktorn tala om att min make är död?

Det tror jag inte.

Hälsa då att jag är upptagen och ta hit mitt brevpapper.

-Rubinerna eller pärlorna, fröken? -Pärlorna.

Rubinerna kanske drar till sig friarnas blickar.

Om jag inte ska lägga alla mina ägg i samma korg,

måste jag skaffa fler… ägg.

Hertigen har gjort dig snurrig.

Snarare måste lord Berbrooke snurra iväg.

-Jisses. Vad är det, fru Wilson? -Drottningen, frun.

-Är hon sjuk? -Har kungen gjort henne illa?

-Kungligt brevpapper. -Hon har skrivit till er, frun.

Vad står det, mamma?

Jag är inbjuden på te med drottningen i övermorgon.

Strunt i pärlorna.

Du får bära diamanterna ikväll.

Skulle det göra ont att klä er mer färggrant?

London-säsongen är redan tillräckligt enformig.

Måste er garderob också vara det?

-Jag fick höra att det var senaste mode. -Inte enligt mig.

Ta min arm nu, så att vi inte blir sena.

Du är visst inte död ändå.

Frun, vi väntade er inte.

Inga Londonbesök, inget nytt om utbildningen…

Din far säger inte ett knyst. Men här är du ju, livs levande.

Res på dig, pojk, så jag får se på dig.

Din mamma skulle gråta om hon visste att jag inte kände dig.

Du är lik henne.

Det är bra det.

Lady Danbury, min herre.

Vad du är ouppfostrad.

Har du lärt dig att läsa, skriva, rida, fäktas?

Varför är du inte i skolan?

Jag kan inte tala.

När jag var liten, för ett antal århundraden sen,

var jag rädd för min egen spegelbild.

Jag försökte alltid gömma mig i skuggorna.

Men människor i vår ställning kan inte gömma sig för alltid.

Jag visste att jag en dag måste kliva fram

och att jag inte kunde vara rädd då. Istället gjorde jag mig skrämmande.

Jag vässade mitt förstånd, min garderob och min blick,

och såg till att vara

den mest skrämmande varelsen var jag än befann mig.

Kom.

Du kan visst tala.

Jag förstod vad du sa.

Jag ska hjälpa dig med stamningen.

I gengäld måste du lova mig

att när du kliver fram…

…så ska du vara värd uppmärksamheten som du drar till dig.

Får jag lov?

Då får nån annan ordna ett glas ratafia åt mig.

Vill ni göra mig den äran, lord Bridgerton?

Givetvis, lady Danbury.

Sex baler går inte längre. Jag måste få åtta.

-Och en picknick. -Va?

Jag är rädd att vi måste elda på charadens lågor.

På grund av lord Berbrooke? Jag hörde om det.

Han måste tro att ert nästa steg är att fria så han lämnar mig i fred.

Jag får passa mig för snedtramp, då.

Verkligen, för ni ska vara vid min sida hela kvällen.

Och vi måste se ut att ha roligt, även om det är svårt.

Ja, precis.

Dansa med din syster.

-Varför det? -För att jag ber dig.

Var jag otydlig i morse?

-Vill du att jag förolämpar din syster? -Tvärtom.

-Ska hon gifta sig med en vidrig padda? -Lord Bridgerton,

ursäkta att jag stör,

men om det behövs,

upprepar jag gärna mina avsikter gällande er syster.

Jag har länge traktat efter henne för hennes skönhet, hennes elegans…

För hennes högerkrok?

Jag vill veta om jag kan räkna med att ni reder ut missförståndet.

-Jag vill ju undvika en pinsamhet. -Det är för sent för det.

Låter ni er skrämmas av hertigens ställning…

Lugn. Jag ska ta hand om det

och påminna hertigen om att det inte rör honom.

Du vet lika lite om det som du vet om lord Berbrookes karaktär.

Jag ska ta hand om er syster.

Kanske lär hon sig att återgälda min kärlek med tiden.

Lägg av nu, Berbrooke.

Vet du hur han fick den där blåtiran?

-Jag var ovarsam med en dörr. -Snarare med hedern.

Han försökte sig på nåt tarvligt

och din syster gjorde rätt i att försvara sig.

Ni måste förstå…

Det skulle Daphne ha berättat.

Skulle hon?

-Ni talar aldrig med min syster igen. -Men vi ska ju gifta oss.

Ni ska inte ens se åt hennes håll.

Var tacksam för att ni slipper ännu ett knytnävsslag.

Vad har hänt? Bror?

Oroa dig inte för Berbrooke. Det är utrett.

-Berättade ni? -Jag var tvungen.

-Det ordnar sig. Jag lovar. -Lovar?

Oavsett vad ni och min bror tror,

kan jag tala för mig själv. Ni hade ingen rätt.

-Jag ville hjälpa er. -Det gjorde ni inte.

Ni underskattar Nigels känsla av berättigande.

Och folk ser på. Ni kan inte lova mig nånting.

Vilken lyckad kväll, Ers nåd. Tycker ni inte det?

Den unga damen är en sällsynt skatt.

Försök att inte schabbla till det.

Tack.

-Jag tror att jag promenerar. -Ers nåd.

Det är bara jag.

Följer ni efter mig? Är inte allt utrett?

Allt var uppgjort innan ni förstörde allt.

Tala med viscounten.

Jag begick ett misstag igår kväll. Omdömet brast.

Det kan ni väl förstå?

Det finns ingen förståelse mellan oss. Gå hem, Berbrooke.

Men ni behöver henne inte. Ni är hertig.

Ni har redan pengar, kontakter och ställning.

Jag behöver henne. Kan ni inte låta mig få henne?

Det är upp till fröken Bridgerton.

Jag förhandlar inte med hästarna jag köper.

Om ni följer efter mig…

Varför har ni inte friat, om ni nu är så förälskade i varann?

Varför har ni inte det?

Har ni varit med henne?

Då måste ni berätta det.

För om hon är lösaktig och inte längre orörd,

-vill jag inte… -Håll mun.

Ifrågasätt inte hennes obefläckade heder igen.

Nåväl. Det var det jag ville höra.

Ni förtjänar inte att andas samma luft som hon. Gå hem med er.

Gör ni det?

Jag har hört om er far, Hastings.

Jag vet hur gärna han ville ha en son, en arvinge,

och hur ihärdigt han försökte när er stackars mor inte gav honom det.

Om nån kan blunda för att en man gör nåt omdömeslöst,

så är det ni.

Äpplet faller ju inte så långt.

Ers nåd, får jag presentera lady Danbury och lord Basset?

Vilket ovälkommet intrång.

Jag tänkte att ni ville veta att er son lever och mår bra.

Det verkade förvåna tjänstefolket.

Vad gör ni här?

Jag får höga betyg i alla ämnen, sir.

Jag rider, fäktas och skjuter.

Jag är duktig på det också.

Och jag…

Jag…

Du är mitt värsta misslyckande.

-Ursäkta mig? -Ni borde urskulda er.

Aldrig mer.

Tänk på att pojken är nästa hertig av Hastings

och behöver den lilla faderliga instinkt som finns i ert kalla hjärta.

Visst, om ni tänker på er plats,

som är ur min åsyn

och med den jävla munnen stängd.

Jag har skrivit flera brev för att berätta att jag inte är…

…död.

Fick ni mina brev?

Det smärtar tillräckligt att veta att du en dag ska ärva Hastings.

Att se dina svårigheter är en ren förolämpning.

Du är lika värdelös som din mamma,

och jag ska göra som jag gjorde med henne,

nämligen glömma att du nånsin besudlat detta hus.

HERTIGEN AV HASTINGS

Denna författare förundras ofta över hjärtat,

som bortser från förnuft och ställning.

Varför skulle fröken Bridgerton

välkomna en barons uppvaktning när hon har säkrat en hertig?

Är det månne nåt mer på gång än debutantens tanklöshet?

Receptet är mitt eget.

-Hertigen tycker säkert om det. -Det kvittar vad hertigen tycker, Rose.

-Är han inte elegant? Med sin förfinade… -Sluta.

Ogillar ni rouget?

Nej.

Det är perfekt.

Ta lite till.

Var så säker, kära läsare:

Om det bisarra beteendet leder till ännu en skandal,

så ska jag avslöja den.

Inget går upp mot en utflykt i naturen

för att lyfta humöret och lossa på tungan.

-Hon uppvaktas av buffeln Berbrooke. -Det är en passande make för henne.

-Får jag gå och leka med Eloise? -Damer leker inte.

Förlåt. Får jag gå och visa upp mig med Eloise?

Nåväl.

Vad har du fått veta av tjänsteflickan som är med barn?

-Hur gick det till? -Hon sa att det var kärlek.

Kärlek?

-Det förklarar ju ingenting. -Nej.

Titta på mamma. Hon har tre barn.

Skulle det ha med kärlek att göra?

Vad sa hon mer? Var hon inte rädd?

Snarare ledsen.

Men hon kan fortfarande få ett lyckligt slut.

Hon vill rymma till landet och gifta sig.

Då borde hon verkligen vara rädd.

Gifter hon sig är livet slut. Då kommer hon inte undan.

Stackars liten.

Jag visste inte vad Berbrooke hade gjort.

Jag hade hjälpt dig om du hade berättat.

Skulle du ha trott mig?

Eller ändrade du dig för att en annan man berättade det?

Har du så låga tankar om mig?

Jag berättade om mina önskemål och du struntade i dem, så…

…ja, det har jag.

-Ni är sen. -Ursäkta.

-Ska vi göra er familj sällskap? -Verkligen inte.

Vi promenerar förbi gruppen av män som spelar där borta.

-Vad har hänt med er hand? -Boxning.

Det är absurt att män roar sig med sånt.

-Knäpp min manschett. -Ursäkta?

Ni behöver inte vara så orolig. Berbrooke är…

Vet ni inte vad Whistledown skriver?

Nej. Oavsett om lord Berbrooke är ute ur bilden,

så är vi inte klara än. Jag behöver en make.

Jag är smickrad, men måste tyvärr tacka nej.

Jag vet. Ni är inte giftastypen.

Eller så är ni inte typen kvinnor vill gifta sig med.

Om jag var tvungen, skulle ni vara den minst misshagliga.

-Var det en komplimang? -Ja.

Men ni vill gifta er av kärlek. Eller hur?

Självklart.

Tittar de än?

Bridgerton!

Vad har ni gjort?

Goda nyheter, familjen Bridgerton.

Jag har tagit saken i egna händer och ansökt om tillstånd för äktenskapet.

-Det blir inget äktenskap. -Löftet gäller inte.

Ni ser ut att ha ont. Ska vi fortsätta samtalet nån annanstans?

Det behövs inte.

Men nu kanske jag talar med familjens överhuvud.

Om det var ni borde ni ha sagt till er syster att passa sig

för att uppmuntra min uppvaktning när vi var ensamma i Vauxhall.

Blotta rykten om en sån skandal skulle skada

även den mest inflytelserika familjen.

Vad skulle en sån som lady Whistledown göra om hon fick veta?

-Var det ett hot? -Inte alls.

För jag ska gifta mig om tre dagar.

Jag har säsongens diamant, det bästa som står till buds.

Jag har en Bridgerton.

Jag ska rädda henne, och hela familjen,

från det ni inte kunde skydda dem mot.

Jag ser fram emot enandet av våra familjer.

Bridgerton. Hastings.

-Jag måste utmana lord Berbrooke. -Anthony!

Jag är upplärd. Jag kan reglerna.

Du får inte duellera med lord Berbrooke.

Det kvittar hur upplärd du är.

Det är både olagligt och förfärligt.

Adelsherrar har inget val, mamma.

När en ung kvinna och syster har vanärats ska konsekvensen vara dödlig!

Det löser inget.

Om lord Berbrooke gör allvar av sitt hot innan du skjuter honom…

Vad händer då?

Han kan öppna sin lilla mun när som helst, och då är det ute med mig.

Med oss alla.

Jag måste gifta mig med honom.

Jag har inget val.

Rose, kan du gå ut en stund?

Jag har lärt dig att äktenskapet är det bästa livet har att erbjuda,

och det står jag fast vid.

Men äktenskapet förser en inte bara med en partner.

Du kommer leva gott och ha ett hus att sköta,

och än viktigare, barn.

Du kommer att lägga all kraft på familjen och finna glädje i det.

Det är jag säker på.

Du och pappa…

Ni var så fina, mamma.

Det var det jag ville ha.

Det var det jag hoppades på.

Jag också.

Eloise Bridgerton.

Okej. Skäll ut mig, du.

Har du en över?

Tänk om jag vill nåt annat.

-Vad menar du? -Nåt annat.

Jag ser Daphne förbereda sig för baler med alla klänningar och uppvaktare,

och det tröttar ut mig. Jag vill ha ett annat liv, Benedict.

Jag tror uppriktigt att jag kan åstadkomma mer än så,

trots att jag inte tillåts göra det.

I så fall säger jag att…

…du inte är ensam.

Dansar du med fröken Bridgerton än?

Hur mår hon?

-Hon ska gifta sig. -Då kan du göra som du vill.

Fortsätt.

Ers Majestät.

Vad tycker ni?

Om musiken?

Det är vackert.

Är det Mozart?

Jag lärde känna Mozart när han inte ens var tio år.

Pojken ackompanjerade en aria åt mig och jag sa redan då

att han skulle bli en skicklig kompositör.

Ni hade onekligen rätt.

Jag har sällan fel om sånt. Vet ni varför?

När jag väljer att gynna nån, förväntar jag mig att de tar vara på det.

-Menar ni… -Brimsley!

Påfyllning.

Han är en riktig skvallertacka.

Om vi talar inför honom dröjer det inte förrän hela England vet om det.

Jag förstår.

Ja, ni gör väl det.

Jag trodde att er dotter gick en strålande framtid till mötes,

kanske med en hertig.

Ett sånt par…

Tja… Det hade varit förtrollande.

Som sagt,

framgången gagnade inte bara den unga maestron.

Hela familjen Mozart hade nog känt av efterdyningarna

om pojken hade stannat i Salzburg.

Håller ni inte med?

Jo. Det gör jag.

Men vad ska vi göra?

Vi ska snarast bjuda hem lady Berbrooke på te, fru Wilson.

Nigel är mitt enda barn.

En mycket speciell pojke.

Jag brukar säga att Gud inte välsignade mig med ett andra barn

eftersom perfektionen redan var uppnådd.

Jisses.

Alla är inte lika välsignade, jag vet.

Fröken Bridgerton, låt mig se på er.

Ni ser frisk ut.

Även om ni ser lite spänd ut.

-Kvällen blev sen. -All spänning, antar jag.

Ni måste anstränga er, raring. Nigel är ganska observant.

Han har redan avvisat flera vackrare debutanter med orden:

"Mor, jag värdesätter färdigheter framför skönhet."

Är det inte otroligt?

Kakorna går visst åt i rasande fart.

Oroa dig inte, Rose. Jag tar hand om det.

Hushållerskor…

De tror att de är navet,

när det är vi kammarjungfrur som gör grovgörat.

-Min är likadan. -Du har ändå tur.

Det måste vara lätt att sköta ett hushåll med bara lady och lord Berbrooke.

Du skulle bara veta.

Du åt ju inte en tugga, raring!

En ung dam måste vara välnärd om hon ska föda barn.

Rökt fisk på rågbröd gjorde underverk för mig

när jag fick Nigel.

-Vad har ni fått fram? -Vad står på?

Inte skulle jag bjuda henne på te utan en tanke på dig.

Tjänstefolk hör allt, som vi vet.

Hon har hört en hel del.

Lord Berbrooke har en son med en tjänsteflicka,

men vägrar försörja honom.

-De skickades iväg och är utblottade. -Vad hemskt.

Hoppas att det räcker för att vi ska slippa honom.

Han lär förneka det.

-Vem skulle tro oss framför honom? -Kanske ingen.

Men alla gör det om lady Whistledown gör det. Vi gör som kvinnor brukar.

Vi pratar.

Han gifte sig med henne

bara för att hans père lurades på alla deras pengar i USA.

Mon Dieu. Är det månne säsongens hemskaste historia?

Kanske inte.

Alla baroner har oäktingar.

Såna som de skickat iväg innan barnet ens fötts?

Säger du det? Vi måste berätta för Jennie och Mary.

Det har kommit till författarens kännedom

att det skvallras om en tarvlig historia inom societeten.

Man ska inte döma en bok efter omslaget, sägs det.

Men när det gäller buffliga baron Berbrooke

så verkar hans föga tilltalande yttre vara en passande metafor

för hushållets affärer.

Det skulle inte förvåna mig

om lord Berbrooke kallades till landet i påstådda affärer,

affärer som kanske inbegriper en alltför sen överlämning av kapital

till en före detta tjänsteflicka och en ung pojke,

som förhoppningsvis brås på sin mor.

Lord Berbrooke har visst lämnat stan.

Jag misstänker att det inte hände av en slump.

Jag ska sköta det bättre hädanefter.

Eller kanske inte alls.

Jag vet att normen dikterar din nuvarande roll i familjen,

men nu när Daphne har debuterat klarar jag det själv.

Den här är till Daphne. Tulpaner.

En symbol för passionen.

Det blir en passande fåll när hon gifter sig med hertigen.

Din brud kanske också vill ha det.

God natt, mamma.

Din husmor tänker väl inte stänga in mig här för alltid.

Jag tror nog att fröken har sig själv att skylla.

Eloise.

Ville du nåt?

Nej.

Jo.

Det gläder mig att Nigel Berbrooke-historien är över.

Tack.

Man hör talas om hemska arrangemang

och hopplösa slut, och…

Det är skrämmande.

-Var inte orolig för… -Är inte du rädd?

För äktenskapet? För att få barn?

Jag tycker att barn är underbara.

Även om du inte visar det just nu.

Du har väl inte glömt vad mamma var med om?

Hennes skrik den där kvällen…

Du försökte överrösta dem med din sång, men skriken fick fönstren att skallra.

Jag hör dem ibland i mina drömmar.

Hon var nära att dö…

…bara månader efter pappa.

Klart att jag inte har glömt.

Och klart att jag är rädd.

Det vore dåraktigt att inte vara skräckslagen.

Du minns helt rätt att mamma var illa däran den natten.

Men i gryningen hade vi fått Hyacinth…

…och hon berikar våra liv.

Ja, det är möjligt att det finns

mörkare delar i de här skogarna än vad vi har väntat oss.

Men det finns ljus bortanför dem.

Och jag vet att vi en dag…

…kommer att hitta dit.

Det måste vara mödosamt.

Vad?

Att ständigt känna sig tvingad att upprätthålla charaden.

God kväll.

Ni borde inte ha tappat humöret med lord Berbrooke.

En sak ska ni veta om mig. Jag tolererar inte översittare.

Och ni borde veta en sak om mig, Ers nåd. Jag låter inte det här misslyckas.

Menar ni vår bluff?

Det är mer än en bluff nu.

Det är mer än en förhandling.

Det handlar inte bara om att imponera på lady Whistledown med rätt make.

Eller på drottningen och societeten.

Det handlar om mitt liv, Ers nåd.

Jag måste ta kommandot över det.

Jag har inte råd med annat.

Så det här får inte gå fel.

Om ni inte håller med, får ni säga till nu.

Jag går med på det, på ett villkor.

-Ni förstår visst inte… -Om ni kallar mig Simon.

Om det här ska vara trovärdigt bör ni kalla mig vid förnamn.

Nåväl… Simon.

Är det nåt lustigt med mitt namn?

Nej. Det är ett utmärkt namn.

Utmärkt? Då så… Daphne.

Jag vill hitta en make för att få en familj och barn.

Då ska vi göra det.

Får jag lov?

Självklart.

Ni är onekligen ett fängslande par, Ers nåd.

Vad är det som bekymrar er?

Inget alls, lady Danbury.

Min son, du har återvänt för att ta din rättmätiga plats.

Mitt hjärta ger upp,

men jag försäkrar dig att det sväller av stolthet

när jag vet vilken hertig du har blivit…

…och att Hastingsätten lever vidare.

Lyssna noga på mig nu…

…för jag återvände bara för en enda sak.

För att ge dig ett löfte,

det enda löftet jag nånsin tänker avge.

Jag tänker aldrig gifta mig.

Jag tänker aldrig skaffa en arvinge.

Hastingsätten dör ut med mig.

Talar jag tydligt nog för dig, far?

Tala, ditt jävla monster.

Tala.

Undertexter: Love Waurio