Original subtitles

Kom upp ur era stinkande hålor, eländiga uslingar.

-Upp med er. -Det är dags att jobba.

-Ut med er. -Jag beklagar men det är dags.

Vi släpar ut er i håret om det är nödvändigt.

Annars blir det 50 piskrapp.

Ut med er. Nu!

-Är du verklig? -Ja.

-Hängde de dig inte? -Jag var för snygg.

Tommy Barrett gräver din grav.

-Vart ska du? -Jag ska säga att den inte behövs.

Inte?

Vem är den till?

Det tog tre dar för Jesus, Tommy. Jag klarade det på en.

Han lät mig gå.

-Gav han dig prygel? -Nej.

-Förlängde han ditt straff? -Nej.

-Han bara släppte dig? -Ja.

-Jag gav dig min mat. -Ja.

Nu behöver jag den.

-Åh, James. -Vad?

-Du har blivit angivare. -Nej.

-Jag kan förklara. -Gör det ikväll. För oss alla.

-Gräv klart själv. -Den behövs inte längre.

Avsluta jobbet.

-Han lever! -Jag vet.

-Vart ska du? -Till fängelset.

Han är inte i fängelset. Han är fri.

Han fick varken prygel eller förlängt straff.

-Hur vet du det? -Jag pratade nyss med honom.

Han gräver en grav. Sin grav.

-Nej. Han skulle inte bli angivare. -Har du hört?

Ja.

-Vi måste göra oss av med honom. -Det finns en förklaring.

-Ska jag göra det? -Jag bad honom förklara för oss.

Det hade du ingen rätt till.

Om du rör vid något hett så drar du undan din hand.

Hand. H-A-N-D.

Ja.

Det är vad som händer med metallbitarna som blir... Metall?

M-E-T-A-L.

-M-E-T-A-L-L. Metall. -Metall.

Alla små metallbitar som blir en stor bit... Ja?

Jag vill att du gör en kniv åt mig.

-En kniv? -Ja. Nu, tack.

Jag kan inte göra knivar. Jag reparerar bara saker.

-Du kan göra en bättre kniv än jag. -Vad är den till för?

Skära av James Freemans hals.

-Det gör jag inte. -Han är angivare.

Jag gör det inte.

Spragg.

Guvernören lovade mig strafflindring. Jag får vara med kvinnan jag älskar.

-Det riskerar jag inte. -Du riskerar inget.

-Jag säger inget. -De fattar att den gjordes här.

Var skulle den annars tillverkas? Jag gör det inte. Beklagar.

-Ja! -Gå!

-Gå! Gå! -Ja...ja!

-En orm. Jag blev biten av en orm. -Gå!

-Gå till honom. -Kan ni hjälpa mig?

Snälla hjälp mig! Kan du hjälpa mig?

Hjälp mig!

-Jag har varnat dig. -Jag sköt den, sir.

-Springa i sånt här gräs. Dåre! -Jag ordnade er middag, sir.

-Han är död. -Stackars pojke.

-Är er make hemma? -Jag hämtar honom.

-Orm. -Jag beklagar verkligen.

I faderns, sonens och den heliga andens namn. Amen.

Vi ber er, Herre, att förlåta hans synder-

-som han begått med munnen. Hädelser, lögner och kätteri.

Vi ber er, Herre, att förlåta synder begångna med hans händer.

Våld...

En bönebok.

Fyra brev hem.

Ett radband.

-Sökte ni mig? -Menige Michael Mulrooney är död.

-Skriver ni brev åt folk? -Ja.

-Kan ni vara...uppfinningsrik? -Ja.

Kan ni skriva ett till menige Mulrooneys föräldrar?

Om hur han dog i strid?

Ja. Tack.

Uppställning. Hämta era redskap. Rör på er.

Sätt fart!

-Vill du bevittna det här? -Nej.

Vakta dörren, då.

Värdesätter du vår vänskap så lite att du skulle dränka mig?

Skulle du se på, Elizabeth?

Vad skulle det uppnå?

Säg vad du vill att jag ska säga så gör jag det.

-Du är en angivare. -Det är jag inte alls.

Men om det är vad du vill höra så varsågod. Jag är en angivare.

-Säg det och mena det. -Jag kan inte.

-Varför släppte han dig? -Det gjorde han inte.

Han tog mig till schavotten med prästen som bad för mig.

De ställde mig på falluckan, band händer och fötter, satte på huvan.

Det är inte "att släppa nån".

Det är det grymmaste man kan göra mot en man.

Men varför skulle han göra så?

-Vad sa han? -Inget som jag minns.

-Han tog av dig huvan antar jag. -Ja.

-Repet från din hals? -Ja.

-Befriade händer och fötter? -Ja.

Vad sa han under tiden? Hur förklarade han sitt spratt?

-Jag minns inte. -Förklaringen är att ni gjorde upp!

Jag minns inte för jag var en död man och nästa sekund levde jag.

Ingen skulle minnas nåt under de omständigheterna.

-Varför tror du att han lät dig leva? -Varför?

För att jag inte förtjänade att hängas.

Smeden stal min mat och lät mig svälta.

Det jag gjorde var i självförsvar.

Han visste det, men dömde dig till döden.

Han sa åt fångar och soldater-

-att du skulle hängas när de fann smeden kropp.

Nu framstår han som svag. Varför går han med på det?

-Vad har du erbjudit honom? -Ingenting.

Jag svär vid Bibeln. Vid en hel hög biblar.

Jag är ingen angivare.

Må i så fall Gud döda mig genast.

Den enda information som kunde intressera guvernören är...

...att vi tre dödade smeden.

Jag gjorde det inte ensam.

Om jag är en angivare, varför berättade jag inte det?

Varför är ni två fortfarande fria?

Jag är ingen angivare.

-Varför hängdes du då inte? -Jag vet inte.

Ta oss inte för idioter.

Du är slängd i käften, James, men det tjänar inget till nu.

För vi vill höra sanningen.

-Har du blivit angivare? -Nej.

Om det finns nåt alternativ så säg det nu.

Titta inte på mig! Säg vad jag kan göra?

Någon?

Om jag dränker dig en tredje gång, James-

-så slutar jag inte förrän du är död, så berätta nu.

Säg att du är en informatör så får du leva.

Du har haft ett rep runt halsen. Då går man med på vad som helst.

Vi vet det och har medkänsla. Förstår du?

Är du en angivare?

Nej!

Tommy.

Tommy!

Tommy!

Tommy!

Är du en angivare?

Är du en angivare? Är du en angivare?

Ja!

Döda honom!

Jag gav honom mitt ord.

Man behöver inte hålla sitt ord när det gäller en angivare.

Då mister han vår respekt. Döda honom bara!

-Vi kan utnyttja det. -Varför inte rösta?

Allt det här och ingen röstning?

Vi hade alla gjort som den här mannen.

Så jag kräver att vi röstar.

Gå ut. Gå ut, nu.

Gå ut medan vi röstar.

Ut!

Vem vill att han ska dö?

Skyldra gevär! Eld!

Den dag vi steg i land-

-lovade jag att ni alla tryggt skulle återvända.

Jag har brutit det löftet.

Jag väntade mig hotet från fångarna. Kanske ett uppror.

Eller en attack från infödingar.

Jag kunde inte förutse att en soldat skulle dö för att han var hungrig.

En soldat som glömde allt han hade lärt sig-

-för att det låg mat framför honom och han var så hungrig.

Har guvernören nåt att tillägga?

Vi står vid en ung soldats grav.

Inte konstigt att känslorna blir starka.

Soldater har blivit hungriga förut. Varit törstiga.

De har varit varma och frusit.

Men de behöll disciplinen.

Det gjorde inte den här unge mannen. Därför ligger han där.

Vi ska tillaga djuret han sköt och ni får äta det till Michaels minne.

Alla fångar måste få veta att Michael dog av ett ormbett.

De måste vara lika rädda för bushen som för havet.

På så sätt gör Michaels död våra liv lite lättare.

-Höger om marsch. -På axel gevär.

-Var är Katherine? -Ingen aning, sir.

Hon blir ledsen över menige Mulrooney.

-Jaså? -Hon träffade honom i mitt tält.

-Javisst, sir. -När du ser henne, kan du väl...

...ge henne den här från mig?

-Betyder den något, sir? -Självklart.

-Sir? -Har hon inte berättat?

-Berättat vad? -Sir.

-Sir. -Om statyn av Jungfru Maria.

-Nej, sir. -Det kanske hon gör en vacker dag.

Hur kan han vara en angivare när alla vet om det?

-Vi har röstat! -Jag känner dessa båda män.

Den som ska dödas och den som ska göra det. Jag älskar dem båda.

Du kan sticka upp din omröstning i arslet.

Du röstade för att döda honom, Anne.

Det började för att han försökte hjälpa dig.

Smeden stal din mat och bara James Freeman lyfte ett finger.

Han är en bättre karl än nån annan här.

Är det inte sant?

Han var till och med en bättre karl än min Tommy. Så varför, Anne?

Varför döda en man som hjälpte dig när du behövde det?

Varför, när en röst betyder så mycket?

Jag är irländsk och han är en informatör.

James Freeman har uppvisat ett stort mod och stått upp mot en skitstövel-

-och förståelig rädsla på schavotten.

Låt det ena uppväga det andra. Låt honom leva.

Många ville se dig död, James.

-Säger du bara det vi ber dig säga? -Ja.

-Inget annat? -Han kommer att fatta vad du gör.

Då måste du berätta allt för oss.

Du får inte hålla inne med någonting.

-Inget alls. -Inget.

Då får du leva, James.

Jag fick lite tobak, Tommy.

För att jag blev informatör. Vi kan byta den mot rom.

Soldaterna spelar ikväll. Vi använder den.

-Poker? -Vi borde bli packade.

Vi tre, dyngraka igen.

Jag har tagit med nåt åt dig.

-Berätta vad du vill veta. -Allt som kan hjälpa mig.

Det finns inte bara levande och döda, mrs Johnson.

De ofödda har en egen värld.

Miljoner själar väntar i miljoner år för att gå vidare till himmelriket.

För dem är det här livet ingenting.

Det är en flod att korsa för att nå den andra sidan och himmelriket.

De vill att det här livet - den här floden - ska vara kort.

För dem är en kvinna som ni en gudagåva.

Ni föder dem och de dör inom några minuter.

Innan de vet ordet av är de med änglarna i himlen.

För de ofödda är ni den idealiska modern, mrs Johnson.

Era barn är er evigt tacksamma.

Sörj inte eller känn någon som helst skuld.

Istället ska ni glädja er.

Ni säger att jag kommer att...

...föda ett friskt barn?

-Ett som blir starkt och friskt? -Ja.

Hur kan jag glädja mig både åt ett barn som dör och ett som är friskt?

Barnet som är friskt blir lyckligt med er som mor.

Barnet som dör blir lyckligt för att komma till himlen.

En kvinna som tror på det...

Och jag lovar att det är sanningen, mrs Johnson.

En kvinna som tror på det känner aldrig mer nån sorg.

Tror ni på mig?

Jag vill det, Anne.

Varför tro på en fånge?

Nån grym, manipulerande skojare som utnyttjar er sårbarhet?

Nån som cyniskt säger vad ni vill höra mot en belöning?

Men jag har visat att jag inte vill ha nåt i gengäld.

Förra gången...

...sa ni att ni kände mina barns närvaro.

-Känner ni den nu? -Ja.

-Vad gör de? -De vakar över er.

Det är så märkligt.

Vi vill ha stora, starka söner som skyddar oss när vi är gamla.

Men de döda ger oss bättre beskydd.

Tack.

Var har du varit?

På bushen.

-Bushen? -Ja, men jag fuskade.

Jag var nära utkanten och såg till att jag såg himlen och hörde havet.

Sån är jag, är jag rädd.

Det kommer inget fartyg, Deborah.

Det kommer ingen räddning, så välj.

Öppnar vi förrådet och låter dem äta sig mätta och ser dem dö sen?

Eller ska vi dra ut på det några månader och sen se dem dö?

Dö förr eller senare? Du väljer.

Ni gör det som måste göras. Som alltid.

Jag känner inget annat än respekt och beundran.

Tack.

-Majoren letar efter er. -Jag vet det.

-Han bad mig ge er något. -Vad?

-Vet ni inte det? -Nej. Vad är det?

Ja, säg det.

Är den er?

-Varför ger han er den då? -Jag vet inte.

Den måste ha nån betydelse.

Han nämnde en historia.

-Jaså? -Ja.

-Berättade ni en historia för honom? -Ja.

-När då? -Sist vi var tillsammans.

-Ni sa att ni inte talade med honom. -Jag ljög.

-Varför? -Jag vet inte.

-Vilken historia var det? -Bara en dum historia.

När jag var liten bad jag till statyn av Jungfru Maria i kyrkan.

Hon verkade vagga. Ju uppriktigare bön desto mer verkade hon vagga.

Han hade berättat för mig om när han var liten.

-Jag visste inte vad jag skulle säga. -Varför berättade du inte för mig?

-För att jag skulle driva med dig? -Jag vet inte. Kanske.

-Så majoren är känsligare än jag? -Nej.

Var inte upprörd. Det är ju det han vill!

Intima samtal. Gåvor. Sen, då? Blir ni kär i honom?

-Eller är ni redan det? -Jag älskar er.

-Ingen annan. -Jag riskerade livet för er.

-Han kunde ha låtit skjuta mig. -Det vet jag.

Jag gick i säng med honom för att rädda er.

"Det hände den 9 juni, Mr och mrs Mulrooney."

"Michael och fyra andra sjömän slog läger i Kokaburra Creek"-

-"när de omringades av infödingar med spjut".

"Den enda vägen var uppåt. Då vände de ryggen mot infödingarna."

"En soldat klättrade och de andra höll stånd."

"Sen klättrade en andra soldat medan de andra tre höll dem borta."

"Sen klättrade en tredje soldat medan två kämpade."

"Sen fanns bara två soldater kvar. För en innebar det en säker död."

"Den siste hade inget skydd mot infödingarna."

"Mr och mrs Mulrooney. Er son krävde att bli den siste soldaten."

"Han gav sitt liv för att en annan skulle få leva."

"Michael ville bli prövad i krig. Det talade vi ofta om."

"Så sorgligt att hans första strid skulle bli hans sista."

"Men så ärofullt att han gjorde det med sådan glans."

"Jag har aldrig träffat nån som var så modig."

"Er tillgivne..."

Och sen er underskrift.

Hur visste ni att vi talade om det?

-Att han ville prövas i strid? -En gissning.

-Ska jag lämna det där? -Ja.

-Vad är det ni heter igen? -"Breven" Molloy.

Jag är skyldig er en tjänst.

Jag är med.

Min tur.

En snäcka.

-Vad vill ni ha? -Rom.

-Ni får ingen. -Vi kan spela om den.

-Tänk igen. All in. -Du bluffar.

-Vi har tobak. -Hur visste ni att vi spelar här?

Det vet alla.

Jag synar också.

Svit.

Titta och gråt.

-Tobak? -Ja.

-Hur mycket? -En fjärdels uns.

Det där är inte en fjärdedel. En åttondel.

En åttondel, då.

-Vår tobak mot en gill rom. -En halv gill.

-Vilket spel? -Ni väljer.

-Sjustöt, kan ni det? -Lite.

Sju snäckor. När de är slut är man ute.

Kupera.

-Vad fick du tobaken ifrån? -Jag hittade den.

-Var? -Är två ess bra?

Väldigt.

Hjärter fem, hjärter tre och ruter sju.

Klöver fyra och en stor, fet hjärter kung till mig.

Jag satsar. En snäcka.

-Vem stal du den ifrån? -Vad tar han oss för?

Ruter nio, spader fem, ruter tio, spader tre...

...och en fet kung till åt mig. Jag får satsa. En snäcka till.

Gick hon på gatan hemma?

-Elizabeth? -Ja.

Ruter sju, klöver knekt.

Klöver sju, ruter sex och en trea till mig.

-Nå? -Du är inte full nog för sånt snack.

Jag satsar.

-En snäcka. -Jag är med.

-Jag med. -Och jag.

Spader fyra, hjärter två, spader sex, klöver tio-

-och en åtta för givaren.

Jag är bara nyfiken på hur det känns att vara gift med en kvinna-

-som har knullat med 2 000 - 3 000 män.

Fortfarande jag. En snäcka.

Vet hon exakt hur många det är? 3 000 kanske inte räcker.

-Det kanske är 5 000? -Vinn rommen så går vi.

Hon gick inte på gatan. Hon slog till en kvinna som var hertiginna.

Jag synar.

Hon hade män före mig.

Väldigt få. Färre än de fnask som du har varit med.

Verkligen?

Tja...

-Vad? -Det är din tur.

-Jag synar. -Synar.

Jag synar.

Tre kungar.

De berömda sista orden. "Jag kan inte förlora."

Vad gör du?

Varför blandar du korten?

Jag trodde inte att nån var här.

Kort, Tommy?

-Poker? -Ja.

Du lovade att aldrig spela igen.

Kupera. För att vi spelar.

-Vad spelar vi om? -Min fru.

Jag tycker att vi borde gå, Tommy.

-Han ska inte gå med vår tobak. -Du tänker inte klart, Tommy.

Nu är det hans tobak. Han vann den.

Vi går innan du mister nåt ännu mer värdefullt.

En natt med min fru mot all din tobak och rommen.

Ja.

-Furiren? -Du borde skämmas.

-Tacka Gud för en sån kvinna här. -Ingen föreläsning, tack.

-Du spelar bort henne som en köttbit. -Du sålde din för en furirs gehäng.

Jag sålde inte min kvinna!

-Sergeant Timmins? -Det vi spelar om...

...är din fru för en natt.

-Och jag får göra vad jag vill? -Ja.

Det finns inget större svek än att min Tommy spelar poker igen.

Så ja, gör vad ni önskar.

-Jag är med. -Jag trodde att du var hedervärd.

En fånge, men en hedersman. Men det var bara skitprat.

-Är du med? -Dra åt helvete!

Tio snäckor var. Vi fortsätter tills en man har alla snäckor.

Förlåt. Säg att ni förlåter mig.

Snälla, säg att ni förlåter mig.

Självklart gör jag det.

Och en sista.

-Har du nåt med essen? -Satsa så får du veta.

Jag kan slå din triss.

-Men inte om du har nåt mer. -James?

Jag beklagar.

Säg att du kan slå det.

Jag har två par.

-Två par? -Ja.

-För guds skull. Två par? -Ja!

Då är jag hans eller hans.

Och jag synar.

Och du?

Jag synar också.

Varför? Du kan inte slå det han har.

Och jag får syna dig. Naken i min säng.

Och du kommer att vara tillmötesgående och ren.

Kåk.

Två knektar till mina tre ess.

Herregud.

Ni har rätt till vinsten men jag älskar den här mannen.

Trots vad han gjorde ikväll. Låt mig stanna hos honom.

-Skulle du värdera mig högre då? -Ja.

Tillräckligt för att ligga med mig?

Nej.

I så fall insisterar jag på att ta ut min vinst.

Hon sover i min säng i natt. Inte i din.

-Skulle du snuva mig på vinsten? -Nej.

-För jag har vunnit. -Med två par?

Två par kan inte slå tre ess. Särskilt inte med två knektar.

De borde inte ens vara i samma rum.

-Det här är speciella par. -Säkert.

Två par med fyror. Det är fyra totalt.

-Ja! -Underbara man!

Tommy! Du är toppen.

Underbara, underbara man.

Om handen domnar kan du låtsas att nån annan runkade av dig.

Hjärter Dam.

Ta det som en lärdom.

-Han fuskade. -Troligen.

Hon låtsades vara förvånad.

Hon väntade sig att vara ensam?

Vilken kvinna går in ensam i ett bårhus mitt i natten?

Vi har blivit lurade.

Du fuskade.

Vad ska du göra? Gå till guvernören och få hundra piskrapp?

Vet du hur jag vet att du fuskade? Jag fuskade.

Jag vet. Du tog minst två av kungarna från botten av leken.

-Det hade en blind man kunnat se. -Du måste också ha fuskat.

Så ge mig rommen. Då är vi kvitt sen.

-Det skulle jag kalla en dålig idé. -Jag klandrar dig inte.

Varför chansa med en sån kvinna?

Vilken plåga att nån som jag har varit där.

Det har jag!

-Det är dags att gå, Buckley. -Inte nog med att du fuskade.

Du släppte mig inte från den höjden.

Du lät mig tro att jag hade vunnit henne. Att hon var min.

Du slängde mig därifrån för det var mycket roligare.

Det är därför han får det här nu.

-Jag tog henne. -Jaså?

När hon blev pryglad var hon i en cell. Jag vaktade henne.

-Jag satte på henne då. -Säkert.

Barnet är nog mitt. Varför är det så svårt att tro, Barret?

Är jag så ful?

Eller är det er stora kärlek för varandra?

-Lite av båda. -Buckley, Buckley, Buckley...

Du har väldigt livlig fantasi. Nu går vi, Tommy.

Hon har ett födelsemärke på höger skinka.

Det är format som ett ankare.

Hur vet jag det om jag inte har varit där?

Hör ni den bedövande tystnaden?

Var är protesterna om din oskuld?

Vad händer här?

Om det här är sant, Buckley, är det slut med dig.

Nå?

Text: Gunnel Lindskog www.sdimedia.com