Original subtitles

-Hallå. -Chefen.

-Väckte jag er? -Catarella…

-Nej. Vad har hänt, ett mord? -Nej.

Det är sent här, och det är bara ni som fattas.

-Var? -Vad menar ni? Här på stranden.

-Stranden vid mitt hus? -Javisst.

Vi är alla här och vi väntar på er.

Givakt!

Lediga!

Vad sysslar ni med? Kommer för sent på er bröllopsdag?

-Livia, men… -Nej, Salvo, inga men.

Det är mitt livs bästa dag. Förstör den inte.

Bra. Kan vi fortsätta?

Jag är för att viga

Montalbano Salvo och Burlando Livia.

Om någon motsätter sig detta äktenskap, tala nu eller tig för evigt.

Jag vill säga något.

Det här vigseln ska inte genomföras.

-Mimì, är du galen? -Nej, Salvo.

Jag vill att du minns att jag såg Livia först.

-Vad spelar det för roll? -Det spelar roll.

Okej, men det är gammalt.

Gammalt? Nej, något nytt har dykt upp.

Vad då?

Vad då?

-Bebe, säg något. -Vad finns det att säga, Salvo?

Han är en hopplös kvinnokarl. Jag gav upp.

Salvo, det är ditt fel.

Du är för upptagen med ditt jobb och du försummar Livia.

Till och med när hon kommer till Vigata lämnar du henne själv.

Köttet är svagt.

-Köttet är svagt… -Det kvittar väl, Salvo?

Du är ju min kärlek.

Kärlek? Kärlek?

Kärlek, i helvete heller…

Kärlek, i helvete heller…

Pasquale! Vad gör du? Har du blivit galen?

Ursäkta mig. Jag behövde prata med er akut.

-Nå? -Ringa på dörrklockan så tidigt…

…verkade otrevligt.

Var det bättre att kasta sten på mitt fönster? Kom in, då!

Jag skulle jobba i kväll.

Sen när är rån ett jobb?

Nej, jag har slutat råna.

-Bra. -Jag har bättrat mig.

-Kanske någon stöld eller ett inbrott. -Det är något annat.

Du måste bli hederlig annars får jag låsa in dig.

Ni missförstår. Jag ska uttrycka mig bättre.

Jag skulle ha stulit i kväll.

-Ändrade du dig? -Ja.

Känner du till Giugiù Loretos verkstad?

-Den på vägen till Villaseta. -Precis.

Det finns två lägenheter över den.

Tanino Bracceri bor i en av dem. Honom känner du.

-Procentaren. -Precis.

När jag kom dit öppnade jag ytterdörren och gick in.

Det var mörkt i trappan.

Jag märkte att på samma plan

finns en lägenhet där ett äldre par bor.

Jag tror att de heter Di Giovanni.

Dörren stod på glänt.

Jag tänkte: "Di Giovanni glömde säkert stänga den."

I sovrummet såg jag något.

Kvinnan var död, och änklingen vile skjuta sig själv.

-Vad gjorde du då? -Vad kunde jag göra?

Jag backade ut och lämnade huset.

Jag slog igen dörren som ett kanonskott.

Då förlorade änklingen intresset för självmord.

Sen skyndade jag bit.

Vilken?

GENREP

-Kommissarien… -Tyst.

Jag svär på min mamma.

-Strunta i din mamma. -Jag är säker på det.

När jag gick in var kvinnan död, och mannen ville skjuta sig.

Lyssna på mig. Det här är märkligt, men man får göra va man vill hemma.

Om det inte vore för dig skulle jag ha fått sova mer.

-Vad har ni emot mig? -Vill du veta det?

För att jag är som du. Om jag ser en dörr på glänt måste jag gå in.

Kommissarien…

Michela! Var är du, Michela? Michela Prestia!

Kom hem, Michela…

Michela Prestia… Michela.

Jag letar efter Michela Prestia. Jag är hennes pappa.

Om någon vet något, snälla berätta det för mig.

Nej, är hon borta?

-Vad är det? -Michela, din pappa…

-Mimì! -Salvo!

Hjälp honom ner.

-Det är inte enkelt. -Michela… Michela…

Vill ni stiga ner? Följ med oss. Följ med. Sakta.

-Oroa er inte för Michela. -Vem är Michela?

Han heter Giuseppe Prestia, den gamle mannen. Han är blind.

Han är inte helt klar i huvudet.

Tack, mina herrar, föreställningen är över.

Rör på er, tack.

Herr Prestia, jag är kommissarie Montalbano.

Jag har inte hört av min dotter på en månad. Ingenting.

-Bor hon med er? -Nej.

Han har inte varit med oss på ett tag.

Min fru sa att Michela hade gett sig av.

Jag vill veta var hon är och prata med henne.

Oroa er inte herr Prestia, vi ska hjälpa er hitta er dotter.

-Svär ni? -Jag svär. Oroa er inte.

-Vi ska hitta henne. -Vi ska hitta henne.

Vi ska hitta henne, vi ska hitta henne…

Vad vet vi om Michela Prestia?

Jag vet, Salvo. Nu vet jag vilken Michela Prestia han letar efter.

Michela är vackraste tjejen i Vigata.

Hon har mörkt hår och mörka ögon.

Du skulle säga at hon är galet vacker.

-Om hon bara inte var… -Var vad?

Prostituerad, Salvo. Hon började ung.

Hon är en kvinna för män med god smak och feta plånböcker.

-God dag. Får jag komma in? -Kom in.

God dag, frun. Kommissarie Montalbano.

Jag vet vem ni är. Vad har min make gjort?

Oroa er inte. Han var i stan och letade efter sin dotter Michela.

Michela är inte längre min dotter.

Min dotter är här. Jag har bara henne nu.

Cinzia.

Min make håller på att tappa förståndet.

Det är därför han stökade runt i stan.

Så ni, till skillnad från er make, är inte oroad för er dotter?

Michela är inte min dotter längre.

Hon är en slampa. Hon får göra vad hon vill, det är inte min sak.

När man skämmer ut sin föräldrar har man ingen familj längre.

Kommissarien, det kanske är bättre om jag pratar

eftersom det är svårt för min mamma att prata om Michela.

Nå?

-Michela hade svårt liv. -Knappast.

-Knappast, din syster var… -Mamma.

Låt mig prata med kommissarien. Snälla.

Ja.

På sistone har min syster…

Hon har verkligen lyckats förändra sitt liv.

Hon hade ett stabilt förhållande med Saverio Moscato och de bodde ihop.

Men för en månad sen åkte Saverio till Milano för att arbeta.

När han kom tillbaka var Michela borta.

Så du har inte av Michela på en månad.

En månad, kommissarien. En månad.

Är det normalt för er syster att vara borta så länge?

-Normalt, kommissarien. -Mamma!

Normalt! Män är bara en bank för henne.

Hon tröttnade på honom och hittade en annan.

Jag är säker på att min syster var förälskad den här gången.

Förälskad? Snälla!

Hon lämnade inget hos den stackars mannen, och försvann.

Det verkar väl ganska tydligt? Nu ska vi gå.

Tack för kaffet, frun. - Vill ni följa oss ut?

Visst, jag följer med er.

-Frun… -Farväl.

Tror ni att det är lätt för en tjej som var prostituerad att starta ett nytt liv?

I en så här lite by, hjälper ingen en.

Michela ville inte bo hos en man och snylta av honom.

Det var det enda sättet att slippa prostituera sig igen.

-När det blev för mycket stack hon, -Och med Saverio?

Med Saverio var det annorlunda eftersom…

Men Saverio var det kärlek.

Det var chansen som Michela väntade på. Ja, de var lyckliga.

De älskade varandra och de hade äntligen inlett livet de ville ha.

-Hur länge var de ihop? -Två år.

Det är därför jag inte förstår vad som hände.

Varför Michela försvann? Ingen kontakt alls. Inte ens med mig.

-Har ni ringt hennes mobil? -Nej, Michela använde inte mobil.

Hon sa att hon inte behövde en mobil.

Men om hon inte är anmäld försvunnen kan vi inte göra något.

-Gör du en anmälan? -Självklart.

När du gör anmälan på stationen, ta med ett foto på din syster också.

-Okej? -Javisst.

-Vi ses senare. -Tack.

Tack.

Herr Moscato, jag rakt på sak.

Varför anmälde ni inte Michela försvunnen?

Varför? Michela är vuxen. Hon kan ge sig av om hon vill.

Märkte ni att Michela uppförde sig märkligt på senaste tiden?

Jag åkte till Milano på jobb den 7 maj.

Michela ville inte följa med. Hon var trött och ville inte resa.

Det var en ursäkt för att få vara själv och förbereda flykten.

Hur som helst, efter första veckan i Milano verkade allt normalt.

Jag ringde tidigt på morgonen och på kvällen efter mötena.

Man märkte på samtalen att det var något märkligt med Michela.

När jag pratade med henne på morgonen den åttonde dagen

verkade hon ledsnare och mer oroad än vanligt.

Hon sa att hon inte klarade sig utan mig.

På kvällen ringde jag flera gången, men hon svarade inte.

Först trodde jag att hon sov.

Men hon svarade inte på morgonen där på. Då blev jag orolig.

-Vad gjorde ni då? -Ringde min vän Pietro Sanfilippo.

Jag bad honom hämta nycklar till huset på mitt kontor

och gå in och kolla. Ingenting.

Michela var borta, precis som alla hennes saker.

Allt var borta.

Så ni trodde att hon stuckit med en annan man.

Ja, det stod klart då att…

Får jag titta där inne?

Jag åkte tidigt i morse, så jag glömde ge dem fågelfrön.

Hon verkade lycklig, kommissarien.

Jag var lycklig.

Man tänker alltid att den andra personen är det.

-I stället… -Det var nog Michela också.

Om kärleken var slut, var det inte äkta kärlek. Det var något annat.

Som en ekvation som går ihop.

Vem vet…

Vem vet. Kanske älskade Michela inte mig på riktigt.

Eller så kunde hon inte stanna med en man så länge.

Ni menar det Michela gjorde innan ni var ihop?

Jag vill inte prata om det här.

En sista sak. Driver ni en cementfabrik?

Jag är inte chef, jag är bara ingenjör.

Jag jobbar i Angela Liottas firma.

Jag förstår. Tack för samtalet. Oroa er inte, jag hittar ut.

Hej då.

Kom in.

-Får jag komma in? -Kom in, Fazio.

Något nytt om paret Di Giovanni?

Inget viktigt.

-Lever de båda två? -Ja.

De är volontärer på ett äldreboende.

-Vad kan du berätta för mig? -Tja…

Han heter Andrea och är 84 år. Hans fru heter Zaccaria Emanuela och är 82 år.

De är pensionerade och har inga barn.

De har nog pengar. Han äger huset som de bor i.

Han sålde en lägenhet till Bracceri. De bor i den andra.

Han hyr ut garaget.

De är från Sicilien, men har bott i Rom i flera år.

-Vad arbetade han med? -Skådespelare, hans fru också.

De har arbetat med viktiga namn.

För 15 år sen bestämde de sig för att komma tillbaka till Vigata.

-Pistolen. -Den är laglig.

-Kom, kommissarien. -Herr Sanfilippo.

-Slå er ner. -Tack.

Jag känner mig som under belägring här.

När Saverio kom tillbaka från Milano tog jag ledigt i tre dagar.

Jag ville vara nära honom. Jag hämtade honom på stationen.

Han var nedslagen när han steg av bussen.

Han sa ingenting i bilen.

Han åt knappt något vid middagen.

-Pratade ni om Michela? -Nej.

Han pratade om Milano och om jobbet.

Känner ni till om de två grälade?

-Inga riktiga gräl. -Vad menar ni?

De tyckte om varandra. De kom utmärkt överens.

Förutom Saverios svartsjuka.

Saverio hade en speciell svartsjuka.

Han var inte svartsjuk på nutiden.

Han litade på henne fullt ut. Han var svartsjuk på det förflutna.

På det Michela var innan de träffades. Han tänkte alltid på det.

-Ni förstår, Michela var… -Jag vet.

-Ställde han till med en scen? -Nej.

Men han blev ledsen och sorgsen.

-Vad tyckte Michela om det? -Hon kanske blev lite generad.

Hon la ner sin mobil, för att lugna honom.

Jag tror att hon åkte eftersom hon inte klarade av situationen med Saverio.

-Catarella, god morgon. -God morgon.

Du ska hitta en Angela Liotta åt mig.

-Skriv ner det. -Ja.

Hon äger cementfabriken med samma namn. När du får tag på henne, säg…

Vad tittar du på, Catarella?

-Jag är lite förvirrad. -Varför det?

Jag glömde första och sista namnet på cementfabriken.

Samma namn. Cementfabriken har samma namn som ägaren.

-Som är… -Som är?

-Catarella, du skrev ner det här. -Det gjorde jag.

Förnamn, Angel och efternamn, Ricotta.

-Ricotta? -Ja.

Angela Liotta.

Hitta henne och be henne komma hit.

-Omedelbart. -Tack.

Följ med mig.

Här.

Jag är övertygad om att Michela Prestia blev mördad.

Mördaren är troligen Saverio Moscato. Hennes pojkvän.

-Handlar det om svartsjuka? -Ja, Mimì.

När en man är så besatt av sin flickväns, partners eller frus förflutna

är förhållandet dömt att sluta illa.

-Ursäkta, jag tappade taget om dörren. -Vad är det?

Fru Ricotta är inte på jobbet. Hon är i väg på jobb.

Hennes sekreterare sa att hon skulle ringa mig.

-Tack. -Ingen orsak.

Ursäkta mig, står Ricotta för Liotta?

-Ja. -Ville ni träffa henne?

Ja, jag vill ha dokumenten kring Moscatos resa till Milano.

Tror ni Moscato kom tillbaka tidigare för att döda Michela?

Det kanske är slöseri med tid, men jag vill kolla.

Moscatos svartsjuka på det förflutna är hemsk och absurd.

Du är inte svartsjuk på det förflutna?

Jag? Nej.

Verkar det så?

Jag vet inte. Det får du säga.

Då kan jag säga nej. Nej. Jag skulle veta.

Bryr du dig inte om mina tidigare affärer?

Om de är i det förflutna…

Du bryr dig inte om det förflutna. Kan det förflutna komma tillbaka?

Vad säger du? Är det här ett skämt?

Jag vet inte hur jag ska säga det här. För några dagar sen hittade jag på Pegaso…

Du vet sociala medier som de använder mycket nu?

Det är inte viktigt. Fortsätt.

Jag hittade en universitetskompis som jag var ihop med.

Ett förhållande. En förälskelse.

Inte bara en förälskelse. Vi var ihop i fem år.

Han var otrolig. Han heter Alessandro.

Nu när jag vet att du inte bryr dig om de där sakerna är jag mer avslappnad.

Salvo?

-Hallå, är du där? -Ja. Visst. Det är…

Jag är upptagen nu. Kan vi prata i morgon? God natt.

Vänta! Jag kommer i morgon. Hämtar du mig vid bussen?

Hej då, älskling.

Kommissarie Montalbano!

-Åkte du till paret Di Giovanni? -Ja.

Jag gömde mig och väntade till senare.

Kl. 22 insåg jag att paret Di Giovanni inte var hemma.

Jag gick in i deras vardagsrum. Här är deras pistol.

Jag hittade den i garderoben.

Var kan de ha tagit vägen? Du vet aldrig någonting.

Huset var i alla fall rent. Bäddad säng och ingen smutsig disk i köket.

Okej. Tack för det. Åk hem.

-Hej då, chefen. -Hej då.

Alessandro…

Okej, Alessandro, en förälskelse. "Knappast en förälskelse."

Inte? "Nej, om fem år."

Alessandro.

-Fazio! -Ja!

Vad heter organisationen där paret Di Giovannis är volontärer?

-Dolce Tramonto. -Dolce Tramonto.

Här är Di Giovannis pistol.

-Kolla om nån har skjutit med den. -Till rättsmedicin.

Herr Augello är inte där ännu.

-Jag behöver hans dator. -Behöver ni datorn?

-Ja. -Jag ordnar det.

Vem?

Om du behöver en dator kan du säga det till mig.

Fazio, behöver du gå till rättsmedicin?

-Gå till rättsmedicin, då. -Jag ska.

Vad betyder "Programmet svarar inte"?

Vad är "error system"?

"Starta om. Vill ni starta om?"

Det vill jag inte! Vilken skitdator.

-Får jag komma in? -Stig på.

Då är det sant. Tog du min dator?

Ja, jag ville göra en internetsökning på ett gammalt fall.

-Kan inte Catarella göra det som vanligt? -Tja… Jag ville göra det själv.

Vi åker och förhör Moscatos grannar.

Kom nu!

Sökte du efter Livia Burlando Pegaso?

-Hur kan du veta det? -Det finns något som heter historik.

Ville du spionera på Livias Pegaso-profil?

Hur vet du att hon har en Pegaso-profil?

För att jag kanske har en, och hon är en av mina vänner.

Kan du berätta vad som pågår? Varför detta spioneri?

Mimì, lägg dig inte i.

Litar du inte på mig?

Det är min ensak eftersom du tog min dator.

Ska det här handla om din egendom?

Nej, om vänskap.

Ska du inte berätta? Då informerar jag Livia nu.

Okej, då… Livia har en gammal vän.

De pluggade ihop, och han hade ett förhållande med Livia.

Han började leta efter henne på sociala medier, så jag ville se…

Ett förhållande.

Vad heter han?

-Alessandro. -Alessandro.

Bra.

Okej… Livia Burlando.

Adriano, Alber…

Här är den jäveln. Alessandro Galbiati heter han.

-Va? -Dåliga nyheter, Salvo.

-Varför? -Chatten är privat.

Vad betyder det?

Bara de två kan se vad som har skrivits.

-Varför är det dåliga nyheter? -Salvo…

När en man och en kvinna håller sina konversationer privata…

Då ska vi se.

Och sen…

Och sen… Snacka, Mimì. Och sen?

Det är en stilig man, Salvo.

Är han stilig?

Han är inte ful.

Salvo, du måste ta dig in i Alessandros profil

för att se vad skriver till varandra.

Det är svårt, du måste ha en expert, men du måste.

-Catarella… -Här är jag.

Känner du till Pegaso, Catarella?

Javisst. Jag har också en profil där.

Kan du komma in i en blockerad profil?

-Det är olagligt. -Men inte enligt konstitutionen.

Nej, chefen.

Kan du komma in på Alessandro Galbiatis profil?

Jag behöver din hjälp.

Det är spännande att hjälpa er.

Lugna dig. Se.

Det här är topphemligt.

Vilken ära. Jag får hjälpa kommissarien.

Vilken smärta.

-Ska vi ta hälften va? -Du tar udda, jag tar jämna.

-Då gör vi det. -Okej.

-Två lägenheter kvar. -Jag tar den här.

-Ja. -Jag visste att det var slöseri med tid.

-Vem är det? -Det är kommissarie Montalbano.

Vad spelar ni?

Nej, jag spelar ingenting. Jag är kommissarie Montalbano.

Jag spelar ingenting.

Varför skriker du? Tror du att jag är döv?

-Nej… -Mamma. Vem skriker du på?

Nån som spelar och sjunger.

Cesar Di Liberto, damens son.

Jag är kommissarie Montalbano. Får jag komma in?

-Varsågod. -Tack.

Jag vill bara säga att jag inte bor här, jag är besök hos min mamma.

Jag ville fråga om det.

Fröken Prestia, som bor med Moscato

försvann för en månad sen utan ett ord.

Pojkvännen var i Milano mellan 7-16 maj.

-Vad är det, Cesare? Jag förstår inte. -Låt honom prata, mamma.

Mamma hör inte så bra. Ni måste tala tydligt.

-Hon läser läppar i vanliga fall. -Jag förstår.

Jag vill veta om damen såg eller förstod något.

Nej, jag pratade med mamma.

Hon vet inget om Michelas försvinnande.

Jag såg det. Jag såg det, men du säger att jag inte gjorde det.

-Vad såg ni, frun? -Mamma är inte bara lite döv.

-Men också… -Akta dig, jag har koll.

Våga inte få mig att framstå i dålig dager framför främlingar.

Berätta vad jag såg när jag kom in.

Den 13 maj fyllde mamma år. Min fru och jag hälsade på.

På kvällen ville hon att vi skulle stanna på middag.

-Men vi åkte kl. 23. -Och?

Tyst, jag pratar.

Den kvällen åt jag lite för mycket av tårtan.

Jag gick och la mig, men kunde inte sova.

Klockan 3 mindes jag att jag inte hade gått ut med soporna.

Jag skulle gå ut, och från trappavsatsen

två våningar ner såg jag en man springa nedför trappan

med en enorm resväska.

-Såg du ansiktet? -Nej!

Han sprang i väg som en hare. Resväskan såg väldigt tung ut.

Varför tror ni inte på er mamma?

Förra veckan sa mamma

att hon såg sin bror, min morbror Renato, på gatan.

Och?

-Morbror Renato dog för 10 år sen. -Börja inte igen!

Frun!

Okej. Tack och farväl.

-Hej då, vi ses nästa gång. -Farväl, frun.

-Hej då. Tack. -Hej då.

Tack Hej då.

ROMEO OCH JULIA

God dag.

-God dag. -Hej. Vito De Caro.

-Jag driver centret. -Kommissarie Montalbano.

-Kan jag hjälpa er? -Är paret Di Giovanni här?

Varför? Har det hänt något?

Nej, det är bara en gammal rapport.

Andrea och Emanuela är inte i Vigata. De åkte i väg i några dagar.

I morgon har de en uppläsning vid Pirandellos grav.

När är de tillbaka?

Lördag. Då har deras föreställning premiär.

-Romeo och Julia. -Det var deras idé.

Andrea spelar Romeo och Emanuela spelar Julia.

Kärleken har ju ingen ålder.

Givetvis. Tusen tack.

-Ingen orsak. Hej då. -Hej då.

Vi går igenom vad vi har. Saverio Moscato sa att på kvällen den 13 maj

ringde han Michela från Milano, men Michela svarade inte.

Samma kväll såg änkan Di Liberto en man

som lämnade Moscatos hem med en stor resväska.

Det är allt vi har.

Vi kanske får justera vad fru Di Liberto såg.

-Hon är gammal och döv. -Ja, men inte blind.

Men sonen sa att hon ibland ser saker som inte finns.

Men säg att hon är tillförlitlig…

Vem kan säga att mannen var Saverio?

Tills vi vet något annat var Saverio Moscato i Milano den kvällen.

Visst.

Det kan ha varit Michelas älskare som hämtade hennes saker.

Det kan ha varit någon som bar ut Michelas kropp i resväskan.

Kom in!

-Kommissarien. -Kom in

-Giuseppe. -Nu har vi lite nyheter.

För 13 år sen blev Michela Prestia våldtagen.

Det var en maffiakille som heter Nicola Magnano.

Den här Nicola Magnano är farlig och arrogant.

Han är en brottsling. Han ville ha tjejen till varje pris.

Hon avvisade honom, och han våldtog henne.

Michela anmälde Nicola, trots att han och hans medhjälpare hotade henne.

Han greps, åtalades och dömdes.

För våldtäkten, men för andra brott också.

-Sitter Magnano inne nu? -Nej.

-Varför inte? -Han släpptes för en månad sen.

Cinzia?

Jag kommer strax.

Kommissarien. Hej. - Hej.

-Några nyheter om Michela? -Nej, tyvärr inte.

-Jag vill ställa några frågor. -Javisst. Vi går in i skuggan.

När Nicola Magnano föll för min syster visste alla i byn att han var kriminell.

Michela hade precis fyllt 18 år, och hon avvisade honom.

Vad gjorde Magnano då? Han bestämde sig för att våldta henne.

Han våldtog inte bara henne. Han ville inte att någon annan skulle få henne.

Han pratade med mamma och pappa, och sa att han ville gifta sig med henne.

Han föreslog ett "shotgun wedding".

-Men era föräldrar då? -Det är det värsta.

-I stället för att säga nej, sa de ja. -Och Michela?

Michela var säker på att hon inte ville ha honom.

Hon ville inte gifta sig med honom.

-Michela, gå inte. Lämna mig inte. -Lägg av, Cinzia.

Det finns inget mer att göra.

Vad menar du? Dra tillbaka anmälan mot honom.

-Han väntar på dig. -Sluta, pappa.

Jag har bestämt mig.

Förstår du inte att man inte kan göra något åt såna människor?

Han kommer inte låta dig leva, och inte oss heller.

Han hamnar i fängelse. Jag sätter honom där.

Du är en flicka och du vet ingenting. Såna som han hamnar inte i fängelse.

Om de åker in, kommer de snart ut.

Men jag är trött på att prata med en vägg. Tog du dina saker?

-Ja. -Stick då!

Cinzia. Vart ska du? Kom tillbaka.

Cinzia, jag ska slå dig. Vart ska du, Cinzia?

Cinzia!

Oroa dig inte, min älskade.

Jag hittar ett jobb i stan.

Jag ska hitta ett fint, så kan vi bo där.

Jag kunde inte göra någonting. Vad skulle jag göra? Hon blev själv.

Hon sökte jobb, men ingen ville hjälpa henne. Varför?

De var rädda för Magnanos hot.

Då började hon umgås med dåliga människor och…

Då blev hon prostituerad.

Hur träffade hon Saverio Moscato?

Saverio… Det är den fina delen.

De träffades på en fest på nyårsafton.

Michela ville inte gå. Hon gick ut på terrassen för att vara själv.

På terrassen träffade hon Saverio, som hade släpats dit

av några kollegor. Michela berättade att hon tittade på honom, och de skrattade.

De var där av samma anledning.

De pratade och pratade och pratade. Sen började dejta.

Det var så on blev förälskad och…

Jag minns att hon var så nöjd. Hon var lycklig.

Hon var den gamla vanliga glada tjejen igen.

Det var som om hon var född på nytt.

Michela?

Kom och simma!

-Är det kallt? -Nej.

-Säkert? -Kom igen.

-Jag kommer. -Kom igen!

Jag var säker på att Michela var lycklig. Det är därför jag inte fattar det.

Som jag sa förra gången. Jag vet inte.

Visste du att Nicola Magnano släpptes ur fängelset för en månad sen?

Nej, det visste jag inte.

Kan Nicola Magnano ha velat hämnas? Vill han skada din syster?

Jösses, jag vet inte.

-Ses vi till middagen? -Ja. Känn dig som hemma.

Jag värmer pastan, sen är vi redo.

Ska vi titta på Pirandellos hus i morgon?

-Ja! Vilken bra idé. -Verkligen?

Ligger det på en plats som heter Chaos?

Ja, i Cavusi-regionen, men…

"Cavusi" kommer från "Chaos". Vad är det där?

-Vad tittar du på? -Ingenting.

-Gå och kolla pastan. -Men vad… Hon är så löjlig.

Catarella!

Fazio!

-Ja. -Är inte Catarella här?

Märkligt, han har inte kommit. Jag ringde, men inget svar.

Märkligt att han inte ringde. Sätt någon i växeln om han inte kommer in.

-Nyheter? -Nej.

Jag tar ledigt i dag. Livia väntar i bilen.

-Ring på mobilen om det är något. -Ha den på. Den är ofta avstängd.

Jag ska ha den på i dag.

Kvinnan… Hur agerar en kvinna?

Hon ser förföriskt på oss. När du får tag på henne, blundar hon.

Det är ett tecken på att hon ger upp.

Och när hon inte stänger dem längre?

När hon inte längre behöver gömma sig från sin skam

och i stället ser med torra, likgiltiga ögon

skammen hos mannen som är förblindad av kärlek.

När man är tvingad att förenkla sitt liv

för att bli av med allt mänskligt bagage, alla drömmar, all idealism

plikt, ödmjukhet och skam.

Ingenting orsakar mer förakt än viss typ av ånger.

Krokodiltårar!

-Vi är också från Vigata. -Hur står det till?

-Livia Burlando. -Andrea Di Giovanni.

Emanuela. Trevligt att träffas.

Vilken plats. Den heter Chaos, men är fridfull.

Det är en magisk plats. Vi är skådespelare från Sicilien.

För oss är Pirandello en sorts gudomlighet.

I hela vår karriär

har vi satt upp minste föreställningar av mästarens verk.

Ja, men han kom aldrig hit.

-Nej. -Som ett pilgrimståg.

Mer som en sista önskan.

Vi har nästan nått slutet på vår resa

och att komma till graven för författaren vi älskar mest

är något vi har velat göra innan, ni vet…

Innan det är för sent.

Sluta, ni är i bra form.

Skenet kan bedra. Som mästaren sa:

I det här hemska livet, där destinationen alltid är bedräglig

är det viktiga att röra sig, att gå framåt.

-Emanuela, vi har gjort dem ledsna. -Förlåt.

Vi är inte alls ledsna. Vi har haft ett underbart liv.

V träffades som unga och gjorde aldrig slut.

Vi älskade allt vi gjorde.

Föreställningarna, turnéerna och våra gemensamma projekt.

Varje dag som vi levde fick vi uppleva något magiskt.

Kommissarien.

Di Giovannis pistol har inte använts på ett tag, men den fungerar perfekt.

-Bra. -Fru Liotta kom.

Jag lät henne vänta på ert kontor.

-Bra. Har Catarella ringt? -Nej, han försvann.

-Okej. Följ med mig. -Ja.

Fru Liotta, hur länge har herr Moscato jobbat för er?

Sju eller åtta år, tror jag.

-Hurdan är han? -En bra person.

Han är en värdefull medarbetare.

Varför alla frågor om Saverio?

Vi utreder hans partner Michela Prestias försvinnande.

-Tror ni att Saverio är inblandad? -Vi kan inte utesluta det.

Mellan den 7 och 16 maj åkte Saverio Moscato till Milano för affärer.

-Kan ni bekräfta det? -Ja.

Det var ett konvent som jag brukar åka på, men jag bad hon om åka.

-Var han i Milano hela perioden? -Självklart.

Saverio var med på alla möten och arbetsmiddagar.

Jag har kvitton från baren, restaurangen och hotellet.

-Kan ni ge oss dem? -Ja, men revisorn har dem just nu.

Jag skickar dem till er när jag får dem. Jag tror att allt är som det ska.

Men det finns inget tvivel om att Saverio Moscato var i Milano under de dagarna?

-Han var där. -Tack så mycket.

-Ha en bra dag. -Detsamma.

-Varsågod. -Tack.

-Var säger du? -Vi får hitta ett annat sätt.

Kolla ändå. Vänta inte på kvittona.

Ring flygbolaget och kolla flighterna.

Ring hotellet i Milano och prata med konventets arrangörer.

Jag gör det direkt.

Officiellt arbetar Magnano med fiske

men han verka egentligen syssla med smuggling åt Sinagra.

Det är han med flanellskjortan.

Herr Magnano, god dag.

Kommissarie Montalbano. Kan vi talas vid?

Ser ni inte att jag jobbar? Jag har inte tid med snuten.

Vi kan ta med er till stationen. Vill du hellre prata här?

-När träffade ni Michela Prestia senast? -Vad vet jag om Michela Prestia?

Är ni här för att fråga om Michela?

Michela är en slampa. Jag gillar inte slampor.

Svara på min fråga om du inte vill bada, okej?

Du släpptes ur fängelset den 24 april.

-Vad gjorde du 7-16 maj? -Från den 7:e?

Jag var till sjöss med båten. Ni kan fråga killarna.

Okej. Tack. Håll er tillgänglig.

Det hade varit bättre om Michela gifte sig med mig.

Mycket bättre. Lita på mig.

Kom igen, dra.

Herr Di Giovanni, ni får tillbaka den fast jag inte vill.

Vad menar ni?

Det var ingen stöld. Jag tog pistolen eftersom jag var oroad.

Var ni här?

Jag var här i huset i går kväll, men det hade inte med er att göra.

Jag såg er dörr stå på glänt, så jag gick in och fick syn på er.

Skådespelare övar alltid hemma, det är normalt.

Nej, herr Di Giovanni.

Det var inte en teaterscen jag såg.

Nej, ni repeterade er död.

Efter att vi gifte oss var vi alltid tillsammans.

Vi tog aldrig roller från två olika teatersällskap.

Det är därför vi har haft svåra tider.

När vi blev för gamla för att fortsätta arbeta…

-…pensionerade vi oss här. -Då blev vi sjuka.

Först trodde vi att det var vår ålder

sen gick vi till läkaren och han berättade

att vi båda har väldigt svaga hjärtan

och att slutet kan komma snart och plötsligt.

Så vi började öva.

När den ena försvinner blir den andra inte ensam länge.

Vi ber för att få dö exakt samtidigt, men det blir svårt.

Jag förstår, men jag förväntade mig något annat från er två.

Ska inte skådespelare vilja dö på scenen?

-Vill ni se vår föreställning? -Givetvis.

-Ta med fröken Livia. -Med nöje.

Jag lämnar den här. Vakta den noga.

-Oroa er inte. -Hej då.

-Kommissarien! -Ja.

-Ett brev till er. -Till mig?

Catarella.

"Härmed säger jag upp mig från polisen. Catarella."

Han sa upp sig.

-Vad är det, Catarella? -Ni kom, kommissarien.

-Vad är det för potatis? -Jag har sagt upp mig…

…så jag ska bara äta potatis nu.

Kan du förklara det här om att du ska sluta som polis?

Privata skäl. Insistera inte.

-Vill du inte prata om det? -Min uppsägning är slutgiltig.

-Genera mig inte. -Catarella.

De privata skälen handlar väl inte om jobbet som jag gav dig?

Nu genererar ni verkligen mig. Låt mig vara. Låt mig skala mina potatisar.

Catarella, det är en order. Tala.

Med hjälp av min Pegaso-profil kom jag in på Alessandro Gabbianos profil.

-Jag blev för upprörd av det jag såg. -Vad såg du?

Saker jag aldrig skulle kunna avslöja.

Men hade sakerna något att göra med Livia?

Vet ni redan allt? Jag ville inte orsaka smärta för dig, så jag sa upp mig.

-Men vad är det som är så hemskt? -Det var vulgära saker.

Visa mig, Catarella.

Lovar ni att ni inte begår ett hedersmord?

Visa mig, Catarella!

Här. Ni får titta, mitt hjärta klarar inte av det.

Är det här de vulgära sakerna?

Ser ni inte kramarna? Och pussen, såg ni inte den?

Jag förstår, men de var studenter. Jag och Livia var inte ihop i skolan.

Så när de kramades och pussades var hon inte er flickvän?

Självklart inte. Allt är som det ska.

Han är präst. Nej, de är…

De är två vänner som delar foton och minnen.

-Nej, allt är bra. -Vilken lättnad jag känner nu.

Bra. Kom tillbaka till jobbet i morgon. Här är brevet.

-Tack. Vem har skrivit till mig? -Nej, det är din uppsägning.

Ja… Vad menar ni? Ger ni mig sparken?

Nej. Det här är ditt brev.

Välkommen tillbaka, Catarella.

-Tack. -Vi ses i morgon.

-Hallå? Catarella. -Jag vill vara önska er en fin dag.

Jag ville visa hur glad jag är att vara tillbaka i växeln.

-Det är en dröm. -Det gläder mig.

Ringde du så tidigt för att säga det här?

Jag är bara så lycklig. Det har skett ett mord.

Mafioson Nicola Magnato är ihjälskjuten!

Va? Upprepa det. Har de dödat Nicola Magnano?

Ja.

-Var? -I hamnen.

Jag är på väg.

Kommissarien.

-De var inte snåla med kulorna. -Nej.

Han hade parkerat när någon sköt honom i ryggen.

-Pratade du med fiskarna? -Ja. Ingen såg något.

Det var vid sextiden, men alla var i sina båtar.

De hörde skott, men när kom hit hade mördaren eller mördarna försvunnit.

Han kanske redan har gjort någon illa.

-Tänker du på ett maffiamord? -Det är inte maffian.

-Se om Saverio Moscato äger ett vapen. -Ja.

-Moscato? -Ja.

Tror du att mordet är kopplat till Michela Prestia?

Ja.

Moscato verkar vara en lugn kille.

Mimì, brukar en mördare ha det skrivet i pannan?

Nej, men han verkar vara en lugn kille.

Hej då, Giuseppe.

-Den där grejen… -Vilken grej?

-Livia och… -Nej, ingenting.

Catarella kom in på den här Alessandros profil.

-Och? -Det är hennes före detta pojkvän.

-En gammal flamma återkommer. -Knappast, han är präst.

-Är han en präst? -Han är präst, Mimì.

-Men präster gillar kvinnor också. -Dra åt helvete, Mimì.

-Hej, Jacomuzzi. -Salvo.

-Kom, så bjuder jag på en hamburgare. -Nej, ät den du. Du är amerikan nu.

-Vad kan du berätta om Magnano? -Jag kollade hylsorna från mordet.

Han sköts med en prickskyttepistol.

-Prickskyttepistol? -En Glock.

Är inte det ett märkligt val? Svårt att transportera också.

Vänta, det kommer mer.

Spåren av krut visar att han sköts på nära håll.

Alla de skotten, med en prickskyttepistol?

Pasquano sa att de extra skotten var meningslösa.

Magnano var död efter de första två.

Kommissarien, jag ville bara få veta om det är sant.

Blev Nicola Magnano ihjälskjuten?

Jag hörde snack om det på gatan, så jag kom hit direkt.

Ja, det är sant. Nicola Magnano blev mördad.

Gud välsigne den som mördade honom.

Det kräket förstörde allt.

Ursäkta mig, herr Prestia, men…

När Michela vägrade gifta sig med Magnano

sparkade ni och er fru ut henne.

Och efter det var hon förlorad.

Vi skulle inte ha sparkat ut henne, vi skulle ha hållit ihop.

Men min fru… Min fru…

-Ni slöt ni fred med er dotter? -Några år senare.

Jag brydde mig inte om vad Michela hade blivit.

Jag saknade henne. Jag vet att Cinzia träffade henne regelbundet

så jag bad om att få träffa henne.

Michela mådde bra, hon var inte arg på mig

och så fort hon såg mig kramade hon om mig.

Jag började träffa henne igen

och vi började prata igen, som far och dotter.

Kommissarien, på insidan

längst bak i de här döda ögonen…

För mig är Michela som sista gången jag såg henne, innan jag blev blind.

Hon var bara 10 år, hon var ett barn

och sprang mot mig lycklig när jag kom tillbaka från att ha jobbat på fälten.

För mig… För mig är hon fortfarande det barnet.

Ska vi börja med kallskuret och ost och ljummen caponatina?

-Då ska vi se. Två antipasti… -Ska bli.

En till mig, en till damen. Två antipasti.

-Tack. -Tack.

Vi gick hit för att internet säger att de har god mat här.

Tänk om internet inte har samma smak som vi? Skål för oss.

Paret Di Giovannis sätter upp en ny föreställning på äldreboendet.

Romeo och Julia. Det vore trevligt att gå dit. Nå?

Visst.

Är du på dåligt humör? Du är märklig.

-Nej, jag är bara lite bekymrad. -Varför?

Minns du Pegaso? Jag berättade om det.

Min vän Alessandro ringde mig i morse.

Han sa att någon hade gått in på hans profil och läst våra konversationer.

-Nej! -Jo.

-Hur kan han vara så säker? -En tekniker så det till honom.

Han har stängt kontot och formaterat hårddisken, så det bör vara lugnt nu.

-Men… -Men?

Alessandro sa att han var rädd

att min dator också var infekterad.

Jag har slutat använda den och…

Hackaren kan ha kopierat min bankkod, min lösenord…

Nej…

-Jag kan inte leva utan en dator. -Det har jag gjort länge.

När jag kommer till Boccadasse ska jag låta Alessandro formatera min hårddisk.

Men kommer Alessandro att vilja anmäla det här till polisen?

-Alessandro? -Ja.

Nej, han är den snällaste jag känner.

Tror du inte att han har en negativ sida också?

Jo.

-Han är präst. -Nej… Präst? Är det sant?

Frun.

-Tack. -Varsågod.

De har säkert inte lyckats med moussen.

Det här är verkligen gott. Men capontina är mäktigt.

Då smakar vi.

Caponatinan är också god.

Otrolig!

-Hallå? -Det är Fazio.

-Vad händer? -Jag ringer från Contrada Maroncelli.

Och?

Tanino Bracceri är död. Han blev mördad.

Jag kommer.

-Hej, Jacomuzzi. -Hej, Salvo.

Kommissarien.

-Såg någon något? -Nej, ingen.

-Inte ens paret Di Giovanni? -De hörde skott.

Men de var inte säkra. De låg och sov.

-Det måste ha varit efter kl. 1. -Vad tror du om det?

Bracceri var en blodsugare, den värsta procentaren i Vigata.

-Kan det ha varit en av hans kunder? -Det är mycket troligt.

Bracceri kan ha stigit in, någon var gömd bakom dörren och sköt honom i ryggen.

Han måste ha hatat honom. Åtta skott.

Kom.

-Jacomuzzi, hittade du patronhylsorna? -En.

Är hylsan från en vanlig pistol eller en prickskyttepistol?

Jag måste göra ett ballistiktest, men troligen en prickskyttepistol.

Skulle det kunna vara samma pistol som vid det andra mordet?

Kanske, hur ska jag kunna veta det nu?

-Jacomuzzi, du vet aldrig något. -Jag är en vetenskapsman.

Fast du min glädje är, så gläds jag ej åt vårt förbund i natt.

Det är för hastigt, obetänkt plötsligt. För mycket blixten lik, som är förbi.

Förrän man hunnit säga: "se, det blixtrar!"

-God natt, min älskade. -Min älskade…

Ack, lämnar du mig ensam med min längtan?

Vad längtan kan du hysa mer i kväll?

Byt ut din trogna kärleksed mot min.

Jag gav dig min, förrän du den begärde

och ville gärna ha den eden ogjord.

Vill du ha den tillbaka? Varför, min älskade?

För att jag är generös, och jag vill älska dig igen.

Repetitionen är slut för i dag.

-Kommissarie Montalbano! -Störde jag er?

-Nej, inte alls. -Välkommen.

-Jag ville fråga er en sak. -Varsågod.

-Tack. -Följ med oss.

-Tycker ni om teater, kommissarien? -Självklart. Jättemycket när jag var ung.

Varför fortsatte ni inte?

-Livet, -Livet!

Ja, livet…

Såg ni någonsin Tanino Bracceri med den här tjejen?

Självklart. Vad var det hon hette? - Titta, Emanuela?

-Ja! Det är…Michela! -Michela, ja!

Men vi har inte sett henne på länge. Ja…

Hon och Bracceri var ihop ett tag.

Hon var med honom i ett par år. Stackaren, hon var så ung.

Hon hade ett ansikte som ett barn.

Det var så hemskt att tänka att hon var med en så man.

Vi drog en lättnadens suck när hon gav sig av.

Michela.

-Kommissarien! -Catarella?

-Bra att ni är här. Vi är körda! -Vad har hänt?

Er flickvän Livia är inne på Augellos kontor.

-Vad gör hon där inne? -Skriver under min dödsdom.

Vad menar du, Catarella? Förklara, jag förstår inte.

Oroa dig inte, Livia, vi kan alltid rapportera honom en annan gång.

Säkert… - Salvo!

Vilken överraskning! Vad gör du här?

Jag sökte dig och hittade Mimì.

Vad gäller det?

Ett intrång i Livias väns Pegaso-profil, men det är ingen fara.

Det… Nå?

Vi hittar inte blanketterna till datorrapporten, så vi kan inte göra det.

Vilka blanketter, Mimì?

De nya som ministeriet skickade. Jag kan inte hitta dem.

-Den ny. -Dem.

-Men de vill inte rapportera det. -Inte Alessandro, men jag vill.

Okej, Livia, varför vill du rapportera det?

Jag vill inte underskatta hur allvarligt det här intrånget är.

Någon har min personliga information, och jag vill rapportera honom.

-För att rapportera honom… -Och…

-Catarella! -Vad händer?

Catarella?

-Han svimmar, som Julius Caesar… -Ut, gör plats!

Ja, vi går ut.

Catarella? - Tack.

Catarella?

-Här. -Regnar det?

-Nej, det är jag. Lyssna. -Ja.

-Oroa dig inte. Jag tar hand om det. -Gör ni det? Tack.

-Kom in. -Kommissarien. Ni hade rätt.

Vapnet som dödade Bracceri är samma som användes mot Magnano.

-Jag var säker. -Ni hade rätt.

Morden är kopplade till Michela Prestia.

-Vi borde fråga paret Giovanni… -Redan gjort.

Paret Di Giovanni berättade för mig att Michela bodde där ett tag.

Kom in!

-God morgon. -God morgon.

Nå… Inspektör Mimì Augello förtjänar komplimanger.

-Varför? -Tidigt i morse…

…började tänka på pistolen, en Glock, som dödade Magnano…

Och Tano Bracceri också.

-Jaså? -Jag förklarar sen. Fortsätt.

-Du avbröt mig, Salvo. -Jag förstår. Fortsätt.

Pistolen är inte en ny modell, den är 50 år gammal.

Så jag kollade upp det.

Moscato ägde aldrig ett vapen, men hans pappa Vito, som dog för tre år sen

hade ett, helt lagligt. Det råkar vara en gammal Glock-pistol.

Så Saverio kan ha använt den…

Mimì, jag brukar inte göra det här, men nu måste jag ge dig beröm.

Det var en bra idé.

Hur hänger Michelas försvinnande ihop med de två som dog?

Jag vill att ni berättar om Michelas affär med Tanino Bracceri.

Jag vet att det är jobbigt, men jag måste få veta.

Magnano våldtog henne.

Sen sparkades Michela ut ur huset.

Ingen hjälpte henne. Alla var rädda för den där brottslingens hot.

Bracceri var den enda som inte var rädd för Magnano, så hon fick bo där.

Och sen?

Sen ställde Bracceri krav som… Ni kan föreställa er.

-Och Michela blev hans flickvän? -Nej, mer som hans älskarinna.

Han tvingade henne att ha sex med hans vänner. För pengar.

Så det var Bracceri som fick Michela att börja prostituera sig?

En sak till. Har ni pistolen som tillhörde er pappa?

-Ja, den är här. Varför frågar ni? -Jag ville bara kolla. Får jag se den?

-Javisst. -Tack.

Min pappa älskade att skjuta. Han var alltid på skjutbanan.

Jag borde ha lämnat in den.

-Varför är den inte här? -Är det rätt låda?

-Självklart, kommissarien. -Vem kände till pistolen?

-Bara Michela och jag. -Ingen annan kände till lådan?

-Absolut ingen annan. -Så Michela skulle kunna ha tagit den?

Varför skulle Michela ha tagit den här pistolen?

För att få dem att betala.

För att få de som förstörde hennes liv att betala.

-Catarella? -Kommissarien!

-Vad gör du här? -Jag väntade på er.

-Varför det? -Jag vill erkänna en sak.

-Vad har du gjort, Catarella? -Jag orkar inte mer.

Skulle fröken Livia någonsin göra något så hemskt mot mig?

Mitt svar är nej, aldrig!

Jag känner mig som en smutsig mask eftersom jag gjorde något dåligt.

Lugn. Du har rätt, vi gjorde något dåligt

men det är helt och hållet mitt fel.

-Jag är den äckligaste masken. -Nej, ni är en kommissarie, ingen mask.

-Jag är den enda masken. -Nu räcker det, Catarella.

Gå hem och oroa dig inte mer. Förlåt för det jag fick dig att göra.

-Okej. Gå nu. -God afton.

Livia?

Hej.

-Hej. -Jag har något att säga.

-Vad har hänt? -Inget. Det är…

Det var jag som skrev in Alessandros profil.

-Men du har ju ingen dator. -Nej.

Jag bad Catarella göra det.

Men han är inte inblandad. Det är mitt fel.

Varför?

För att jag var svartsjuk. Svartsjuk på Alessandro-

-på ert förhållande, hur ni hade ett liv ihop…

Jag ska inte försöka rättfärdiga det.

Varför skrattar du?

Och du…

Du som sa att du inte var svartsjuk på det förflutna!

-Kan du förlåta mig? -Salvo…

Du tycker att sociala nätverk är onda.

Nej. Men jag kan inte använda dem. De verkar värdelösa för mig.

Nej, det är ett sätt att hitta gamla vänner på, och hitta nya.

Om två personer tappade kontakten så länge, var det bäst så.

Alessandro och jag är glada att ha hittat varandra igen.

Den här Alessandro!

Han är präst, men han är trevlig.

När du kommer till Boccadasse ska jag presentera dig.

-Nej, lägg av. -Det är du skyldig mig.

Okej.

För förlåtelse.

Jag är så trött.

Gå och lägg dig. Jag städar undan här.

Jag ska titta på tv.

Det här halsbandet är fint. Titta.

Vi lägger in mineraler och fina kristaller

som hjälper er lever.

-Vilken bluff! Det är ett "änglahänge". -Vad betyder det?

Det där halsbandet. Gravida kvinnor bär det.

Det är en liten klocka som barn hör. Den skyddar dem.

-Kom du tillbaka för det här? -Ser ni hänget?

Den kallas "änglahänge".

Gravida kvinnor bär den. Den ger ifrån sig ett ringande ljud

som barnet i magen tydligen hör.

Jag undrar om Michela blev gravid när ni var ihop?

Nej. Michela hade den här pendangen innan vi träffades.

Hon bar den för att minnas den olyckliga graviditeten.

Berätta.

För fem år sen blev hon gravid

och killen ville inte ha barnet, så han tvingade henne göra abort.

-Operationen gick illa. -Vad hände?

Komplikationer, en infektion, jag vet inte…

Men Michela kunde inte få barn sen.

-Men Michela ville ha barn? -Det ville vi båda två.

Några barn kanske hade gjort mig mindre svartsjuk.

-Vet ni vem pappa är? -Nej, hon sa aldrig det.

God dag, chefen.

-Jag sov som en stock i natt. -Va?

Vilken tur du har, Catarella. Det gjorde inte jag.

Chefen. Jag har nyheter.

Kan jag ringa tillbaka om en stund? Okej.

Michela Prestias abort utfördes på den privata kliniken Villa Zirafa.

Jag pratade med en sköterska som kom ihåg tjejen.

Vad sa hon?

Läkarna varnade Michela att operationen var riskabel, men hon ville göra abort.

-Killen som var med pressade henne. -Exakt.

De opererade, det gick illa, så hon kunde inte bli gravid igen.

-Något annat? -Ja.

-Den stora nyheten -Ja?

Jag fick reda på vem som betalade för aborten. Pietro Sanfilippo.

-Saverios vän? -Exakt.

-Saverio Moscatos vän? -Exakt.

Följ med mig.

Så?

Just det. Affären är på 450 000 euro.

Jag ska be dem vara lite mer precisa.

Sanfilippo.

Stopp!

Lägg ner pistolen. Cinzia, lägg ner pistolen.

Lägg ner den, Cinzia. Ner.

Ner. Försiktigt. Ner.

Bra.

Jag tar den. Släpp den.

Du är övertygad om att din syster mördades av Magnano.

-Inte sant? -Ja.

Han var ett monster.

Han hämnades säkert på Michela när han släpptes ur fängelset.

Var Michela rädd?

Ja, hon var rädd. Det är anledningen till

att hon inte ville ha Saverio inblandad. Hon var rädd för honom också.

Saverio åkte till Milano och…

Först kidnappade Magnano henne och sen dödade han henne.

Han dödade henne!

Så du ville hämnas.

Du åkte hem till Saverio, tog hans pappas pistol och dödade Magnano.

Du ville straffa Bracceri eftersom han fick din syster att prostituera sig.

Du ville göra slut på Sanfilippo

eftersom han förstörde din systers chans att bli mamma, inte sant?

Kommissarien…

Michela var inte bara en syster för mig…

Hon var hela min familj.

Ingen älskade mig som hon gjorde, förstår ni?

Jag var tvungen att hämnas henne.

Jag var tvungen att få alla som hade förstört hennes liv betala för det.

Jag älskade Michela.

Jag ställdes mot min familj.

Min pappa hotade att ge firman till mina bröder

om jag inte lämnade henne.

Men vad var problemet? Hennes rykte?

Jag försökte, men jag var inte tillräckligt modig.

Jag var upptryckt mot en vägg.

Jag sa att vi kunde vara ihop, men vi kunde inte ha ett barn tillsammans.

Jag förstår, men ni lämnade henne direkt efter aborten.

Jag tänkte att det var bäst, både för mig själv och för henne.

Ja, jag gjorde en hemsk sak…

…och jag kommer aldrig att förlåta mig själv.

Herregud, ni får inte bekymra er. Jag ordnar det nu.

-Jag är en trollkarl med tejp och lim. -Ser du den här farliga blicken?

-Ja. -Nå?

Fröken Ricotta vill prata med er.

-Fröken Ricotta. -Ricotta.

-Släpp in henne. -Omedelbart.

Var snäll och kom in.

Fröken Liotta!

-God afton. -God afton.

-Jag kom för att ge er de här. -Vad är det?

Kvitton från Saverios resa till Milano.

Jag fick äntligen tillbaka dem från revisorn.

Jag har kollat dem, allt stämmer.

Jag var säker, man kan inte tvivla på Saverio.

Bra. Tack så mycket.

-Hej då. -Hej då.

Hej.

-Hej. -Hej.

Tog du med jobb hem?

Det är kvitton från Saverio resa till Milano.

Den 16 maj kommer han från Milano med flygplan.

Sen tar han bussen från Punta Raisi till Vigata.

Sanfilippo sa också att han hämtade honom vid bussen.

Det finns bara en biljett.

När han åkte till Milano den 7 maj

från Vigata till Punta Raisi, hur åkte han då?

Någon åkte bil med honom. Michela?

Ja, här är det. 7 maj. Här är bensinkvittot.

Tror du att Saverio kan ha…

Jag har aldrig gillat Saverio. Han övertygade aldrig mig.

Det han kände för Michela var inte kärlek.

Det var besatthet. Det tror jag i alla fall.

Herr Moscato?

Herr Moscato? Det är Montalbano!

-Herr Moscato? -Vad är det för oväsen?

Nu ringer jag polisen, så att de skickar i väg dig, din skitstövel!

Har ni inget hyfs? Akta vad ni säger!

Jag är polis.

-Ursäkta mig. -Det är inte viktigt.

I går gick herr Moscato ut med två resväskor.

Vem vet när han kommer tillbaka?

-Med två resväskor? -Ja.

Jag förstår.

Får jag komma in?

Herr Moscato! Jag är kommissarie Montalbano!

Får jag komma in?

Kommissarien.

-God dag. -God dag.

-Jag behöver prata med er. -Slå er ner.

-Tack. -Vill ni ha kaffe?

-Ja, tack. -Ett ögonblick.

Det var här ni begravde henne, inte sant?

Ja.

Dagen innan jag åkte till Milano åkte jag och Michela hit för att bli vänner.

-Vi grälade kvällen före. -Varför?

Över min vanliga besatthet.

Min svartsjuka.

Min svartsjuka över hennes gamla liv.

Grälade ni här också?

Nej, tvärtom.

Det var en underbar dag.

Vi funderade på att tillbringa hela dagen här.

Nästa morgon skulle jag ta med Michela till Vigata och sen flyga till Milano.

Vi älskade.

Sen gick hon i väg och kom tillbaka efter fem minuter.

Hon sa att hon skulle ge mig något som ingen annan kunde få

och aldrig få igen.

Jag frågade vad det var…

…men hon svarade inte.

Det var först senare jag förstod vad det var.

Hon gav mig sitt liv.

Hon tog gift.

Samma natt grävde jag en grav…

…och lade henne där.

Dagen därpå tog jag bilen till Punta Raisi och åkte sen till Milano.

Den 13 maj återvände ni till Sicilien bara för att åka till Milano igen, inte sant?

Ja. Jag slutade tidigt på jobbet den dagen.

Jag talade inte med någon, och åkte till Palermo.

Varför gjorde ni det?

Jag ville samla ihop Michelas saker

lägga dem i en resväska, och ta med dem hit.

Ursäkta, herr Moscato, men om Michela tog livet av sig

varför försökte ni dölja det så väl?

Jag vet, det är svårt att förstå…

Men egentligen…

…var Michela inte död.

Tills för två dagar sen var hon med mig och vid liv.

Jag såg henne.

Hon var min.

Jag vet, jag sa inget till någon.

Jag är inte redo.

Men hennes död var en gåva.

Hon ville säga till mig att jag var den enda mannen i hennes liv.

-Jag beklagar, herr Moscato. -Jag vaknade plötsligt i natt.

Jag kunde inte känna henne längre.

Jag letade efter henne, började skrika, men…

Hon var inte där.

Och den där gåvan…

Det var ingen gåva.

Det var mitt straff.

Jag får betala för evigt.

Jag får betala för evigt.

Om ni visste hur jag älskar henne.

Herr Moscato…

Jag måste gripa er för att ni har gömt ett lik.

Livia?

Gör du dig inte klar, Livia?

-Nej, det blir inget. -Varför inte?

Äldreboendet ringde mig.

De berättade att gårdagens genrep gick perfekt.

Paret Di Giovanni åkte sen hem, trötta, men mycket nöjda.

De gick och lade sig.

När Andrea vaknade på morgonen

såg han att Emanuela var död.

Och…

Han kanske försökte ringa efter hjälp.

Han dog också.