Original subtitles

Girolamo.

Ser man på.

Det var inte i går.

Du ser sliten ut.

Vi kan väl ta ett glas. Ge mig din hand.

Du är väl inte rädd?

Det blir precis som förr i tiden.

Ett trevligt litet glas.

Jag och Girolamo.

Såja. Sätt dig, du.

-Nämen! -Vad är det?

Ni är genomblöt.

Genomblöt?

-Ja, det vill jag påstå. -Då är jag väl genomblöt.

Fazio!

-Jag är här. -Mimì?

-Var är Augello? -Jag vet inte. Ni är…

Säg inte att jag är genomblöt. Jag vet. Följ med.

Stäng dörren.

På vägen hit i morse såg jag någonting väldigt underligt.

-En enmansbegravning. -Man brukar bara vara en.

Försöker du vara lustig? Ett begravningståg med en man.

Det måste ha varit Girolamo Cascio.

-Byggmästaren? -Ja.

-Den döda eller den andra? -Den döda mannen.

Den andra var hans revisor Ciccio Monaco.

Varför hade en så förmögen man en sådan påver begravning?

Han hade mycket pengar, men han var snål, så han levde ensam.

Hans enda vänner var prästen Don Luigi och hans revisor Monaco.

-Hur gammal var han? -Runt 80.

-Dog han av ålder? -Han blev påkörd för tre dagar sen.

Jag känner inte till detaljerna. Augello tog det.

Var är Augello? Jag har inte sett honom på länge.

Inte jag heller.

-Ta reda på var han är. -Visst.

God morgon, Enzo.

God morgon, kommissarien. Har ni märkt

att när det regnar på vårt vackra Sicilien, då öser det verkligen ner?

Ja, det har jag.

Ett ögonblick, så ska jag ha ert bord färdigt.

-Tack. -Jag kommer strax.

Skynda er. Få klart de här borden.

Kommissarien? Ursäkta mig.

Jag heter Ciccio Monaco.

Jag behöver tala med er. Det tar inte lång tid.

-Varsågod. -Här?

Nej, inte här. Det är lite känsligt.

Kom.

Vad är det?

Ni känner nog till att Girolamo Cascio har dött.

Ja, det gör jag.

Det är någonting som inte riktigt stämmer.

Vad menar ni?

Jag arbetade för Girolamo Cascios företag i över 20 år.

Jag gjorde allt åt honom.

Jag var hans revisor, sekreterare,

vän, chaufför och mycket mer.

När jag hörde talas om olyckan skyndade jag mig till platsen.

Med all respekt, hur kunde olyckan ha skett?

Vet ni var den skedde?

Nej.

Området är väl upplyst på natten.

Trots det fanns det inga bromsspår.

Det märkte jag omedelbart.

Berättade ni detta för mina kollegor?

-Nej. -Varför inte?

Det var ingen som ställde några frågor.

Det är det som inte stämmer.

Jag vet inte.

Girolamo var väldigt upprörd på sistone.

Han hade fått anonyma telefonsamtal och slutade svara i telefon.

Han var väldigt rädd.

Och den kvällen

var han tydlig med att han ville att jag skulle följa honom hem.

-Gjorde ni det? -Nej.

-Varför inte? -För att min ischias var outhärdlig.

Åt ni middag ihop?

Ja. Den kvällen kom han hem till mig.

Vi åt och tittade på tv till midnatt, sedan gick han.

-Ert bord är redo. -Jag kommer strax.

Jag ska gå nu, så ni får äta i lugn och ro.

Tack för att ni lyssnade på mig.

Ursäkta att jag störde.

Ingen fara. Tack ska ni ha.

Ingen orsak.

Dr Pasquano?

Jag ska inte tjuvkika.

Jag vill bara tala med dr Pasquano. Ursäkta.

Kan jag få tala med er ett ögonblick?

Just nu?

Det tar inte lång tid.

Det är inte det. Jag kommer att glömma mina kort.

Ja, ja. Vänta på mig där borta.

-Jag ska bara spela färdigt given. -Tack. Jag ber om ursäkt.

Enda gången jag har haft triss i treor.

-Nå? -Det gäller Girolamo Cascio.

Så nu lägger ni er i andras utredningar också?

Bara några detaljer, så kan ni fortsätta spela scopone.

Det är tressette.

Scopone är något helt annat.

-Vad vill ni? -Obducerade ni honom?

Ja, det gjorde jag.

Han hade tillräckligt med alkohol i blodet

för att berusa ett helt kompani.

Han var täckt av spya

och stapplade runt som om han vore sjösjuk.

Han måste ha klivit ut framför bilen

som inte hann bromsa.

-Gick det för fort? -Jag sa ju att han var full.

Inte honom, bilen. Gick den för fort?

Definitivt över hastighetsgränsen.

-Hur dog Cascio? -Han dog omedelbart.

Kollisionen knäckte hans ryggrad.

Knäckte den rakt av.

När hände det?

Jag skulle gissa runt två eller tre på morgonen.

Är ni säker på det?

Självklart. Han dog direkt.

Jag är säker på att det hände då.

Tack. Jag ska låta er återvända till ert scopone-parti.

Tressette, kommissarien.

Treor och sjuor, förstår ni.

-Ni borde testa. -Om jag vinner delar vi på pengarna.

-Det låter bra. -Hej då.

Mimì!

Vilket sammanträffande!

-Kom hit. -Vad är det, Salvo?

Eftersom du ändå är här kan jag väl få bjuda på kaffe?

-Jag är tyvärr upptagen. -Hinner du inte ta en kaffe med en vän?

-Två koppar kaffe. -Det ska bli.

Tack.

Mimì. Vad är det som pågår?

Du har inte varit på stationen på flera dagar.

Jag vet, Salvo, men…

Minns du min informatör Pasqualino, parkeringsvakten?

Han som aldrig har gett dig ett bra tips.

Nej, den här gången gav han mig ett bra tips.

-Han såg Tarantino i Vigàta. -Tarantino?

Han som försvann för några år sen efter att ha lurat halva Vigàta.

-Ja. Vad är det med honom? -Informatören såg honom nära sitt hus.

Så jag spanade.

Det verkade klappat och klart, men inget hände.

Du har spanat på honom i tre månader och har inte kommit på det än?

-Vet du hur mycket han kom undan med? -På ett ungefär?

-Ja, ungefär. -En miljon euro i kontanter.

Hur får man tag på någon som har en miljon euro?

Han kan muta vem som helst, även Pasqualino.

-Vad ska jag göra, då? -Ha tålamod, Mimì.

-Ha tålamod. -Visst.

Berätta om Girolamo Cascio-utredningen.

-Cascio? -Ja.

Berätta vad då? Det var en olycka.

-Har du pratat med Ciccio Monaco? -Vem?

Han var hans sekreterare i 15 år. Har du pratat med honom?

Nej. Varför skulle jag göra det?

Vet du vad?

Du är så besatt av Tarantino-utredningen

att du har försummat den om Cascio.

-Det stämmer. -Ja.

För att jag tror att det var en olycka.

Om du vill kan du väl ringa domare Scognamiglio

som också har varit besatt av den och ringt mig oavbrutet.

God morgon.

-God morgon. -God morgon.

Känner du henne?

Ja, det gör jag.

Hur känner du henne?

Hon heter Gloris. Gloris Tarantino.

Tarantino?

Är hon gift med Tarantino?

Ja.

Det där är hans fru.

Nu förstår du varför jag inte tror att han kan ha åkt så långt.

När man har en sådan fru flyr man inte.

Särskilt inte Tarantino. Han är känd för sin svartsjuka.

Nu förstår jag varför du är så intresserad av fallet.

Tittade du på henne ordentligt?

Utöver att hon är oerhört vacker

är hon en sådan kvinna

som tillhör gruppen kvinnor som man ligger med.

Hon korsar benen på ett visst sätt och tittar på en,

hon räcker fram sin hand på ett sätt som får ens hjärta att dunka.

Hon är en sådan kvinna som väcker ens passion,

både i och utanför sängen.

Och du är en väldigt lättväckt man.

Prästen förblindar en inte vid altaret efter att man har bytt ringar.

Jag tittar på kvinnor. Även en blind man skulle titta på henne.

Jag är övertygad

om att hon gillar att jag inte lyckas få fast hennes make.

Herregud, hon är hans fru! Det är klart hon gör.

Jo, det är klart.

Men hon är särskilt glad att jag, Mimì Augello,

känner mig besegrad, både som man och som polis.

Du tar det alldeles för personligt.

Jag har det under kontroll.

Jo, säkert. Jag känner igen den där blicken.

Under kontroll…

-Tack. -Varsågod.

Hej.

Ett ögonblick.

Kom in.

-Kan jag komma in? -Åh, det är ni.

-Trodde ni det var någon annan? -Inte alls.

-Vad menar ni då? -Det är bara ett uttryck.

Ja, det är klart.

-Slå er ner. -Tack så mycket.

Ni arbetade med min kollega Augello

i Girolamo Cascio-utredningen.

Er kollega tror att han blev påkörd av en smitare.

-Slå er ner. -Tack. Var det något underligt med fallet?

Cascio var full och blev påkörd, helt enkelt.

Jag kanske bara är lite sentimental.

Det var mitt första mål som biträdande domare.

Jag var ung.

-Vad talar ni om? -Det här.

-Vad är det? -Det låg i offrets plånbok.

Jag har bilder på mina barnbarn i min plånbok,

särskilt den yngsta.

Det är underligt att hitta något sådant i en död mans plånbok.

Kommer ni ihåg Pennisi-rättegången?

-Nej. -Nej, det är klart.

Ni är för ung. Det var över 20 år sedan.

Rocco Pennisi var en ung arkitekt som dödade sin älskarinnas make.

Rättegången upprörde många. Ett svartsjukedrama.

Bevisen var tydliga och Pennisi dömdes i alla tre instanser.

Många har nog glömt bort det,

men Pennisi släpptes för några dagar sedan.

Och av en slump är Cascio nu död.

Det kan finnas en koppling. Vem vet?

Vad är kopplingen mellan Cascio och Pennisi?

Cascio arbetade för Pennisi. Han var hans byggmästare.

Vet ni att Cascio dog som en rik man?

Cascio började tjäna in den förmögenheten när Pennisi hamnade i fängelse.

ROCCO PENNISI SLÄPPT UR FÄNGELSET

-Var det här han hittades? -Ja.

Det verkar som att han blev påkörd här, men hans kropp landade där.

Det finns inte ett enda bromsspår.

Även en rattfyllerist bromsar när han inser att han har kört på någon.

Han kanske blev påkörd någon annanstans och dumpades här.

-Var bodde han? -Där nere, vid den röda byggnaden.

-Var bor Ciccio Monaco? -På den där sidogatan.

Kom.

Kom in.

Herr Pennisi.

Herr Pennisi. Jag är kommissarie Montalbano.

-God morgon. -Slå er ner.

Vet ni varför vi bad er att komma?

Nej.

Ni måste väl ha undrat på vägen hit?

Nej.

Hur länge har ni varit en fri man?

Sedan den 12 mars i år.

Har ni hört talas om att en viss Girolamo Cascio har dött?

Ja.

Han dog veckan efter att ni släpptes.

-Ja. -Kände ni honom?

Han arbetade för vårt företag.

Giacomo Alletto och jag drev ett byggföretag.

Så ni hade känt honom ett tag.

Han var en duktig byggmästare. Noggrann och kompetent.

Hade ni någon kontakt?

-Medan jag satt i fängelset, menar ni? -Nej, efter ni släpptes.

Nej.

Varken med honom eller någon annan.

Jag har inte talat med någon.

Det har varit svårt att komma ut i verkligheten igen.

Kvällen den 19 mars, då Girolamo Cascio blev dödad,

var var ni då?

Hemma, som alla andra kvällar.

Kan någon annan bekräfta det?

Ja. Min syster.

-God morgon. -Kan jag hjälpa er?

Kommissarie Montalbano. Minns ni mig?

Ja, det är klart. Ursäkta mig.

Jag var försjunken i min patiens.

Jag har försökt lösa den i tio år.

Jag kommer ihåg det.

Men ni ger mig tur, så jag löser den nog i dag.

Följ med mig. Min make väntar på er.

Följ med mig.

Min man är alltid försjunken i sina papper.

Lite som ni med er patiens.

Antonio? Kommissarie Montalbano har kommit på besök.

-God morgon. -God morgon.

Tack för att ni kom hit. Jag är ledsen för besväret.

-Oroa er inte. -Jag ska låta er tala i enrum.

Jag går tillbaka till mina kort.

Tack.

Hör här.

Jag respekterar er,

men jag låter inte mina vänskapsrelationer påverka mitt arbete.

Självklart inte.

När ni bad Rocco att komma in sa jag åt honom att inte oroa sig.

Som ni vet släpptes min kusin ur fängelset nyligen.

Jag vill inte påverka er på något sätt.

-Jag litar på er. -Tack.

Ni kommer att göra det rätta.

Men jag vill berätta om Rocco för er.

Det här är artiklar om rättegången.

Jag har samlat på dem och slagit pannan mot dem i alla dessa år.

Det började när Rocco tog examen.

Han började arbeta med en vän vars familj hade ett familjeföretag.

En smart kille som hette Giacomo Alletto.

De var unga och jobbade hårt och företaget började gå bra.

En charmerande kvinna, Renata, började arbeta med dem.

Hon blev tillsammans med Rocco, men gifte sig med Giacomo.

Jag märker att ni blir uttråkad,

men om jag inte börjar från början kommer ni inte att förstå.

Oroa er inte. Fortsätt, ni.

En kväll ringde Rocco mig.

Han ville träffas på tu man hand.

Han berättade att han och Renata hade en affär.

Hon hade tagit första steget och han kunde inte säga nej.

Jag bad honom att avsluta relationen,

men jag insåg att det var lönlöst.

Ursäkta, men vi bor i en väldigt liten stad.

Alla känner alla. Alla känner till allt.

Varför misstänkte inte maken att hon var otrogen med Rocco?

Otroligt nog gjorde han inte det.

Det kanske plågade Rocco.

Hur då?

Jo, Rocco…

Han trivdes inte med att vara en svikare.

Han brukade säga: "Om Giacomo fick veta skulle jag på sätt och vis bli lättad."

"Varför säger du inget då?"

"Renata vill inte det."

En dag fick Giacomo ett anonymt brev.

Det här kom i går. Utan avsändare.

Jag kan läsa det för er.

"Kära Giacomo. Din fru Renata…

…har en kärleksaffär med din vän Rocco Pennisi.

De träffas i en lägenhet på Via dei Soldati 23.

Om du vill se det med egna ögon ska du gå dit nästa torsdag klockan fem."

Det är anonymt, förstås. Ingen avsändare.

Vad tycker ni jag ska göra?

Jag har aldrig fått det här brevet.

Men om jag får ett till…

…är det en annan sak.

Lugnet varade inte länge.

De älskande återupptog snart affären.

När Giacomo blev mördad

anklagades Rocco för mordet nästan direkt.

Ursäkta om jag går rakt på sak,

men rättssystemet har begått ett stort misstag.

Ett stort misstag? Är ni säker?

Ett stort misstag som har förstört Roccos liv.

Vem är det?

Kommissarie Montalbano.

Klockan är nio på morgonen. Ni borde inte störa folk så tidigt.

Har ni tillstånd?

Tillstånd? För vad då?

-En husrannsakan. -Det behövs inte.

Jag vill bara tala med er.

Var det ni som talade med Augello häromdagen?

Ja, det var jag.

Jag stod i duschen.

Jag kommer ner om fem minuter.

Inga problem. Det är ingen brådska.

-Kom in. -Tack.

Varsågod.

Kommer det här att ta lång tid?

Nej, det beror på er.

-Okej, då. -Tack.

-Kan jag gå in? -Varsågod.

-Gå in, ni. -Tack.

Slå er ner.

Så slipper vi bli störda.

Vad snällt av er.

Det är väldigt tyst här.

Ja. Det är inte så mycket trafik på gatan nedanför.

-Är det här ert hus? -Jag ärvde det från min farmor.

Kan jag…?

Jag får gratulera.

Jag menar allvar.

-Vilken vacker fastighet. -Tack.

-Äger ni andra fastigheter? -Nej.

Hur länge sen var det ni träffade er make sist?

Två år. Sedan han flydde.

Är ni inte orolig över hans hälsa?

Varför skulle jag vara det?

Jag vet inte.

Så lång tid utan att höra av varandra…

Jag sa att jag inte har träffat honom, inte att vi inte har talats vid.

Han ringer mig då och då.

Ni känner säkert till att min telefon är avlyssnad.

Det vet jag.

Vad konstigt.

Vad då?

-Husets planlösning. -Varför är den konstig?

Jag vet inte. Det är bara en känsla jag har.

Nå…

-Tack för pratstunden. -Jag följer er till dörren.

Nej, oroa er inte. Jag hittar ut.

Hej då.

-Vad sa ni? -Hej då.

Hej då.

-Vad är det, Mimì? -Vad var meningen med det?

-Vad pratar du om? -Gloria Tarantino.

Är du svartsjuk?

Behövde du gå hem till henne

när det är jag som har hanterat utredningen från början?

Förresten, Beba ringde. Hon frågade efter dig.

Hon fick inte tag på dig.

-Lämnade jag mobilen hemma? -Hon var orolig.

Jag ringer henne senare. Varför åkte du hem till henne?

Jag såg något du missade.

Gloria Tarantino gör dig yr, så du märker ingenting.

Jaså? Vad såg du då?

Att huset har fyra flyktvägar.

För att få fatt i någon som flyr behövs minst 20 män.

-Jag föreslår också att du kollar en sak. -Vad då?

Har du märkt att när man går hem till henne

lyfter hon upp telefonluren och lägger den så här?

-Hon vill inte bli störd. -Så att någon kan tjuvlyssna.

Så att hennes make kan lyssna, eftersom han är svartsjuk.

På gatorna runtomkring huset, leta efter ett garage,

en vindsvåning, ett hemligt utrymme.

Vad som helst där Tarantino kan gömma sig när han hälsar på henne.

Jag ska ringa Beba.

Lycka till.

Någon kan se oss.

Regnet döljer oss.

Du är galen.

Jag är galen.

Galen i dig.

Jag måste gå.

Nej, gå inte nu.

-Jag måste gå. -Nej.

PENNISI ÅTALAD

ROCCO VAR FÖRÄLSKAD I ALLETTOS FRU

Jag har tittat på dokumenten och försökt läsa mellan raderna.

Vad har ni kommit fram till?

Bevisen mot Pennisi är övertygande.

Det är svårt att tvivla på hans skuld. Han är er kusin, men…

Jag vet.

Åklagaren poängterade att han saknade alibi.

Och rent teoretiskt hade Rocco flera motiv.

När han blev gripen

var många av hans vänner övertygade om att han var skyldig.

Hans inställning under rättegången är en annan faktor. Han var likgiltig.

Han verkade inte anse att det berörde honom.

Hans attityd framstod som en indirekt bekännelse,

så åklagaren anklagade honom för överlagt mord.

Polisen riktade in sig på Rocco direkt. Det gjorde även domarna.

Rocco förlorade allt.

Sin frihet, kvinnan han älskade, sitt jobb…

…och sin värdighet, framför allt.

Men det fanns de som drog nytta av det.

Vad menar ni?

Med det här brottet…

…blev hans älskarinna av med både honom och sin make.

Under rättegången lyfte hon inte ett finger för att försvara Rocco.

Hennes inställning under rättegången var tvetydig, minst sagt.

Men varför skulle Renata vilja bli av med både Giacomo och Rocco?

-Hej. -Hej.

Du skrämde mig.

-Hur kom du in? -Grinden var olåst.

Den står alltid öppen för dig.

-Är Giacomo på kontoret? -Ja. Han sa att han skulle bli sen.

-Hur mycket tid har vi? -Inte mycket. Jag ville bara säga hej.

Nej, låt bli.

Jag sa ju att jag måste gå.

Snart.

Nej, sa jag.

Jag måste gå.

Stanna en stund.

Jag borde inte ha kommit.

-Du gjorde rätt. -Nej, det gjorde jag inte.

Du går alltid för långt.

Vad tänker du göra med den där?

Det kanske vore lättare så här.

Vad håller du på med?

Jag behöver bara trycka av,

så skulle allt vara över.

Jag…

…du och Giacomo. Det skulle vara löst.

Lägg ifrån dig pistolen.

Eller så kan vi låsa in oss i ett rum,

ladda med en kula och skicka runt pistolen.

Så får vi se hur det slutar.

Det vore väl fint?

Du är en idiot.

Eller så kan jag skjuta skallen av mig.

Jag går nu.

Är det någon här?

-Är det någon här? -Vem är ni?

God morgon.

-Jag är kommissarie Montalbano. -God morgon.

Är det min bror ni letar efter?

-Rocco. -Nej.

Jag vill faktiskt tala med er.

Med mig?

-Ja. -Slå er ner.

Tack.

Jag hörde att ni har besökt min kusin Tommasino.

Ja, professor Tommasino.

Han berättade om rättegången.

Jag skulle vilja fråga er några saker, särskilt om ert vittnesmål.

De trodde inte på mig.

Ingen trodde på mig.

"Hon är blind", skrev tidningarna.

De talade om mig som någon galning

som försökte skydda sin bror med en påhittad historia.

-Men så var det inte? -Nej.

Jag…

Jag har tänkt på den dagen så många gånger.

Det är som att jag faktiskt såg det.

Jag var ensam hemma.

Rocco var på jobbet.

Vi hade haft hantverkare i bostaden i några dagar.

De bytte ut gasledningarna.

Är det någon där?

Rocco, är det du?

Vem är det?

Rocco?

Är det någon där?

Ja. Jag är från gasbolaget. Jag behöver kontrollera några saker.

Kontrollera vad då? Det vet jag ingenting om.

Vad då för kontroller? Var ska ni?

Köket är på nedre plan.

Kom tillbaka.

Vart ska han?

-Fanns det gasledningar där uppe? -Nej.

-Var förvarade Rocco sin pistol? -I sitt rum.

-På ovanvåningen? -Ja, men det visste jag inte då.

-Hur länge var han här? -Några minuter, som jag sa i rätten.

-Följde ni efter honom? -Nej, han gick upp utan att fråga.

Hur skulle jag ha stoppat honom?

Märkte inte er bror att hans pistol var borta?

Det var vår fars pistol. Rocco hade aldrig använt den.

Han fick reda på att den var borta när han greps

och fick höra att Giacomo hade blivit skjuten med den.

Kommissarien…

Det var bara jag och min bror som bodde här.

Och vi hade aldrig några gäster.

En enda person kan ha känt till pistolen.

Och det var Renata.

Rocco tog hit henne flera gånger

trots att de riskerade att ertappas.

Rocco var störtförälskad, rena tonåringen.

Hon fick honom att tappa fattningen helt.

Jag kunde höra dem på nätterna.

När de gick upp för trappan…

…och in i hans rum.

God morgon.

God morgon.

Vem är det?

Xavier Granieri, argentinsk medborgare, 46 år gammal, född i Buenos Aires.

Han hade nycklar till ett hotell i Monelusa i fickan.

-Vem hittade honom? -En parkvakt som patrullerade området.

-Där. -Har du hållit kvar honom?

Ni vill väl säkert prata med honom.

Men jag tror att vi har fått veta allt vi behöver.

Låt honom gå.

God morgon.

God morgon.

Ett skott på nära håll. Rena avrättningen.

-Blev han dödad här? -Nej.

-Då skulle det vara mer blod på platsen. -När hände det?

Ska ni inte fråga om han hade några barnsjukdomar eller barn också?

-Jag kom precis. -Du behöver inte säga på minuten.

På ett ungefär, bara.

-För mindre än 24 timmar sedan. -Har han några utmärkande drag?

Det här är bara min personliga åsikt,

men det är något konstigt med hans ansikte.

Vad menar ni?

Jag tror att han har genomgått plastikkirurgi.

Han har flera ärr.

Jag kan berätta mer efter obduktionen.

Okej. Tack så mycket.

-God morgon. -God morgon.

En maffiaavrättning i vildmarken, precis som förr.

En maffiaavrättning? Hur så?

Ett skott i tinningen. Det ser ut som en avrättning.

-Vi får se. Jag måste be er om en tjänst. -Vad då?

Jag behöver dokumenten från rättegången. Kan jag få dem av er?

Så ni håller med mig om

att det finns en koppling mellan att Pennisi kom ut och Cascios död?

-Jag vill läsa dokumenten. -Kom till mitt kontor i morgon.

-Tack. -Ingen orsak.

Fazio.

Ja?

-Har ni kontrollerat det där huset? -Nej, det ser övergivet ut.

Övergivet? Det ryker ur skorstenen.

Det gjorde det inte tidigare.

Gå in och titta.

Det är någon här. Det står mat på bordet.

Jaså?

Kom.

God morgon.

Jag är kommissarie Montalbano från Vigàtapolisen.

-Bor ni här? -Ja, sedan födseln.

-Var ni hemma i går? -Nej.

Jag var ute med fåren.

Har ni hört eller sett något ovanligt?

-Bilar som kör förbi eller ljud av skott? -Nej.

-Ingenting? -Ingenting.

En man har hittats död några hundra meter från er bostad.

Säger ni det?

Nej.

Okej.

-Tack ändå. -Ha det bra.

-Galluzzo. -Fazio.

-Nå? -Jag har pratat med städerskorna.

Granieri var hemlighetsfull.

Han brukade lämna hotellet tidigt och komma hem sent på natten.

-Har vi hittat något? -Jag tror inte det.

Inte mer än några fulla askfat.

Vi får fortsätta leta.

Nå?

Ingenting.

Inga tåg- eller flygbiljetter, inga id-handlingar, brev eller vykort.

Granieri verkar ha dykt upp ur tomma intet.

Hallå?

-Hallå? -Hej, Salvo.

-Hur mår du? -Bra, tack.

Mimì, Salvo är här!

Jag fick ta honom till sin gammelmormor.

Ta honom.

Hon är över 90 och jag var tvungen att åka dit.

Dessutom var det fem ogifta systrar där.

Det var jobbigt.

Men du vet, de är min släkt, även om de är så många.

-Är du hungrig? -Det är jag alltid.

-Bra. -Ursäkta, jag bytte om.

Har du tagit med din pappas vin? Tack.

Det är en av de sista flaskorna. Jag vill dela den med er.

-Kom till pappa. -Vin, Beba?

Ja, tack.

-Har inte du något att berätta för mig? -Vad då?

-Razzian i går kväll. -Det finns inte mycket att berätta.

Nej. Den enda underhållningen i går var väl Gloria Tarantino.

Det kan man säga. Men den här gången var vi så nära

och det gör mig ännu argare.

Du hade rätt. Vi hittade ett gömställe.

Ett garage som stod i Gloria Tarantinos farbrors namn

och var kopplat till husets telefon.

Jag sa ju det.

När vi kom dit var gömstället tomt.

Tarantino var borta.

Jag gav dig ett tips och du lät honom komma undan.

Jag höll på att glömma… Tycker du om aubergine?

-Ja, hur så? -Det är det enda jag har lagat.

Stekt, tärnad, fylld.

Mina släktingar gav mig så mycket aubergine.

Jag tycker om aubergine.

-Skål. -Skål.

Mimì, jag kan ta honom. Han ser trött ut.

-Ja, det gör han. -Kom, älskling.

-Pappas lilla pojke. -Det är gott, men det behöver luftas.

Ja.

Skål för Gloria Tarantino som får sova ensam i natt.

-Snälla Salvo. -Jag sa bara att hon skulle vara ensam.

-Jag tänker inte ens bemöta det. -Äsch.

Vad säger folk om hans fru?

Att hon är otrogen mot honom. Främst på grund av åldersskillnaden.

Han är över 50, hon har inte ens fyllt 30.

Det betyder ingenting.

Jo, för hon är otrogen mot honom och han har varit på rymmen i två år.

På rymmen? Han var i garaget nedanför.

Han har blivit bedragen.

Är det fakta eller rykten?

Ingenting är säkert, men det går en hel del rykten.

Mimì, har du också tröstat henne?

Det erkänner jag inte ens under tortyr.

-Beba? -Vad är det?

Inget, älskling. Jag fixar det.

Snälla du, min son behöver sova.

För hans skull, då.

Lillkillen.

-Maten är klar. -Tack så mycket, älskling.

-Har ni ätit antipaston? -Ja.

-Var det gott? -Jättegott.

Nu ska vi äta pasta med stekt aubergine.

-Tycker du om det? -Skämtar du?

Det här är min pappas recept. Man behöver lite salt ricotta.

Medan vi äter

kan Salvo berätta om Mimìs utredning.

Den som var så viktig att jag inte fick tag på honom på tre dagar.

-Pastan är väldigt god. -Du har inte smakat än.

-Jag vet det redan. -Jag vill veta mer om utredningen.

Men först…

…kära Salvo.

Tack.

Kom in.

Jag kollade upp Cascio som du bad om.

Byggmästaren som blev påkörd.

Det var på tiden.

Det tar tid. Man måste följa visa regler.

Kom till saken.

Ingenting underligt med hans bankkonto.

Inga stora överföringar av pengar från affärskontot.

Men enligt flera källor

verkar Cascio ha fått hjälp i verksamheten

av maffiafamiljen Riolo.

-Fan. Familjen Riolo? -Ja.

-Agerade han bulvan åt dem? -Nej, de samarbetade.

De ordnade flera kontrakt åt honom, så företaget blev ett av de största

och krossade alla konkurrenter.

Bra jobbat, Cascio. Var det allt?

Ja, men det var ju inte oviktigt.

-Cascio samarbetade med maffian. -Vaknade du på fel sida i morse?

Jag frågade bara om det var allt. Som i: "Var det allt?"

Ursäkta. Rocco Pennisi är här.

Släpp in honom.

-Jag ska gå. -Tack, Fazio.

-God morgon. -God morgon.

Var det ni som hittade den där argentinaren de talade om på tv?

Ja. Slå er ner.

Ursäkta.

Som ni säkert kan förstå

har jag ingen lust att bli inblandad i en polisutredning

efter det som hände mig.

Men eftersom det är ni…

Vad är det?

Jag har sett honom två gånger.

En gång ensam och en gång med en kvinna.

Fortsätt.

När jag såg honom ensam var det på gatan.

Han gick på trottoaren på andra sidan.

Han tittade på mig.

Sedan stirrade han på mig som om han kände mig.

Jag märkte att han log ett leende som…

Jag kan inte förklara det, men det sa en hel del.

Och andra gången?

Den andra gången pratade han med Renata Di Mora.

Var då?

Hemma hos henne.

Var ni hemma hos henne?

-Ja. -När då?

När jag kom ut ur fängelset.

Varför då?

Hon ringde och sa att hon ville träffas.

Jag sa nej, men…

…nästa dag åkte jag dit.

Vad var det som fick er att ändra er?

Hennes röst.

När jag kom dit pratade hon med den där mannen i trädgården.

Jag tror att de bråkade för hon pratade med hög röst.

Men jag hörde inte vad hon sa.

När Renata såg mig bad hon honom att gå. Han satte sig i en bil och åkte.

Det var enda gången.

Berättade hon för dig vem han var?

Hon sa ingenting om honom.

Så, herr Pennisi…

Träffade ni fru Di Mora igen?

Herr Pennisi?

Ja, jag ringde henne när jag såg bilderna på Granieri.

Hon skyndade hem till mig.

Hon sa åt mig att inte lägga mig i.

-Kan jag komma in? -Vem är det?

-Kommissarie Montalbano. -Kom in. Porttelefonen är trasig.

Jag kommer upp.

Vad förskaffar mig den äran?

Ursäkta att jag kommer så sent, men jag måste tala med er.

-Absolut. Kom in. -Tack.

Gå in.

Åh, jag stör mitt i maten.

Det är ingen fara.

Ni kan väl äta med mig?

Jag lagar broccolipasta.

Tack, men jag har redan ätit. Men ät ni.

Ni vet…

Jag har bott ensam i 30 år, sedan min mor gick bort,

men jag tar vara på det goda livet erbjuder.

Och om jag får säga det själv är jag bra på att laga mat.

Det är utsökt.

Hemligheten är att fräsa vitlöken tillräckligt mycket,

men utan att bränna den.

Sedan tillsätter man broccolin, tillagar den långsamt

och tillsätter en skvätt vin som min vän skickar från sin vingård.

Det var verkligen gott.

Så.

Kände Cascio och Renata Di Mora varandra?

Jag vet inte. På senaste tiden hade hon varit på Cascios kontor ett par gånger.

Vet ni vem det här är?

-Nej. Vem är han? -Det är det jag försöker ta reda på.

Berätta om telefonsamtalen som Cascio inte ville ta emot.

Den där mannen ringde ständigt.

Hur vet ni att det var samma man?

För att han hade en väldigt speciell röst.

Hes och kraxig.

Hur kan jag beskriva den?

Väldigt grov.

Han bröt också.

-Bröt han? -Ja.

På ett underligt sätt. Jag kan inte beskriva det riktigt.

Det går rykten…

…om att Cascio…

…hade samröre med maffian. Vet ni något om det?

De gjorde tjänster åt varandra.

Vad då för slags tjänster?

De hjälpte Cascio att få kontrakt

och Cascio gav dem en del av vinsten.

Vilka är "de"?

Det vet jag inte.

Det kan jag inte hjälpa er med.

Det finns de som säger att de tillhörde Riolofamiljen.

-Men det har ni inte hört från mig. -Ni har inte sagt någonting.

Slå er ner. Frun i huset kommer strax.

Tack.

Min make.

Han var mitt livs enda kärlek.

Rocco Pennisi, då?

Ett misstag i min ungdom.

Det har jag fått lida för.

Slå er ner.

Tack.

Vill ni ha något att dricka?

Nej tack.

Känner ni Girolamo Cascio?

Ja. Jag har känt honom i många år.

-Han var min makes affärspartner. -Träffade ni honom ofta?

-Vem då? Cascio? -Ja.

Nej. Jag har en mäklarfirma och han jobbade i byggbranschen.

Vi gjorde affärer ett par gånger.

Ni behöver inte arbeta.

Ni ärvde en stor förmögenhet efter er make.

Ja. Min make hade mycket pengar.

Men jag gillar inte att slå dank.

När träffade ni Cascio senast?

Några dagar före hans död.

Han ville köpa mark som jag skulle sälja.

Jag besökte hans kontor med några förslag, men affären blev inte av.

Cascio var känd för sin snålhet.

Ja, och inte utan anledning.

Han var rädd för något eller någon precis innan han dog.

Känner ni till det?

Nej. Tyvärr.

Som jag har sagt var vår relation rent affärsmässig.

Ja.

Känner ni igen den här mannen?

-Ja. -Jaså? Vem är han?

Jag vet inte. Han kom till kontoret en gång.

-Mäklarkontoret? -Han ville hyra en bostad.

Var det något som stack ut?

Nej, bara att han hade en utländsk brytning.

Jag gav några förslag, men han kom inte tillbaka.

Har det hänt något?

Han är död.

Han blev mördad.

Har ni inte hört det? Det har nämnts i tidningarna och på tv.

Jag har inte tid att titta på tv.

En sista sak, bara.

Jag läser utskrifterna från rättegången mot Pennisi.

-Jag vet. -Hur vet ni det?

Ryktet sprider sig snabbt.

Vad bra. Jag undrar nämligen

om ni kan ge mig er sida av saken.

Nej.

Ni förstår inte hur jobbigt det var.

Rocco Pennisi förstörde mitt liv.

Jag kan inte förlåta honom.

Kom in.

-Kommissarien. -Vad är det?

Jag har kollat upp Granieris rörelser.

Han kom till Italien 3 februari enligt hans pass.

Han landade i Milano och flög sedan till Palermo.

Han måste ha tagit tåget hit, då ingen bil har hyrts i hans namn.

Han var på hotellet den kvällen.

Talar han spanska?

-Jag vet inte. -Hur kommunicerar Granieri?

På italienska, spanska, swahili?

Jag vet inte, men jag kan ringa någon.

Ja, gör så.

-Nu? -Om du inte har något annat att göra.

-Nej. -Gör det nu då. Kom in.

Mimì!

Du ser bedrövlig ut. Vad är det?

Lägg av. Det är inte läge.

Catarella ringde i går kväll. Galluzzo hade hög feber.

-Han har influensa. Än sen? -Ja.

Han blev sjuk kvällen då han skulle stå posterad utanför Tarantinos hus.

-Vi pratar inte om det. -Får jag gissa?

Du var tvungen att ta jobbet istället, din stackare.

-Ännu en natt med Gloria Tarantino. -Inte med henne.

Utanför Gloria Tarantinos hus.

Och i går natt var det väldigt kallt.

Kom in.

-Jag har ringt samtalet. -Och?

Receptionisten sa att han pratade italienska med brytning.

Och att han hade en grov röst.

Grov som i hes och kraxig?

Ja. Hur vet ni det?

Det gör jag bara.

Kan du berätta för oss vad du tänker?

Ursäkta. Jag tappade kontrollen över dörren.

-Jag ville bara säga… -Vänta.

Det jag tänker är att receptionisten beskriver Granieris röst

som Monaco beskrev att mannen som ringde Cascio lät.

Okej. Än sen?

Så det är troligt att det var Granieri som ringde Cascio.

Precis, Fazio.

Men både Granieri och Cascio är döda, eller hur?

Ja, och?

Vanligtvis brukar antingen mördaren eller offret överleva.

I det här fallet är båda döda. Vad betyder det?

Jag vet inte.

Vi skulle behöva en inspelning av Granieris röst.

Var kan vi få tag på en inspelning av hans röst nu?

Ursäkta.

Jag vet att döda människor inte svarar i telefon,

men innan den döda argentinaren dog

kan han ha spelat in sin egen röst på sin röstbrevlåda.

Döda människor svarar förvisso inte i telefon,

men det är som att man skulle ringa och säga "hej",

och i den andra änden säger någon annan: "Du har kommit till Paulino."

Bra jobbat, Catarella.

-Vad letar du efter? -Det här.

Listan över saker vi hittade på Granieris hotellrum.

Det fanns inga mobiltelefoner där.

Det stämmer, men vi hittade ett kontrakt med ett mobilnummer.

Röstbrevlådan kanske fungerar än. Om vi har tur har han spelat in något.

Fazio, gå och hämta Monaco. Catarella, gör mig en tjänst.

Ser du det här numret? Försök att spela in röstmeddelandet.

Genast. Jag höll på att glömma!

-Domare Sjumilaskog är i telefon. -Han heter Scognamiglio.

Så du har låtit honom sitta och vänta?

-Jag ringer honom senare. -Ja.

Om du behöver mig finns jag på mitt kontor.

Abonnenten är inte tillgänglig.

Samtalet kopplas till röstbrevlådan.

Jag kan inte svara just nu.

Lämna ett meddelande efter tonen.

-Kan jag få höra det igen? -Självklart.

Jag kan inte svara just nu.

Lämna ett meddelande efter tonen.

Det räcker. Det är hans röst.

Det var han som ringde för att prata med Cascio.

Jag kan inte svara just nu.

Lämna ett meddelande efter tonen.

Det har gått många år, men jag tror att det är samma röst.

Men jag minns inte den konstiga brytningen.

Berättelsen om gasteknikern som kom till er bostad…

Berättade ni det för någon då?

-Nej. -Inte ens för er bror?

Nej, det gick inte att prata med honom just då.

Han var nervös och spänd.

Han var väldigt lättretlig.

Gå inte, Renata.

Det är sent.

Gå inte.

Var inte dum.

Stanna här.

-Släpp. Du gör mig illa. -Du får inte gå.

Du gör mig illa. Släpp mig.

-Släpp mig! -Du får inte gå!

Ska du aldrig växa upp?

Släpp. Du gör mig illa.

Går du vill jag aldrig se dig igen.

Du vet vad reglerna är.

Jag tänker inte lämna Giacomo.

Det här är allt du kan få av mig.

Okej, då frågar vi Giacomo.

Ser om han håller med.

Tänk inte ens tanken, Rocco.

Tänk inte ens tanken.

Några dagar före brottet

berättade Rocco att de grälade regelbundet.

Han ville verkligen att hon skulle lämna Giacomo för honom.

Ni nämnde inget om det här under rättegången.

Jag har alltid ogillat att tala om privatsaker.

Ja, men alla håller allting hemligt här.

Ärligt talat

trodde jag att det skulle få Rocco att framstå som ännu skyldigare.

-Jag tänkte åka. Jag kan skjutsa er. -Tack.

Tack så mycket för allting.

Tack själv. Det är snällt av er att ägna er åt min brors utredning.

Det var er kusin som fick mig att börja.

Jag tänker inte sluta förrän det är löst.

Hur det än slutar är jag tacksam.

Ni är precis som jag har föreställt mig.

-Jaså? -Hej då.

Hej då.

Ska vi gå?

Mimì!

-Vilken toppendag. -Grattis.

Jag såg honom, men han verkade inte vara något ljushuvud, den där Tarantino.

Jag fick kämpa, men jag fick honom till slut.

-Och nu har du banat vägen. -Vilken väg?

Vägen som tar dig till Gloria Tarantino.

Du vet att jag inte gör sånt där nu när jag har Beba.

Jag vet nog att ränderna aldrig går ur.

Nej, jag gör inte sånt där längre.

Jag vill bara varna dig.

Hon kan vara elak. Hej då, Mimì.

Jag gör inte sånt längre.

Capozzo!

Titta bland sakerna vi hittade i Tarantinos bostad

om det finns några kontoutdrag. Säg till mig i så fall.

-Det ska jag. -Tack.

Ursäkta.

Vi har precis fått svar från argentinska konsulatet.

Granieri är inte Granieri.

-Är han inte? -Han heter egentligen Salvatore Lumia.

Flyttade till Argentina för 20 år sen.

Han tillhörde Sinagra, men han var lovande, så familjen Riolo lånade honom.

Vänta. När flyttade han till Argentina?

Exakt…

…den 21 januari 1985.

-Strax efter Pennisifallet. -Exakt.

-Och det är inte allt. -Vad mer?

Fåraherden som bor i huset där kroppen hittades

heter också Lumia. Det är hans pappa.

Ska jag hämta bilen?

Nej.

Det är väl ingen brådska?

Okej.

Nå?

Jag vet att ni inte vill tala om det förflutna,

men jag börjar förstå vad som hände, så jag behöver er hjälp.

-Säg mig en sak. -Självklart.

Varför tar ni det här så personligt?

För det första blev en man mördad

och jag tror att hans död har med det som hände för 20 år sen att göra.

Jag tror också att Rocco Pennisi

satt fängslad i 20 år trots att han var oskyldig.

Så ni tror att ni är smartare än de domare

som tre gånger dömde Rocco för mordet på min make?

Det handlar inte om hur smart jag är.

Jag tror bara inte på att Pennisi dödade er make.

Jag tror att det var maffian.

Maffian?

Vad håller ni på med?

Tror ni att alla mord som sker på Sicilien begås av maffian?

Varför skulle maffian ha dödat min make?

Maffian dödar inte bara för sina egna intressen,

utan även åt andra.

-Åt vem då? -Girolamo Cascio, till exempel.

I alla fall,

medan Pennisi sitter i fängelset åker mördaren till Argentina.

Han byter namn, men kan inte byta ut sin röst.

Det var så vi hittade honom.

Virginia, Roccos syster, kände igen hans röst som den gastekniker

som, bara dagar före mordet på er make,

tog sig in i hennes hus och stal Roccos pistol.

Han hette inte Granieri. Han hette Salvatore Lumia.

Han var inte gastekniker, utan torped åt maffian.

Så enligt er version

lät Cascio mörda min make via den här torpeden

och la skulden på Rocco.

Varför då?

-För att kunna ta över hans verksamhet? -Det stämmer.

Men vi går vidare.

Nu är frågan vem som dödade Girolamo Cascio.

Pennisi släpps och det första han gör är att döda en före detta anställd?

Varför då?

Rocco kanske ville hämnas.

Om han ville hämnas skulle det inte ha drabbat Cascio.

Han hade hämnats på er.

Mig? Varför då?

För att ni och Cascio planerade att låta mörda er make

och lägga skulden er älskare Rocco Pennisi.

Ursäkta, men…

Varför skulle jag ha förstört en sådan perfekt situation?

Jag hade en älskare jag tyckte om och en rik make.

För att Rocco inte ville dela er med er make längre.

Han var beredd att berätta för er make om affären.

Det hade inneburit slutet för er perfekta situation.

Ni hade inte längre haft tillgång till er makes pengar.

Nåväl.

Ni vill lägga skulden på mig.

Jag är den skyldiga nu.

Varför då?

För att ni är den enda som visste var Rocco förvarade sin pistol.

Ni berättade det för torpeden.

Och ni dök inte upp när ni skulle träffa Rocco.

Ni gjorde det med flit, så att han inte skulle ha ett alibi för brottet.

Virginia berättade att på mordkvällen

hade Tommasino bjudit in henne och Rocco på middag.

Men Rocco sa att han mådde dåligt

och att han skulle stanna hemma.

Han sa att han inte kände för att gå ut.

Varför då?

Renata?

För att ni hade bestämt att ni skulle ses.

Men ni kom aldrig den kvällen.

Och Rocco väntade förgäves.

Nästa dag, när Roccos pistol hittades bredvid er makes döda kropp,

var det lätt för polisen att gripa Rocco för mordet.

Det där…

…är bara era idéer.

Antaganden.

Ni har inga bevis.

Jag har det som krävs för att öppna utredningen igen.

Och den här gången kommer Rocco att vittna.

Rocco kommer aldrig att vittna.

Ni har fel. Att sitta i fängelse förändrar människor.

Man blir ett monster eller så öppnar man ögonen.

Rocco öppnade ögonen.

Han såg er tala med Granieri,

sedan såg han vad som hände Granieri och Cascio.

När domare Scognamiglio förhör honom

kanske han anklagar er för mordet på Cascio.

Jag har inget med mordet på Cascio att göra.

Granieri dödade Cascio.

Han kom tillbaka från Argentina för att utpressa honom

men Cascio vägrade. Han var för snål.

Jag tror att han dödade honom för att få mig att vekna.

Sedan dog Granieri. Jag vet inte varför.

Troligen av andra skäl.

Ja.

Ni har närmat er det som hände för flera år sen.

Men ni kommer inte kunna bevisa det.

Tyvärr måste jag gå nu.

Jag är trött.

En sista fråga, bara.

Hur kunde ni sova om nätterna

när ni visste att en man som älskade er innerligt

satt inlåst i 20 år på grund av er?

Jag vet inte.

Jag vet inte varför jag gick så långt.

Jag växte upp fattig.

Jag ville inte förlora allt på grund av Rocco.

Kärlek varar inte för evigt.

Kärlek är en illusion.

Herr Pennisi.

Vad gör ni här?

-Hej. -Hej.

Jag ska flytta till Rom och ville säga hej då.

Har hon erkänt?

Ja, på sätt och vis.

Jag hoppades att det inte var hon.

-Ni tycker nog att jag är en idiot. -Nej.

Nej.

Finns det något jag kan göra för er?

Nej, inte alls.

Lycka till.

-Det är ingen här. -Inte ens fåren.

Ni hade rätt. Han har släppt ut dem på bete.

Du kan åka tillbaka.

Hämta Catarella och åk hem.

Varför ska ni stanna här?

Jag har mina skäl. Ta bilen tillbaka till Vigàta.

Ring mig, så hämtar jag er.

Nej, oroa dig inte. Jag kan gå hem.

Gå? Det är för långt till Vigàta.

Fazio. Gå nu.

Okej, då.

Vem där?

Kommissarie Montalbano.

Åh, det är ni.

-Jag har väntat på er. -Jag har väntat på er också.

Ursäkta. Jag är trött.

När träffade ni er son senast?

Kommer ni att tro mig?

Ja.

För 20 år sedan.

Han var så ung när han reste. Jag hörde aldrig av honom.

Häromkvällen såg jag en siluett i dörren.

Han kom in och kramade mig.

Jag hade inte sett honom på 20 år.

Han var hungrig.

Han satte sig ner och tog av sig sin jacka.

Då såg jag att han var beväpnad. Han hade en revolver.

-Sa han varför han hade kommit hem? -För att driva in en skuld.

Han hade dödat en man här innan han gav sig av.

Han ville ha mer pengar.

Någon vägrade betala, så han dödade honom.

Om kvinnan inte hade betalat skulle han ha dödat henne.

Men han sa att kvinnan betalade.

Han började skratta.

Jag blev ursinnig.

Varför då?

Det var sättet han skrattade på.

Det skrattet sa allt om min son.

Saker jag aldrig hade trott om honom.

När jag frågade honom:

"Hur många människor har du dödat?"

svarade han som att han talade om myror.

"Åtta", sa han.

Sedan sa han något han aldrig borde ha sagt till mig.

Han sa att han hade dödat en nioårig pojke.

Och bara fortsatte äta.

Så jag tog en revolver

och sköt honom i huvudet.

Ett skott, som en avrättning.

Jag släpade ut honom.

Varför anmälde ni inte hans död?

För att jag ville ta mitt eget liv också.

-Med pistolen som låg gömd i spisen? -Ja.

-Det var min son. -Varför gjorde ni det inte?

Jag väntade på er.

Jag ville inte att någon oskyldig skulle få skulden.

Vad tänker ni göra nu? Gripa mig?

Det borde jag göra.

Vilken mening kan livet ha för en far

som har dödat sin egen son?

Jag vill dö här.

Skjuten med min sons revolver på platsen där jag sköt honom.

Men jag är polis.

Jag vet det.

Men de döda är döda.

Och nu när min son är död kan vi väl låta de döda vila i frid.

Men de döda vilar inte.

När de döda blir dödade dör de inte direkt.

De är som döda ormar vars svansar fortfarande rör sig.

Som nyfångade fiskar som fortsätter sprattla på båtens däck.

De levande förstår inte de döda.

Jag vill dö.

Om ni griper mig kommer jag ändå att ta mitt liv.

Låt mig dö på mitt eget vis.

Om ni är en riktig man förstår ni.