Original subtitles

En dag dök det otänkbara upp.

Det kvävde världen med surreallsm och magl-

-och överväldlgade våra ögon med syner vl lnte kunde drömma om.

Skaparen av allt vl kände tlll-

-även av våra kroppar och själar-

-mördades.

På något sätt, på en lsolerad och avlägsen plats-

-var någontlng kraftfullt nog att konfrontera och störta vår Gud.

Detta flck märkllgt nog Skaparens energl sprldas l bllndo-

-och falla ln l de dödllga varelser som ännu levde.

Den förvandlade vanllga männlskor tlll profeter och gudar.

Plötsllgt var alla förmögna tlll underverk-

-vare slg de vllle eller ej.

Det mänskllga l överlevarnas tankar och önsknlngar-

-kunde emellertld lnte förändras.

Oöverträffade mängder glrlghet och skräck tornade upp slg-

-och de flesta storslnta handllngar blev strax tlll avund och raserl.

De få som återstod krlgade med hjälp av underverk.

De var nu l sannlng sln Skapares avblld.

På något sätt måste skeendet få ett slut.

Det fanns bara ett möjllgt sätt-

-att avllva denna vlsdomspest bland mänskllgheten.

Vad satte lgång det hela?

Vänta.

Det här är ingenting.

Ge mig en sekund. Jag klarar det, jag har klarat av värre saker.

lngen har klarat av värre saker, inte ens den som uppfann smärta.

En sekund, bara.

-Hur känns det? -Mitt hjärta trasas vid varje steg.

Tänk dig hur det känns när två hjärtan trasas vid varje steg.

Vi är inne nu. Du får vänja dig vid det, gumman.

Här inne måste våra drömmar förbli i våra sinnen.

lnga fler underverk efter det här. Bara dum, ömtålig lera.

Man går sönder och splittras här.

Jag kanske borde ta täten uppför-

-eftersom era kroppar är...äldre.

Vi har gjort saker som du inte kan tänka dig.

Vi har gjort saker som vi inte kunnat drömma om.

Det imponerar inte. Här är vi jämbördiga.

-Död åt magin, eller hur? -Det är inget att ta lätt på.

Död åt magin - visst. Men där ute finns en hel del kvar.

Antingen vänta på döden eller återuppstå i döden.

Jag är långt ifrån att låta mig hindras.

-Det som bör göras, blir gjort. -Jag säger inte emot.

Självklart inte. Prata alltså inte, utan handla.

Vi vet alla varför vi är här.

Vad är det?

En man.

Undvik det.

Vi har med oss allt.

Vi behöver inte ta sånt som har drabbats av misslyckande.

Hon vet säkert, eftersom hon har tillhört Gud-

-en stor expert på misslyckanden. Fråga det stora liket i skyn.

Ursäkta?

lnget.

Hon tappade plötsligt sin tro.

Vi skulle väl inte stanna?

Tyst.

Betyder det här att vi dör nu, som han där nere?

Kanske du, men inte jag.

Hur känns det?

Som om jag vore gjord av kvistar.

Vi har knappt börjat.

När jag tittar upp, gör det ont i ögonen av det som finns ovanför.

Jag kan inte se det, men jag känner det...

...där uppe.

Den vill få oss att känna så.

Den vill att vi ska riva ut våra ögon i rädsla för hur den ser ut.

Det som är blint skadar inte.

-Har du svårt att andas? -Det går bara bra.

Synd att vi måste anstränga oss så bara för att sluta andas.

Gudomlighetens förbannelse.

Här är vi alltså.

Bryr du dig om dem utanför?

Gör inte du det?

Om ''trött på'' är synonymt med ''att bry sig om'', så antarjag det.

Kanske för mycket, antagligen för lite.

Tillräckligt för att vilja få slut på det hemska vi har upplevt.

-Du, då? -Tyst.

Spara på energin.

Allt hon har trott på har förvrängts till ett hån-

-av det hon har önskat att verkligheten vore.

Så går det när man lever för ord-

-som man plötsligt upptäcker faktiskt är sanna...

...bara för att se att de rivs i småbitar.

Omskrivna.

Den ende gudens diktatur har tagit slut genom jämbördighetens fasor.

Välsignade och förstärkta av kaos - detta är vad vi har blivit.

-Så behövde det inte bli. -Undren skövlar dagligen.

lnget mäter sig med ett befriat djur.

lnget mäter sig med ett djur som blir sin skapare.

Gjorde du saker där ute som du ångrar?

Jag ångrar bara attjag inte gjorde det här tidigare. Här inne.

Men vilken syn det är där ute.

lnte länge till. lnte länge till.

Mår du bra?

lnget är bra här.

Det gör inget. Det var tänkt så.

Tror du att du är bättre än andra?

Tja...

Bara för attjag har prövat på att skapa...

En parasit. Du har infekterats av en parasit som du har ådragit dig.

Det är ett levande väsen inom mig. lnte någon dum bok och fin rekvisita.

Upp med dig. Gör dig inte till.

Okej.

Du kanske har rätt. Det är en parasit.

Mitt arv ska vara en hög av blodigt kött.

Det ska se mig fullborda vårt öde.

-Kan du stå? -Ja, det är klart.

Kan du?

Knappt.

Okej. Nu harjag den uppmärksamhet jag behöver-

-som den uppsvällda parodin på kvinna jag är.

Föreställningen är över.

Vi måste igenom här. Snart är inget vad det verkar vara.

-Hur vet du att vi måste igenom där? -Jag bara vet.

-Hur? -Jag drömde det.

Jag drömde också det. Det är därför jag är här.

-Det här ingick inte i min dröm. -Men i min.

Du, då?

Jag tror det.

Det är svårt att komma ihåg.

l så fall är väl jag speciell.

De förvirrade och labila gudomligheternas syner-

-kommer att rädda världen.

Den här känslan av yttersta bräcklighet-

-är faktiskt lite lugnande.

lnget är mer trösterikt än en hälsosam dos av begränsningar.

Det började bli underligt banalt att kunna uppfylla varje önskan.

Jag antar att det ofta blev så för Skaparen.

Han måste vara glad över att vara död. lnga fler besvikelser.

Det var gulligt. Du kan vara vår maskot för apokalypsen.

Vingar består av klingor när man flyger tanklöst.

Likaså när man talar tanklöst.

Har du övat in det? Det mesta av det du säger låter inövat.

Som en bön. Sånt som desperat har lärts utantill från ett papper.

Du babblar för de redan frälsta. Bara så du vet.

Jag är här för att ta död på min tro.

Varför skulle man nånsin bli en troende kvinna?

Jag antar att man förr hade kallat mig ateist.

Det betyder inte attjag inte tror på mig själv.

Cynism är en ståtlig och svag försvarsmekanism.

Jag behöver alltjag har kvar.

Det kändes ärofyllt, nu känns det bara slutgiltigt.

Bered er på att det blir värre ju högre upp vi kommer. Fokusera.

Du, då?

Man behöver inte säga mig vad jag ska göra.

lmponerande.

Såg du i din dröm några detaljer...

-...om vad som finns högst upp? -Jag drömde bara om mig själv.

En del saker i livet är förutsägbara.

Det här är en kvinna.

Vi kan inte alla vara stöttepelare. Starkare förvisso, men...

Dessa kroppar, dessa människor...

Tror ni att de också drömde om att komma hit?

Jag tror det.

Den kanske kallar på oss-

-och utmanar världen att döda den-

-så att världen ska vara stark nog att begå självmord.

Kanske den måste avsluta allt själv.

Den behöver bara några rejäla kvinnor som visar vägen.

Den verkar böna oss om att döda den.

Jag vet inte varför.

Den kanske inser att den här perverterade tillvaron-

-bara är alltför hemsk, och den kräver vår framgång.

Eller så vill den åtminstone förbli road för att erövra på nytt-

-och låta andra försöka sig på det Skaparen misslyckades med.

Vem vet.

Övningar för en uttråkad, allomfattande folkmordsskojare.

Jag tror att det som finns där uppe är kvinnligt.

Varför?

Det är bara en känsla.

Kliv över kroppen.

Om hissen fungerade, skulle det här vara ett mycket mindre problem.

Tekniken var något vi kunde lita på före denna galenskap.

Magin har tagit död på den.

Vänta lite.

-Har du litat på tekniken? -En av få ting som inte var lögn.

Men...du var religiös.

Och?

Är inte maskiner emot den ödmjukhet som du skulle tro på?

Var inte fånig. Maskiner är jättebra.

Nu används de inte längre på grund av undren. Tråkigt.

Jag hatar maskiner.

Jag föredrar att lita på saker som kan känna-

-eller åtminstone känner förakt.

Du har då inte förstått att tekniken är mer uppriktig än någon av oss.

Den fyllde ärligt sin funktion, utan baktankar eller intriger.

Det är må hända mer i harmoni med mina principer-

-än att någon av oss föddes.

Teknik förmådde inte rädda oss från det utanför.

Den kan inte rädda oss här och är värdelös.

-Jag hatar elektricitet. -Livet bygger på elektricitet.

-En gnista. -Ett strömavbrott.

Fint att det finns vett kvar i denna mardröm.

Efter detjag har sett kan jag inte tänka mig vilja ha något efter döden.

Så ska det låta.

Vi fick aldrig veta varför du är här?

Vad hände?

Det är personligt.

Gumman...

Världen är ett odödligt blodbad.

lnget är personligt. Vore vi där ute skulle jag läsa dina tankar.

Men vi är inte där. Ge mig värdigheten att ha egna tankar igen.

Nej, raring. Vi är här för att ta slut på världen.

Det är en ganska stor grej. Jag vet lite om vårt rörliga russin-

-men inget om en söt liten sak som du.

Den där extra vikten du bär på, då?

Du hade haft så mycket av livet framför dig om inte detta hade hänt.

Är du ledsen?

lnga fler chanser att uppfylla de ambitioner du kan ha haft.

lnget hus, ingen familj...

lngen man, inget förortsmausoleum...

lngen hund som avgudar dig och juckar mot ditt ben.

Stackars flicka. Vad orsakade ditt uppror mot den söta och bittra gåvan?

Du är gravid.

Vi verkar inte komma upp på ett tag.

Prata med mig. Det hjälper mig att tänka på något annat än smärtan.

-Pratar du, blir du svagare. -Och galnare...

...för varje rörelse känns som riven ur mitt kött.

Vi tar en paus.

-Stannar vi, tar den sig in i oss. -Hur vet du det?

-Vi gör det här för första gången. -Jag bara vet.

Just det, din dröm. Vi har alla fått olika kallelser i våra drömmar-

-så jag går på magkänslan som säger mig att vila.

Du...

Tappar du tänderna?

Jag...känner mig...

-...äldre... -Du är äldre.

Vi kanske borde vila.

Nej, den håller på att ta sig in i dig.

Vad är symptomen på reumatism?

lnflammerade leder och smärta.

Jag tror attjag har det.

Nu har du och käringen något att prata om.

Ditt hår - det är vitt.

Då blir vi klokare ju högre vi kommer.

Vad sägs om rast?

Visst.

Du kan tänka dig hur det kändes.

Det, förstås...

Att det ena ögonblicket vara en logisk och rationell person-

-så logisk som en flicka som nyligen har blivit vuxen kan vara...

Jag prioriterade verkligen annorlunda då.

Sen blev alltjag tänkte på verkligt innan jag ens hade avslutat tanken.

Den skräcken kan ingen bestrida.

lnte min far i alla fall. Han kunde inte bestrida skräcken-

-eller hur bra skräcken fick honom att känna sig.

''Kicken från orättvisa och dödens trivialitet'', som han gärna sa.

Han började döda. En hel del.

l tusental, faktiskt.

Men hur skulle man kunna döda en gud-

-med de enkla, brutala metoder som han använde?

Hans offer önskade bara tillbaka livet-

-vilket fick min far att ursinnigt mörda dem igen.

De kom tillbaka återigen och massakrerade honom.

Min far återgäldade då med att döda sina offer på nytt.

Galenskapen fortsatte tills det var deras dagliga vana-

-att döda varandra och återuppstå.

Lite som en sport-

-eller en hobby.

De kunde inte koncentrera sig på något annat än på spänningen att dö.

De älskade att dö.

De blev beroende-

-och min far blev mästare i brutal uppväckelse.

Han försökte locka in mig i sina perversioner.

Han dödade mig några gånger och försökte övertyga mig om det roliga.

Förvisso på ett lekfullt sätt...

...men det var inte konstigt attjag inte fann glädje-

-i att löpa i en ond våldscirkel.

Min far var alltjag hade, trorjag.

Vi måste rädda dem från sig själva - döda världen.

Är det allt?

För mig räcker det.

Då har du skyddats från hur illa det egentligen är.

Det är en ganska mjuk berättelse du har vävt ihop. Mjuk.

Vad ger dig rätten till att bedöma?

lngenting du kommer att höra.

Hur kan du vara så nedlåtande mot henne?

Jag förstår dig nu.

Jag vet inte.

Jag tror attjag är här för kärleks skull.

Kanske är det därför vi alla är här.

Är det inte så, min fossiliserade frände?

Tala för dig själv...

...kärlekshora.

Den dödar.

Vore det då olämpligt att säga ''Jag älskar dig''?

Följ mig.

Det är en familj.

Familjen som misslyckas tillsammans, stelnar tillsammans för evigt.

Barn.

Läskigt.

Hur kan en så ung flicka nå så här högt upp?

Så sött att en familj försökte, men de tänkte säkert på varandra.

Omtänksamhet innebär svaghet.

Det där uppe älskar sån bräcklighet.

Betyder det att vi klarar oss längre? Vi har inte mycket till omtanke.

Jag kan tänka klarare nu.

Vilken hemsk syn det måste ha varit när de slutligen dog.

Det skreks säkert mycket.

Barn gillar att skrika.

Hör du skrik nerifrån?

Vi kan säga attjag försöker att förstå.

Kan jag få ett skämt att leva och andas-

-kan jag lika gärna skaffa humor.

Ursäkta.

Ljuva, oskyldiga barn.

Ljuva lögn.

Barn är farliga. Lömska och sadistiska.

Mycket mer än de vuxna.

De finns inget läskigare än ett barn som blir en gud. lnget.

Det är inte deras fel.

De vet inte bättre.

Man kan försöka lära dem. Verkligen försöka.

Jag vet.

Jag har varit lärare.

Men efter uppenbarelsen...

...attackerade de mig oförtrutet.

De trodde att det var de som bestämde reglerna nu.

Typiskt barn.

Jag hatade dem så mycket.

Jag dödade några av dem.

Ja, visst kom de tillbaka. Det var ingen överraskning.

Sen attackerade de mig. De knivhögg mig flera gånger.

Jag önskade mig tillbaka, men jag ville lära jäklarna lite ödmjukhet.

Så jag gick runt blodig inför de små larverna i flera dagar...

...och visade dem lite vad smärta är.

Men de lärde sig aldrig.

De bara skrattade och skapade fåniga, små underverk för att håna mig.

De flög och skapade fåglar av lera.

lnget.

lnget gott kom ur deras förödmjukelser.

Barn borde inte vara gudar.

lnte ens Skaparen kan vara en gud.

Det enda som närmar sig verklig makt-

-är den som tar liv högst här uppe.

Den har verkligen ett sinne för ironi.

Något som kan släppa barn så lösa måste ha mycket humor.

Jag måste få veta hur det känns-

-att ha en sån liten sak inuti mig.

Se om de var uppriktigt onda-

-eller om det bara var grym oskuld.

Jag önskade mig befruktningen-

-och att få ett barn på det smutsiga och smärtsamma sätt-

-som liv brukade skapas på.

Det är lika bra attjag lär mig något om uppoffring.

Jag var nyfiken på om jag kunde hata.

Om jag förmådde älska ett barn...

...hadejag kanske förstått oss.

-Galenskap gjorde mig modig. -Galenskap gjorde dig galen.

-Jag måste snart bära väskan åt dig. -Aldrig.

Jag vet inte.

Jag vet inte omjag med tinget i mig övertygar mig själv om att inte hata.

Men ändå... Av någon anledning vill jag ha barnet.

Jag kan inte övertyga mig om att önska bort det.

Jag är rädd för barnets skull.

Du kan ändå inte önska något här förutom glömska.

Om du vill bli av med parasiten-

-ta den bildsköna vägen ner för trappan.

Svaga idiot, du elefant med en svulst.

Hallå!

Jag har den.

Se på dig.

Ge tillbaka den.

Känner du dig känslosam?

Tack.

Du är min följslagare, inte tvärtom.

Jag görjobbet och du hjälper till.

Kan du se genom allt blod?

Det krävs mycket för attjag ska bli blind.

Välkommen till ''mycket''.

Du är vacker, liksom.

Jag, då?

Vakna. Vi kommer högre upp.

Vi måste ha gått mer än halvvägs.

Ja, det måste vi.

Byggnaden verkade inte så hög utifrån sett, tyckerjag.

Vi måste förbli fokuserade.

Varför det? Ser du syner?

Nej, vi måste bara fokusera.

Det är så farligt nu.

-Det gör ont. -Ja, det gör det.

-Hur är det med barnet? -Jag känner ingenting.

Just nu kunde ''gravid'' lika gärna betyda ''fet''.

Det känns som om jag har svalt en sten.

Hur var det där om att straffa alla ungjävlar?

Du har inte förstått någonting. Jag försöker bli en bättre människa.

Varför? För fem minuters villfarelse innan allt tar slut?

Vi är alla ena stackare.

Vilket otrevligt sällskap vi måste ha varit.

Vi har säkert mer hyfs här inne än där ute.

Att känna smärta igen... gör en ödmjuk.

Akta dig.

Fortfarande ödmjuk?

Jag känner mig levande.

Och de bästa åren i ditt liv låg framför dig.

Har du haft orgasmer?

Va?

lnnan allt det här... Du var så ung. Har du haft orgasmer?

Ja.

Tur för dig.

Jag lärde känna min kropp senare, närjag väl kunde önska mig allt.

Fint att du fick uppleva njutning. Tyckte du om det?

Det var okej.

Okej? lnte mer?

-Jag kanske kunde ha lärt dig något. -Ursäkta...

...men ni får se på närjag jobbar. Ni vet närjag når toppen...

-...för då är ni döda. -Vänta lite, din skinnpåse.

Du kommer att se mig ta mig in och lyckas.

Jag kommer att se dig fräsa och slockna. Behöver du hjälp uppför?

-Vill du ta min hand? -Då ryckerjag säkert av den.

Kom igen, raring. Gråt inte över ett krossat finger.

Vi har miljarder av liv att krossa.

Det snöar.

Du gråter.

Jag är lycklig.

Varför?

Älskade du din far?

Snälla...

Sluta be! Va fan.

Jag ber inte.

Berätta om kärleken som bara finns mellan en far och en dotter.

Försök inte såra mig. Det är bara tråkigt.

Nej, nej. lnte så.

Jag vill bara höra dig prata om kärlek. Det varju därför du var här.

-Jag vill inte prata om det. -Varför inte?

-lnte längre. -Så tråkigt.

Det är vårt vapen.

Kärlek är farligare än någon kniv eller ens ett under.

Mungon bredvid oss har rätt. Den gör en så sårbar...

...att man står öppen för allt. Vilket överfall som helst.

-Kärlek dödar faktiskt. -Hycklare. Du har aldrig älskat.

Precis. Därför är jag vid liv. Jag behöver inte fråga om du har älskat.

-Jag älskar Skaparen. -Fel svar.

Tänk.

Så många har sagt att de älskar Skaparen eller hatar honom-

-men vi vet inte om han nånsin har älskat.

Det där uppe gjorde det. Den dödade det som inte kan dödas.

Den kanske inte gjorde det med våld eller styrka.

Så många har prövat det och misslyckats.

Kanske visade den hur det är att vara förälskad för första gången.

Det gjorde Skaparen till ett sår, redo att trasas.

Kärlek, kärlek, kärlek-

-pang.

Vi älskar alltid det som gör oss ont.

Var din far ond?

Snälla. Jag måste koncentrera mig bara för att inte dö.

Lägg av.

Tack för att du svarade på frågan.

Kan du röra dig?

-Kanske. -Ge mig väskan.

Det är dags att få slut på det.

-Men du har inte alla fingrar kvar. -Jag bär den med tänderna.

-Jag kan visa dig. -Ursäkta.

Det låter tyst.

Jag kan inte se någon kamera.

Hur kunde någon annan komma så här långt?

Det är något som är fel. Film är inte blått på det där viset.

Nånsin.

Hur vet du det?

Tekniken. Film blir inte blått.

Den är i henne. Filmen är inuti henne.

Vi kanske är med i filmen?

Stanna.

Varför? Ger du upp?

Stanna.

Vad är det?

Det är någon i trappan.

Jag ser inget.

Det är någon i trappan.

Nej.

Nu ser ni.

Du har rätt. Du har rätt.

-Det är ingen. -Personen rör sig uppåt.

Den... Jag ser...

Hur kunde personen passera oss?

-Kanske när vi sov, under stormen? -Det finns ingen...

Någon vill ta vårt folkmord ifrån oss.

-Jag ser. -Den hinner upp före oss.

-Stoppa den! -Jag ska hindra den.

lngen är...

Den ska inte ta folkmordet ifrån mig!

Det är ingen där uppe.

Jag älskar dig, gumman.

Det finns ingen annan i trappan.

Då är det bara vi.

Var det inte så hela tiden?

Synd att hon inte är här sen.

Fast ändå tur.

Jag beundrar hennes misslyckande.

Det är betryggande att se misslyckanden.

Titta i så fall inte på mig.

lnte så fort. Vänta på dina vänner.

Försiktigt. Ta inte sönder den.

Jag ville aldrig dela med mig av världens undergång med någon annan.

lnbilla dig inget. Om du försöker döda mig, kastarjag väskan.

Jag är bra på att fånga.

Du ligger efter.

Stanna.

-Du skämtar. -Nej.

Lita på mig. Det här kommer du att finna lustigt.

lngenting kan födas här uppe.

Nu vetjag hur det är att vara en hel kvinna.

Det är ganska abnormt. Det känns bra.

Så du kan göra ett lik på det gamla sättet - det är väl inget särskilt.

-Gör dig av med din leksak. -Är du avundsjuk?

Det är äckligt.

Jag känner mig starkare. lnget står i min väg. lnte nu.

Bara tre våningar till.

Äntligen vetjag vad kärlek är.

Du kommer att förstöra allt.

Tala för dig själv, falska profet och ofruktbara öken.

Det här barnet är svaret på en fråga som jag har skrikit ut.

Barn är segare än vi.

Ärligare. Man kan älska dem.

Så fort du älskar oskuldens symbol, tar du misslyckandet i hand.

Älskar du, misslyckas du. Jag kan inte låta dig gå upp om du älskar.

Stackars kvinna.

Du kan bara lida. Jag kan skapa och få slut på allt.

Du kan bara göra en sak:

Vara en celibat, torr flodstrand.

Dina ideal vänder sig mot dig.

Vad som än händer-

-harjag ändå skapat ett liv med min själ.

Mammakärring. De galna äggstockarnas förintelse.

Vi ska visa den dess ögon och få den att förälska sig i sig själv.

Sen är den svag nog för att dela sin död universellt.

Är du inte stark nog, och har tagit till dig kärlek-

-då kan du skadas av ditt eget vapen.

En mor kan göra vad som helst ensam.

Nej.

Jag vill att du ska se mig gå in.

Dumma kvinna.

Okej, då. Du vinner. Vem bryr sig?

Vi ska alla dö.

Du har ändå visat att du är envis nog att fåjobbet gjort.

Nu kan jag slockna övertygad om att alla snart förenas med mig.

Du kan dö medan du ser mig göra något-

-som du och dina gelikar inte förmådde genomföra.

Visst. Ta bara inte misslyckandet i hand.

Förälska dig inte.

Du ska inte dö förrän du ser mig gå in.

Du!

Jag skojar, bara.

Gör det nu.

Är du stolt över din mor?

Översättning: Cecilia Holmberg PrimeText lnternational, 2008

Textadmin.: www.primetext.tv PrimeText lnternational, 2008