Original subtitles

Jag har varken ätit eller druckit nåt. De har ringt mig...

Gå inte in om du har barn.

–Hallå! –Gå inte in om du har barn.

Ska du ha nåt varmt att dricka i stället för att frysa?

Polisen har kommit tillbaka och erbjuder mig nåt varmt att dricka för sändningen.

Men jag vill inte ha nåt att dricka. Jag vill ha mina barn.

–Berätta för folk vad jag gör här. –Joseph, vi har gått igenom det här.

Du får vara här, men du får inte vara hotfull eller aggressiv–

–varken mot dem som jobbar eller besökarna.

–Jag är inte aggressiv. –Nähä? Det är jättebra i så fall.

–Var kommer du ifrån? –Kulladal.

Nej, jag menar: Var är du ifrån? Dina rötter?

Kulladal.

Varför tror jag ni ska förstå? Ni hänger ihop med dem.

Socialtjänsten, skolan och polisen. Samma, samma.

–Gå. De stjäl barn här. –Hör du vad jag säger?

–Precis det här ska du inte göra. –Du får vara här, men inte störa.

–Jag ska ha mina barn tillbaka. –Du får sluta filma.

–Ta ner telefonen. –Nej.

Ta ner mobilen! Ta ner den medan jag ser på! Ta ner den, har jag sagt. Nu!

–Okej. –Du får vara här med din skylt.

För fram ditt budskap, men stör inte dem som går in och ut. Är vi överens?

Förskolan i samma hus hålls stängd tills lokalen är säkrad.

Tack och lov fanns varken barn eller vuxna på plats.

Där kommer Sjöström. – Tjena!

Tårta på den.

–Tårta! Tårta! Tårta! –Hörni!

Tack så mycket, Josefin. Vi har fått flera rapporter från tullen–

–om att det varit stora beslag av nitazener, märkta som Oxycodone.

Nitazener är tusen gånger starkare än morfin. – Detta vet du mer om, Fanny.

Jag vill bara säga att teststickor finns hos brukarföreningen.

Anhöriga kan beställa. Tryck på det när ni pratar med våra missbrukare.

Väldigt många har överdoserat.

Gällande tullen så drar jag och Hampus dit i dag igen.

Tack, Fanny och Hampus.

Inget får en polis att uppskatta sitt jobb bättre än en dag på Lernacken.

Man kan skoja om det, men jag menar det. Tack för att ni gör det.

Vi kan behöva ett par extra ögon längs vägen.

Det löser vi, Fanny. – Då så. Var inte rädda, men var rädda om er.

–Tack! Super att du löser det. –Ja ja, inga problem.

–Den är här. –Jag sa ju det.

Kika på denna.

–Hittat nåt? –Nej.

–Har ni nåt? –Nej.

Klockren markering här. – Riktigt bra, killen!

Är där nåt?

–Kolla. –Yes!

Fan, alltså!

–Gratulerar! –Tack.

–Det känns bra, va? –Ja, jättebra.

–Då går vi och hämtar dummies. –Ja, och sen svetsar vi igen hålet.

Hur många är det?

–Hejsan, är du vaken? –Ja.

Vi är klara med kontrollen, så du kan gå. Varsågod.

–Ledsen att det tog tid. –Det är lugnt.

Halva styrkan är på uppdrag eller vabbar.

Det har varit fullt upp i dag. Beklagar.

–Vart ska du härnäst? –Stockholm.

Trevligt.

65-8510 från 65-1280.

Då lämnar holländsk lastbil, regnummer 65-COH-6, Lernacken–

–riktning Malmö. Kom.

Från 1480, det är uppfattat. Vi följer efter. Kom.

1480 har visuellt på 65–COH-6, som fortsätter norrut på Yttre Ringen.

–Du har inte hört nåt från åklagaren? –Nej, det har jag inte.

Men du vet hur de gnäller:

"Ingen polis har nånsin dömts för misshandel av fotbollssupporter."

–Det var jävligt stökigt. –Vissa har blivit omplacerade.

Det är inget fel på trafiken, Magnus. De behövs, de också.

Du, det löser sig.

/MOBILSIGNAL/ Hallå, gumman.

Nej, jag vet inte var de kan vara.

–Har du inte glömt dem i skolan? –Jag har inte varit i skolan.

–Men ta en huvudvärkstablett. –Det hjälper inte.

–Molly, jag förstår. –Jag vill ta en paus.

Skolan är stökig, men du missar så mycket att det också blir en oro.

Visuell på lastbilen. Chauffören kan ha fattat misstanke och avvikit.

–Från 1400, var tappade ni den? Kom. –Från 1480, E6 vid avfart Klagstorp.

–Kom nu, Jesse. –Hej då.

Från 65-1400. Vi kör från Malmömässan. Kom.

Lastbilen har kört in i en personbil vid Sibbarps småbåtshamn. Kom.

6-0 från 65-1400. Lastbilen slängd i småbåtshamnen. Kom.

6-0, uppfattat. Klart slut.

Backa undan från bilen. Backa!

–Tomt! – Såg du vart han tog vägen? –Det hållet.

/SLAMMER/ Polis! Stanna!

Ligg still!

Ligg still, sa jag! Ligg still!

–Helvete! –Är du okej?

Ska du slåss med polisen? Dumme jävel.

Akta huvudet.

–Är du okej, kollega? –Ja fan, det är lugnt.

–Det där får ni skriva på. –Ja ja, vi löser det.

Hallå, Doris. Hejsan, gumman.

–Hur är det? –Det är väl okej.

–Oj, älskling. –Ja, det är...

–Nää. –Usch, ja.

–Gör det ont? –Ja, det gör det.

–Vill du ha lite te? –Gärna.

–Hur många stygn blev det? –Tre, fyra stycken.

–Men vafan? –Vad är det?

Oj. "Anmälan från en anonym person som ringt socialtjänsten."

–Jag fattar inte... –Du fattar inte?

–Molly? –Det är förstås nån granne.

–Varför det? –Det stinker gräs i hela trädgården!

Ja, men Jesse, alltså... Varför bara Molly i så fall?

–Det tror jag verkligen inte. –Klart du inte tror.

–Hallå! –Hej.

–Men gud, pappa. Vad har hänt? –Det ser värre ut än vad det är.

–Är du säker? –Ja, det är ingen fara.

–Har vi nån mat? –Ja.

–Jag kan göra en macka till dig. –Ja. Tack.

Jag bad dig att sluta. Jag sa: "Rök inte här!"

Jag respekterade det och vi kom fram till en kompromiss.

Det är ju ingen kompromiss. Egentligen.

Jag vill inte leva med en person som använder droger.

Jag vill inte bo med nån som knarkar.

Och så gör jag det i alla fall. Helvete också!

Okej, alltså jag...

Jag kan inte det här, men det måste väl stå vem som gjort orosanmälan?

Inte om man vill vara anonym. Som grannarna.

Ja, eller nån som inte gillar dig. Som kriminella.

Orosanmälan används rätt friskt som vapen mot kvinnor, vet jag.

Profilerade kvinnor. Man blir ganska skör när det kommer till barnen.

Eller så är det för att du röker på i vår trädgård.

–Vem köper du av? Vem köper du av?! –Jag berättar inte, har jag sagt.

Men det är inte nån gängperson, så mycket kan jag säga.

–Hur fan kan du veta det? –Jag vet det.

Hur tänker du att en gängperson ser ut? Att de har Guccikeps?

Lägg av.

–Mackan? –Den är på gång.

Kommer strax.

–Är vi okej, eller? –Ja ja, det är ingen fara.

–Det är ingen kriminell. –Det är ju precis det det är.

Du sätter dina behov framför alla andra, framför barnen, framför mig.

Framför mitt jobb, framför ungarna som skjuts ihjäl på gatan.

–Och ett glas mjölk, tack. –Absolut.

Varför är jag en sån jävla mes? Det är ju inte klokt.

Ja, du...

–Hejsan. Vi skulle träffa Tanja. –Välkomna.

Trycket har ökat på skola och polis att i större utsträckning anmäla oro.

Trygga Malmöskolan har lett till att det finns fler vuxna bland barnen.

Det är bra att det finns fler vuxna–

–men det har också lett till att det har blivit ett litet fel i anmälan.

Anmälan är alltså inte anonym. Den kommer från Mollys skola.

Okej? Ja, alltså...

Du och jag har haft kontakt redan–

–om att Molly har haft lite svårt med motivationen att gå till skolan.

Då känns det ganska brutalt att skolan gör en orosanmälan.

Nu handlade inte anmälan om att Molly är hemmasittare, även om det nämndes–

–utan om att hon har blåmärken.

Vilka blåmärken?

Vilka blåmärken, Molly?

Enligt idrottsläraren Ylva kan Molly inte förklara var de kommer ifrån.

Sånt frågar vi alltid. – Det satt väl här, under tröjan?

–Eller hur, Molly? –Jag vet inte.

Det var väl ungefär så du svarade Ylva också.

När man inte kan få en bra förklaring på var blåmärken kommer ifrån–

–så måste vi enligt lag göra en orosanmälan till socialtjänsten.

–Ska vi äta nånting, kanske? –Jag är inte hungrig.

Jag förstår. Men vi kanske ändå måste sätta oss ner och prata om det här?

–De blåmärkena... –Jesse, vi behöver inte...

Har du ramlat, gått in i nåt? Det finns tusen sätt att få blåmärken på.

–Nej. –Snälla Molly.

Var har du fått dem ifrån?

Men lilla gumman, du måste ju förstå att jag och pappa blir jätteoroliga.

Skolan också. Annars hade de aldrig dragit i gång detta. Du måste säga...

Hej, kan du berätta vad som hände där inne?

–Passa dig! –Vad gör du?!

Jag känner igen dig.

Du är polis! Din fähund!

Hur går det? Kommer du att klara det?

Va?

Alla vet ju om det här. Hur många kvinnor har vi i insatsstyrkan?

–Typ inga. –Nej.

–Ja, high-five. –Lycka till nu.

–Hörde du? Vem fan är hon? –Jag håller inte reda på dina fans.

Men du kommer att klara det, Dani.

–Du tror det? –Ja, så klart.

Om du inte klarar det, så har du bara tio års förödmjukelse framför dig.

–Käften! –Kanske 15. Men vi ska vara positiva.

Fuck off.

Han greps på plats, han släpptes, men misstanke kvarstår.

–Okej? Bara så att du vet var vi är. –Mm, jag hörde det.

Att han släpptes.

Mm, fast du ska fokusera på att misstanke kvarstår, Faye.

Det här är inte avskrivet, inte förbi och över.

–Jag fattar om det känns olustigt. –Jag vet inte vad jag ska känna.

Det är det som är grejen. Jag vet inte vad jag ska känna.

Det är som att det som hände inte hände mig. Det är jättekonstigt.

Förstår du?

Jag tror det är bra att du kastar dig upp på hästen igen.

Du behöver ta den här motgången och säga "fuck you".

"Fuck you, motgång. Fuck you!"

De säger att smärta är svaghet som lämnar kroppen.

Vilka säger det?

Jag behöver googla det, men det är bra sagt.

–Jag har sån sjuk träningsvärk. –Då springer du inte i natt.

–Oj, sorry. Är ni klara? –Vi är klara.

–Är du okej? –Ja.

Med tanke på påverkanskampanjen har ledningen bett oss visa ökad närvaro–

–och socialtjänstkontoren har bett oss vara synligare–

–så det ska vi naturligtvis lyssna på.

Åk gärna förbi där, men gå gärna in också.

Att Malmöpolisen inte kliver ur sina bilar är, som vi vet, inte sant.

Är det några som har hälsat på hungerstrejkande Joseph på länge?

–Jesse och jag var där. –Bra. Du kan kommunicera med honom.

–Han pratar perfekt svenska. –Det var inte en anklagelse.

–Just saying. –Mm.

Kan man smygmata honom på nåt vis?

Kan man lägga en falafelrulle framför hans fötter? Eller är det omoraliskt?

–Vad tycker du? –Ja, vad tycker jag?

Vi kan ta en spettekaka i stället, om det känns bättre för dig.

Han kanske gillar ål? Men det kanske är fel av nån annan anledning.

Jag menar att han kanske är hungrig. Jag blir grinig om jag är hungrig.

Nästa vecka har vi bokat skjutbanan tisdag–onsdag för kompetensskytte.

–Redo! –Vi vet, Dani. Alltid redo.

Jag vill bara ta det här med matlådorna.

Jag är trött på dem. Om ni inte äter upp er mat, ta med er matlådan hem.

–Det är uppfattat. –Tack.

Efter många och långa förhör med chauffören till lastbilen–

–som hade 200 kilo kokain... /APPLÅDER/

Tack. Vi var många som bidrog. Det kanske syns på vissa.

Smarta och starka. – Men inte så snygg just nu, Jesse.

Vi har precis fått en adress där en av gängledarna befinner sig.

Guldknapp 4, även kallad Messi.

Vi har inte möjlighet att invänta insatsstyrkan, men det fixar vi.

–Klart vi löser det. –Toppen. Uppsuttna och klara 22.30.

1220, 1320 och 1340.

Insatsen leds av Julin i 65-1350.

Andas.

/LÅNG UTANDNING/

Du och du där!

Ställ er där borta. Där borta!

–Polis! –Sovrum vänster klart.

–Polis! –Kök klart.

–Polis! –Polis!

–Sovrum säkrat. –Badrum säkrat.

Vardagsrum säkrat.

Från 1220, lägenheten är helt tom. Slut, kom.

6-0, det är uppfattat. Klart slut.

Tack. Ta allt som kan vara av intresse, se till att säkra det.

–Var ska jag börja? –Kan du börja med badrummet? Snälla.

–Tack för den. Badrummet, ja. –Tack, tack.

–Du, vi tänkte dra nu. –Tack, Mona.

–Är det otur att säga "lycka till"? –Jag tror det.

Då skiter vi i det. Jag har hört att det inte är så svårt.

Har du bara tränat fysiken, ska det inte vara några problem. Lycka till!

Finns det nån som snackar mer än poliser?

–Nej, typ inte. –Typ inte.

Jag ska hämta ut ett recept.

–Varsågod. –Tack.

Oxycontin 5 mg. Har du tagit det förut?

Nej.

Ett ögonblick bara.

–Är du gravid? –Nej.

–Planerar du att bli gravid? –Nej.

–Anya, kan du hjälpa mig? –Ja. – Hej!

–Vad händer? –Den vill inte signera. – Förlåt.

–Om man trycker där, så... –Funkar det nu? Okej, tack.

Du tar en tablett vid akut smärta. Inte mer än rekommenderad dos.

Och läs gärna bipacksedeln extra noga.

"Blödande tandkött, mörk avföring, stopp i gallflödet, gallvägsspasm"...

Alltså, vad fan är gallvägsspasm?

Om du får ångest av det, skit i det. Varför ska du vara så principfast?

Därför att jag har tränat hur länge som helst för det här.

Okej.

Och för att hela fucking världen vet att jag har sökt, bara för att jag...

/DJUP SUCK/

Dessutom är jag född för insatsstyrkan. Alla säger det. Alla.

Förutom du, då.

Jag tycker inte man ska vara så hård mot dem som ger upp.

Jag har inte gett upp.

Fan!

6512-20 från 6-0. Odemanskolan. En kvinna där gör eleverna oroliga.

–Från 6512-20, på Odemanskolan. Kom. –Uppfattat. Klart, slut.

Hallå? Hallå?

Hallå, hej. Faye heter jag. Det här är Dani.

–Hur mår du? –Jag mår bra.

–Hur mår du själv? –Jo, det är okej med mig.

Du...

...Simona.

–Hur kan du mitt namn? –Personalen ringde oss.

Jag tänker att du kanske inte mår så bra, och det är helt förståeligt.

Men personalen blir väldigt oroliga när du står här varje dag.

–Och barnen blir också oroliga. –Barnen? Varför det?

För att de säger att du frågar efter Luna.

Simona. Simona, lyssna nu på mig.

Vi tror att du kanske behöver träffa en läkare. Och vila lite.

Molly, jag fattar. Du vill inte prata med mig.

Men mamma, då? Du behöver prata med nån vuxen.

Molly, jag har svårt att tänka mig att skolan ljuger om nåt sånt här.

–Men du tror att jag ljuger? –Jag vill bara prata om blåmärkena.

–Varför då? Du tror att jag ljuger. –Nej, det tror jag verkligen inte.

–Jo. Egentligen är det du som ljuger. –Va?

Vad då "va"? Alltså, du låtsas vara så himla snäll.

Låtsas på bara. Tro vad fan du vill, jävla idiot!

Skit samma.

–Du måste ge henne lite tid. –Jag kan ju inte låta det vara bara.

–Hon måste själv få bestämma... –Jag vet vad hon fick blåmärken av.

Alla vet.

–Kom tillbaka! –Sluta!

Stanna!

Nej... Aj!

Din jävla snutfitta!

Herregud...

/MISSHANDELN SPELAS UPP/

Vi börjar med att fokusera på Molly och stötta upp...

–Killar, inte nu, är ni snälla. –Jag ska bara hämta en grej.

Kom igen nu.

Förlåt.

–Det måste finnas en handlingsplan. –Utan att lämna ut Molly.

Hon är redan utlämnad. Hon måste kunna komma tillbaka.

Vi vill veta vad skolan tänker göra för att: 1, ta reda på vilka de är.

2, stänga av dem omedelbart.

Och 3, säkerställa att det här aldrig kan hända igen.

Vi kommer att stötta Molly så gott vi kan.

Men jag är inte helt säker på att de här går på skolan.

–Killar, nej. –Men hör du dåligt? Gå ut.

–Käften. –Vad sa du?

–Snälla... –Hör du dåligt, jävla gubbjävel?

–Det här är vardagsspråk för dem. –Helt jävla otroligt.

Det är vardagsspråk för dem. Det känner du säkert igen.

–Ni har gjort en polisanmälan? –Ja, så klart.

–Det är en bra början. –Men vad tänker ni göra nu?

Angående misshandeln kan vi inget göra. Det är en polisiär fråga.

Vi inväntar att bli kontaktade av polisen. Därifrån kan vi agera.

–Men du har ju sett filmen. –Inte officiellt.

Ni vårdnadshavare har visat mig.

Jag måste invänta den officiella polisutredningen.

Det är polisanmält, jag har visat dig filmen, du är mentor.

Jag kan inte agera på egen hand. Jag måste invänta den officiella anmälan.

Hon måste invänta den officiella anmälan.

–Lugna dig. –Jag är lugn.

Vad är det?

Muuu!

–Påtår? –Ja.

Vi väntar på en plats på en förskola för infektionskänsliga barn.

–Det känns ändå bra att det finns. –Ja, det är skönt.

/TELEFONSIGNAL/

SU la ner undersökningen om vårdslöshet i trafik.

Det känns också jätteskönt. /TELEFONSIGNALERNA FORTSÄTTER/

–Det var ju skönt, väldigt skönt. –Ja, det kändes lite orättvist.

Ja, det är Svenningsen.

Ja, hej.

Nej, det går inte.

Nej, Mari, det går inte!

–Varför lägger han inte på? –Jag måste lägga på nu.

Jag lägger... Men för helvete, det har vi ju hört till leda.

–Pappa, snälla. –Ja, jag lägger på nu. Hej.

Titta.

Så nu får Leah vara hemma med mamma. Det finns inget som är bättre.

Eller hur, gumman?

Fast vi ska dela, så lite pappa blir det också.

/TELEFONSIGNAL/ Svenningsen.

Vi kommer inte att öppna dörren, bara så du vet det. Vi öppnar inte dörren.

Va? Nej, du får fan inte snacka med mor, det får du inte.

För hon vill inte det. Hon vill inte det!

Varför har ni ens den där? Det är inte 80-talet liksom.

Inget fel på den. Bra att ha vid strömavbrott. Har du tänkt på det?

Du skulle själv behöva ha en sån.

Jag sa som det var till henne, att jag lovat mig själv.

Jag fick en kvinna där genom vårdcentralen. Hon hjälpte mig.

Det var hon som sa att "du hjälper inte nån genom att själv gå under".

Nu vill pappa och jag inte prata mer om det.

Var hon...påverkad?

–Vafan, hörde du inte vad mor sa? –Jag undrar bara...

Vi vill inte snacka mer om det nu. Det räcker. Okej?

Nej, nu pratar vi om er i stället.

Jättebra att du får vara hemma ett tag till. Hur bra som helst.

–Fast som sagt, så ska vi dela. –Jaha, ja ja.

Det är nåt som vi har bestämt tillsammans. – Eller hur?

Vi tycker att det blir mest rättvist så.

Visst?

/TELEFONSIGNAL/ –Vad fan?! Jävla... –Magnus, vad gör du?

/LEAH GRÅTER/ /MAGNUS RYCKER UR TELEFONSLADDEN/

–Rättvist för vem då? –Vi har inte bestämt så.

Du ska vara tacksam att du får vara hemma med din dotter.

/MOBILSIGNAL/ –Vad i helvete? –Låt det ringa, pappa. Snälla.

–Det var inte riktigt läge, okej? –Nähä, så du håller med henne?

–Hon har delvis rätt ju. –Vad då, du vill ju vara hemma.

–Va? –Ja.

Hej då.

Jag tror inte på dig. Hur länge har du känt till den?

Varför håller du på så här? Det var ju jag som berättade, så chilla!

Kan du ta ner Doris från bordet? Herregud...

–Jag fattar varför Molly inte sa nåt. –Vem berättade för dig?

–Jag minns inte. –Det gör du visst.

Nu räcker det. – Du kan gå, Emmy-Lou.

–Hon vet. Jag är helt övertygad. –Emmy-Lou bor här. Det är hennes hem.

Sluta!

Många små regndroppar faller så lätt ner på ditt ansikte lätt som en plätt

Bra bok, tycker du?

Stumpis. /DÖRRKLOCKAN/

–Hej. –Hej.

Jag ska inte fråga om jag får komma in, för det vet jag att jag inte får.

Det stämmer.

Ja, jag tog ett återfall.

Men sen gick jag till Beroendecentrum–

–och de kan ta emot mig redan nästa vecka.

–Mm... –Och det är bra, Sara.

–Visst? –Mm.

Jag kände verkligen att Gud var med mig där.

Det är jättesvårt att få tid där annars.

Så förlåt.

–Förlåt mig. –Mm.

–Det var dumt. –Ja, det var jättedumt.

–Jag ska inte... –Du...

–Jag ville bara säga det. –Ja ja, jag förlåter dig.

–Vad bra. –Kom.

Förlåt mig.

–Jag ska gå nu. Det blir knas. –Var rädd om dig nu.

Mm, jag ska det. Skulle jag kunna låna toan innan jag sticker?

Är du klar snart?

–Hej, älskling. –Hej.

–Vad tidig du är. –Jag sket i att träna.

Eh...vad är det?

SU lägger ner misshandelsutredningen.

–Är det sant? –Jag tänkte att vi skulle fira lite.

–Klart vi ska. –Hej, gumman.

–Du... –Vad är det?

Mari är på toan. Hon gick precis in.

–Kom ut nu. –Kan jag få kissa fucking färdigt?

–Öppna, då! –Vad är ditt fucking problem? Chilla!

Lugn, hon är på toa. /LEAH JOLLRAR/

Hej, gumman.

–Mari, nu kommer du ut. Det är dags. –Ja! Fan, är han fucking...?

–Ta det lugnt. –Vi hörs. Hej då, Sara.

Hon kom för att säga förlåt.

–Titta vem som kommer här. –Hej.

–Kom mamma? –Oj.

–Nej, mata henne inte vid bordet. –Jag råkade.

Hon blir dålig i magen.

Danijela Stojanovic, 90 kilo, fem repetitioner.

Kör.

Två.

Tre. Kom igen.

–Du tar den, Dani. Kom igen. –Fyra.

Du klarar det.

Kom igen nu.

Du är godkänd.

Ni ska lösa utmaningar baserade på mönster, former, visuella gåtor.

Ni har mindre än en minut för varje fråga. Begåvningstestet börjar nu.

Lycka till.

–Dani, gick det bra för dig? –Ja, jag tror det.

/MEDDELANDESIGNAL/

/HAN FOTOGRAFERAR/

Har du fått dem? Nej, vi ska på handräckning här.

Det är jättefint, ja. Det finns en gunga på baksidan.

Ja, jag fattar. Puss, hej.

–Vill Sara flytta? –Ja, lägenheten är rent trång.

–Det håller inte. –Jovisst, men vill hon bo på landet?

Landet och landet. Det är 20 minuter till Malmö.

Det är ju landet. Jag har svårt att tänka mig dig på landet.

Jag tänkte, hur funkar det här med skola? Man ska sätta dem i kö, va?

Vilka skolor är bra i dag? Hur ska man tänka?

Det vet du ju själv vilka du inte vill att de ska gå på.

Alla, då.

Saken är den att ni inte folkbokförde er när ni flyttade tillbaka.

–Fast vi är ju svenskar. –Ja, och då måste ni folkbokföra er.

Det är ni informerade om ett antal gånger. Ni måste dessutom se till–

–att barnen får vård och undervisning som de behöver och har rätt till.

De får precis vad de behöver här hemma.

Jag filmar för att dokumentera allt. Som säkerhet för er och för oss.

När ni flyttar hem till Sverige igen, ska ni leva efter svensk lag.

Och bland annat har barnen rätt till skolgång.

–Inez? –Inez!

Kom lite.

–Hej, hej. –Berätta för mig...

–Hur mycket är 17 x 18? –306.

Och hur säger man "jag vill ha en katt" på franska?

–"Je veux un chien." –Ja, fast jag sa katt.

–Men nu vill jag hellre ha en hund. –Okej.

–Var det nåt mer? –Nej.

Det vore en sak om Sverige hade en fantastisk skola–

–om vi berövade våra barn upplevelsen av världens bästa undervisning–

–i en trygg och narkotikafri miljö. Men så är det inte.

Vi har Pisarapporter, vi har knark, våld, mobbning, stora klasser–

–mentorer som inte är utbildade, men utbrända, vi har våld mot lärare.

–Nu kan du nog lugna ner dig lite. –Hade du då tvingat ditt barn?

–Lugna ner dig. –Trygga Malmöskolan...

–Vilket dyrbart skämt! – Vart ska du? –Släpp mig!

–Hallå, ta det lugnt. –Jag vill inte vara här!

–Släpp mig! –Tyst!

–Släpp! –Ta det lugnt.

–Nu ska du ta det lugnt. –Jag hatar det här stället!

–Jävla idiot, jag hatar dig! –Tuss, jag älskar dig!

–Lugna dig. –Det är mitt barn!

–Lugna dig. –Okej, jag är lugn.

Slappna av.

–Tjena. Läget? –Jo, det är väl okej.

–Det där minns man, du. –Jo, det är inte det roligaste.

Jag vill ge dig en heads-up på anmälan du gjorde.

Filmen är väldigt suddig och det går nästan inte att se nånting alls.

–Lite ser man ju i alla fall. –Mest din dotter, faktiskt.

Ja, fast man hör ju de andra ganska tydligt.

Men vi har svårt att hitta vittnen, och Molly vill ju inte medverka.

Ja, nej...så är det ju.

Så...mm.

Så...

–Men vi kämpar på, så du vet. –Jo, jag vet.

–Ha det bra, då. –Du med.

Jamen, vafan!

–Hej hej. –Hallå.

Vill du ha en?

Tack så mycket.

–Tack. –Hur är det med dig?

–Det ser värre ut än det är. –Det var väl ändå för väl.

–Det ser för jävligt ut, faktiskt. –Jo, jag vet.

–Hur är det med dig, då? –Jag har typ 80 timmar övertid.

Och jag ska ta med min tomma matlåda till min extremt tomma lägenhet–

–där jag har en sur mjölk i kylen och två hungriga katter–

–som stryker sig längs benen när jag sänker min tolva whisky.

Det är enda sättet jag kan varva ner på nuförtiden.

–Hur mycket av det där var sant? –Bara övertiden och mjölken.

Och den tomma lägenheten i och för sig.

–Men inga katter? –Nej, inga katter. Inte än.

–Och ingen whisky? –Nej, tyvärr.

Det har varit ganska dåligt med det, faktiskt.

–Jag har en dröm... –Nej, man berättar inte om drömmar.

–Sluta. –Då var det två whisky här.

Har vi beställt dem? Typiskt.

–Varsågoda. –Tack. Ja, ja...

Som jag sa, jag har en dröm: Jag är och handlar mat och så ser jag honom.

Honom? En drömkille?

Nej, alltså Guldknappen. Messi.

Så han är där mellan glassarna och frukten.

Och jag bara...

Jag griper honom, tittar honom i ögonen och säger:

"Vet du hur många liv du har på ditt samvete"–

–"ditt äckliga fucking as?"

Och sen får jag medalj av typ kungen.

–Wow. –Mm.

Torftig dröm.

Det är ju det jag säger, jag har inget liv. Det är... Ja.

Jag borde inte säga det här, men...

Skit samma. Jag skyller på att jag är lite full.

–Nina... Du vet Nina? –Ja, jag vet Nina.

Det är klart du vet.

Saken med henne är att hon är...

...hon är...hon är...

–I jämn ålder. Steg 1. –Hon är perfekt.

Hon är smart, hon är rolig, hon är super med tjejerna. Hon är perfekt.

Förutom en grej. Och det är en stor grej...

...som är så fel. Vet du vad det är?

Nej, jag vet inte. Vad är perfekta Ninas enda fel?

–Nej, jag... –Vad då? Jag får inte veta?

Jag måste gå hem nu. Jag...det...

Alltså, vi har ändå lite kvar. Är du säker?

–Den får du. God natt, Fanny. –God natt.

–Ha det gott. –Ja, var försiktig.

Det var jättekul. – Oj, förlåt.

Se dig för.

Då ska vi snabba oss lite, Willy, så vi hinner i tid till samlingen.

–Är Jesse sjuk? –Nej, han är inte sjuk.

–Han ser sjuk ut. –Ja, men det är han inte.

–Är du klar, Alice? –Ja.

–Smittar han? –Nej, han är inte sjuk.

–Ses i kväll. –Mm. – Hej då, Alice.

Fystesten gick svinbra. Det var som en dans – bara smack, smack, smack.

Men det känns ändå inte helt rätt, du vet.

Jag har bestämt mig för att dra tillbaka ansökan.

Jag tror ändå det blir bäst.

Så ja, jag ger upp.

–Det är okej. –Tycker du?

Ja. Ju mer jag tänker på det, desto mer rimligt är det att ge upp.

Du vet, jag...

Jag tror nog inte att jag klarade begåvningstestet.

Okej.

Är det inte nu du ska säga "jo, det gjorde du säkert"?

Det var så sjukt svårt. Det blev helt blankt.

Jag svarade knappt på hälften. Jag bara: "Vad fan händer?"

–Men det var nog tabletternas fel. –Ja, säkert.

Sån jävla loser jag är, alltså.

Du, jag blev bjuden på en...

...grej.

Jag tänkte bara kolla om du kanske ville följa med på den.

–Grejen? –Grejen.

–Vad då, som en dejt? –Nä.

Eller ja.

Ja, typ. Typ dejt.

Typ dejt.

Okej.

Då går det bra att komma fram och ta ett sista avsked av Kerstin.

/HOSTAR/

Tack för att jag fick komma, Otto.

Tack för att du lyssnade på Kerstin.

Ja... Jag sätter mig lite med dig.

Nu är ceremonin över, men ni får gärna sitta kvar så länge ni vill.

Hon...hon var klar.

Hon var klar. Det är så vi får se det.

Det är för Mollys skull.

Det har inte direkt fungerat.

Det är inte för att jag haft det dåligt här med er.

Vi hoppas verkligen att du ska förstå.

Jag och Niklas har hittat en skola på Hisingen, alldeles nära där vi bor.

Och de har faktiskt en plats, så Molly kan börja nästan direkt.

–Vad då direkt? Menar du nu? –På måndag, ja.

Men du är säker på att det är det här du vill, Molly?

Ja, då så.

–Du får inte vara här. –De tog barnet. Titta.

–Hej, Joseph. –Han kan inte vara här.

Han har suttit i flera veckor på hungerstrejk. Han stör personalen.

–Du borde skämmas! –Joseph, följ med ut.

–Kan du backa undan lite? –Titta, han tog barnet.

–Han tog barnet. –Kom, Joseph, vi går.

–Jag stannar. –Då får inte vara här.

–Joseph, kom nu. Nej, lugn och fin. –Fattar du?

–Titta på mig. Andas! –Hjälp mig. Snälla, hjälp mig!

Jag vill ha mina barn, snälla.

Lågt blodtryck. Vill du ha lite vätska?

–Inte mycket mer för oss att göra. –Tack, snälla.

Vilken pappa ger upp sina barn?

Glöm inte att ta hand om dig själv, okej? Glöm inte det.

–Gå härifrån. –Ja.

–Du, ta hand om dig, Joseph. –Gå härifrån.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT