All language subtitles for Isprinsessan.swedish

Jag orkar inte med
den här tystnaden längre.

Jag har bara dig. Jag vill så gärna
att vi ska vara vänner, Anna.

Kom, vi värmer oss med lite sherry.

Erica, vi hinner inte stanna. Lucas
har ett viktigt möte i morgon...

Det är ju mammas och pappas
begravningskaffe!

Vi måste gå igenom allt i huset.

Vi vill prata med dig om huset.

Menar du att vi ska sälja huset?

Jag hinner inte prata nu.
Vi får höras på telefon.

Anna... Om jag kan ta ledigt
i två veckor trots min deadline-

-kan Lucas vara utan dig i två dar!

Om du är så himla duktig
klarar du dig säkert själv.

Anna...

Erica? Det är Anna.
Svara, jag vet att du är där.

Svara, då. Vi måste prata.

"Kära Erica. Cirkeln är på väg att
slutas. Jag skulle gärna träffa dig."

"Jag är här hela helgen.
Titta förbi. Alex."

Hallå?

Alex?

- Tjena.
- Är inte du ledig i dag?

Mellberg sa att du och Ernst var här.
Jag skulle åka hit och lära mig nåt.

Sa han det?

- Fy fan.
- Hon är ju bara flickebarnet.

- Det ser ut som självmord.
- Det blir väl kommissarie av dig med.

- Vem hittade henne?
- Nån som heter Erica Falck.

- Va?
- Hon var här när jag kom.

- Hon frågade efter dig.
- När då?

En kvart sen.

Vi var barndomsvänner.

Vi var bästisar, men en dag
ville hon inte leka med mig längre.

En månad senare flyttade de, utan
att säga adjö. De bara försvann.

- Det var sista gången jag såg henne.
- Okej...

- Vad menar du?
- Det är väl lite konstigt?

Ni sågs inte förrän du hittade henne.

- Vet du vad hon ville?
- Nej. Men jag har brevet.

Hittade du det i dag? Vi tror
att hon har legat där en vecka.

Hon kanske tänkte på dig
när hon hörde om dina föräldrar.

- Varför tog hon livet av sig?
- Jag vet inte.

Alex?

När hände det, då?
Visst, det är fruktansvärt. Ja.

- Vad säger polisen?
- Jag vet inte.

Vi får se vad som händer.
Man vet ju hur folk pratar. Ja, ja.

Glöm inte att betala Vera.

Vera kan gå nu.

- Jag går när jag är färdig.
- Då säger vi att Vera är färdig nu.

Erica... Är det du?

Jag kan inte sluta tänka att det
kanske var nåt jag kunde ha gjort.

Jag skulle ha hört av mig oftare...

Jag skulle ha hälsat på
när Henrik var borta i affärer...

Henrik, är det hennes man?

Ja. De var väldigt lyckliga ihop.

Det är väl det enda som betyder nåt,
att ens barn är lyckliga.

- Hade de barn?
- Inte än.

Alex älskade barn. Men hon hade ju
så många järn i elden.

Du vet ju hur hon var.

- Och Julia?
- Hon är på väg från Umeå.

Hon läser till lärare där.

Stackars liten...
Hon avgudade sin syster.

Förlåt att jag frågar... Var inte
Alex rädd för blod som liten?

- Är det inte konstigt...?
- Vi ska inte...

Gör det inte svårare än det redan är.

Hallå där!

Om hon var så lyckligt gift,
varför var hon alltid här?

- Träffade du hennes man?
- Nej. Inte vad jag vet, i alla fall.

- Hittade de inget avskedsbrev?
- Bara min lapp. Får jag ta din bil?

- Jag ska till Göteborg.
- Och prata med hennes man?

Ja, om du kommer på middag.
Flickorna pratar om dig.

Jag vet inte. Kanske.

Hur ska jag komma hem, då?

Det är Anna. Lägg inte på! Vi vill
värdera huset. Du kan lösa ut oss.

Till ett kompispris, plus 20 %.

Jag har inte tid att prata nu.
Alexandra Wijkner är död.

- Död?
- Ja. Vi får prata sen.

Jag är fjärde generationen Wijkner
här. Min farfars far byggde stället.

- Alex älskade det.
- Det är verkligen vackert.

Alexandra och jag träffades i Paris.
Hon läste konsthistoria, jag ekonomi.

Sen flyttade vi till Sverige,
och direkt började hon renovera här.

Hon gjorde om allting. Hon...

Herregud, jag förstår det inte.

I alla fall... När hon var klar här
startade hon galleriet.

- Med Francine, en kollega.
- I stan?

- Vill du ha nånting till?
- Nej tack.

Jag älskade henne verkligen.

Men hon slöt sig. Gick sin egen väg.

Men hon pratade ofta om dig. Hon sa
att du var hennes enda riktiga vän.

Den sista rena vänskapen, så sa hon.

- Hon hade sömnmedel i blodet.
- Hon kanske tog en sömntablett?

Vi trippelkollade nedbrytningstiden.
Hon gjorde det inte själv.

När hjärtat stannade av blodförlusten
var hon redan djupt medvetslös.

Det här är ett mord.

Och Alexandra Wijkner var gravid.

Oj! Ser du inte att jag är upptagen?

De har faxat obduktionsprotokollet.

Jag skickade ju dit Hedström.

Hallå?

Fy fan för att vara chef här...

Yes! Nu börjar det hända grejer!

- Samtliga på mitt rum om tre minuter.
- De är redan på väg.

- Vad sa du?
- De är redan på väg.

Francine?

- Erica Falck, barndomskamrat med...
- Erica! Så roligt att träffa dig.

- Har du pratat med Henrik?
- Jag kom just därifrån.

Han har aldrig haft det lätt.

Förr eller senare hade han fått veta
att hon träffat nån i Fjällbacka.

Hon sa inget, men jag såg. För första
gången på åratal var Alex lycklig.

Skulle hon ta livet av sig? Omöjligt.
Och hon lämnade inget brev efter sig.

- Hon obduceras väl?
- Jag vet inte.

Vänta en minut, jag har något viktigt
att berätta för dig.

Om konstnären intresserar er
har vi fler tavlor runt hörnet.

Han kommer alldeles strax.

- Hej, Erica. Jag tänkte ringa dig.
- Har du tid en stund?

Alex tog inte livet av sig. Hon hade
mött nån som gjorde henne lycklig.

- Och hon var gravid.
- Vänta.

Hej. Hedström. Tack för att ni kom.

Erica... Vad gör du här?
Kan du inte följa med oss in?

Nej, tyvärr. Den här vägen.

Du ska få lite kaffe.

Er dotter blev mördad.

Hon var inte vid medvetande
när handlederna skars upp.

Vi har funnit sömnmedel i blodet.

Nån har drogat henne, lagt henne i
badkaret och låtit henne blöda ihjäl-

- kanske till och med tittat på.
Vissa tycker att det är upphetsande.

- Ville du tillägga nåt?
- Nej.

- Varför skulle nån göra så?
- Vi vet inte.

- Har ni några misstänkta?
- Inte än.

Kan ni redogöra för var ni var
och vad ni gjorde när Alexandra dog?

- Jag menar speciellt dig.
- När var det?

Jag talade med henne vid sjutiden.

Det var bara som hastigast.
Hon hade besök.

- Kan det ha varit...?
- Inte omöjligt.

Ge era redogörelser till Hedström.
Dig vill jag prata med i enrum.

Ingen sten lämnas orörd. Med tanke på
min erfarenhet tar det inte lång tid.

Det är tragiskt, med tanke på barnet.

- Barnet? Vilket barn?
- Hon var ju gravid i tredje månaden.

Skulle ni ha barn?
Varför har ni inte sagt nånting?

- Ska jag vara med?
- Nej.

- Ja?
- Anders, lyssna nu.

Jag hörde nåt som jag vill att du
ska få veta också. Anders?

Vad fan vill du, mamma?
Alex blev mördad.

Hör du vad jag säger, Anders?
Ja...

- Vad sa du?
- Alex blev mördad.

Det är vad de säger på byn.

–Vet Francine vem Alex hade träffat?
–Nej.

I 90 % av fallen
är det nån de känner.

- Ni tror väl inte att det är Henrik?
- Jag tror ingenting. Förhör du mig?

- Har ni hittat hennes dagbok?
- Nej.

Ingen dagbok, inga brev... Ingenting
som berättar vem hon kan ha träffat.

Vi fortsätter leta. Du håller på...

- Du först.
- Nej, du.

Du håller ju på med en ny bok.
Du är en stjärna här nere nu.

Jag har läst nån av böckerna...
Eller, jag har läst allihop.

- Ärligt talat går det lite trögt nu.
- Det är väl inte konstigt efter...

- Hur är det med Karin?
- Bra, tror jag.

Hur ska man tolka det?

Vi hade det jobbigt. Vi tänkte
fixa det genom att gå ut och dansa.

Tredje gången skulle jag fixa taxi.

När jag kom in var hon borta.
Hon hade stuckit med bandet.

Så hon är omgift
med sångaren i The Claessons.

Oj.

–Vi måste snacka.
Jag är inte ensam.

Det skiter jag i.
Vem har mest att förlora?

Jan!

Jan!

Erica, nu får det vara nog. Svara i
telefon! Det är så jävla orättvist.

Jag försöker ordna situationen...

Jan Lorentz här. Nån har klottrat
på vårt hus. Det ska tvättas bort.

Uppriktigt sagt... får hon mig
fortfarande att känna mig sviken.

- Är inte det konstigt?
- Nej. Hon hade den effekten på folk.

- Julia är inte alls lik Alex.
- De slösade ingen kärlek på varann.

Alex fick utseendet, Julia uppmärk-
samheten. De stod inte varandra nära.

- Vad tror du, då?
- Vi borde ha donuts också. Som på tv.

- Vem är det där?
- Änkan Lorentz, med konservfabriken.

- Mor till Nils Lorentz som försvann?
- Ja.

Vissa säger att han begick självmord,
andra säger att han stack utomlands.

- Men hon lever ensam?
- Hon har adopterat en grabb. Jan.

Han bor hemma hos mamma.

- Vem är hon?
- Nelly Lorentz.

- Konstigt att hon är här.
- Tres élégante.

Erica Falck. Mina djupaste kondole-
anser. Jag kände till dina föräldrar.

Eftersom du är här måste du berätta
allt om din nästa bok.

- I morgon, passar det?
- Absolut.

Klockan tre.

Du har många som beundrar dig.

Tavlan på galleriet... Stor duk,
varma färger. Vem har gjort den?

Anders Nilsson, från Fjällbacka.
Alex upptäckte honom.

Vi säljer allt han gör. Han dricker
tyvärr för mycket. Det blir hans död.

Först då blir han riktigt intressant.

Det var allt jag hittade.
För du sa väl familjen Lorentz?

Tjena, Hedström.
Vad läser du för nåt?

Nåt intressant, eller? Har du hittat
nåt, eller har du precis börjat?

Om folk visste
hur många plan vi poliser jobbar på.

Allt från att knacka dörr till
att sitta och titta på gamla klipp.

Det är fascinerande.

Det var nånting jag skulle säga,
men jag kommer inte ihåg vad det var.

Jaha...

Just det! Medan du läste, hittade jag
Alexandra Wijkners mördare.

Han grips om tre minuter. Tjena.

Vera. -Det är en massa
polisbilar utanför.

Vad ska jag göra, mamma?
Stanna där. Gör inget. Jag kommer.

Anders!

Anders! Vänta!

Stopp. Stopp och belägg. Stopp!

- Det är min son!
- Han ska till arresten.

- Vad har han gjort?
- Ni får vända er till polisstationen.

- Stopp! - Kör!
- Nej!

Kom så får du se, Lena.

- Är det han som har målat?
- Jag antar det.

- Jag var lite tidig.
- Det gör inget.

- Var ni bekant med Carlgrens?
- Karl-Erik arbetade hos oss.

Jag vet vad det innebär att förlora
ett barn. Jag vill gärna stötta dem.

- Julia fanns inte när de bodde här.
- Det stämmer nog.

Men man ger det lilla stöd man kan.
Man måste hålla ihop i svåra stunder.

Jag tyckte precis att jag såg Julia.

Advokat Sekrén var här med sin
sekreterare. Hon och Julia är lika.

Jag rekommenderar honom
för bouppteckningen.

Han bor i trakten
och håller rimliga priser.

Det har varit en tung tid för många
av oss. Inte minst för dig.

Jan? Jan!

Allt måste man behöva göra själv.

Hej. Erica Falck!

- Du måste vara...
- Jan Lorentz. Hej. Vad kul!

Så mamma har fått hit dig. Det har
hon velat sen din första bok kom ut.

Jag är ledsen att höra om
dina föräldrar, och din vän.

- Min barndomskamrat. Kände du henne?
- Nej, det kan man inte säga. Tyvärr.

- Du är hemma.
- Ja. Kan du skriva under här, mamma?

Så. Då vill jag inte
störa damerna längre.

Det var jättetrevligt att träffas.

Jan sköter fabriken nu för tiden.

Men allt annat får man göra själv.

Tidigare var Vera hushållerska här.

Men Jan tycker inte om att ha
främmande människor i huset.

Nu städar hon här en gång i veckan.
Smaka gärna på snittarna!

- Vera, är det Anders Nilssons mamma?
- Idén om ättestupa lockar allt mer.

Man hoppas bara att man blir så senil
att man tror att man är tjugo igen.

Vad skriver du på just nu?

- Hittar du nåt?
- Räkningar, samtalsspecifikation...

Och minst 5000 spänn i tomglas.

Jag åker och pratar med vittnet.
Ha så trevligt.

Det var fredag den 25 januari,
strax före 18.30.

- Jag hörde oväsen och tittade ut.
- Och såg Anders Nilsson?

- Full var han, och bankade och skrek.
- Är du säker? Det var ju mörkt.

–Jag är ingen gammal gaggig kärring!
–Hände det nåt mer?

Inte den kvällen. Men han kom hit
flera gånger i veckan som följde.

Det var märkligt. Hon var ju död då.

- Du måste dricka också.
- Ursäkta.

Polisen, Patrik Hedström.

Vad fan säger du?

- Jag kommer.
- Jag måste gå, tyvärr.

Vänta, så lägger jag
ner lite kakor i en påse.

- Jag vet att det var dumt!
- Du bröt dig in i Alex hus.

- Vi utreder ett mord!
- Förlåt! Här är hennes dagbok.

I den finns en artikel
om Nils Lorentz.

Det kan vara en ren tillfällighet.
Vi har arresterat en misstänkt.

Vittnen har sett honom banka på Alex
dörr, och gå in och ut ur huset.

- Vem då?
- Jag kan inte berätta det.

Men om det är han som är mördaren
så har du haft en jävla tur.

Det kanske du inte har nästa gång.

- Lova att sluta göra sånt här.
- Jag lovar.

- Scoutheder?
- Då får du fråga Anna.

Jag var sjöscout. Räknas det?

Ska vi prata lite, Anders?

Det ser inte så ljust ut för dig.

- Jag har inte gjort nåt.
- Du dödade Alexandra Wijkner.

Du gav sömnmedel, skar upp hand-
lederna och såg på när hon förblödde.

För helvete! Du ska erkänna, om vi så
ska sitta här hela jävla dagen.

Dina fingeravtryck finns på den döda,
fotavtryck på golvet.

Ett vittne hävdar att du var i huset.

Vi har hittat tavlor som du målat.

Med tanke på motivet verkar det
som om ni hade ett förhållande.

Vi har hittat
dina patetiska kärleksbrev.

- Ditt jävla svin!
- Sätt dig, annars hamnar du i cellen!

Jag älskade henne.

- Ni hade ett förhållande.
- Ibland.

Hon var inte här så ofta.

Vad hände innan hon dog? Vad grälade
ni om? Hade hon vänsterprasslat?

Hon var så vacker...

Du visste inte om barnet var ditt!
Då bestämde du dig för att...

- Hon var inte med barn.
- Jo, hon har obducerats.

Säg att han ljuger.

Vi tar en paus. Sen ska du erkänna.
Jag vill ha hela jävla bekännelsen.

Helvete, jag satte inte på den.

Är det du eller jag som är chef?
Jag var så nära en bekännelse.

När jag löser fallet ber Göteborg mig
komma tillbaka på sina bara knän.

Då slipper jag mjukisar som du.

Hallå?

Tänker du bjuda in mig
eller ska vi bara stå här?

Jag beklagar inte det här med Alex.

Hon fick vad hon förtjänade.
Det håller du nog med om.

Kanske, kanske inte...
Sanningen kommer att komma fram.

Så allt måste fortsätta som vanligt.

Det finns ingen anledning
att dra upp gammal skåpmat.

Lite att dryga ut kassan med.

Jag beklagar det som blev med Anders.
Men jag har också förlorat en son.

Kanske kommer han tillbaka. Anders
finns ju kvar. Det kanske är bäst.

Alkohol finns ju inte i fängelset.

Försvinn.

- Vad sa du?
- Ut ur mitt hus!

Anders ska inte till nåt fängelse!

Ta dina sketna pengar och dra
åt helvete, förbannade satkärring!

Då behöver du inte komma i morgon.
Dina städtjänster behövs inte längre.

Bra att du kom.

Ett vittne hävdar att Anders Nilsson
kom hem strax före sju den fredagen.

- Så han har alltså alibi?
- Åk över till henne, sätt lite press.

- Var lite hård.
- Så att hon ändrar sitt vittnesmål?

Ibland kan du vara väldigt, väldigt
tröttsam, vet du det?

Jag vet att han mördade Alexandra.
Jag känner det i hela jävla kroppen.

Jag vill bara att hon minns rätt.
Jag vill veta hela sanningen.

- Visst. Jag åker dit.
- Bra.

- Hur kan du vara så säker på tiden?
- Jag skulle kolla på "Paradise".

Jag hörde oväsen, så jag kollade
i kikhålet. Det var han. Kanonfull.

- Sen började "Paradise" klockan sju.
- Han kan väl ha gått ut igen?

Det skulle jag ha hört i så fall.

Jaha. Vad tänkte du när du hörde
att han var misstänkt för mord?

Han är alkis, men han är snäll.

Hon gillar dig. Har du nån tjej?

- Hej!
- Hej. Har du nyckeln till Alex hus?

Jag vill titta på brottsplatsen igen.
Anders Nilsson har alibi.

Var det honom du inte
kunde berätta om?

Vad är den värd? Min tystnad.

Om du inte berättar för Mellberg
så bjuder jag på middag i morgon.

Okej.

Jag kan sju.

Enligt rättsläkaren åt hon fisk-
gratäng, men det fanns kött i kylen-

- och en potatisgratäng i ugnen.
Potatisen var fortfarande rå.

En flaska vitt, ett glas taget.

Två glas, ursköljda. Inga avtryck.

- Varför åt hon fiskgratäng?
- Den hon väntade på kom inte.

Du sa att nåt fattades. Nåt verkar
ha legat här. En bok, eller nåt.

Vet du vad det här är?
Jag hittade en likadan hos Anders.

Dan Karlsson.

Polisen Tanums Hede.
Kolla sändningstid, SverigeKanada.

TV 4, samma dag som Alex mördades.
Okej, vänta lite.

Du har rätt. TV 4. Det ordinarie
programmet visades dagen efter.

Där rök Anders alibi.
Hon tog fel på dag.

Jag hörde att de hade släppt dig!

- Kan jag komma in?
- Ja.

Har du en påse?

Patrik Hedström.
Var fan håller du hus?!

Vi har ett dubbelmord att lösa.
Jag är på väg.

- Ska vi inte ta in Rikskrim?
- Nej, det är det inte.

Det behövs inte.
Det här klarar jag själv.

Du menar att skinnlapparna är
en länk mellan offren. "DTM."

De kände varandra,
men vi vet inte vad det betyder.

- Kan det vara från ett klädesplagg?
- Tveksamt. Skicka dem till tekniska.

Jag begriper inte varför nån vill
mörda en sån som Anders Nilsson.

- Om det nu slutar med honom.
- Va?

- Vem blir det härnäst?
- Nu ska vi gå metodiskt till väga.

Vi har en misstänkt, Henrik Wijkner.

- Anders gjorde hans hustru med barn.
- Det vet vi inte. Och han har alibi.

Det hade ju han också...
Vad hette han? Houdini!

Kom igen, gubbar. Nu kör vi.

- Hallå.
- Jag trodde att du hade åkt redan.

- Var det därför du inte svarade?
- Jag tog ledigt för att greja lite.

Vill du hjälpa till eller fika?

- Mjölk har jag inte.
- Det har du aldrig.

- Hur går det med allt annars, då?
- Skrivandet går inte alls just nu.

"Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få."

"Sjung vackert i skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå."

- Fröding... Det var länge sen.
- Du köpte den diktsamlingen åt mig.

–Köper du det åt alla dina kvinnor?
–Du fick ett ex, Pernilla också.

- Alex, då? Fick hon också ett?
- Va?

Det var den du hämtade på natten
i Alex hus.

Det sista numret Alex slog var till
din mobil. Hon skulle träffa dig.

Ja.

Jag vet precis vad du tänker. Jag har
ingenting med hennes död att göra.

- Det var en lika stor chock för mig.
- Du måste gå till polisen.

Det var helt galet intensivt.
Jag visste att det inte skulle hålla.

- Och Pernilla?
- Jag vet inte, hon misstänker nåt.

Jag vågade inte...

Jag vågade inte säga till Alex
att jag... inte orkade längre.

Att vi inte kunde träffas mer.
Jag tänkte att...

om jag håller mig undan...

kanske hon tröttnar. Jag vet inte.

- Hon var med barn.
- Va?

- Hur vet du det?
- Jag vet det, bara.

Dan,
gå till polisen så fort som möjligt.

Men Pernilla, då?
Tänk om hon lämnar mig.

Jag kan inte leva utan henne.

Det skulle du ha tänkt på tidigare.

Jan Lorentz telefonsvarare.
Lämna ett meddelande.

Hej. Nåt nytt?

Vad har Anders Nilsson
och Jan Lorentz gemensamt?

Ett gemensamt intresse för konst?

Wijkner är i alla fall här nu.
Chefen vill att ni tar det där inne.

Jag vet knappt vem Anders Nilsson är.

- Hans tavlor hänger hos dig.
- Min fru skötte det.

Hon är död, med hans barn i magen.

Jag har varit bortrest i affärer.
Det kan min sekreterare intyga.

Vadå för affärer? När Alex var död
var det lika bra att döda älskaren.

Ett äkta "crime passionelle"!

Min klient behöver inte lyssna
på dina oförskämda gissningar.

- Finns det bevis?
- De kände varandra.

Anders älskade Alex, och de träffades
när herr Wijkner var kvar i stan.

Anders blev hängd
av nån som är starkare än han ser ut.

Kom igen! Visa vad du går för.

Jag säger vad jag vet: Du har ingen
aning om vem som mördade min fru.

- Det är han.
- Alibit verkar okej.

- Alex mord kan ha en annan koppling.
- Vad då? Nej, den killen döljer nåt.

- Kolla alibit. Folk rör ihop dagar.
- Skulle 25 personer ta fel på dag?

Sätt en blåslampa på rättsmedicin.
Snart obducerar jag Anders själv.

Oj... Förlåt.

- Gå och lägg dig! - Ja?
- Patrik Hedström, polisen.

Kände du Alexandra Wijkner?

Kände och kände... Jag vet vem hon
var. Jag minns henne från skolan.

Men sen flyttade de.
Men de har kvar huset.

Så... Nej. Men när vi träffades
så hälsade vi ju.

- Hon kände Anders Nilsson. Gjorde du?
- Ja, alla känner Anders.

- Umgicks ni?
- Nej.

- Han har ringt hit ett antal gånger.
- Anders? Det har jag inget minne av.

- Han kanske ringde din mor?
- Inte på mitt nummer.

Men nån ringde på telefonsvararen
och sa ingenting, bara andades.

- Har du kvar bandet?
- Nej.

- Men ringer han igen, sparar jag det.
- Det kommer han nog inte att göra.

- Varför det?
- Han är död. Troligen mördad.

Jaha.

När hände det?
Är det samma gärningsman?

Det är för tidigt att säga nåt om.

Hos Alexandra hittades ett tidnings-
urklipp om din brors försvinnande.

- Varför det?
- Det var det stora samtalsämnet här.

- Vad tror du om hans försvinnande?
- Man ska inte rota i det förgångna.

Men... vem vet? Han kanske lever
livets glada dagar på nån solskensö.

- Mamma tror att det hände en olycka.
- Och efteråt blev du adopterad?

- Men varför frågar du om Nils?
- Vi följer alla spår.

Anders ringde hit...
Men det visade sig vara ett misstag.

- Jag ska tacka för mig.
- Jaha...

Vad gjorde du kvällen den 25:E?
Och i går vid 16-tiden?

I går var jag ute med hunden.
Den 25 vet jag inte, jag får kolla.

Jag kanske var ute med båten.

Då ska vi se...

Här... Den 25 var jag i Spanien
med mamma och kollade huset.

- Jag kom hem dagen därpå.
- Okej.

- Hör av dig om du hör nåt.
- Ja.

Annika? Kan du kolla upp vem man
ska snacka med om Jan Lorentz?

- Nåt särskilt?
- Hans bakgrund. Han ljuger.

Du har besök. Han ville inte vänta
i receptionen, han sitter i arresten.

Hej. Patrik Hedström.
Vad kan jag göra för dig?

Dan Karlsson.

Det var mig Alexandra Wijkner
skulle träffa den kvällen hon dog.

Jag är nog far till hennes barn.

Det är inte som man trodde
på Polishögskolan.

När fru Anderssons hund
är bortsprungen igen...

Jag vet vad du menar.
"Hallå, när börjar filmen?"

Det tror jag inte på.

Men på sista tiden har jag nästan
varit som en riktig polis.

- Men fråga inte om Dan Karlsson.
- Han är en av mina äldsta vänner.

Vi har förhört honom.
Nu bestämmer åklagaren.

Varför är du så engagerad i det här?
Visst, det är din barndomsvän, men...

- Smakade det bra?
- Ja. Tack så mycket.

Men du har väl mycket
med jobbet och huset?

Jag vet inte...
Jag vet ingenting just nu.

Jag kan andas här. Men Anna och
hennes man vill att vi säljer huset.

- Och i Stockholm...
- Vad händer där?

Tomt bankkonto, tom lägenhet...

Vad då? Du har gjort nånting
som vi andra bara drömmer om.

Jag ska väl inte klaga... Men jag är
trött på att inte skriva nåt eget.

Gör det, då. Skriv nåt eget.
Du har i alla fall EN läsare.

Man tror att ett djur sprang
över vägen, och pappa väjde.

Det är en sak jag måste berätta.
Jag var där.

Jag hittade dem inte, men jag var på
platsen. Man gjorde allt man kunde.

Jag skulle ha berättat. Förlåt.

Det är okej.

- Tack för en trevlig kväll.
- Tack själv.

- Hej.
- Hej.

Det här har jag längtat efter
ända sen jag såg dig första gången.

- Börjar filmen nu?
- Nu börjar filmen.

Hallå?

- Hej.
- Hej.

Din syster är här.

Hej!

- Hej...
- Vad är det som har hänt?

- Jävla Lucas!
- Jag älskar honom.

Han är en fantastisk pappa
till barnen.

- Jag förstår att det är jobbigt.
- Du förstår inte alls.

Du har aldrig behövt
bry dig om nån annan.

- Du kan inte gå tillbaka.
- Det har ju aldrig hänt förut.

Det var lika mycket mitt fel.
Jag skulle inte ha provocerat honom.

- Ska du bara låtsas som ingenting?
- Skäll inte på mig.

- Tänk på barnen.
- Det är det enda jag tänker på!

Måste du få allt att låta så enkelt?

Förlåt.

Du... Stanna här i några dagar.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Lilla gumman... Lilla gumman.

Jag gick igenom Alexandra Carlgren,
baklänges. I början verkar allt okej.

Bodde med Henrik. Startade galleri
med väninnan. Studier i Frankrike.

Innan gymnasiet blir det intressant.
Hon gick på internatskola i Schweiz.

Ecole de Chevalier. Och inte var den
billig. Runt 100000 per termin.

- Hur har Carlgrens råd med det?
- De kan ha vunnit, lånat eller ärvt.

Men enligt Carlgrens började Alex
på internatskolan vårterminen 1977.

Enligt skolan började hon våren 1978.

Året familjen flyttade till Göteborg.

- Har du dubbelkollat?
- Ja. 1977 fattas i hennes liv.

Skickade du ett block till tekniska?

Det här kom på faxen.

- Åh fan.
- Anders Nilssons självmordsbrev.

"Jag vill bara radera några månader
och händelser ur mitt liv."

Han erkänner praktiskt taget.

"Jag älskade Alex så mycket
att livet förlorade sin poäng."

Han kunde inte leva med skulden.

Eller kunde han inte leva utan henne?

Det är samma sak. Flytta på dig, jag
ska skriva rapport till åklagaren.

Så han tog livet av sig...
Det känns som om vi missar nåt.

Nån var inblandad. Han hoppade inte
upp i snaran. Var är brevet?

Prata med Vera Nilsson igen.
Hon tog väl bort stolen.

- Vera? Kan jag komma in en stund?
- Jag har just torkat av golvet.

Allt är lite klarare nu än sist.

Vi vet att Anders tog sitt liv,
men det visste du väl redan.

Var gjorde du av hans brev?
Vi hittade blocket Anders skrev på.

- Du måste hjälpa oss.
- Varför det?

Jag har alltid fått höra
vad jag och Anders "måste".

- Visst ställde du undan stolen?
- Det spelar ingen roll längre!

- "Jag älskade Alex så mycket..."
- Sluta! Jag vill inte höra mer.

Det var på kvällen.
Jag hade varit och handlat.

När jag kom in hängde han där.

- Varför larmade du ingen?
- Det var för sent. Min pojke var död.

Jag hittade brevet i köket
och satte tillbaka stolen.

- Vad skulle det tjäna till?
- Folk har alltid sett ner på Anders.

Pekat på honom, spottat... Föraktet
för självspillare sitter djupt.

- Jag besparade honom förödmjukelsen.
- Du kunde ju själv råka illa ut!

Jag skulle göra allt för min Anders.

Hamnar jag i fängelse, så får det gå.

Fängelse blir det nog inte tal om.

Vad var det mellan Anders och Alex?
Varför drogs han så till henne?

Det kan inte jag svara på.

"DTM" - säger det dig nånting?
Nämnde Anders det?

DTM... Det var den där sommaren.
Den enda gång vi var på bio ihop.

- Han älskade den filmen!
- Vilken?

"De tre musketörerna".

Alex skriver till dig att cirkeln
är sluten, och sen hittas hon mördad.

Några dagar senare tar Anders livet
av sig. Vem är den tredje musketören?

Inte jag.
Mig ville hon inte vara med.

Kan det ha varit Dan?

Hände det nåt som var annorlunda?
Hände det nåt ovanligt?

Nej, inte mer än att hon undvek mig
och sen flyttade de.

Nåt var kanske över.
På väg att lösas upp. Men vad?

Hjälp, Erica. Vad är det jag missar?

- Göteborgspolisen ringde.
- Kaffet är slut. Ska JAG brygga?

Ska jag stå och hälsa välkommen
när ni kommer också?

- Åklagaren tror inte fallet är löst.
- Så han ska inte till Göteborg än?

Carlgrens har anmält sin dotter Julia
försvunnen.

Göteborgspolisen ringde innan du kom.

- Vad gör vi?
- Mellberg skickade Gösta.

Han kanske inte har åkt än.

Skulle du prata med Carlgrens?

Jag ska in till Göteborg, så jag kan
ta det. Om det är okej med dig? Bra.

Du jobbar inte ihjäl dig, va?

- Hej.
- Bra att ni kunde komma.

Jag har pratat med skolan i Umeå,
och hon är inte där.

Vi har inte sett henne sen
begravningen. Vi har letat överallt.

- Det saknas en del kläder.
- Det verkar inte vara nåt brottsligt.

Varför vill Julia inte ha kontakt?
Hände det nånting sist?

Nej. Hon bara försvann utan ett ord.
Nåt liknande har hon aldrig gjort.

Vi får vänta och se, helt enkelt.

Jag har några frågor om Alexandra.
Det finns några oklarheter.

- Varför flyttade ni mitt i terminen?
- Karl-Erik fick ett fantastiskt jobb.

Ni satte henne på internat i Schweiz.
Fanns inga bra skolor i Göteborg?

Jo, men det var en mycket fin skola.

Ett par prinsar gick där.
Vilket nätverk hon kunde få!

- Följde ni med till Schweiz?
- Vi var med och skrev in henne.

Alexandra slutade skolan våren 1977-

- och började där på våren 1978,
när Karl-Erik började i Göteborg.

- Var befann ni er under det året?
- Vad har det med saken att göra?

- En dotter är död och en försvunnen!
- Jag är ledsen, men det är viktigt.

Jag frågar er igen:
Var var ni nånstans det året?

- Vi befann oss i Schweiz.
- Karl-Erik!

Jag orkar inte med det här längre.

Min fru, Alex och jag var i Schweiz-

- för vår 12-åriga dotter var gravid.
Hon var bara ett barn.

- Hon hade blivit våldtagen!
- Snälla...

Abort var inte att tänka på.

Vi for utomlands och stannade där
tills barnet var fött.

Vi försökte tiga ihjäl det.
Tiga ihjäl allt.

- För vad skulle folk säga?
- Varför berättade ni ingenting?

Vem var det som förgrep sig på Alex?

Han var extralärare på skolan.
Nelly Lorentz son.

- Ni anmälde honom aldrig.
- Jag sa till Nelly vad han gjort.

Jag hotade att anmäla honom.

Jag trodde att hon skulle förneka det
men hon började gråta.

Hon sa att det skulle vara katastrof
för alla om det kom ut.

Hon bad mig komma tillbaka nästa dag.

Och det gjorde jag.
Jag gjorde som hon sa.

Dagen därpå fick jag mitt nya arbete-

- och alla utgifter
för Alex skolgång betalda-

- plus en garanterad årlig summa
som var... substantiell.

Vi ville ge henne en chans.

Inte alls. Vi ville ge oss själva
en chans. Alex fick betala priset.

Och sen förstod jag att han hade
gett sig på Anders Nilsson också.

Vera Nilssons son.
Nellys egen hushållerska.

Och barnet? Adopterades det bort?

Nej. De bestämde sig för
att behålla barnet.

Och ljuga för henne om vem hon var.
Ni hade aldrig tänkt säga nåt, va?

Tack och lov så gjorde Nelly det.

Jag fick veta att min mamma
är min mormor.

Att min pappa är min morfar.
Och att min syster är min mamma.

Jag avgudade min syster, men hon
verkade knappt bry sig om mig.

Nu förstår jag varför.
Hon kan knappt ha tålt att se mig.

Förstår ni vad ni har gjort?

Ta inte i mig!

Nelly väntar på mig. Jag kom bara
för att hämta mina saker.

Stanna!

- Ska jag följa med in en stund?
- Nej, det är okej. Kommer du sen?

Jag kunde inte stoppa dem.

Erica! Nice to see you. Vi värderar
huset, som vi kom överens om.

Vi kom inte överens om nånting.
Det är inte ditt hus. Gå härifrån.

- Försvinn!
- Väntar du utanför?

Det här är vårt barndomshem.
Han har ingen som helst rätt...

Som Annas make äger jag en fjärdedel.

- Jag utverkar min lagliga rätt.
- Din rätt att slå henne?

Nu får det vara nog. Det här huset
är inte till salu. Jag köper ut er.

- Hon är hysterisk.
- Titta på mig!

Anna... Få henne att lugna ner sig.

Jag bränner hellre ner det än att du
får det mina föräldrar jobbat ihop!

You bitch.

You fucking stupid bitch!

Slå, din fega jävel! Slå!

- Come on.
- Jag stannar här.

Han mobbades i skolan.
Föräldrarna knarkade.

Det misstänktes att han utnyttjades
sexuellt i utbyte mot droger.

Hade de inte förolyckats i branden
hade vi ingripit.

Vad hände med honom efter branden?

Han placerades hos familjen Lorentz,
och sen var det aldrig några problem.

Och vad gäller branden... Jag följde
själv med polisen dit den natten.

Vi hittade honom i stallet. Han bara
satt där och vägrade gå därifrån.

Jag trodde jag skulle trösta honom-

- men när jag kom fram sa han:
"Är de döda?" Jag sa att de var det.

Han tittade på mig och nickade.

Sen reste han sig,
och vi gick därifrån.

När vi åkte vände han sig inte om
en enda gång och tittade på branden.

En nakenchock!

- Jag kände inte igen dig med kläder.
- Bra att du har vin, det är slut.

- Vad är det som har hänt?
- Ingenting.

- Vet du? Jag är med hus.
- Grattis!

Jan Lorentz är den tredje musketören.
Han har dödat förut.

Alex kanske hotade att berätta
för alla, och skämma ut honom.

- Då kan ni ta in honom på förhör.
- Han var inte hemma när Alex dog.

Både han och Nelly var i Spanien.

Vi räknar bort dem, och Carlgrens,
som knappast mördade sin egen dotter.

Då återstår bara en person.

Varför väljer jag att just nu lämna
ett liv som varit meningslöst länge?

Tanken på döden har jag levt med
länge, men nu känner jag mig redo.

Kanske möjliggjorde Alex död
min frihet. Hon var alltid onåbar-

- med ett skal omöjligt
att åstadkomma minsta rispa i.

Att hon kunde dö gjorde att min
möjlighet till samma väg stod öppen.

Packad och klar har jag varit länge.
Jag klev bara på. Förlåt, mamma.

Anders.

Giv honom, o Herre, din frid, och låt
ditt eviga ljus lysa över honom.

Det blev en fin ceremoni.

Tack för att jag fick begrava honom.

Hon hotade att berätta.
Du försökte tala henne till rätta.

- Men hon förstod inte.
- Nej.

Hon sa att det var bra
att sanningen kom fram.

Hon sa att Nelly, Karl-Erik, Birgit
och jag bara tänkt på oss själva.

Hon anklagade mig för att inte
se till Anders bästa.

Hur visste du att det var jag?

Du sa det själv.
"Jag skulle göra allt för Anders."

Det gjorde vi jävligt bra!

Vi måste spara lite till åklagaren.
Sen är det presskonferens.

- Har ni sett Patrik?
- Vilken Patrik?

Jaså, han!
Han sitter väl i cellen och ugglar.

Bra att vi kunde träffas.

Som du kanske har hört, utnyttjade
Nils både Anders och Alexandra.

Jag har en teori.

Det fanns ett tredje offer
inom hans närmsta räckhåll.

Jaha? Och vad grundar du den på?

Jag hittade den här i soptunnan
bakom ditt hus.

Det gjorde du inte alls.
Bra försök. Ska du med, eller?

Var det här det skedde?

Dagarna efter var fantastiska.
Men morsan var orolig.

Jag låg hemma
och lyssnade på tystnaden.

Och inget går att bevisa.
Som i branden där dina föräldrar dog.

Jag är värd att leva
det liv jag lever nu.

När mamma dör, gud förbjude,
ska jag ärva en massa pengar.

Om inte du säger nåt till nån.

Hallå? Hej, Erica. Har du ätit?

Jag trodde du firade med Mellberg.

Jag har trevligare sällskap
i tankarna.

Jag har ett liv att skildra,
men jag hinner med en pizza först.