Original subtitles

Wyatt?

Wyatt? Mår du bra?

Emma lurade oss.

Piloten, han arbetade för henne.

Det är okej.

Han är död. Du brottade bort honom från kontrollerna.

Vi kraschade ändå.

Vi skulle ha dött.

Du räddade oss.

Rufus och Jiya.

De är okej.

Mår du bra?

Ja.

- Okej, kom igen. - Okej.

Aj.

- Gör det ont? - Nej.

Den kalla luften är bedövande.

Låt mig se.

När blev du G.I. Jane?

I Chinatown.

Min vän Molly lärde mig. Läkare var... dyra.

Vad hände med henne?

Hon dog.

Böldpest. Jag tittade upp det.

Enligt helikopterradion, seglade Meredith Victory igår,

med 14 000 personer, som hon skulle.

Så piloten, Nordkorea, allt det,

- var om att döda oss? - Det verkar så.

Emma vill få bort oss.

Blir inte längre bort än Nordkorea

- mitt i natten. - Agenten är död.

Vi får hitta livbåten och åka hem.

Har någon en häst med släde?

Kom, det blir ljust snart.

Det här är den värsta julsemestern någonsin.

Och det inkluderar Chevy Chase-filmen.

Protokollet.

De kan ha begravt ett meddelande.

Säkert. Vi ska bara gräva ett hål mitt i Nordkorea.

Så vi ska göra ingenting?

Bara acceptera att de är borta? Jag kan inte.

- Jag accepterar inte det. - Jag accepterar ingenting.

Vi behöver en bättre plan.

Från vad jag hittade, verkar det som om de var

- i en helikopterkrasch den 24:e. - Ja, Emmas förtjänst.

De överlevde; piloten gjorde det inte.

Tack vare vårt modiga team, utan tvekan.

Vad exakt händer den 25:e?

De dödas av kinesiska trupper i massakern av Usang-ri.

Vi måste hitta dem innan det händer.

Hur? Vi har varken tidsmaskin eller pilot.

Rittenhouse har båda.

Ja, och Emma skulle gladeligen hjälpa oss,

om hon inte försökte döda oss alla.

Det här är skumt. I min tidslinje är ni fortfarande ett par.

Kommer ni bli ihop igen?

För jag är fortfarande för team "Lyatt".

Va? Vad är det?

Du är som Han och Leia.

Uh, Arwen och Aragorn.

Bella och Edward?

Du har också hinder.

Rufus, det är inte som om vi bråkade.

Han var gift med någon som han trodde var död,

som plötsligt inte var död.

Så han lämnade mig för att vara med henne.

Du kommer inte ihåg det,

men det är något jag inte kommer glömma.

Tydligen kom jag tillbaka från de döda,

- så allt är möjligt. - Jag vet, men...

Jag vill inte vara någons andrahandsval.

När du kidnappades av din mamma, trodde vi att du var död.

Vi tappade hoppet.

Förutom för Wyatt. Han gav aldrig upp.

Han svor att du var där ute.

Han försökte spränga sig ut ur bunkern för att hitta dig.

Jag vet att det fanns en Jessica,

men han kunde offrat henne för att hitta mig.

Så jag kan säga, killen gillar mig,

men om han var tvungen att offra dig,

så hade jag fortfarande varit död.

Låter inte som ett andra val.

Hörni, titta.

- Vart är de på väg? - Hungnam.

De sista båtarna ska evakueras idag,

innan den kinesiska armén når hamnen.

Vad händer annars?

Nordkorea händer.

Den som pratade mot kommunismen

eller försökte hjälpa amerikanerna blev i bästa fall fängslad.

- Och i värsta fall? - Halshuggen.

Så, hur är det med oss?

Vi måste fortsätta.

Kineserna korsade precis gränsen, och de marscherar oavbrutet.

Vi måste nå livbåten innan natt.

Annars får kommunisterna en tidsmaskin.

Som för övrigt är min sämsta julfilm.

Tidsmaskinen oroar mig inte.

Jag är orolig över de tusentals kinesiska trupper

- mellan oss och den. - Så vad säger du?

Med störst sannolikhet?

Vi dör.

Så hur länge pågår detta krig?

Tre år till, fram tills vapenvilan.

Men ingen vinner.

Nordkorea stänger sina dörrar.

Familjer som inte sett eller hört från varandra på årtionden.

Låt oss kolla in den bilen.

Snälla, var en bil med värme.

- Död bil. - Jag är inte säker på att "död"

är en evig grej med oss.

Med våra kombinerade skills,

hur långt innan denna kommer igång?

- Rufus... - Det blir säkrare,

snabbare och varmare med hjul.

Okej. Varför går inte du och Jiya och värmer er i kyrkan?

För vi är kvinnor och det är 1950?

För att du börjar att få frostskador.

Du är snyggare med öron.

- Bra poäng. Vi går. - Okej.

Sitt där.

I San Francisco 1888,

fanns en vacker katedral, St Mary's.

Rufus skulle tro jag var galen,

men den förde mig närmare honom.

Jag är verkligen glad för dig.

För er båda. Bara att honom tillbaka.

- Jag älskar honom. - Jag vet.

Så mycket, Lucy.

Han älskar dig också.

Han tror att han gör det.

Men han har ingen aning vem jag är nu.

Vad han minns som igår var för tre år sedan för mig.

Och jag har förändrats, Lucy.

Jag är inte samma person han blev kär i.

Jag är rädd att jag aldrig kommer att bli.

Du måste vara försiktig.

Informanter är överallt.

Förlåt.

Vad gör du här?

Jag trodde inte att det fanns amerikaner kvar i norr.

Vi är krigskorrespondenter.

Vi blev separerade från vår enhet.

Jag är Rachel Maddow och det här...

Jag är Lucy, det här är Jiya.

- Jag är Young-Hee. - Hej.

- Din engelska är bra. - Jag gick i en missionärskola.

- Åh. - Evakuerar du?

Nej. Jag kom hit för att be.

Min man är också journalist.

Han ställde för många frågor.

De tvingade honom skriva lögner.

Vi hörde att de jagar honom.

Åkte han till Hungnam?

Ja. Med min son, Tae Woo.

Jag ber att de är säkra på båten.

Och du då? Vad...

Vad ska du göra?

Vänta tills vår armé trycker den kinesiska tillbaka.

Inom några dagar, kanske det här är över.

Då kan min man och son komma hem.

Jag kan fortfarande inte tro att Jessica levde.

Eller att jag var död.

Mina minnen är helt olika från dina efter Hollywood.

Vet du vad som är galet?

Igår var Jiya ett år yngre än mig.

Nu är hon två år äldre.

Hon ser ganska bra ut för sin ålder.

Jag har alltid gillat äldre kvinnor.

Sen gymnasiet, faktiskt...

Rufus, jag måste berätta något.

Att Jiya fastnade i Chinatown i tre år...

...det var mitt fel.

Jiya sa att det var Jessicas fel. Hon...

Ja, men det var mitt fel att lita på Jessica.

Även fast jag visste att det inte var rätt,

du sa det själv.

Och du sa till mig

att du aldrig skulle förlåta mig för vad som hände med henne.

Varför berättar du det här för mig?

För att jag skulle ljuga om jag inte gjorde det.

Hej Wyatt.

Jag förlåter dig.

Det är inte bra.

Kom.

Hörni, vi...

Vi måste gå.

Nordkoreanska soldater är på väg.

Rätt säker på att de inte är här för kvällsmässan.

Vänta! Vi måste ta henne med oss.

Är hon viktig för historien?

- Alla är viktiga. - Lucy...

- vad ska jag ska göra? - Vi tar henne till Hungnam.

Hon är supergravid

och hon riskerade sitt liv för oss, inga frågor ställda.

Livbåten är 16 km norrut, hamnen är 12 km söderut.

Vi kan inte förlora så mycket tid.

Hon tror att hennes man och son kommer hem...

snabb sammanfattning: ingen kommer hem.

Även om de överlever, blir hon separerad från sin familj.

Jag säger till dig,

vi når aldrig livbåten om vi åker till Hungnam.

Jag hade inte funnits om mina föräldrar inte flytt ur Libanon.

Jag fick en andra chans. Varför ska inte de?

Vad är meningen med att rädda historien och inte folket?

Jag tror att vi undkom dem. Är alla okej?

- Ja. - Ja.

Vi behöver tur för att passera stan, än mer till hamnen.

Jag kan inte åka till hamnen.

Jag måste stanna och vänta på min man och son.

Young-hee, de hittar dig, okej. Det är inte säkert för dig här.

Om du kommer på en båt, hinner du ikapp din familj.

Ni kommer vara tillsammans.

Det är bara några dagar.

Vad händer om det inte är det?

- Vad är det? - Va?

Åh, St. Christopher.

Resenärernas helgon.

Hittade den i kyrkan.

Tänkte vi kunde behöva lite extra tur.

Efter allt du gått igenom, behöll du fortfarande din tro.

Rufus, du kom tillbaka till mig.

Hur skulle jag inte?

God jul till mig.

Michael.

Där är du.

Jag undrade...

Mr Cahill...

Jag visste inte att du släppts från fängelset.

Rittenhouse finner alltid ett sätt, Emma.

Hur hittade du oss?

Jag känner alla Rittenhouse-ägda fastighet på västkusten.

Började med fastigheterna och tog lite tid

att arbeta min väg ner till detta ruckel.

Vi har haft svåra tider i din frånvaro.

Det mäktigaste hemliga sällskapet världen någonsin sett,

en familjeskatt?

Förminskad till detta?

Den otroliga maskinen används så att du kan,

vad... samla konst?

Jag... försöker öka Rittenhouses tillgångar...

Det räcker.

Du är girig och självisk.

Jag har kallats värre.

Jag kom för att säga adjö.

Ge mig en anledning, Emma.

Tack för hjälpen, Mr Cahill.

Hade inte hittat den här platsen utan dig.

- Du sålde ut oss. - Jag är också självisk.

Vad lovade hon dig?

Möjligheten att spara min dotters liv.

Lucy betyder fortfarande något för mig.

Plus skydd och immunitet för min tonårsson.

Det är en familjesak, Emma.

Något som du aldrig kommer att ha eller förstå.

- Hur gammal är din son? - Han är åtta.

- Gillar han skolan? - Inte lika mycket som mig.

Jag är lärare.

- Vad lär du ut? - Historia.

Det är svårt nu.

Partiet vill bara att vi ska lära ut propaganda.

Och ett folk utan kunskap om sin tidigare historia,

- ursprung och kultur är som... - Som ett träd utan rötter.

Marcus Garvey.

Jag brukade också vara historielärare.

- Är du okej? - Det hände innan.

- Ja? Okej. - Jag mår bra.

- Kom igen. - Vill du öppna huven igen?

Vi är bara en mil från hamnen.

Vi kan bara gå resten av vägen.

Gå? I hennes skick?

Okej, okej.

Här.

Det är inte så långt kvar.

Okej.

Oj.

Åh Gud. Vänta.

Du är inte okej, Young-hee, du ska föda.

- Tar vi henne till ambulansen? - Nej, för sent.

Här, kom hit.

Okej. Herregud.

- Sätt henne här. Precis här. - Gå.

- Jag har dig, vi har dig. - Åh Gud.

Andas bara.

- Har du gjort det här förut? - Bra jobbat.

Liten by i Afghanistan.

Förlossningen varade över 22 timmar.

Försökte åka till sjukhuset, men det var för sent.

- Frisk flicka. - Så du vet vad du gör?

Ingenting gick fel den gången.

Det finns en MASH-anläggning vid hamnen.

Jag kan hitta en läkare.

Ta Rufus med dig.

- Okej. - Var försiktig, okej?

De skjuter för att hålla kineserna ute.

- Kom, låt oss gå. - Du klarar det, Young-Hee.

Gud, det är kallt.

Inom några timmar, bombar de denna plats?

Kan inte lämna något kvar till fienden.

Alla klarar sig, eller hur?

Tack vare de två.

Det är Överste Forney och Dr. Hyun Bong-hak.

De är de riktiga hjältarna bakom operationen.

Övertygade general Almond att inte lämna någon.

- Colonel Forney, sir. - Ma'am.

- Varför har du inte evakuerats? - Jag är krigskorrespondent

Lucy Preston. Jag jobbar med Maggie Higgins.

Vi satte Maggie på ett plan för dagar sedan.

Jag vet; vi blev separerade.

- Vi sätter dig på en båt. - Självklart, men...

Menig Carlin här, han...

kom över en flykting som är i förlossning.

Vi behöver en sjuksköterska eller läkare.

- Snarast. - MASH-enheten har fastnat

med skadade patienter Vi behöver alla vi har.

- Sir, snälla. - Frun. Jag måste se till

att alla kommer säkert ur denna hamn, okej?

Kanske du kan hitta en barnmorska?

- Jag tar hand om det här, överste. - Verkligen?

Sista båten avgår 14:00.

Okej, låt oss gå. Kom igen!

Jiya, spring till ambulansen, se om du kan hitta något.

Filtar, handdukar, första hjälpen...

- Okej, men doktorn... - Ingen tid att vänta.

Barnet kommer nu. Gå.

Runt hörnet. Upp för kullen, cirka 1,5 km bort.

Åh! Herregud!

- Wyatt! - Jiya!

Wyatt! Wyatt!

- Herregud. - Artillerield.

Nej, herregud. Wyatt!

Herregud.

Det var nära, va?

Det är en flicka.

Jiya.

Åh, Gud... åh.

Wyatt förlöste en bebis.

I en krigszon. Vem gör så?

Det var inte en stor grej.

Vad är det mer jag inte vet om dig?

Hörni, vi måste till livbåten.

Jag ska försöka hitta en bil.

Vi kommer att göra det så bekvämt som möjligt.

Men vi måste få dig på en båt.

Hur ska jag hitta min man och son?

Det fanns ingen tid att föra register.

Ni kommer ses i Pusan.

- Nej... - Nej, Young-hee.

- Vänta. - Young-Hee.

- Lyssna på mig. - Oma.

Åh... okej, okej.

Jag tror den här skatten tillhör dig.

- Båtarna åker snart. - Tack.

- För allt. - Självklart.

Lycka till. Lycka till!

Okej.

Hörni? Det finns ingen bil.

Rufus, det finns en miljon av dem.

De är fulla med sprängämnen.

De kommer att explodera när den sista båten lämnat hamnen.

Allt med fyra hjul är en bomb.

Är du okej?

Jag föreställer mig en varm dusch.

- Lämna mig ifred. - Lugnt.

Vad är tecknen på frostskada igen?

Vem dödar en nunna?

Kommunister.

Vi är omringade.

Vi kan inte fly, vi kan inte slåss.

Vi måste gömma oss. Kom igen.

Sluta; de kommer att se oss.

- Vad om de ändå hittar oss? - Tjaaa...

Jag avfyrar alla skott jag har kvar.

Och sen? Schysst snack.

Jag vill bara inte att dö... igen.

Kan du sluta? Vi kommer inte dö, okej?

Inte efter allt vi har gått igenom.

Jag hoppas du har rätt.

Jag hoppas att det finns en gud och att han eller hon räddar oss.

Man skulle tro att han/hon skulle räddar nunnan, eller hur?

Säger det bara.

Se? Du skrattar fortfarande åt mina skämt.

Jag är glad att vi är...

tillsammans.

Jiya, jag vet att det är annorlunda för dig.

Men...

...vi är fortfarande oss.

Och för mig...

Det finns ingen som jag hellre hade mött en blodtörstig armé med.

Inte jag heller.

Vad tänker du på?

Flynn.

Det sista som han sa till oss innan han åkte

iväg med livbåten var...

"Om vi alla åker för att rädda Rufus, vem ska rädda världen?"

- Om vi dör i kväll... - Jag ger inte upp än.

Gissar att det är upp till ödet.

Vad?

Bara du...

...som pratar om ödet.

Så du hade rätt.

Och du som hade övertygat mig om att det inte fanns.

Timing är allt, va?

Efter explosionen trodde jag att du var död.

Och ett ögonblick såg jag mitt...

hela liv utan dig...

och min värld tog slut, Wyatt.

Jag fortsatte bara tänka på...

all denna tid vi har slösat bort.

Att slösa så mycket tid...

och plötsligt var du där.

Hållandes ett barn som du förlöst.

Och jag visste.

Du visste vad?

Att jag är kär i dig.

Och inget som hänt eller inte hänt

eller kunde hänt, skulle någonsin ändra det.

Jag älskar dig, Wyatt Logan.

Jag har älskat dig sedan Alamo.

Sedan du kysste mig med Bonnie och Clyde.

Sedan den natten i Hollywood.

Vad hände efter...

Jag ville välja dig.

Jag kände att jag var skyldig henne något.

Jag önskar jag kunde ångra allt.

Och det sjuka är, att Flynn redan gjort det.

Allt vi har är ett förflutet som bara vi kommer ihåg.

Så...

Jag bryr mig inte om det förflutna längre.

Och vi kanske inte har en framtid.

Kanske allt som betyder något är just nu.

Herregud. Herregud.

Jag kan inte tro att du är här.

Jag ville inte behöva lämna er här att dö på julen.

Dessutom ville jag göra en tidsresa åtminstone en gång.

Ingen kram? Vad skulle Jesus göra?

Och du tog med Scrooge.

Var det julspöket som fick hit henne?

Jag gillade det bättre när du var död.

Ledsen, det tog inte. Gillar du att tidsresa?

Inte mitt val av destinationer, men ändå något av ett mirakel.

Det är bara...

St. Christopher.

Agent Christopher.

Kom igen.

- Hallå. - Okej, vänta, vänta.

Jag kan få Amy tillbaka.

- Du ljuger. - Testa mig.

Jag gjorde det bara för att din mamma beordrade mig.

Men jag kan ångra det.

Det betyder inget för mig och allt för dig.

Sanningen är den...

Jag beundrar dig, Lucy.

Vi skulle vara ett himla bra team.

Skit i Rittenhouse-agendan;

vi kunde göra vad vi vill av historien.

- Jag vill få ett slut på allt detta. - Och din syster tillbaka.

Jag kan få det att hända.

Du måste bara lita på mig.

Det gör jag inte.

Om hon går närmare skeppet, så skjut henne.

Alla till moderskeppet!

Kom igen!

Rufus kan få hem moderskeppet, eller hur?

Rufus tog oss till livbåten, eller hur?

Kanske våra framtida jag kom för att rädda Rufus

så att han kunde rädda oss alla.

Ja, eller...

Eller vad?

Kanske ville de att det skulle gå annorlunda för oss än dem.

Jag tror jag jag kan hantera detta nu.

Det är inget problem alls... frun.

Kalla inte mig "frun".

Vad?

Vi kan försöka få Amy tillbaka nu.

Vi har båda tidsmaskinerna.

- Nej. - Men grejerna i dagboken.

Nej, Wyatt. Jag har tänkt mycket på detta.

Se på alla de hemska sakerna

som Flynn gjorde för att rädda sin familj.

Se vad som hände när du fick Jessica tillbaka.

Jag menar, jag är så tacksam att vi räddade Rufus,

men det kostade oss Flynn.

Och om vi är villiga att använda den här maskinen

att få tillbaka vad vi har förlorat,

oavsett pris, när ska det sluta?

Vi skulle bli som min mamma eller Emma.

Är du okej med det?

Självklart inte.

Men alla förlorar någon som de älskar...

och oavsett, så kan inte få tillbaka dem.

Trots det, hittar de ett sätt att gå vidare.

Det är allas historia.

Okej. Så...

Jiya sa autopilot, eller hur?

Vet du vad du gör?

Okej.

Ser ut att vi kommer hem till jul trots allt.

- Vi gjorde det. - Du gjorde det.

Jag visste att jag kunde göra det.

- Du var så rädd. - Jag var lite orolig.

- Du gjorde det ändå. - Så kul!

Du flög moderskeppet!

Synd att det blir förstört i denna stund.

Kanske har vi inte ändrats så mycket trots allt.

Jag är så glad att höra dig säga det.

Så, nu då?

Vadå nu då?

Vi måste fixa nya jobb.

Jag antar det.

Kan inte sätta "tidsresande" på mitt CV.

Du får återse din familj.

De tror att jag dog i en explosion hos Mason Industries.

Jag gör mer comebacks än Elvis.

Du har övat.

Jag antar att jag får skaffa en egen bostad.

- Antar det. - Men det väldigt roligt...

- att leva tillsammans, eller hur? - Ja, det hade sina ögonblick.

Kommer sakna det... typ.

Är detta ditt pinsamma sätt att be att få flytta in med mig?

Vilket sätt att ta en hint.

Så, är det ett ja?

- Ja. - Ja. Ja, ja.

Det är ja, det är ett ja. Det är ett ja. Kör hårt.

- Lyssna på det här. - Ja.

Young-hee dog 2007; hon blev en bra bit över 80 år.

Tae Woo är en pensionerad bankir i Seoul.

Deras dotter är lärare precis som sin mamma.

- Två barn. - Wow.

Låter som ett galet, vanligt underbart liv.

Tack vare dig.

Nej. Det var ditt beslut.

Du var den som sa att alla är viktiga.

Kanske inte i historien,

men alla är viktiga för någon tror jag.

Se upp.

Hur kom den dit?

Agent Christopher har ett ett snuskigare sinne än vi trodde.

Så...

- Det är en tradition här. - Hmm.

- Okej? - Hmm, hmm.

Det är första gången vi har gjort det i nuet.

Jag menar, vårt nu. Jag menar... 2018.

Tja, det kommer snart att bli 2019.

Sant.

Så vi borde kanske...

Ta igen förlorad tid?

- Den här är till dig. - Okej.

Den här till dig.

Den här är till dig.

- Åh. - Och här.

Wow, du borde inte... Du verkligen...

- borde verkligen inte ha gjort det. - Det är tanken som räknas.

- Och tanken var vadå? - Hallå.

Den är jättefin.

Hörni...

...vi gjorde det.

Vi stoppade Rittenhouse.

Vi vann.

- Skål. - Skål.

Flynn skulle vara stolt.

Ja, det skulle han.

Så är det här är vår sista morgon ihop?

- Ni vet, som en familj. - Japp.

Från och med klockan nio är ni fria att gå.

Förutom du. Papprena kom.

Du är officiellt tilldelad speciella projekt med mig.

Ingen jag hellre skulle rapportera till.

Du ser så löjligt ut.

Mina barn tävlar om att hitta den fulaste jultröjan.

Mark vann. Jag bär den med stolthet.

Ska du ta den där saken av huvudet?

Du ser ut som en berusad alv.

Fick du en bit kol i din strumpa?

Nej, bara det här.

- Vad är det? - Det som är kvar av moderskeppet.

- Jag är ledsen, Connor. - Var inte det.

Jag har lärt mig,

att en maskin så kraftfull är farlig i allas händer.

Nu antar jag att vi behöver demontera livbåten.

Vi behåller livbåten.

En vis man berättade en gång för mig

att om det är möjligt att bygga en tidsmaskin,

kommer någon att bygga den, och vi måste stoppa dem.

Så livbåten stannar här, under beväpnad vakt.

- Professor Preston. - Ja?

Du sa, att utan Alice Paul,

är Grace Humiston bara en detektiv i New York?

Det är rätt.

- Hur vet du...? - Lita på mig. Jag vet.

- Ja okej. - Okej.

Hej, ha ett bra lov,

och glöm inte Harriet Tubman-materialet,

- okej? Okej, vi ses snart. - Bye, Tegan.

- Du. - Ja?

Detta var tänkt att vara en vanlig amerikansk historielektion.

Varför studerar vi bara kvinnor?

Vi skulle komma till männen, vi hade bara inte tid.

Kanske till våren, okej? God Jul. Adjö.

Åh nej nej nej! Å nej!

Ta mig, ta mig igen, ta mig.

Ah, ah, åh, nej! Å nej! Ah!

Pappa.

Tillbaka till basträning för mig.

- Hej. Hallå! - Mamma!

Vad plågar ni pappa med den här gången?

- Bootcamp. - Bootcamp?

Jag hoppas ni inte gjorde det lätt för honom.

Spring och lek.

- Gissa vad. - Vad?

- Jag blev befordrad. - Du...

- Jag är så stolt över dig. - Tack.

Flynn! Amy! Är du redo att gå?

Kom igen.

Kom hit. Ge mig handen.

Okej. Är du redo för detta?

Så klar jag någonsin kommer bli.

Vi hoppades på ett bättre ställe,

men finansieringen var knappare än vanligt.

Alla börjar någonstans.

När Rufus och jag startade Riya Industries,

ville jag bygga en bättre framtid.

Medan Rufus vill ge tillbaka till samhället.

Han var precis som dessa barn.

Det kallas en Leydenburk, och det var faktiskt den första kondensatorn.

Ja, jag har sett en sån tidigare,

- men din är definitivt bättre. - Hej på er.

- Kan jag få din autograf? - Ja visst.

Tack.

Varför frågar ingen efter min autograf?

För att du ville vara bakom kulisserna.

Ah.

Jag tror det är dags

- att göra... - Rufus Carlin,

om något händer med dig...

Jag är han som kom tillbaka från de döda.

Du kommer aldrig att sluta säga det va?

Nej. Varför skulle jag?

Tvillingarna är i pyjamas, och borstar sina tänder.

De är så glada över sitt pyjamasparty.

När jag sa till dem att mamma och pappa brukade bo här

trodde de inte på mig.

Som med de flesta statligt finansierade bostäder,

är det obeboeligt och har alltid varit.

Säger han med federalt kontrakt, eller hur?

Tja, det visade sig

att jag gillar att rädda världen mer än att spara pengar.

Saknar du att rädda världen?

Ibland.

Då tänker jag på Nordkorea...

- franska och indiska kriget. - ...mordslottet,

Al Capone som ville döda oss.

- Benedict Arnold. - Slavägare.

Nazisterna.

Redo att göra det igen?

Vi måste, annars kan allt detta försvinna.

Hallå! Behöver nån en pilot?

Hej.

Du sa inte att han skulle komma.

Trodde du vi skulle låta dig åka själv?

Tre av oss började det,

så låt oss avsluta det.

- Om nåt går fel... - Det gör det inte.

Vi går in och vi går ut.

Vi har det här, Lucy.

SÃO PAULO, BRASILIEN 24 DECEMBER 2014

- Är den här platsen upptagen? - Eu não falo engelska.

Jag vet att du talar engelska, Flynn.

Ingen fara, jag är en vän. Jag kommer bli en vän.

- Vad vill du? - Jag har lite tid.

Jag vet om Rittenhouse.

Jag vet om din familj...

din fru Lorena, din dotter Iris.

- Vem är du? - Shh!

Jag heter Lucy Preston.

Jag är från år 2023.

Och jag vet att det här låter galet,

men en dag kommer du och jag att arbeta tillsammans.

Herregud. Tidsmaskinen.

Connor Mason byggde den faktiskt. Jag visste det.

Du hade rätt om allt.

Mer än du någonsin kommer att veta.

Men du...

Okej, lyssna.

Du kommer behöva offra allt för en sak

som nästan ingen tror på.

Världen kommer att tro att du är en terrorist och en förrädare.

Även jag, i början.

- Vad? - Lyssna på mig.

Du är inte något av det där.

Du kommer tro att du förlorat din medmänsklighet,

men det gör du inte, och det kommer du aldrig göra.

Och min familj?

Du får inte tillbaka dem..

Jag är ledsen.

Du är en hjälte, jag lovar.

Kanske den största av oss alla.

Men du kommer behöva min hjälp, så...

Herregud...

Är du okej?

Ta det här.

Du kommer rädda historien.

Paulina. Middag.

Okej.

Hallå. Middag. Nu. Du jobbar för mycket.

Okej, jag kommer straxt.