Original subtitles

–Vad har hänt? –Jag vet inte var Ksenia är.

–Vem fick du den av? –Din vän.

–Vi kanske borde dra oss ur. –Vad har hänt?

Får jag stiga på en stund?

Vad sa han om Neftnik?

Jag litade på dig. Nu ber jag dig lita på mig.

Tom säger att det kan bli stort.

Jag vill bara veta hur illa det är.

Kom igen, gör det nu!

Få det gjort! Gör det!

–Din jävel! –Skjut honom, för fan!

Gör det, subba! Gör det, för fan!

I morse gjorde jag frukost till min dotter...

...kysste min fru farväl...

...och åkte till jobbet.

När jag kom hem igen var min familj död.

Ihjälhuggna med köttkniv.

Men jag har inget minne av...

...att jag gjorde det.

Blixen!

–Är det dem? –Ja, de kom från Stockholm nyss.

–Står det nåt intressant? –Jadå, absolut.

Lite te, så att du håller värmen.

Herr Blixen. Tom.

Vart jag än vänder mig så stöter jag på er.

–Det har inget med mig att göra. –Det är lite sent för sånt.

Herr Gusev ringde och bad mig komma. Han ville berätta nåt, sa han.

Vad då?

Jag vet inte.

Och ni åkte raka vägen dit, klockan sex på morgonen?

Okej, eftersom ni vägrar prata...

...så får väl jag sköta den biten. Minns ni Elian Baranov?

Ni kände till honom "ryktesvägen".

Vi hittade era fingeravtryck i hans lägenhet.

Era, men inte många andras.

Lägenheten städades tydligen noggrant varje vecka.

Ett par dagar senare försöker ni fly från ett veritabelt massmord–

–i ett hus som tillhör ännu en av era affärsbekanta.

Jag har ett par foton här som jag tänkte be er identifiera.

Är detta Leonid Gusev?

Nadja Rostova.

Jag tror att tänderna drogs ut först. Är ni skicklig med tång?

Vakter och personal slapp lida, de fick en kula i huvudet.

De här... Ni känner säkert igen dem.

Och här har vi...

...geologen Maria Uljanova och hennes man.

De påträffades döda för ett par dagar sedan i Sibirien.

Har ni varit där nyligen?

–Vem talar jag med? –Fredrik Kastrup.

Luna Park. En timme.

Mår ni bra?

Jag är ingen idiot, herr Blixen.

Jag inser att detta inte är en svensk skatteanalytikers verk.

Investmentbankir.

Jag inser att ni inte kan befinna er i Baranovs lägenhet–

–och på samma gång mörda honom med prickskyttegevär genom fönstret.

Ni höll varken i geväret, kniven eller tången.

Det vet vi bägge.

Problemet här är att betydelsefulla personer mördas.

Och andra betydelsefulla personer vill ställa någon till svars för det.

Så ni kan antingen hjälpa mig att hitta förövaren–

–eller utses till förövare.

Och tro mig, ryska domstolar är beryktat hårda mot rika utlänningar–

–som ni, som dödar för pengar.

–Hur skulle jag hjälpa er? –Jag vet att ni inte dödade dem...

...men jag tror att ni vet vem som gjorde det.

–Jag vet lika mycket som ni. –Nej, Tom. Det går jag inte på.

Har tanken någonsin slagit er att kanske inte ens ni vet...

...vad ni faktiskt vet?

Vad gjorde ni för affärer med Baranov och Gusev?

Det är konfidentiellt.

Konfidentialitet, konfidentialitet...

Vem tror ni er skydda med er tystnad?

Sannerligen inte er själv.

–Ni har varit i Sibirien. –Det sa jag aldrig.

Nej, flygbolagets utdrag gjorde det.

Så som ni förstår befinner ni er i en förbannad jävla härva.

Vill ni verkligen tillbringa resten av ert liv där–

–för att skydda klienters rätt till konfidentialitet?

Visst, som ni önskar.

Det är förresten en till person som jag vill be er identifiera.

Vem är det här?

Folk kommer till Ryssland av alla möjliga skäl.

För att glömma, för att jaga rikedom, för att spela, för att försvinna–

–för att undkomma sig själva eller kanske allting på samma gång.

Jag ska vara rak.

Det angår inte mig varför ni kom till Ryssland.

Jag bryr mig inte om vad ni en gång var.

Jag bryr mig bara om vad ni gör när ni är här.

Det här...

Jag har varken sett eller hört talas om det.

–Förstår vi varandra? –Ja... Ja, det gör vi.

Så bra. Då kan vi kanske börja om?

Vad hade ni för affärsrelation till Baranov och Gusov?

–Hur står det till, Tom? –Jag har mått bättre, sir.

Vårt juridiska system har tyvärr lidit av bristande underhåll.

Sannolikt inte samma bemötande som du är van vid i Sverige.

–Slå dig ner. –Tack.

Så vad sa de?

Jag misstänkts för tio mord.

Ursäkta, det är inte roligt.

Men du kan slappna av.

Att köpa en statsåklagare är lika enkelt som att köpa en ostburgare.

–Pioneer tar hand om sina anställda. –Tack, sir.

Du kan sluta säga "sir".

Vad sa de mer?

–De fokuserade mest på de tio morden. –Okej. Det kan jag ta hand om.

De viktiga här är att du inte berättade nåt.

Vi är alla medvetna om hur viktigt det är–

–att RusOil–dealen ses som helt legitim.

Det sista vi behöver är en utredning. Det skulle inte se bra ut.

Ni skulle nog förvånas över hur skicklig polisen kan vara–

–när de vet vad de kan få–

–men mutor håller inte borta människors samvete i evighet.

Tom...

...de kommer tillbaka.

Och vad de än säger till dig, eller erbjuder eller hotar med...

...säg ingenting till dem. Ingenting.

Inga detaljer. Inga namn.

Om du bara gör så så behöver du inte oroa dig.

Tack.

En till sak, Tom.

Jag kan tänka mig att du är orolig för din vän – Kastrup.

Ja.

Det är en intressekonflikt. Vi har det alla då och då–

–men håll ett öga på det.

Vänder du bort blicken så kommer du att göra ett misstag.

–Okej. –Se till att vila lite.

–Det behöver du. –Tack.

Samtliga kameror stängdes av men de missade en.

–Se här. –En Geländewagen.

Vi körde såna i Afghanistan.

–Går det att förstora bilden? –Det är redan gjort.

Registrerad på ett privat företag: RusOil.

Tack.

Minst fyra gärningsmän. Liknar en militär operation.

–Privatarmé? –Det ser så ut.

–Varför ett äpple? –Det är så man tillagar gris.

–Försökte de säga nåt? –Att de ska hålla käften.

–Tom. –Freddie, var är du?

–Skulle jag kunna återkomma? –Kan du sluta låtsas som ingenting!

Berätta vad fan det är som händer!

–Allt är under kontroll. –Neftnikägare mördas!

Baranov, Gusev...

Hördu, är du kvar? Fredrik?

Jag ringer sen.

Kastrup? Slå dig ner.

–Var är han? –Du kan prata med mig.

–Jag pratar bara med honom. –Herr Kastrup...

Pappren är inte i Moskva. Ingen kommer att hitta dem.

–Jag pratar bara med honom. –Sluta darra, ni skämmer ut er.

Dra åt helvete!

–Ni tänker inte klart. –Jag tänker klarare än någonsin.

Och jag pratar bara med honom.

Tom, här lägger vi in din grej om att Neftniks lokala tillgångar–

–gör RusOil mer effektivt.

Det angår inte mig varför ni kom till Ryssland.

Jag bryr mig inte om vad ni en gång var.

...sälja en mindre andel i RusOil till en västerländsk investerare.

Och vi avslutar med en föreställning där du spelar Hamlet.

Va?

Ursäktar ni oss?

Folk vi dealar med blir mördade. Skrämmer inte det dig?

–Varför ska vi tro på en koppling? –Polisen gör det.

Det var de tydliga med i morse. Ett psykfall slickade mig i ansiktet.

Vi har ett jobb att göra.

Skulle du bli säkrare om du lämnade det här nu?

Om de ville ta livet av dig skulle de ha gjort det.

Du har inte funderat på att bli psykolog?

Jag är din chef och kan ge dig ett bra arbetsrelaterat råd:

Vi måste få det här gjort.

Om jag trodde det var farligt skulle jag inte göra det.

–Fru Baranov är här med sin advokat. –Tack.

–Du ville prata med mig? –Du bad mig komma.

Gjorde jag?

Jag tror inte vi har träffats.

Du var här för åtta år sen. Videokassetten.

–Du måste ta fel. –För helvete!

Jag har gjort allt ni har bett om. Vad mer begär ni?!

Just nu...

...vill jag att du lugnar dig.

Du har andelar i ett företag utan historia...

...och utan framtid.

Men som ett tecken på...

...välvilja...

...erbjuder jag dig 50 000 dollar för dina två procent.

Och därefter?

Därefter är du fri.

Videokassetten?

Vilken videokassett?

Även om en sån existerade skulle ingen ha användning för den.

Folk glömmer snabbt här.

Vore det inte så...

...skulle du knappast vara kvar i Moskva.

Det är...

...ett generöst erbjudande.

Fundera på det.

Generöst?

Varför ska jag lita på dig?

Du har vårt telefonnummer.

Tatjana Aleksandrovna.

Er make har redan gått med på försäljningen.

Det innebär att han har accepterat priset som ni ser här.

Och då aktierna i fråga har övergått i er ägo–

–måste ni godkänna försäljningen...

...genom att skriva er namnteckning på andra sidan.

När ni väl har undertecknat dem sätts pengarna in...

...varvid vi överlämnar certifikaten.

–Återigen, jag beklagar er förlust. –Adjö.

Ta med Kastrups papper i morgon så avslutar vi det här.

Lilla björnmonstret och Kseniamonstret...

Hej. Är han här?

–Tjena, Tom. Vad gör du här? –Jag har inte tid med det här.

Hej, Ksenia.

Det är dags att tvätta oss. Säg god natt till alla.

–God natt, sov gott. –Vi ses snart, älskling.

Kan du inte bara hämta aktierna så går jag härifrån.

Du gör väl en bra förtjänst på allt det här?

Det handlar inte om det längre. Vi är förbi sånt.

–Folk dör. –Ja.

Om du vill göra dem sällskap, behåll aktierna.

–Är det ett hot? –Nej, ett råd från en god vän.

Men vet du vad? Vi...

–Gör vad fan du vill. –Vänta, Tom.

Hur mycket kan du få av RusOil?

Räkna med fem miljoner dollar. Kanske mer. Jag vet i morgon.

Kan du garantera vår säkerhet? Min familjs säkerhet?

Jag lovade Ksenia att jag ska natta henne.

Det är en härlig morgon, Tom!

–Ursäkta, jag är sen till ett möte. –Nej, det är ni inte.

Ni har gott om tid.

–Vem fan är det där? –Det är ingen fara.

Har ni suttit i en sån här tidigare? En Volga GAZ 24–10?

En avsevärd förbättring av originalet 24.

–Varför är jag här? –Exakt.

–Varför är vi alla här? –Seriöst?

Ni har ett möte med RusOil i dag.

Under mötet kommer ni att ursäkta er för att gå på toaletten.

När ni lämnat rummet tar ni hissen till källarplan två–

–där ni begär ut och tar med er deras Neftnikdossier.

Eller så skjuter jag mig bara i huvudet direkt.

Öppna och se efter.

Se efter.

Ni behöver det för att kvittera ut dossiern.

Varför skulle jag göra det?

Vi tillhör samma lag, Tom.

Jag har spenderat 100 miljoner dollar av RusOils pengar–

–och har inte vad jag lovat dem. Och om mötet går illa...

...är jag helt körd.

Okej.

Om du inte vill samarbeta hittar jag nån annan på Pioneer.

En styrelsemedlem, kanske?

Jag vore så klart nödd att informera om det du har berättat för oss...

Vad är ni ute efter?

En fullständig förteckning över Neftniks aktieägare.

Som du nog vet är bara 51 procent registrerade i aktieboken.

Varsågod. Den har mitt nummer. Skicka ett sms om du behöver hjälp.

Jag är bankir, ingen jävla agent.

Du är rådig. Annars vore du inte vid liv.

Gå nu, så att de inte saknar dig.

Gå!

Inga konstigheter!

Följ mig, är ni snälla.

...genom att sälja en andel i RusOil till västerländska investerare–

–skyddas företaget från Kremls...

Ursäkta, jag behöver gå på toaletten.

Om ni måste så måste ni.

Den där vägen.

Statsåklagare Skurov.

Tack.

Jag vill tala med er säkerhetschef – Volkov.

Snabba på, ring honom.

Ja?

Vem då?

Jag förstår inte.

Okej, jag kommer ner.

–Statsåklagare Dmitrij Skurov. –Hur kan jag hjälpa er?

–Har ni något emot att jag röker? –Ja.

Då röker jag fort.

–Så vad tycker ni om Moskva? –Det är kallt.

Även för en skandinav?

Men ni syftade kanske inte på vädret?

–Jag vill begära ut en mapp. –Nummer?

–Jag har bara namnet. –Jag behöver nummer och behörighet.

–Vilken avdelning? –Namnet på mappen är Neftnik.

–Jo, men utan nummer... –Neftnik, med N!

Det är för herr Volkov. Ni kan väl ringa och be om numret?

–Jag uppskattar att ni tar er tid. –Det märks inte.

Kamrat Volkov...

...jag utreder bland annat mordet på Leonid Petrovitj Gusev,

Ett fordon registrerat på RusOil iakttogs vid herr Gusevs datja–

–bara minuter före alla mördades.

–Det vet jag inget om. –Jag sa "alla"...

...men i själva verket finns en överlevande.

Ett så kallat vittne.

–Herr statsåklagare... –Skurov.

Om ni vill undersöka våra bilar får ni gärna göra det...

...om ni har ett domstolsbeslut.

Men om ni är här för att slänga ur er anklagelser–

–så har jag ett arbete att göra.

Hundar och kvastar!

Ni kan inte bara ta den! Ni måste fylla i blanketten.

Det sägs att tsaren använde hundar för att nosa upp fienden–

–och kvastar för att sopa undan dem.

Talar ni om Ivan den förskräcklige?

Han rostade sina offer över öppen eld.

Kan ni skynda er, är ni snäll?

Vi ryssar har kanske inte gjort så stora framsteg ändå.

–Var det något annat? –Inte för tillfället.

Jag återkommer med domstolsbeslutet.

Kom ni verkligen hela vägen hit för att säga det?

Herr Volkov, jag kom hit för att ta reda på sanningen...

...men jag letar kanske på fel plats.

Skriv under här.

–Här? –Ja, här.

Kastrups andelar är inte där.

–Nej, faktum är att han är orolig. –Över vad?

Han har plötsligt fått för sig att alla som säljer dödas.

Han har familj och behöver garantier.

–Han har bara två procent. –Jag vill detta lika mycket som ni...

...och allting var bestämt. Men så skedde dessa "incidenter".

Och nu är han rädd.

En höjning av hans belopp skulle kanske lugna honom.

Vad har ni tänkt er?

Något som börjar med åtta.

Jag kan givetvis försöka. Tack för er förståelse.

Nu går vi.

Jag uppmanar er att lyckas!

Fan!

–Vad fan var det där? –Han höjde. Lita på mig nu.

–Det finns ingen jag litar mindre på. –Jag måste ge Fredrik nyheten.

Vi ses på kontoret. Du är bäst.

Du är en skickligare agent än du tror.

Hur fan tog du dig in?

Slappna av, Tom. Slå dig ner.

Här har vi det. De 49 procent som saknas.

–Anonyma ägare. –Vad står siffrorna för?

Ingenting. Det är offshore–ägare eller utlänningar som skatteplanerar.

Går det att spåra dem?

De går att ägna år åt att spåra upp skalbolag efter skalbolag.

–Så vi kommer inte längre? –Vad ska jag säga?

Du befinner dig mitt i något. Hjälp mig att ta reda på vad.

Okej, låt oss tänka igenom det här. Vilka vinner på det här?

Baranov and Gusev? De ville inte vara med–

–och har dessutom redan fått betalt.

Kastrup, då?

I förhållande till avtalets storlek är han en mindre spelare.

Ja, men inte obetydlig.

Med Gusevs och Baranovs aktier har RusOil nu 49 procent.

Även de andra ägarna har 49 procent–

–så de som kommer åt Kastrups aktier...vinner.

Låt oss säga att RusOil gör det. De kan tjäna mycket pengar här.

–Det är väl ett motiv? –Ja.

Men om RusOil vinner så förlorar nån.

Är inte det ett starkare motiv?

Olga?

Jag ville bara göra det rätta för oss.

Och nu...

Vad vill de?

De vill ha aktierna.

50 000 dollar och jag är fri.

50 000?

–Men Tom pratar om... –Miljoner, jag vet.

Men du känner dem inte, Olga.

De kommer att försöka hitta oss.

–Inte om de inte hittar oss. –Vi måste tänka på Ksenia.

Det är det jag gör! 50 000 betalar inte ens våra skulder.

Och vad gör vi sen?

Det här är Ryssland, Freddie. Se bara vad det har gjort med dig.

Jag vill inte att Ksenia växer upp i det här träsket.

Vi måste ge henne en chans.

Med fem miljoner dollar är det lätt att köpa sig avskildhet.

Vi klarar detta.

Säg till Tom att du går med på det. Så fort vi har pengarna åker vi.

–Jag älskar dig. –Och jag älskar dig.

Vänta, jackan också.

–De är här nu. De gör dealen. –Okej. Vad händer nu?

–De har en del villkor. –Vad då?

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com