Original subtitles

Okej, okej.

Jag är vaken.

God morgon, Joe.

Du har flera föremål i din kalender idag.

Vill du ha mig att läsa dem för dig?

Nej. Jag mår bra.

Du har en förfrågan från Ashs assistent.

Kaffe på Old World Roasters. 09:30

Bekräfta det och skicka en lapp till Maxine.

Be henne bryta fortet tills jag kommer in.

Konfigurerar om.

Allt klart.

Ja.

Hm.

Första gången i en bokhandel?

Ja.

Inga.

Vacker detalj.

Jag skämtade.

jag menar, personligen föredrar jag

vad som skrivs inuti på sidorna,

men du vet, till var och en sitt.

Gillar du kaffe?

Åh, alla gillar kaffe.

Vad heter du?

Joe.

Din?

Kommande?

Nu?

Har du en bättre tid?

Nej, eh...

Åh, Maxine, är du, eh, okej om jag, eh...

Ja.

Det är Ash, förresten.

Aska.

Okej.

Så du har läst det där.

Jag har. Ja.

Får dig att tänka.

Utan människan i sin potential för moraliska framsteg,

hela verkligheten skulle vara en bara vildmarksgrej,

förgäves, och har inget slutgiltigt syfte.

Hm.

Slutligt syfte.

Jag vet inte om det.

Kanske har vi det vi har

och du gör ditt bästa med det dag för dag.

Ja. Ja, visst.

Åh, för mig, det får bara saker att kännas...

rikare, på något sätt.

Ta en bild, det kommer att hålla längre.

Åh, det är-- det är faktiskt en bra idé.

- Hm? - Så här får jag bevis.

Bevis på vad?

Av en vacker kvinna umgås med mig.

Okej, MEL. Jag är ute.

Systemet är nu aktiverat.

Du har 30 sekunder på dig att lämna.

Ha en bra dag, Joe.

Du också, kompis.

Min bror!

Hur mår du denna vackra dag?

Jag mår bra, Oliver. Själv?

- Eh, inga klagomål. - Jag ska till Ash.

Ah! Lycklig man.

Ja. Vet jag inte det?

Där går du.

Åh, jag ska gissa vem.

- Mm-hmm. - Okej.

Tja, det är det heller min vackra flickvän

vem jag möter på denna underbara morgon.

Eller...

det är min andra, sexigare flickvän

från den dåliga delen av staden.

Åh, du! Hej.

Hmm.

Vad kan jag få för dig?

Jag tar en cappuccino, tack.

Du har det.

Måste du jobba efter?

- Ja. - Du vet, jag skulle älska det

att veta vad det är.

Du vet vad de säger om nyfikenhet.

- Nej. - Verkligen?

Åh.

Du avgudar mig.

Det gör jag.

Så...

...Jag vill att du ska veta något.

- Om? - Du.

Om dig.

Hej!

Jag älskar dig, Joe.

Hej, hej, hej, hej.

Aska...

Ash, du överraskade mig. Det var allt.

Jag måste berätta något för dig.

Något.

Jag är inte härifrån.

Jag vet. Du är från Bridgewater.

Nej. Jag menar, Jag är inte härifrån...

Inga.

Känner ni två varandra?

Gör det inte.

Nej, nej, nej.

MEL, stäng av allt.

Detta är din andra vecka

utan att lämna lägenheten, Joe.

Mår du dåligt? Ska jag ringa efter hjälp?

Kan du ringa Ash?

Det är jag inte kan för närvarande göra det.

Hmm.

Nåväl, dra åt helvete.

Låt mig bara sova.

Du har en besökare.

Svara inte.

Det är Oliver.

Det här är tredje gången han har varit med.

Bra.

Joe, är du där?

Jag är här.

Jag är här.

Hej, man. Äh... fick de bra grejer.

Släpp mig upp?

Jag hör att det är bättre varmt.

Bra?

Jag kan inte smaka någonting.

Vad?

Smak. Jag kan inte... Jag kan inte.

Jag tar det.

Var förvarar du handdukarna?

Joe?

Jag vet att det inte känns så, men du kommer att klara dig.

Hon är borta.

jag...

Hon kanske är på ett bättre ställe. - Åh, nedlåtande mig inte.

Bara... inte.

Tja, titta, du, eh...

Du tar min.

Kom tillbaka imorgon med mer kaffe.

Men ät något, okej?

Joe.

Hej, Joe.

vi ses snart.

Eller så gör jag inte det. Hur som helst.

Jävla...

Ett vapen har avfyrats. Är du säker?

Snälla svara, Joe.

Jag kontaktar myndigheterna.

– Nej, nej, nej, nej! – Nej, nej, vänta, vänta, vänta.

Det var en olycka.

Joe!

God morgon, Joe.

Du har ett nytt meddelande från Ash.

Vill du att jag ska spela den?

Du har ett nytt meddelande från Ash, markerad brådskande.

Ska jag spela det?

Här inne.

Är du okej, bror?

Du ser det, eller hur?

Åh.

Har du kollat någon av dem?

Tja, det kanske är, eh, ett meddelande till dig

ifall något skulle hända till henne.

Jag tänkte på det, men skärmarna och...

Vadå?

Du vet, ingenting. Det är, eh...

chock, kanske.

Titta, gå hem.

Vila lite och sen du kollar meddelandet--

meddelanden.

Du kanske får lite avslutning.

Skulle du ha något emot det om jag kollade här, faktiskt?

Jag är inte säker Jag vill gå tillbaka ännu.

Mitt hus!

Allt är ditt.

Hej, Joe.

Hej.

Om du ser detta, något har hänt mig.

Och jag kanske inte ser dig igen.

För det...

Jag är så, så ledsen.

Jag behöver din hjälp. Det är viktigt.

Det kanske inte är vettigt direkt,

men jag behöver att du skaffar det något för mig.

Din bokhandel--

det finns en specialbeställning där väntar på dig.

Kommer du att hjälpa till?

Ja. Naturligtvis.

Tack. Detaljer laddas ner.

Jag planerade för det här.

Inte-- Inte för... allt det har hänt,

men för detta.

Ta tillbaka paketet till din plats.

Jag pratar med dig igen senare.

Jag älskar dig.

Vi har vidare kontakt.

Vi borde lämna det ifred.

Spåra honom. Låt mig veta vad han gör härnäst.

Kopiera.

Hej, chef, mår du bra?

Var något levereras till mig?

Äh, rätt. Ja.

Det här är ett pris. - Tack.

Vi ses imorgon?

Äh, ja. Ja, jag meddelar dig.

- Han har... - Något.

Ta ner honom.

Hämta vad det nu är.

Säkerhetskopiering inkommande.

Kopiera.

Golv?

Samma.

Vad händer?

MEL, någon försöker att bryta sig in!

Ska jag ringa myndigheterna?

Knacka, knacka.

- Ja! - Kontakta myndigheter nu.

Jag är ledsen, Joe. Jag verkar vara offline.

Försöker igen.

Åh. Äh, öh, öh...

Åh, fan.

Något är fel. Hjälp mig upp.

Vem pratar du med?

MEL.

dra åt helvete!

jag förstår inte.

Du och jag båda, kompis.

Joe.

MEL, pausa Ashs meddelande.

Jag är ledsen, Jag förstår inte.

Kan du omformulera?

Joe?

Hej.

MEL, är detta på riktigt?

Jag är ledsen, kan du formulera om frågan?

Jesus!

Jag ska förklara.

Var är du?

Jag menade inte att vara mystisk.

Det tog mig bara ett tag för att hacka en anslutning.

Och tiden fungerar lite annorlunda här.

-"Här"? - Var jag kommer ifrån.

Det finns...

Tekniken,

det är nästan omöjligt för att få åtkomst, men jag gjorde det.

Nej, nej, nej, nej, nej, nej. Jag såg dig dö.

Jag såg någon döda dig. - Jag vet.

Jag vet, jag vet, jag är ledsen. Jag är så ledsen.

Åh, det finns så mycket Jag måste berätta för dig.

Så mycket-- Så mycket Jag vill säga.

Jag behöver bara förklara några saker först.

Är det okej?

Okej.

Teknik för flera år sedan gjorde flera snabba hopp--

maskininlärning, beteendemodellering,

artificiell intelligens, ultrarealistisk rendering.

Mycket av det kördes av underhållningsindustrin.

Spel, streaming, djupinlärning,

och AI gav andra--

underrättelsetjänster, specialintressen.

De här intressena sågs vart tekniken kunde gå,

rekryterade hungriga unga hjärnor som Anthony Hunter,

en briljant mjukvaruingenjör.

Han arbetade för Sentech, ett av de stora företagen.

Hans arbetsdag var datainsamling,

samlar så mycket information från den verkliga världen

som möjligt, mata maskinen,

bygga modeller att analysera processkontroll.

På sidan arbetade han på sitt eget projekt.

Från vad vi kan ta del av tillsammans,

Hunter försökte att införliva

all denna data till en sann

virtualiserad verklighet, något levande,

matas av en konstant ström information.

Det var för stort för honom att sätta ihop på egen hand.

Han kunde inte komma till en stabil konstruktion tills...

...han träffade någon, en annan kodare,

uppenbarligen med liknande intressen.

En ny mentor

som hjälpte de sista bitarna falla på plats.

Den första DU.

DU?

Digitalt universum.

Han skapade en värld, en fullt realiserad befolkning.

Företagen hade har försökt i flera år

för att utnyttja maskininlärning till deras fördel.

Vad saknades?

Människor – miljarder av dem,

med sina egna känslor, önskningar, byrå.

Hunter började använda systemet för avancerad RandD.

Han insåg att han kunde testa allt om hans husdjursuniversum.

Högriskkirurgiska implantat. Avancerat vapen.

Masstestning av banbrytande läkemedel.

Inom ett omöjligt kort tid,

han blev Sentechs VD.

Då gick det ännu snabbare.

Vilken bättre testbädd?

Vilket bättre sätt att prototypa något?

Människor kan vara billiga,

men simulerade sådana var ännu billigare.

Han hade en egen värld att leka med, inga konsekvenser.

Han provade version...

efter version...

efter version.

Hunter fortsatte.

Han tillbringade nästan ett decennium testning,

finjustera, starta om.

Jag är i en av de versionerna, inte jag?

Hur många?

Innan detta, hur många versioner?

497.

Så långt vi kan säga.

Så, vad gör det mig?

En man.

En jag älskar.

En virtuell man.

Det här är en jävla mardröm.

Var är du, exakt?

Hem.

Jag behöver bara visa dig lite mer.

Det kom ut, vilken Hunter och Sentech gjorde.

Även om du inte trodde på det människorna i DU var verkliga,

de etiska konsekvenserna var för mycket att ignorera,

och kraften som kom med att kunna testa

alla tänkbara möjligheter på omedvetna befolkningar?

- Oss. - Tekniken var förbjuden.

DU-systemet var tänkt att snurras ner för gott.

Det var det inte. Han bara gömde det,

både fysiskt och på nätverket.

Men jag hittade en väg in.

jag hittade...

...du.

Vänta. Att-- Det var mannen som sköt dig.

Jägare.

Hur kommer det sig att han inte försvann,

som när du...

- När jag dog? - Ja.

Okej. Du behövde administratörsnivå åtkomst för det.

Kontrollteamen gillar inte ens att göra det.

Det ger en stor kontrollsumma fel, riskerar korruption.

Det bråkar med analysen.

Ju mer du bryter de fysiska lagarna

som är kodade i...

Ju mindre systemet fungerar som ett verktyg.

Precis.

Så, jäveln som attackerade dig,

när du dödade honom, det gjorde ont, illa.

Det måste vara verkligt för att systemet ska fungera.

Inget fusk, eller data devalveras.

Så, vad är det här?

Nu? Bara en bok, men det bar ytterligare ett lager av data.

Data vi behöver få ut snart.

Vänta.

Vem är det bredvid Hunter?

Det vill säga den gåtfulle Oliver Cox.

Efter att han såg vad Hunter gjorde,

han försvann från allmän synpunkt.

Han har inte setts på flera år.

Herregud.

- Vad? - Jag känner honom.

Vad menar du, känner du honom?

Du känner honom! De-- Tidningskiosken nära min byggnad.

Han måste maskera sig själv från andra användare av systemet.

Som jag.

Detta tidningskiosk,

det kan vara ett slags dold observationspost.

Joe, han kunde hjälpa. - Hur?

Om det är någon vem kan få in mig igen,

hjälp till att få ut den datan, det är han.

Jag måste träffa honom.

Han... Han vet att du är död.

Jag tror inte det kommer att göra honom orolig.

Vänta. Hur gjorde-- Hur hindrade du mig från...

Jag tittade på dig.

Jag försökte allt, Joe.

Det bästa jag kunde göra var skicka meddelanden,

hacka in på vissa skärmar.

Annars blev jag utelåst.

Det var inte jag.

Vem då?

Erica, vad kan jag göra för dig?

Vi måste snurra ner det.

"Vi." Va.

Okej. Sitta.

Vi har problem med maskering.

Säkerhetshål. Jag kan inte lappa i tid.

Nåväl, jag lappade en av dem för dig.

Du sköt en kvinna i fri sikt på ett kafé.

Ja. Stressavlastning.

Dessutom är det ditt jobb att göra säkert ingen annan kommer in.

Rätt? Det är-- Är det du? Är det ditt jobb?

Det enda sättet att göra det är att isolera det helt

från globala nätverk. - Tja, om jag gör det,

då kan jag inte mata den,

och det fungerar inte lika effektivt, så...

Den kan fungera som en simulator.

Vi har utmärkta analyser.

Det fungerar inte lika effektivt.

Vi borde ha snurrat den ner med domstolsbeslutet.

Vi riskerar exponering, Anthony.

Vi hade ett nytt intrång.

En enorm mängd data precis flyttat runt.

Jag spårar det, men-- - Okej.

Världen är skit.

Du fattar det, eller hur?

Som... vad är vi?

Kollektivt, miljarder idioter,

decimerar det enda hemmet som vi har.

Men vi har ett sätt.

Vi har sätt

att köra något tänkbart test

för att ta reda på vad som händer innan det händer,

innan vi måste lämna över nycklarna till miljön

till det fossila bränslet konglomerat,

innan vi går ner samma sökväg som version 16

och välj en autokratisk,

elakartad narcissist till högt ämbete.

Kommer du ihåg den där jävla röran?

Han och hans pöbel nästan kostade oss

halva jordklotet på sju år.

Före miljoner av fler människor dör

i meningslös konflikt

baserad på primitiva ideologier

född ur forntiden vidskepelse,

massmanipulation, riktad desinformation.

Världen är skit!

Men jag ska fixa det.

Jag fixar det.

Du dödar människor att göra det.

Miljarder människor.

Algoritmiskt genererad befolkningsenheter.

Resten av världen ser det inte så.

Inte heller domstolarna.

Domstolarna kan gå knulla sig själva!

De kommer att lagstifta oss i en brinnande aske.

Håll det gömt. Håll den ansluten.

Räkna ut det.

Erica.

Min jordklot.

Um...

hitta den där tjejen jag sköt...

...här i den verkliga världen.

Vad kan jag hjälpa dig med, död tjej?

- Det är du. - Och du hittade mig,

genom mina brandväggar, inte mindre.

Hej, prata är riskabelt,

så jag kan ge dig ytterligare 30 sekunder.

Jag behöver veta var det är. Kan du hjälpa mig att hitta den?

- Hittar du vad? - DU.

Den fysiska systemplatsen.

Och jag behöver en giltig nätverksnyckel att komma in igen.

Det är distribuerat. Det kan det vara någonstans. Överallt.

Åh, och är du ute av ditt jävla sinne?

Vad får dig att tänka Jag kan hjälpa?

Eller skulle det?

När jag först började var jag försöker få den att stängas av.

Nu är saker... - Komplicerat. Ja.

Joe.

Verkar som du använder det själv.

Vad gör du där inne?

Vi kommer att kontakta dig.

Saknade henne. Kan inte vara långt.

Skanna platsen. Vänd den upp och ner.

Ja. Begär ditt stöd.

Är du beväpnad?

Inget smart eller nätverksansluten.

Inert icke-metallisk nanografenblad.

Det är ingen standardfråga.

– Det är personligt. - Fjäderbelastad?

Tja, det kan inte vara lagligt.

Kaffe.

Där är du.

– Du gillar saker analogt. - Mm.

Nåväl, du får gärna låna något om du vill.

Mmm.

Ahh!

Jag lärde mig för länge sedan att jag behåller saker bättre

när jag läser från papperskopian,

absorbera konstverk från den ursprungliga källan.

Det är bara-- det är mindre tillfälligt.

Digitalt, det kan vara borta sådär.

Gillar du.

Vad vet du om mig?

Jag vet att du jobbade med Hunter.

Något slags partnerskap.

Du försvann.

Mm, det är mer som ett medberoende

och inte hela historien, men det räcker nog för nu.

Han är efter mig.

Fick, eh, dig själv dödade ge bort det, gjorde det?

Här ute menar jag.

Vad gjorde du i systemet i första hand?

Jag är frilans. Intel ett tag innan dess.

Jag är bra på att spåra data,

skapa kopplingar. - Jag har sett.

Man hackar inte bara in i proprietära system

gilla detta genom att googla.

Du är imponerande, Miss Solway.

Jag rekryterades ut på college,

utbildad 10 år som analytiker.

Jag gick ut på egen hand med ett litet team

när allt detta började med Sentech.

Vi var övertygade om att Hunter inte var det efter domstolsbeslut.

Sentech växte för snabbt, blir för kraftfull,

liksom hans företagskamrater,

några oligarker han gjorde affärer med.

Vissa randnationer med pengar att bränna.

Använder data från DU-iterationer.

Vi försökte bara för att bekräfta det vi redan visste,

verkligen, ta itu med det.

Och du bara fastnat efter timmar?

Jag såg vad jag såg.

Vad det var.

Det hade inte varit rätt att stänga av den

eller låt Hunter starta om den.

Dessa...

Det här är människor.

Bara att gå om deras liv.

Så, vad gör du där inne,

sälja tidningar och godis?

Jag kände Hunter skulle hålla den igång.

Det finns alldeles för många fördelar.

Det är som en digital kristallkula.

Det finns så mycket DU kan-- kan visa oss,

kan lära oss,

utan inblandning utifrån.

Det är inget svar.

Det är den jag kan ge.

Det var du, eller hur?

Rädda Joe, ändra saker för att hjälpa honom?

Jag tar det som ett ja.

Varför?

Kanske finns det mer med honom än man ser.

Jag tror att du redan vet det.

Så, kan du hjälpa mig?

Jag måste hämta Hunter från min rumpa,

hitta någon säker plats, se Joe.

- Gå in igen? - Ja.

Behaga.

Du älskar honom verkligen.

Jag förstår att han inte är... äkta.

Men vi är långt förbi verkliga som en enkel definition.

- Skämtar du med mig? – Nej, nej, nej, det är jag inte.

Jag-jag säger att det finns inget konstigt

om hur du känner dig.

Det var hela poängen av designen.

Så, hjälper du mig?

Jag kommer.

Men först till kvarn.

Jag behöver ta dig någonstans säkert.

Inte här.

Det finns en autonom hotell i centrum.

Jag är delägare.

Du kan ligga lågt,

logga in om du måste.

Jag skaffar dig en nätverksadress och en ny krypterad nyckel.

Långsiktigt,

Jag är inte säker hur man hanterar Hunter ännu.

Glöm inte att spara denna iteration av systemet,

vilket innebär att stjäla den.

Ja, jag har en plan för det.

Men just nu, Jag är inte på Hunters radar.

Jag gillar att inte vara på hans radar.

Hej.

Du är här.

Oliver.

Bellamy, den här iterationen är klar dess kurs.

Dags att arkivera det och studera det offline.

Det dödade mig varje dag, att veta att du hade ont,

trodde att jag var borta.

Allt jag ville göra nådde ut till dig.

Och när Hunter dödade mig, han dödade min tillgång.

Det hade tagit mig månader att hitta ett sätt på första gången.

Jag älskar dig.

Jag önskar att jag visste vad ska man göra med det.

Du kan berätta för mig du älskar mig också.

Men om jag gör det, är det bara... programmera, prata?

Hela min världsbild typ trasig.

Hur skulle du känna...

om du fick reda på att du var det bara en karaktär i ett spel?

– Det är ingen lek. - Är du säker?

Det är inte ett spel.

Det här är lika verkligt som allt jag vet.

Kanske är mitt andra liv en dröm.

Kanske är det den här det räknas.

Men du har ett val.

Det gör du också.

Nej, det gör jag inte. Du kan lämna det här.

Det här är allt jag har.

Jag behöver en drink. - Joe.

Vänligen kom tillbaka.

Jag drog ut dig.

- Kan du göra det? - Inte nu. Lyssna.

Hunter är på dig, och det är han kastar en jäkla massa

beräkna på ditt sätt. Det är dags att flytta.

Jag behöver bara få ett meddelande till Joe.

Aska! Gå ut!

Knulla!

- Oliver! - Joe! Hur går dagen?

- Ash-- hon... - Jag vet, jag vet.

Nej, nej. Nej, inte... hon var här.

Jag pratade med henne, och hon bara--

hon försvann. Hon... Hon gick.

jag...

Titta, man, Jag vet inte hur det här fungerar.

Hjälp mig. Behaga.

Skit, skit, skit, skit, shit, shit.

Jag vet inte hur att ta itu med detta--

med vad som helst. Hon lever!

Men vad betyder det? Är jag det?

Om jag älskar henne, är det ens verkligt?

Gör något jag känner ens-- - Joe!

Hon har problem, eller hur?

Okej. Okej.

Då är det allt som gäller.

Hur hjälper jag henne?

Ta en plats.

Den här världen kommer inte att vara det värt risken mycket längre.

Förstå? - Han stänger av den.

Denna iteration i alla fall.

Han har förmodligen redan börjat processen.

Han kunde bara snurra upp den igen när värmen är avstängd.

Men för dig, det är slutet på raden.

Allt du vet är borta.

Du, borta.

Det är inte bara om dig och Ash.

Det handlar om miljarder människor och deras rätt att leva.

Jag är bara en fisk i en tank.

Du är så mycket mer än så.

Få data du genomför.

- Hur? - För år sedan,

mjukvarudesigners brukade lämna saker bakom i koden.

- Påskägg? – På sätt och vis.

De är oftast bundna till en specifik plats

i miljön, någonstans att fylla på,

få fuskkoder, överföra saker in och ut.

Utvecklarläge. - Det finns ett sånt ställe här.

Hur vet du det? – För att jag byggde den.

- Vad finns i den? - Ett sätt för dig att ladda upp

data du bär. - Vilket är?

Det är ett exempel.

En backup av hela det digitala universum

från ögonblicket du öppnade den boken.

Det är uppgifterna som Ash försöker att komma ut.

- Herregud. - Verkligen.

Så kom dit, ladda upp.

- Då? - Sitt hårt.

Nej, det kan jag inte göra.

Jag måste hitta Hunter, hjälp Ash.

Jag tror inte du är dum, Joe.

Och det? Det är dumt.

Han kan bokstavligen trycka på en knapp, och du är borta.

Borta som om du aldrig funnits. - Varför har han inte det?

För varje gång han fuskar, han agerar på sätt som inte håller

genom de kodade fysiska lagarna av hans universum.

- Kontrollsumma fel. - Exakt.

Ash förklarade.

Fel. Inkonsekvenser.

Fidelity går ut genom fönstret.

Dålig data.

Dålig data har inget värde.

Joe, ladda upp och gå sedan hem.

Jag ska försöka hjälpa till där jag kan.

Det är en i sitt slag.

Snälla, tappa den inte.

Jag skickar platsen av rummet till din telefon.

Ladda den med det du behöver.

Det vill säga hårdvarudekryptering.

Det kommer att öppna dörren,

men telefonen kommer att behöva för att utlösa vad som händer härnäst.

Du måste hitta kommunikationspanelen.

Om du rör vid den, det startar datauppladdningen.

Rör inte vid något annat medan du är där inne.

Okej. Vad finns det mer?

Hitta panelen. Ladda upp.

Njut av dagen, Joe.

Gud.

Hej, Joe.

Hej, MEL. Jag hoppas att du är nöjd.

Mina system fungerar nu vid full kapacitet.

Lyssna, om jag inte ser dig igen,

tack för allt. - Jag är glad, Joe.

Ha en bra dag.

Det kommer inte att fungera. Det är nyckeln till mig.

Verkar som det fungerar okej för mig.

Du bråkar...

Du bråkar med något du borde inte vara det.

Din chef gör det.

Var är DU?

Där?!

Du är redan död i en värld.

Inte länge här heller.

Tik.

Morgon.

Alltså Ash...

...vad nu?

Kommer du att döda mig igen?

Inte än.

Varför gjorde du det första gången?

Du vet varför.

För jag hittade din privata lekplats.

Uh, mina mångmiljarder analysverktyg, menar du?

Du säger tomat.

Du skulle sluta.

Du verkar trivas.

Din skitstövel.

Vad ger dig rätt

att leka med så många liv?

Hur är det med dig, va?

Vad gjorde du i den bokhandeln,

om inte leker med liv?

Bara att bläddra i varorna själv?

Ett par böcker och en pojke att gå?

Det är annorlunda.

Du vet att det är annorlunda.

Ja. Okej, nog med det här.

Jag måste, eh, komma ikapp med en gammal vän.

Så...

Du är cool att bara hänga här i några minuter, eller hur?

Jag tog dig inte för den nostalgiska typen.

Förvånad över att höra från dig.

Alltid trevligt att se dig, gammal vän.

Varför bråkar du med mitt universum?

Åh, se, där är ditt problem.

Mitt problem?

Ditt behov av att äga, din ägandeförmåga.

- Fy fan, gubbe. - Jobbade på det.

Du gjorde det mot dig själv.

Allt rörde på sig fint med.

Väl, det är en fråga om perspektiv.

De miljarder döda i ditt sista lilla test

skulle vilja skilja sig åt.

Vårt test, menar du?

Jag hade ingen aning om vad du var planera tills det var för sent,

och det vet du.

Alltid tänja på gränserna.

Du vet, sönder saker avsiktligt, som ett barn,

du vet, dra i benen bort från insekter

bara för att se vad som händer.

Om jag ska vara ärlig... - Mm, ja.

För all del, var ärlig.

Du är en psykopat, gammal vän.

Och jag tror att du vet det.

Jag bara... försöker göra min egen grej,

vilket inkluderar att stanna ute av din väg.

Jag vill tro det.

Jag kan ha gjort det här med dig,

men det är din lekplats.

Jag är nere med det.

Usch.

Jag är glad att höra det.

Hmm.

aj!

Åh-åh.

Inga.

Hur gjorde-- Hur gjorde du--

Ditt problem, om vi ska vara ärliga,

är det din nyfikenhet eller din empati

får bättre överblick varje gång.

När du väl kommit överens om att träffas, när vi väl interagerade,

Jag hittade dig.

- Säkerhetsåtgärder. - Va?

Ja, du dör.

Kommer vara över om ett par minuter.

Om du vill kan jag backa din avatar

för gamla tiders skull.

Jag, eh, slutade några av de lösa ändarna.

Lust.

Skit.

Någon form av överföring påbörjad inifrån systemet.

Vad?

Jag tror att din kille överför kod ut.

Det lyser upp ett stadskvarter.

Stoppa honom. Nu.

Skit.

Hej, Joe.

Välj nödvändiga alternativ.

Åh.

Hur många gånger gör Jag måste döda dig?

Okej. Nog.

Hej, Joe.

W-W-Vänta. Okej. Lätt, lätt.

Låt mig bara-- Låt mig förklara.

Det finns bara en du just nu.

Du-- Du förstår det, eller hur?

Det finns bara en du. Den här.

Så om jag skulle, typ, Jag vet inte, skjut dig...

...du skulle känna det.

Och om jag skulle döda dig...

...du skulle inte bara vakna någon annanstans.

Det här... Det här är typ allt som finns.

Jag gjorde dig.

Och jag gör dig om.

Allt du är, allt du gör,

allt du älskar...

...inget annat än digitalt damm, min man.

Förutom Ash, förstås.

Men hej, oroa dig inte för henne.

Hon är i stora händer.

Jag gillar inte din pojkvän.

Han gillar inte dig särskilt mycket heller.

- Vad fan? - Erica, ställ dig ner.

Geddes.

Jag vet inte hur han gör.

Men det spelar ingen roll.

Det är dags för en omstart.

Nej, snälla!

Behaga.

Stäng dörren.

Inget av detta gör någon skillnad.

Och du är inte ens ett minne.

Inte ens ett spöke.

Njut av slutet, min man.

Snälla, åtminstone låt mig säga adjö.

Du älskar honom faktiskt.

Och... till nästa.

Aska. Aska! Ash, är du där?

Jag är här.

Är du okej?

Ja. Jag är okej.

Bra.

Bra. Det är bra. Det är allt som betyder något.

Jag vet inte om jag är verklig.

Det verkar inte som det.

Men jag vet att du är det.

Och jag vet vad vi har är.

Det är det mest verkliga Jag har någonsin upplevt.

Jag älskar dig, Ash.

Och det är inte kod. Det är inte programmering.

Det är sant.

Tja [suckar] det var mycket.

Så...

vi är typ med en klibbig plats här

för, eh,

Jag är bara inte säker på att jag vet vad Jag ska göra med dig.

Snurra inte din mustasch, din skitbit.

Du vet.

Fair nog.

Det är bara det verkar så värdefullt, vet du?

Skam.

Gör inte det här, Hunter.

Så titta.

Jag är ledsen.

Gå åt dig själv.

Hej, var inte så.

Du tvingar min hand, och du vet det.

Jag har inget val. - Inte du, gamle vän?

Åh.

Du är död.

Det är en fråga om perspektiv.

Jag dödade dig.

Du har alltid haft problem tänka utanför ramarna,

gjorde du inte det?

Jag är ledsen för det.

Verklig besvikelse.

Vad händer?

Nivåer inom nivåer, Anthony.

För att citera en favorit från denna iteration,

det finns andra världar än detta.

Släpp det.

Sparka den till mig.

Är du okej?

Ja.

Du skadade henne, eller hur?

Du förstörde allt.

Alla.

Ta ner honom.

Erica!

Jag är klar.

Nej, nej. Inget av det var verkligt.

Som jag.

Behaga.

Du är äkta.

Det är du också.

jag förstår inte.

Och det gör oss två.

Ska jag gissa? - Mm-hmm.

Ah, jag skulle kunna de där händerna någonstans.

Vill du sitta lite?

Ja.

Det är konstigt, eller hur?

Möte här.

Jag vet inte, allt.

Jag vet att du ville se.

Ja. Nostalgi, kanske.

Lovebirds, kul att se dig.

Du också. Hej.

Här.

Så... hur känns det för att rädda världen?

Ärligt, Jag är inte säker på att jag förstår.

hur mår du-- - Fortfarande här? Levande?

På samma sätt som du är.

Hur många nivåer finns det?

Ah.

Okej.

Så...

- Det ska vara jag? - Nej.

Tja, det här är din värld.

Hela ditt universum.

Skapad av Hunter med mer än lite hjälp från mig.

Okej?

Jag får fortfarande mitt huvud runt det,

men ja, följer.

- Okej, nu koppen... - Är den verkliga världen.

En värld. Ashs värld.

Ashs?

Det är en värld.

Vem vet hur många nivåer, hur många universum?

Det kan finnas ett oändligt antal.

Jag är inte säker på att det är det till och med viktigt.

Så, Joe och jag är likadana?

Du tog mig upp en nivå.

Från sockerkristallen till koppen.

Det gjorde jag verkligen.

Och du är från tefatet?

Tja, metaforen slits smal, men...

...ja.

Men jag förstår fortfarande inte

hur du gjorde det med Joe.

Tja, inte att sätta för bra poäng på det,

men det var bara en fråga för att migrera kod

från ett system till nästa.

- Oj. – Nej, det är semantik.

Inte en värdedeklaration,

men en kött-, blodkod.

Kod som skapar kött och blod.

Vem vet? Vem bryr sig?

Du är precis lika mänsklig som jag.

Titta, vi är alla fria att fortsätta

att undra över våra skapare.

Det råkar du bara ha en inre skopa

från en kille som är helt enkelt en nivå upp.

Känner du mig? - Jag känner dig.

Titta, Ash.

Hunter föddes ur min hybris, min inblandning.

Han hade alla verktyg att skapa något bra,

något positivt.

Men han saknade en sak jag letade efter,

det enda jag var-- Jag testade för.

Och den där tomheten, det förstörde nästan allt.

En sak?

Det är empati.

Och du dök upp.

Överraskningen, den-- den okända variabeln.

Och där Hunter misslyckades, du-- det gjorde du inte.

Du steg upp. Du och Joe.

Du... Du återställer min tro

att vi kan vara bra, omtänksam, snäll,

vilket är vad vi behöver vara att överleva till slut.

Det verkar som koden kommer dit...

så småningom.

Det är väl inte så illa?

Det är inte så illa.

Titta, Ash.

Jag skapade en simulering dvs omöjlig att skilja från verkligheten.

Det är din verklighet.

Det är allt du någonsin har känt.

Och nu är den din också, Joe.

Men snart någon gång,

denna värld kommer att nå en tillräckligt hög tekniknivå

som det skapar sin egen simulering.

Så du förstår, det är osannolikt, om inte omöjligt,

att min egen verklighet inte är det också en simulering.

Men chansen är stor att vi inte är någonstans nära den ursprungliga verkliga.

Så, njut av varandra.

Njut av vad livet har att erbjuda.

Här. Där uppe.

Spelar det någon roll? Verkligen?

Där går du.

Åhh.

Det här, vi har rätt.