Original subtitles

Rör dig inte.

-Vad vill du? -Få tillbaka min mat.

-Döda mig och du blir hängd. -Heller hängas än svälta.

Gör det då.

Gör det!

Ju hungrigare jag blir, desto lättare blir det här.

-Den lilla isbjörnen... -Få mig inte att skratta.

...frågar sin pappa: "Är jag en isbjörn?"

"Är det säkert att jag är isbjörn och inte grizzlybjörn?"

-"Nej", sa pappan, "Du är isbjörn". -Få mig inte att skratta.

Han frågar sin mamma: "Är jag isbjörn och inte grizzlybjörn?"

-"Du är en isbjörn", sa mamman. -Gör inte så här, Tommy.

Det gör ont när jag skrattar.

"Farfar", sa han, "är du säker"-

-"att jag är en isbjörn och inte en grizzlybjörn?"

"Du är en isbjörn", sa farfar. "Varför undrar du?"

Och den lilla isbjörnen sa: "För att jag fryser."

Snabba på. Se till att ledet rör sig framåt.

-Tack. -Om ni inte ätit, ät nu.

Har du fått nån mat? Jag kan ge dig lite bröd.

Tack.

-Var är Tommy? -Hämtar sina tillhörigheter.

-Tommy berättade vad du sa. -Vad då?

Du erbjöd dig att ta hand om mig om han dog.

-Om jag absolut måste, sa jag. -Tack.

Han skulle hängas. En liten vit lögn för att lugna honom.

-Tommy erbjöd sig att hjälpa mig. -Med vad?

Döda Marston.

-Jag är desperat. -De hänger dig för det.

-Jag tar den risken. -Måste Tommy ta den också?

Tommy, jag lovar att inte försätta dig i knipa.

-Var ska vi göra det? -Vid latrinerna?

Nej, det måste ske borta från lägret.

Det måste finnas ett annat sätt.

-Var är Tommy Barrett? -Där inne, sir.

-Varför är ni i de giftas bostäder? -Jag lämnade av en sak.

Du har lämnat den nu. Gå.

-Så det är sant. Du blev inte hängd. -Vi gifte oss i stället.

Vad? Gå.

-Vigde pastorn er? -Och guvernören.

-Menar du allvar? -O, ja.

Och hon är inte ens gravid.

Frukosten är slut. Upp med er.

-Ni har arbete att utföra. -Sätt fart.

Han är vår vän. Vi kan inte låta honom svälta ihjäl.

Lyft upp dem. Kvinnor till vänster, män till höger.

Herre, det finns tillfällen när jag är arg på Dig-

-för vad Du gjort mot mig och min fru.

Sån smärta, Herre. Sån sorg.

Men emellanåt, som på den där galgen-

-visar min fru att hon är den mest eftertänksamma.

Den intelligentaste och mest gudfruktiga-

-och vackraste kvinnan på jorden.

Och det finns inget, Herre, som jag inte kan utstå-

-så länge hon står vid min sida.

-Amen. -Amen.

Major Ross är här, pastorn.

Ni vigde dem. Saknade ni mod att hänga honom?

Nej, för att Thomas Barrett-

-är den mest Kristuslika man som jag nånsin har träffat.

En man med mod, principer och integritet. En ledare.

Desto större anledning att hänga honom, din dåre.

Major Ross.

-Jag vill träffa guvernören. -Han sover.

-Vad gör ni här? -Jag är hans hushållerska.

-När träffar ni guvernören? -När han sovit klart.

-Mitt ärende är mycket viktigt. -Tidigt i eftermiddag då.

Men han kan ha viktigare saker att göra.

-Får vi komma in? -Ja.

Här har du. Skynda på.

-Vad heter du? -Katherine McVitie.

-Hur långt straff har du? -14 år.

-Det är en lång tid. -Ja.

-Var det allt? -Det behöver inte bli 14 år.

Gott uppförande kan sänka det till tolv, elva, kanske tio år.

Du behöver nån som lovordar ditt goda uppförande. Nån som jag.

Jag har redan en soldat. Jag älskar honom djupt.

Lojalitet är också något som är berömvärt.

-Vad heter han? -Menige MacDonald.

Alla dina problem är lösta.

-Ni ville träffa mig. -Lediga.

Jag har hört bra saker om er, menige MacDonald.

-Tack. -Den här är er, om ni vill ha den.

-Korpral? -Ja, om ni vill ha den.

Det är en dröm som besannas.

Det får gälla från när vi lämnade England-

-så ni har en rejäl summa pengar som väntar.

Tack, sir. Tack så mycket.

-Vem delar ni Katherine McVitie med? -Ingen, sir.

Jaså? Jag vill dela henne med er.

-Skulle det vara så svårt? -Ja, sir.

-Varför? -För att jag älskar henne.

Hon är en hora. De är horor allesamman.

Jag ger er extra mat också.

Kommer hon ikväll kan jag ge henne lite ris.

-Jag beklagar, sir. -Säger ni nej till mig?

Befordran, pengar, mat för några timmar med en hora.

-Det säger ni nej till? -Ja, sir.

Var stod ni på listan? Var stod ni på listan?

-Som nummer 23, sir. -Nummer 23?

Ni hade det 23:e valet av en kvinna och ändå var en sån skönhet kvar?

-Ja. -Ni ljuger.

Hon gömde sig och visade sig först när ni skulle välja.

Ni planerade det, mot mina order.

-Nej, sir. -Gör inte saken värre.

Behandla mig inte som ett barn. Ni trotsade mina order. Nå?

-Bara för att vi älskar varann. -Jag kan ställa er inför krigsrätt.

-Jag kan få er skjuten. -Vi älskar varandra, sir.

Jag föreslår att ni talar med henne om saken.

Utgå.

Ta den med er.

Tack, sir.

-Hur står du ut med hettan? -Vad vill du?

-Kan James Freeman döda dig? -Nej.

-Kan Tommy? -Nej.

-De två tillsammans? -Nej.

De tror de att de kan.

Varför är Tommy inblandad?

De är vänner. Du stjäl hans väns mat.

-Stjäl nån annans mat. -Nej.

Om Tommy försöker döda dig och misslyckas blir han skadad.

Lyckas han blir han hängd. Jag vill inte att det händer.

Kan jag göra nåt för att hindra dem?

-Kanske. -Vad?

Lek inte med mig, flicka.

-En avrunkning? -Nej.

-Ligga med mig? -Ja.

-Då slutar du ta Freemans mat? -Ja.

Var föreslår du?

Nere vid klipporna. Där kan ingen se eller höra oss.

Klockan tio i kväll.

Kaxiga lilla Lizzie. Det är vad man kallar dig.

-Ja, kaxiga lilla Lizzie. -Du gör illa mig.

De flesta män skadar inte en kvinna. Hur kommer det sig?

Är det artighet? Nej, de är rädda för andra män.

Jag slår kvinnor för jag är inte rädd för nån man.

Varför slå mig?

Jag vet vad som händer vid klipporna.

-Tommy och James väntar på mig. -Nej.

-Det är ingen där. Jag lovar. -Ta av dig kläderna.

-Jag gör det vid klipporna. -Visa att du menar allvar.

-Nej. -Ska jag göra det åt dig?

-Nej. -Ska jag klä av dig och våldta dig?

Ingen straffånge skulle ingripa för jag är starkare.

Och soldaterna bryr sig inte.

Guvernören gör det inte för jag är smed-

-och du är ett avskum.

-Lizzie? -Snälla, släpp mig.

Tack.

Vad är det?

Ska jag tro på Barret och Elizabeth Quinn?

Jag vet inte. Vad säger de?

-Att ni vigde dem? -Pastorn vigde dem.

Och ni tillät det? Inser ni omfattningen av det hela?

Jag ställer frågorna, major. Varför är ni här?

Vårt spannmål.

Ni har satt ett prejudikat.

De kommer att utnyttja det och stå i kö för att få gifta sig.

-Vad är det här? -Jag vet inte. Nån sorts svamp.

-Har vi förlorat allt? -Hälften av det.

Gifter de sig blir de tvungna att stanna här resten av livet.

Inte många går med på det.

De är fångar. De går med på allt. De kommer att stå i kö.

Nej, det gör de inte. Hur länge klarar vi oss?

På nuvarande ransoner? Fyra månader.

-Då måste vi skära ner dem igen. -Ja.

Jag meddelar det i morgon. Jag vill ha soldater där då.

Ser ni inte ironin i det, guvernör?

-Hur många behöver ni? -Samtliga.

Ska mina män skydda er, fast ni tar kvinnorna från dem?

En kvinna. Och hon har svurit på att inte gå nära nån soldat.

Samling i morgon bitti. Ha alla era män där, beväpnade till tänderna.

Var snäll och gå nu. Ta med den där.

Bär bort honom.

In i ledet, Freeman.

Idag är det bokstaven "a".

Det korta "a"-

-inte det långa utan det korta "a".

Vet nån ett ord med kort "a"?

-Hatt. -Hatt. Bra. H-A-T-T.

-Na.. nam... -Nej.

Nej, det är ett "n" på slutet.

-Namn. -Bra.

-Katt. -Bra. K-A-T-T. Katt.

-Ett annat ord? -Sakna.

Ja, sakna har ett a-ljud. Ni kan ju inte se det-

-det är inte som de andra, men det har ett a-ljud.

-Jag kan se det. -Kan du?

Ja, i era ögon. Jag ser saknad i era ögon.

Sen har vi "matt", M-A-T-T.

Och "platt", P-L-A-T-T.

Du kan vägra. Jag kan säga till honom att du vägrade.

-Vad händer då? -Krigsrätt.

-Du blir skjuten. Du dör. -Ja.

Jag har ingen glädje av dig död.

Pengarna och maten spelar roll.

Men det som spelar mest roll är att jag inte vill se dig död.

Om du dör blir jag tillgänglig.

Och han kommer att få mig eftersom han är major.

Han får mig för hela natten, inte bara en timme eller två.

Eftersom du kommer att vara död-

-och han behöver inte dela.

Varje gång jag är med honom-

-ska jag tala om att jag är där bara för att jag måste.

Ingen kärlek.

Ingen njutning.

Bara ett avtal.

Korpral MacDonald.

Jag har levererat rom till majoren. Och två glas.

Han vill nog att hon är trevlig och avslappnad.

Korpral!

Miss McVitie, sir.

Gå in.

Tack, korpral.

-Får jag ta med det hem? -Nej.

Vill ni att jag klär av mig?

-Varför är du här? -För att ni vill det.

Nej, varför är du i New South Wales? Vad gjorde du?

Hellre än att prata vill jag klä av mig-

-få det gjort och gå hem till mannen jag älskar.

-Vad gjorde du för att hamna här? -Ingenting.

Vad påstår de att du gjort?

Att jag stal en plånbok som tillhörde lord Campbell från Weymouth.

Ögonen är själens spegel.

Så titta på mig.

Tror ni att jag är kapabel att göra nåt sånt?

Varför påstår de att du gjort det då?

Lorden kom in i rummet där jag arbetade.

Han slängde mig på sängen och skulle ha våldtagit mig-

-om inte hans fru hade kommit in i rummet.

Jag tänkte: "Tack gode Gud".

Men i stället för att anklaga honom-

-anklagade hon mig och fick mig gripen.

Jag svär att det är sanningen.

De ställde mig på galgen, men benådade mig.

De sa att jag skulle skickas hit i stället.

Jag bad dem att hänga mig direkt-

-för jag ville inte lämna min familj.

Men de ville inte hänga mig.

Jag skulle ha gjort det.

Rånar du mig när jag sover hänger jag dig.

-Har du förstått? -Ja.

-Tommy! -Var är han?

Han kommer inte. Han förstod att det var en fälla.

-Blev han arg? -Litegrann.

Vi skulle inte ha utnyttjat dig. Jag är ledsen.

-Vad är det? Visa mig. -Det är ingenting.

Vi måste döda honom, James.

Visa mig. Gjorde han det?

-Gjorde han? -Ja.

Du sa det själv. Dödar vi honom i lägret är vi så gott som hängda.

Varför gör du det? För Guds skull, Tommy. Tänk!

Bra, Tommy.

Du.

Bra, Tommy.

Börja gräva.

Han rymde.

Han pratade om att rymma hela kvällen.

Och på morgonen var han borta.

-Ja? -Ja.

-Ja? -Ja.

Din...

Får jag den där.

Fortsätt gräva.

Djupare.

Fan! Fan!

Tommy!

-Vad är det? -Han sa att vi skulle få mat.

Efter allt jag gjort, ska ni ha mat också?

Vad spelar pengar i England för roll om vi svälter ihjäl här?

Ris.

-Kan jag vara ärlig? -Ja.

Ni behandlar mig som skit för att jag sålt min kropp.

Men det var ni som bad mig göra det-

-och det är hyckleri, major Ross.

Jag beklagar.

-Hur ofta vill ni ha mig? -Jag vet inte.

-Två, tre gånger i veckan. -Två.

Och som i kväll, inga konstigheter?

-Ni ber mig inte om saker som... -Det blir som i kväll.

-God natt. -God natt.

Vad är det?

Hemlängtan.

Kom nu. Kom.

Ris.

-Jag tänkte skära lite fläsk, men... -Det är bäst att spara det.

Jag älskar dig så mycket.

Ska vi ta lite fläsk trots allt?

Ni säger att ni ska döda honom utanför lägret och smyger med det.

-Så gör ni det inför vittnen. -Förlåt.

-Snälla, kan vi äta nu? -Nej.

De kan inte säga att du dödade honom för matens skull.

De trodde inte att han stal din mat.

De kan inte få både och, kom ihåg det.

Och om de insisterar på att hänga dig ändå?

Jag hängs ensam. Jag lovar.

-Upp och hoppa, pojkar! -Upp med er!

Ta era stinkande händer från era stinkande små kukar och gå upp.

-Kom igen, upp med er. -Vem sover här?

-Vem sover här? -Marston.

Res på dig.

Var är han?

Han har rymt.

-Har du dödat honom? -Nej.

Han stjäl din mat. Du ger dig på honom och det misslyckas.

Du skvallrar, men det misslyckas, så du dödar honom på natten.

Major Ross blir förtjust i er kvinna-

-sen ser jag henne gråta i vågorna.

Ni är inget annat än en hallick, "korpral".

Korpral!

Vi ska snart hänga honom ändå, så varför bry sig?

Ta på dig skorna.

-Grät hon i vågorna? -Ja, korpral.

-Och du såg henne? -Ja, korpral.

Kom.

Sydde hon på dem åt er, korpral?

Man se saknad i ögonen hos alla kvinnor.

Oavsett vilken kvinna man säger det till har man rätt.

-Särskilt på ett sånt här ställe. -Ja.

-Så varför ska jag ta dig på allvar? -Det begär jag inte.

-Vad ser du nu? -Ni har förlorat barn.

Hur många?

-Driv inte med mig, Anna. -Det gör jag inte.

-Hur många barn har ni förlorat? -Fyra.

-Hur då? -Vid födseln.

Stackare.

Tack.

-Vill ni tala med dem? -Förlåt?

-Vill ni tala med era barn? -Å, Anne.

-Hur kan du utnyttja mig så här? -Det gör jag inte.

Vem har talat med dig? Vad heter de?

Det vet jag inte.

Men några har inga namn.

Hur kan du?

Hur lyckades du döda Marston?

-Du måste ha haft hjälp. -Måste jag?

Ja, han var väldigt stor.

-Anar jag lite beundran, korpral? -Nej.

Ni tror jag dödade en man och ni frågar er själv:

"Skulle jag kunna döda? Är jag man nog för det?"

-Klart att jag är man nog för det. -Jaså?

Kan man döda en man för att han tar ens mat-

-kan man väl döda en man för att han tar ens kvinna?

Tack.

Ni ska ta honom till guvernören.

Major Ross är förstås också där.

-Har du dödat smeden? -Nej.

-Var är han då? -Han har rymt.

-Hur vet du det? -Han pratade om det.

-Med en man som hatade honom? -Alla hatade honom.

-Varför? -Han gjorde de här.

-Gjorde. Du sa gjorde. -Ursäkta?

Du sa gjorde. Imperfekt. Varför imperfekt?

För att han har rymt.

Ni fick ingen mat igår, men det fick ni idag.

Ja, smeden lämnade den till mig.

Vi hänger den stöddiga skiten.

-Varför tror ni jag dödade honom? -Han stal din mat.

Ni sa ju att han inte gjorde det.

Ni trodde ju inte på ett ord av vad jag sa.

Så ni visste att jag talade sanning, men ni gjorde inget åt det?

Inte konstigt om jag hade dödat honom. Men det gjorde jag inte.

Ni struntar i sanning och rättvisa, så gör som ni vill.

-Du kan gå. -Ta av honom kedjorna.

-Vill ni säga nåt, major? -Nej, guvernör.

Får jag...?

Gå.

Vi hänger honom när vi hittar kroppen.

Jag hänger honom inte bara för att sen se smeden komma tillbaka.

Man styr dem med fruktan. Att hänga en oskyldig man skapar fruktan.

Jag förstår.

Allmän samling om en halvtimme.

Utgå.

Utgå, korpral.

Om jag lämnar tillbaka epåletten, sir?

Det skulle inte spela nån roll.

Jag borde ha förstått det hemma i England.

Allt de frågade mig om då var:

"När reser ni? När seglar ni?"

Nu vet jag vad de menade.

"När för ni bort det här avskummet från vårt land?"

De struntade i om de drunknade eller kom fram hit-

-bara England blev av med sina straffångar, sitt avskum.

Nu måste jag säga till dem att England bryr sig om dem.

Att England inte vill att vi svälter, att de ska skicka hit ett fartyg.

Och jag vet, med fullständig säkerhet...

...att England inte bryr sig ett enda dugg.

Fader vår som är i himlen. Helgat varde ditt namn.

-Ske din vilja... -Begravde ni honom på stranden?

-Varför undrar du? -Hundar har krafsat runt där.

Giv oss vårt dagliga bröd. Förlåt oss våra synder...

Uppställning! Gevär !

De ska skära ner på ransonerna igen.

...makten och härligheten i evighet. Amen.

Om nån av er har jobbat i en smedja, hör av er till mig.

Vi behöver en smed, James Freeman har mördat den vi hade.

Vi vet inte ännu om smeden är död-

-men när vi hittat hans kropp hänger vi James Freeman.

Jag vill inte göra det-

-för vi drev James Freeman till att mörda.

Smeden stal Freemans mat. Vi skulle ha hängt smeden.

Men han var för viktig för oss. Vi satte honom före lagen.

Jag lovar att det inte ska hända igen.

Om en officer stjäl från en fånge hänger vi officeren.

Stjäl en soldat, hängs han. Stjäl en fånge, hängs han.

Från och med nu är alla lika inför lagen.

Ett fartyg har lämnat England med förnödenheter till oss.

Hon anländer om två, tre månader med mat för flera år.

-Till dess måste vi vara aktsamma. -För ---.

Ransonerna minskas med en fjärdedel.

Det gäller lika för alla, officerare, soldater och fångar.

Halt! Gevär!

Det blir svårt för er alla.

Ytterligare två månaders hunger efter allt ni redan utstått.

Men jag lovar er, historien kommer att döma er milt för det.

Det vi har här är mer än bara en straffkoloni.

Det vi har här är en nations födelse.

-Kompani! Lossa bajonett. -Skingra er!

-Ni har blivit tillsagda... -Skingra er!

Tillbaka till arbetet.

Återgå till era plikter!

-Hej, Katherine. -Hej.

-Vi sa inte när du skulle komma. -Jo, det gjorde vi.

-Vi sa två kvällar. -Inte vilka. Två i följd är bäst.

-Vill ni ha mig ikväll? -Är det ett problem?

-Ja. -Majoren vill ha mig ikväll.

Jag tänker bara på Katherine.

Du vill tillbringa kvällarna med honom-

-så med två kvällar i rad får du fem kvällar med korpralen.

Jag vill inte komma ikväll. Kanske imorgon.

Kanske kvällen efter. Jag kan inte göra det.

Låt mig tänka på saken.

Såja, såja.

Hundar. Vilda hundar har grävt upp honom.

Vad gör vi nu?

-Hur långt ut är vi? -Tillräckligt.

Poetisk rättvisa. Sänkt av sina egna kedjor.

Jag borde vara på smekmånad nu.

-Stephen. -Ja.

Se mig i ögonen.

Vad ser du?

-Ingenting. -Ingenting?

Jo, skönhet. Du har vackra ögon.

Anne Meredith såg saknad.

-Hon visste om barnen. -Hur?

Hon såg det i mina ögon.

-Håll dig borta från henne. -Hon sa...

...att det kan vara möjligt att tala med dem.

Vi ska tala med dem.

Tänk inte "att det kan vara möjligt".

Vi ska tala med dem och vi ska göra det i himmelriket.

Vi kommer till himmelriket genom att leva ett bra kristet liv-

-och inte ha nåt att göra med häxeri, hedendom och liknande.

-Ja? -Ja.

En mycket slug kvinna, den där.

Akta dig för henne.

-Tror du att det bara är slughet? -Ja, naturligtvis.

Litar du på honom?

-James Freeman? -Ja.

Jag skulle lägga mitt liv i hans händer.

Och mitt?

Säger han nåt hängs vi alla tre.

Han drar aldrig in dig i det-

-för han älskar dig.

Älskar han mig?

Ja.

-Har han sagt det till dig? -Ja.

-Min rygg är fortfarande öm. -I så fall...

Min arm.

I så fall får du vara ovanpå.

Text: Karin Norberg www.sdimedia.com