Original subtitles

Fem lag.

Tar sig an den ultimata utmaningen.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Ett race tvärsöver en hel kontinent.

-Tävlingens slutmål är Tromsö. -Skämtar du?

Från Afrika hela vägen till Tromsö i Norge.

Utan att flyga.

De tävlande lagen är: Vinnarskallarna Herngrens. Felix med fru Clara.

Jag tappar det om jag förlorar. Även om det är mot barnen i kort.

Livsnjutaren Peter Magnusson, som tagit med sig mamma Lotta.

Hela idén om att resa med sin morsa är ju absurd.

Eva Röse och storasyster Karin som med list och jävlar anamma...

-...tänker ta sig fram i äventyret. -Ibland kommer kobran fram.

Och från lugnet i de norrländska skogarna.

-Två tjurskallar. -Den envise Thomas Wassberg...

...i lag med sonen Björn. Och till sist.

Yngst och med mest energi, kompisarna Carl Hedin, Emil Hemming.

Det här är min största dröm!

Vilket lag kommer lyfta bucklan och stå som segrare?

Det här är "Race Across the World Sverige".

Tävlingsetappen mellan Lerici och Zermatt är inne på sitt andra dygn.

-Det här är mitt Milano. -Vårt Milano.

Oj, vilken fin bil! Det är mitt Milano det.

Wow!

Carl och Emil tänker spela ut en av sina obligatoriska timeouts

för att kunna njuta av kulturen, men framförallt för att bättra på kassan

genom att extraknäcka i en Aperolbar.

Det känns väldigt mysigt att få jobba i en bar i en park, i Milano.

-Hejsan. -Hur står det till?

-Emil -Katrina.

-Hej Katarina, jag heter Carl. -Jag tar det här på italienska.

-Chiosco. Hur säger ni? -Det blir kiosk.

-Följ med mig. Lokalen är liten. -Ja, den är trevlig.

Man gör så här. Ett, två...

-Tryck. -Tryck.

Vill nån ha en kaffe?

Jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Spännande att testa ett serviceyrke.

-Ciao ragazzi. -En Aperol Spritz.

En Aperol Spritz, tack.

Varsågod, min herre. Ha en fin dag.

-Un macchiato, due normale. -Två vanliga och en med mjölk.

Det var ju ganska lite folk utanför kiosken innan vi drog igång vår show.

-Stället behövde komma igång. -Milano behöver komma igång.

Ciao, ragazzi.

Hey mambo, mambo italiano

Hey mambo, mambo italiano Go, go, go

Ja, milaneserna verkar vara lite svårflörtade.

Här kommer era kaffen. Med mjölk.

-Med mjölk. -Nästa tack.

God morgon, hur kan vi hjälpa er?

-Kaffe och en flaska vatten. -Vad kommer ni ifrån?

Roma.

Buona sera, signorina kiss me goodnight.

-Okej, tack. -Prego.

Jag kan absolut tänka mig att ha nån sån här liten bar eller kiosk.

Jag tyckte om de här återkommande kunderna som kom varje dag.

Hade med sin hund.

-Hejsan, vovven! -Han kanske inte är sugen.

Han är lite trött.

Man snicksnackar lite grann och sen så fortsätter de sin dag.

-Kom igen, hjärtat. -Åh, bingo!

Han är väldigt duktig.

Det var så roligt att jobba i den här Aperolbaren.

Det var väldigt härligt att få möta människor på riktigt.

Tack så mycket.

Vi fick 150 euro i lön.

Klirr i kassan. Det är välkommet, varenda litet öre gör stor skillnad.

-Hej då. -Hej då. Ciao belli!

De fem tävlande lagen rör sig mot tredje checkpointen i Zermatt.

Vissa har hunnit längre, medan andra betar av sina obligatoriska timeouts.

Eva och Karin är framme i Milano, men de hinner inte mer än kliva av

innan de får problem med den italienska fackföreningsrörelsen.

När vi hörde om strejken i Italien var vi tvungna att byta riktning.

Vi vill inte fastna, så vi åker upp mot gränsen till Schweiz,

över gränsen och får se om vi hittar ett boende då.

Det jag verkligen längtar mycket efter i mitt liv är alltid äventyr.

Om nån ger dig en möjlighet att göra nåt som du aldrig gjort, säg ja.

Skit i att du inte vet. Det är det som är det vidunderliga.

Det är väl det som jag... Det driver mig jättemycket i allt som jag gör.

Att inte veta.

Alltså, nu har vi nog passerat italienska gränsen.

-Så nu klarar vi oss från strejken. -Så skönt.

Nu är vi i Switzerland. Vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Jaha ja. Brig.

För de två systrarna som förväntat sig stillhet, alpluft

och en gnutta återhämtning blir mötet med Brig minst sagt en överraskning.

Det är motorcykelparty i stan. Vi går av tågstationen rakt in på festen.

Alltså headbanging. Det här är jättekul, Karin!

Vad är oddsen att vi kommer hit just en sån dag? Där vi är, är festen.

Kom, nu kör vi. Det är otroligt många motorcyklar, skägg och rock 'n' roll.

-Är ni redo? -Jag har hamnat helt rätt.

Jag är på hugg ikväll.

Varenda ny stad är rolig. Bakom varje hörn så väntar nåt man aldrig sett.

Rock 'n' roll!

Med dagens uppmärksamhetsdos fylld till brädden

så tar tjejerna en liten timeout både från rockkillarna och tävlingen.

Kellerteater alltså, det är liksom källarteaterns ursprung.

Här kanske man kunde få anställning.

Hallå? Guten tag.

Kan jag komma in och titta?

-Här var det trevligt. -Kan du dra en monolog på scen?

-Ja, det kan jag. Vad vill du höra? -Det är en ganska gullig scen.

Det är så fin teater.

Mina damer och herrar.

Herzlich willkommen zür Brig.

Hon var en liten älva från det förtrollande landet Grindesweider.

Eva är en fantastisk människa.

Hon är jättepåhittig, så hon är alltid tyckt om det här,

att ta den här platsen. Jag är den som satt i publiken.

Kommer du ihåg när du såg min första teater? I Skärholmens Centrum.

Karin skulle aldrig ställa sig och ha ett sånt yrke som jag har

och prata inför folk eller stå på en scen. Därför är hon fotograf.

Hon är bakom kameran. Hon har blicken, fast den delar vi lite.

Att vara.

Efter att ha känt sig hemlös i flera veckor.

Så kände jag mig plötsligt hemma ett litet ögonblick.

Han tände upp belysningen på scenen. Jag står här ensam.

Det är bara en person i publiken och det känns precis som vanligt.

Ich heiße Eva Röse.

Vi passar ungarna, vi får bo här och få lite mat.

Det var värsta kanondealen.

Har du några mynt till bussbiljetten? Här har jag.

Sen får man en del av familjelivet, man går med grabbarna på rugbyn.

-Det här måste ju räcka, va? -Men alltså...

-Ni måste... Ni har inte biljett. -Tar de inte cash?

-Tar de inte kontanter? -Tror ni vi kan smita på bussen?

Okej, vi chansar. Åh, Gud. Tänk om vi får böter.

Har ni med allt? Bollen, ryggsäckarna? Bra då kör vi.

Vad heter busstation på italienska?

Nu visar det sig väldigt sent att man inte kan betala med cash.

När går bussen? - Nu har vi lovat att ta barnen till rugbyn

så då får vi planka. Det är enda lösningen.

-Hur många stationer ska vi åka? -Det är många.

Fem stationer? Oj.

Kan du boxas?

-Vänta, nu kommer den, killar. -Är det den?

Okej. Om det kom nån kontrollgubbe får vi liksom...

-Det kommer aldrig en. -Det är här man blippar.

Både Clara och Felix var jätterädda och nervösa.

Vi fick tydliga instruktioner av pojkarna, lågprofil är bästa tipset.

Håll utkik nu. Ser ni nån kontrollant...

...då heter inte jag Felix Herngren.

Då heter jag Henrik Dorsin om nån frågar. De får skicka hem räkningen.

Felix, det finns en man i keps, som ser ut som en kontrollant.

-Ser han inte kontrollig ut? -Kom det nån nu? Herregud.

Jag är helt nervös. Det känns inte bra att fuska sig fram.

Det är sista stoppet, så alla ska gå av.

Nu är det tio minuter kvar till rugbyn börjar. Blir vi försenade?

Fem minuter. Det är ingenting.

Ska vi hitåt?

Jag känner mig som en sportfarsa just nu, faktiskt.

Jag är inte superengagerad här. Jag kan jaha, vad hände nu?

En öl, tack.

Skål. Det var ju du som ville ha. Nu fick jag mest.

-Hur gammal är din grabb? -Hej, jag heter Felix.

Hej. Trevligt att träffas. Har du en grabb här också?

-Han spelar i knattelaget. -Han är sportjournalist.

-Ja. -Okej. Vi känner Tomas Brolin.

-Det var några år... -Du kan skryta om den största...

Jag känner Zlatan också. Vi har träffats ett par gånger.

Jag spelade in reklam. Jag regisserade och han var skådisen.

-Men jag har inte hans nummer. -Okej.

Har du hans nummer? Ni kanske också känner varandra.

-Nej. -Har du nån kontakt i Milan?

-Ja, några. -Känner du nån som är där nu?

Kan du ringa och säga att du är med Zlatans vän? Han kanske kan fika.

-I eftermiddag? Vi kan höra. -Ja, försök.

Det vore kul att säga: "Hej, hur är läget?" Det var ett tag sen vi sågs.

Det kan ju gå åt helvete, men...

-Kul att fotbollskommentatorn ringer. -Sjukt kul.

Svenska regissören Felix.

Jag skulle inte fråga om vi får sova över.

Jag ringde...

Då ska man känna varandra väl.

Men "hej, har du lust att ses?" Det har jag inga problem med.

Okej, Laura. Tack. Hej då.

-Hon kontaktar Zlatan... -...så får vi se.

-Skicka en bild. -Ska vi skicka en bild på oss?

Vi tar en bild på oss två.

Nu ringde han en presskontakt på Milan.

Via henne har vi hälsat att vi är i stan och gärna ses om han har tid.

Tack för hjälpen. Vi får hoppas att Zlatan har tid att fika.

Det är väldigt låga odds att det ska hända.

Även om man vill ses kontaktar han mitt nummer.

Det är högst osäkert.

Han kanske sitter hemma: "Vad fan, jag kan inte ringa honom."

Snyggt jobbat vad duktig du var. - Vad är det som är så jävla roligt?

Bra jobbat, det har vi ingen aning om.

Jo, jag har ju...

Det var kul att se, men...

Ska man typ...

-Ska man inte peppa barnen lite? -Jo, absolut.

-Vi är svenska sommeliers. -Beskriv mitt vin.

De kanske är före oss allihopa. Vi kanske kommer sist.

Carl och Emil har tagit sig till pittoreska Stresa

där de tänker spela ut sin andra obligatoriska time out.

Det kanske finns nån båt vi kan åka med.

Den kanske vi kan åka.

Vi vill åka till nån av öarna. Var går båtarna?

Vill man uppleva miljön, men inte bränna reskassan får man vara smart.

-Vad jobbar ni med? -Vi är kändisar.

-Trevligt att träffas. Kliv på. -På en privat båt.

-Välkomna. -Oj.

Har vi den här för oss helt själva?

Helt plötsligt har vi en egen båt som tar oss på en private tour runt sjön.

Stora kändisar.

Det känns så kul att få uppleva nåt än en busstation alltså.

Det här kommer att fylla det saknade hålet man har känt

på alla busstationerna runt om i världen.

Här. Sätt på dig den här.

-Det här är min största dröm. -Kapten Henrohn.

Moviola!

Jag ser några pirater där borta!

-Vad heter den här ön? -Det är Isola Bella.

Hej, alla passagerare. Välkomna till Isola Bella.

Alltså, det är helt magiskt.

-Hej då. -Ciao ragazzi.

-Ska vi äta lite frukost? -En caffè gelato eller latte?

-Är ni kändisar eller? -Ja.

Jag sa precis att jag är jättekänd och att vi är jättekända.

-Hej, trevligt att träffas. -Detsamma. Sofia.

På den här lilla ön ute i Lago Maggiore i Italien

så finns det liksom en hårdrocksrestaurang.

Men jag tryckte ju på korten att här står svenska Justin Bieber

och svenska Ozzy Osbourne och hon bara...

-Rolling Stones. Har de varit här? -Ja. Iron Maiden har varit här.

Lenny Kravitz har varit här.

Och nu har du svenska Justin Bieber och Ozzy Osbourne här.

Finns det egentligen nåt land där de är så kändiskåta som i Italien.

Ska du vara med på bild?

Tackar. Den blev jättebra.

Och givetvis var även maten gratis idag för de svenska superstjärnorna.

Det här är det godaste jag ätit.

Jag har ju alltid velat vara den stjärnan man har liksom

drömt om i vardagsrummet hemma i lilla Åby.

-Tack. -Tack så mycket.

Medan Carl och Emil lever rockstjärneliv...

...så har lag Wassberg en betydligt mer undandragen tillvaro

i en annan del av Stresa där de sliter på det lokala bageriet.

Jag är inte den där försäljartypen. Jag är nog mer introvert.

-Så och så. -Jaha, okej.

Var försiktiga för de är väldigt mjuka.

Vi måste göra 120 till imorgon.

-Bakas de här bara av dig i Stresa? -Ja.

Det är ett väldigt gammalt recept.

Ett dussin av de här exklusiva kakorna kostar en smärre förmögenhet.

Där sprack en.

Så det är lika bra att passa på när budgeten är knaper.

Man fick äta upp alla kakor som gick sönder så det blev några stycken.

-Hej då, tack. -Hej då.

Ikväll ska vi äta med Catherine och vi kommer inte att betala notan.

-Vad gillar ni? -Vi äter allt.

-Vi älskar italiensk mat, pasta. -Du kan välja.

-Vi har haft det så bra. -Jag kan inte bortse från tävlingen.

Vi vill åka imorgon bitti till Zermatt härifrån Milano.

Jag vill komma så högt upp på prispallen som möjligt.

-Det har du varit jättetydlig med. -Tyvärr så är vi med i en tävling...

-...och det är det som gäller. -Vi ska också njuta.

Från stationen tar det tre timmar och trettio minuter.

Perfekt.

När går det imorgon då? Sju? Perfekt.

-Då är vi klockan tio i Zermatt. -Helt otroligt.

Det finns en möjlighet att komma dit sjukt billigt och jättesnabbt.

Och är det nåt annat lag som tar tåget, då kommer vi före dem.

-Eller hur? -Det gör vi.

Om vi kommer iväg med den, då har vi nog chans att vinna.

-Nu ska vi mål. -Okej.

Peter och Lotta har haft spenderbyxorna på sig

och deras budget. Ja, den är minst sagt ansträngd.

Skål på det.

Men de har äntligen skaffat sig sitt första jobb på en vinbar i Genua.

Peter har nämligen sålt in att de är svenska vinexperter.

Vi ligger inte jättebra till ekonomiskt.

Nu är det lite mycket som står på spel här.

Du kan väl en del om vin, ändå? Vi kan uppdatera lite grann,

så vi är lite förberedda när vi kommer dit.

Vi gör blindtest. Vänta. Du får inte veta vilket som är vilket, blunda nu.

Jag blundar absolut.

Jag har sätter några spänn på att det är rött faktiskt.

Bra, mamma! Det här går ju som smort. Helt rätt. Det här ror vi i land.

-Ciao, Petero. -Ciao, Lotta.

-Trevligt att träffa dig. -Nu börjar kvällen.

Jag ska höra med Valentina vad vi kan göra.

-Så vi kör igång om några minuter. -Vi är redo.

-Nervös? -Nej, men lite pirrig.

Vad är det de förväntar sig av oss?

God kväll. Det här är min mamma.

Vi är svenska sommeliers och vi ska prata om italienska viner.

Vi behöver tjäna lite pengar.

Jag hämtar ett glas vin så ska vi se. Ett ögonblick.

Ägaren Heidi tänker inte köpa grisen i säcken utan sätter dem på prov.

Här, provsmaka båda två mitt vin. Försök beskriva det.

Sen säger jag om ni är bra vinsmakare eller inte.

Okej.

Äpple.

Det var nog bland de sämsta försöken jag nånsin sett.

Det var riktigt dåligt.

Jag kan inte så mycket om vin, men lite mer än vad jag ger sken av.

Jag är inte nån barista.

Jag tycker att det är väldigt svårt när de säger att asfalt

och tobak, det smakar kaffe. Jag tycker bara det smakar vin.

Bluffen är avslöjad, men som tur är så finns det ju andra arbetssysslor.

Mollo il Cinghiale och Pecora.

Mollo il Cinghiale och Pecora.

Mollo il Cinghiale och Pecora.

Mollo il Cinghiale...

Det är lite som de lite efterblivna kusiner från landet.

Har ni beställt de här? Inte?

Nån har bett nån släkting att ta dem två timmar, så känns det. - Mamma!

Jag har jobbat i restaurangbranschen, när jag var nitton

och disknissat och serverat lite.

Det var okej. Men det värsta jag kan tänka mig är att sadla om och jobba

inom ett serviceyrke, vilket som helst. Det är så jävla tradigt.

Hur fan ska man kunna veta vem som ska äta det? - Morsan!

Vems är det här? Ingen vill ha det.

-Det är inte vårt. -Okej. Ledsen.

Är det din? Snälla, inte fler.

Tripa salsa verde? Smaklig måltidos.

-Tusen tack. -Vi ses.

Bella noche.

Vi fick 200 euro. Det var i grevens tid att vi fick betalt.

Vi behövde pengar. Lättförtjänta pengar? Ja.

Välförtjänta pengar? Naturligtvis inte.

Nej, det kan man inte påstå med bästa viljan i världen.

-Hur många tog den andra vägen? -Fucking helvete.

-Nämen, Gud. Är vi rätt? -Ja.

-Ja, jag vill ha kaffe, tack. -God morgon.

Ja, nu har vi vaknat på vår campingplats.

Inte fan är det en öppning på den där.

Lite kaffe ska vi få i oss och sen ska vi försöka ta oss mot Schweiz.

-Vi håller tummarna att tågen går. -Vi har tåg här. Vi kan ta dem.

Ja.

Innan de kan sätta kurs mot tävlingens checkpoint i Zermatt

måste de ta ut ännu en obligatorisk time out

och Thomas har en idé om att de ska göra det på en plats

som ligger honom väldigt varmt om hjärtat.

Jag hade väl en tanke att vi skulle ha en lång time out,

så tänkte jag att dra mig upp till stället

där jag har legat på träningsläger. Ett ställe som heter Crans-Montana.

Går det några tåg idag? Okej.

Ut och gå lite grann. Känna bergsluften.

Vi kollar om det går nåt tåg också till Zermatt ikväll.

Hinner vi komma fram då?

Vi får kolla. Jag har ingen aning hur lång tid det tar dit.

Precis.

Så.

Jag var här med det gamla gänget, som tävlade på sjuttiotalet.

Crans-Montana i de schweiziska Alperna.

Den där pisten känner jag igen.

Det här är en klassisk skidort som framkallar varma minnen

hos den forne världsmästaren i längdskidåkning.

Ja.

Vi var ju den tiden ofta två gånger per höst nere på glaciärträning...

...för att få skidvana och lite höjd, höghöjdsträning.

Det är en energiboost, superskoj att få se där han har varit.

Där nere kan vi ha tävlat.

-Var har vi Wassberg? -Han ska mot granen där borta.

Han kör på bra. Då har han varit ute i 16 km ungefär,

passerat tidskontrollen där uppe. Är det här världsmästaren på 30 km?

Wassberg får besked, han vet att han leder. Han vet att han drar ifrån.

Men han verkar hur fräsch som helst.

Du vet, jag var ju hit -88, den där vintern jag la av.

Åkte vi på nån bana här?

Det var det jag försöker känna igen.

Det första som folk minns det är väl kampen med Juha Mieto

på den där 15 km i Lake Placid 1980.

Man kan säga att det var där det började på allvar.

Här var det brant.

Bästa resultatmässigt kommer ju ifrån VM-veckan 87.

Två guld och två silver.

Sen var det ett VM-guld och vad fan var det sen?

OS-guld individuellt och stafett. Och ja, nån stafett till och VM-guld.

Ja.

-Ja, ska vi ta en bira? -Ja.

Turen vi har gjort nu är helt underbar.

Det var nog bästa valet hittills på den här resan.

Skål, då.

-Skål. -Jaha. Kolla här, tyckte jag du sa.

Sen ska vi till slutmålet för den här etappen, inte komma sist heller.

Lagen är som vanligt lika utspridda som en förskoleklass på utflykt

och de kommer sätta in sin slutspurt från olika håll.

Det är inte den fulaste tågstationen jag har sett.

Och det slumpar sig så lyckligt så att vi har exakt fem timmar

och tre minuters väntan mellan tågen, så vi tar en...

-Time out. -Vi kanske ska söka upp...

Den här stora Milanos katedral. Det hade ju varit fantastiskt att se.

-Den har jag sett en gång. -Jag med.

-Jag var här på en dejt en gång. -Du har också sånt här i bagaget.

-Träffa en ung kille, kanske? -Espiritu Santo hette han.

-På riktigt. -Hette han Espiri Santo?

Det var en kvinna som bodde här. Hon försökte bli modell.

-Var hon italienska? Svenska? -Svenska från Östergötland.

-Åh, my God. -Vad roligt.

Det här tycker jag är underbart. Gud, vad häftigt!

Jag har tillbringat många timmar i olika italienska katedraler.

Känner du att du gör en resa i tiden?

Det här var fantastiskt. Gud, vad roligt.

Under 70- och 80-talet reste Lotta mycket runt om i världen,

bland annat hit till Milano.

Det får S:ta Birgitta kyrkan i Nockeby att blekna en aning.

Ja, lite.

Och när hon inte reste så jobbade hon på Sveriges Television.

-Nej, nu blev det lite Hitchcock här. -Då var jag hallåa på TV2.

Ja, nu glömmer vi inte att titta på den spännande upplösningen.

Det var den här låten "Flickorna på TV2" som Gessle skrev.

Tänk att få sätta på flickorna på TV2.

Jag var inte medveten om det på den tiden.

Och det tror jag blir en fin avslutning. Små funderingar.

Det var ingenting som berörde mig. Det berörde mig inte nu heller,

men jag kan i och för sig säga: "Ha, ha, ha, vad kul."

Tänk att få sätta på flickorna på TV2.

Jag är inte tjugo år längre. Men det var jag då.

Nej, nu måste vi till Zermatt. Järnet, vale, vale.

Bakom dimman därborta tornar mäktiga Matterhorn upp sig,

likt ett monument över alpernas storhet

blickar det ner mot staden Zermatt, dit våra tävlingspar styr sina steg.

Här vid checkpointdestinationen väntar loggboken

som lagen kämpar om att få skriva in sig först i.

Det fanns mycket platser där fram.

Carl och Emil närmar sig Brig där de tänker åka vidare till Zermatt.

Systrarna Röse? Ja, de är redan i byn sen ett dygn tillbaka.

Vi kan ha en chans om vi drar på lite.

Ja, hur långt är det? Hur många kilometer?

Lag Magnusson letar förtvivlat efter rätt station ut från Milano.

Varifrån lag Herngren redan valt färdväg,

som de tror ska vara ett snilledrag mot etappsegern.

Vet du en sjukt positiv grej? Det är inga andra lag på tåget.

Vi vet inte hur många som tog den här andra vägen. Den via Turin.

Via Turin? Jaha, hur ska de ta sig då? Måste inte alla förbi Visp?

Tror du inte det? Är det här inte enda linjen mot Zermatt?

Att de hoppar på lite tidigare? Tar samma tåg?

När vi åkt via Cervinia, då har vi åkt via Turin, det låg närmast.

Ja... Fucking helvete.

De kanske är före oss allihopa? Vi kanske kommer sist.

Vi älskar att tävla. Vi har satsat så mycket på det.

Nu vill man vinna.

-Nu är man stressad. -Jag tappar det om jag förlorar.

-Hon pekar hitåt. -Kom igen, gubben!

Ja!

Det känns ju fruktansvärt bra den här turen. Den känns jättebra.

Vi har inte haft några sådana här motgångar och...

Men det kan ha gått lika bra för de andra också.

Mamma!

Kan vi gå ut, snälla?

-Kommer du av? -Ja.

Vi hörde att det är en stor sten som har ramlat ner på spåret,

så vi kommer inte vidare, med det här tåget i alla fall.

Men de har väl ett järnspett? De kan väl för fan flytta en sten.

Nej, tydligen inte.

Det blir inget mer tåg idag. Vi är liksom strandsatta i...

-I out of the middle of nowhere. -...Domodossola.

Vi hittade ett hotell på ren tur.

Vi trodde att vi skulle komma till checkpoint idag. Det gör vi inte.

Vi borde kunna åka imorgon bitti, klippblocket borde vara flyttat då.

Carl och Emil har just kommit fram till Brig...

16.51.

...där de tänker ta första bästa förbindelse till Zermatt.

-Zermatt! Det är detta tåget, gubben. -Du, glassen där såg jättegod ut.

Försök jobba för en gratisglass. Du har 20 minuter på dig.

Jag har lite nötter här i väskan. Jag har ett äpple.

-Ett äpple... -Schweiz är ju verkligen svindyrt.

Emil har inte ens fått köpa sig en läsk för den kostade 50 spänn

och det är långt över vår budget.

Mycket godare än Coca-Cola, kostar inte många ören.

Vår strategi är att ta oss igenom med så få utgifter som möjligt.

-I vilket språk vill du ha det på? -Svenska.

-"Du gamla du fria". -Nej, den är lite tråkig.

Nåt som svänger lite mer.

Just nu fjäskar vi till oss en förstaklassbiljett till Zermatt...

-...mot att vi sjunger. -En, två, tre, fyr...

En kulen natt, natt, natt min båt jag körde

på havets vågade, vågade våg så skummet yrde.

-Perfekt! -Tack. Tack.

Vi sjöng oss till en förstaklassbiljett.

-Tack. -Tack så mycket.

-Zermatt! Det är vårt tåg. -Det är vårt tåg.

-Hur köper man biljett? -Vi kollar.

Nej. 15.27. Vad är hon?

Var är konduktören då? Där. Jag pratar med dem.

-Hej. -Ursäkta...

Kan vi köpa biljett på tåget?

Normalt sett kostar det extra men det är okej. Är ni ett helt gäng?

Ja, men det är ett lopp. Var kliver man av?

-Vilket ligger närmast utgången? -I Zermatt?

-I Zermatt. -Är det bäst ditåt?

Ducka.

Gud, vad härligt de var. Är de så här trevliga i Österrike?

De har så mycket pengar.

Var är de? Längst fram? Borde vi springa?

-Var är de? De får inte se oss. -De är här.

Var det en man och en kvinna? En man och hans mamma?

-En kameraman och två killar. -Nej, vi får springa igen.

Karin, tur att vi ändå skyndade oss lite. Då får vi träffa våra kompisar.

-Det blir 87,91. -Herregud.

Det är dags att ladda upp om en timme är vi i Zermatt, vår checkpoint.

Du tänk såhär. Detta är ett tecken att vi åker förstaklass...

-...och kommer ta en första plats. -Jag såg alla ettor. Är vi så bra?

Men okej, springpojkarna är antagligen på tåget.

-Det är lite roligt. De öser på. -Det kommer bli en brant klättring.

Att komma sist...

Ja, då ska vi i så fall haft... på grund av glädje.

Att komma sist på grund av att vi är osmarta. Det blir svårt att smälta.

Nu jävlar ska de få, de där springpojkarna.

I princip har samtliga lag chans att nå fram till checkpointen först.

-Tre, fyra, fem, sex, sju. -Sju stationer. Vi är framme...

Det är skitfånigt att tycka att det är jobbigt att komma sist.

Det är inte OS, men för mig blir det ändå OS i huvudet.

Just nu är det den viktigaste tävlingen jag nånsin har varit med i.

Nästa stopp. Zermatt.

-Okej. -Är du beredd?

Den här sidan, va?

-Okej, nu är det Zermatt. -Checkpoint.

Okej.

-Va? Vadå? Vad händer? -Ser du inte vilka som är där?

-Nämen Gud. Nämen Gud. -Oh, my God.

-De är så rädda nu. -Nämen Gud.

Systrarna är här! Herregud!

-Ska vi se om den börjar plinga. -Kom igen, då.

-Varför är den så seg, gubben? -Jag vet inte. Nu är man stressad.

-Hotell Zermama. -Hotell Zermama, Matterstrasse.

Ursäkta? Vet du var Hotell Zermama ligger?

-Första till höger. -200 meter. Tack.

-Kom igen! -Hotell Zermama. Var fan ska vi?

Hej, bor ni här? Okej.

-Hotell Zermama, Matterstrasse? -Ursäkta? Är ni härifrån?

-Hotell Zermama? -Zermama? Där borta.

Vi kommer inte igenom där, Karin. Det var stängt.

-Nej! -Kan vi gå över här?

De klättrar över.

Klättrar de över spåren? Ska vi göra det också?

Nej, det är dumt.

-Vad tror du, då? -Jag tror att vi är först.

Det förtjänar vi efter den här turen. Vi har fasiken haft flyt med allting.

-Kommer vi etta, tvåa, trea, fyra? -Etta eller tvåa.

Jag tappar det om jag förlorar en tävling.

Hotell Zermama?

Jag kan inte styra det. Det är som att få en knarkspruta i rumpan

med nåt serum. Jag blir helt förstörd.

-Där! Hotell Zermama. -Det hade varit kul att bli etta.

-Och nån fördel till nästa resa. -Etta eller tvåa?

-Kom igen, gubben! -Är vi rätt?

-Va? -Kom igen! Vi är så nära, skynda dig!

-Hon pekar hitåt. -Är du säker?

-Kom igen nu! -Ja, vänta!

Det här måste ju vara hotellet.

-Okej. -Jag har blodsmak i munnen...

...så det måste vara värt det.

-Ja! -Nej! Nej.

Fan.

Här har vi den lilla rackarn.

-Där har vi en bok. -Fyra över tre är klockan.

-Ska vi öppna? -Ska vi titta?

Du får göra det.

-Först igen. -Oj.

Shit, okej. Bra jobbat. Snyggt.

Jag trodde att vi skulle hitta ett namn före oss.

Det känns superskönt att fortfarande vara i pole position här.

Fan.

Vi har jobbat upp.

En plats upp.

Vi jobbar oss upp mot toppen.

-Både alptoppen och topplistan. -Och hälsa.

-Var är boken? -Wow!

-Alltså. -Fan vad ni är snabba.

Ni hoppade vid tågspåret, era dårar. Tur att ni inte dog.

-Åh... Trea. -Vad chockad man blir.

Vi har haft ett hopp hela vägen, vi har skrattat och vi har hunnit jobba.

Vi har absolut inte sprungit klart. Nu vill vi egentligen bara upp och ut

så det här var ett otroligt fint ställe att komma i mål på.

Ska vi titta?

-Det är sjukt. Nej. -Det är sjukt.

Vi har varit fyra tre gånger på raken.

Lite surt. Jag trodde kanske att nån var före.

Ja. Men att det var så många före det trodde vi inte.

-Helvete, vad snabba de var. -Det finns några som racar för fullt.

Hon gör ju ett antal racar, va?

Nej, men vi har haft en trevlig resa hit faktiskt, tycker jag.

Då spelar det ingen roll att vi ligger fyra.

Samtidigt som lag Wassberg skriver in sig som den eviga fyran

så beställer makarna Herngrens sitt tredje glas vin till segermiddagen.

Skål. Vi kommer att krypa härifrån

I alla fall du.

Om man har smält ost och dricker kallt vitt vin på det,

då kyler du ju ner osten, då blir den en stel igen, då blir det kallt.

Fondue.

Hur blir det med osten. Kan den bli hård i magen med fel dricka?

Den är smält och sen dricker man och bang.

Den blir hård. Är det en skröna? Blir inte osten hård i magen?

-Osten? Smaklig måltid. -Tack.

Vad fan. Nu drämde han näven i bordet.

Man äter aldrig med nåt. Jag skulle vilja ha lite paprika till.

-Nej, nej, nej. -Jag får väl fråga.

Fråga inte.

Monsieur, det var utsökt.

Men är det här hela måltiden. Är det vad schweizare äter ibland?

Bara brödet och osten? Men kan man...

Tyst.

-Jag älskar grönsaker. -Ja. Ni älskar grönsaker.

-Ja, min fru är nöjd men jag... -Vad vill du ha för grönsaker?

-Paprika. -Jag kommer med det direkt.

Herregud. Jag är svettig av genans. Först var jag svettig av osten...

Tåget är caput.

Vi borde inte betala.

-Nu ska vi ut i en alpinbacke. -Vad gör du?

Fyra lag är vid checkpointen i Zermatt

och har lite tid över medan de väntar på eftersläntrarna Magnussons.

-Wassbergarna tänker åka skidor. -Det ska bli lite kul att åka.

Nu ska vi ut i en alpinbacke, högt upp.

Lite glaciärskidåkning. Det ska bli jättekul.

Nog har man stått på alpinskidor. Jag är inte duktig men jag tar mig ner.

-Vad gör du? -Man ser inte ett jävla jota.

När det är skapligt väder och fint före då är kul, ja.

-Det var i vintras vi åkte sist. -Ja, på din födelsedag, tror jag.

Längst upp var det ju fan fint snö att åka på.

Jag är supernöjd att få åka lite skidor. Det var jätteskoj.

Att få avsluta med en puderdag. Det är inte så ofta det händer.

På andra sidan bergskedjan är humöret inte lika glatt.

Allt gick hur bra som helst, i god fart mot Zermatt.

Ett klippblock ramlade ner och vi blev strandade här i Domodossola.

Vi ska ta en buss till Varzo och därifrån vidare med tåg mot Zermatt.

-Vi ska hela vägen till Zermatt. -Så två passagerare.

-Det blir 116. -Betalar jag fast tåget inte funkar.

Ja, det ersätter tåget.

Okej, jag förstår. 116?

Pengarna bränner i fickan.

På grund av stenblocket har vi fått köpa biljetter för 116, betydligt mer

plus en natt på hotell, så vi uppe i 250 extra.

Även systrarna Röse älskar naturen och passar på att ta en tur.

Här åker vi en utomhusgondol.

Idag ska vi få ta oss upp på bergen som vi älskar.

-Sen ska vi trekka, eller hur? -Ja, det tänkte vi.

Det är alltid roligt att se en topp.

Vi har absolut vandrat i berg tidigare, både som barn och senare.

-Verkligen. -Vi är vän med berget också.

Havet och bergens vänner.

Hej, Eva.

Jag ogillar att le på bild, men när du skrattar så skrattar jag också.

Jag har alltid älskat att fotografera.

Det började tidigt och jag tog tag i familjens kamera.

Jag utbildade mig och började arbeta som fotograf.

Kunde liksom fixa till bilden sen med ljus och...

Starta mitt eget företag och så trillade jobben in.

Lite grann, kanske var det en slump.

Du är bakom, och jag är framför. Du skulle ju aldrig byta med mig.

Aldrig. Alltså, verkligen aldrig. Jag avskyr det.

Du vill inte ens ringa. Hellre än att fråga nån om hjälp...

-...så löser du allting själv. -Exakt.

Jag tror att vi tänker på helt olika sätt. Även ser världen olika.

Det kan ju mycket väl hända att hon är absolut nöjd med allting.

Jag köpte en likadan kamera som du. En stor kamera som man kunde zooma

men du tog så fina bilder.

-Ja, ja. Då när jag var i Frankrike. -Men typ.

Dina bilder blir ju alltid så snygga, så att då vill jag ha likadan kamera.

-Har du kvar den? -Nej, man kunde hålla på så här.

Hon är så bra på allt hon gör.

Hon ska behöva megafon. Jag får väl bli hennes megafon:

"Ut med det. Låt folk få se det här som du gör?"

Hon är så jävla grym.

Snöstorm, kyla och vinterväder och en dag tillsammans i backen.

Ja, det är drömmen för far och son Wassberg.

Hur tyckte du det blev att vara pappa då? Nu när vi båda är föräldrar.

Ja, det är ovant. Det blir...

Även om man snackar om hur det är att bli förälder så vet man inte det.

Jag känner likadant. Man fattar inte som man i förhållandet...

-...förrän man står på BB. -Precis.

Man kan ju bli lite stolt. Han sköter sig bra som far.

-Han är väldigt omtänksam. -Det var annorlunda för dig också.

-Du var ute på skidtävling. -Jag var på SM-veckan.

Vi åkte nog in på kvällen, tror jag. Jag är lite osäker.

Sen var det tävling dagen efter. Jag tänkte, den skiter jag i.

Men det hände ingenting så jag for iväg och tävla. Ja.

Och sen ploppade du fram. Vintern efter var du med lite grann

för sen la jag av. Jag slutade sen.

Slutar du på grund av...

-...att du hade en... Att jag kom? -Ja, lite grann.

Du var färdig med sporten.

Jag visste inte att man var en del av att han ville sluta åka skidor.

-Funderade du på att göra comeback? -Nej.

Det är väl inte så konstigt att han vill sluta när han skaffar familj.

Man kan ju inte göra allting. Man har ju ändå skaffat en familj

för att skaffa en familj och tillsammans med en partner.

Så det är ju att ge och ta ett förhållande.

Magnussons vet inte att de ligger hjälplöst efter i den här etappen.

Willkommen auf Zermatt.

Jag tror att vi ligger riktigt bra till. Vi kommer nog etta.

-Tror du det? -Jag må vara överpositiv...

...men jag tror att det här kan vi vinna. Nu jävlar. Nu tar vi dem!

-Vad är det här då? -Men vad fasen...

-Hej. Välkomna till Zermatt. -Tack, så mycket.

-Vad är det här? Har ni åkt skidor? -Vi kom igår kväll.

Wassbergarna är de första vi möter som vanligt.

-Iförd skidor. -Ja, orättvist.

Fusk. Jag vill också åka skidor.

-Men en sten landade på rälsen. -Så vi blev strandsatta igår kväll.

-Nu är vi här. -Fråga snällt, så visar jag vägen.

Skulle du vilja visa vägen?

-Geradeaus und dann links. -Links är vänster.

-Ja, ja. God tur. -Detsamma.

Jaha, här har vi det.

Jaha, där ligger den lilla rackarn. Nej, de kom igår, hela gänget.

Felix och Clara, det är som vanligt.

-Peter Magnusson. -Igår när tåget blev stoppat...

...av den stora stenen. Då kände jag i alla fall att okej,

där gick det åt pipsvängen.

Så, då var vi klara! Tackar.

Det är inte vårt fel att det ramlar ner en stor sten

på tågrälsen, för vi var ju faktiskt. Vi hade ju varit här tidigt igår, ja.

-Men nu är det som det är? -High five.

Äventyret fortsätter i "Race Across the World Sverige".

Har du en toa? Min fru måste...

-Du får inte vara arg. -Jag tappar gnistan.

Det är inte kul om du tycker att det är för dyrt.

Utmaningarna ökar nu när tävlingen ger sig ut på sin fjärde etapp.

Nu har vi en plan för att ta oss fram snabbt och gå i mål först.

Var är boken?

Svensktextning: Miguel Herranz LinQ Media Group