Original subtitles

OM DU HAR NÅGON INFORMATION OM MADELEINE MCCANN, VAR GOD KONTAKTA:

METROPOLITAN POLICE I STORBRITANNIEN E-MAIL: OPERATION.GRANGE@MET.PNN.POLICE.UK

POLICĺA JUDICIÁRIA I PORTUGAL E-MAIL: DIC.PORTIMAO@PJ.PT

Min karriär började i armén.

Jag var militärpolis, slutade och blev polis i Irland, steg i graderna

och blev chef för Special Branch Counter Terrorism i Belfast.

Jag flyttade sen till England

och blev vice-generaldirektör för nationella brottsenheten.

Jag fick en förfrågan om att vara med och bygga upp ett center mot barnövergrepp.

Jag undrade om det vore ett steg bakåt.

Var det arbetet mindre viktigt än det jag gjorde tidigare?

Mitt ego hindrade mig från att gå vidare och jobba med barnskydd.

Man pratar om vägen till Damaskus.

Jag blev skickad för att prata på en konferens i Kambodja.

De tog mig till en soptipp som heter Stung Meanchey.

Det kom lastbilar var femte, tionde minut och de dumpade sopor överallt.

En massa stinkande material.

Och några familjer med väldigt små barn rotade genom soporna varje dag.

Och i den miljön, kom sexualförbrytare på besök

och de brukade hyra barnen och ta med dem till ett hotell.

Bada dem, förgripa sig på dem och dumpa dem på gatan igen.

Jag träffade ett litet barn.

En välgörenhetsorganisation förde henne till deras lokaler.

Ett litet barn som hade använts som en förbrukningsvara...

...av folk som utnyttjade att hon var i en så utsatt situation.

Hon dog senare i en allvarlig blodsjukdom.

Det var en stark upplevelse för mig.

När jag satt på flygplanet på väg tillbaka

fick jag syn på en anonym dikt.

Den löd...

Jag brukar ha svårt att säga det här.

"Jag umgicks en timme med Skratt. Vi pratade hela tiden.

Men jag kommer knappt ihåg någonting av vad hon sa.

Jag tillbringade sen en timme med Sorg

och hon sa inte ett ord. Men, åh, vad jag lärde mig mycket

när Sorg var med mig."

Det var dags att lägga undan egot och saker som jag trodde var viktiga

för här fanns det en möjlighet att göra nåt som verkligen gör skillnad.

EN ORIGINAL-DOKUMENTÄRSERIE FRÅN NETFLIX

Det var konstigt. Det var nåt som inte stämde.

Tänk om de andra barnen skulle få samma uppmärksamhet?

Hade de varit här nu i så fall?

AVSNITT 3 TYSTNADSPAKT

Det här var en nyhet som spreds över hela världen.

...rykte hänger på Madeleines öde. De har...

Madeleines försvinnande har...

McCann hade mobiliserat media.

Nu diskuterades det, på morgon-TV, morgonnyheterna...

Det diskuterades kring frukostbordet.

Det är alla föräldrars värsta mardröm...

Kändisar som JK Rowling och Top Shops VD Philip Green

har bidragit till en hittelön på 2,5 miljoner pund.

Premiärministern ville veta.

Inrikesministern och andra ville veta.

Alla som var av betydelse ville vara involverade, bli briefade

och informerade om vad som hände.

LISSABON PORTUGAL

Trycket...

Det största trycket kom inifrån poliskåren.

Inte från media, Sky News eller nåt annat.

Det kom från själva poliskåren.

"Vi måste lösa det här. Vad behöver du? Kom igen!"

"Ge mig resultat så att jag ser bra ut!"

Vi måste rapportera till cheferna.

Cheferna måste ge en politisk rapport,

i det här fallet till ministrarna.

Det är många som vet vad som pågår.

Allt för många människor.

Så det finns inre tryck.

...polismyndigheternas ansträngningar...

Sedan tillkom även ett tryck

från mediauppbådet.

Myndigheterna, åklagaren, PJ

var så stressade över mediauppbådet.

De var alltid där.

De kunde inte arbeta. De var tvungna att hålla presskonferenser.

Så mycket tryck, så många frågor.

Vi kunde inte ens gå ut och ta en kaffe

för vi var omringade.

Har ni några misstänkta i Madeleine-utredningen?

Nej.

Det var så mycket politik inblandat.

Alla föräldrar jag känner tänker på Maddies familj, hennes föräldrar...

Det fanns ett politiskt tryck.

Storbritanniens ambassadör har anlänt i Lagos.

Jag har varit i kontakt med rikspolischefen....

...med ministerrådet här i Portugal, med premiärministerns kansli...

Polisens sambandstjänstemän från polisen i Leicestershire

har nu anlänt för att fungera som förmedlare

mellan portugisisk och brittisk polis

ifall den brittiska polisen på nåt sätt kan hjälpa till.

Den brittiska polisen blir nu briefad...

ACPO, Association of Chief Police Officers, som det då hette,

National Police Improvement Agency

och Leicestershire Constabulary samt Metropolitan Police,

alla ville försöka hjälpa till.

Redan i början fick vi återkoppling om att det höll på att uppstå problem.

Rikskriminalpolischefen säger att fallet är långt ifrån löst.

Men han garanterar att det finns nya komponenter i utredningen.

Den portugisiska polisen verkade tro att de inte behövde nån hjälp utifrån.

Men om man är förälder till ett försvunnet barn är ju ens naturliga reaktion:

"Varför kan ni inte ta emot hjälp från andra experter?"

RUI GUSTAVO JOURNALIST, TIDNINGEN EXPRESSO

Brittisk media och det brittiska folket

började kritisera portugisisk media och den portugisiska polisens arbete.

I båda länder sa man i princip: "Vår polis är bättre än er polis."

Det var extremt besvärliga och frustrerande påhopp från båda håll.

De tyckte att Gonçalo Amaral,

kriminalpolischefen i Algarve, betedde sig skamligt

men han var en polis med fläckfritt rykte.

Jag blev kallad 1 001 olika saker.

Den inkompetente, fyllot, tjockisen.

Allt möjligt.

Poliser är också människor. De är precis som alla andra.

Det finns en viss anda i den portugisiska poliskåren

och man tycker att PJ är en av de bästa poliskårerna i världen.

Så allt detta ökade förbittringen.

Vi övervakades när vi åt lunch. De kollade vilka vi var med.

SKAMLIGT

De kallade oss allt man kan tänka sig.

3-TIMMARSLUNCH MED SPRIT, JOBBAR 4 TIMMAR PER DAG

De förolämpade oss och sa att vi var inkompetenta.

VIDRIGT

En del portugisiska poliser började säga

att britterna och deras myndigheter betedde sig som en kolonialmakt.

STORBRITANNIENS KONSULAT

Det påverkade både det politiska klimatet och polisväsendet.

Jag hade följt fallet, precis som väldigt många andra.

Jag hade faktiskt varit i Praia da Luz tidigare.

Som barn, lustigt nog.

Det är på sätt och vis en väldigt märklig stad.

Det finns ganska många nybyggda områden.

Och massor av gatuhundar.

Det skapar en lite hotfull stämning.

Det kombineras med glädjen hos alla semesterfirare.

Det är en ganska bisarr plats.

Jag kontaktades faktiskt av en personalrekryterare.

Det var en ganska djupgående intervju.

Min roll var att se till att alla visste att Madeleine McCann saknades.

SAKNAD I 50 DAGAR

Vi gick ner till stranden

för att uppmärksamma att Madeleine hade saknats i 50 dagar.

Det var en väldigt känsloladdad stämning.

Det är så känslosamt, så sorgligt.

Med Guds nåd kommer de att göra framsteg.

Ballongerna var egentligen ett tecken på hopp.

Kate och Gerry är...

Man vill inte att fokus ska ligga på allt det bedrövliga hela tiden.

Femtio dagar sedan Madeleine försvann.

Femtio ballonger med fastknutna foton av den försvunna fyraåringen

släpptes av Madeleines föräldrar Gerry och Kate McCann.

-Är det en svår dag för dig? -Ja, varje dag är svår.

Madeleine McCanns försvinnande fick massor av uppmärksamhet

och blev en enorm nyhet i hela världen.

...två, ett...

Kate och Gerry var väldigt attraktiva från nyhetsredaktörernas perspektiv.

Kate föddes i Liverpool och Gerry i Glasgow.

De hade katolsk bakgrund.

Båda hade jobbat sig upp

från en ganska fattig bakgrund till att studera till läkare.

Kate specialiserade sig på anestesi och blev sen allmänläkare.

Gerry gick från idrottsmedicin till kardiologi.

Kate och Gerry var enligt mig

en symbol för den tidens ambitiösa Storbritannien.

FÁTIMAS HELGEDOM FÁTIMA, PORTUGAL

Trycket de utsattes för var överväldigande för dem.

Det var så mycket media från hela världen.

Det blev omöjligt för dem att röra sig.

De kunde inte göra nånting utan att nån rapporterade om det.

Det var omöjligt att lägga locket på nu.

Det var bara att se till att media rapporterade sanningen.

Det handlade inte bara om att reagera på vad pressen hade skrivit.

Det handlade mycket om planering också.

-Vilken kamera är... -Den här.

-Nej, inte han. -Sky?

-Sky? -Okej.

De pratade inte om hur jobbigt det var. De fortsatte bara framåt.

En av de sakerna jag brukade säga till dem var:

"Ni har en plan. Fokusera på den."

Mitt intryck var att Gerry McCann var en förtvivlad pappa.

På grund av det pratade han med många.

Jag var en av dem han ringde.

Jag sa bland annat att allmänhetens uppmärksamhet

är väldigt kortvarig.

Dagens kris på förstasidan i lokaltidningen

ersätts av en annan imorgon.

"Så ni måste kämpa för Madeleine.

Ni måste se till att världen inte glömmer att er dotter finns där ute."

Vi hanterade det egentligen som en politisk kampanj.

Alldeles nyss gick Gerry och Kate ombord på en privatjet

som ordnats av Sir Philip Green, VD på Top Shop

för att minimera tiden de är borta från tvillingarna.

Som förälder kämpar man med näbbar och klor för sina barn.

Man gör allt för dem.

Att sitta där och inte göra nåt och bara följa polisens råd

utan att säga eller göra nåt... Jag tror det är omöjligt.

De vill göra allt de tror kan hjälpa barnet.

AMSTERDAM NEDERLÄNDERNA

Det är ingen turné. Vi gör en rad mycket korta besök.

Det finns vissa människor

som tycker att deras turné är lite osmaklig.

MADRID SPANIEN

Vi är här för att be det spanska folket om hjälp.

Jag vill inte ägna tid åt att prata om presskonferenser.

Jag vill ägna tid åt att prata om utredningen.

De var inte intresserade av att bli kändisar.

De ville bara hitta sin dotter. Det är ganska stor skillnad.

Madeleine, Madeleine...

RABAT MAROCKO

Madeleine, Madeleine...

Jag tror att alla har sett stödet

som Kate och jag får från det marockanska folket.

...att om de ser Madeleine...

...eller nån som är väldigt lik henne...

PETERSPLATSEN VATIKANSTATEN

De ville träffa påven.

Hon kände att påven skulle kunna ge mer kraft

till bönerna för att hitta Madeleine.

Vad tycker du om vad de gör? Är det dags att avsluta den s.k. "turnén"?

Det är inte ett ord de tycker om.

Man märkte att det fanns en viss...

...fientlighet.

BERLIN TYSKLAND

Hur hanterar ni att fler och fler verkar peka fingret mot er

och säger att ert beteende inte är normalt för nån vars barn har blivit bortfört?

De verkar antyda att ni kan vara inblandade.

Jag tycker inte att det stämmer.

Det är nog bara en väldigt liten minoritet som kritiserar oss.

Du vet...

Vi var ute och åt middag väldigt nära barnen

och vi tittade till dem väldigt ofta.

Vi är ansvarsfulla föräldrar och älskar våra barn jättemycket.

Jag tror att det är väldigt få som faktiskt kritiserar oss.

Jag har aldrig tidigare hört att någon betraktar oss som misstänkta

och den portugisiska polisen gör definitivt inte det.

Utan att gå in på omständigheterna i alltför mycket detalj

var vi tillsammans med en stor grupp

och det finns inte en chans att Kate och jag är inblandade i bortförandet.

Luz är nu fyllt till brädden med tusentals turister,

men trots detta är det en flicka som dominerar här.

Varenda aspekt av det här fallet bevakas av portugisisk media.

Men tonen är inte som i Storbritannien.

De blir mer kritiska och spekulativa för varje vecka.

Jag tycker att det här fallet har blivit så viktigt och så stort.

Det är många människor och barn som kidnappas.

Just nu i detta ögonblick finns det 1 667...

...fall av försvunna barn.

Det var nu folk började få blandade känslor.

Om det hade gällt ett vanligt portugisiskt par

hade de inte fått den hjälpen.

De hade inte haft samma inflytande som paret McCann.

Filosofen Ortega y Gasset sa en gång:

"När hjärtat styr huvudet tar passionen över förnuftet."

De här fallen med barn och hjälplösa människor

är alltid fall som rör upp känslor.

Det gör det svårt att behålla den där kontrollen.

Kriminalpolisen undersöker det märkliga försvinnandet

av en 11-årig pojke i Lousada.

Rui Pedro försvann igår spårlöst...

Portugiserna började tänka: Vi har en försvunnen pojke, Rui Pedro,

och ingen gör nånting åt det.

4 MARS 1998

Det var ingen som direktrapporterade från gatan varje dag.

Rui Pedros familj tror fortfarande att han är i livet.

På platsen där Rui Pedro försvann fanns endast hans cykel, inga andra ledtrådar.

Vi vet inte vad som har hänt Rui Pedro.

Rui Pedros mor vill ta reda på om hon kan hitta sin son.

Efter avslöjandet av vad som fram till då

ansågs vara det största nätpedofilnätverket.

Det kallades "Wonderland Club".

Wonderland - en omfattande och sofistikerad pedofilklubb

med egen kommitté, regler och granskningsförfaranden.

Över 1 000 poliser och barnskyddsarbetare i 13 länder

slog samtidigt till mot 105 Wonderland-medlemmar..

Vi hittade 750 000 olika barnpornografiska bilder.

Efter Wonderland-avslöjandet

fanns det CD-ROM-skivor och filmer som faktiskt visade våldtäkterna

och CD-ROM-skivorna användes för att få fram bilder på barnen.

Den enda platsen som föräldrarna kan åka till för att se bilderna är Geneve.

Inte CD-ROM-skivorna, fotona.

Och en av de föräldrarna är Rui Pedros mamma.

Hon skulle vilja få tillgång till det beslagtagna materialet.

Hennes barn skulle kanske finnas bland ansiktena där.

Jag tyckte väldigt synd om henne

för Rui Pedro var faktiskt ett av barnen

som identifierades från foton i Wonderland-härvan.

Det känns sorgligt att säga, men jag kände att hon redan var...

...mer än en nedbruten kvinna. Hon var...som ett spöke.

Besöket hjälpte henne inte.

Hon kom med mycket hopp i hjärtat men hon åkte tillbaka tomhänt.

Rui Pedro var ett av de barn som identifierades

men barnet var inte där rent fysiskt. Han saknas fortfarande.

Sättet som fallet Madeleine McCann hanterades på

av myndigheterna i Portugal...

...och myndigheterna i Storbritannien...

...skiljde sig jättemycket från de andra fallen.

Vad gäller resurser, vad gäller finansiering,

MADELEINE SAKNAS FORTFARANDE

Vad gäller media...

Jag började undra:

"Tänk om de andra barnen hade fått samma uppmärksamhet?

Hade de varit här i dag i så fall?"

Jag kan försäkra att pengarna som polisen i Portugal använder

eller regeringen använder

på utredningarna av de åtta eller nio portugisiska barnen

inte ens motsvarar en procent...

...av pengarna som användes på Madeleine. Varför?

Varför investerar de inte i våra barn?

De har tillgång till allt, till och med en helikopter. Såna saker.

Jag hade inte det för nio år sen.

Jag hade ingenting.

Polisen på Malta utreder möjliga iakttagelser av Madeleine McCann.

Turister uppgav att en flicka som liknade fyraåringen...

Bosniska tidningar är fulla med artiklar om folk som tror sig ha sett Madeleine

i en stad med stor religiös betydelse.

En nederländsk tidning publicerar ett brev där nån påstår sig veta var kroppen finns.

Det kom en myriad av rapporter om vad som hade hänt Madeleine från hela världen.

Vi tycker att det är viktigt att de portugisiska myndigheterna

omedelbart får informationen om brevet, så att de kan...

Vissa tips var klart nonsens

men även de som du trodde var nonsens behövde följas upp.

Civilklädda poliser besöker området där Madeleines kropp fruktas ligga begravd.

De var underbemannade och väldigt stressade

och helt enkelt inte kapabla att göra allting.

Det verkar vara väldigt svårt att fastställa

exakt vilken plats de letar efter.

Ett foto av en liten flicka som liknar Madeleine analyseras av brittisk...

Vi får in många tips om par med små barn med blont hår

och samtliga av dem granskas.

Kan en bensinstation i Marrakesh vara en avgörande ledtråd i sökandet?

Ett semestrande par tror att de såg henne där med en man.

Hon hade ett vackert ansikte och långt, blont hår

som hängde ner till axlarna.

Hon hade gröna ögon och såg lite ledsen ut.

Hon pratade med brytning och sa:

"Kan vi träffa mamma nu?"

En liten blond flicka på en sån bensinstation är bara...

MARI OCH RAY TURISTER, MAROCKO

Nej, det var inte särskilt normalt att se nåt sånt.

Vi kom tillbaka till Spanien senare samma kväll.

Jag satte på TV:n och sa till Mari: "En flicka är försvunnen."

Mari kom in och sa:

"Det är samma lilla flicka som jag såg på bensinstationen."

Det var så märkligt, det jag såg.

När jag såg bilden, så bara slog det mig.

Du försökte ringa den spanska polisen. De verkade inte vilja veta eller förstå.

Sen ringde du portugisisk polis och de verkade inte vilja veta.

Ingen var intresserad.

Bensinstationen är en av få platser i Marrakesh med övervakningskameror

men eftersom de saknade skäl att spara dem, spelades de över.

Om vi hade vetat att flickan saknades hade vi kunnat göra nåt åt det.

Vi kände inte till det där med hennes öga.

Vi hade kunnat se om det var hon eller inte.

Men vi visste inte och det är det som känns mest upprörande.

Vi var så nära henne, men vi visste inget.

Polisen måste be om hjälp.

Såna här fall är enormt stora

och en vanlig polismyndighet hanterar inte såna här fall så ofta.

Kanske aldrig.

I Storbritannien hade vi en fantastisk organisation som hette CEOP.

Gerry och jag var och träffade personen som ledde CEOP på den tiden.

En herre vid namn Jim Gamble.

Han gjorde ett fantastiskt arbete.

De använde antiterrorism-metoder för att hitta barn som hade utnyttjats.

De gjorde ett ofattbart grundligt arbete.

CENTER FÖR BARNÖVERGREPP OCH INTERNETSÄKERHET

De ringde från polisen i Leicestershire och sa att Gerry McCann ville besöka CEOP.

Jag svarade att han gärna fick komma,

men jag ville vara säker på att han inte var misstänkt

och jag fick en kategorisk försäkran.

Så han besökte CEOP.

Jag måste säga att första gången jag träffade Gerry McCann personligen...

Det låter hårt, men jag tyckte nog inte om honom.

-Mr McCann, hur mår du? -Bra, tack.

Bra.

Så det var ingen varm relation.

Jag har träffat många som överlevt övergrepp och deras anhöriga.

Det finns en känsla av empati och värme

men Gerry var väldigt kall och kontrollerad.

Gerry verkar vara en väldigt kontrollerande person.

Han vet mycket väl hur man dominerar andra och behåller sin ställning.

Det pågår en massa arbete i bakgrunden.

Han är kirurg. Han mister inte lugnet i första taget.

LISSABON PORTUGAL

Jag har inte läst den här artikeln på tio år.

Det är intressant att läsa den igen, för när den här trycktes...

...ledde det till en förändring av hur händelsen beskrevs i media.

Artikeln heter Tystnadspakten.

Den trycktes den 3 juni 2007.

Kvällens gäst på Edição das Dez är journalisten Felícia Cabrita...

Den mest kända journalisten i vårt team då var Felícia Cabrita.

Min gäst på Jornal Nacional är Felícia Cabrita...

Tack vare hennes arbete om Casa Pia,

ett pedofilfall som verkligen skakade om portugisisk media och politik.

Casa Pia är en statlig institution

som söker upp barn och ger dem utbildning.

De kommer från fattiga förhållanden.

De måste ta hand om barnen.

Vad vi upptäckte var att barnen istället för att bli omhändertagna

utnyttjades av en person med stort inflytande...

...i det portugisiska samhället.

Jag upptäckte att på 1960-talet...

...kom amerikanska miljonärer i privatjet...

...till Portugal med mat

och använde Casa Pia som täckmantel.

Då kunde de göra vad de ville med barnen.

MYNDIGHET BEFLÄCKAS

Det var en nyhet som chockade allmänheten i Portugal.

Sen blev pedofili ett viktigt ämne.

"Det har gått en månad sen Madeleine McCann...

...spårlöst försvann.

Några kilometer från Lagos, i Ocean Club Resort i Praia da Luz,

förstärks den tryckta stämningen av den matta belysningen.

Receptionen som leder till tapasrestaurangen är obemannad.

Det är enkelt att ta sig in."

Jag började undersöka det här fallet

ungefär tre veckor efter att media hade börjat rapportera nyheten.

Jag tyckte det var väldigt märkligt.

Polisen i Portugal, när det gällde det här fallet,

fokuserade inte på familjen, utan bara på själva kidnappningen.

Vi vet att i de flesta fall

är förövaren nån i barnets närhet.

En månad utan Madeleine

men föräldrarna är orubbliga i sin tro att hon kommer att hittas.

Söndagsmässan är en del av McCanns rutin.

Som troende katoliker har de fått nycklar till kapellet

så att de kan be i lugn och ro.

Medan mässan pågick, och alla fokuserade på den...

...beslöt jag mig för att åka till Ocean Club.

Det var kanske för att jag är känd i Portugal

som personalen lät mig välja vilket bord jag ville ha.

Så jag valde exakt samma bord som McCanns brukade sitta vid.

De åt alltid middag vid samma tid vid det bordet. Det var alltid reserverat.

Här upptäckte jag nåt som inte stämde överens med föräldrarnas beskrivning.

Du har sett hur nära det är till restaurangen.

Man kunde se rakt in i lägenheten.

Det var som att äta middag i ens trädgård.

Bordet, oavsett vad de säger,

är långt från lägenheten och det är begränsad insyn.

När de åt där var det plast bakom dem som inte var tillräckligt genomskinlig

för att det skulle gå att se lägenhetshuset.

Från min plats var det helt omöjligt

att se lägenheten eller rummet

där de hade lämnat barnen att sova.

Som undersökande journalist, måste jag fråga mig: "Varför?"

Varför ljuga om en sådan enkel sak?

McCanns var på semester med en grupp vänner.

David och Fiona Payne.

Matt Oldfield och hans fru Rachael.

Och Russ O'Brien och hans partner Jane Tanner.

Samt Fiona Paynes mamma, en kvinna vid namn Dianne Webster.

Sex personer i sällskapet var läkare.

Tillsammans hade de åtta små barn. Flera av dem i koltåldern.

Vi fick en känsla av att nåt inte stämde med tidslinjen.

Föräldrarna bestämde att var 20:e eller 30:e minut

skulle en av dem gå och titta till sitt eget barn.

Ibland tittade de även till sina vänners barn, eller ett av sina vänners barn.

Några av dem sa att att de gick och tittade till barnen genom ett fönster.

Andra sa att de vuxna brukade gå in i rummet

för att se hur barnen hade det.

Föräldrarnas versioner stämde inte överens när det gällde tiderna.

Deras versioner är röriga och stämmer inte överens med

den version som gavs av hotellpersonalen som arbetade där och serverade dem.

Om de verkligen åt middag den tiden de sa

och gick för att titta till barnen

skulle det se ut som en opera av Stravinskij!

En skulle sätta sig ner, en annan skulle gå...

Det hade varit helt hysteriskt.

Du sa att du brukade gå var 20:e minut.

Men han sa en gång i halvtimmen, och hon sa en gång i timmen...

Det lät som om ingen satt vid bordet och att alla var på väg till lägenheten.

De betonade att de hade ett säkerhetssystem

där alla hjälpte varandra, men det stämde inte riktigt.

De var väldigt avslappnade, som man brukar vara på semestern.

De drack mycket alkohol.

Ibland gick de hem för att gå på toaletten.

Man godtar paret McCanns ord

och deras vänners ord om tidslinjen.

Att de satte sig ner tillsammans och skrev ner tidslinjen

och att de sen 24 timmar senare ändrade tidslinjen och skrev om den.

Barnets far sa i sin första redogörelse...

...att han gick in genom ytterdörren.

CIRKA 21.05 KOM VITTNET TILL LÄGENHETEN

OCH ANVÄNDE NYCKELN EFTERSOM DÖRREN VAR LÅST, GICK SEN TILL BARNENS SOVRUM...

Han motsade sig själv vid en senare redogörelse

då han erkände att han hade gått in...

...genom bakdörren, som han brukade lämna öppen.

HAN GICK SOM VANLIGT UPP TILL BAKDÖRREN,

SOM VAR OLÅST SÅ HAN KUNDE ENKELT ÖPPNA DEN...

Det är en viktig skillnad.

McCanns beskrivningar håller inte.

Barnets mor sa: "När jag gick för att titta till mitt barn

kikade jag under sängen men kunde inte se henne."

Hon kan omöjligt ha tittat, för sängens madrass nådde ner till golvet.

Flera frågor förblir obesvarade: Varför lämna barnen ensamma?

Varför utnyttjade de inte hotellets barnpassningstjänst?

De använde den inte.

Man ser en man som ger känslomässigt stöd.

Sen förvandlas han plötsligt till en misstänkt.

SAKNAD I 68 DAGAR

Den enda officiellt misstänkte för bortförandet av Madeleine McCann

förhörs återigen av polisen i Portugal i dag.

Det blev en konfrontation i ett väldigt litet kontor i kriminalpolisens byggnad.

Tre personer ur McCann-gruppen var inblandade.

Det fanns redogörelser där det påstods

att Robert Murat hade varit nära lägenheten den kvällen.

De pratade om Robert Murat som om han hade varit inblandad i försvinnandet.

Det var ett pyttelitet rum med ett litet skrivbord och några poliser.

De frågade var och en av dem

om deras syn på händelseförloppet.

Allihop sa i princip att de hade sett mig där den kvällen.

Och jag sa återigen att det inte var sant.

Mot slutet av förhöret

kom en av medlemmarna i gruppen ut och sa:

"Jag vet att det var han, för jag känner igen hans öga."

Jag är blind på ena ögat. Jag har en lossnad näthinna.

Men som ni ser är det ganska synligt, men inte i mörkret.

Faktum är att folk som känner mig var där den kvällen.

Polisen var där den kvällen.

Och ingen av dem såg mig.

De enda som såg mig var de här tre personerna.

Och det tycker jag är märkligt.

Tror jag att de var förvirrade? Nej.

Jag tror att de, oavsett vilken avsikt de hade...

...hade för avsikt att säga vad de sa.

Jag förstår inte.

Det var konstigt och ingenting hängde ihop.

Jag minns att bara en av vännerna, Jane, sa att hon såg en man.

Precis som vårt portugisiska portvin, som bara blir bättre med åren,

blev också redogörelsen bättre med tiden. Jane kom ihåg fler detaljer.

Hon lade till så många detaljer att redogörelsen tappade trovärdighet.

Hon påstod till och med att hon kände personen

och beskrev både barnets och kidnapparens kläder.

Ordet vi valde att använda i rubriken - "pakt", kom från David Payne.

Han sa att de hade kommit överens med Gerry

att inte prata om vad som hade hänt.

Polisen behövde rekonstruera brottet för att hitta sanningen bakom det hela.

Sanningen är att de är nycklarna till den oberättade historien

om vad som hände timmarna före hennes försvinnande.

Vad är de rädda för? Att middagsgästerna kanske säger nåt

som inte helt stämmer överens med deras berättelse om vad som hände den natten?

Och jag förstår inte vad...

Vill middagsgästerna bara glömma vad som hände?

Har McCanns bett dem att inte säga nånting? Har nån annan bett dem?

"Ingen rök utan eld", tänkte man. "De döljer säkert nånting."

Hur ser de på händelserna den natten? Det kastar ju en skugga över dem.

Att lämna sina barn ensamma under en längre tid

är inte unikt för Madeleines föräldrar.

Alla deras vänner gjorde det.

Det verkar finnas en allians

mellan allihop för att skydda nån.

Med så lite information och så mycket mediabevakning

strömmar spekulationerna in.

I veckan uppgav okända källor att McCanns och deras vänner nu själva blir granskade.

Detta är faktiskt en privat väg.

Jag märkte att det höll på att ske en förändring

när det gällde synen på McCanns.

Journalisterna jobbade i ett vakuum när det gällde fakta.

Kom igen, killar. Tyst med er nu.

Vi gör ju bara vårt jobb.

Och den portugisiska polisen var fientlig.

Kriminalpolisens första teori

pekade mot att Madeleine blev kidnappad.

Nu minskar intresset mer och mer för det spåret.

Portugisiska och brittiska myndigheter har fått tag

på telefonsamtal och e-post från McCanns och deras närmaste.

I såna här fall är det mycket troligare att nån inom familjen ligger bakom

än nån främling, så polisen bör naturligtvis förhöra föräldrarna.

De bör i många fall använda lögndetektor

och prata med folk som står nära barnet och familjen, för att kunna utesluta dem.

Det här är den officiella webbplatsen för sökandet efter Madeleine McCann.

Hennes pappa Gerry skriver blogginlägg varje dag.

Det senaste inlägget har en anmärkningsvärt känslosam ton.

Speciellt med tanke på att han fram tills nyligen uppträtt så samlad.

Gerry McCann avslutar med att rikta sig direkt till kidnapparen eller mördaren.

"Om du har gjort nåt du ångrar är det inte för sent att göra det rätta."

SENASTE INLÄGGET - GERRYS BLOGG/DAGBOK

När Gerry pratade om möjligheten att skriva en vädjan

hjälpte jag honom att skriva ett brev genom att ge honom några förslag

på vad han borde skriva. Till exempel:

"Ibland gör folk fruktansvärda misstag utan att det var meningen.

Men det är aldrig för sent att göra rätt för sig."

Men när jag formulerade brevet riktade jag mig faktiskt till Gerry.

Jag tror att det var det enda sättet att tala om det för honom

eller reflektera över den tanken.

Om det hade begåtts ett misstag

är det aldrig för sent att sätta stopp för alltihop.

Portugisisk polis säger att viktiga bevis kan ha förstörts

i fallet Madeleine McCann.

Runt tjugo personer trängdes i deras hotellrum

efter att fyraåringen hade försvunnit.

Efter ett inbrott ska man försegla dörren.

Man vill vara säker på att brottsplatsen i största möjliga mån bevaras

som den var när brottet begicks.

Då kan man studera den...

...under lupp, så att säga, allt medan utredningen fortskrider.

RÄTTSMEDICINALVERKET

Naturligtvis var det ett svårt fall.

Vi pratar om en lägenhet som används av turister.

Det har naturligtvis funnits andra gäster som har besökt lägenheten.

Och naturligtvis kommer hotellets städerskor in i lägenheten.

Så det är givetvis många som kan ha lämnat biologiska spår.

Kriminalpolisen anlände till brottsplatsen fyra timmar efter hennes försvinnande.

Lägenheten var full av människor.

De var ju intresserade av att hitta barnet

så de började genast att hjälpa till med sökandet.

De gjorde inget för att spärra av lägenheten. Folk kom och gick.

Tänker en pappa som har mist sitt barn på att han inte bör släppa in nån?

Det tycker jag inte att vi kan kräva av honom.

Om jag som mamma vill leta rätt på min dotter...

...och om jag vet att ett brott har begåtts släpper jag inte in nån.

Det första en rationell och intelligent person gör är att bevara brottsplatsen.

För att hjälpa polisen...

...att ta reda på vad som har hänt. De gjorde inte det.

När Kate McCann gick för att titta till barnen mellan 21.45-22.00

upptäckte hon att rulljalusierna på bottenvåningen var uppdragna

och att Madeleine var borta.

Det där med rulljalusierna... Det är något som inte stämde där.

Kate McCann hävdar att när hon gick in i barnens rum

och inte kunde se Madeleine nånstans

såg hon sig omkring, och en särskild sak gjorde henne helt förskräckt.

Fönstret var vidöppet och rulljalusierna på utsidan var helt uppdragna.

Den första frågan är huruvida rulljalusierna kunde öppnas utifrån.

Hade nån kunnat öppna dem utifrån?

Hon skrek och alla kom springande tillbaka till lägenheten.

I barnens rum drog Gerry ner rulljalusierna framför det öppna fönstret.

När han rusade ut insåg han att de kunde ha öppnats utifrån.

När de kom dit försökte Fiona Paynes mor att öppna rulljalusierna.

Men hon lyckades inte.

Polisen rapporterade...

...att rulljalusierna nästan var stängda när polisen anlände.

När polisen kom dit

såg det inte alls ut som barnens mammas beskrivning.

Hon sa att fönstren hade varit vidöppna,

att rulljalusierna var helt uppdragna vilket innebar en flyktväg.

Dessa förhållanden hade inte bevittnats eller beskrivits av nån annan,

vilket väcker en del misstankar.

Huruvida fönstret var öppet eller stängt

är endast relevant för parets hypotes.

Den andra frågan gäller den kriminaltekniska undersökningen.

Fingeravtryck samlades in av våra kollegor som var i tjänst den första natten.

Det enda avtrycket som de kunde hitta på fönstret fanns på rutans insida.

Det var ett avtryck av en högerhand som tillhörde barnets mor.

Den var vinklad som för att öppna fönstret, inte stänga det.

Det var det enda avtrycket som fanns. Det fanns inga avtryck av några handskar.

Det var då vi började se på föräldrarna som misstänkta

för då handlade det om iscensättning av ett brott.

Man hade iscensatt det.

Duktig pojke!

Lugna dig.

När hunden markerar ute i fält

är det antingen för mänsklig förruttnelse eller mänskligt blod.

Här.

Mänsklig förruttnelse kan spåras väldigt länge.

Det har en väldigt frän doft.

Så pass att vi vid blindsökningar har lyckats hitta...

MARTIN GRIME HUNDFÖRARE FÖR LIKHUNDAR

...gravar 40 år efter att kroppen hade avlägsnats.

Och då hade kroppen bara varit där en kort tid.

När det gäller blod har kriminaltekniker varit i hus

där nån har tvättat bort blodet så att det inte längre syns.

Det betyder inte att det inte finns kvar.

Blod kan droppa ner i springorna mellan golvbrädor och...

...rinna till baksidan av brädorna där det finns kvar utan att synas.

Odören kommer upp genom springorna och hunden känner lukten och reagerar.

HUS FÖR BROTTSPLATSTRÄNING

FBI bjöd mig till USA. Vi hjälpte dem att utveckla sitt hundprogram.

De var ganska skeptiska till blodhundar på den tiden.

De hade tolv identiska tygbitar.

De satte en pytteliten droppe blod mitt på en av bitarna och tvättade den tre gånger.

Sen lade de dem på rad och bad mig att säga vilken det var.

Keela - sök.

Keela gick fram och identifierade inte bara rätt tygbit,

utan exakt det ställe där blodet hade varit.

Duktig pojke!

Vad du är duktig!

Fint. Inte slicka.

Duktig pojke.

SAKNAD I 89 DAGAR

Just den sommaren valde Gonçalo Amaral att göra nåt

som den brittiska polisen hade föreslagit långt tidigare.

Han accepterade ett erbjudande om att få experthjälp i sökandet.

Man måste vara erfaren och tänka logiskt så att man kan ställa hypoteser

och följa det specifika utredningsförfarandet

och förstå när ett spår inte leder nånstans och i så fall vända om.

Sen väljer man en annan riktning.

Det faktum att hundarna kom sågs inte alls som nåt negativt.

De här brittiska hundarna är världsunika.

De är de enda som kan spåra de första odörerna

som avges från ett lik efter ett dödsfall.

Han hade två hundar, den ena spårade lik och den andra blod.

Ju fler experter som jobbar på ett fall,

desto bättre måste det vara för alla.

Gerry McCann blev rädd när hundarna kom.

Sen kom överraskningen.

Under första sökningsdagen med Eddie och Keela

togs de till lägenhet 5A.

Först ut var Eddie.

Hunden som var tränad i att spåra mänskligt kadaverin, alltså liklukt.

Han fördes in i lägenheten.

Eddies beteende förändrades så fort han kom in genom lägenhetsdörren.

Han blev spänd och vaksam.

EDDIE LIKHUND

Han var mycket bra på att söka genom stora områden.

Han markerade fynd genom att skälla.

Hundföraren, Martin Grime,

sa att Eddie inte markerade i nån annan situation

än när han kunde känna lukten av det han spårade.

Nämligen liklukt.

Jag vet inte vilka detaljer som McCanns undanhöll

och varför de undanhöll de detaljerna.

Jag var 100 procent säker på

att de inte delade all information som de hade.

Det som hade hänt var nåt helt annat än vad de hade berättat för världen.

Undertexter: Anna Grynfeld Smith