Original subtitles

Stanna! Stanna!

Vi dör om vi går djupare in.

Eld på två. Eld på tre.

-Vad hände? -Jag tog en simtur, bossen.

-Jag hamnade i trångmål. -Trångmål?

-Ja, bossen. -Du försökte dränka dig själv.

100 meter ut i nattsvart mörker. Du tänkte dränka dig själv...

-...men simmade in i vår smed. -Nej, bossen.

Vet du vad straffet är, Kathrine McVitie? 100 piskslag.

Du må vara olycklig nu, men vänta bara tills efter 100 piskslag.

Hur vågar du göra så mot mig? Hur vågar du föredra döden?

Ut.

-Sir. -Ut på en gång!

Hur vågar du föredra döden över de här?

Hur vågar du försöka förnedra mig?

Jag tänker inte förnedras av en hora. Det kan du glömma.

Det är andra gången du överväger att döda mig, nästa gång dör du.

Är det förstått?

Ja, sir.

Om du ville skuldbelägga mig-

-för att ha drivit dig in i döden, så har du misslyckats.

Vi lever under ovanliga förhållanden. Många soldater, väldigt få kvinnor.

Ingen kvinna kan ha en man. Hon måste dela.

Hur vågar du ens tänka taken, din dumma själviska hora?

Jag vill visa något.

-Hur många sköt mot Freeman? -Fyra, sir.

-Och alla missade? -Kanske. Fler skott har avlossats.

Jag tvivlar inte på att han är död.

-Din vän gjorde det här. -Jaså, bossen?

Agerade han på egen hand? Kan du lyfta honom?

Släpa honom till stranden, upp i en båt och dumpa honom i havet?

-Inte? Behöver du hjälp? -Ja, bossen.

-Jag sa yxa, men spade är troligare. -En batong och spade.

Det innebär mer än en angripare, eller hur?

-Du? -Nej, bossen.

Vår smed är mer värdefull än 10 av er.

Jag beklagar, bossen.

Gräv hans grav.

Okej, bossen.

En ung kvinna vid namn Katherine McVitie fann kroppen i havet.

-Hon försökte dränka sig själv. -Nej, hon tog en simtur.

Hon påstår det, men hon försökte dränka sig själv.

-Vet du varför? -Ni har våldfört er på henne.

Nej, jag har delat henne. Som alla män gör med sina kvinnor.

Katherine McVitie är inte en sån kvinna man delar.

-Hon är en hora. -Hon är inte en hora.

Låt er inte luras, mrs Johnson. Hon är en hora.

Kapten Collins? Anser ni att Katherine McVitie är en hora?

-Hon är en hora. -En hora försöker inte dränka sig...

...för att hon antastas av en man.

Det måste sluta. Ni måste sluta träffa henne.

-Guvernören? -Ni borde kanske hitta en ny.

Ursäkta mig, men hyckleriet är överväldigande.

-Tänker ni dumpa er hushållerska? -Va?

-Skulle Deborah vara min älskarinna? -Ja.

-Det är fel. -Jag förstår.

-Det är inte sant! -Överväg ert svar noga, major Ross.

För det får allvarliga konsekvenser för ert andliga välbehag.

-Tänker ni låta Katherine vara? -Nej.

Då är ni portad från mina predikningar.

Det är orättvist, guvernören. Han är landets enda kyrkoherde.

Han kan göra så i England, för där kan man byta kyrka.

-Det här är ett religiöst ärende. -Han får inte utnyttja det.

Religiösa ärenden rör inte guvernören.

Ni kan dra åt helvete.

Jag är uppståndelsen och ljuset.

Den som tror på mig, han skall leva om han än dör.

Var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Av jord är du kommen. Jord skall du åter bli.

Vår frälsare skall uppväcka dig på en yttersta dagen. Amen.

Amen.

Du är en smart kvinna, Anne Meredith.

Du kan känna vad andra känner.

Det borde göra dig till deras vän, men tyvärr.

Det gör dig till deras fiende, då du missbrukar din gåva. Eller hur?

Ja? Snälla, stanna.

-Erkänner du? -Din make iakttar oss.

-Erkänner du att du lurar folk? -Ja.

Här har du en kvinna som har förlorat två barn vid födseln.

Hon är gravid igen, men vill inte utmana ödet och namnge barnet.

Vilken kvinna skulle göra det? Är det så enkelt, Anne?

Ja. Du vill att jag ska förneka det, men det kan jag inte.

Jag ljög.

Du kan inte prata med dina barn.

Jag är ledsen.

Varför gjorde du det?

Mat.

-Kom. -De ville prygla dig.

Jag övertalade dem, men det var svårt.

Självmord är en allvarlig synd då det förkastar Guds nåd.

-100 piskrapp i vanliga fall. -Tack.

Jag tror dig.

Jag tror att ers nåd försökte våldta dig.

-Tror ni mig? -Ja.

-Skicka hem mig då. -Det kan bara guvernören göra.

-Får jag återgå till jobbet? -Är det sexet?

Vi kan avstå från det i så fall. Vi kan bara ligga och prata.

Nakna eller fullt påklädda.

-Fullt påklädda. -Okej.

Och...inget sex?

Inget sex. Inte förrän du är redo.

-Och om jag aldrig blir redo? -Då är det så.

Kristus bar sitt eget kors.

Ingen ny kyrka hägrade, bara våndor väntade honom.

Här.

Allsmäktige Herre, visa oss hur vi fulländar den här kyrkan.

-Amen. -Amen.

-Vad pratade ni om? -Dig och Anne Meredith.

Hon sa att hon ljög. Att jag aldrig talat med barnen.

-Bra. -Bra?

Inte "bra" att du inte kan prata med dina barn.

Bra att hon lyssnade på min varning.

-Din varning? -Jag sa åt henne att låta dig vara.

Men om hon insisterade?

Om hon insisterade?

Om hon insisterade på att prata med dig om din döda barn...

...skulle hon utpekas som en häxa.

Åh, Stephen!

-Deborah. -Hej.

Jag har något att berätta som du inte kommer att gilla.

-Är det fisk? -Mr Bryant fick napp idag.

-Vilken sort? -Han visste inte.

-Men han vet att de är goda. -Dela med mig.

-Du måste. -Jag vill inte.

Jag protesterade mot major Ross handhavanden med kvinnan och...

Han anklagade mig för att vara otrogen.

-Med vem? -Dig.

-Vad sa du? -Inget, jag blev så paff.

Det var som en uppenbarelse.

-Jaså? -Ja, ditt beteende häromkvällen.

Du måste ha hört något och det har påverkat dig.

-Inte alls. -Jag vet att det är så.

-Din make ska inte komma hem... -Ingen fara.

-...och behöva höra sånt nonsens. -Han tycker nog att det är befängt.

När hans liv slogs i spillror, kunde han inte bättra sig-

-bli mognare och bli en bättre make.

En bättre far. En bättre man.

Jag vet vad min make har sagt till dig, Anne.

Jag vet att min närvaro gör dig rädd-

-men jag lovar att inte säga ett ord.

Jag svär på bibeln om du vill.

Vill du prata med dem?

-Varför här? -Ingen kommer hit på natten.

-Vill du prata med dem? -Ja.

-Jag vill inte störa. Jag sitter här. -Vi ska prata med era barn.

Vi borde göra det i enrum. I alla fall första gången.

Kyrkoherden? Major Ross.

Kom in.

Jag ber om ursäkt. Min tro betyder allt.

Att bli portad från gudstjänsten är outhärdligt.

-Jag är verkligen ledsen. -Tack.

-Är mrs Johnson inte här? -Nej.

-Hur går det med kyrkan? -Vi har övergett den.

-Vi klarar det inte. -Hjälper inte fångarna till?

Guvernören vill inte det.

Deras jobb utmattar dem. Mer jobb skulle döda dem.

Mina män jobbar inte. De kan bygga den.

-Och priset? -Inget.

Bara nöjet att hjälpa kyrkan, vilket är en belöning i sig.

Tack.

Du hade rätt om Katherine McVitie.

Det var fel att utnyttja henne. Det kommer inte att hända igen.

Tack.

Men får jag uppvakta henne?

Fullt påklädda. Inget sex. Kan du tillåta det?

-När kan ni börja med kyrkan? -Direkt.

I så fall tillåter jag det.

I London bodde vi bland prostituerade.

Fula, oanständiga, fulla och stinkande horor.

Men de kunde föda barn...

...amma och uppfostra barn.

-Men jag... -Namngav du bara två av dem?

-Ja. -Vill du även namnge de andra två?

Pojken skulle heta Thomas efter min makes far.

-Och flickan? -Joan.

Efter min mor.

Jag har kontakt med två världar, mrs Johnson.

De som har gått vidare och de som är ofödda.

Det finns en själ där som väntar på att du ska föda den.

-Den kommer att dö. -Kanske.

Men vi är i New South Wales, uppochned.

Det som dör i England kanske kan frodas här.

Ja.

Ja.

Kära Tommy Jag vill gifta mig med dig

Kära Tommy Jag vill ligga med dig

Le mot mig Tro inte att jag lurar dig

En gång till.

-Ge mig den andra. -Är det sant?

Att du hellre tar livet av dig än...?

Ja.

Jag känner doften av havet.

Jag gick på Minehead. En internatskola.

Där utbildades goda soldater och goda sjömän.

Min far gick där, och hans far.

Det fanns en pojke i min klass som hette Carrington.

Det var nog något fel på honom för han sa knappt ett ord.

En dag...

...slog Dobson honom.

Om man blev slagen av Dobson, föll man och låg kvar på marken.

Annars dödade han dig.

Men...

...Carrington föll inte.

Jag kommer aldrig att glömma hans min.

Förskräckelse...

...och förvirring.

Förskräckt över vad Dobson hade gjort-

-och totalt förvirrad över varför.

Det var nog förskräckelsen och förvirringen som hindrade honom-

-från att falla ihop och ligga kvar på marken.

Så Dobson fortsatte att slå honom.

Jag sprang och hämtade en lärare. "Sir."

"Det är slagsmål på Alfa-gården."

Han masar sig sakta mot Alfa.

Jag ville att han skulle springa då Dobson spöar Carrington...

...men han masar sig.

Vi kommer fram. Han skriker.

Äntligen slutar Dobson att slå.

Sen säger den där läraren till Dobson-

-och Carrington...

...och till alla pojkarna på skolgården:

"Det var Ross som tjallade på dig".

Jag har många gånger sen dess velat visa medlidande-

-men har alltid lyckats motstå det.

Vad är det där?

Cikador, tror jag. De är små, men det finns miljontals.

Därför låter det så högt.

Älska med mig.

-Va? -Älska med mig.

-Vi kom överens om att låta bli. -Det struntar jag i.

-Älska med mig, -Tänk om du blir gravid?

Jag vill bli gravid.

Och gå igenom allt det där igen?

-Jag vill inte se dig lida så igen. -Den kommer inte att dö.

-Alla har dött. -Inte den här.

Hur kan du veta det?

Därför att världen är uppochned här.

Det som dör i England kan frodas här.

-Det är ju nonsens. -Inte alls.

Älska med mig.

Kan jag gå nu?

Om du vill det.

Det ligger lite ris på skrivbordet.

Tack.

Jag brukade bikta mig i Sankta Cecilia-kyrkan.

Där fanns en staty av Jungfru Maria.

Jag brukade titta på henne när jag bad.

Hon darrade.

Ju mer ångerfull min bikt var, desto mer darrade hon.

God natt.

God natt.

-Vill du gå ned till havet? -Han höll sitt ord. Vi pratade bara.

Lite ris.

Jag gör det.

-Bad han dig att ta av kläderna? -Nej.

-Vad sa han? -Han berättade om sin skoltid.

-Och du? -Jag lyssnade.

-Sa du inget? -Nej.

Jag lyssnade bara.

Vad sa han om sin skoltid?

Han berättade om hur det slog slint när han försökte hjälpa en pojke.

Va?

Jag skulle hellre vilja att du...

Nej...

Jefferson!

Vi trodde att du var död!

Freeman!

Freeman!

Följde du doften av köttet? Infödingarna kallar det känguru.

Kom och dela det med oss.

Hur länge sen var det du åt och drack?

Du vet att det inte finns något vatten i närheten.

Floden går här, men sen försvinner den.

Jag kommer att röka ut dig, Freeman!

Det är så infödingarna fångar kängurur.

De tänder eld på bushen och sen dödar de alla flyende kängurur.

Kom fram eller brinn!

Freeman!

Freeman!

-Hej, Stubbins. -Kapten.

-Är du vår smed nu? -Ja, tyvärr.

Mr Molloy berättade om din frus fina brev.

-Jaså? -Får jag läsa det?

Det kom dagen innan vi lämnade England.

Jag var förtvivlad och kände mig övergiven, så jag bad till gud.

Han måste ha känt samma sak när han hängde på korset.

"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Jag hann knappt be klart innan min bön besvarades med brevet.

-Det är jättefint. -Tack.

Jag kan ta hand om det åt dig.

Jag tycker om att bära runt på det.

-Tack. -Du verkar ha fullt upp.

-Mer upptagen än när du farmade. -Ja.

Så du vill kanske inte lära dig läsa just nu?

-Varför inte? -Du har så mycket jobb just nu.

-När ska du hinna göra något annat? -Det ordnar sig.

Jag drömmer om att kunna skriva ett brev och med mina egna ord-

-berätta för min fru hur mycket jag saknar henne.

Och att jag längtar efter att hålla henne i mina armar.

Det är kanske en enkel dröm, men det är min drivkraft.

-Fyra? Var är den andra? -Du har den.

-Du har den. -Nej, inga händer!

Inga händer!

Vänta lite.

-Ja? -Jag tror...

...att jag har hittat något här uppe.

Hur gjorde du? Hur i hela friden gjorde du?

-James! -Freeman!

Din förbannade dåre! De kommer att hänga dig!

Vatten! Kan någon ge honom vatten!

-James? -James?

Skynda på!

-Så det är sant. Han är tillbaka. -Jag har saknat er med.

-Du sa att ni hade skjutit honom. -Ja, sir.

-Massvis och massvis med blod. -Ja, sir.

-Vi får diskutera det mer sen. -Sir.

-Ge mig den där. -Nej.

Vad kan du göra mot mig?

Förutom det där.

-Vem gav honom det? -Vi.

Han är en död man. Vi slösar inte mat på döda män.

-Du blev inte skadad av mina män? -Inte det minsta.

Du måste berätta för guvernören att deras skott snuddade ditt öra.

Lova mig.

Svär vid Gud att du säger så och du får äta.

Jag svär vid Gud...

...att jag berättar för guvernören att deras skott snuddade mitt öra.

Vilket öra ska det vara?

Låt oss se hur rolig du är med en snara runt halsen.

Åt du något ute i bushen?

-Nej, bossen. -Drack?

Ja, men det gav mig diarré.

Så hur gjorde du?

-Ursäkta, bossen? -Hur dödade du smeden?

-Med en batong. -Hur fick du tag i den?

Jag tillverkade den. Jag la småsten i en säck.

-Någon måste ha hjälpt dig. -Nej, ingen hjälpte mig.

-Du skadades inte under flykten? -Nej.

Deras skott visslade förbi mitt öra.

Du hängs i gryningen. Några invändningar?

-Jag har det. -Det har du säkert.

-Tyvärr spelar det inte... -Det var självförsvar.

Han stal min mat, så jag fick svälta.

Jag försökte resonera med honom och jag försökte slåss mot honom.

Jag försökte även tjalla på honom, men ni gjorde inget!

-Vad skulle jag göra? -Ni får inte ta lagen i egna händer.

Det finns ingen lag! Ni satte smeden över den!

Jag beklagar. Du har dödat en man och straffet är hängning.

För bort honom.

Jag kommer att hemsöka dig.

Jag svär att jag kommer hemsöka dig!

Jag kommer att hemsöka er alla!

-Vem hänger honom? -Jag.

Nej, en civilperson måste göra det.

En annan straffånge. Kan vi hitta en?

En? Hundratals. De skulle hänga sin mamma för lite rom.

Jag menade det jag sa om att upprätta lag och ordning här.

Vi måste vara laglydiga eftersom vi respekterar lagen.

Men det är för tidigt.

Respekt måste förtjänas under en lång tid.

Tills dess får vi nöja oss med fruktan för lagen.

Och fruktan kräver en bödel.

Vem är villig att göra det? Vem vill bli vår bödel?

Vad tror du kommer hända?

-Sätt dig ned. -Det blir ett blodbad.

För få kvinnor och för lite mat. Folk kommer att angripa varann.

-Så vi behöver en bödel. -Ja.

-Ställer du upp? -Jag kan inte.

En bödel upprätthåller lagen, men vissa kommer att hata dig.

Dårar och bovar vill skada dig. Men de kommer inte åt dig.

Du kommer att ha en beväpnad vakt vid din sida när du sover och äter.

En beväpnad soldat med dig överallt.

Ingen kommer att vara mer trygg än vår bödel.

-Så ta ett steg framåt. -Vad händer med bödeln?

-Någon skär halsen av honom. -Ja.

Såvida han inte är en man som förtjänar sympati och respekt.

En man som inte vill göra det och blir illamående varje gång.

En man som avskyr det och gör det enbart för att vi behöver honom.

-En sådan bödel får leva. -Men jag är inte en sån man.

Bödeln kommer att belönas med extra mat.

Till och med extra fläsk.

Det är inte en muta, utan ett sätt att bevara hans hälsa-

-då vi inte vill att han dör, så vi får genomlida det här igen.

Så extra fläsk åt bödeln.

En skvätt rom med.

-Någon måste göra det. -Ja.

Du har stått med en snara runt halsen och vet hur det känns.

Du har principer som du försvarar.

Ingen skulle säga att du gör det för maten.

De skulle säga att du gör det för att det behövs.

-Jag tänker inte göra det. -Du måste. Du är jesusliknande.

Jag är inte det minsta jesusliknande!

Jag har gjort fruktansvärda saker och är inte alls som Jesus.

-Vem annars ska göra det? -Dra åt helvete, kyrkoherden.

De vill inte tjalla på någon eller hänga någon.

De har stor integritet i den bemärkelsen.

Om den integriteten skulle gälla allt i deras liv skulle kolonin frodas.

Jag vet inte om det är integritet.

-Inte? -Nej.

Om de hänger någon, får de halsen avskuren.

-Så enkelt är det. -Tror du?

När en fånge imponerar mig med en god eller generös handling-

-kommer jag hit och tittar på hans personakt.

Den personakten, och det här har stämt varje gång-

-påminner mig att han är oförmögen till godhet och generositet.

Och att hans gärning enbart hade själviska motiv.

Läs inte akterna då.

-Är han inne? -Ja, han väntar på er, sergeant.

Sergeant Timmins, sir.

Sir.

Skotten vi hörde, avfyrades de i luften?

-Ja, sir. -Ni löd inte mina order.

Jag visste att Freeman var död oavsett.

Jag såg inte vitsen att jaga honom. Han var en död man.

-Varför riskera levande mäns liv? -Hur då?

-Anfall av infödingar, sir. -Ni var fullt beväpnade.

-Kan jag få tala fritt? -Ja.

När vi steg i land, lovade du männen att alla skulle åka hem helskinnade.

Ditt goda omdöme skulle uppväga guvernörens misstag.

Jag gjorde ett likande löfte, men för att uppväga era misstag.

-Mina misstag? -Ni gav mig ordet.

Vapen hjälper inte i bushen, sir.

Infödingarna känner inte till våra vapen och fruktar dem inte.

Man går in i bushen med ett dussintal män eller inte alls.

Jag beordrar dig att prygla en hora och du gör det motvilligt.

Nästa gång du inte lyder mina order kommer jag att skjuta dig.

Du tror att det är ett tomt hot, men denna olydnad...

-Det är inte ett tomt hot. -Så du förväntar dig att arkebuseras?

Finns det något du kan säga som kan tänkas avråda mig?

Bara det här, sir.

Jag lovar och svär att aldrig mer frångå era order, sir.

Och om du anser att jag har begått ett misstag?

Jag kommer att lyda order oavsett.

Det ska jag påminna dig om.

Har de en bödel? Vem är det?

-Jag vet inte. -Han är en död man vem han än är.

Jag förtjänar det här.

För några nätter sen var Tommy här och jag där.

Min bästa vän skulle hängas och det ville jag inte.

Men tanken slog mig att om Tommy hängdes-

-skulle det föra något gott med sig eftersom du skulle bli ledig.

Vår vänskap skulle locka dig att bli min.

Inte direkt, för du skulle sörja Tommy, men kanske senare.

Och det skulle vara en dröm som gick i uppfyllelse...

...för jag tycker att du är vacker. Och stark.

Principfast.

Generös och rättvis...

...och helt underbar!

Tack.

Får jag kyssa dig?

Ja.

Får jag?

Ja.

Öppna.

Ge honom ditt vapen, major.

-Händerna bakåt. -Han har hittat Edens lustgård.

Hundratals hektar grönt gräs. Inga stenar, perfekt för odling.

-Han kan föra er dit. -Varför har han inte sagt något?

Säg farväl till dina vänner, Freeman. Ni stannar här.

Håll kvar dem här. Säg farväl.

Ta min mat.

-Nu går vi. -Rör på påkarna!

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn...

-Vem ska hänga mig? -Jag.

-Ge oss vårt dagliga bröd... -Jag såg Jefferson.

-Edens lustgård och Jefferson? -Nej, bara Jefferson.

-Var? -I en glänta i djungeln.

Så ni råkade bara springa in i varann?

Jag följde flodfåran i jakt på vatten.

-Jag såg rök och hittade Jefferson. -Visst.

-Jag kan föra er dit. -Han är död.

Och du gör honom sällskap snart.

Nej,

-Herren är min herde... -Vill du leva?

Ja! Ja! Ja!

-Vad skulle du göra för att leva? -Vadsomhelst.

-Skulle du kunna bli vår bödel? -Och hänga de vi vill.

Om inte, så hänger vi dig. Är det uppfattat?

-Ja. -Går du med på villkoren?

Ja.

Släpp honom fri.

-Och nu? -Du är fri att gå.

-Får jag gå? -Ja.

-Prygla mig, så att ingen anar något. -Nej.

Tobak...till bödeln.

Översättning: Cecilia Lilja www.sdimedia.com